Varför låter amatörinspelningar amatörmässiga?

[stol]

Frågan kan tyckas besvara sig själv men jag tyckte ändå att det var en bra rubrik Det skulle vara intressant om det gick att hitta vilken faktor som bidrar mest.

Jag spelar i ett band som försöker spela in och mixa själva. Tycker egentligen att det är irrationellt, det finns massor av människor vi skulle kunna samarbeta med som har utrustning och kunnande att hjälpa oss att få det att låta bättre, men så har vi valt att göra hittills (och haft rätt kul)

Vet inte om det går att svara på generellt men vad är värsta boven?

1) Dålig lokal att spela in sång i. En uthus-"studio". Viss dämpning finns men det finns en rumsklang som jag inte tror bidrar positivt. Stå närmare micken kanske?

2) Dålig utrustning. Vi har EN stormmembranmick som vi använder för sång och akustisk gitarr (micken heter golden age project tc1, runt 2.5tkr ny tror jag). Micken kör vi in i ljudkortet som har någon form av inbyggda preamps (en lite mer avancerat Roland-ljudkort av halvrackmodell)

3) Dåliga kunskaper om inspelning. Jag antar det finns en del knep hur man genomför en inspelning bra, dessa kan vi inte 🙂

4) Dåliga kunskaper om mixning/mastering. Har härjat runt på internet för att gå igenom diverse tips om hur en låt ska mixas men kunskap/egentligen erfarenhet saknas.

Går det att urskilja någon av dessa 4 saker som värst eller är de ungefär lika illa alla 4?

Vänligen

Stol

Edit: stavning

Redigerat 27 januari 2013 av stol

[Die Hard (oregistrerad)]

Allt hör ihop så klart. Ingen mixning i hela världen kan rädda en kass inspelning. Det finns de som faktiskt tror det.

[Bullerbyn]

Skulle nog säga att dyr utrustning är det minst primära för att få det att låta bra. Visst behövs det prylar, men många snöar in på helt vansinnigt dyra prylar och så låter det skit i alla fall. Det handlar mer om kunnande.Sen måste man ju ha hyfsad verklighetsuppfattning, många jämför sina hemmainspelningar med miljonbudgetproduktioner och undrar varför det inte låter likadant. Bör väl också tillägga att det kunnande som många duktiga ljudtekniker har inte är något man bara får, det kräver en massa trial & error samt att många faktiskt studerat hårt för att uppnå detta.

Redigerat 27 januari 2013 av Bullerbyn

[Izy]

du svarade själv på din fråga 🙂

[Zakyath]

kedja, svagaste länk, bla bla

[stol]

du svarade själv på din fråga 🙂

Jo jag är medveten om det tyckte ändå rubriken var rolig på något sätt 🙂

[nikko]

Punkt 3 och 4 väger klart tyngst. Dessvärre är det dom punkterna som tar längst tid att uppnå också.

Ett bra rum och bra utrustning kan vem som helst skaffa, men kunskap om hur man spelar in och mixar tar TID att lära sig.

[Valle]

Vet inte om det går att svara på generellt men vad är värsta boven?

1) Dålig lokal att spela in sång i. En uthus-"studio". Viss dämpning finns men det finns en rumsklang som inte tror bidrar positivt. Stå närmare micken kanske?

2) Dålig utrustning. Vi har EN stormmembran mick som använder för sång och ackustisk gitarr (micken heter golden age project tc1, runt 2.5tkr ny tror jag). Micken kör vi in i ljudkortet som har någon form av inbyggda preamps (en lite mer avancerat Roland-ljudkort av halvrackmodell)

3) Dåliga kunskaper om inspelning. Jag antar det finns en del knep hur man genomför en inspelning bra, dessa kan vi inte 🙂

4) Dåliga kunskaper om mixning/mastering. Har härjat runt på internet för att gå igenom diverse tips om hur en låt ska mixas men kunskap/egentligen erfarenhet saknas.

Punkterna 3 och 4!

Har man annars goda kunskaper om inspelning och mixning kan dessa "släcka" punkterna 1 och 2.

Maaastring är dock fullständigt irrelevant i sammanhanget.

[BluesBoy]

Är själv på glad amatörnivå och som redan sagts, punkt 3 & 4.

Är helt övertygad om att jag skulle kunna få klart bättre slutresultat på mina inspelningar om mina mixkunskaper var bättre.

Om inspelningskunskaperna också var bättre, skulle allt bli ännu bättre. 😉

[FreddeHstd]

Jag skulle lägga till punkt 5: materialet som används. Dvs. låtarna, dess instrumentering och arrangemang.

punkt 6: de som använder materialet (musikerna, teknikern).

Det fina i alla dessa sex punkter är dock att ju mer man ägnar sig åt dem, desto bättre låter det.

Redigerat 27 januari 2013 av FreddeHstd

[drloop (oregistrerad)]

3,4,5,6 där har du det.

EDIT: Vart tog resten av min text vägen?

Återkommer när jag återskapat det som fanns med tidigare.

Redigerat 27 januari 2013 av drloop

[Carle]

Alla är dåliga. Värst är nog dålig kunskap om inspelning. Ett inspelningsproffs kan med en sämre gitarr och en sämre mick förmodligen få det att låta bättre än en smatör med bättre mick och gitarr. Om materialet är bra inspelat blir mixandet avsevärt enklare.

[Jonte88]

Jag skulle lägga till punkt 5: materialet som används. Dvs. låtarna, dess instrumentering och arrangemang.

punkt 6: de som använder materialet (musikerna, teknikern).

Det fina i alla dessa sex punkter är dock att ju mer man ägnar sig åt dem, desto bättre låter det.

Håller lungt med dessa, vi fick aldrig direkt nått redigt fläsk i våra låtar (metal) så bytte vi producent som satt å hjälpte oss lite att ändra stämmor och så vidare så fick vi en mycket mysigare ljudbild efter det. 😎

[Demonproducenten]

Går det att urskilja någon av dessa 4 saker som värst eller är de ungefär lika illa alla 4?

3 följt av 4

[Signia]

När jag tänker "amatörmässig" så tänker jag att man menar att det låter "för realistiskt", alltså det låter lite hånkigt och inte tillräckligt "dyrt" och slickt typ. Å andra sidan kan det låta för dyrt och slickt med, om man kör med hängmatte-eq överallt så det blir tjockt, fett på ett taffligt sätt - överslätande liksom.

Vet inte om det är nåt sånt ... men överlag brukar sånt bero på att man inte bryr sig tillräckligt mycket om detaljer, att man inte tänker sig att det ljud som fastnar i datorn ska helst låta nära färdigmixat. Idealiskt sett ska det inte behövas mycket justering. Sånt handlar om rätt mick för rätt sak, och se efter akustiken lite. Ju mer modernt det ska låta, desto närmare ljudkällan brukar man ha micken.

Sen ligger det en del i utförandet med. Om något känns bra, spelmässigt, känns stadigt, har ryggrad och pondus, så är örat redo att bortse från lite taffligt ljud.

Mixningen tycker jag är det steg som kan "rädda", om något behöver räddas. Ljudmässigt är det då mest material formas, medan valet av ljud sker i inspelningen. Så ju mer de inspelade ljuden låter bristfälligt, desto noggrannare mixning behövs för att väga upp. bristfällig mixning kan även sabba en bra inspelning.

[stol]

Tack för alla bra svar. Var själv lite skeptisk till frågan eftersom den är så bred, men jag tycker jag fick in mycket bra input.

Till viss del kanske det går att styra in mot ett result som ställer mindre krav på 1,2, 3 och 4. T ex undvika akustiska instrument så mycket som möjligt. Göra en musikstil där det inte förväntas låta superslickt..

Tycker detta låter bra, men ouppnåligt för oss:

http://www.youtube.com/watch?v=wUVMpluF7kQ

Detta låter ju också på något sätt bra men känns mer uppnåligt (lite slumpmässiga exempel från olika genrer men ni förstår kanske vad jag menar)

http://www.youtube.com/watch?v=eGp47YwDZ48

Sen är det frågan hur det blir med kreativiteten om man försöker begränsa sig efter ett format som är mindre krävande ur produktionsperspektiv. Men ibland kan begränsningar gynna kreativitet också...

Redigerat 29 januari 2013 av stol

[wellness music]

Många bra tips du fått. Var dock inte rädd för att spela in akustiska instrument. En av de viktigare detaljerna i en musikproduktion tycker jag är att fånga / få till en känsla av närvaro så det låter levande. Akustiska instrument bidrar ofta till detta och det kan räcka med ett sådant. Inom de flesta genres är det bara bra att det sliter lite här och där emellan åt, till en viss gräns naturligtvis 🙂 .

Redigerat 29 januari 2013 av wellness music

[Zauron_87]

Skit in skit ut.

[Signia]

Ibland får jag en känsla av att ljudteknik och musiker är bättre åtskilda, än att musikern gör allt själv.

Musik är känslor, kul, röj, gåshud, puls. Men inspelning och mixning ... blir inte alltid så bra om man går på känslor, kul, röj osv. Det är i alla fall sant för mig. Jag måste stänga av känslorna väldigt mycket när man sitter bakom spakarna vid inspelning, redigerar eller mixar material. Det är så många detaljer som inte är så roliga att göra, men ändå måste göras för att det inte ska låta sunk. Tänket är helt annorlunda, granskande, avvägande, tekniskt.

Nåstans tror jag det är svårt för musiker-sinnet att göra allt det tradiga detaljerade för att få till en bra inspelning/mixning. Det käkar upp kul-känslan en del. Kanske är de det som ni känner av också? Att man liksom orkar inte bry sig utan vill mer ha kul, och sen så ... är man inte riktigt nöjd med hur det låter. Vem vet ...

Redigerat 29 januari 2013 av Signia

[Bullerbyn]

Ibland får jag en känsla av att ljudteknik och musiker är bättre åtskilda, än att musikern gör allt själv.

Musik är känslor, kul, röj, gåshud, puls. Men inspelning och mixning ... blir inte alltid så bra om man går på känslor, kul, röj osv. Det är i alla fall sant för mig. Jag måste stänga av känslorna väldigt mycket när man sitter bakom spakarna vid inspelning, redigerar eller mixar material. Det är så många detaljer som inte är så roliga att göra, men ändå måste göras för att det inte ska låta sunk. Tänket är helt annorlunda, granskande, avvägande, tekniskt.

Nåstans tror jag det är svårt för musiker-sinnet att göra allt det tradiga detaljerade för att få till en bra inspelning/mixning. Det käkar upp kul-känslan en del. Kanske är de det som ni känner av också? Att man liksom orkar inte bry sig utan vill mer ha kul, och sen så ... är man inte riktigt nöjd med hur det låter. Vem vet ...

Det där kan jag själv känna att det ligger mycket i! Saknar den tiden då man förr skulle in i "studio" och man kunde helhjärtat satsa på att spela. Nuförtiden är alla mer eller mindre "ljudtekniker" och det finns liksom ingen sån känsla kvar på något sätt?!? På det sättet tycker jag den här "hemstudiorevolutionen" sabbat lite.

[Zakyath]

känsla, pff.. antingen så kan man eller så kan man inte spela sina låtar. måste man vara i perfekt mindset så har man övat för lite

[D Vibe]

Tror att tid kan vara en avgörande faktor för hur bra slutresultatet blir; alltså hur mycket tid man har att helhjärtat gå in för att få till ett bra ljud.

[madeinroad79]

Allt handlar om övning, en bra musiker kan få ett dåligt instrument att låta mycket bättre pga av teknik och kunnande

En bra ljudtekniker kan få bra ljud ur det mesta...

Svårare än så är det nog inte.

[Bullerbyn]

Personligen tror jag inte att det är så enkelt. Har hört superduktiga musiker spela fruktansvärt oinspirerat emellanåt. Så i min bok kan en bra musiker också helt enkelt lalla bort något bara för att de inte behöver anstränga sig.

[Valle]

känsla, pff.. antingen så kan man eller så kan man inte spela sina låtar. måste man vara i perfekt mindset så har man övat för lite

Nu jävlar snackar vi! 😄

[Valle]

Ibland får jag en känsla av att ljudteknik och musiker är bättre åtskilda, än att musikern gör allt själv.

Musik är känslor, kul, röj, gåshud, puls. Men inspelning och mixning ... blir inte alltid så bra om man går på känslor, kul, röj osv. Det är i alla fall sant för mig. Jag måste stänga av känslorna väldigt mycket när man sitter bakom spakarna vid inspelning, redigerar eller mixar material. Det är så många detaljer som inte är så roliga att göra, men ändå måste göras för att det inte ska låta sunk. Tänket är helt annorlunda, granskande, avvägande, tekniskt.

Ibland kan jag hålla med om, men inte helst. Särskilt om man kan göra allt själv. Det finns icke-roliga rutiner inom såväl inspelning som mixning som eventuellt påverkar resultatet; mixning är ju inte på något sätt viktigare, att man bara kan brassa på med alla "känslor" på full patte när man håller på med inspelning.

Mitt tips till alla som inte är erkänt professionella eller själva har utnämnt sig som professionella: Gör så mycket du kan själv. Fix-idén att dela upp faserna i olika projekt där man nödvändigtvis måste ta in ytterligare inblandade härrör i huvudsak från:

1. Nyförmågor med liten eller ingen erfarenhet av branschen; som har fått "lära" att för att det ska bli bra så är det så man måste göra (annat är "fel").

2. Bransch-professionella; som "lär" ut det "rätta" sättet (som de lärde sig som nyförmågor) för hur man måste göra för att det ska låta bra.

Det finns många artister som gör (nästan) allt själv och på så sätt skapar något extra, något speciellt som direkt knyts till dem. Jag tänker i allra hast på Prince, Jeff ynne och Lenny Kravitz (inte för att jag nu skulle jämför mig själv med dessa stjärnor, för helvete) men det finns många fler.

Sensmoral: Lär dig gärna det "rätta" sättet, och använd det, men bara så länge du inser att du måste göra "fel" för att lära dig det rätta sättet. (Notera att jag skiljer på "rätta" och rätta.)

Kaffe!

[Demonproducenten]

valleballes råd funkar ju fint - så länge man tycker det är kul å intressant med alla stegen från replokal till färdig produktion

annars kände jag nog signia träffade spikskallen bättre rent generellt

[ONSatan]

valleballes råd funkar ju fint - så länge man tycker det är kul å intressant med alla stegen från replokal till färdig produktion

Men jag förstår inte logiken i det. Hur kan det bli bättre ju fler saker man gör själv som amatör?

Det borde väl bli bäst ju färre saker en "amatör" gör? I.e. proffsigast resultat blir det givetvis om proffs gör jobbet och amatören möjligen bär in öl till releasepartyt... ?

Att LÄRA sig allt och bli bättre än proffsen på alla delar (låtskrivande, framförande, tekniker, producent, mastring etc etc) känns som en rätt stor bulle att tugga i sig... Jag TROR (som amatör) att man ska sikta in sig på den del man har störts förhoppningar av att göra minst skada/kunna växa/tycker är skoj...

Min 2 cent

[madeinroad79]

Personligen tror jag inte att det är så enkelt. Har hört superduktiga musiker spela fruktansvärt oinspirerat emellanåt. Så i min bok kan en bra musiker också helt enkelt lalla bort något bara för att de inte behöver anstränga sig.

De var inte riktigt det jag skrev men insperiation har inte riktigt med det att göra.Varför inte bara nöja sig med att man har en mycket bättre möjlighet

nu än på kasettbandens tid att få sina ideer låta hyfsat och mycket bättre. Och om man sen vill spela in i en studio eller ta med sig vissa delar till studio

och mix så varför inte göra det. Man köper sig trots allt tid och kunskap.

Eller så kan man ju lära sig mer men då måste man förstå att det tar tid. Och det är även svårt att i många fall mixa sitt eget material eftersom man hör det lite

på ett annat sätt, men det är klart att de går. Men som band skulle jag föreslå att ni går in i en studio och provar. Alla i bandet kanske inte tycker det är jättekul

å spela in och så tar det ju en j-a tid å det brukar ju vara en som är drivande när det gäller inspelningsfasen å de andra sitter mest å väntar..... provat det ett antal

gånger och gett upp detta för länge sen iallafall de gångar jag spelat in med band, e ju kul å spela in i studio. Man har en budget å får då se till att man repat som fan

så de sitter, sen e de ju klart.... å de går ju att mixa om om man är intresserad av det... är mitt tips i allafall....

[Demonproducenten]

Men jag förstår inte logiken i det. Hur kan det bli bättre ju fler saker man gör själv som amatör?

Det borde väl bli bäst ju färre saker en "amatör" gör?

jag tror inte han menar så

han menar väl att man ska göra så mycket man kan själv - förutsatt att man känner att man kan det (lägg märke till att jag skiljer på kan å kan)

det optimala borde dock vara som du säger att den som kan nåt bäst gör det å överlåter till den som kan nåt annat bättre att göra det

för övrigt låter inte purple rain-skivan så jäkla kul rent ljudmässigt