Jon Rinneby

FREDAGSTIPSET: I tider som dessa är det viktigt att påminna sig om att mindre många gånger kan vara mer. Och ibland behöver vi faktiskt ta ett steg tillbaka för att få nya (eller gamla) perspektiv, så även när det kommer till mixning av musik. Vad soptunnorna ska symbolisera låter jag vara osagt. Men en sak står i alla fall klar, vi slänger på tok för många godbitar i onödan. Jag brukar påpeka vikten av att använda referenslåtar, vilket du bland annat kan läsa om i Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning och Användning av referenslåtar inför mixning. Likväl brukar jag fråga de artister jag jobbar med om de har någon slaskmix/demo som jag kan utgå från som referens när jag mixar. Detta för att få ett hum om i vilken riktning de vill dra sin musik. Men hur går du egentligen tillväga om du mixar dig själv, eller om musikerna du jobbar med inte har någon referensmix? Går det att vara sin egen referens? Jo då, det finns det en enkel lösning på problemet, som dessutom är ruskigt effektivt. Detta tips utfår från att du sätter tänderna i en helt ny mix, från grunden. Slaskmixen Börja med att ställa volym och panorering, inget annat. Lägg max 15-20 min på detta, beroende på projektets storlek. Jobba snabbt och mixa med hjärta snarare än hjärna. Fokusera på vad som känns rätt i stunden och lita på din magkänsla. Exportera och spara slaskmixen, vilken vi snart ska återkomma till. Ta en paus på 5-10 minuter. Breda filter Nästa steg är equalizern. Här föreslår jag att du använder breda filter och försiktiga hög- och lågpassfilter. Jobba med stora penseldrag, snarare än kirurgiska ingrepp, och fokusera på helheten istället för detaljerna. Syftet är att hitta en frekvensmässig balans mellan de olika kanalerna, utan att förändra grundljudet allt för mycket. Det ska låta naturligt i brist på bättre uttryck. Det kanske handlar om att du sänker 2-3 dB vid 400 Hz på gitarrerna för att lämna plats till sången, eller att basen får en liten knuff runt 80 Hz, medan baskaggen får backa vid samma frekvens. Lyssna och justera i kontexten och försök att undvika soloknappen *. Denna metod förutsätter att du spelat in så som du vill att det ska låta, vilket för övrigt alltid är att rekommendera. * Soloknappen är utmärkt när du behöver detaljlyssna eller leta problematiska frekvenser, vilket inte är nödvändigt i detta skede. Bilden visar ett low-cut vid 80 Hz med 6 dB slope, -3 dB vid 400 Hz samt en liten ökning vid 10 kHz. Observera de breda justeringarna, likt böljande kullar. Kompression på rätt sätt Precis som med equalizern är det nästan alltid bättre att komprimera i sammanhanget. Det är nämligen lätt hänt att du komprimerar för lite, eller för mycket, om du sololyssnar eftersom kompressionen då av naturliga skäl hörs tydligare. Kompression upplevs med andra ord olika, beroende på kontext. Vidare handlar kompression lika mycket om att kontrollera dynamik som att forma ljud och skapa rörelse, vilket du kan läsa om i Varför låter mixen så tunn och livlös? – del 1 och här finner du även del 2. Det är därför extra viktigt att komprimera med hänsyn till övriga instrument då allt hänger ihop. Med detta sagt är det långt i från alla instrument eller kanaler som behöver komprimeras. Generellt är sång, bas, trummor och vissa akustiska dynamiska instrument givna, resten bör du ta en rejäl funderare över. Rymd Slutligen ska vi skapa lite rymd runt varje instrument med hjälp av reverb och då talar jag inte om ett reverb som hörs, utan snarare känns. Ett reverb som fyller ut tomrummet, det torra, mellan varje anslag. Detta ger automatiskt mixen mer djup och en känsla av en tredje dimension, snarare än två - som mellan vänster och höger högtalare. Två fina pluggar för ändamålet är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia och Valhalla Room från Valhalla DSP. Självklart kan det finnas anledning att lämna vissa instrument helt torra, för att skapa kontrast, vilket är ett kapitel i sig. Sunset Sound är mitt nya favoritreverb när det kommer till att efterlikna olika sorters rum, stora som små. Slaskmix 2 Nu är det dags att exportera igen och denna gång döper du mixen till slaskmix 2. Ta en paus på minst 5-10 minuter. Jämför sedan den nya mixen med den ursprungliga slaskmixen. Varför? Jo, den ursprungliga slaskmixen talar nämligen om för dig vad som är viktigt i låten, för dig. Du mixade utan att tänka för mycket, du mixade på känsla utan att blanda in tekniken. Vidare berättar den på ett rakt igenom ärligt och oförskönat sätt om du rattat bort sig på vägen. Blev det verkligen bättre? Om så är fallet, bra, fortsätt då att mixa som vanligt med effekter, automatiseringar och annat (men spara den nya slaskmixen som nästa referens). Om inte, gå tillbaka till ritbordet och fundera över vad som gick snett och varför. Ibland är det en god idé att börja om från början, helst nästa dag med pigga öron. Andra gånger räcker det med enstaka justeringar. Slaskmix 1 och 2 importerade i ett tomt projekt för att snabbt kunna jämföras med varandra. Tänk på att det kan vara volymskillnader. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

FREDAGSTIPSET: Studio lanserar Mixakuten – Vi har alla varit där… Det låser sig rejält i mixning- eller mastringsprocessen, tiden är knapp och du vet varken ut eller in. Men lugn, inom kort kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback på din mix- eller mastring utan kostnad. Räkna med lansering om 1-2 veckor. En stressad musikproducent ritad av Johanna Kristiansson © http://johannakristiansson.com På Mixakuten kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback. Jag kommer personligen svara på frågor gällande inspelning, mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Det kan handla om allt från ljudet på en virveltrumma, till hur sången sitter i mixen, eller vilka frekvenser som behöver ses över i slutproduktionen. Processen är enkel: Du laddar upp en ljudfil tillsammans med en fråga via Studios nya funktion, som sedan besvaras med en utförlig förklaring. Du har sedan möjlighet att återkoppla och betygsätta processen. Varje medlem har tillgång till två valfria uppladdningar, helt gratis, därefter sköts eventuell vidare kontakt utanför Studios ramar. Det är viktigt att inse att Mixakuten inte är ett fullvärdigt alternativ till varje sig mixning eller mastring, utan enbart ska ses som en hjälpande hand och förhoppningsvis en knuff i rätt riktning. Centralt är också förståelsen för att musikproduktion är ett kreativt yrke och därmed saknar regler för vad som är rätt och fel. Se därför Mixakuten som ett alternativ, ett nytt perspektiv, snarare än en lösning. Mixning och mastring är i mångt och mycket subjektivt, en konstform som så många andra. Jag kommer därför aldrig kunna garantera att du blir 100% nöjd eller att jag kan lösa alla problem som dyker upp. Vad jag däremot lovar är att göra mitt yttersta. Förhoppning är att Mixakuten ska dra igång inom två veckor. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

FREDAGSTIPSET: Det sägs att volymkriget är över, att du inte längre behöver bry dig om hur starkt eller svagt du mastrar din musik. Men är det verkligen så enkelt, eller är det kanske rent av så att den mossiga konflikten fått ett nytt ansikte? Volymkriget, som bottnar i rädslan att inte höras tillräckligt mycket, syftar på den volymökningstrend som tog sin början under 40-talet och peakade på 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar kriget om artisters och skivbolags tävlan om att låta så starkt som möjligt, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité. Detta för att vara så konkurrenskraftig som möjligt på radio, tv och dansgolvet. Volymkriget nådde troligen sin kulmen 2008 med Metallicas överkomprimerade album Death Magnetic, som till och med fansen reagerade negativt på. Fördjupa dig gärna i ämnet här: Loudness war, innan du läser vidare. För några år sedan analyserade mastringsteknikern Bob Katz sound check-algoritmen på iTunes (vilken automatiskt anpassar volymen mellan låtar) och kom då fram till att den genomsnittliga volymen låg runt -16,5 LUFS. LUFS (Loudness Unit Full Scale) kan enkelt förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju högre LUFS, desto starkare volym, -8 LUFS är alltså starkare än -16,5 LUFS och 0 LUFS är maxgränsen. Detta ledde i sin tur till att streamingtjänster som Spotify och YouTube implementerade egna normaliseringsprocesser, för att råda bot på den dåvarande problematiken med stora volymskillnader mellan låtar. Starkt limiterad/komprimerad musik sänktes i volym och svag höjdes, för att passa den nya standarden. I praktiken innebar detta att ju mer du pressade upp din musik volymmässigt, desto svagare blev slutresultatet - alltså raka motsatsen till det dåvarande volymkriget. Även om streamingtjänsternas olika algoritmer skilde sig något åt (och fortfarande gör), enades de flesta ändå om att detta var rätt väg att gå och att volymkriget därmed var påväg mot sitt slut. Slutet gott allting gott, eller? Många tror att det var CD-skivan som startade volymkriget, när det i själva verket började redan under 40-talet med 7" singlarna och senare på 50-talet med Juke-boxen, där folk hade för vana att välja skivorna som lät mest. Men faktum är att problematiken kvarstår år 2020, om än i något mindre omfattning. De flesta vill nämligen fortfarande låta störst och mest, precis som på CD-tiden, men inom den nya ramen och den nya uppsättningen regler hos streamingtjänsterna. Så egentligen har volymkriget inte förändrats eller upphört, bara transformerats. Två låtar med samma LUFS kan i själva verket upplevas olika starkt, vilket artikeln Mastring – en ytterst delikat process tydligt visar. Personligen är jag dock övertygad om att den nya normaliseringstrenden mest fört gott med sig. Den första uppenbara fördelen är att vi får mer dynamisk musik, vilket visserligen är en smaksak, men som generellt bidrar till en mer angenäm lyssning. Den andra är att större fokus nu läggs på att göra så välljudande och frekvensmässigt balanserade mixar som möjligt, snarare än att enbart tänka volym. Huruvida detta påverkar den faktiska kreativiteten och musikaliteten vågar jag dock inte uttala mig om. Men välljudande mixar är och kommer alltid att vara mer framtidssäkra än musik som gör allt för att låta så stark som möjligt. Samtidigt tror jag att vi framöver kommer få betydligt mer avancerade normaliserings-algortimer, vilket kommer utjämna de befintliga volymskillnaderna än mer. Detta är naturligtvis bara ren spekulation från min sida. Så vad betyder då allt detta? Jo, om du vill att din musik ska sticka ut och höja sig över resten på diverse digitala plattformar ska du sluta tänka volym och istället börja fokusera på kvalité. En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt är det som väger tyngst idag. Du kan med andra ord strunta i allt vad siffror heter (eller åtminstone delvis, vilket jag redogör för i Hur volymstark ska din mix vara 2020?) och istället koncentrera dig på att vara kreativ och göra din musik rättvisa. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

FREDAGSTIPSET: Oavsett om du huvudsakligen jobbar med inspelning, mixning, mastring eller precis börjat med musikproduktion, så är en gedigen uppsättning referenslåtar till minst lika stor hjälp som de senaste instrument- eller effektpluggarna. Om inte större… Det är förmodligen snudd på omöjligt att skriva något nytt och spännande om vikten av att använda referenslåtar, vilket inte heller är syftet med dagens Fredagstips. Läs då hellre Ollie Olsons utmärkta artikel Användning av referenslåtar inför mixning, om du vill fördjupa dig något i ämnet. Istället tar jag idag tillfället i akt och delar mig av några personliga favoritalbum som jag ständigt återkommer till – något godtyckligt uppdelade i olika genrer. Tanken med referenslistan är inte att skriva dig på näsan gällande vilka album eller artister du ska använda dig av, utan snarare att agera idéspruta för ditt eget bibliotek. Saker att fundera över när du ställer din egen mix mot ett referensspår kan vara följande: balansen mellan bas, mellanregister och diskant, nivån på och sinsemellan olika instrument, panorering och stereobredd, användandet av reverb, delay, dynamik, kompression och inte minst vilken känsla musiken förmedlar. Likväl kan du exempelvis detaljlyssna efter ljudet på baskagge, virveltrumma eller hur olika instrument kompletterar varandra. Tänk på att referenslyssna med samma volym på båda låtarna, annars blir jämförelsen vilseledande. Själv referenslyssnar jag sällan från Spotify, utan använder mig istället av högupplösta filer i minst 16/44.1 kHz wav som importeras i min DAW. Country/Folk Alison Krauss - A Hundred Miles Or More A Collection Bon Iver - For Emma, Forever Ago Fleetwod Mac - Rumours Neil Young - Are You Passionate Ryan Adams - Ashes & Fire Pop/rock Amy Winehouse - Back To Black Beck - Sea Change Elbow - Build a Rocket Boys Lou Reed - Transformer My Morning Jacket - Z Pink Floyd - Dark Side Of The Moon Radiohead - Pablo Honey Sparklehorse - Its A Wonderful Life Steely Dan - Aja Wilco - Yankee Hotel Foxtrot Hårdrock/Punk/Metal Foo Fighters - The Colour And The Shape Metallica - The Black Album Rage Against the Machine - Rage Against the Machine Rancid - And Out Come the Wolves The Clash - London Calling Elektronisk/Dance Daft Punk - Random Access Memories Kimbra - Vows Lady Gaga - The Fame Monster Robyn - Robyn Jazz/Funk/Instrumental Esbjörn Svensson Trio - From Gagarin's Point of View Jill Scott - Who Is Jill Scott Norah Jones - Come Away With Me Ella Fitzgerald - The Very Best of Ella Fitzgerald Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magik Hiphop/Reggae Bob Marley - I Shot The Sheriff Dr Dre - The Chronic Snoop Dogg - Doggystyle The Roots - Do You Want More Twenty One Pilots - Blurryface Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

FREDAGSTIPSET: För mig är mastring en ytterst delikat process som kräver största möjliga uppmärksamhet. Med anledning av detta föredrar jag i 9 fall av 10 att arbeta i ensamhet, frånsett sällskapet av en god kopp te eller möjligtvis en kanna kaffe. Idag tänkte jag steg för steg gå igenom hur det kan se ut när jag mastrar en låt från grunden. Av upphovsrättsmässiga skäl kan jag tyvärr inte dela med mig av hela låten utan enbart introt, då låten är tänkt att släppas senare i vår. Eftersom mastringen av naturliga skäl är starkare än originalet har jag lagt en limiter på mixen med samma inställningar som mastern. Båda versionerna, i sin fulla form, ligger på exakt samma LUFS enligt https://www.loudnesspenalty.com. Hur stark en låt upplevs beror på flera saker: vilka frekvenser som lyfts fram, kompression, arrangemang osv. Så bara för att en låt (eller två olika låtar för den delen) har samma LUFS, betyder inte detta att de upplevs lika starkt, vilket kan vara smått förvirrande. Innan vi sätter igång vill jag också understryka att detta inte är någon heltäckande guide i hur du mastrar från A till Ö, utan snarare en inblick i hur jag i detta specifika fall gick tillväga. Varje mix är unik och så även varje master. Pluggarna jag använder för tillfället (jag mastrar inte analogt, förutom i enstaka fall då jag kör mixen genom min omvandlare Burl B2 ADC) är dock i stort sett alltid de samma. Kriget mellan digitalt och analogt är enligt mig lika uttjatat och dött som volymkriget. Processen Efter att ha lyssnat på mixen och samtalat med artisten hade jag en ganska klar bild av vad som behövde göras. Målet var att ge låten mer tyngd, djup och tydlighet, men även mer separation och i förlängningen ett mer modernt sound, utan att för den sakens skull ändra för mycket på grundkaraktären. Mixen i sig var redan på god väg, men behövde lite hjälp på traven. Nedan kan du lyssna på före och efter master. I vanlig ordning rekommenderas hörlurar av god kvalité eller studiomonitorer. Jag vill framförallt att du lägger fokus på bottenpaketet, bredden, djupet och toppen samt hur mixen sitter ihop, vilket kan vara svårt att höra genom exempelvis datorhögtalare, eller telefon. Tänk på att sänka volymen och växla gärna snabbt mellan ljudklippen, för att enklare höra skillnaden. Steg 1 1. Rullbandsemulering. Tape Machine 24 från IK Multimedia med input ställd till +3 dB för pressa och runda av diskanttopparna en aning och samtidigt addera lite övertoner i form av subtil distortion. En väldigt liten ökning med HF EQ och LF EQ ger aningens mer botten och topp. Detta är en väldigt transparent rullbandare, men i sitt sammanhang en angenäm förbättring och ett steg närmare det sound jag tänker mig i slutändan. 2. Equalizer. Ökning med 3-4 dB från 80 Hz med ett vanligt hyllfilter, vilket bidrar till att hela bottenpaketet lyfts fram och verkligen börjar kännas. Visserligen medför detta också att området 100 Hz blir lite väl framträdande, speciellt i refrängerna, vilket jag senare fick råda bot på med en dynamisk eq. En försiktig minskning runt 300 Hz appliceras också för att lätta upp helheten något och komma bort från lite av grumligheten, ca -1.5 dB. 3. Gullfoss. Den magiska ljudförbättraren från Soundtheory försiktigt inställd för att tämja utstickande frekvenser över hela mixen, ca 30% vilket bättrar på klarheten. Inga andra inställningar. 4. Soothe 2. Inte helt olik Gullfoss, men som istället fokuserar på problematiska resonanser och dynamiskt plockar bort dessa. I detta fall väldigt försiktigt vid 3000 Hz med omnejd. Anledningen till att jag använder Gullfoss och Soothe 2 efter varandra i detta skede är för att minska risken för missljud och vassa frekvenser, när jag senare jobbar vidare med eq och kompressor. Jag plockar alltså bort onödig information, innan jag förstärker det jag faktiskt vill höra. Steg 2 1. Equalizer. Ett försiktigt lyft från ca 3 kHz med ett hyllfilter och en sparsmakad ökning vid 5 kHz för än mer tydlighet. Denna kombination öppnar upp hela mixen, som nu börjar titta fram bakom gardinen. 2. Dynamisk eq. Här använder jag inställningarna -3 dB vid 95 Hz för att tämja lågbasen en aning, som fått lite väl mycket energi efter att jag tidigare boostat subbasen. Vidare +1 dB vid 600, 2000 och 10000 Hz vars frekvenser känns aningen underrepresenterade. 600 Hz ger mixen lite mer kropp, 2000 Hz lyfter fram sången, syntharna och virveltrumman, medan 10000 Hz lyxar till det en aning. Tjusningen med att använda en dynamisk eq är att frekvenserna endast förstärks när det behövs och inte hela tiden. 3. Kompressor. Här lämnar jag allt under 150 Hz orört med hjälp av MagicDeathEye, då jag personligen föredrar en rörlig botten framför en komprimerad. Detta är naturligtvis en smaksak (som med allt annat här i livet) - för mig ger det mixen mer liv. Vidare använder jag mig av medium attack för att bevara lite av dynamiken, men samtidigt inte släppa igenom de absolut snabbaste topparna. Jag känner ett behov av att tämja virveln en del och komprimerar strax över 1 dB i låtens starkaste parti. Vidare ger kompressionen hela låten en mer sammansatt karaktär, samtidigt som det börjar röra sig på ett skönt sätt. 4. Stereobreddning. Här använder jag mig av ett av mina favorittrick för att bredda mixen mellan 400-4000 Hz, frekvensområdet som är framträdande i de flesta lyssningssystem. När stereobreddaren är aktiv känns hela mixen mer omslutande och tredimensionell utan att påverka bottenfrekvenserna, som annars lätt kan ställa till fasfel. Att fokus läggs på mellanregistret gör effekten mer uppenbar. Ozone 9 Imager är ett utmärkt val och inställningarna ser ni på bilden nedan. 5. Avrundning. Sist ut innan limitern är lite analogt mojo från Kush TWK i form av varm och skön saturation. Jag låter pluggen arbeta så att de starkaste topparna försiktigt rundas av. I förlängningen kan detta liknas vid en slags naturlig kompression, vilket i sin tur både ökar den upplevda ljudstyrkan och värmer upp ljudet. 6. Limiter. Fabfilter Pro-L 2 inställd med utvolymen på -1 dB för digitalt släpp och 16-bits dithering eftersom jag mastrar i 24-bitar, men exporter till 16-bitar i 44.1 kHz. Vidare använder jag mig av 32x oversampling vilket minimerar aliasing - det vill säga oönskad distortion och ljudförsämring. Huruvida aliasing är ett reellt problem råder det dock delade meningar om. Limitern plockar max 2-3 dB i låtens starkaste parti och är inställd för matcha Spotifys volymstandard, vilket du bland annat kan läsa mer om i Hur volymstark ska din mix vara 2020? Summan av kardemumman Som du kanske märker består (just denna) mastring av ganska många steg, där varje enskild del egentligen göra hyfsat lite. Jag gillar att jobba på detta vis - att istället för att exempelvis låta en eq göra allt, så har flera stycken olika uppgifter. Är det kanske rent av så att många bäckar små gör en... välljudande master? Det låter jag vara osagt. Den uppmärksamme noterar eventuellt avsaknaden av ett högpassfilter, vilket är helt i sin ordning då detta helt enkelt inte krävdes. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare