Jon Rinneby

FREDAGSTIPSET: Förutsägbara mixar är ofta tråkiga mixar, men sån tur är finns det massvis med knep för att komma runt detta. Det kan handla om allt från sättet du eller bandet spelar på, till själva arrangemanget eller användandet eller inte användandet av effekter. Idag tänkte jag skriva lite om volym- och effektautomatiseringar. Det vill säga hur du kan använda dig av olika sorters automatiseringstekniker för att skapa mer dramatik i din musik. Automatisera kan nämligen vara så mycket mer än att bara rätta till en dynamisk sångtagning eller att göra refrängerna starkare än verserna. När du spelar in går mycket förlorat på vägen, varesig du vill eller inte, och då det är upp till den som mixar att förstärka och återskapa detta i den mån det går. Mixing är nämligen som jag tidigare varit inne på i mångt och mycket en räddningsaktion. Du vill som regel alltid använda effekter när du mixar, även du inte alltid hör dem och faktum är att det ofta är de subtila effekterna som gör störst skillnad. Du vill åt effekten av effekten så att säga. Det är det du inte hör som påverkar dig mest när det kommer till musik. Men det handlar också om kontraster, det stora mot det lilla, det blöta mot det torra, det ljusa mot det mörka och så vidare. Kontraster är A och O när det kommer till att skapa intressant musik. Här kommer volym- och effektautomatiseringen in i bilden. Lite här och lite där Ibland kan det vara en så enkel sak som att lägga ett extra stort reverb på första ordet i en refräng, kräma på med ett extravagant virvelanslag, ett knasigt delay på vartannat anslag på gitarren, eller varför inte förstärka vissa ord som är av speciell betydelse för låtens känsla och karaktär? Tricket är att då och då våga lämna trygghetszonen, det förväntade, och fundera en extra gång över vilka partier i låten som kräver extra förstärkning. Med detta sagt är det så klart låten som sådan som är det viktiga och att förvirra sig bort i ett hav av effekter är sällan önskvärt. Det handlar kort och gott om att fånga och framförallt behålla lyssnarens uppmärksamhet med mer eller mindre subtila knep på väl utvalda ställen. Oavsett om det rör sig om ett trumfill, en gitarrslinga eller vad som helst egentligen - i slutet av ett parti, påväg in i en ny del, eller i mitten, var inte rädd för att låta det sticka ut lite extra. Dra upp volymen och/eller släng på en effekt just här och öka intensiteten. Om det rör sig om exempelvis trummor behöver det nödvändigtvis inte handla om att öka volymen på hela kittet utan kanske bara överhänget, eller låta kompressorn jobba lite extra så det styr över eller pumpar skönt. Texturer och energi Poängen är alltså nödvändigtvis inte att göra saker starkare, utan om att skapa rörelse, dynamik och en känsla av liv. Nya texturer bildas, om än bara för en kort stund, vilket gör hela upplevelsen mer intressant och mindre statisk. Musik handlar i mångt och mycket om energi och i förlängningen att förmedla denna energi genom högtalarna. Men det gäller samtidigt att tänka på att mindre många gånger kan vara mer, annars förlorar effekten sin effekt så att säga. Med detta sagt behöver du inte låsa dig till att automatisera ett instrument i taget - bara en sån sak som att lyfta fram basen en decibel eller två tillsammans med exempelvis sången i ett skrikparti kan skapa välbehövlig dramatik. Likväl händer det per automatik något spännande med hela mixen när du jobbar på detta vis, inte minst om du arbetar med en kompressor på masterregelen eftersom den då får kämpa lite extra och i sin tur sätta sin prägel på helheten. Så, automatisera mera oavsett om det handlar om volym, effekter eller panorering, och dina mixar kommer garanterat bli mer intressanta och spännande att lyssna på. Fredagstipset tar nu semester fram till 31 Juli. Glad sommar! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om hur du får till ett tydligt och välbalanserat sångljud med hjälp av volymautomatisering, eq, kompression och hörlurstricket. Jag får ofta låtar skickade till mig där sången antingen är för starkt, svagt eller ojämnt mixad. Något som inte sällan, i brist på bättre uttryck, ger ett lite amatörmässigt intryck. Om vi utgår från att du mixar en låt där leadsången ska höras tydligt har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Det är alltså dessa tre, och då i synnerhet volymen, du har att jobba med. Jag skulle nästan vilja påstå att du med enbart volym och automatisering kan komma 80–90 procent av vägen till ett bra och välbalanserat sångljud, förutsatt att inspelningen låter okej. Det finns dock olika tillvägagångssätt gällande när du ska börja mixa själva sången. Vissa gillar att börja med bara ett huvudinstrument samt leadsång och sedan anpassa resten av låten efter detta. Andra gillar att först mixa övriga instrument för att sedan baka in sången. Oavsett vilken väg du föredrar är målbilden (nästan) alltid densamma: ett tydligt och välbalanserat sångljud. Volym och balans Jag brukar börja med att göra en slaskmix med enbart volym och panorering för att sedan lyssna efter var sången känns påtagligt ojämn. Nästa steg blir då volymautomatisering i kombination manuellt klippande av sångspåret. Om du jobbar på detta vis slipper nämligen kompressorn arbeta lika hårt och det blir betydligt lättare att få till ett jämnare och mer naturligt sångljud. Efter volymtrixandet hamnar en de-esser först i sångkedjan för att tämja återstående konsonanter, följt av två kompressorer. En med snabb attack och release som fångar topparna och en långsammare för att jämna ut ytterligare. Ibland hamnar kompressorerna före equalizern, ibland efter och ibland mittemellan beroende på vad som låter bäst. Equalizer Nästa steg är att lyssna på sången tillsammans med övriga instrument. Vilka står i direkt konflikt med sången rent frekvensmässigt? Troligen de flesta. Gitarr, trummor, piano, syntar, körer och så vidare har alla fundamentala frekvenser som krockar med sången och här gäller det att bestämma vad som ska prioriteras. Sången har viktiga frekvenser över ett väldigt brett område. Jag lämnar gärna plats mellan 200–400 Hz (värmen) samt 2000–3000 Hz (tydligheten) och dippar övriga instrument här. Detta är naturligtvis en balansgång eftersom du i regel vill undvika att skära bort för mycket lågt mellanregister, då mixen snabbt kan låta tunn och tappa fokus. Några decibel här eller där räcker för att göra skillnad. Det talas ibland om sångens luft (10 kHz och uppåt) och att det är praxis att boosta med ett hyllfiler, här gillar jag att tänka baklänges. Vilka instrument behöver ingen luft? Börja med att skära dessa med ett high-cut (låt säga mellan 8-10 kHz) och vips får sången mer luft, även om du kanske inte hör det när du sololyssnar. Men hur vet du egentligen om sången ligger på en lagom nivå i förhållande till övriga instrument? Hörlurstricket När du är klar med mixen spelar du upp den i vanlig ordning. Skruva ner volymen helt på monitorerna och lägg ifrån dig hörlurarna. Börja sedan (fortfarande med hörlurarna liggandes framför dig) att sakta skruva upp hörlursvolymen och lyssna noga. Det första du ska höra och som ska urskiljas tydligast är leadsången. Hörs den på tok för mycket jämfört med övriga instrument är den troligen för stark och hör du exempelvis mer av gitarrer eller virveln är sången förmodligen för svag. Och svårare än så är det inte (virvel brukar komma som nummer två). Likväl kan det vara en god idé att lämna studion och lyssna på mixen från ett annat rum. Med detta sagt finns det så klart alltid undantag där exempelvis vissa stilistiska val kan innebära att sången är mindre framträdande. AKG K701 har ett naturligt och tydligt sound som lämpar sig väl till mixning. Bästa hörlurarna för mixning och mastring under 5 000 kr enligt mig: AKG K701 Ollo Audio s4x Sennheiser HD600 Beyerdynamic DT770 Pro Focal Spirit Professional Dyrgripar Stax SR-007 MK2 + lämplig förstärkare Focal Utopia Sennheiser HD800 S Audeze LCD-3 HEDD Audio HEDDphone Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. Detta fredagstips är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades 2016-02-12.

FREDAGSTIPSET: Vi går sakta men säkert mot en framtid där vardagen blir allt mer automatiserad och i många fall även förenklad. En trend som också visar sig inom musikproduktion. Många av oss letar efter quick-fixes, vare sig det handlar om att må bättre, få en bättre relation eller skapa bättre mixar. Kan detta få några konsekvenser mån tro? Det finns idag en uppsjö pluggar och hjälpmedel som gör sitt bästa (och mer där till) för att göra livet så enkelt som möjligt för oss som jobbar med musikproduktion. Något jag personligen ser positivt på så länge det leder ett önskvärt resultat, inspelning, mixning och mastring är ju tillräckligt svårt som det är. Men vad händer om vi tar det hela till sin spets? Lek med tanken att det i framtiden bara finns en sorts lyssning. En perfekt lyssning som alla har tillgång till och som låter optimalt överallt eftersom den anpassar sig till sin omgivning – både högtalare och hörlurar. Spekulera sedan vidare kring att en mall arbetas fram för hur starkt du ska mixa olika instrument för att dessa ska gå fram så bra som möjligt i just denna lyssning. Det skulle finnas ett mixrecept för varje genre. Vidare har tekniken blivit så bra att pluggarna nu själva kan ställa in bästa möjliga inställningar för varje instrument, oavsett hur du spelat in och detta med hänsyn till övriga instrument i mixen med allt vad panorering, eq, kompressor och reverb heter. Onödig botten skärs bort, resonanstoppar åtgärdas, dynamik utjämnas, separation mejslas fram och så vidare. Bara för sakens skull slänger vi dessutom på en ny optimal intelligent mastringsplugg som sköter den sista finpoleringen, i fall något mot förmodan skulle vara obalanserat. Det är naturligtvis fortfarande viktigt att skriva bra låtar (vilket är ett kapitel i sig) men hela den kreativa produktionsprocessen är nu automatiserad och plötsligt har alla samma möjlighet att låta ”lika bra” ur ett mix- och mastringsmässigt perspektiv. Slutet gott allting gott. Är det inte precis detta vi alla eftersträvar, den perfekta mixen? Ja och nej. Du vill naturligtvis att din musik ska låta bra överallt i alla ljudsystem, men detta mål är sekundärt och många gånger är ”tillräckligt bra” just precis tillräckligt bra. Vad du egentligen vill är att din musik ska nå fram till lyssnaren och beröra. Musik handlar nämligen inte om att vara tillrättalagd, den handlar precis som med all konst om att väcka känslor, om att känna saker. Med ovanstående tankeexperiment i åtanke skulle all musik till slut låta mer eller mindre likadant, förutom själva låtarna och framförandet. Detta skulle förmodligen bli väldigt tröttsamt att lyssna på i längden och musik, oavsett genre, skulle flyta ihop till en grå oidentifierbar massa. Men ganska snart hade (med största sannolikhet) en motreaktion uppstått och med den nyskapande uttrycksformer. Vi hade antagligen gjort precis vad som helst för att bryta oss loss från denna ”perfekta värld” bara för att höras, lite som punken gjorde revolt under mitten av 70-talet. När saker (läs konst) blir förutsägbart blir det med ens tråkigt, även om vi matas att tro motsatsen. Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har alla olika mål med vår musik – vår konst, men gemensamt för de flesta är nog ändå att sticka ut på något sätt, att förmedla ett budskap, att väcka känslor. Konst får oss att se samband mellan nutid, dåtid och framtid. Konst får oss att tänka i nya banor och blir mer kreativa. Musik mår alltså bra av att vara gränsöverskridande och nyskapande och när allt stöps i samma form blir den genast mindre intressant. Så oavsett vilka algoritmer och hjälpmedel framtiden har att erbjuda så tror jag att människan kommer att känna ett starkt behov av att vara delaktig i den kreativa processen, av att skapa och i förlängningen bryta sig loss och trampa ny mark. Konsten mår bäst av att vara fri, precis som människorna – Martina Montelius, författare och dramatiker Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.