Jon Rinneby

Fredagstipset: Vi är experter på att höra när något inte står rätt till, eller rättare sagt när något står lite för rätt till, som när MIDI låter just MIDI. När man talar om att något ”låter MIDI” så innebär detta vanligtvis att ljuden låter overkliga, stela eller rent av robotaktigt. Det vill säga raka motsatsen till hur vi människor beter oss. Men så behöver det inte vara. I grund och botten är det två saker som avgör hur MIDI låter: 1. Vilket ljud som används. 2. Hur du spelar och/eller programmerar ljuden. Om du exempelvis använder ett samplingsbibliotek som för tankarna till billiga syntstråkar, så kommer det också att låta precis så. Det är alltså inte MIDI i sig som är problemet, utan hur det hanteras. Ett enkelt kvantiserat trumkomp utan dynamik som med största sannolikhet kommer att låta statiskt och omänskligt. En mer varierad tagning, med skiftade velocity (anslagsvolym), spökslag och små tempovariationer. Den stora boven i dramat, förutom val av ljud och den som spelar, är kvantiseringen. Det vill säga mjukvaruprocessen som tajtar till din MIDI-inspelning enligt exakta taktslag, om så önskas. Visst är det frestande att rätta till små misstag, men det ofta precis dessa misstag som gör att det låter mänskligt. Någon sa att 100% kvantiserad musik är lite som att läsa en text utan vare sig böjning, betoning eller förändring av takt. Utmaningen som musiker ligger nämligen inte att träffa rätt ton vid exakt rätt tillfälle, utan att förmedla en känsla. Din känsla. Det ska dock understrykas att de flesta inspelningsprogram låter dig välja hur mycket du ska kvantisera och ibland kan exempelvis 75-80% göra susen. Ett annat dilemma är att ljuden från diverse samplingsbibliotek ofta låter för bra. Må det vara trummor, stråkar, flyglar eller vad som helst egentligen. Vi människor gillar lite “skit under naglarna” och när något är för perfekt hajar vi till. Med detta i åtanke finns det några saker du kan göra för att förmänskliga dina MIDI-inspelningar (gärna i kombination). 1. Använd en equalizer för att plocka bort den absoluta toppen, det ”snygga”. 2. Lägg på lätt distorsion eller brus. Exempelvis i form av rullband eller mixerbordspluggar. 3. Reverb och delay i olika grad kan placera instrumentet i ett ”verkligt” rum. 4. Spela upp ljudet genom högtalarna och spela in igen, för än mer analog känsla. 5. Jobba med automatisering och dynamik. Varierad velocity är din vän. 6. Se till att variera varje takt, om än lite grann. 7. Om du programmerar trummor istället för att spela, lägg till spökslag (ghost notes). 8. Flytta otajta slag manuellt (istället för att kvantisera) och testa humanize-funktionen. En trummis är garanterat bättre på att spela in eller programmera välljudande MIDI-trummor, än någon som inte kan spela trummor. Precis som en pianist förmodligen kan lyfta ett mediokert pianoljud bara genom sättet att spela på. Sen är det naturligtvis så att det ställs högre krav på ett framträdande soloinstrument än en ljudmatta i bakgrunden. Med detta sagt finns det (idag) ingen magisk plugg som förvandlar dåligt spelad eller rattad MIDI till livfullt sväng – det är det bara du som kan göra.

Fredagstipset: Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. En bas som sitter där den ska i mixen ger musiken liv, sväng, värme och en stadig grund att stå på. Men hur får vi egentligen basen att höras i mindre högtalare? Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument. Men små högtalare då? Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem. Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi. Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan. Trollerilådan 1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret. 2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten. 3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen. 4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel. 5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare. Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer. Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till!

Fredagstipset: Behöver du som mixar och mastrar verkligen en subwoofer? Frågan är lika enkel som den är komplex. Vissa menar att det är absolut nödvändigt för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper. Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt. Rummet Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig. Genelec 7040 APM Negativ förstärkning och stående vågor Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt. Adam Audio Sub8 Sammanfattning Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser. Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning. Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke. Här är några populära alternativ: Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Se tidigare fredagstips på Studio här