Jon Rinneby

Att välja rätt studiomonitorer kan vara både roligt, skrämmande och smått förvirrande – det är som du säkert känner till en djungel där ute. Klart står i alla fall att god lyssning är A och O i varje seriös studio och en förutsättning för att dina produktioner ska låta så bra som möjligt. Men räcker det inte med ett par riktigt bra HIFI-högtalare kanske du undrar? Det enkla svaret är nej, då den klassiska högtalarens uppgift är att få musiken att låta så bra som möjligt med allt vad basförstärkning, övertydligt mellanregister och förskönande diskant innebär. Till skillnad från studiomonitorn vars huvudsakliga uppgift är att återge musiken så ärligt som möjligt. Denna kompromisslösa återgivning är ett måste när du ska fatta kritiska beslut i mixens hetta. Studiomonitorer kommer i alla dess former och storlekar, det är därför viktigt att hålla koll på vad du behöver och vad du faktiskt redan har. Aktiva eller passiva? Det enkla svaret är att du ska välja aktiva studiomonitorer av både praktiska och ekonomiska skäl. De flesta moderna studiomonitorer har nämligen inbyggda Class D-förstärkare som inte kräver någon extern förstärkare. Det finns en del passiva high-end-monitorer som exempelvis PMC, Amphion och ATC, samt klassikerna Yamaha NS-10 och Avantone Mixcubes, vilka såklart också är trevliga för den som har kunskapen och pengarna. Men för gemene man är det aktiva som gäller. Storleken och två- eller trevägs? Närfältsmonitorer, eller nearfields som de också kallas, är designade för att låta bra nära lyssnaren. Det är också dessa som är vanligast i hemmastudion. Mittfältare (Midfields) å andra sidan är anpassade för större rum och är gjorda för att stå längre bort. Många studiomonitorer har ett högtalarelement och en diskant och kallas då tvåvägshögtalare, medan andra har två eller fler element och kallas därefter. Kort och gott handlar det om hur vida bas, mellanregister och diskant ska delas upp i två, tre eller fler delar. En klassisk tvåvägshögtalare har en så kallad woofer för basen och en tweeter för mellanregister och diskant. Dessa separeras med ett så kallat crossover filter så att de (om högtalaren är korrekt konstruerad) låter som en enhet. En tvåvägshögtalare räcker gott och väl för den mindre till normalstora studion, men i ett större kontrollrum eller mastringsstudion är trevägs ofta att föredra. Större högtalare ger mer bas men kräver också ett större och bättre akustiskbehandlat rum. Stora studiomonitorer i ett litet rum är därför inte att rekommendera. PSI A17-M är en personlig favorit med sin extremt raka frekvensåtergivning. Subwoofer? Vanliga studiomonitorer klarar av frekvenser ner till ungefär 40-60 Hz, vilket är förhållande vis lågt. Problemet är bara att ditt rum förmodligen inte kan återge dessa frekvenser korrekt. Frågan är då om du verkligen behöver en subwoofer som klarar ända ner till 20 Hz? Svaret avgörs på om ditt rum är akustiskbehandlat eller inte. Och då talar vi inte om lite äggkartonger i taket, utan en ordentlig omgång med basfällor, diffusorer och andra nödvändigheter - med fördel professionellt installerade. En subwoofer kan absolut tillföra något med sin sköna botten och luft som flyttas, men kan även skapa nya problem i form av att ytterligare ett crossover-filter skapas och att saker och ting kan börja skramla i rummet. Tänk därför gärna en extra gång innan du uppgraderar neråt. Vilka ska du välja? Avslutningsvis vill jag tipsa om ett gäng riktigt bra studiomonitorer i olika prisklass. Jag inser det komiska (i hopp om att vara behjälplig) att jag motsäger mig själv en smula genom att rekommendera så många. Men förhoppningsvis blir den snåriga djungeln i alla fall lite mer tillgänglig. Faktum är att det är omöjligt att säga vilka som är bäst för just dig. Här får pris, behov och personlig smak avgöra. Tänk på nedanstående modeller är cirkapriser och att priset gäller per styck och inte paret. Instegsmodeller JBL LSR305 – 1 300 kr Adam T7V – 2 000 kr KRK Rokit 8 G4 – 2 600 kr Focal Alpha 65 – 2 800 kr KRK V6 S4 – 2 800 kr Genelec 8010A – 2 800 kr Yamaha HS8 – 2 900 kr Avantone MixCube – 3 600 kr IK Mul­ti­media iLoud MTM – 3 700 kr Mellanskiktet Adam Audio A7X – 5 800 kr Neumann KH 120 A – 6 300 kr Mackie HR824 mk2 – 6 900 kr Focal Shape 65 – 7 000 kr Dynaudio Acoustics BM6A – 8 900 kr Toppklass Focal Twin 6 Be – 17 200 kr PSI Audio A17M/A21M – 17 700 kr / 29 200 kr HEDD Audio Type 20 – 19 000 kr Adam S3H – 29 900 kr ATC SCM25A Pro – 45 000 kr PMC twotwo 5,6 och 8 – 20-80 000 kr Barefoot MicroMain27 Gen2 – 50 000 kr Uppdaterad artikel från 2017-11-10 Läs också: Missa inte Fredagstipset som är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga Fredagstipset-artiklar

FREDAGSTIPSET: En bra inspelad och rattad bas ska både kännas och höras – i flera olika typer av ljudsystem, vilket många gånger är lättare sagt än gjort. Men du som tar dig tid att förbereda din fyr- eller flersträngade vän inför mix har mycket att vinna. Dagens tips handlar inte om hur du mixar basen som så (vilket du kan läsa om i Så får du basen att höras i små högtalare) utan om vilka pluggar du kan använda för att ge basen så goda förutsättningar som möjligt när det väl är dags att börja ratta. Ett slags förarbete så att säga. Hemligheten till en bra bas (och detta är viktigt att förstå) är dock inte själva ljudet i sig, utan hur den samspelar med övriga instrument - vilket utrymme basen tillåts ta och vilken funktion den har i musiken. Dagen till ära utgår jag från en lajnad signal rakt in i ljudkortet, något jag själv föredrar när jag spelar in. Detta av den enkla anledningen att jag gillar att göra det enkelt för mig. Samtliga pluggar fungerar naturligtvis också var och en för sig eller som grädde på moset om du redan är nöjd med ditt basljud. TSE B.O.D TSE B.O.D bygger på stompboxen med samma namn - en utmärkt basförskönare. En lajnad signal låter sällan särskilt roligt, även om just basen många gånger kan komma undan med spartansk inspelning. Att slänga på någon form av förstärkarsimulering är därför en god idé. Gratispluggen TSE B.O.D är en bra utgångspunkt och snyggar till grundljudet på ett mer eller mindre neutralt sätt, beroende på vad du är ute efter. Varför inte en fullfjädrad basförstärkarplugg kanske du undrar? Återigen, av den enkla anledningen att jag inte vill krångla till det. Vilken förstärkarplugg du själv föredrar spelar egentligen ingen roll, använd din personliga favorit. Kush Audio REDDI Reddi fungerar på alla källor som behöver mer botten, värme och skinn på näsan. Nästa steg är att addera övertoner och botten med pluggen REDDI, speciellt framtagen för bas och baskagge. Basen är ett av många instrument som mår bra av lite distorsion, vilket lägger till övertoner (även kallat harmonic distortion). BASS styr mängden bas och LEVEL bestämmer huruvida du styr över och skitar ner ljudet. Hur mycket eller lite får grundljudet avgöra, ratta tills det känns rätt men fega inte – basen förtjänar att höras. Soundtheory Gullfoss Den intelligenta pluggen Gullfoss Soundtheory fungerar på mer än bara hela mixar, varför inte på bas till exempel? Vi fortsätter med den intelligenta pluggen Gullfoss vars uppgift är att trolla fram frekvensmässig balans, oavsett vilket ljud du matar den med. Pluggen är speciellt framtagen för att rätta till hela mixar, men fungerar även utmärkt på enskilda instrument. Det är inte ovanligt att vissa toner sticker ut och dominerar, eller att bristen på tydlighet i basens övre register (speciellt med gamla strängar) gör sig påmind. Börja med att ratta på TAME och RECOVER och fortsätt sedan med BRIGHTEN (diskant) och BOOST (Bas) för ytterligare finpolering. Små justeringar är i regel att föredra, men som vi alla vet är regler till för att brytas. Spana även in gratispluggen Balancer från Focusrite som inte är helt olik Gullfoss, men betydligt mycket enklare och billigare. Ik Multimedia Tape Machine 99 Emulerad rullbandsmättnad och bas passar lika bra ihop som Yin och yang, här i form av en Revox PR99 Mk II. Rullbandspluggen Tape Machine 99 som bygger på Revox PR99 Mk II har en extremt jämn frekvensåtergivning (med 15 ips) och saknar i stort sett rullbandarens klassiska ”head bump” – vilket gör pluggen till ett givet val för dig som vill analogisera basen en aning, men utan att förändra karaktären allt för mycket. En lyxplugg kan tyckas, men absolut användbar när du letar efter det där lilla extra. Fabfilter Pro-L 2 Limiter på basen som klipper av de starkaste transienterna är inte alls någon dum idé, innan eventuell eq och kompressor tar vid. Jag har på senare tid börjat föredra en vanlig limiter som klipper av de absoluta topparna och jämnar ut signalen något, innan det är dags för eventuell kompressor och equalizer. Detta på grund av limiterns förmåga att blixtsnabbt och transparent utjämna störande och energikrävande transienter. En jämnare bassignal är betydligt mer lättarbetad och tar mindre plats i mixen. Fabfilter Pro-L 2 med 32x oversampling är ett bra val, men du kan vända vilken limiter som helst. Exportera mera Slutligen exporterar jag hela kalaset till en ny wav-fil i mono som jag sedan importerar i projektet igen, redo att mixas och trixas mer med om så önskas. Anledningen till detta är helt enkelt att spara datorkraft och att det lätt blir förvirrande med många pluggar på varje kanal. Ju färre valmöjligheter när det kommer till mixning, desto bättre enligt mig. Waves Bassrider Waves Bassrider fungerar som en automatisk volymkontroll för din bas. Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Waves Bassrider vilken automatiskt ställer basens nivå i förhållande till andra instrument när du mixar. Det handlar alltså om automatisk volymreglering och inget annat. Detta är ingen plugg jag själv använder, då jag gillar att jobba med gammal hederlig automatisering, men passar förmodligen utmärkt för dig som har svårt att hitta balansen på egen hand. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

Häromdagen fick jag en fråga på Mixakuten om hur man får fram trycket i samplade trummor. Ett komplext ämne som inte låter sig förklaras på några få rader. Så vad bättre än att demonstrera med ett gäng skärmdumpar och ett ljudexempel? Originalet hör du här, där önskemålet i korthet handlade om att ändra grundljudet och göra det mer intressant. herre_org.mp3 Trumloopen avslöjar att mycket av "problematiken" ligger i själva samplingen, vilken inte är särskilt dynamisk och dessutom ganska statisk. Visserligen är detta en smaksak och det är sammanhanget som ska bestämma soundet, men detta är min initiala känsla. Med detta sagt finns det dock en hel del trix som kan göra loopen mer engagerande och i förlängningen utöka användningsområdet. Det är viktigt att förstå att justeringarna endast gäller för just denna sampling, men många av knepen kan förstås appliceras på andra loopar eller riktiga trummor. Samtliga pluggar går naturligtvis också att ersätta med enklare varianter eller personliga favoriter. Nedan kan du lyssna på min version där jag valt att förändra ljudet ganska kraftigt, mest för skojs skull och för att visa vad som är möjligt. Huruvida det faktiskt är bättre låter jag vara osagt, annorlunda blev det i alla fall. herre_jon_fix.mp3 Oeksound Soothe lugnar aggressiv diskant Beroende på trumsamplingens karaktär kan hihatten vara mer eller mindre påträngande. Området 7 kHz och uppåt är speciellt värt att komma på om du känner att det sticker för mycket, vilket är fallet i dagens loop. Det går utmärkt att jobba med en vanlig eq, men pluggar som Soothe2 eller en dynamisk eq gör ofta jobbet bättre. Detta eftersom de kan jobba mer likt en kompressor och enbart plocka bort jobbiga frekvenser när det behövs. Exakt hur mycket som ska hyvlas av får grundljudet och sammanhanget avgöra, men 3-6 dB är inte ovanligt. Fabfilter Pro-Q plockar fram stommen En vanlig eq vars syfte är att plocka kroppen i trummorna. 400 Hz känns aningen bortprioriterat och ett lyft på 3 dB gör susen för helhetsintrycket. Förutom att trumloopen blir mer närvarande och direkt flyttas även fokus bort från hihatten och mer mot baskagge och virvel - ett medvetet val. Stillwell The Rocket stökar till och livar upp Eftersom samplingen är ganska statisk behöver den få en injektion liv och rörelse och här känns parallellkompression som ett givet val. En överkomprimerad och i stort sätt sönderkrossad signal blandas försiktigt med grundljudet, ca 85%. Resultatet blir ett trumset som andas, rör sig och dessutom plötsligt befinner sig i ett större rum. Parallellkomprimering fungerar för övrigt utmärkt på de flesta instrument, inte minst sång. Stillwell Transient Monster bättrar på dynamiken Trots parallellkomprimeringen behöver samplingen fortfarande lite mer attack och här lämpar sig en transient designer. Jag ställer in siktet på Transient Monster och genast poppar virvel och baskagge fram och hela kittet vaknar till. En transient designer är för övrigt ett underbart hemligt vapen på de flesta perkussiva instrument. Kush Audio Hammer DSP snyggar till helheten När grundljudet är satt finns det utrymme för finpolering. En färgad eq med tydlig botten och topp får göra jobbet och en boost vid 50 Hz och 15 kHz räcker gott. Denna lilla justering gör att trummorna öppnas upp och inte känns så instängda. Värt att notera är att boosten vid 50 Hz kan komma att bråka med basen om du har för mycket lågfrekvent energi i din mix. Kush Audio TWK slipar digitala kanter Slutligen slänger jag på en rejäl dos med skit under naglarna i form av saturation. Syftet är helt enkelt att göra trummorna kaxigare med hjälp av den distortion som uppstår när analog hårdvara pressas. Saturation i små eller stora doser kan verkligen få en mix att kännas mer organisk och intressant, samtidigt är det viktigt att inte gå till överdrift då dynamiken lätt blir lidande. Denna typen av emulerad mättnad har nämligen en tendens runda av topparna (vilket ofta är precis det du vill åt) vilket snabbt kan resultera i en livlös sörja. Slutsats Som jag ser det är summan av kardemumman att först och främst leta efter samplingar som faktiskt låter så som du tänkt dig, det sparar nämligen både tid och huvudbry. Precis som du alltid ska eftersträva att spela in så som du vill att det ska låta. Och om detta av någon outgrundlig anledning inte funkar (vilket tyvärr ofta är fallet) så är det bara att börja vifta med trollspöet och hoppas på det bästa, då kan riktigt roliga och oväntade saker hända. Det dök även upp ett par bra tips från våra medlemmar vilket du kan ta del av här: Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du alla Fredagstipset-artiklar

FREDAGSTIPSET: Måste du verkligen ha stenkoll på varje steg i inspelning- och mixprocessen för att i bästa fall skapa intressant, välljudande och medryckande musik? Jag hävdar bestämt motsatsen. Böckerna symboliserar kunskap och blomman något som växer, något vi alla eftersträvar. Eller? Du läser förmodligen den här artikeln i hopp om att lära dig något nytt. Men faktum är att det ofta är du själv som är din bästa lärare. Med detta menar jag inte att mentorer eller guider som denna är onödiga, tvärtom kan de lära oss väldigt mycket. Jag menar kort och gott att du inte ska vara rädd för att kasta dig ut på djupt vatten och misslyckas, om och om igen. Vissa personer påstår att du behöver en tydlig bild av vad som ska göras innan du påbörjar en inspelning eller mix och inget fel i detta. Men det kan många gånger vara rätt och inte minst lärorikt att famla i det okända en stund, bara för att se vad som händer. Mycket av vår musikhistoria är skapad på precis detta vis, genom nyfikenhet, improvisation och okunskap. Och just det sistnämnda är något vi ironiskt nog kan ta lärdom av. Okunskap i kombination med nyfikenhet föder nämligen experimentlust, precis som begränsningar gör – vare sig det handlar om kunskapsmässiga eller materiella hinder. Då var då och nu är nu Jag kan sakna tiden då allt med musikproduktion var nytt och spännande och jag inte riktigt hade koll på vad som var upp eller ner. Jag saknar tiden då jag lyckades överraska mig själv bara för att jag hade modet att gå min egen väg. Visserligen har jag utvecklats och mina mixar låter idag (i de flesta fall) objektivt bättre. Men min poäng är att dessa stunder av ovisshet och överraskningar i stort sett är som bortblåsta. I takt med min utveckling har också lättjan gjort sig smärtsamt påmind och jag kommer på mig själv att gång på gång fastna i gamla mönster och rutiner. Jag är helt enkelt inte lika nyfiken längre eftersom jag vet vad som funkar, precis som ett gammalt förhållande. På gott och ont, men kanske mest ont. Låt mig ta ett exempel: Du har i vanlig ordning spelat in sång med samma gamla favoritmikrofon och det är dags för mix. Rutinmässigt skär du botten vid 100 Hz, gröper ur lite lågt mellanregister runt 350 Hz, boostar vid 2000 Hz en aning och öppnar upp toppen över 10 kHz med ett hyllfilter. Resultatet blir (som väntat) helt ok, för att inte säga bra, du vet ju vad du håller med på, eller hur? Din erfarenhet säger att det trots allt blev bättre. Men lek för en stund med tanken att du inte har koll… Då kanske du faktiskt hade lyssnat en extra gång på sångspåret och funderat över vad som behövde göras. Kanske hade du inte gjort någonting, kanske hade du chansat eller slängt på en knasig effekt som inte ”borde” vara där och vips skapat något tack varje din nyfikenhet, kreativitet och initiala känsla. Vad hör du egentligen? Problemet med ”dåliga” eller amatörmässiga mixar ligger sällan i bristen på kunskap eller kreativitet, utan sitter ofta i lyssningen. Vad jag försöker säga är att många börjar i fel ände och införskaffar nya pluggar, läser om avancerade tekniker och så vidare, men glömmer bort det viktigaste, nämligen ärlig lyssning. Hur ska du kunna spela in och mixa och ta djärva och vågade beslut (eller vilka beslut som helst egentligen) om du inte kan lita på det du hör? Du kommer mycket längre med ett par bra studiomonitorer och ett akustikbehandlat rum än allt du kan läsa på internet eller köpa i form av mjukvara. Sen utesluter det ena naturligtvis inte det andra och erfarenhet är inte att underskatta. Hemligheten till min framgång... och här vill jag stanna upp och prata om just det, definitionen av framgång. Jag lever idag på att mixa, mastra samt att skriva om musik och även om det knappast gör mig till miljonär så kan jag åtminstone leva på min passion. Hemligheten till min karriär var inte nödvändigtvis att jag hade fallenhet för mitt yrke, utan att jag i ett ganska tidigt skede insåg vikten av bra lyssning och i förlängningen därför hade enklare att utvecklas. I kombination med detta fann jag även ett brinnande intresse för att lära mig, både av mig själv och av andra. Jag gjorde om och gjorde ”rätt” tusen och åter tusentals gånger. Så mitt tips till dig är att omfamna okunskapen och låt den leda dig in på otrampad mark, för där vad som helst kan hända. Och kanske överraskar du inte bara dig själv nästa gång du mixar, utan också andra. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du alla Fredagstipset-artiklar