Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'mixning'.



More search options

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Forums

  • Musikskapande
    • Låtskriveri, låttexter och arrangering
    • Samarbeten
    • Inspelning
    • Ljudredigering
    • Mixning och mastring
    • Effektpluggar
    • Instrumentpluggar
    • Studiofestival
    • Allmänt om musik
  • Instrument
    • Akustiska instrument
    • Elektriska instrument
    • Trummor
    • Syntar
  • Studio
    • Datorer och tillbehör
    • iOS och Android
    • Studiobygge och akustik
    • Ljudkort
    • Mikrofoner
    • Studiomonitorer och hörlurar
    • Övrig studioutrustning
  • Inspelningsprogram
    • Ableton Live
    • Cubase
    • FL Studio
    • GarageBand
    • Logic Pro X
    • Pro Tools
    • Reaper
    • Reason
    • Studio One
    • Övriga inspelningsprogram
  • Scen
    • Liveljud och PA
    • DJ
  • Distribution
    • Distribution och marknadsföring
    • Vinyl- och cd-produktion
  • Övrigt
    • Hörsel
    • Utbildning
    • Musik- och sajttips
    • Enkäter
    • Utanför ämnet (off-topic)
  • Köp- och sälj
    • Sökes/köpes
    • Säljes
    • Stulna produkter
  • studio.se
    • Medlemspresentationer
    • Om sajten
  • Arkiv
    • Nyheter från Studio
    • Gammal låtkritik
    • Papperskorgen

Calendars

There are no results to display.

Categories

  • Pop/Country
  • Rock/Metal
  • Jazz/Blues
  • Klassiskt/Filmmusik
  • Soul/Funk/R'n'b/Hiphop
  • Folkmusik/World Music
  • Övrig musik
  • Gamla låtuppladdningar
  • Ljudfiler

Blogs

  • Olsbergs blogg
  • Ledare
  • Redaktionsbloggen
  • Bobs hemstudioblogg
  • Pro Tools Tutorial
  • Shrine of Distortion blogg
  • Frederick's blogg
  • Lundin's blogg
  • drloop's blogg - i all enkelhet...
  • gurraljung's blogg
  • Jazz blues
  • Akustik & teknik
  • S-bloggen
  • HoboRec:s vlogg
  • Kreativt musikskapande
  • Mastring & ljudteknik
  • Nashville-bloggen
  • Claes Holmerups blogg om musikteknik, hörsel, akustik, musikprylar och mixning
  • Guest Blog
  • Nils Eriksons låtskrivarblogg
  • Skapandet av Palma Music Studios
  • Så gjordes musiken till SVT-dokumentären Donationen
  • Trombonistens blogg
  • To be on the Edge - take care :)
  • Rum i rummet - lägenhet
  • Sarahs blogg
  • Gammal utrustning från Dan Tillberg
  • Clipstreet Sounds Blogg

Categories

  • Tips
  • Guide
  • Intervju
  • Vintage
  • Nyhet

Product Groups

  • Tidningar
  • Videor
  • Studio (2005-2010)
  • Studio (2011-2013)
  • Specialutgåvor
  • Plusmedlemskap
  • Event

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


Stad/plats


Min utrustning


Intressen


Home page


Youtube


Soundcloud


Facebook


Instagram


LinkedIn


Skype


Yahoo

Found 269 results

  1. FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en serie i tre delar med syftet att belysa pluggar eller tillvägagångssätt som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder. Sista delen tar upp saturation, ett lika delar mytomspunnet som missförstått ämne. Första och andra delen hittar du här och här. Det är lätt att romantisera över ljudet från förr och då gärna det som lite slarvigt kallas för analog värme, det vill säga det som händer när ljudet skjutsas och förvrängs genom diverse mixerbord, preamps, equalizers, kompressorer och rullbandspelare. Detta fenomen kallas saturation, eller som det på svenska heter ”mättnad” eller ”bandmättnad”. Saturation (som är ett väldigt brett begrepp) är en slags distorsion i form av övertoner vilka färgar grundljudet och skapar nya ljudmönster. Det är därför inte helt orimligt att kalla saturation för textur. Fördjupning Saturation ger i regel en minskning av snabba transienter (volymtoppar) vilket gör att ljudet kan uppfattas som mjukare och mindre påträngande. Denna typ av avrundning har sin förklaring i att förstärkarstegen i framförallt äldre analog utrustning inte är oändligt snabb. De har med andra ord en lång stigtid - något som kan ge en positiv bieffekt i form av att de absoluta och ibland svårjobbade topparna klipps av. Detta innebär även att så kallad naturlig kompression uppstår då dynamiken minskar. Vidare handlar saturation om att olika sorters jämna eller ojämna övertoner läggs till, vilket kan innebära att det låter fetare och varmare. Med ovanstående i åtanke kan vi därför konstatera att ju fler omvägar inspelningen tar, desto mer färgad blir ursprungssignalen. Saturation är alltså en avrundning, eller om du så vill en kontrollering av transienter samt adderande av övertoner vilket kan förstärka och bilda nya texturer. På så vis är saturation i mångt och mycket också ett verktyg för att skapa tydlighet och tryck när du mixar, något som kan vara skillnaden mellan en mix som stannar inuti högtalarna och en mix som hoppar ut ur dem. For starters, with all those additional harmonic overtones in play, your EQ literally has more sound to grab within a given swath of frequencies. So if you’re looking to enhance a vocal’s forwardness in the mix by boosting 1 kHz, there’s going to be more vocal character and personality packed into every decibel boosted, because the sound itself is more dense, vibrant and electric. Put another way: you won’t just get more vocal presence, you’ll get a more interesting vocal presence. That’s the kind of subtle thing that, when multiplied across 16 or 83 tracks, adds up to something much more compelling than a simple sum of the parts. - Gregory Scott, Kush Audio & Sly-Fi. Inte bara nostalgi Men saturation kan vara så mycket mer än bara analog värme och faktum är att du kan mejsla fram en hel mix genom att bara använda olika typer och grader av saturation, vilket är en konst i sig. Här gäller det framförallt att jobba i lager av olika färgning och textur, men det spelar egentligen ingen roll i vilken ordning du lägger pluggarna. Det är summan av varje del som utgör helheten. Personligen föredrar jag att börja med någon form av preamp eller mixerbord på varje kanal (favoriten är just nu Front DAW) och avslutningsvis någon annan typ av färgning om jag är på det humöret. Det är inte heller ovanligt att ytterligare en preamp som Kazrog True Iron eller Kush Audio TWK får avsluta signalkedjan. Saturation före kompression kan få din kompressor att jobba effektivare över ett större frekvensområde, eftersom de snabba transienterna som annars får kompressorn att arbeta extra hårt avmattats. Omvänt kan saturation efter kompression tillåta än mer färgning av ljudet. Likväl kan saturation vara raka motsatsen till mjukt och öronvänligt. Att överstyra en baskagge, en leadsynt eller varför inte ett sångspår till oigenkännlighet kan vara ett mycket effektivt sätt att liva upp mixen. Ljudexempel baskagge Följande ljudexempel är en baskagge som får en rejäl dos saturation från 0-100% i stegrande intensitet med pluggen Kush Audio TWK. I takt med upptrappad saturation minskar dynamiken, samtidigt som den upplevda volymen ökar. Värt att notera är att volymtopparna faktiskt växer halvvägs, innan ljudet pressas ihop mer och mer. Ljudprovet är också ett tydligt exempel på hur du kan forma och förändra ett grundljud utan att använda varje sig equalizer eller kompressor. baskagge_sat.mp3 Du kan lära dig mycket genom att visuellt studera dina ljudfiler. Här kan vi dra slutsatsen att ökad saturation minskar dynamiken. Slutsats Det absolut enklaste sättet att komma åt det klassiskt analoga varma ljudet är att införskaffa en rör- eller bandmikrofon samt en mikrofonförstärkare av klassiskt snitt. Steg två är att jobba med pluggar som efterliknar gammal hårdvara. Därmed inte sagt att det är nödvändigt att använda saturation på alla kanaler, vilket tvärt om kan vara kontraproduktivt. Övermättnad förvandlas lätt till bristande dynamik och en i förlängningen havregrynsgrötig ljudbild. Pluggtips i urval AudioThing Type A Black Box Analog Design HG-2 DSP Fielding Reviver Fabfilter Saturn 2 IK Multimedia Tape Kazrog True Iron Klanghelm IVGI och SDRR Kush Audio TWK och 458a Sly-Fi Kaya och Axis Softube Saturation Knob Sonnox Inflator Soundtoys Decapitator och Radiator U-HE Satin United Plugins Front DAW Waves Abbey Road Vinyl Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  2. FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en ny serie i tre delar med syftet att belysa pluggar som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder, förutsatt att du använder dem på rätt sätt. Första delen hittar du här. Voxengo SPAN är ett fullmatat analysverktyg till Windows och Mac som fungerar i de flesta inspelningsprogram. Tjusningen med pluggen är att den på ett mycket överskådligt och pedagogiskt sätt talar om för dig vad du egentligen hör. Detta är ingen heltäckande guide, då SPAN har mängder av olika inställningar och funktioner, utan snarare en introduktion i hur du kan arbeta effektivare och faktiskt dra nytta av hjälpverktyget. Rätt inställning Börja med att ladda ner och installera Voxengo SPAN, vilket är gratis. Det första vi ska göra är att förenkla gränssnittet något. Klicka på HIDE METERS AND STATS för att plocka bort diverse mätare och statistik (vilket exempelvis gratisprogrammet Youlean Loudness Meter hanterar betydligt bättre). Vidare kan du ändra färg på analysfältet genom att klicka på färgknappen uppe till vänster bredvid HOLD. Ett rent gränssnitt med fokus på det väsentliga underlättar avsevärt. Bilden visar SPAN utan diverse mätare och statisik vilket gör analysarbetet av frekvenser lättare. Nästa steg är att ställa in SPAN så att analysfältet överensstämmer mer med vad du faktiskt hör, då grundinställningen är på tok för detaljerad och snabb. Klicka på det lilla kugghjulet uppe till höger och ändra Block Size (upplösningen/detaljrikedomen) till 8192, Avg Time till 6000 (hur ofta analysfältet uppdateras) och slutligen Smooth till 1/3 oktav. Resultatet blir nu en betydligt mer övergripande representation av frekvensområdet 0-20000 Hz vilket är lättare att jobba med och dra slutsatser från. Inställningarna för ett analysfält som bättre överrensstämmer med det du hör. Så använder du SPAN Poängen med SPAN är att få en visuell representation av det du har svårt att höra - vilket kan bero på lyssning, brist på erfarenhet eller örontrötthet. Placera SPAN sist på masterkanalen och spela upp din låt. Känns mixen grumlig eller tydlig? Basrik eller diskantrik? Tillbakadragen eller aggressiv? Ett tips är att referenslyssna på annan musik för att få lite perspektiv. Din mix kanske inte alls är så tokig som du tror, eller så är den betydligt värre. Sök efter tydliga toppar och dalar i frekvenskurvan och fundera över om dessa eventuellt ställer till problem. Och det är här hela hemligheten ligger: använd SPAN endast när du behöver. Analysverktyg är inte en garanti för en välljudande mix. En rak frekvenskurva är till viss del eftersträvansvärt men kan också innebära att musiken känns platt, ointressant och energilös. Kort och gott: använd SPAN för att lösa problem, inte för att mixa så att det ser bra ut. Frekvenskurvan uppmärksammar en tydlig dal och ett tänkbart problem runt 265 Hz. Likväl verkar området 800-1200 Hz värt att kika närmare på. Överkurs Klicka på pilen bredvid Routing och välj Mid-Side Stereo och ändra Underlay till SIDE. Du får nu två analysfält, ett för mittkanalen och ett för höger och vänster kanal. Generellt vill du inte att sidorna ska överrösta mitten. Håll även lite extra kolla på området under 80-100 Hz där frekvenser i sidorna sällan har särskilt mycket att hämta. Att sidokanalerna stundvis är dominanta är inget konstigt, men om de ständigt ligger och trycker undan mitten brukar detta indikera problem med frekvensmässig överlappning och därmed en försämrad och otydlig stereobild. Mid-Side Stereo-läget avslöjar att sidorna är påträngande runt 350 Hz i refrängen. Något som inte alls behöver vara ett problem, men som kan ställa till det. BONUSTIPS: Sola enskilda kanaler och klicka på HOLD för att lättare se toppar och dalar. Genom att hålla nere ctrl (Windows) och vänsterklicka med musen kan du dessutom zooma in och lyssna på specifika frekvenser. Scrolla för att bredda eller minska lyssningsområdet. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  3. Hejsan! Heter Axel och studerar ljudteknik på Studio Blue i Stockholm. För tillfället jobbar jag med att bygga upp en portfolio med mix och masters och erbjuder just detta gratis för tillfället. Om ni vill ta era låtar till nästa nivå så tveka inte på att skriva antingen här eller på mail! axelwintzell@gmail.com Mvh. Axel Wintzell
  4. FREDAGSTIPSET: Det finns pluggar och så finns det pluggar som är svåra att förstå sig på. Sonnox Inflator är just en sådan och trots sina många år på nacken väl värd att kika närmare på eller återupptäcka. Mixarens hemliga vapen är en ny serie i tre delar med syftet att belysa pluggar som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder, förutsatt att du använder dem på rätt sätt såklart. Först ut är Sonnox Inflator, en minst sagt unik kreation som ökar ljudstyrkan på vad helst du matar den med utan att tumma på varesig dynamik eller ljudkvalité. Vidare kan Inflatorn likt en vitamininjektion förbättra tydligheten och känslan av kraft i en hel mix eller användas på individuella kanaler som behöver sticka ut lite extra, exempelvis leadsång, syntar, virvel eller bas. Ju hårdare du pressar pluggen desto mer ”rörlik värme” uppstår vilket i förläningen kan bidra till en mer sammansatt och behaglig ljudbild. Kort och gott skulle man, i brist på bättre uttryck, kunna säga att pluggen helt enkelt kan få saker att låta bättre och att pluggen har en magisk förmåga att skaka liv i hela mixar och instrument. Exakt vad som döljer sig under huven är fortfarande en välbevarad hemlighet och pluggens skapare Paul Frindle berättar följande om bakgrunden till uppkomsten: I did the Inflator in response to a late night phone call I got from a friend who was struggling with loudness demanded from the record company. He was mixing something that didn't respond well to other methods. I was reminded that I had to make my first transistor power amp design in 1970 twice as powerful as the previous tube amp design to get the same volume and impact. All I had to do was to apply all this old knowledge into a digital process and the same effect would be available. Så gör du Tjusningen med Sonnox Inflator är, förutom vad den faktiskt kan åstadkomma, dess anspråkslöshet. Tack vare det minimala antalet kontroller är det helt enkelt inte mycket som kan gå fel. För att bäst förstå vad pluggen är kapabel till rekommenderar jag följande inställningar som utgångspunkt: Placera Inflator sist på kanalen (eller innan limitern på mastern) Inaktivera BAND SPLIT* Inaktivera CLIP 0 dB Dra upp EFFECT till 100% Justera INPUT så att insignalen snuddar vid rött i de mest dynamiska partierna Låt OUTPUT vara på 0 dB Låt CURVE vara i neutral position, i mitten Sonnox Inflator med mina rekommenderade inställningar som utgångspunkt. Med ovanstående förutsättningar bör du nu höra runt 1,5 till 2 dB i volymökning utan någon negativ förändring i dynamiken, samt en diffus form av "analogisering". Med detta sagt vill jag passa på att förtydliga att jag inte är en förespråkare av volymkriget som fortfarande till viss mån pågår, inte minst på Spotify. Jag vill också lyfta ett varningens finger för att använda pluggen på samtliga kanaler eller bussar, då effekten riskerar att gå förlorad eller rent av bli kontraproduktiv. Nej, istället vill jag höra så välljudande och spännande mixar som möjligt och här har Inflatorn faktiskt en hel del att erbjuda. Pluggen gör helt enkelt något som inga andra pluggar gör. Om du känner att effekten blir för påtaglig eller volymen för stark kan du backa på EFFECT eller sänka OUTPUT, detta gäller både enskilda kanaler och masterkanalen. Självklart finns det andra alternativ såsom ”valfri exciter/saturationplugg” men mig veterligen ingen som gör exakt det Inflator gör. Ett fullgott alternativ (som dessutom är bra mycket billigare) är dock Kush Audio TWK, som jag personligen föredrar på enskilda kanaler, medan Sonnox Inflator i stort sätt alltid har en permanent plats på masterkanalen. * Band splits huvudsakliga funktion är att addera än mer tyngd och närvaro i framförallt komplex musik och har i första hand inte till uppgift att öka på volymen nämnvärt. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  5. Hej ! 🙂Jag har gjort en låt, en slags remix på en egen gammal skum låt (som jag ändå gillar). Det jag önskar feedback på är mixen (och mastringsmässigt). Jag vet inte hur länge jag suttit och mixat och mixat och pillat och ändrat och försökt mastra... Och gjort om, om osv. Jag tycker nu att det låter helt okej, men vill veta vad nya öron tycker. Referens har jag ingen direkt, men något inte alltför modernt och radiovänligt. Det ska inte vara för crisp, men ska ju inte vara för dovt, muddigt eller rörigt heller.Så alla synpunkter och vad som skulle kunna förbättras (eller om det låter "bra" för vad det är) uppskattas jättemycket. Är det något som sticker ut direkt för er?Ha en fin dag! Ps, försökte göra en fil under 2 mb att ladda upp under låtar & filer, men även med 96 bitrate fungerade det inte.
  6. FREDAGSTIPSET: Vad var det egentligen som gjorde soundet på 70-talet? Var det musikerna, de legendariska studiorna, instrumenten, mixerborden, rullbandspelarna, musiken eller kanske rent av drogerna? Frågorna är många och svaren likaså. Det är i stort sett omöjligt att tala om 70-talssoundet utan att generalisera. Det är viktigt att inse att musiken på 70-talet, precis som idag, hade en väldig genrebredd: rock, pop, disco, funk, punk, folk, country osv - där alla utvecklade sitt eget signum. Med detta sagt finns det ändå några gemensamma nämnare som vi idag ska kika lite närmre på. Till att börja med behöver du inte några speciella pluggar för att det ska låta 70-tal, detta är regel nummer ett. Tvärt om handlade soundet mycket om begränsningar och sättet att spela och spela in på. Det fungerar helt enkelt inte att spela in och producera som vanligt, för att i nästa stund slänga på ett gäng vintage-emulgeringar i hopp om att musiken på något magiskt sätt ska teleporteras från nu till då. I vått och torrt I takt med att hi-fi-entusiasterna under 70-talet eftersökte en alltmer naturtrogen lyssningsupplevelse började man i studiosammanhang närmicka i betydligt större utsträckning än tidigare - något som gav ett mer direkt och torrt ljud. Begreppet torrt är dock lite förvirrande och kanske inte direkt det vi tänker på som ”torrt” idag. Inte sällan fanns det ett litet rum runt varje ljud som tillsammans med andra instrument bidrog till en större helhet. Visserligen spelades många instrument in i hyfsat dämpade studior, men ofta lite större sådana med en hel del luft runt ljuden. Detta kan enkelt återskapas genom att närmicka hemma, eller med en lanjad signal, för att sedan lägga en ambiens runt med valfritt reverb. En personlig favorit i sammanhanget är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia. Sången fick däremot ofta en mer eller mindre rejäl skjuts av ett plåtreverb och då i synnerhet EMT140 och senare EMT250. Vidare var användandet av delay (Roland RE-201 Space Echo och senare Roland Dimension D) och olika typer av chorus vanligt förekommande, beroende på genre. Det var heller inte ovanligt att sången dubblerades med ADT (Artificial Double Tracking) vilket gav den klassiska John Lennon-effekten, eller varför inte Fleetwood Mac, Abba eller The Bee Gees. Detta kan uppnås genom att du sjunger in exakt samma sak två gånger och blandar kanalerna. Ett hett tips är då att klippa bort alla starka konsonanter i dubbleringsspåret för ett tajtare sound. Det finns även pluggar som efterliknar denna effekt. Gällande trummorna var det dämpat som regerade och detta mer eller mindre i mono, baskagge och virvel i mitten med överhänget hyfsat centrerat. Pukorna var ofta stämda i låtens tonart och virveln dämpades med allt från plånböcker till handdukar eller vad helst man kom över. Även här var det närmickat som gällde, gärna i kombination med en rejäl dos rullbandsöverstyrning vilket bidrog till ett lätt överstyrt/distat ljud och varm kompression. Mixerbord och rullband Många förknippar kanske 70-talet med analogt brus, vilket faktiskt var något man arbetade hårt för att undvika. Allt spelades in genom mixerbord (Trident, Neve, API, EMI, Helios, Harrison) preamps (Neve 1073, Telefunken v72, v76), kompresser (LA2A, 1176), för att sedan hamna på rullband (Studer A800, Ampex ATR-102) och slutligen på vinyl. Denna långa kedja innebar att ursprungsljudet förändrandes kraftigt på vägen (återigen något man helst undvek) i form av att brus tillkom, botten och diskant rullades av och kompression uppstod. Lite enkelt uttryckt är det detta vi idag kallar för saturation (mättnad/textur) och komiskt nog också det vi försöker efterapa i den digitala världen. Vi människor har nämligen en tendens att uppfatta allt för rena signaler som onaturliga och örontröttande. Slutligen hade studiorna inte som idag tillgång till ett oändligt antal kanaler. I början av 70-talet var det 16 kanaler som gällde för att senare utökas till 24 mot slutet av decenniet. Med detta i åtanke är det därför klokt att medvetet hålla nere antalet kanaler om du vill efterlikna ljudet från förr. Likväl är det också en god tanke att inte fega med panoreringen - låt en gitarr ligga helt till vänster och orgeln helt till höger osv. Svunnen är dock tiden med panorerad baskagge, bas, virvel och leadsång även om det så klart fortfarande existerade. En generaliserande sammanfattning Allt spelades in genom mixerbord till rullband. Närmickning och torra rum var ljudidealet. Själv mixningsprocessen var (ofta) ganska simpel, det vill säga inte särskilt mycket kirurgiska ingrepp, hård komprimering eller massa hokuspokus. Man spelade in ungefär som det var tänkt att låta, ofta i livesammanhang. Mindre uppenbar kompression tack vare den naturliga kompression (saturation) som uppstod i inspelnings- och mixprocessen. Alltså generellt mer dynamik än idag. Likväl limiterade man långt ifrån lika hårt som idag. Trummor dämpades och stämdes efter tonart. Det enda reverbet som användes var i stort sett plåtreverb. Musiken var långt ifrån lika tillrättalagd som idag. Begränsningar födde kreativitet och fokus låg i större utsträckning på låtskrivande och utförande än produktionen i sig. Checklistan för att fånga 70-talet i din DAW Begränsa dig till 16-24 kanaler. Använd en trebands equalizer, två kompressorer, ett plåtreverb och ett delay. Mer ska inte behövas. Tänk ambiens snarare än hörbara reverb. Mer torrt än blött. Mixerbords- och rullbandsemuleringar på varje kanal kan bidra till naturlig kompression och en avrullning i botten och toppen, men förlita dig inte på dessa - de är bara en liten del av soundet. Undvik att spela in till klick, om du vågar! Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. Missa inte Studiofestivalen med fina priser:
  7. FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritverktyg när det kommer till mixning och mastring är den dynamiska equalizern. Men vad är det egentligen som gör den så speciell och hur kan du använda den till din fördel? En dynamisk equalizer är lite som en blandning mellan en vanlig equalizer och en (multiband)kompressor, det vill säga ett verktyg som är aktivt när du själv bestämmer då ett visst tröskelvärde uppnås. Tjusningen med detta är att equalizern bara arbetar när den behöver istället för att påverka ljudet hela tiden. Den dynamiska equalizern låter dig exempelvis justera volymstarkare delar (eller rättare sagt mer frekvensmättade delar) av ett spår, medan svagare lämnas mer eller mindre orörda. Om vi leker med tanken att din bas stundvis har för mycket energi runt 80 och 160 Hz och du sänker dessa med en vanlig equalizer påverkas ljudet av denna justering även när det egentligen inte behövs. Detta eftersom ovanstående frekvenser bara ställer till problem på vissa toner, i detta fall runt låga E och oktaven, men i övrigt låter bra. Bilden visar Ozone 9 Dynamic Equalizer med fokus på 80 Hz och 160 där equalizern får jobba rejält runt låga E med omnejd. Samma inställningar som ovan men med skillnaden att basen spelar andra toner och equalizern således jobbar mindre vilket ger ett mer enhetligt sound. Precis som att ett paraply inte behövs hela tiden, behöver du inte heller en konstant equalizer (även om det så klart kan behövas ibland). Musik är precis som väder i ständig förändring. Märkväl att denna teknik även kan användas precis tvärt om - för att förstärka det som är tunt eller ljusa på det som stundvis är mörkt eller dovt. Like slarvigt skulle man därför kunna kalla den dynamiska equalizern för intelligent eller rent av musikalisk. Tre utmärkta användningsområden Förutom ovanstående exempel finns det naturligtvis fler tacksamma användningsområden där den dynamiska equalizern briljerar. Tämj det lägre mellanregistret, vilket jag skrivit om i artikeln Går det att mixa musik efter recept? Följ gärna mitt exempel men använd istället en dynamisk equalizer. Testa att sänka 3-5 dB i problemområdet 100-400 Hz (leta upp instrumentets resonanstopp) med ett tröskelvärde på mellan -30 och -40 dB och ett Q-värde på 2. Detta i kombination med sparsmakad komprimering, om så behövs, ger i de flesta fall ett naturligt mellanregister med bibehållen värme. Kontrollera diskanten i sången. Många sångare har en tendens att låta tunna och snudd på hårda/kalla när de tar i samtidigt som de framstår som varma när de sjunger svagt eller intimt. Här kan den dynamiska equalizern verkligen göra underverk genom att sänka de störande och skrikiga frekvenserna när sångaren bräker på, men det intima och varma bibehålls. Området 2000-5000 Hz är speciell värt att kika närmare på beroende på röstkvalitet och mikrofon. Mejsla fram en välbalanserad mastring med fin dynamik som inte kräver lika mycket kompression. Om din mix är balanserad behöver du sällan justera särskilt mycket i mastringen och 1-2 dB hit eller dit räcker många gånger långt. Den dynamiska equalizern stoltserar här med att trycka ner eller lyfta fram valda frekvenser när det behövs, för att sedan ta ett steg tillbaka. Ett lärorikt experiment du kan leka med är att ratta in 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz och och öka eller sänka dessa frekvenser 2-3 dB och se vad som händer. Dessa frekvensområden symboliserar bas, mellanregister och diskant och spelar tillsammans en viktig roll för helhetsintrycket, samtidigt som de kan lära dig mycket om hur du mixar och var (om något) du har problem i mixen. Populära dynamiska equalizers FabFilter Pro-Q3 Ozone 9 Dynamic Equalizer Tokyo Dawn Records TDR Nova (finns som gratis- betalversion) Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  8. FREDAGSTIPSET: Alla vill ha ett tydligt, vackert och luftigt sångljud. Ett sångljud som berör och förflyttar lyssnaren bortom både tid och rum... Ovanstående är naturligtvis en grov generalisering eftersom varje låt kräver sitt speciella sångljud, för att inte tala om personlig tycke och smak. När du mixar leadsång har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Men hur går du egentligen till väga? Är det verkligen så enkelt som att slänga på en equalizer, boosta i toppen och hoppas på det bästa? Detta är ett kapitel för sig vilket du exempelvis kan läsa mer om här: Dagens tips ställer in siktet på att få sången att sticka ut lite extra, utan att kännas processad eller tillgjord. Detta är en konst i sig och mycket handlar om ett bra grundljud i kombination med god mikrofon- och sångteknik. Inget nytt under höstsolen här. Med detta sagt finns det ett litet knep som faktiskt fungerar i de flesta fall, oavsett om du spelat in med en fin kondensatormikrofon eller en enklare dynamisk. Jag vill dock passa på att understryka att nedanstående trolleri inte nödvändigtvis behöver tillämpas i alla situationer, utan snarare när sången behöver det där lilla extra. Två blir en Med utgångspunkt i att leadsången låter ungefär som du tänkt dig testa följande: Kopiera sångspåret så att du har två identiska kanaler. Plocka bort samtliga effekter på dubbletten och döp kanalen till ”Air” eller ”Luft” eller vad du vill. Lägg valfri equalizer på den nya torra kanalen och skär bort allt under 5000 Hz med ett högpassfilter. Fortsätt sedan med ett hyllfilter som boostar 3 dB vid 10-11 kHz: Bilden visar eq-inställningen för effektspåret där allt som nu hörs är den absoluta toppen. Nästa steg är att slänga på en försiktig de-esser som plockar bort de vassaste och snabbaste topparna. Detta steg är inte nödvändigt, utan mer en säkerhetsåtgärd om du har en väldigt diskantrik mikrofon. Hoppa över om du vill. Också valfritt: på med valfri saturation (exempelvis en rullbandsplugg eller mixerbordsemulering) för att runda av och analogisera en smula. Poängen här är att mjuka upp ljudet en aning och göra toppen mindre påträngande. Sist i kedjan hamnar en limiter alternativt en väldigt snabb kompressor som komprimerar rejält. Du ska verkligen höra effekten, vilket i sig låter onaturligt, men som i sitt sammanhang blir något helt annat. Detta steg är viktigt eftersom den hårda kompressionen trycker ihop ljudet och lyfter fram detaljerna. Sikta på åtminstone 5-10 dB kompression: Observera att limitern behöver pressas rejält hårt för att ge önskad effekt. I detta fall +30 dB vilket resulterar i 5-10 dB kompression. Dra ner effektkanalen till noll och spel upp mixen som vanligt. Lyssna på leadsången och dra försiktigt upp effektkanalen tills sången uppfattas som tydligare och luftigare. Backa en aning. Muta effektkanalen och lyssna: bättre sämre? Sen är det bara att blanda in efter tycke och smak. Vänd fasen på effektkanalen och lyssna om det låter bättre eller sämre (valfritt). Intressanta saker kan hända med fasvändning. Klart! Med ovanstående strategi kan du alltså behålla mycket av ursprungsljudet samtidigt som du plockar fram extremtoppen utan att det låter påträngande (beroende på hur mycket du drar på naturligtvis, mindre är många gånger mer). Varför inte göra precis samma sak på originalspåret kanske du undrar? Varför två spår? Helt enkelt för att effekten inte blir den samma. Fråga mig inte varför, det bara är som det är - en slags parallellprocess. BONUSTIPS: På liknande sätt kan du även skapa en effektkanal som bara är aktiv under exempelvis refrängerna, men med fokus på mellanregistret 1-2 kHz. Refränger är som regel mer händelserika och frekvensmättade och då kan leadsången behöva en extra skjuts: Ett högpassfilter vid 500 Hz och ett lågpass vid 4000 Hz försäkrar att sångens kärna och tydlighet tittar fram. Blandas med fördel in under refrängen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  9. FREDAGSTIPSET: Att mixa efter recept är sällan något jag rekommenderar, inte minst för att det är snudd på omöjligt. Därmed inte sagt att konkreta mix-strategier är av ondo. Jag ser det lite som att laga mat - ett recept underlättar många gånger men betyder inte att du slipper smaka av. Det gäller fortfarande att lyssna, lyssna och åter lyssna. Dagens tips fokuserar kring två väldigt konkreta strategier, eller recept om så önskas, som du kan använda när du mixar. Det första handlar om att skapa separation och det andra om hitta balansen i bottenpaketet. Skapa plats Det första du ska göra innan du sätter igång att mixa (volym, panorering och effekter) är lokalisera varje instruments resonanstopp, frekvensområdet där instrumentet resonerar som mest, och sänka denna en smula. Detta är vanligtvis mellan 100-400 Hz, vilket har sin förklaring i inspelningens begränsande natur och hur instrument generellt är konstruerade. Plocka fram valfri equalizer och svep med ett lagom brett Q-värde, inte för tajt och inte för brett, tills du hör att det låter lite extra illa: instängt/dovt/bulligt/förvrängt. Du har nu hittat instrumentets resonanstopp: Backa sedan ungefär 2-3 dB med samma Q-värde och fortsätt med nästa instrument, på samtliga kanaler. Det som händer är att den så kallade frekvensmaskeringen (när flera kanaler spelas upp samtidigt och frekvenser överlappas) blir mindre påtaglig eftersom "överflödiga" frekvenser mejslats bort. Eller för att uttrycka det enkelt: Mixen blir mindre grötig. Ofta räcker det som sagt att backa 2-3 dB för att inte plocka bort för mycket av instrumentets värme och ursprungliga karaktär. Självklart kan mer behövas i enstaka fall och här gäller det att lyssna. En trevlig bieffekt är dessutom att behovet av att boosta blir mindre då varje instrument nu hörs tydligare. Om du arbetar på detta sätt, innan du sätter gång med den traditionella mixprocessen, får du garanterat en mer välljudande mix med bättre separation. Ett hett tips är att använda hörlurar när du letar resonansfrekvenser för att undvika rummets påverkan. Rummet (även akustiskbehandlade sådana) har nämligen en otrevlig vana att leda örat på villovägar, inte minst i problemområdet 100-400 Hz och lägre. Resonanstoppen ändras beroende på hur instrumentet är stämt, vilket innebär att en virveltrumma eller gitarr kan ha olika toppar beroende hur de är stämda. Bottenpaketet Ett aningen mer kontroversiellt tips är det så kallade VU-tricket (låt oss kalla det så för enkelhets skull) vars syfte är att hitta balansen mellan baskagge och bas, för att sedan bygga mixen runt dessa. Gör följande: Dra ner samtliga kanaler till noll och lägg valfri VU-mätare på masterkanalen. Själv använder jag Klanghelm VUMT, men en Googlesökning bort bjuder på fullgoda gratisalternativ. Se till att VU-mätaren är kalibrerad till -18 (standard på de flesta VU-mätare) och dra upp baskaggen tills mätaren rör sig runt -3 VU: Gör sedan likadant med basen fast till 0 VU, samtidigt som baskaggen spelas upp. Du ska alltså inte ställa basens nivå självständigt, utan tillsammans med baskaggen. Först ställer du alltså baskaggens nivå till ungefär -3 VU med VU-mätaren på masterkanalen (viktigt), sedan drar du sakta upp basen tills de tillsammans rör sig runt 0 VU: Detta utgångsläge försäkrar en hyfsat god balans mellan baskagge och bas som du sedan kan bygga din mix runt, utan att riskera att överbelasta masterkanalen. Men varför just en VU-mätare och inte ditt inspelningsprograms vanliga mätare? (dBFS, decibel full scale). Helt enkelt därför att det är olika sätt att mäta volym på. I all enkelhet mäter VU medelvärdet, inte helt olikt RMS eller LUFS, medan dBFS är mycket mer exakt och visar precis vad som händer. Fördelen med VU-mätaren är alltså att den mer eller mindre visar vad du i realiteten hör. Ju mer du komprimerar baskaggen och basen (mindre dynamik), desto jämnare blir alltså utslaget på VU-mätaren. Jag vill dock lyfta ett varningens finger för att överkomprimera botten, lagom räcker långt. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  10. FREDAGSTIPSET: Ibland underlättar det att tänka i tre dimensioner när du mixar och hemligheten till en bra mix ligger många gånger i att fylla tomrummet och manipulera rymden. Jag har sagt det förr och kommer förmodligen säga det många gånger till: Mixning handlar i mångt och mycket om kontraster, åt alla håll och kanter. För att något ska kännas stort måste något annat kännas litet. En mix där allt känns stort, brett och djupt blir med andra ord snabbt ganska tråkig att lyssna på. Det behöver naturligtvis inte vara så, men ofta. Så, vad innebär det då att tänka i tre dimensioner när du mixar? Till ditt förfogande har du botten till toppen, vänster till höger och fram och bak. 1. Botten till toppen innebär det hörbara området 0-20000 Hz och talar om hur vi uppfattar ljud rent frekvensmässigt. Är mixen dov? Är det mycket luft? Mycket bas? Är mixen urholkad eller har den ett fokuserat mellanregister? Det är viktigt att påminna sig om att inte utnyttja samtliga frekvenser hela tiden. En återhållsam frekvensspridning i verserna gör exempelvis att refrängen känns större och mer effektfull, eller varför inte tvärt om? Likväl är det skönt för öronen med frekvensmässigt tomrum då och då, så att lyssningen inte blir alltför jämntjock. Se därför till att frekvensplanera en extra gång när du mixar. Du behöver dock inte ha specifika frekvenser i åtanke när du rattar, snarare ett holistiskt synsätt mellan bas, mellanregister och diskant. Genom att filterna bort botten och toppen placerar du automatiskt instrumentet längre bak i ljudbilden. 2. Vänster till höger handlar om hur bred eller smal mixen känns och styrs i regel med hjälp av panorering. Här är min filosofi att tänka rörelse snarare än att låta varje instrument ha sin givna plats mixen igenom. Visserligen kan en mix kännas bred och fet även om den är statisk, men känslan av rörelse, som exempelvis att en melodislinga flyttar sig eller att ett körparti plötsligt dyker upp från ingenstans, gör ofta hela upplevelsen betydligt mer intressant. Nu påstår jag inte att det måste hända saker precis hela tiden eller att det behöver vara drastiska panorerings eller- automatiseringsåtgärder i varje mix. Istället handlar det om att skruva fram små förändringar lite varstans. Ett klassiskt knep är att hålla verserna smala, närmast mono, för att sedan bredda refrängerna. 3. Fram och bak handlar om mixens djup. Känns den nära eller långt ifrån? Blöt eller torr? Något du vanligtvis trixar till med en kombination av equalizer, reverb, delay, volym och kompression. Equalizern är ett ytterst kraftfullt verktyg när det kommer till att placera instrument i stereobilden. Generellt sett innebär ett större frekvensomfång att ljudet upplevs närmare lyssnaren. Om du exempelvis skär bort bas och diskant från ett instrument och lägger fokus på mellanregistret, så kommer detta kännas mer avlägset i förhållande till andra mer bas- eller diskantrika element. Med detta i åtanke är får exempelvis leadsången ofta en skjuts i just diskanten för att hamna närmre lyssnaren. Likväl är det inte heller konstigt att baskaggen får puttra på i lågbasen för att denna ska kännas varm och närvarande. Gällande kompression flyttar snabb attack instrumentet längre bak i ljudbilden och långsammare placerar ljudet längre fram. Experimentera även med releasetiden där snabb release ger skenet av att vara närmare och långsam placerar ljudet längre bak. När det kommer till användandet av reverb och delay är ekvationen ganska enkel: Korta reverb känns närmare och långa känns längre bort. Här gäller det att tänka smart och inte dränka samtliga instrument i stora reverb, då detta lätt gör mixen ofokuserad, kall och distanserad. Visserligen kan det finnas en poäng i att placera alla instrument i ett och samma rum för att skapa en känsla av sammanhang. Använd då ett reverb av typen ”room” eller ”ambience” med lite mindre efterklang, runt 1 ms. Det är inte ovanligt att använda fem eller sex olika sorters reverb i en och samma mix, samtidigt som det är oerhört viktigt fundera över varje reverbs funktion innan du skrider till verket. T-RackS Sunset Sound Studio är ett utmärkt mojo-reverb med mycket karaktär som placerar dina instrument i olika "liverum" och kammare. "Fyll tomrummet" är ett citat jag bär med mig när det kommer till användandet av reverb. Fundera över vad detta innebär för dig. Fördjupa dig ytterligare i ämnet: Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  11. Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 35-40 om hur dina mixar kan nå högre höjder. 35. Välj rätt kompression för elgitarrer För feta riff så rekommenderar jag att använda lång attack och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack. På plockgitarrer, single-string-melodier tycker jag att du ska pröva att använda dig av kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren. Se nedan exempel. För feta riff: använd lång attacktid och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack. På plockgitarrer, single-string-melodier: använd kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren. 36. Lägg effekter på din masteroutput Ett bra knep för att veta hur höga gitarrer och andra instrument kommer att bli i slutänden när du slänger på mastringspluggarna eller går till mastringen är att låta en kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1 ligga på din masteroutput. Låt det bli en gain reduction på en eller ett par decibel (bild 1). Bild 1: Kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1. Lägg därefter en eq där du rullar av basen vid 35 hertz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz (bild 2). Bild 2: Eq där du rullar av basen vid 35 hz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz. Avsluta med en limiter som slår ett par decibel (bild 3). Om dina gitarrer upplevs som lite låga utan limitern så kommer de att bli perfekta i när limitern kommer på. Om de skulle vara för höga så kommer i stället trummorna att slå ned dem, och man upplever dem som låga när limitern åker på. Sätt alltså på limitern när du börjar närma dig, och gör nivåjusteringar. Bild 3: Avsluta med en limiter som slår ett par decibel. 37. Så mixar du piano Det finns många sätt att mixa piano. En grundregel är dock att om inte pianot är ett bärande soloinstrument, som ska ha mycket kropp och värme, så bör man hålla pianot ganska smalt i botten och glittrigt i toppen. Testa att rulla av under 200 hertz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla (bild 1). Bild 1: Rulla av under 200 hz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla. Lägg sedan ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback (bild 2). Bild 2: Lägg ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback. Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid (bild 3). Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran. Det är ett utmärkt sätt att få djup, bredd och rymd. Bild 3: Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid. Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran. 38. Ge retrokänsla till pianot Om du vill få fram en retrokänsla, börja med att dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets (bild 1). Bild 1: Dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets. Komprimera sedan med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt (bild 2). Bild 2: Komprimera med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt. Dra sedan in det i ett delay på 1/32-delar eller 1/64-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt (bild 3). Därefter kör du in det i ett reverb, om det passar. Sedan är det bara att vänta på John Lennon! Bild 3: Delay på 1/64-delar och 1/32-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt. 39. Skär i rätt frekvenser på sången Hur kul det än är med de olika andra instrumenten, är det sången som de allra flesta lyssnar på och lägger märke till. Det är inte heller det lättaste att mixa sång, vilket beror på att sång är oerhört svårt att spela in. Det är sällsynt, även på hög proffsnivå, att sången är inspelad med den för rösten mest perfekta mikrofonen. Oftast har man inte tid att kolla, eller inte så många mikrofoner som lämpar sig för sång över huvud taget. Dessutom är det väldigt vanligt att sången är inspelad i ett rum som inte riktigt lämpar sig för sånginspelning. Det gör att man får arbeta mycket med sången för att få den att kännas som en naturlig del av ljudbilden. – Börja med att ta bort de pluggar som du kanske satte på i tips nummer 7 (Snabbmixa sången) så att du hör sången oprocessad i det som nu är din mix. Hur låter det? Vilka frekvenser sticker ut? Vilka saknas? Är det för mycket ”s” i sättet att sjunga? Leta fel, men leta också det som du upplever positivt och ta fasta på det. – När jag eq:ar sång är det ganska vanligt att jag ser eller hör mixar där man har boostat antingen för mycket i bas-, låg- och mellanregistret och för mycket runt 4,5 kilohertz. Detta sker ofta för att runt 200–450 hertz upplevs värmen, och pushen i övre mellan/diskanten gör att sången hoppar ut ur högtalaren. Men det som händer är att sången tvingas bråka med väldigt många instrument i olika frekvensområden där det redan är fullt av gitarrer och keyboard. Då upplevs den antingen som otydlig eller för skrikig. – Testa i stället att dra bort runt 200–300 hertz med ett ganska smalt Q-värde, rulla sedan av basen upp till 120 hertz med ett low cut-filter. Om du sedan skulle behöva värma upp sången lite kan du alltid lägga tillbaka lite runt 100–150 hertz med en annan eq. Sedan så skär du ett par decibel med ett inte alltför smalt Q-värde vid 4–5 kilohertz. – Lägg på lite vid 1,2 kilohertz för att få lite "näsa" och sedan någon eller ett par decibel vid 16 kilohertz med ett brett shelvingfilter för att få lite lyxtopp. Hur känns detta? Du måste förstås korrigera de olika frekvenstalen lite beroende på sångerskans/sångarens röst och på hur det är inspelat. 40. Välj sångkompression beroende på genre Jag brukar använda olika kompressionstekniker beroende på sångare och genre. En mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck (bild 1). Bild 1: För en mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck. I en hård popstänkare komprimerar jag med två olika kompressorer. En som har lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel (bild 2). Bild 2: Lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel. Efter det så sätter jag en mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden (bild 3). Tack vare den hårda första kompressionen så får den mycket energi. Bild 3. En mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden. Här finner du samtliga delar av 49 bästa mixtipsen. De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
  12. Det finns många produktionsknep för att få en bredare mix. I veckans video kommer jag med ett som kanske inte är helt revolutionerande, men kanske nytt för just dig. (In English at the bottom of the page). Under inspelningen av ett album med bandet Foreign Words ville vi framhämta basspelets roll i vissa partier. Det vi gjorde vara att dubba basen genom en Rat-distpedal rakt in i mixerbordet utan att gå via förstärkare. Vi gjorde två spår som panorerades ut full höger och vänster. Det här knepet är något som även funkar bra för att ge mer bredd och närhet till gitarrspåren om man blandar in det på rätt, snyggt sätt. ENGLISH Widen your mix with distorted bass guitar There are many production tricks to get a wider mix. I this weeks video I will show you one, that might not be the most revolutionary, but maybe new for you. During the recording of an album with the band Foreign Words we wanted to bring out the bass guitar I certain parts. What we did was to double track the bass through a Rat distortion pedal straight to the console without an amp. We did this twice and panned it hard left and right. This trick also worked really good to brighten out the width and presence of guitar tracks if you blend it in a nice way. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
  13. Har du någon gång drömt att kunna resa och jobba med musik samtidigt? Jag vet i alla fall att jag har det. En anledning är att jag gillar att resa, men det kommer alltid med en lång “baksmälla”. (In English at the bottom of the page). Det tar ofta lång tid att komma tillbaka in i rutiner och jag brukar vara fruktansvärt ineffektiv ett bra tag efter att jag kommer hem. Så det skulle fungera bättre för mig att inte behöva släppa alla projekt helt och hållet under resan, för att inte helt tappa bollen. I slutet av Februari blev det det en väldigt spontan resa till Vietnam. Jag och min flickvän hittade och bokade resan 48 timmar innan vi åkte. Jag hade precis avslutat en hel drös med inspelningsjobb och hade i stort sett bara mixjobb att ta tag i. Planen blev en så kallad Workation. Jag försökte gå upp skapligt på morgonen och få så mycket jobb som möjligt gjort under de första, mest produktiva, timmarna för att sedan semestra och hänga runt under eftermiddagarna och kvällarna. Eftersom jag redan tidigare anpassat min mix-setup för att kunna vara flexibel så gick det utmärkt. I veckans video tänkte jag visa mer exakt hur den uppsättningen ser ut. ENGLISH Mixing on a tropical island Have you ever dreamt about being able to travel and work at the same time? I know I have. One reason is that I like to travel, but it always comes with a “hangover”. It usually takes an awful lot of time for me to get back to my routines, and I tend to be very ineffective a while when I get back home. So, it would be more efficient for me to be able to still be active in projects and not to drop the ball entirely. During the end of February the opportunity for a very spontaneous trip to Vietnam came up. Me and my girlfriend found and booked the trip 48 hours before we left. I had just finished up a bunch of recording projects and pretty much only had mix work to do for a couple of weeks. The plan was to do what’s called a Workation. I tried to get up fairly early in the mornings to get some work done during the productive hours, and then we spent the afternoons and evenings doing vacation stuff. Since I already from before have scaled down my mix setup to be more flexible it went great. In this weeks video I want to show you more in depth what that setup looks like. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
  14. Det här är fjärde delen i en serie som handlar om hur vi gått till väga för att producera ett album helt analogt från början till färdig vinylplatta. De tre första delarna finner du längst ner på denna sida. Tidigare delar har handlat om inspelningen av olika instrument. (In English at the bottom of the page). Den här gången är det dags för mixning, mastering och själva graveringen av vinylskivan. Då vi inte haft till gång till full automation, motoriserade reglar och annat lyx så har varje låts mix blivit ett framförande där vi tillsammans fått spela låtens mix från början till slut med volymåkningar och allt annat som en dator annars tar hand om. Den stora utmaningen var att till slut bestämma sig för att det var klart och inte göra ytterligare försök, då varje försök blev lite annorlunda än det tidigare. När mixerna var klara fick de klippas och klistras ihop till rätt låtordning på två masterband som sedan togs till Atlantis Studion i Stockholm för att graveras till ett original för vinylpressning. Här finner du del 1-3 Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1) Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2) Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3) ENGLISH Analog mix and master with Grace.Will.Fall (Part 4) This is the fourth part in a series about how we produced an album all analog from start to finished vinyl record. You find the first three parts above. The first parts were more about the recording phase. This one is about the mixing, mastering and vinyl engravement. Since we didn’t have full automation, flying faders and other fancy stuff every song was a performance to mix. We had to play it together from start to finish with fader changes and thing that is usually handled in the computer. The big challenge was to know when we were done, since every new mix would turn out a little different than the one before. After the mix was done it was time to cut and paste the master tapes together before they were taken to Atlantis Studio in Stockholm to be engraved on vinyl. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
  15. Något jag pratar om ett par gånger tidigare är att mixa med hörlurar. Åsikterna om lämpligheten går självklart isär som precis allt det går att ha en åsikt om. För mig går det utmärkt att mixa med hörlurar även om jag gillar bättre att sitta i ett kontrollrum med vettiga monitorer. Det som däremot talar starkt för att mixa med hörlurar är mobilitet och friheten att kunna jobba vart och när du vill. (In English at the bottom of the page). Om du ska lära dig mixa med hörlurar så tycker jag hur som helst att du ska göra din efterforskning och hitta något som passar dig och som kommer ge dig konsekventa resultat. Några företag som gör In Ear-lurar har börjat satsa på att göra referenslurar för studio och mixjobb. Ett av dessa företag är Empire Ears som jag köpte ett par ESR från för snart ett år sedan. In Ears är kanske inte det första de flesta tänker på när det kommer till att mixa, men jag är väldigt nöjd med hur det har gått för mig. Så, veckans video handlar om just mina Empire Ears ESR och lite vad man bör tänka på när man mixar med hörlurar. ENGLISH Mixing with headphones from Empire Ears Something I’ve talked about a couple of times before is mixing with headphones. The opinions are obviously divided about just as a lot of other things that has to do with audio. For me it works just fine to mix with headphones, even if I enjoy it more sitting in the control room with the monitors. The thing that speaks for mixing with headphones is the flexibility and the possibility to work when and where you want. If you want to learn how to mix with headphones I strongly advice that you make your research and find something that suits you and that will give you consistent results. Some companies that makes In Ears started to make referens earphones for studio and mix work. One of those companies are Empire Ears from which I bought a pair of ESR about a year ago. In Ears are probably not the first thing that comes to mind when it comes to mixing, but I’m very happy with how it turned out for me. So, this weeks video is about my Empire Ears ESR and what you should think about if you want to start mixing with headphones. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
  16. Att mixa “in the box” har helt klart sina fördelar, men gillar man att jobba med analog outboard så kan man ibland känna sig något bakbunden. (In English at the bottom of the page). Visst hade det varit grymt om du kunde sitta hemma, eller vart som helst, och enkelt implementera lite av de där magiska burkarna? Exakt det har Mix:analog också tänkt. I deras huvudkvarter i Slovenien har de samplat på sig en gedigen samling analog utrustning som du kan skicka dina ljudspår igenom via en internetbaserat tjänst. Om det låter intressant, kolla gärna på videon så visar jag hur det fungerar. ENGLISH Mix Analog in the Cloud To mix “in the box” obviously has it’s advantages, but if you like to work with analog outboard gear it can make you feel short handed. Wouldn’t it be awesome if you could sit at home, or anywhere for that matter, and simply implement some of that magic hardware? This is exactly what the people behind Mix:analog also thought. At their headquarters they collected a fine setup of analog gear that you can send your audio files through via a internet based service. If you think that sound interesting, you should watch this video and I’ll show you how it all works. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
  17. FREDAGSTIPSET: Efter några veckors mer eller mindre välförtjänt semester är nu Fredagstipset äntligen tillbaka. Och vad bättre än att värma upp skrivarmusklerna med lite mjukvarutips i form av sex nya pluggar till Windows och MacOS, samt ett trick? Jag är den första att skriva under på att du inte behöver fler pluggar för att skapa utmärkta mixar och mastringar och det ska mycket till innan jag själv trycker på köpknappen. Faktum är att många av mina favoritpluggar har flera år på nacken - något jag snarare är stolt över än skäms för. Dagens skriveri kan därför tyckas aningen kontraproduktivt. Med detta sagt är syftet alltså inte att tala om vad du bör köpa, utan enbart att uppdatera dig (en smula) gällande vad som händer på pluggfronten just nu. I slutet av artikeln tipsar jag om hur du kan skapa mer bredd och djup i dina mixar med hjälp av ett speciellt reverbtrick. smart:reverb smart:reverb är som namnet antyder en smart plugg som lyssnar på och analyserar valfri ljudkälla, för att sedan automatiskt ställa in rätt mängd och rätt sorts reverb. Tanken med den intelligenta rumsklangen är att komma bort från presetträsket och istället lägga fokus på vad som faktisk fungerar och låter bra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 89 Euro Hemsida: https://www.sonible.com/smartreverb/ Chow Dsp Tape Emulation Plugin CHOW är en ny rullbandsemulering som bygger på Sony TC-260, men med fördelen att du själv kan knåpa ihop din egen favoritbandare. Mångsidighet är ledordet och tidiga recension skvallrar om att gratispluggen har en hel del välljud att erbjuda. Format: Windows/MacO VST, AU, Standalone plugin Pris: Gratis Hemsida: https://github.com/jatinchowdhury18/AnalogTapeModel Pawn Shop Comp 2.0 Pawn Shop Comp som nu äntrat version 2.0 är en tube/FET-kompressor som klarar av i stort sätt all typ av kompression - från transparent och len ihoptryckning till kaxig eller totalt söndertrasad. Förutom att agera kompressor är Pawn Shop Comp dessutom en rörpreamp och en tvåbands equalizer med karaktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 99 Dollar Hemsida: https://korneffaudio.com/product/pawn-shop-comp-2-0/ ShapeShifter Med inspiration från SketchCassette tar ShapeShifter det hela ett steg längre och stoltserar med en karaktärskompressor av sällan skådat slag. Med ett unikt gränssnitt och en bladning av upward och downward-kompression kan du med enkelhet skapa helt nya ljud, eller bara ratta till det där lilla extra. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 20 Dollar Hemsida: https://aberrantdsp.com/plugins/shapeshifter/ T-RackS Space Delay plug-in T-RackS Space Delay är tydligt inspirerat av Roland Space Echo RE-201, både till utseende och sound, där organsikt och varmt rullbandsljud är måttstocken. Delayet fungerar utmärkt på gitarr, sång och trummor och kan framkalla smått galna ljudlandskap om så önskas - speciellt när du är ute efter en rejäl dos vintagekaraktär. Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 100 Euro Hemsida: https://www.ikmultimedia.com/products/trspacedelay/ DeRoom Pro Ibland blir det för mycket av det goda, vare sig det handlar om inspelningar med för mycket rumsljud, eller exporterade spår med diverse effekter. Detta löser DeRoom Pro galant genom att separera direktljudet från efterklangen/reflekterande ytor. Måste upplevas för att ge en pluggen rättvis (ljud)bild. Format: Windows/MacOs VST, AU, AAX Pris: 157 Euro Hemsida: https://www.accentize.com/DeRoomPro Bredda mixen med reverbtricket Det finns många sätt att bredda en mix på, inte minst genom panorering, eq och genomtänkt användande av reverb och delay. Men ibland kan det där lilla extra behövas - det som snarare känns än hörs. Testa följande: Skapa en effektkanal med valfritt reverb och lägg någon form av stereobreddare sist i kedjan. Själv använder jag Ozone 9 Imager, vilken tillåter mig att bredda enbart vissa frekvensområden (vanligen mellan 400-4000 Hz), men vilken breddare some helst funkar. Öka på med 25-50% och vips placeras reverbet längre ut i sidorna, samtidigt som välbehövligt plats lämnas i mitten. Reverb mår nämligen bra ute på kanterna, eftersom mitten har en tendens att snabbt bli frekvensmättad (baskagge, bas, virvel, leadsång). Du behöver naturligtvis inte använda tricket på alla reverb, då det lätt blir grötigt och effekten tappar sin effekt. Likaväl kan det ibland vara en idé att tvärt om minska bredden på reverbet och istället dra detta åt monohållet, speciellt om du jobbar med lite snabbare och hårdare musik. Bonustips Gällande vintagesound och i synnerhet 60-talet... Istället för att punga ut närmare 2000 kr på Plugin Alliances senaste mixerbordsemulering NEOLD v76U73 (vilken säkerligen är hur trevlig som helst), så kan du ladda ner Shattered Audios välljudande gratisplugg Code Red Free. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  18. Hej! Här är en poplåt som är tänkt att funka på dansgolv och i bilen. Vill gärna höra vad ni tycker! Funkar mixen? Nåt ljud som måste fixas eller nivåer justeras? Vad kan göras bättre? Oerhört tacksam för all feedback innan detta släpps. //Tobias
  19. FREDAGSTIPSET: Det talas ofta om analog värme (ett uttryck jag för övrigt inte är helt överens med) och hur detta smått mytomspunna fenomen kan lyfta dina digitala produktioner till oanade höjer. Men vad betyder det egentligen? Vad är analog värme? Kort och gott handlar det om distorsion. Eller rättare sagt de övertoner som bildas när finare analog utrustning, så som preamps och transformatorer, pressas med starkare signaler. Något som i sin tur kan leda till en behagligare ljudupplevelse, då ljudet färgas och personifieras (får karaktär). Starka transienter och diskonttoppar mattas av, kompression kan uppstå, toppen försvagas och botten kanske förstärks en aning. Vad som händer är naturligtvis helt beroende på vilken utrustning du använder. Ibland är målet att inspelningen ska låta som en gammal produktion inspelad på ett dyrt mixerbord, medan det andra gånger kanske handlar om att du vill totalförstöra originalljudet och skita ner inspelningen. När vi talar om analog värme så handlar det alltså om flera olika saker. Men i grund och botten är det bara en positiv förvrängning av originalljudet och svårare än så är det faktiskt inte. Vad kan då analog värme göra för just dina inspelningar? Det är det naturligtvis svårt att svara på bara sådär. Men om du tillhör den majoritet som sitter med ett vanligt ljudkort så ”händer” det inte särskilt mycket när du spelar in. Ditt ljudkort färgar/förändrar inte inspelningen, i alla fall inte märkbart. Och ibland är det precis detta du vill uppnå: En så ren återgivning av originalljudet som möjligt. Andra gånger kan detta upplevs som lite tråkigt och sterilt och det är då du plockar fram färglådan i form av rullbandspluggar, mixerbordsemuleringar och preamps. Nedan följer några pluggar som kan hjälpa dig att förstöra dina mixar till det bättre! Gratis Audio Assault – HeadCrusher Klanghelm – IVGI Shattered Glass Audio – Code Red Free Shattered Glass Audio – SGA1655 Softube – Saturation Knob Variety of Sound – FerricTDS Vlagd/Sound – Molot Voxengo – Tube amp Xenium Audio – X-Tube Kostar Hornet – Analog Stage IK Multimedia – Saturator X Kush Audio – UBK-1 Sknote – Disto Slate Digital – Virtual Analog Bundle Slate Digital – Virtual Tape Machines Sly-fi – Kaya Sonimus – Satson och Britson Soundtoys – Decapitator Soundtoys – Radiator U-He – Satin Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  20. FREDAGSTIPSET: Många gånger mixar vi för att det ska låta så bra som möjligt, vad det nu egentligen innebär. Kanske ska det låta modernt, krispigt och fett? Andra gånger vill vi efterlikna ljudet från förr, det lite rundare, svajigare och murrigare soundet med mer skit under naglarna. Med anledning av detta tänkte jag därför kort och gott rekommendera några pluggar som färgar tillvaron lite mer än de vanliga mixerbords- och rullbandsemuleringarna (från Slate och UAD). Mycket nöje! Audiothing – Vinylstrip: Distortion, kompressor, bit-chrusher, tilt eq, reverb och vinylizer i ett. 55 Euro. D16 – Decimort2: Mer än bara en bit-crusher med varm färgning och slumpmässiga bieffekter från klassiska samplers. 39 Euro. iZotope – Vinyl: Damm, repor, svaj och annat oljud, dessutom helt gratis. Klanghelm – SDRR: En schweizisk armekniv med massor av trasiga och knasiga ljudmöjligheter. 22 Euro. Plug & Mix – Lo-Fi: Digitalt smuts som passar utmärkt till bas, gitarr och rytminstrument. 49 dollar. Shattered Glass Audio – Code Red: Rörmixerbord som hämtat inspiration från 60-talet och The Beatles. 50 dollar. Sknote – GTS-39: Skitig, lättrattad och karaktäristisk rörkompressor som passar utmärkt på bas, trummor och sång. 30 dollar Sly-Fi – Kaya: Resultatet av en gammal Ampex rullbandare som genomgått diverse oväntade modifikationer. Mer ”analogt” än såhär blir det knappast. 79 dollar. Tone Projects – Sonitex STX-1260: Pluggen som är vintage i ordets rätta bemärkelse, då den har flera år på nacken. Massvis av roliga och unika möjligheter till ljudkalabalik. 74 dollar. Toneboosters – Reelbus: Rullbandsemuleringen som tar det hela ett steg längre och efterapar Studer Revox A77mk4 och en japansk Teac A4300SX på 7,5 IPS. 20 dollar. ValhallaDSP – VintageVerb: Tar dig tillbaka till det blomsterprydda 70-talet och det blöta 80-talet. 50 dollar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  21. FREDAGSTIPSET: Förra veckan skrev jag tipset 13 saker jag önskade att jag visste från början av min karriär som musikproducent. Idag ställer jag in siktet på det absolut viktigaste verktyget, efter volym och panorering, nämligen equalizern. Principen är enkel: Reparera genom att skära, förbättra genom att boosta. Kort och gott handlar det om att plocka bort oönskade frekvenser för att skapa plats i din mix och i vissa fall förbättra och förstärka karaktären hos dina instrument. Inget nytt under solen här. Men trots dess enkla funktion är equalizern inget som avhandlas i en handvändning. Dagens inlägg kommer därför inte vara heltäckande på något sätt, utan är mer en påminnelse om att våga testa lite nya vägar. Börja med grupperna Genom att jobba med grupperna först, exempelvis trummor och gitarrer, så ställer du ett slags grundljud, vilket i sin tur ofta leder till att du behöver pilla mindre på de individuella kanalerna. I förläggningen innebär detta arbetssätt att fokus läggs på helheten, trummorna som ett instrument, än dess individuella delar. Körer är ett annat exempel som också mår bra av detta. Bilden visar eq-inställningar för hela trumgruppen, innan skruvande på individuella kanaler. Högpassfilter i kombination med ett resonansfiler Tanken med detta arbetssätt är att rensa upp i botten, eller rättare sagt att feta till botten utan att det blir grötigt. Principen är att du boostar samma frekvensen du skär bort. Gratispluggen Bark of dog hjälper dig med detta, men det fungerar lika bra med vilken equalzer som helt (se bild). Mycket användbart! Bilden visar ett högpassfilter vid 80Hz och en boost vid samma frekvens. Hög- och lögpassfilter i kombination med hyllfilter Det är inte ovanligt att det låter lite kallt och sterilt om du skär för långt upp med ett högpassfilter, exempelvis allt under 100-200Hz på leadsång. Då kan det vara en god idé att skära lite längre ner för att sedan styra resten med ett hyllfilter. Resultatet blir ofta mer kontrollerat och dessutom välljudande. Bilden visar ett högpassfilter vid 60Hz och ett hyllfilter vid 100Hz. Förstärk så lite som möjligt Det finns en gammal oskriven regel som lyder något i stil med: Skär först, boosta sen (läs gärna om subtractive vs additive EQ) . Den regeln kan du ta med en nypa salt. Vad som är viktigt att känna till är att ju mer du boostar, ju mer brus och annat (högfrekvent) oljud förstärks. Detta blir naturligtvis ett ännu större problem ju fler kanaler du jobbar med, speciellt med dagens inspelningsteknik som fångar upp minsta detalj i 24-bitar. Och det är just detta som gör att musik ibland blir svårlyssnad och tröttsam. Självklart ska du inte vara rädd för att förstärka vissa element i din mix, detta är en nödvändighet, men tänk dig gärna för en extra gång innan du boostar det där överhänget, eller drar på mer luft på leadsången. Detta leder oss osökt in på dagens sista punkt. Tänk efter Vilka instrument finns i mixen? Vilka frekvenser är viktiga för respektive instrument? Vilka frekvenser ockuperar de? Vissa instrument kanske inte ens behöver justeras? Som nybörjare, eller alla för den delen, kan det ibland vara en god idé att rita upp en frekvenskarta där du delar in baskagge, bas, gitarr, sång osv från lägsta till högsta frekvens. Om du bestämt dig för att bastrumman ska låta tjock och fet, ja då får övriga instrument anpassa sig efter detta, inte tvärt om. Om du redan från början bestämmer dig för vilka instrument som ska vara lågfrekventa och basrika, mellanregisterbetonade respektive diskantrika, så är mycket vunnet. Detta arbetssätt passar naturligtvis inte alla, men kan vara väl värt ett försök om du vill prova något nytt. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  22. FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag berätta hur jag jobbar med mina mixar för att få dem att kännas lite mer levande, med mer djup, bredd och bättre separation. Som du säkert vet finns det en uppsjö mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar och andra analoga efterapningar som kan hjälpa dig med detta. Själv förespråkar jag som alltid enkelhet och har därför snöat in på Airwindows, som nu äntligen blivit VST och Windows-vänligt och dessutom helt gratis. Pluggarna är sedan tidigare kompatibla med Mac. Mitt koncept är enkelt och kräver egentligen väldigt lite av dig som mixare, även om det kan sno en del dyrbar tid om du jobbar med många kanaler. Men det är helt klart värt mödan enligt mig. Kom ihåg att detta bara är ett sätt att arbeta på och att du, precis som jag gjort, gör rätt i att våga experimentera och testa nya saker. Pluggarna vi ska använda är Hornet VU Meter MK4, Channel4 och Console4. Hornet VU Meter MK3 är en VU-mätare med automatisk volymjustering, vilket är väldigt användbart för att ställa en lagom nivå för samtliga kanaler innan mix. Channel4 emulerar tre populära mixerbordskanaler: Neve som färgar mest, API lite mindre och slutligen SSL som färgar minst. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att Neve är varmast i sin karaktär då denna tydligast kapar diskanten med ett slags högpass-filter, tätt följt av API och SSL. Console4 består av två pluggar och emulerar in- och output från ett namnlöst mixerbord och kompletterar på så vis Channel4. Nog med tekniskt dravel. Nu kör vi! Det är viktigt att du startar med ett tomt projekt utan några som helst pluggar. Detta för att få ut så mycket som möjligt av mitt arbetssätt. Att slänga på ovanstående pluggar i efterhand i ett redan färdigt projekt är inte att rekommendera, eftersom du förmodligen skulle tagit helt andra mixbeslut om emuleringspluggarna var med från början. 1. Börja med att lägga Hornet VU Meter MK3 först på alla kanaler. Klicka i Auto på samtliga och spela upp projektet från början till slut med kanalerna nollställda. När detta är klart kommer Auto automatiskt att bockas av, vilket betyder att pluggen ställt in förbestämd nivå för alla kanaler. I detta fall en RMS på -18dB med en max peak -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att dina instrument nu har en lagom nivå för mixning och att du inte riskerar att överbelasta masterregeln, eller styra över känsliga pluggar. Bilden visar Hornet VU på virveln efter den automatiska volymkompenseringen -4.2dB. 2. Nästa steg blir att slänga på Channel4. Personligen föredrar jag ljudet av API som känns sådär lagom färgat. Men pröva dig gärna fram då varje låt är unik. Vidare gillar jag att dra upp drive till 100% för maximal emuleringeffekt, men även detta är så klart smaksak. Bilden visar Channel4 med emuleringen API och 100% drive. 3. Fortsätt sedan med Console4. Här finns inget att ställa in, bara ”set and forget”. Underbart. Det enda Trim gör är att ställa volymen, låt den för enkelhetens skull stå i sitt ursprungsläge. Bilden visar Console4 för alla kanaler som ligger sist i kedjan. 4. På masterregelns första plats placerar du slutligen Console4Buss som ser till att samtliga kanaler summeras genom denna, istället för inspelningsprogrammet. Mycket av bredden och separationen kommer just härifrån, förutsatt att du gjort steg 1-3 såklart. Bilden visar Console4Buss på masterregeln som summerar samtliga kanaler. 5. Men sen då? Hur gör du med equalizer, kompressor och alla andra favoritpluggar? Jo, dessa placerar du mellan Channel4 och Console4 och mixar på som vanligt. Och svårare än så är det faktiskt inte. Nu har du skapat ditt eget virtuella mixerbord, som i mina öron låter betydligt trevligare än att bara mixa direkt i inspelningsprogrammet. 6. Klart! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  23. FREDAGSTIPSET: Förra veckans fredagstips blev väldigt populärt och det var många som hörde av sig, kul! En återkommande fråga var om det går att få till ett liknande sound utan specialpluggar, genom att till exempel bara använda equaliser och kompression. Självklart kan du det. Dagens tips kommer därför att handla om hur du kan få en aningen dov och delvis platt inspelning att låta mer livfull, tredimensionell och professionell, med enkla medel. Här finner du förra veckans fredagstips Varför låter min mix så amatörmässig? – del 2/2. För enkelhets skull använder vi samma ljudfiler som sist. Missade du förra veckans tips råder jag dig att först läsa detta innan du går vidare. Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. Precis som förra veckan rekommenderar jag ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Detta är en helt ok inspelning som jag tror representerar ett problem många dras med. Nämligen att det helt enkelt låter lite tråkigt, i brist på bättre uttryck. Själva utförandet är det absolut inget fel på. Framförandet och sången låter kanon. Men helhetsintrycket låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden. Min version efter några enklare justeringar: Lite eq och kompression Visst, strängljud och lite gnissel blir tydligare, men jag känner ändå att detta är en lagom avvägning, mot vad vi vill åt. Så vad gör vi? Vi börjar med gitarren På gitarren ska vi göra så lite som möjligt, en eq räcker gott för det vi vill åstadkomma. Nämligen att göra ljudet klarare och tydligare, men samtidigt ha mer närhet. Först ett enkelt low-cut vid 30Hz för att råda bot på lågfrekvent brummande. Vissa vill säkert skära ännu högra upp, då gitarrens lägsta fundamentala frekvens är ca: 80Hz, men jag gillar att ha kvar den där sub-basen som inte hörs, men känns, speciellt som i detta fall när vi faktiskt inte har någon bas. Och detta leder oss in på nästa justering. Ett taktiskt lyft vid 60z med +3dB för att öka på tjockheten och det göttiga där nere, detta hörs givetvis inte på laptophögtalare, men bidrar ändå till helheltssoundet. Vidare skär jag bort -1.5dB vid 230Hz där gitarren känns odefinierad och instängd och boostar sedan försiktigt +1dB vid 700Hz för att ge gitarren lite mer trä och kropp. Nästa steg blir en ”klassisk” sänkning med -1dB vid 2000Hz för att lämna plats åt sången, ibland kan du behöva ta mer här, men i detta fall kände jag att en liten justering räckte. Slutligen ett brett och långt lyft med ett hyllfilter (shelving-filter) på +3dB vid 4000Hz för att öka briljansen. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. De-esser är ett måste på i stort sett alla sångtagningar, såvida du inte sitter på en gammal Neumann u47 och sjunger med världens mjukaste röst. TB Sibalance från Toneboosters plockar bort störande starka konsonanter och s-ljud mellan 4000-12000Hz. Det är bra att lägga de-essern först i sångkedjan för att plocka bort ”skräpet” innan du börjar att eq:a och komprimera, annars finns det en risk att dessa missljud förstärks. Bilden visar TB_Sibalance och inställningarna för sången. 2. Nästa steg är equalisern. Här jag jobbar jag återigen med Fabfilter Pro-Q2, men det går bra med vilken plugg som helst. Först ett low-cut, denna gång vid 40Hz för att precis som på gitarren plocka bort onödig lågbas, men samtidigt behålla en del av subben. Nästa steg blir ett lyft vid 80Hz på +3dB för att tjocka till rösten en aning och kompensera för avsaknaden av bas. En pytteliten ökning vid 350Hz är knappt hörbar, men kändes nödvändig efter sänkningen på -2dB vid 500Hz, detta för att göra rösten mindre instängd. Sist ut är ett lyft med ett hyllfilter på +3dB från 1500Hz för att ge sången den tydlighet som behövs. Anledningen till att jag använder ett hyllifter är för att jag vill påverka samtliga frekvenser ovanför 1500Hz och för att detta ofta ger ett mer naturligt sound än att jobba med flera små ökningar här och där. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för sången. 3. Sist ut blir gratiskompressorn TDR Feedback Compressor 2 som jag ofta återkommer till på just sång. Inställningarna är en extremt snabb attack på 0.01ms för att fånga de aggressiva peakarna direkt och en relativt snabb release på 30ms för att inte kompressionen ska hålla i för länge. Ration på 2:1 försäkrar oss om att kompressionen inte blir allt för påtaglig. Detta är en akustik låt och då lämpar sig transparent kompression bäst, i alla fall enligt mitt tycke. Bilden visar TDR Feedback Compressor 2 och inställningarna för sången. Vi sätter slutljudet på masterkanalen På masterkanalen jobbar jag efter devisen ”skära smalt, boosta brett", då detta enligt mitt tycke ofta ger ett mer naturligt intryck. En master ska inte höras, den ska kännas. För ett lågt hyllfilter som ökar +2dB vid 80Hz, återigen för att kompensera för avsaknaden av sub, detta är ett bra mastingstrick för att tjocka till botten. Nästa steg en smal sänkning på -1dB strax innan 500Hz för ta bort lite av brukligheten som uppstår när båda kanalerna spelar tillsammans. En bred ökning på +1dB vid 3000Hz lättar upp hela ljudbilden och placerar sången i fokus, utan att helheten blir för ljus. Slutligen en sänkning på -3dB vid 16000Hz med ett högt hyllfilter. Den som är observant kanske ställer sig frågan: Men varför skära bort toppen som du boostat på de individuella kanalerna? Det handlar helt enkelt om att runda av ”de digitala kanterna”, lite som en rullbandspelare fungerar, men på båda kanalerna samtidigt så att soundet blir mer enhetligt och sammansatt. Om jag hade använt en rullbandsplugg (se del 1) hade jag förmodligen inte eq:at på detta vis. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för masterkanalen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  24. FREDAGSTIPSET: Jag får ofta frågor i stil med ”Varför låter min mix så amatörmässig?” eller ”Vilka prylar behöver jag köpa för att mina produktioner ska bli bättre?” Häromdagen fick jag ett mejl som löd ungefär såhär: ”Hej Jon! Jag hade lite frågor angående att få bättre ljudkvalité på mina inspelningar. Skickar här en fil med två spår, sång och acke. Preampen är en Golden Age PRE73 och en Sontronics STC2 mikrofon, acken går igenom en Line Audio CM3 och mitt Apogee Duet. Båda i mono helt oprocesserat. Gitarren har kanske lite gamla strängar och tagningen är en one-take med allt vad det innebär. Som sagt så låter detta inte som på skiva, men det ska det ju inte heller med tanke på att det är helt "torrt". Jag kan tycka om jag jämför med exempel från youtube där folk demonstrerar olika mickar, gitarrer och preamps att mitt resultat låter sprött, tunt och inte så musikaliskt. Stort tack på förhand för eventuella tips!” Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. I vanlig ordning rekommenderas ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Till att börja med så kanske det är svårt att få till ett bra ljud med gamla strängar och en one-take, men om vi bortser från detta… Det första som slår mig efter en lyssning är att det inte alls låter så pjåkigt, men det låter å andra sidan inte heller färdigt, vilket det sällan gör med hemmainspelningar i bristfällig akustisk miljö. Det blir lite som att skjuta sig själv i foten om man strävar efter detta. Men detta är absolut en god grund att stå på för att få till ett mer proffsigt sound, i brist på bättre uttryck. Det andra som slår mig när jag lyssnar vidare är att det låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden, inget allvarligt, men det låter aningen grått och platt, liksom. Jag satte mig ner och mixade de två spåren och resultatet blev så här: Lyssna: Hold on – Fix Bättre? Det kanske inte alla tycker, men i mina öron låter det i alla fall mer färdigt. Hur gick jag då tillväga? Vi börjar med gitarren 1. Unfilter från Zynaptic är en mycket användbar plugg för att råda bot på resonanser i akustiska instrument. Helt enkelt för att göra ljudet mer tydligt och detaljerat. Pluggen kan naturligtvis inte plocka fram något som inte redan finns där från början, men lite magi är det allt. Unfilter är en dyr plugg, men en god investering för dig som jobbar mycket med akustiska inspelningar eller har problem med akustiken när du spelar in. Observera att jag även pillat på eq-inställningarna och dragit ner lite i området runt 150Hz och 3kHz, samt en försiktig ökning vid 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningarna för gitarren. 2. Efter detta hamnar ytterligare en ”ljudförbättrare” i form av Soundbrigade från Sknote. Jag använder samtliga pluggar relativt subtilt, detta är medvetet för att inte förändra grundljudet för mycket. Personligen gillar jag att arbeta i små steg, där varje plugg gör lite, än att en plugg gör allt. Soundbrigade är lite som en blandning av en automatisk eq och kompressor, som trycker ner frekvenser som är för dominanta. Mycket användbar. Bilden visar Sknote Soundbrigade och inställningarna för gitarren. 3. Nästa steg blir ett kort slap-back-delay för att ge gitarren ett litet rum och en mer tredimensionell känsla. Jag har använt gratispluggen Nasty DLA från Variety of Sound, men det fungerar bra med vilken delayplugg som helst. Ofta finns det någon preset som heter just slap-back, det vill säga ett kort delay som liksom ”slår tillbaka”. Bilden visar VoS Nasty DLA och inställningarna för gitarren. 4. Som grädde på moset toppar jag med ytterligare en plugg från Sknote som heter DDD - ett slags choruslikande delay som ger mer bredd åt gitarren. DDD används väldigt sparsmakat, knappt hörtbart, men det känns ändå som något fattas om pluggen plockas bort. Bilden visar Sknote DDD och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. Först ut är de-essern TB Sibalance från Toneboosters, den bästa och mest prisvärda de-essern, om du frågar mig. Pluggen hamnar först i kedjan för att råda bot på starka konsonanter som sticker ut. Detta är ett vanligt problem med lite billigare mikrofoner och då är de-essern det första du ska sträcka dig efter. Bilden visar Tooneboosters TB_Sibalance och inställningar för sången. 2. Unfilter gör sig bra även på sång, speciellt som i detta fall då inspelningen känns lite instängd. Pluggen letar automatiskt upp störande resonanser och comb filtering (som kan uppstå om du sjunger för nära micken) och trixar till dessa. Lägg också märkte till eq-justingarna som är en liten sänkning vid 400Hz och en mindre höjning vid 1kHz, 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningar för sången. 3. Vidare lägger jag på kompressorn TDR Feedback Compressor II som försiktigt fångar de värsta topparna och trycker ner dessa. Sången framstår då som mer jämt sjungen och hörs tydligare rakt igenom låten. Ibland lägger jag en långsammare kompressor direkt efter "den snabba kompressorn", men tyckte inte det behövdes i detta fall, eftersom jag även använder en kompressor på hela mixen. För mycket av det goda blir sällan gott! Bilden visar TDR Feedback Compressor II och inställningar för sången. Lite finjusteringar Slutligen lägger jag på en stereokompressor på hela paketet tillsammans med en försiktig eq-justing för att sätta slutljudet, samt en rullbandssimulering för att rulla av de digitala topparna en aning. Bilden visar TDR Kotelnikov som jobbar max -1db över hela mixen. Bilden visar Fabfilter Pro Q2 med en tre försikta eq-justingar för bättre balans. Bilden visar Slate Virtual Tape Machine med 15ips och 0VU i de starkaste partierna. Självklart hade jag kunnat gå ännu längre med reverb och andra effekter, men jag vill visa på att det ofta inte krävs så mycket för att få något att låta "mer proffsigt" – Vad det nu egentligen innebär? Så för att svara på frågan "Varför låter min mix så amatörmässig?" – Ofta är det inte prylarna det är fel på, utan hur du faktiskt använder dem. Jag tycker att mixexemplet ovan är ett tydligt bevis på detta. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  25. FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa om hur du kan få din mix att låta lite mer som en färdig produktion, med hjälp av multibandskompression. Ta’t lugnt, det är faktiskt ganska enkelt! Föreställ dig följande: Du är klar med din låt, alla nivåer sitter där de ska, du är nöjd med sångljudet och refrängen känns fet och go. Men det är ändå något som saknas, det där lilla extra som limmar ihop mixen och gör att det känns ”skiva”. Då kan du testa följande knep: 1. Spela upp din mix som vanligt. Lägg en multibandskompressor sist på masterkanalen i ditt inspelningsprogram, eller innan limitern om du använder en sådan. Själv brukar jag köra på Ozone 7:s kompressor, men det fungerar med vilken multibandskompressor som helst, bara att kopiera mina inställningar rakt av. 2. Nu ska vi fokusera på att komprimera mixens mellanregister/topp, men låta botten och luften vara. Dela upp kompressorns band i fyra delar: 0–140 Hz, botten som ej ska komprimeras. 140–2000 Hz, mellanregister som ska komprimeras. 2000–10000 Hz, övre mellanregister/topp som också ska komprimeras. 10000–20000 Hz, luften som inte ska komprimeras. 3. Skriv in följande värden (se bild): Ratio 2:1, attack 20 ms och autorelease för banden 140–2000 Hz och 2000–10000 Hz. Vissa multibandskompressorer har ingen autoreleasefunktion, då kan du sätta releasen på 100 ms istället. Ignorera band 1 och 4 helt, disabla om du vill. Ratio 2:1, attack 20 ms och release 100 ms. Glöm inte att hålla kolla på gain-reduction! 4. Börja med att fokusera på 140–2000 Hz och ställ in threshold så att det blir max -3 dB kompression i låtens starkaste parti. Ställ in gain/output på 1,5 dB för bandet, eller slå på autogain om du känner dig lat. Gå vidare och gör precis likadant med 2000–10000 Hz. 5. Nu komprimeras låtens mellanregister/topp, medan sub/bas och luft förblir orörda. Visst låter det lite fetare och mer sammansatt? Men vad är det egentligen som händer? Jo, genom att komprimera mitten, där våra öron är som mest känsliga, så blir detta breda register tydligare och mer framträdande, samtidigt som botten och luften får ”mer” rörelse i förhållande till mellanregistret. Resultatet blir då att hela mixen upplevs som mer energirik, fråga mig inte exakt hur eller varför det fungerar såhär, men det fungerar! 6. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.