Search the Community
Showing results for tags 'mixning'.
Found 259 results
-
Hej! Här är en poplåt som är tänkt att funka på dansgolv och i bilen. Vill gärna höra vad ni tycker! Funkar mixen? Nåt ljud som måste fixas eller nivåer justeras? Vad kan göras bättre? Oerhört tacksam för all feedback innan detta släpps. //Tobias
-
FREDAGSTIPSET: Det talas ofta om analog värme (ett uttryck jag för övrigt inte är helt överens med) och hur detta smått mytomspunna fenomen kan lyfta dina digitala produktioner till oanade höjer. Men vad betyder det egentligen? Vad är analog värme? Kort och gott handlar det om distorsion. Eller rättare sagt de övertoner som bildas när finare analog utrustning, så som preamps och transformatorer, pressas med starkare signaler. Något som i sin tur kan leda till en behagligare ljudupplevelse, då ljudet färgas och personifieras (får karaktär). Starka transienter och diskonttoppar mattas av, kompression kan uppstå, toppen försvagas och botten kanske förstärks en aning. Vad som händer är naturligtvis helt beroende på vilken utrustning du använder. Ibland är målet att inspelningen ska låta som en gammal produktion inspelad på ett dyrt mixerbord, medan det andra gånger kanske handlar om att du vill totalförstöra originalljudet och skita ner inspelningen. När vi talar om analog värme så handlar det alltså om flera olika saker. Men i grund och botten är det bara en positiv förvrängning av originalljudet och svårare än så är det faktiskt inte. Vad kan då analog värme göra för just dina inspelningar? Det är det naturligtvis svårt att svara på bara sådär. Men om du tillhör den majoritet som sitter med ett vanligt ljudkort så ”händer” det inte särskilt mycket när du spelar in. Ditt ljudkort färgar/förändrar inte inspelningen, i alla fall inte märkbart. Och ibland är det precis detta du vill uppnå: En så ren återgivning av originalljudet som möjligt. Andra gånger kan detta upplevs som lite tråkigt och sterilt och det är då du plockar fram färglådan i form av rullbandspluggar, mixerbordsemuleringar och preamps. Nedan följer några pluggar som kan hjälpa dig att förstöra dina mixar till det bättre! Gratis Audio Assault – HeadCrusher Klanghelm – IVGI Shattered Glass Audio – Code Red Free Shattered Glass Audio – SGA1655 Softube – Saturation Knob Variety of Sound – FerricTDS Vlagd/Sound – Molot Voxengo – Tube amp Xenium Audio – X-Tube Kostar Hornet – Analog Stage IK Multimedia – Saturator X Kush Audio – UBK-1 Sknote – Disto Slate Digital – Virtual Analog Bundle Slate Digital – Virtual Tape Machines Sly-fi – Kaya Sonimus – Satson och Britson Soundtoys – Decapitator Soundtoys – Radiator U-He – Satin Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Många gånger mixar vi för att det ska låta så bra som möjligt, vad det nu egentligen innebär. Kanske ska det låta modernt, krispigt och fett? Andra gånger vill vi efterlikna ljudet från förr, det lite rundare, svajigare och murrigare soundet med mer skit under naglarna. Med anledning av detta tänkte jag därför kort och gott rekommendera några pluggar som färgar tillvaron lite mer än de vanliga mixerbords- och rullbandsemuleringarna (från Slate och UAD). Mycket nöje! Audiothing – Vinylstrip: Distortion, kompressor, bit-chrusher, tilt eq, reverb och vinylizer i ett. 55 Euro. D16 – Decimort2: Mer än bara en bit-crusher med varm färgning och slumpmässiga bieffekter från klassiska samplers. 39 Euro. iZotope – Vinyl: Damm, repor, svaj och annat oljud, dessutom helt gratis. Klanghelm – SDRR: En schweizisk armekniv med massor av trasiga och knasiga ljudmöjligheter. 22 Euro. Plug & Mix – Lo-Fi: Digitalt smuts som passar utmärkt till bas, gitarr och rytminstrument. 49 dollar. Shattered Glass Audio – Code Red: Rörmixerbord som hämtat inspiration från 60-talet och The Beatles. 50 dollar. Sknote – GTS-39: Skitig, lättrattad och karaktäristisk rörkompressor som passar utmärkt på bas, trummor och sång. 30 dollar Sly-Fi – Kaya: Resultatet av en gammal Ampex rullbandare som genomgått diverse oväntade modifikationer. Mer ”analogt” än såhär blir det knappast. 79 dollar. Tone Projects – Sonitex STX-1260: Pluggen som är vintage i ordets rätta bemärkelse, då den har flera år på nacken. Massvis av roliga och unika möjligheter till ljudkalabalik. 74 dollar. Toneboosters – Reelbus: Rullbandsemuleringen som tar det hela ett steg längre och efterapar Studer Revox A77mk4 och en japansk Teac A4300SX på 7,5 IPS. 20 dollar. ValhallaDSP – VintageVerb: Tar dig tillbaka till det blomsterprydda 70-talet och det blöta 80-talet. 50 dollar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Förra veckan skrev jag tipset 13 saker jag önskade att jag visste från början av min karriär som musikproducent. Idag ställer jag in siktet på det absolut viktigaste verktyget, efter volym och panorering, nämligen equalizern. Principen är enkel: Reparera genom att skära, förbättra genom att boosta. Kort och gott handlar det om att plocka bort oönskade frekvenser för att skapa plats i din mix och i vissa fall förbättra och förstärka karaktären hos dina instrument. Inget nytt under solen här. Men trots dess enkla funktion är equalizern inget som avhandlas i en handvändning. Dagens inlägg kommer därför inte vara heltäckande på något sätt, utan är mer en påminnelse om att våga testa lite nya vägar. Börja med grupperna Genom att jobba med grupperna först, exempelvis trummor och gitarrer, så ställer du ett slags grundljud, vilket i sin tur ofta leder till att du behöver pilla mindre på de individuella kanalerna. I förläggningen innebär detta arbetssätt att fokus läggs på helheten, trummorna som ett instrument, än dess individuella delar. Körer är ett annat exempel som också mår bra av detta. Bilden visar eq-inställningar för hela trumgruppen, innan skruvande på individuella kanaler. Högpassfilter i kombination med ett resonansfiler Tanken med detta arbetssätt är att rensa upp i botten, eller rättare sagt att feta till botten utan att det blir grötigt. Principen är att du boostar samma frekvensen du skär bort. Gratispluggen Bark of dog hjälper dig med detta, men det fungerar lika bra med vilken equalzer som helt (se bild). Mycket användbart! Bilden visar ett högpassfilter vid 80Hz och en boost vid samma frekvens. Hög- och lögpassfilter i kombination med hyllfilter Det är inte ovanligt att det låter lite kallt och sterilt om du skär för långt upp med ett högpassfilter, exempelvis allt under 100-200Hz på leadsång. Då kan det vara en god idé att skära lite längre ner för att sedan styra resten med ett hyllfilter. Resultatet blir ofta mer kontrollerat och dessutom välljudande. Bilden visar ett högpassfilter vid 60Hz och ett hyllfilter vid 100Hz. Förstärk så lite som möjligt Det finns en gammal oskriven regel som lyder något i stil med: Skär först, boosta sen (läs gärna om subtractive vs additive EQ) . Den regeln kan du ta med en nypa salt. Vad som är viktigt att känna till är att ju mer du boostar, ju mer brus och annat (högfrekvent) oljud förstärks. Detta blir naturligtvis ett ännu större problem ju fler kanaler du jobbar med, speciellt med dagens inspelningsteknik som fångar upp minsta detalj i 24-bitar. Och det är just detta som gör att musik ibland blir svårlyssnad och tröttsam. Självklart ska du inte vara rädd för att förstärka vissa element i din mix, detta är en nödvändighet, men tänk dig gärna för en extra gång innan du boostar det där överhänget, eller drar på mer luft på leadsången. Detta leder oss osökt in på dagens sista punkt. Tänk efter Vilka instrument finns i mixen? Vilka frekvenser är viktiga för respektive instrument? Vilka frekvenser ockuperar de? Vissa instrument kanske inte ens behöver justeras? Som nybörjare, eller alla för den delen, kan det ibland vara en god idé att rita upp en frekvenskarta där du delar in baskagge, bas, gitarr, sång osv från lägsta till högsta frekvens. Om du bestämt dig för att bastrumman ska låta tjock och fet, ja då får övriga instrument anpassa sig efter detta, inte tvärt om. Om du redan från början bestämmer dig för vilka instrument som ska vara lågfrekventa och basrika, mellanregisterbetonade respektive diskantrika, så är mycket vunnet. Detta arbetssätt passar naturligtvis inte alla, men kan vara väl värt ett försök om du vill prova något nytt. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag berätta hur jag jobbar med mina mixar för att få dem att kännas lite mer levande, med mer djup, bredd och bättre separation. Som du säkert vet finns det en uppsjö mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar och andra analoga efterapningar som kan hjälpa dig med detta. Själv förespråkar jag som alltid enkelhet och har därför snöat in på Airwindows, som nu äntligen blivit VST och Windows-vänligt och dessutom helt gratis. Pluggarna är sedan tidigare kompatibla med Mac. Mitt koncept är enkelt och kräver egentligen väldigt lite av dig som mixare, även om det kan sno en del dyrbar tid om du jobbar med många kanaler. Men det är helt klart värt mödan enligt mig. Kom ihåg att detta bara är ett sätt att arbeta på och att du, precis som jag gjort, gör rätt i att våga experimentera och testa nya saker. Pluggarna vi ska använda är Hornet VU Meter MK4, Channel4 och Console4. Hornet VU Meter MK3 är en VU-mätare med automatisk volymjustering, vilket är väldigt användbart för att ställa en lagom nivå för samtliga kanaler innan mix. Channel4 emulerar tre populära mixerbordskanaler: Neve som färgar mest, API lite mindre och slutligen SSL som färgar minst. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att Neve är varmast i sin karaktär då denna tydligast kapar diskanten med ett slags högpass-filter, tätt följt av API och SSL. Console4 består av två pluggar och emulerar in- och output från ett namnlöst mixerbord och kompletterar på så vis Channel4. Nog med tekniskt dravel. Nu kör vi! Det är viktigt att du startar med ett tomt projekt utan några som helst pluggar. Detta för att få ut så mycket som möjligt av mitt arbetssätt. Att slänga på ovanstående pluggar i efterhand i ett redan färdigt projekt är inte att rekommendera, eftersom du förmodligen skulle tagit helt andra mixbeslut om emuleringspluggarna var med från början. 1. Börja med att lägga Hornet VU Meter MK3 först på alla kanaler. Klicka i Auto på samtliga och spela upp projektet från början till slut med kanalerna nollställda. När detta är klart kommer Auto automatiskt att bockas av, vilket betyder att pluggen ställt in förbestämd nivå för alla kanaler. I detta fall en RMS på -18dB med en max peak -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att dina instrument nu har en lagom nivå för mixning och att du inte riskerar att överbelasta masterregeln, eller styra över känsliga pluggar. Bilden visar Hornet VU på virveln efter den automatiska volymkompenseringen -4.2dB. 2. Nästa steg blir att slänga på Channel4. Personligen föredrar jag ljudet av API som känns sådär lagom färgat. Men pröva dig gärna fram då varje låt är unik. Vidare gillar jag att dra upp drive till 100% för maximal emuleringeffekt, men även detta är så klart smaksak. Bilden visar Channel4 med emuleringen API och 100% drive. 3. Fortsätt sedan med Console4. Här finns inget att ställa in, bara ”set and forget”. Underbart. Det enda Trim gör är att ställa volymen, låt den för enkelhetens skull stå i sitt ursprungsläge. Bilden visar Console4 för alla kanaler som ligger sist i kedjan. 4. På masterregelns första plats placerar du slutligen Console4Buss som ser till att samtliga kanaler summeras genom denna, istället för inspelningsprogrammet. Mycket av bredden och separationen kommer just härifrån, förutsatt att du gjort steg 1-3 såklart. Bilden visar Console4Buss på masterregeln som summerar samtliga kanaler. 5. Men sen då? Hur gör du med equalizer, kompressor och alla andra favoritpluggar? Jo, dessa placerar du mellan Channel4 och Console4 och mixar på som vanligt. Och svårare än så är det faktiskt inte. Nu har du skapat ditt eget virtuella mixerbord, som i mina öron låter betydligt trevligare än att bara mixa direkt i inspelningsprogrammet. 6. Klart! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Förra veckans fredagstips blev väldigt populärt och det var många som hörde av sig, kul! En återkommande fråga var om det går att få till ett liknande sound utan specialpluggar, genom att till exempel bara använda equaliser och kompression. Självklart kan du det. Dagens tips kommer därför att handla om hur du kan få en aningen dov och delvis platt inspelning att låta mer livfull, tredimensionell och professionell, med enkla medel. Här finner du förra veckans fredagstips Varför låter min mix så amatörmässig? – del 2/2. För enkelhets skull använder vi samma ljudfiler som sist. Missade du förra veckans tips råder jag dig att först läsa detta innan du går vidare. Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. Precis som förra veckan rekommenderar jag ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Detta är en helt ok inspelning som jag tror representerar ett problem många dras med. Nämligen att det helt enkelt låter lite tråkigt, i brist på bättre uttryck. Själva utförandet är det absolut inget fel på. Framförandet och sången låter kanon. Men helhetsintrycket låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden. Min version efter några enklare justeringar: Lite eq och kompression Visst, strängljud och lite gnissel blir tydligare, men jag känner ändå att detta är en lagom avvägning, mot vad vi vill åt. Så vad gör vi? Vi börjar med gitarren På gitarren ska vi göra så lite som möjligt, en eq räcker gott för det vi vill åstadkomma. Nämligen att göra ljudet klarare och tydligare, men samtidigt ha mer närhet. Först ett enkelt low-cut vid 30Hz för att råda bot på lågfrekvent brummande. Vissa vill säkert skära ännu högra upp, då gitarrens lägsta fundamentala frekvens är ca: 80Hz, men jag gillar att ha kvar den där sub-basen som inte hörs, men känns, speciellt som i detta fall när vi faktiskt inte har någon bas. Och detta leder oss in på nästa justering. Ett taktiskt lyft vid 60z med +3dB för att öka på tjockheten och det göttiga där nere, detta hörs givetvis inte på laptophögtalare, men bidrar ändå till helheltssoundet. Vidare skär jag bort -1.5dB vid 230Hz där gitarren känns odefinierad och instängd och boostar sedan försiktigt +1dB vid 700Hz för att ge gitarren lite mer trä och kropp. Nästa steg blir en ”klassisk” sänkning med -1dB vid 2000Hz för att lämna plats åt sången, ibland kan du behöva ta mer här, men i detta fall kände jag att en liten justering räckte. Slutligen ett brett och långt lyft med ett hyllfilter (shelving-filter) på +3dB vid 4000Hz för att öka briljansen. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. De-esser är ett måste på i stort sett alla sångtagningar, såvida du inte sitter på en gammal Neumann u47 och sjunger med världens mjukaste röst. TB Sibalance från Toneboosters plockar bort störande starka konsonanter och s-ljud mellan 4000-12000Hz. Det är bra att lägga de-essern först i sångkedjan för att plocka bort ”skräpet” innan du börjar att eq:a och komprimera, annars finns det en risk att dessa missljud förstärks. Bilden visar TB_Sibalance och inställningarna för sången. 2. Nästa steg är equalisern. Här jag jobbar jag återigen med Fabfilter Pro-Q2, men det går bra med vilken plugg som helst. Först ett low-cut, denna gång vid 40Hz för att precis som på gitarren plocka bort onödig lågbas, men samtidigt behålla en del av subben. Nästa steg blir ett lyft vid 80Hz på +3dB för att tjocka till rösten en aning och kompensera för avsaknaden av bas. En pytteliten ökning vid 350Hz är knappt hörbar, men kändes nödvändig efter sänkningen på -2dB vid 500Hz, detta för att göra rösten mindre instängd. Sist ut är ett lyft med ett hyllfilter på +3dB från 1500Hz för att ge sången den tydlighet som behövs. Anledningen till att jag använder ett hyllifter är för att jag vill påverka samtliga frekvenser ovanför 1500Hz och för att detta ofta ger ett mer naturligt sound än att jobba med flera små ökningar här och där. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för sången. 3. Sist ut blir gratiskompressorn TDR Feedback Compressor 2 som jag ofta återkommer till på just sång. Inställningarna är en extremt snabb attack på 0.01ms för att fånga de aggressiva peakarna direkt och en relativt snabb release på 30ms för att inte kompressionen ska hålla i för länge. Ration på 2:1 försäkrar oss om att kompressionen inte blir allt för påtaglig. Detta är en akustik låt och då lämpar sig transparent kompression bäst, i alla fall enligt mitt tycke. Bilden visar TDR Feedback Compressor 2 och inställningarna för sången. Vi sätter slutljudet på masterkanalen På masterkanalen jobbar jag efter devisen ”skära smalt, boosta brett", då detta enligt mitt tycke ofta ger ett mer naturligt intryck. En master ska inte höras, den ska kännas. För ett lågt hyllfilter som ökar +2dB vid 80Hz, återigen för att kompensera för avsaknaden av sub, detta är ett bra mastingstrick för att tjocka till botten. Nästa steg en smal sänkning på -1dB strax innan 500Hz för ta bort lite av brukligheten som uppstår när båda kanalerna spelar tillsammans. En bred ökning på +1dB vid 3000Hz lättar upp hela ljudbilden och placerar sången i fokus, utan att helheten blir för ljus. Slutligen en sänkning på -3dB vid 16000Hz med ett högt hyllfilter. Den som är observant kanske ställer sig frågan: Men varför skära bort toppen som du boostat på de individuella kanalerna? Det handlar helt enkelt om att runda av ”de digitala kanterna”, lite som en rullbandspelare fungerar, men på båda kanalerna samtidigt så att soundet blir mer enhetligt och sammansatt. Om jag hade använt en rullbandsplugg (se del 1) hade jag förmodligen inte eq:at på detta vis. Bilden visar Fabfilter Pro-Q2 och inställningarna för masterkanalen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Jag får ofta frågor i stil med ”Varför låter min mix så amatörmässig?” eller ”Vilka prylar behöver jag köpa för att mina produktioner ska bli bättre?” Häromdagen fick jag ett mejl som löd ungefär såhär: ”Hej Jon! Jag hade lite frågor angående att få bättre ljudkvalité på mina inspelningar. Skickar här en fil med två spår, sång och acke. Preampen är en Golden Age PRE73 och en Sontronics STC2 mikrofon, acken går igenom en Line Audio CM3 och mitt Apogee Duet. Båda i mono helt oprocesserat. Gitarren har kanske lite gamla strängar och tagningen är en one-take med allt vad det innebär. Som sagt så låter detta inte som på skiva, men det ska det ju inte heller med tanke på att det är helt "torrt". Jag kan tycka om jag jämför med exempel från youtube där folk demonstrerar olika mickar, gitarrer och preamps att mitt resultat låter sprött, tunt och inte så musikaliskt. Stort tack på förhand för eventuella tips!” Låten är en kort snutt från David Grays ”Hold On” och sjungs av Jens Sörquist. I vanlig ordning rekommenderas ett par bra hörlurar eller högtalare när du lyssnar kritiskt, för att höra de nyanser jag talar om. Lyssna: Hold On – Inspelning Till att börja med så kanske det är svårt att få till ett bra ljud med gamla strängar och en one-take, men om vi bortser från detta… Det första som slår mig efter en lyssning är att det inte alls låter så pjåkigt, men det låter å andra sidan inte heller färdigt, vilket det sällan gör med hemmainspelningar i bristfällig akustisk miljö. Det blir lite som att skjuta sig själv i foten om man strävar efter detta. Men detta är absolut en god grund att stå på för att få till ett mer proffsigt sound, i brist på bättre uttryck. Det andra som slår mig när jag lyssnar vidare är att det låter lite instängt, som att det ligger en slöja över ljudbilden, inget allvarligt, men det låter aningen grått och platt, liksom. Jag satte mig ner och mixade de två spåren och resultatet blev så här: Lyssna: Hold on – Fix Bättre? Det kanske inte alla tycker, men i mina öron låter det i alla fall mer färdigt. Hur gick jag då tillväga? Vi börjar med gitarren 1. Unfilter från Zynaptic är en mycket användbar plugg för att råda bot på resonanser i akustiska instrument. Helt enkelt för att göra ljudet mer tydligt och detaljerat. Pluggen kan naturligtvis inte plocka fram något som inte redan finns där från början, men lite magi är det allt. Unfilter är en dyr plugg, men en god investering för dig som jobbar mycket med akustiska inspelningar eller har problem med akustiken när du spelar in. Observera att jag även pillat på eq-inställningarna och dragit ner lite i området runt 150Hz och 3kHz, samt en försiktig ökning vid 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningarna för gitarren. 2. Efter detta hamnar ytterligare en ”ljudförbättrare” i form av Soundbrigade från Sknote. Jag använder samtliga pluggar relativt subtilt, detta är medvetet för att inte förändra grundljudet för mycket. Personligen gillar jag att arbeta i små steg, där varje plugg gör lite, än att en plugg gör allt. Soundbrigade är lite som en blandning av en automatisk eq och kompressor, som trycker ner frekvenser som är för dominanta. Mycket användbar. Bilden visar Sknote Soundbrigade och inställningarna för gitarren. 3. Nästa steg blir ett kort slap-back-delay för att ge gitarren ett litet rum och en mer tredimensionell känsla. Jag har använt gratispluggen Nasty DLA från Variety of Sound, men det fungerar bra med vilken delayplugg som helst. Ofta finns det någon preset som heter just slap-back, det vill säga ett kort delay som liksom ”slår tillbaka”. Bilden visar VoS Nasty DLA och inställningarna för gitarren. 4. Som grädde på moset toppar jag med ytterligare en plugg från Sknote som heter DDD - ett slags choruslikande delay som ger mer bredd åt gitarren. DDD används väldigt sparsmakat, knappt hörtbart, men det känns ändå som något fattas om pluggen plockas bort. Bilden visar Sknote DDD och inställningarna för gitarren. Vi fortsätter med sången 1. Först ut är de-essern TB Sibalance från Toneboosters, den bästa och mest prisvärda de-essern, om du frågar mig. Pluggen hamnar först i kedjan för att råda bot på starka konsonanter som sticker ut. Detta är ett vanligt problem med lite billigare mikrofoner och då är de-essern det första du ska sträcka dig efter. Bilden visar Tooneboosters TB_Sibalance och inställningar för sången. 2. Unfilter gör sig bra även på sång, speciellt som i detta fall då inspelningen känns lite instängd. Pluggen letar automatiskt upp störande resonanser och comb filtering (som kan uppstå om du sjunger för nära micken) och trixar till dessa. Lägg också märkte till eq-justingarna som är en liten sänkning vid 400Hz och en mindre höjning vid 1kHz, 6kHz och 13kHz. Bilden visar Unfilter och inställningar för sången. 3. Vidare lägger jag på kompressorn TDR Feedback Compressor II som försiktigt fångar de värsta topparna och trycker ner dessa. Sången framstår då som mer jämt sjungen och hörs tydligare rakt igenom låten. Ibland lägger jag en långsammare kompressor direkt efter "den snabba kompressorn", men tyckte inte det behövdes i detta fall, eftersom jag även använder en kompressor på hela mixen. För mycket av det goda blir sällan gott! Bilden visar TDR Feedback Compressor II och inställningar för sången. Lite finjusteringar Slutligen lägger jag på en stereokompressor på hela paketet tillsammans med en försiktig eq-justing för att sätta slutljudet, samt en rullbandssimulering för att rulla av de digitala topparna en aning. Bilden visar TDR Kotelnikov som jobbar max -1db över hela mixen. Bilden visar Fabfilter Pro Q2 med en tre försikta eq-justingar för bättre balans. Bilden visar Slate Virtual Tape Machine med 15ips och 0VU i de starkaste partierna. Självklart hade jag kunnat gå ännu längre med reverb och andra effekter, men jag vill visa på att det ofta inte krävs så mycket för att få något att låta "mer proffsigt" – Vad det nu egentligen innebär? Så för att svara på frågan "Varför låter min mix så amatörmässig?" – Ofta är det inte prylarna det är fel på, utan hur du faktiskt använder dem. Jag tycker att mixexemplet ovan är ett tydligt bevis på detta. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa om hur du kan få din mix att låta lite mer som en färdig produktion, med hjälp av multibandskompression. Ta’t lugnt, det är faktiskt ganska enkelt! Föreställ dig följande: Du är klar med din låt, alla nivåer sitter där de ska, du är nöjd med sångljudet och refrängen känns fet och go. Men det är ändå något som saknas, det där lilla extra som limmar ihop mixen och gör att det känns ”skiva”. Då kan du testa följande knep: 1. Spela upp din mix som vanligt. Lägg en multibandskompressor sist på masterkanalen i ditt inspelningsprogram, eller innan limitern om du använder en sådan. Själv brukar jag köra på Ozone 7:s kompressor, men det fungerar med vilken multibandskompressor som helst, bara att kopiera mina inställningar rakt av. 2. Nu ska vi fokusera på att komprimera mixens mellanregister/topp, men låta botten och luften vara. Dela upp kompressorns band i fyra delar: 0–140 Hz, botten som ej ska komprimeras. 140–2000 Hz, mellanregister som ska komprimeras. 2000–10000 Hz, övre mellanregister/topp som också ska komprimeras. 10000–20000 Hz, luften som inte ska komprimeras. 3. Skriv in följande värden (se bild): Ratio 2:1, attack 20 ms och autorelease för banden 140–2000 Hz och 2000–10000 Hz. Vissa multibandskompressorer har ingen autoreleasefunktion, då kan du sätta releasen på 100 ms istället. Ignorera band 1 och 4 helt, disabla om du vill. Ratio 2:1, attack 20 ms och release 100 ms. Glöm inte att hålla kolla på gain-reduction! 4. Börja med att fokusera på 140–2000 Hz och ställ in threshold så att det blir max -3 dB kompression i låtens starkaste parti. Ställ in gain/output på 1,5 dB för bandet, eller slå på autogain om du känner dig lat. Gå vidare och gör precis likadant med 2000–10000 Hz. 5. Nu komprimeras låtens mellanregister/topp, medan sub/bas och luft förblir orörda. Visst låter det lite fetare och mer sammansatt? Men vad är det egentligen som händer? Jo, genom att komprimera mitten, där våra öron är som mest känsliga, så blir detta breda register tydligare och mer framträdande, samtidigt som botten och luften får ”mer” rörelse i förhållande till mellanregistret. Resultatet blir då att hela mixen upplevs som mer energirik, fråga mig inte exakt hur eller varför det fungerar såhär, men det fungerar! 6. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Jag får ofta frågan om man ska tänka på något speciellt när man laddar upp sin musik digitalt till Spotify, iTunes, Youtube, Soundcloud eller liknande tjänster. Dagens tips kommer därför bestå av en liten checklista som du kan bocka av innan du skickar ut din ny mix i cyberspace. Då kör vi! 1. Ladda alltid upp din musik i samma upplösning som du spelat in, mixat och mastrat. Gärna 24-bitars upplösning i 44.1kHz wav/aiff eller högre. Värt att tänka på är att vissa digitala distributörer, som exempelvis Recordunion, kräver 16-bitarsfiler och då är det bara att bita i det sura äpplet. Visst, i praktiken gör detta väldigt liten skillnad rent ljudmässigt. Men vad vi om 10 år när utvecklingen gått framåt? Kanske kommer just 24-bitarsfiler låta avsevärt mycket bättre? Tveksamt, men ändå värt en tanke. Det ska dock understrykas att det inte lönar sig att uppsampla sina låtar från tex 24/44 till 24/96, detta måste ske redan i inspelnings- och mixningsstadiet för att ge resultat. 2. Håll koll på limitern om du mastrar, eller om du låter någon annan mastra. Du vill absolut inte att dina låtar ska peaka över -1dB (0dB är max i den digitala världen, sen går det på rött i ditt inspelningsprogram) när de omvandlas till ljudförstörande format såsom mp3, AAC eller iTunes m4a. Detta för att undvika så kallade inter-sample peaks och clipping, vilket ofta leder till distorsion, speciellt på Soundcloud, som fortfarande använder sig av 128kbs mp3. En mp3:a på 320kbs klarar sig visserligen ofta med en output på -0.5dB. Men jag råder dig ändå att ta det säkra före det osäkra: Limiterns tak på -1dB, sen är det bara att tuta och köra. 3. Tänk på volymen! Om du pressar din låt för hårt så kommer den faktiskt låta svagare när den väl laddas upp till Spotify, iTunes och Youtube. Jag hänvisar därför till följande artikel i ämnet: Hur volymstark ska din mix vara 2020? Ok, du har koll på ovanstående, finns det något du kan göra? Absolut. Följande punkter är inga krav, men kan garanterat hjälpa dig till mer välljudande digitala mixar. 1. Spela in så rent du kan och undvik brus, jordbrum och andra missljud i den mån det går. Detta för att encodern, som omvandlar din högupplösta mix till ett ljudförstörande format när den laddas upp, ska slippa jobba i onödan. Tänk på kontrasterna, blanda rena ljud med färgade texturer och slutresultatet kommer garanterat låta bättre, inte bara digitalt. 2. Undvik överdriven kompression på hela mixen. Sträva alltid efter en dynamisk slutmix och låt musiken andas. Självklart kräver vissa låtar mer kompression än andra, men poängen är att ju mer ihoptryckt din mix är desto sämre kommer den förmodligen låta digitalt. Speciellt när låten omvandlas till 128kbs som i dagsläget används på Soundcloud och Bandcamp. 3. Undvik överdriven användning av saturation, eller bandmättnad, som det lite konstigt heter på svenska. Det vill säga den effekt som uppstår när du styr över dina analoga pluggar. Det kan exempelvis röra sig om mixerbordsemuleringar, rullbandspluggar, färgade equalizers eller kompressorer. Självklart ska du använda dessa effekter om låten eller soundet kräver det, det är lite hela poängen med pluggarna! Men tänk återigen på kontrasterna. För mycket av det goda blir väldigt sällan gott, speciellt inte när musiken laddas upp digitalt och omvandlas till mp3, AAC eller Apples Lossless-kodare. BONUSTIPS: Om du mastrar ett helt album så är det den starkaste låten som kommer sätta volymstandard för resten av låtarna när du laddar upp. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag ger er en liten utmaning. Efter att ha läst artikeln om Andy Wallace (Nirvana, Foo fighters, Beastie Boys, Linkin Park, Guns N' Roses, Coldplay) på Sound On Sound, slog det mig att hans arbetssätt påminner mycket om mitt eget och det jag förespråkar. Nämligen enkelheten. Andy Wallace är inte producenten som direkt sträcker sig efter dyra kompressorer och equalizers för att uppnå välljud. Istället har han lite andra knep för sig när det gäller att få till en bättre mix. Och det är här utmaningen kommer in. Nästa gång du mixar vill jag att du jobbar efter denna princip och inget annat. Kanske passar detta arbetssätt just dig? Om inte, så har du förhoppningsvis i alla fall lärt dig något på vägen. Då kör vi! 1. Snabbmixen Starta ett nytt projekt och se till att alla reglar är på noll och att det inte ligger några effekter på kanalerna. Plocka fram en äggklocka eller timer och ställ den på tio minuter. Mixa sedan låten genom att bara använda volym och panorering. Poängen med detta är att det ska gå väldigt snabbt. Varför? För att du då tvingas gå på känsla och inte hinner analysera och tänka efter så mycket. Du känner av hela låten och snöar inte in på detaljer och lyssnar på låten som om ”någon annan” hade lyssnat. Du lyssnar på helheten. 2. Begränsningen När du är klar med snabbmixen är det dags för lite finjusteringar. Vi ska dock reducera oss till att bara använda en sorts equalizer och kompressor. Vilka spelar inte så stor roll, men välj något du känner dig bekväm med. Tanken med detta arbetssätt är återigen att minska valmöjligheterna, vilket sparar tid och fokus kan läggas på rätt sak, nämligen hur det faktiskt låter. Det blir lite som att jobba med ett mixerbord och inget annat, vilket kan vara både utmanade och kul, men framförallt kreativt. 3. Dynamiken När ovanstående bitar är på plats har du förmodligen en mix som låter hyfsat bra. Om inte, neutralisera öronen med någon platta du gillar och börja sedan om från början. Eslöv byggdes inte på en dag… En av sakerna som ofta skiljer en amatörmässig mix från en professionell är dynamiken. Det vill säga skillnaden mellan låtens svagaste och starkaste partier. Det är bland annat detta som gör musiken spännande och som skapar liv och rörelse. Här kommer automatiseringen in i bilden. En gitarr mår exempelvis inte bra av att låta lika starkt genom hela låten (möjligen om det är en sparsmakad visa), det samma gäller sången, baskaggen osv. Testa att plocka bort lite instrument i verserna för att smalna av ljudbilden och dra samtidigt ner vissa kanaler i volym. På detta sätt kommer refrängen att kicka igång rejält när du sedan gasar på för fullt igen. Ibland hjälper det också att tänka på mixen som en film, som behöver toppar och dalar för att slutligen nå sitt klimax. Avslutningsvis ska du givetvis krydda med reverb och delay efter bästa förmåga om så önskas. Och så var det med den saken. Alla god ting är tre. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om varför du är så kass. Skämt åtsido, riktigt så illa är det faktiskt inte. Men vi kan alla behöva påminnas om de mest fundamentala sakerna då och då. Därför har jag samlat en rad punkter som jag upplever är ständigt återkommande när jag får mixar skickade till mig. Kanske känner du igen dig, kanske inte. Då kör vi: Du mixar efter en mall Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Känslan är allt. Det spelar ingen roll om din mix är perfekt rent balansmässigt om den inte berör lyssnaren. Våga sticka ut, ta risker och strunta i hur det ”ska” låta och fokusera istället på hur det känns. Med detta sagt behöver vi egentligen inte ta resten av punkterna, men vi kör på ändå. Du använder för många pluggar Varför låter det inte som jag vill? Tänker du och slänger på ytterligare en fet plugg, och en till och en till. Sen undrar du varför datorn inte orkar med och hela systemet kraschar. Och nej, det handlar inte om att din mikrofon är för kass (om den nu inte att trasig) eller att ditt ljudkort är 5 år gammalt. Det handlar om hur du spelar in, eller vilka ljud du väljer och hur de sedan fungerar tillsammans i mixen. Ofta kan du få ett helt annat sound genom att bara flytta din mikrofon några centimeter vid inspelning. Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, om du redan från börjar spelar in så som du vill att det ska låta, eller i alla fall till 90%, så slipper du pilla så mycket i mixen och det kommer garanterat både spara tid och låta naturligare. Självklart kan det underlätta med bra grejor i ett bra rum, men kontentan är att det sällan är fler pluggar som är lösningen på dina problem. Du använder för mycket kompression Varför använder du exempelvis kompression på virveltrumman? Låter det verkligen bättre? Och framförallt, vad är det du vill uppnå med kompressionen? Detta är viktiga frågor att ställa sig, inte bara gällande kompression. Använd inte pluggar bara för att du kan, utan för att de verkligen ska tillföra något. För mycket kompression på flera element i en mix gör att dynamiken försvinner och mixen blir en sörja som är jobbig att lyssna på. Sen betyder inte detta att du inte ska använda kompression kreativt, eller för att till exempel tämja en ojämn bas. Allt jag ber om är att du inte komprimerar i onödan. Det suger nämligen livet ur vilken mix som helst. Du har inte rätt balans mellan instrumenten Men vad är egentligen rätt balans? Det kan ingen annan än du själv svara på. Vad jag menar med ”rätt balans” är att allt inte ska höras hela tiden. Vad är låtens kärna? Vad är viktigt för låten? Är det sången, kicken, syntharna, eller något annat? Det är viktigt att du har en relativt klar bild av vad som ska hålla ihop låten, innan du börjar mixa. Om du bygger din mix runt 2-3 starka element, så kommer resten att sköta sig själv. Men om du går in med tanken att allt ska höras tydligt i mixen, så är du fel ute. I alla fall enligt mig. Du använder inte de-esser på sången Ett av de vanligaste problemen jag stöter på när jag mastrar är att sången sticker i öronen, och framförallt de starka konsonanterna som s, t, k och d. Detta råder du relativt lätt bot med om du använder dig av en de-esser när du mixar. Andra knep är att redan under inspelningen vinkla din mikrofon lite snett upp eller ner, så att du inte sjunger rakt in i membranet, för att på så vis minska lufttrycket när du sjunger. Att du använder puff-skydd är självklart. Du använder inte panorering på rätt sätt Jag hör ofta mixar som lutar åt det ena eller det andra hållet, eller mixar som har på tok för smal stereobredd. När du panorerar är det viktigt att du håller koll på höger och vänster, så att de står i någorlunda balans i förhållande till varandra och inte tippar över. Lika viktigt är det att välja hur du panorerar ut olika ljud. Det är ofta en god idé att skicka ljud som låter olika åt varsitt håll. Låt mig förklara: Säg att du har en orgel, två gitarrer, bas, trummor, sång och kör, bara för att göra det väldigt enkelt. Det vanligaste då är kanske att du panorerar gitarrerna helt till höger respektive vänster, orgel, bas, trummor och leadsång i mitten och kören lite utspridd. Vad detta resulterar i är visserligen en balanserad mix, om gitarrerna har samma volym. Men mixen kommer inte att kännas bred, om gitarrerna låter och spelar likadant. Om du istället lägger en av gitarrerna i mitten och drar ut orgeln till vänster så blir det helt plötsligt en större skillnaden mellan kanalerna och låten upplevs som bredare. Nu behöver det naturligtvis inte alltid vara just såhär, men jag tror du förstår min poäng. Du använder effekter utan anledning Massor av delay och reverb på refrängen är fett! Eller? Tillför det verkligen något? Det är alltid en god idé att tänka två gånger innan du slänger på massa effekter på kanalerna. För att vissa saker ska låta stora, måste andra saker vara små. Det handlar helt enkelt om kontraster, som i så många andra konstformer. Likadant är det med effekter: Vissa, för att inte säga de flesta, kanalerna bör vara relativt torra, för att andra ska framstå som blöta. Det är inte svårare än så. Reverbsoppa undviker vi gärna! Du tror på allt jag skriver på Fredagstipset Lägg genast av med det och skapa något unikt istället! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET. Idag tänkte jag bjuda på fem små knep som jag ständigt återkommer till och använder mig av när jag mixar. Och det bästa av allt? Det krävs varken speciella pluggar eller avancerade förkunskaper och du börja redan idag! Tre-decibels-regeln Tycker du att något instrument låter för starkt i mixen, men är osäker på hur mycket det ska justeras? Testa då att sänka kanalen med -3dB och se om det känns bättre. Och tvärt om, om något låter för svagt. Ofta räcker det med 3dB hit eller dit. Fråga mig inte varför. Undvik sololäget Jobba istället med helheten. Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte passar i mixen. Oftare än du tror så handlar det dock inte om att lägga på ytterligare en equalizer eller mer kompression, utan en så enkel sak som att hitta rätt balans mellan instrumenten med hjälp av bara volym. Sololäget är bra när du ska leta efter problemfrekvenser, men är samtidigt din värsta fiende när du eftersträvar frekvensmässig balans och känsla i mixen. Abbey Roads reverbtrick Använd en equalizer på dina reverb så sitter de bättre i mixen. Ett low-cut filter runt 600Hz, ett high cut-filter runt 10kHz samt en dipp på -3db vid 2000Hz är en bra utgångspunkt. Den grötiga basen försvinner och den väsande toppen mjukas upp, ett mer mellanregisterbetonat och fokuserat reverb helt enkelt. Många gör ”felet” att lägga equalizern efter reverbet på effektkanalen, hemligheten är att dock att lägga det före, i sann Abbey Road-andra. Mixa på låg volym En bra måttstock är att du ska kunna höra tangentbordssmattret när du skriver, utan problem. Likväl ska du kunna för ett samtal på normal volym utan att höja rösten märkbart. När dina öron blir trötta, vilket de blir ganska snabbt, minskar hjärnans förmåga att urskilja och separera frekvenser, drastiskt. Detta innebär i sin tur att dina mixar framstår som grötigare än dom egentligen är. Vidare får du svårt att urskilja volymskillnader mellan olika instrument. En annan fördel med att lyssna på låg volym är att det är lättare att urskilja nyanser i mellanregistret, mixens kärna. När du känner dig färdig med låten, lyssna på stark volym och fokusera basen, så att den inte tar överhanden. Om din mix låter intressant på svag volym, då kommer den garanterat att låta fantastisk när du krämar på. Jobba med volymautomatisering Detta är den stora hemligheten bakom en professionell mix, jämfört med en mer amatörmässig. Alla instrument behöver inte höras lika mycket hela tiden, kanske ska låtens fokus flyttas från ett instrument till ett annat, kanske ska något instrument plockas bort under verserna? Allt detta bidrar alltid till en mer spännande och levande mix, som andas och rör sig, precis som i verkligheten. Sen ska du naturligtvis fortsätta att jobba med equalizer, kompressor och andra effekter precis som vanligt. Men det viktiga är automatiseringen, den är en stor nyckel till framgång! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Solen skiner, semestern är i full gång och ingen har tid eller lust att läsa en massa invecklat pladder om inspelningsteknik. Därför bjuder jag idag på tio korta tips som bara tar någon minut att läsa igenom. Mycket nöje! Använd soft clipping istället för limitering när du mastrar, resultatet blir ofta mjukare och mer transparent. En kombination av båda är inte heller dumt om du vill pressa upp volymen. En dynamisk equalizer arbetar bara när den behöver, vilket ofta resulterar i en mer välbalanserad och naturlig ljudbild. Parallellkompression i kombination med en transient designer på trumreverbet skapar liv och rörelse i trummorna. Mute-knappen är din bästa vän om mixen låter grötig och stökig. Muta en kanal i taget, lyssna. Jobba med low-cut, high-cut-filter samt en liten dipp vid 2 000 Hz före dina reverb, så sitter de bättre i mixen. Kontrollera alltid din mix i mono och på låg volym. Det ska fortfarande låta och kännas bra. Lyssna på musiken, inte mixen. Vad är hjärtat? Ta fasta på detta och förstärk. Soundbrigade från Sknote hjälper dig enkelt att skapa frekvensmässing plats i mixen. Våra öron är som mest känsliga mellan 2 kHz och 5 kHz. Om din mix låter för diskant är detta området att kika på. Eftersträva alltid att skapa något unikt med en twist och ställ dig själv frågan: Vad gör just min låt speciell? Varför ska lyssnaren lyssna vidare? Din mix ska hålla hela vägen och klara sig utan onödiga transportsträckor. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Musikproduktion har under senare tid blivit en allt mer visuell upplevelse och avancerade pluggar gör sitt bästa för skapa större inblick i vad vi faktiskt håller på med. Men kan vi verkligen lita på allt vi ser? Kan det till och med vara så att dessa fantastiska hjälpmedel ibland kan bli ett hinder? Var drar vi gränsen mellan att lyssna och titta? Frågorna är många och svaren likaså. Idag gör jag mitt bästa för att reda ut problematiken och förklara min syn (ha!) på det hela. Wavelab Spectroscope är vackert att titta på... Det råder inga tvivel om att visuella hjälpmedel kan underlätta vårt arbete. Fantastiska pluggar som Fabfilter Pro-Q 2, AirEQ och DMG Equilibrium målar minutiöst upp ett färgglatt spektrumspektakel och talar direkt om hur energin fördelas över frekvenserna. Detta kan hjälpa något enormt, förutsatt att du vet vad du ska titta efter, såklart. Problemet är bara att vi har en tendens att höra vad vi ser. Att något ser rätt eller fel ut säger egentligen väldigt lite om hur det faktiskt låter. Du kan få exempelvis få vitt brus att se ut som en perfekt sånginspelning med lite trixande, men det betyder inte att det låter som skönsång för det. Visuella hjälpmedel kan bara tala om si och så mycket för oss, resten måste vi lyssna och framförallt känna oss fram till. Vitt brus i all sin enkelhet. Ta bara de populära eq-diagrammen, till exempel. De talar om vilka frekvenser som är viktiga för respektive instrument, vilket såklart kan vara bra att känna till. Men återigen, det säger väldigt lite om hur just ditt instrument låter, i ditt rum, med dina öron, med dina preferenser och dina erfarenheter. De talar inte heller om hur du får respektive instrument att passa in i just din unika ljudbild. Likväl kan diffusa uttryck som ”grötigt”, ”varmt”, ”kallt”, ”sterilt”, ”hårt”, ”mjukt” och ”cleant” uppfattas olika från person till person, vilket också försvårar det hela. Därmed inte sagt att du inte ska använda dig av diagrammen, speciellt inte om du befinner dig i nybörjarstadiet. Men stirra dig för allt i världen inte blind på hertz och adjektiv, de stjälper ofta mer än de hjälper. Ett av de mest poplulära eq-diagrammen på nätet. En annan aspekt är själva utseendet på pluggarna och inspelningsprogrammen och hur dessa påverkar oss. Vi har en tendens att dras till det vackra. Allt som oftast önskar jag att mina digitala effekter helt saknade gränssnitt, så jag slapp titta och bara lyssna. Istället förförs jag av dess analoga utseende, som indirekt påverkar hur jag tror att de låter. Nåväl, men vad är då botmedlet? Kort och gott: Slut dina ögon då och då och lyssna. Eller stäng av datorskärmen och släck lyset i studion. På så vis distraheras du inte av allt som händer på skärmen. Du påverkas inte av automatiseringar, kompressornålar som studsar runt och dansande mätare i regnbågens alla färger. Det bästa av allt? Precis såhär kommer lyssnaren också uppleva din musik, utan det visuella krimskramset. Puristerna mumlar vid det här laget säkert något i stil med "Om du har inte har bra (dyr) lyssning så vet du ändå inte vad du hör..." - Detta är en sanning med modifikation. Självklart ska du kunna lita på din lyssning, men det handlar mer om vad du är van vid och känner dig bekväm med, än priset. Ett par ok monitorer och ett par trevliga hörlurar räcker långt. Visuella hjälpmedel finns där för att hjälpa oss, vilket är fantastiskt. men låt dem inte styra dig… Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Att köra fast och göra fel är en naturlig, för att inte säga självklar del av allt lärare och skapande. Så även inom musik och andra konstformer. Jag vet inte hur många gånger jag trampat runt i samma gamla hjulspår och gång på gång upprepat mina misstag. Idag livnär jag mig helt och hållet på musik i olika former, men vägen dit har varit långtifrån självklar. Med anledning av detta tänkte jag därför dela med mig av 13 små tips, som jag önskade att jag själv kände till dagen då jag tog mina första stapplande steg in i musikproduktionens oförlåtande värld. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon stackare på traven. Med risk för grova generaliseringar och tröttsamma floskler… Lyssna noga! Det spelar ingen som helst roll om baskaggen låter "poff" eller "tjong" om inte musiken får dig att stampa takten. Det är slutprodukten som är det viktiga, inte vägen dit. Gör vad som krävs. Om du kör fast, börja om från början istället för att skruva in i absurdum. Du spar garanterat tid. Du kommer aldrig bli 100 procent nöjd, vänj dig vid tanken och gå vidare. Lita på ditt eget omdöme och din smak. Detta gör just dig unik. Mixning är 90 procent volym och panorering, resten är bara grädde på moset. Kompression är överskattat. Bli bästa vän med automatiseringen istället. Eller rättare sagt, alla effekter är överskattade. Lägg mer fokus på känsla och energi. Midi i kombination med kvantisering låter inte tajt, bara stelt, omänskligt och mekaniskt. Soloknappen är din värsta fiende. Ingen bryr sig om hur bra ett instrument låter ensamt, det är helheten som räknas. Dom bästa av idéer föds sällan i studion, utan när du gör något helt annat, som att promenera, diska eller sitta på toaletten. Det spelar ingen roll vilket inspelningsprogram du använder. Alla låter lika bra, eller dåligt. Det var inte bättre förr. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Dagen till ära tänkte jag rekommendera tio sprillans nya pluggar som garanterat kommer att förändra ditt mixande på ett eller annat sätt. Jag är själv en stark förespråkade av "less is more" och gör allt för att hålla mig till ett minumin av effekter. Samtligt vore det ju dumt att inte testa det som är nytt och intressant. Kanske finns här en ny favorit? CA-2A (gratis) Cakewalks gratisversion av den klassiska kompressorn LA-2A. Destructor (610 kr) Blue Cats förstärkarsimulator och distortion färgar både stort och smått. Hammer DSP (1 300 kr) Kush Audios variant på A-Designs högt eftertraktade mastringsequalizer. Neutron (1 750 kr) iZotopes nya hjälpreda som gör livet lite enklare för den som mixar digitalt. SAND (1 060 kr) Senaste kanalstrippen från Acustica Audio med equalizer, filter och kompressor. TuCo (650 kr) Sonimus nya vari-mu rörkompressor är speciellt bra på trummor och sång. The Monster (gratis) Slate Digitals endastående gratiskompressor med monstruöst mycket attityd. ToneCentric (520 kr, introduktionspris) Greg Wells lättrattade exciter ger dig mer djup i mixarna. ToneSlant (gratis) Airwindows extremt transparenta tilt-eq som lämpar sig väl till mastring. VerbSuite Classics (pris oklart) Slate Digital ger oss åtta eftertraktade digitala reverb i en och samma plugg. Håll även ögonen på Abbey Road Vinyl och Natural Drums som släpps inom kort! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Finns det något bättre än lättsmälta topplistor? Förmodligen. Idag fortsätter vi hursomhelst föregående veckas Fredagstips med ytterligare ett gäng fin fina pluggar. Denna gång mina nuvarare favoriter som gång på gång smyger sig in i samtliga projekt och ständigt levererar. Är dom ett måste? Självklart inte. Men följande nio digitala hjälpredor gör i alla fall mitt dagliga arbete både lättre och dessutom roligare. Klicka på respektive rubrik för att besöka pluggsidan. Här finner du förra veckans fredagstips 10 nya pluggar du inte får missa Fabfilter Pro-Q 3 Equalizernas equalizer som klarar allt och lite till med sitt fantastiska innovativa gränssnitt och transparenta sound. Till godbitarna hör bland annat Auto Gain, 24 EQ-band, Spectrum Grab, EQ Match, Zero Latency, Linear Phase och Natural Phase. Att pluggen dessutom är extremt processorsnål och klarar av alla tankbara filtertyper upp till 96 dB/oct gör inte saken sämre. PSP E27 I grunden är E27 en ytterst välljudande tre bands EQ med nio valbara frekvenser som fläckfritt fångar känslan från dess analoga förebild. En mer färgad historia som kompletterar Fabfilter Pro-Q 2 utmärkt och lämpar sig till både mixning och mastring. Speciellt 28k-knappen som boostar toppen är extra trevlig! En equalizer som garanterat lyser upp vinterhalvåret. TDR Kotelnikov GE Mastrings- och stereokompressorn som aldrig låter illa, sålänge du inte direkt missbrukar pluggen såklart. TDR Kotelnikov GE limmar ihop vilken fladdrig produktion som helst, samtidigt som den håller sig i bakgrunden och aldrig står vägen för själva grundljudet. Skulle jag tvingas att endast klara mig på en digital kompressor hade det förmodligen blivit denna. Sly-Fi Deflector En lite skitigare kompressor som skakar liv i de mest livlösa av inspelningar. Vad sägs exempelvis om klassisk och mjuk LA2-A kompression på sång eller varför inte brutal 1176 mangling på trummor? Lätt fixat! Deflector är dock inget du använder på alla spår, men kan verkligen vara en stor tillgång när du vill sätta lite extra karaktär på tillvaron. iZotope Ozone 9 Mastringssviten som är mer än bara ett gäng pluggar i smidig förpackning. Framförallt sticker den dynamiska equalizern ut och visar sig gång på vara riktigt användbar. Som grädde på moset finns dessutom en välljudande exciter, multibandskompressor, stereobreddare och maximizer för riktigt regniga dagar. Waves MixCentric En ratt är allt som behövs och vips låter din aningen dova eller livlösa mix mycket trevligare. Bör användas med största försiktighet! För mycket av det goda är sällan gott. Brainworx bx_refinement Räddaren i nöden som filar bort jobbiga frekvenser på allt från enskilda kanaler till hela mixar. En lättrattad historia som gör precis vad som förväntas och mer där till. En lyxplugg för den late kan tyckas, men en garanterad tidssparare för dig som dagligen sitter och mixar. Valhalla Plate Plåtreverbet som låter både gammalt och rostigt, stort och skitigt och ekande drömskt. Valet är ditt. En nostalgitripp som verkligen inte sparar på krutet och vågar vara allt annat än subtilt. Trummor, sång och gitarr låter genast mycket mer levande. Måste testas! SIR StandardCLIP Nästa generations soft clipper med upp till x256 oversampling är tveklöst det bästa sättet att få upp volymen på dina mixar idag. Ersätter och kör över den klassiska limitern utan problem. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Mina budord är varken huggna i sten eller någon skänk från ovan. Deras syfte är inte att följas slaviskt. Se istället dessa tjugo små predikningar som en vägledning när du kört fast och känner tivel. Vi har alla varit där och vi behöver alla påminnas om det mest självklara då och då, så även jag. Du skall icke mixa med ögonen. Du skall icke köpa alla nya pluggar. Du skall icke komprimera i onödan. Du skall icke mixa på för svag volym. Du skall icke mixa på för stark volym. Du skall icke glömma att vara kreativ. Du skall icke undvika att automatisera. Du skall icke överbelasta masterregeln. Du skall icke strunta i att referenslyssna. Du skall icke underskatta de-esser på sång. Du skall icke skruva på equalizern i sololäge. Du skall icke använda low-cut på alla kanaler. Du skall icke lyssna på mixen, lyssna på låten. Du skall icke sitta för länge utan att ta pauser. Du skall icke glömma att jobba med kontraster. Du skall icke eftersträva 100 procent perfektion. Du skall icke använda fler effekter än du behöver. Du skall icke tro att mastring löser alla dina problem. Du skall icke inbilla dig att allt behöver höras hela tiden. Du skall icke skylla din bristfälliga mix på något annat än dig själv. BONUSBUDORD: Du skall icke följa dessa budord till punkt och pricka. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Även om 2016 förmodligen går till historien som året då flest kändisstjärnor slocknande, så finns det all anledning att blicka framåt. Kanske är det dags för ett nytt nyårslöfte? Kanske tillhör du skaran som struntar i firande och lovord och rycker på näsan åt välmenande studiotips. Eller varför inte tio stycken? Jag vill hursomhelst ta tillfället i akt och tacka samtliga läsare för det gångna året och säga som jag alltid brukar säga: Grått nytt hår! Detta ska i alla jag tänka på: 1. Eftersträva inte perfektionism. Perfekt är tråkigt, perfekt är omänskligt och leder till att du får svårt att slutföra dina projekt. Så fort inspelningen eller mixen börjar kännas tråkig eller jobbig så har du förmodligen arbetat för mycket med din låt. Lova dig själv att släppa lite på kontrollen det kommande året. 2. Mixa på låg och stark volym. Merparten av ditt mixande sker med fördel på låg volym, det vill säga volym som gör att du kan föra ett normalt samtal utan att höja rösten. När dina öron blir trötta minskar hjärnans förmåga att urskilja mellanregistret och separera frekvenser. Detta innebär i sin tur att dina mixar framstår som grötigare än dom egentligen är. Vidare får du svårt att urskilja volymskillnader mellan olika instrument. Om du får din mix att låta intressant på svag volym så kommer den garanterat att låta fantastisk när du krämar på. Förutsatt att du har koll på frekvensspektrat. Med detta sagt är det naturligtvis viktigt att testa mixen på starkare volym, eftersom du då lättare kan urskilja bas och topp. Detta görs med fördel under kortare perioder! 3. Muteknappen är din bästa vän om mixen känns grötig, stökig eller ofokuserad. Jag råder dig helt enkelt att testa att muta diverse kanaler. Kanske blir skillnaden mellan vers och refräng större, kanske kan du muta vissa element i versernas första halva, för att bygga på i andra delen och så vidare. Möjligheterna är många, men kontentan är den samma: Låtens dynamik och variation kommer att förstärkas, vilket nästan alltid är önskvärt. 4. Soloknappen är din värsta fiende. Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt om det inte passar i mixen. Det är och kommer alltid vara helheten som räknas när du mixar och inget annat. Ibland kan det naturligtvis vara nödvändigt att sololyssna, exempelvis när du vill råda bot på en jobbig frekvens eller liknande. Men tänk så här: Om du spenderar 5 timmar på en mix, använd större delan av den tiden till att lyssna på låten, inte på detaljerna. 5. Våga vara kreativ. Försök alltid att skapa något unikt, med en twist och ställ dig själv frågan: Vad gör just min mix speciell? Varför ska lyssnaren lyssna vidare? Vänta inte med godbitarna till sista refrängen. Din mix ska hålla hela vägen och klara sig utan onödiga transportsträckor. 6. Lek med 3 decibels-regeln. Tycker du att något instrument låter aningen för starkt i mixen, men är säker på att det ska höras? Testa då att sänka -3dB och se om det känns bättre. Eller tvärt om, om något låter för lite svagt. Ofta räcker det med faktiskt med 3dB. Att pilla med 0.5dB hit eller dit är bara tidskrävande och dessutom onödigt. 7. Skruva inte mer än nödvändigt. Många gånger handlar det inte om att lägga på ytterligare en equalizer eller den senaste kompressorn för att få mixen att låta bättre, utan en så enkel sak som att hitta rätt balans mellan instrumenten med hjälp av enbart volym och panorering. 8. Jobba med volymautomatisering. Detta är den stora hemligheten bakom en professionell mix, jämfört med en mer amatörmässig. Alla instrument behöver inte höras lika mycket hela tiden. Kanske ska låtens fokus flyttas från ett instrument till ett annat, kanske ska något instrument plockas bort under verserna och så vidare. Allt detta bidrar nästan alltid till en mer spännande och levande mix, som andas och rör sig, precis som i verkligheten. Sen ska du naturligtvis fortsätta att jobba med equalizer, kompressor och andra effekter om det behövs, precis som vanligt. Automatiseringen är nyckeln till framgång. 9. Skär innan du boostar. Även kallat subtractive eq och ett högst omdebatterat ämne. Personligen gillar jag att först plocka bort det jag inte gillar, för att sedan lägga till godbitarna. Sitter du på många färgade equalizers eller analog hårdvara så kan det naturligtvis finnas en större poäng med att trycka på lite extra om det behövs, just för att sätta karaktär på mixen. Kontentan är hursomhelst att först råda bot på eventuella problem, för att sedan förstärka godbitarna. 10. Fastna inte i tekniken. Slutligen vill jag påminna om att hårdvara eller mjukvara inte spelar någon roll. Jobba istället med den utrustning du trivs med. Må det vara en mikrofon från Claes Ohlson eller en ovärderlig Neumann u47. Men tro för allt i världen inte att du behöver en massa dyra prylar för att uppnå ett proffsigt resultat. Dina öron, din kunskap och din känsla för musik är oändligt mycket viktigare. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Fel fel fel, ständigt dessa fel. Varför ska det vara så svårt att få till en välljudande mix? Jag minns när jag var blott 15 år och mixade ett av mina första alster. Utan några som helst förkunskaper kastade jag mig in i projektet och bara körde på. När jag nu lyssnar på resultatet mer än 20 år senare slås jag av att det faktiskt låter helt ok. Jag har garanterat gjort betydligt sämre mixar än denna långt senare i min karriär. Hur kan detta komma sig? Svaret är naturligtvis mångbottnat, men i grunden handlar det om att jag då lyssnade mer än jag tittade. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med och tvingades därför att använda mina öron istället för mina ögon. Med anledning av detta går dagens fredagstips till botten med det mest fundamentala, nämligen equalizern och 5 vanliga fel du förmodligen gör då och då: Du tror att alla spår behöver eq – Vilket naturligtvis är ett misstag. En equalizer behövs bara om du vill förändra ljudet, inte annars. Bara för att du har verktyget till hands så behöver det inte användas. Men… Alla spår kan väl alltid låta lite bättre, kanske du tänker? Ja och nej. Fråga dig då hellre: Måste det här spåret verkligen justeras? Om inte, så behövs det naturligtvis ingen equalizer. Ibland räcker det gott med att bara sänka eller höja volymen. Kom ihåg att 80-90% av en mix bara är volym och panorering, resten är grädde på moset. Du hör vad du ser – Lita inte på hur equalizern ser ut, utan på hur det faktiskt låter. Att skruva ljud har ingenting med utseende att göra. I dagens digitaliserade värld är det oerhört lätt att bli distraherad, vilket är viktigt att vara medveten om. Du blir attackerad från alla håll och kanter med tjusiga gränssnitt och dansande mätare. Det visuella kan (och kommer) att lura dig vare sig du vill eller inte. Ett användbart tips som dock kan underlätta i sammanhanget är att du eq:ar precis vanligt, för att sedan klicka av och på bypass-knappen med förbundna ögon. Låter det verkligen bättre? Eller ser det kanske bara bättre ut? Med detta sagt finns det naturligtvis även fördelar med det visuella. Speciellt om du vill råda bot på hög- eller lågfrekvent material som du annars inte skulle höra, men som äter upp onödig energi. Du skruvar för snävt och brant – Se istället dina eq-kurvor som ett böljande mjukt och fluffigt landskap, vilket ger ett mer ”naturligt” intryck (eller uttryck). Detta tankesätt går såklart helt mot att ”mixa med ögonen” - Men poängen är att ett väl inspelat instrument sällan behöver särskilt mycket justering. Framförallt inte brant och snävt. Kanske några decibel här eller där för att lyfta fram och förstärka karaktären. Om du upptäcker att du behöver massor av snäva eq-justeringar så är det dags att spela in på nytt! Du litar på presets – Problemet är bara att förinställningarna inte har någon som helst aning om hur din inspelning faktiskt låter, vilka mikrofoner som använts, hur sångaren eller gitarren klingar och så vidare. Alla inspelningar är unika och tur är väl det. Förinställningarna har heller ingen koll på hur övriga spår i mixen låter och hur de då bör förhålla sig till dessa. Allt förinställningarna gör är att ge generella tips gällande exempelvis en sång- eller gitarrtagning. Det är sedan upp till dig att avgöra om det är bättre eller sämre. Därmed inte sagt att du ska undvika presets, inte alls. Men se dom endast som något att utgå ifrån, snarare än en färdig mall. Det finns inga magiska genvägar (än), bara lite hjälp på vägen. Du rattar i sololäge – Klassikern som tåls att upprepas gång på gång, tills det sitter som sten i berget. Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte passar i mixen. Oftare än du tror så handlar det inte om att lägga på mer equalizer eller kompression, utan bara en sån enkel sak som att ändra volymen. Sololäget är dock bra när du ska leta upp problemfrekvenser, men är din värsta fiende när du ska hitta rätt frekvensmässig balans och känsla i mixen. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Körer som grötar… Körer som känns otydliga… Körer som bråkar med leadsången… Känns detta bekant? Då är du inte ensam. Men lugn, det hela är faktiskt ganska enkelt att råda bot på, även om det kan kräva en del trixande. Mitt recept på perfekta och tajta körer skruvar du till i sju enkla steg och ser ofta ut ungefär såhär: 1. Klipp bort alla starka konsonanter. Ett oerhört viktigt och ibland tidskrävande moment. Jag klipper i stort sett alltid bort S, T, K och P, vilket får effekten att kören låter 100% synkad med leadsången. Det är just konsonanterna som ofta ligger och stör och bråkar med leadsången och då ger ett ofokuserat och slarvigt intryck. Alternatvit går det naturligtvis även bra att jobba med en kraftig de-esser på körspåren, men då på bekostnad av tydligheten. 2. Low cut högre upp än du tror. Poängen med körer är att de ska ligga i bakgrunden och fylla ut och förstärka. Det enklaste sättet att uppnå detta på är att skära högt upp. Bli inte förvånad om du måste gå så högt som 500-600Hz. Att ha botten i körer är i regel onödigt och energikrävande. Det finns naturligtvis undantag, som alltid, speciellt i mer sparsmakade alster där rösterna kräver närvaro. 3. Skär runt 2000-3000 Hz. Detta område är viktigt för leadsången, men även för andra instrument och sänks därför med fördel på körspåren för att lämna plats. Som en trevlig bieffekt hamnar dessutom kören bakom leaden, vilket är precis vad du vill åt. 4. Boosta 6000-8000 Hz. Området att ratta på när då behöver mer tydlighet och briljans. Högre upp har leadsången pantent på. 5. High cut 10000-12000 Hz. För att lämna plats och framförallt luft åt leadsången, vilket även här resulterar i att körerna hamnar än mer i bakgrunden. Visst finns det låtar som kräver extremt luftiga körer, men som regel kan du plocka bort här. 6. Panorera som en solfjäder. Sprid ut körspåren till höger och vänster likt en solfjäder. Ju ljusare, ju längre ut på kanterna. Mörkare och basrika körer, eller instrument i allmänhet för den delen, mår bättre av att hålla sig mer mot mitten. 7. Komprimera hårt. Smaksak, men jag gillar generellt att komprimera mina körer ganska hårt, speciellt i refrängerna. Detta för att varje ord ska höras tydligt, vilket också gör att helheten känns mer ännu mer tajt, speciellt om du följt ovanstående steg. BONUSTIPS: Dubblera och oktavera samtliga stämmor om möjligt för ett fetare intryck, vilket såklart också är beroende på genre. Ett annat tips är att låta en synth spela samma melodi som körerna, för att sedan försiktigt fylla ut. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Frekvenser hit och kompression dit. Det bästa vore väl ändå om det fanns någon slags standardmall för samtliga instrument, eller? Det kan man såklart tycka... Men eftersom varje inspelning och instrument skiljer sig åt, såväl som lyssning, rum, tycke och smak så är detta tyvärr en omöjlighet. I alla fall i dagsläget. Men det kan ändå vara bra att ha någon slags mall att utgå ifrån. Tänk bara på nämnda frekvenser är rekomendationer och att det är av yttersta vikt att du lyssnar för att hitta varje instruments sweet spot. Med detta sagt… Här kommer min kompressor- och frekvensreferens: Baskagge Skär bort: 120-350 Hz = Gröt, 500-900 Hz = Papp. Lägg till: 40-80 Hz = Sub, 2,5-4,5 kHz = Smäll, 7-8 kHz = Klick. Komprimera: Långsam attack, snabb release. Virvel Skär bort: 400-600 Hz = Papp. Lägg till: 180-300 Hz = Värme, 2-3 kHz = Smäll, 5-7 kHz = Rassel och klick. Komprimera: Långsam attack, snabb release. Hihat Skär bort: 300-400Hz = Low-cut, 3-5 kHz = Ont i öronen, 10-12 kHz = High-cut. Lägg till: 400-800 Hz = Kropp. Komprimera: Nej. Pukor Skär bort: 150-300 Hz = Gröt, 500-800 Hz = Papp. Lägg till: 70Hz-90 Hz = Botten golvpuka, 120-180 Hz = Botten hängpuka, 5-8 kHz = Klick. Komprimera: Långsam attack, snabb release. Överhäng (overhead) Skär bort: 100-200 Hz = Low-cut, 400-700 Hz = Papp. Lägg till: 12 kHz = Skimmer (använd mycket sparsamt) Komprimera: Långsam till medium attack, medium till snabb release. Rum Skär bort: 100 Hz = Low-cut, 6-8 kHz = High-cut. Lägg till: 500-1000 Hz = Rummet. Komprimera: Snabb attack, snabb release, mycket kompression. Tamburin/shaker Skär bort: 400-500 Hz = Lowcut, 7-8 kHz = Ont i öronen, 10-12 kHz = High-cut. Lägg till: 600-900 Hz = Kropp Komprimera: Långsam attack, snabb release. Bas Skär bort: 350-600 Hz = Papp, 7-8 kHz = High-cut Lägg till: 50-80 Hz = Sub, 700-1000 Hz = Tydlighet/Attityd, 2-3 kHz strängljud. Komprimera: Medium attack, medium release. Akustisk gitarr Skär bort: 100-350 Hz = Gröt, 350-600 Hz = Papp. Lägg till: 1-2,5 kHz = Tydlighet, 8-12 kHz = Luft. Komprimera: Medium attack, medium release. Elgitarr Skär bort: 100-200 Hz = Low-cut, 250-350 Hz = Gröt, 2-3 kHz = Vasst. 8-12 kHz = High-cut. Lägg till: 1000-1500 Hz = Tydlighet/Attityd Komprimera: Behövs sällan. Medium attack, medium release. Piano Skär bort: 40-60 Hz = Low-cut, 400-600 Hz = Papp Lägg till: 80-120 Hz = Botten, 2-5 kHz = Tydlighet. Komprimera: Långsam attack, snabb release. Sång Skär bort: 80-200 Hz = Lowcut, 200-300 Hz = Gröt, 400-500 Hz = Papp, Lägg till: 200-300 Hz = Värme, 2-4 kHz = Tydlighet/Attityd, 10-15 kHz = Luft Komprimera: Medium eller snabb attack, snabb release. Rocksång Skär bort: 200-300 Hz = Lowcut. Lägg till: 1,5-40 kHz = Tydlighet/Attityd, 8 kHz = Aggressiv topp Komprimera: Medium eller snabb attack, snabb release. Komprimera mycket. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Detta kan mycket väl vara det viktigaste Fredagstipset jag någonsin skrivit, men kanske också det mest enkla och självklara. Och med risk för att låta aningen högtravande så vill jag påstå att detta är grunden varpå all min kunskap vilar. Låt mig utveckla… Mixning i sin allra renaste form är egentligen mycket enkelt och kan ses som en cirkelkomposition i fyra steg: Lyssna på det inspelade materialet Identifiera vad du vill göra Lös problemet Börja om Nu är verkligheten kanske inte alltid riktigt så enkel. Varför? Helt enkelt för att du inte jobbar på detta sätt. Istället arbetar du efter invanda mönster. Du lägger alltid ett högpassfilter på sång, gitarr och synthar, för att du alltid gjort så (och hört att det är bra). Gång på gång komprimerar du basen likadant och så vidare. Visst kan detta få saker att låta bättre, men absolut inte per automatik. Varje låt och varje inspelning är unik och att mixa efter recept blir sällan bra, även om det i början kan hjälpa. Jag upprepar likt en gammal skivspelare på repeat: Lyssna, lyssna och åter lyssna. Det ligger i människans natur att vilja förändra. Vi vill känna oss kreativa, genom att exempelvis slänga på en plugg, eller två eller tre… Detta gör oss lata, eftersom vi älskar genvägar. Vi stänger av öronen och slutar att lyssna. Men mixning handlar inte alltid om att göra ”rätt” beslut, vad det nu egentligen innebär, utan lika mycket om att inte göra ”fel”. Du måste därför alltid ställa dig själv frågan innan du slänger på nästa effekt eller rattar på equalizern: Varför gör jag detta? Men lika mycket som det handlar om att lyssna, så handlar det också om erfarenhet. Eller som Dave Pensado sa “I can teach somebody how to get a great snare sound. I can’t teach somebody what a great snare sound is”. Vad han menar med detta är att du själv måste förstå vad du håller på med och utveckla det som i folkmun kallas för ”god smak”. Det underlättar absolut att veta hur du får till ett visst sound, men likväl måste du veta när det passar att användas. Tricket är att… Just det, du har redan listat ut det: Lyssna, lyssna och åter lyssna. Och då talar jag inte om dina egna mixar, utan annan musik, inom alla genrer, genom alla tider. Det är först när du förstår vad du vill ha och varför, som du faktiskt har nytta av tekniken. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: I takt med att våren gör sitt intåg är det dags att blomma ut i studion och sätta lite färg på tillvaron. Och vad bättre än lite nya digitala ljudförvrängare eller varför inte en ny spännande hårdvara? Samtliga pluggar fungerar till både PC och Mac. Sknote DolA Det klassiska "hemliga tricket" för att öppna upp och få enskilda instrument eller hela mixar att andas och kännas mer levande. Ett perfekt sällskap i grått och trist aprilväder. Pris 360 kr. Airwindows TubeDesk Kush Audio Omega 458A Lite skit under naglarna har aldrig skadat och speciellt inte när det låter så här bra. Med Omega 458A tuffar du till de mest trötta av instrument och mixar. Pris: 260 kr. Sly-Fi Kaya När inget annat fungerar så sträcker du dig efter Kaya. En sannerligen unik plugin med fet botten och sumpig distortion. Otroligt analog känsla. Pris: 710 kr. Waves Abbey Road Vinyl Emulering av Abbey Roads specialbyggda vinylgraverare. Mängder av inställningar för att få mixen att låta som förr. Pris: 2 200 kr. Blackrooser VHL-3C Avskalad variant av välkända Pultec EQP-1A. En välkommen räddare i nöden med perfekt vintagekänsla. Pris: Gratis. XLN Audio RC-20 Retro Color En sandlåda med oändliga ljudmöjligheter. Allt från försiktig distortion till spritt språngande galna effekter som garanterat livar upp stämningen. Studio har testat produkten här. Pris 765 kr. Audiothing Outer Space En trogen emulering av det omåttligt populära delayet från 70-talet. Som grädde på moset erbjuds tre olika lägen: Original, Modern, Old. Pris 470 kr. Zulu Avslutningsvis ett hårt dual mono/stereo-paket från Handsome Audio: Världens första passiva och analoga rullbandssimulator, inspirerad av Ampex 456. Pris: 6 700 kr. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Reverb… Denna fantastiska effekt som det skrivits avhandlingar om och som, då det används rätt, placerar lyssnaren i tre dimensioner och ger musiken liv och rörelse. Men reverb är också en riktig problemskapare, speciellt när det missbrukas. Grötiga mixar, mixar som låter amatörmässiga eller varför inte mixar som saknar fokus, kan alla vara resultat av reverb som inte utnyttjats på rätt sätt. Med anledning av detta viger jag därför dagens tips till hur du kan jobba smartare med rumsklanger. Spara på krutet Det kanske vanligaste problemet är att använda för mycket reverb. Det är naturligtvis frestande att lägga reverb på allt, men för att något ska låta blött, så måste något annat vara torrt. Det handlar helt enkelt om kontraster, precis som när du jobbar med equalizern och olika instrument. Om du vill ha ett stort sound så räcker det många gånger med att bara två eller tre element i mixen har ett lite längre reverb. Detta ger ofta mer än tillräckligt med djup, samtidigt som det inte låter kyrka (om det nu inte är det du är ute efter). Det slitna uttrycket ”mer är mindre” är väl värt att påminna sig om här. Botten och toppen Reverb mår bäst i mellanregistret, där våra öron är som mest känsliga. Det är därför (nästan) alltid en god idé att skära bort både botten och toppen. Jag brukar lägga en equalizer före varje reverb och skära vid 300 Hz respektive 6000 Hz. Vad detta gör, förutom att lämna plats i basen och den väsande diskanten, är att lyfta fram reverbet där det är som mest tydligt och gör nytta. Om du upplever att dina reverb låter ”kalla” kan du sänka lite runt 2000 Hz, -3dB brukar räcka. Kort är också vått Du har säkert hört uttrycket ”placera instrumentet i ett rum” - Men vad är det egentligen som menas? Kort och gott handlar det om att trolla fram illusionen av att den som spelar faktiskt befinner sig i ett rum i tre dimensioner och inte två. Ett rum med djup. Låt mig utveckla: När du spelar in exempelvis sång, gitarr, eller vad det nu må vara, så använder du i regel bara en mikrofon per instrument och spelar då alltså in i mono. Detta kan liknas vid att du ritar på ett papper i två dimensioner, det är helt enkelt platt. Detta behöver inte alls vara något dåligt och ibland är det precis denna torra effekt du vill åt. Men om du slänger på ett kortare reverb, under bit under 1 sekund, så får du genast känslan av att instrumentet är inspelad med fler mikrofoner, utplacerade på olika ställen i rummet - Du hör i tre dimensioner. Men precis som med långa reverb är det viktigt att inte gå till överdrift. Jag brukar tänka som så att rumsreverbets uppgift är att fylla ut ”tomrummet”. Det vill säga den korta svans som uppstår där det annars vore helt tyst. Pre-delay är viktigt Pre-day är tiden det tar för att reverbet att höras. Ju längre pre-delay, ju längre tid är grundljudet obehandlat innan själva reverbet hörs, en liten försening så att säga. Detta kan vi utnyttja till vår fördel om vi tillexempel vill ha ett stort reverb på leadsången, men samtidigt få den att kännas långt fram. Detta eftersom vår hjärna med hjälp av pre-delay då separerar de två ljuden från varandra, istället för att sammansmälta dessa. Testa att experimentera med pre-delay på mellan 50 och 80ms. Delay Reverb är inte alltid det självklara valet för att skapa djup. Fördelen med att istället använda ett delay är att detta tar upp betydligt mindre plats i mixen, samtidigt som själva effekten förblir i stort sätt den samma. Att sträcka sig efter delay när du jobbar med snabbare låtar, där det inte finns mycket utrymme för reverben att klinga ut, är därför en mycket god idé. Jag brukar tänka lite som så att: Långsamma låtar = Långa reverb (om låten kräver det). Snabba låtar = Korta reverb och delay och då gärna så kallade slap-back delay. Bra reverb att spana in TAL-Reverb-2. Gratis Valhalla VintageVerb. 450 kr Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
