Jump to content
  • Show all categories

    Artiklar

    Tips, guider och intervjuer
    Björn Olsberg
    Nu sparkar vi igång vårens studiofestival och utmaningen är att ratta fram det mäktigaste metal-gitarrsoundet.
    För 47:e gången i ordningen är det dags för vår interna tävling kallad Studiofestivalen. Utgångspunkten är färdiginspelad ljudfiler med gitarrer. Uppdraget är att ratta fram det mäktigaste soundet. Priset är den eftertraktade äran.
    Senast den 15 juni ska du ha skickat in ditt bidrag. Därefter röstar medlemmarna på sajten, samt en jury.
    Läs mer och kom igång i inlägget nedan.
     
    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 35-40 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    35. Välj rätt kompression för elgitarrer
    För feta riff så rekommenderar jag att använda lång attack och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack. På plockgitarrer, single-string-melodier tycker jag att du ska pröva att använda dig av kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren. Se nedan exempel.
    För feta riff: använd lång attacktid och kort releasetid på kompressorn, så du får ut mesta möjliga närhet och attack.
     

    På plockgitarrer, single-string-melodier: använd kort attack och ganska kort release för att få ljudet att hoppa ut ur högtalaren.
    36. Lägg effekter på din masteroutput
    Ett bra knep för att veta hur höga gitarrer och andra instrument kommer att bli i slutänden när du slänger på mastringspluggarna eller går till mastringen är att låta en kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1 ligga på din masteroutput. Låt det bli en gain reduction på en eller ett par decibel (bild 1).

    Bild 1: Kompressor med lång attack på 30 ms, en kort release på 10 ms och en ratio på 2:1 eller 4:1.
    Lägg därefter en eq där du rullar av basen vid 35 hertz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz (bild 2).

    Bild 2: Eq där du rullar av basen vid 35 hz och plussar lite i toppen över 10 kilohertz.
    Avsluta med en limiter som slår ett par decibel (bild 3). Om dina gitarrer upplevs som lite låga utan limitern så kommer de att bli perfekta i när limitern kommer på. Om de skulle vara för höga så kommer i stället trummorna att slå ned dem, och man upplever dem som låga när limitern åker på. Sätt alltså på limitern när du börjar närma dig, och gör nivåjusteringar.

    Bild 3: Avsluta med en limiter som slår ett par decibel.
    37. Så mixar du piano
    Det finns många sätt att mixa piano. En grundregel är dock att om inte pianot är ett bärande soloinstrument, som ska ha mycket kropp och värme, så bör man hålla pianot ganska smalt i botten och glittrigt i toppen. Testa att rulla av under 200 hertz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla (bild 1).

    Bild 1: Rulla av under 200 hz och komprimera det så att du får fram attacken i klubborna med lång attack, om du vill att det ska smälla.
    Lägg sedan ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback (bild 2).
    Bild 2: Lägg ett svagt pingpong-delay i 1/8-delar med ett par studsars feedback.
    Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid (bild 3). Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran. Det är ett utmärkt sätt att få djup, bredd och rymd.
    Bild 3: Delayet bör sedan gå in i ett ganska långt reverb med minst 2,6 sekunders reverbtid. Dra av botten och den absoluta toppen i reverbet, så att delayet liksom försvinner in i fjärran.
    38. Ge retrokänsla till pianot
    Om du vill få fram en retrokänsla, börja med att dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets (bild 1).

    Bild 1: Dra av botten från 200 hertz och neråt. Dra sedan av toppen från 20 kilohertz ner till 7–8 kilohertz. Lägg till lite vid 1,5–2 kilohertz för att få lite spets.
    Komprimera sedan med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt (bild 2).
    Bild 2: Komprimera med riktigt snabb attack och superlång release med en ratio på minst 10:1, men helst runt 20:1 eller ∞:1 så att pianot nästan pumpar av sig självt.
    Dra sedan in det i ett delay på 1/32-delar eller 1/64-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt (bild 3). Därefter kör du in det i ett reverb, om det passar. Sedan är det bara att vänta på John Lennon!
    Bild 3: Delay på 1/64-delar och 1/32-delar med en studs eller två som hörs ganska tydligt.
    39. Skär i rätt frekvenser på sången
    Hur kul det än är med de olika andra instrumenten, är det sången som de allra flesta lyssnar på och lägger märke till. Det är inte heller det lättaste att mixa sång, vilket beror på att sång är oerhört svårt att spela in. Det är sällsynt, även på hög proffsnivå, att sången är inspelad med den för rösten mest perfekta mikrofonen.

    Oftast har man inte tid att kolla, eller inte så många mikrofoner som lämpar sig för sång över huvud taget. Dessutom är det väldigt vanligt att sången är inspelad i ett rum som inte riktigt lämpar sig för sånginspelning. Det gör att man får arbeta mycket med sången för att få den att kännas som en naturlig del av ljudbilden.
    – Börja med att ta bort de pluggar som du kanske satte på i tips nummer 7 (Snabbmixa sången) så att du hör sången oprocessad i det som nu är din mix. Hur låter det? Vilka frekvenser sticker ut? Vilka saknas? Är det för mycket ”s” i sättet att sjunga? Leta fel, men leta också det som du upplever positivt och ta fasta på det.
    – När jag eq:ar sång är det ganska vanligt att jag ser eller hör mixar där man har boostat antingen för mycket i bas-, låg- och mellanregistret och för mycket runt 4,5 kilohertz. Detta sker ofta för att runt 200–450 hertz upplevs värmen, och pushen i övre mellan/diskanten gör att sången hoppar ut ur högtalaren. Men det som händer är att sången tvingas bråka med väldigt många instrument i olika frekvensområden där det redan är fullt av gitarrer och keyboard. Då upplevs den antingen som otydlig eller för skrikig.
    – Testa i stället att dra bort runt 200–300 hertz med ett ganska smalt Q-värde, rulla sedan av basen upp till 120 hertz med ett low cut-filter. Om du sedan skulle behöva värma upp sången lite kan du alltid lägga tillbaka lite runt 100–150 hertz med en annan eq. Sedan så skär du ett par decibel med ett inte alltför smalt Q-värde vid 4–5 kilohertz.
    – Lägg på lite vid 1,2 kilohertz för att få lite "näsa" och sedan någon eller ett par decibel vid 16 kilohertz med ett brett shelvingfilter för att få lite lyxtopp. Hur känns detta? Du måste förstås korrigera de olika frekvenstalen lite beroende på sångerskans/sångarens röst och på hur det är inspelat.
     
    40. Välj sångkompression beroende på genre
    Jag brukar använda olika kompressionstekniker beroende på sångare och genre. En mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck (bild 1).

    Bild 1: För en mjuk, följsam ballad komprimerar jag mjukt med en attack/release som är lite mitt emellan snabb och långsam så att den får leva i sitt uttryck.
    I en hård popstänkare komprimerar jag med två olika kompressorer. En som har lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel (bild 2).

    Bild 2: Lång attack, kort release och med en hög ratio. Jag sätter threshold så pass lågt att gain reduction ligger på 10–15 decibel.
    Efter det så sätter jag en mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden (bild 3). Tack vare den hårda första kompressionen så får den mycket energi.

    Bild 3. En mjuk lågratio-kompressor med ganska snabb attack och en lång release, så att sången håller sig på plats och åker in i ljudbilden.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: En bra inspelad och rattad bas ska både kännas och höras – i flera olika typer av ljudsystem, vilket många gånger är lättare sagt än gjort. Men du som tar dig tid att förbereda din fyr- elller flersträngade vän inför mix har mycket att vinna.
    Dagens tips handlar inte om hur du mixar basen som så (vilket du kan läsa om i Så får du basen att höras i små högtalare) utan om vilka pluggar du kan använda för att ge basen så goda förutsättningar som möjligt när det väl är dags att börja ratta. Ett slags förarbete så att säga. Hemligheten till en bra bas (och detta är viktigt att förstå) är dock inte själva ljudet i sig, utan hur den samspelar med övriga instrument - vilket utrymme basen tillåts ta och vilken funktion den har i musiken.
    Dagen till ära utgår jag från en lajnad signal rakt in i ljudkortet, något jag själv föredrar när jag spelar in. Detta av den enkla anledningen att jag gillar att göra det enkelt för mig. Samtliga pluggar fungerar naturligtvis också var och en för sig eller som grädde på moset om du redan är nöjd med ditt basljud. 
    TSE B.O.D

    TSE B.O.D bygger på stompboxen med samma namn - en utmärkt basförskönare.

    En lajnad signal låter sällan särskilt roligt, även om just basen många gånger kan komma undan med spartansk inspelning. Att slänga på någon form av förstärkarsimulering är därför en god idé. Gratispluggen TSE B.O.D är en bra utgångspunkt och snyggar till grundljudet på ett mer eller mindre neutralt sätt, beroende på vad du är ute efter. Varför inte en fullfjädrad basförstärkarplugg kanske du undrar? Återigen, av den enkla anledningen att jag inte vill krångla till det. Vilken förstärkarplugg du själv föredrar spelar egentligen ingen roll, använd din personliga favorit.
    Kush Audio REDDI

    Reddi fungerar på alla källor som behöver mer botten, värme och skinn på näsan.
    Nästa steg är att addera övertoner och botten med pluggen REDDI, speciellt framtagen för bas och baskagge. Basen är ett av många instrument som mår bra av lite distorsion, vilket lägger till övertoner (även kallat harmonic distortion). BASS styr mängden bas och LEVEL bestämmer huruvida du styr över och skitar ner ljudet. Hur mycket eller lite får grundljudet avgöra, ratta tills det känns rätt men fega inte – basen förtjänar att höras.
    Soundtheory Gullfoss
    Den intelligenta pluggen Gullfoss Soundtheory fungerar på mer än bara hela mixar, varför inte på bas till exempel?
    Vi fortsätter med den intelligenta pluggen Gullfoss vars uppgift är att trolla fram frekvensmässig balans, oavsett vilket ljud du matar den med. Pluggen är speciellt framtagen för att rätta till hela mixar, men fungerar även utmärkt på enskilda instrument. Det är inte ovanligt att vissa toner sticker ut och dominerar, eller att bristen på tydlighet i basens övre register (speciellt med gamla strängar) gör sig påmind. Börja med att ratta på TAME och RECOVER och fortsätt sedan med BRIGHTEN (diskant) och BOOST (Bas) för ytterligare finpolering. Små justeringar är i regel att föredra, men som vi alla vet är regler till för att brytas. Spana även in gratispluggen Balancer från Focusrite som inte är helt olik Gullfoss, men betydligt mycket enklare och billigare.
    Ik Multimedia Tape Machine 99

    Emulerad rullbandsmättnad och bas passar lika bra ihop som Yin och yang, här i form av en Revox PR99 Mk II.
    Rullbandspluggen Tape Machine 99 som bygger på Revox PR99 Mk II har en extremt jämn frekvensåtergivning (med 15 ips) och saknar i stort sett rullbandarens klassiska ”head bump” – vilket gör pluggen till ett givet val för dig som vill analogisera basen en aning, men utan att förändra karaktären allt för mycket. En lyxplugg kan tyckas, men absolut användbar när du letar efter det där lilla extra.
    Fabfilter Pro-L 2

    Limiter på basen som klipper av de starkaste transienterna är inte alls någon dum idé, innan eventuell eq och kompressor tar vid.
    Jag har på senare tid börjat föredra en vanlig limiter som klipper av de absoluta topparna och jämnar ut signalen något, innan det är dags för eventuell kompressor och equalizer. Detta på grund av limiterns förmåga att blixtsnabbt och transparent utjämna störande och energikrävande transienter. En jämnare bassignal är betydligt mer lättarbetad och tar mindre plats i mixen. Fabfilter Pro-L 2 med 32x oversampling är ett bra val, men du kan vända vilken limiter som helst. 
    Exportera mera
    Slutligen exporterar jag hela kalaset till en ny wav-fil i mono som jag sedan importerar i projektet igen, redo att mixas och trixas mer med om så önskas. Anledningen till detta är helt enkelt att spara datorkraft och att det lätt blir förvirrande med många pluggar på varje kanal. Ju färre valmöjligheter när det kommer till mixning, desto bättre enligt mig. 
    Waves Bassrider

    Waves Bassrider fungerar som en automatisk volymkontroll för din bas.
    Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Waves Bassrider vilken automatiskt ställer basens nivå i förhållande till andra instrument när du mixar. Det handlar alltså om automatisk volymreglering och inget annat. Detta är ingen plugg jag själv använder, då jag gillar att jobba med gammal hederlig automatisering, men passar förmodligen utmärkt för dig som har svårt att hitta balansen på egen hand.
    Lycka till.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
    Johan Strandell
    Det dags att göra din musik tillgänglig för andra att lyssna på. Kanske låter det trivialt, men det är lätt att bli överväldigad av alla olika alternativ. I den här delen går vi igenom olika kanaler och hur du kan tänka för att välja mellan dem.
    Övriga delar i serien:
    Del 1 – Planera och sätt mål
    På Beatles tid var allt så enkelt: skriv en låt som innehåller ordet ”Love”, se till att alla bandmedlemmar har samma frisyr, gör ett TV-framträdande inför skrikande fans och se till att albumet finns i skivaffären. Sen var du klar. Idag är det både mycket enklare och mycket svårare. Det är mycket enklare att nå ut eftersom du enkelt och ofta kostnadsfritt kan nå en publik från hela världen. Men det är också mycket svårare eftersom du numera konkurrerar med alla andra musiker i hela världen, inklusive spektakel som konserter i Fortnite. Och för ögonblicket, hemmasändningar med Rolling Stones som i The Rolling Stones perform "You Can't Always Get What You Want" | | One World: Together At Home, klassisk musik, som till exempel Dvorák & Farrenc med Kungliga Filharmonikerna symfoniorkestrar och många fler som exempelvis Lady Gaga – Lady Gaga performs "Smile" | One World: Together At Home.
    Det är också omöjligt att finnas på alla platser där det går att att publicera musik. Särskilt om du också ska ha tid att skriva och producera musik och inte har lust eller råd att anställa ett specialistteam inom sociala medier.
    I den här artikeln kommer jag främst ta upp platser där du själv kan lägga upp musik utan mellanhänder, lösningar där du sitter i förarhytten. En väl vald placering i populära TV-serien Stranger Things på Netflix är onekligen ett effektivt sätt att nå ut, men det är inte något du själv kan påverka särskilt mycket.
    Saker att tänka på
    En bra startpunkt är att fundera på vad du vill uppnå och hur olika kanaler passar dina mål. Som hjälp på vägen kan du fundera över de här faktorerna:
    Hur stor publik du kan nå Presentation av dig som artist eller er som grupp Din koppling till lyssnarna Om innehållet går att dela på andra sajter Om det går att begränsa tillgång Vem styr innehållet Kostnad Hur permanent kanalen är Varför är det här relevant? Det typiska fallet är att du vill nå så många lyssnare som möjligt. Då är det rätt uppenbart att du bör välja en kanal som har stor publik, där kanalen är enkel att nå för publiken och där det är både möjligt och enkelt att dela. Om du istället vill premiera dina fans behöver du kunna styra vem som kommer åt innehållet, och gärna ha en kommunikationskanal direkt till dem. Ett tredje, inte särskilt ovanligt fall är att du vill sprida din musik inför ett släpp eller en spelning, och då vill du förmodligen ha musik i ett format som går att bädda in. Exempelvis på konsertarrangörens hemsida eller i sociala medier.
    Titta också på hur mycket du kan styra över presentationen. En artistkanal på Youtube är till exempel praktisk för lyssnare eftersom alla fungerar på samma sätt, men för dig som musiker betyder det att kattvideor, rekommenderade videor och allt annat Youtube vill föreslå bara är ett klick bort, medan en egen hemsida är något du helt styr över men som saknar den gigantiska publiken som Youtube har. Du måste helt enkelt göra en avvägning vad som är viktigt för dig. Inget, utom möjligen tidsåtgång och kostnad, stoppar dig från att ha båda sakerna.
    Att bedöma de här olika faktorerna är självklart väldigt subjektivt och jag har inte gjort något försök till detta. Det är upp till dig att avgöra vad du anser är viktigast. Om du gjorde en plan utifrån den första delen i den här artikelserien så kan du nu fundera på hur väl de olika kanalerna stämmer överens med dina mål och delmål.
    Olika kanaler skiljer sig åt men jag kommer dela upp dem i tre kategorier:
    Sociala medier Musiksajter Gör-det-själv Eftersom de flesta av de här lösningarna borde vara välbekanta kommer fokus vara på vad som skiljer dem åt och vilka specifika saker du bör tänka på.
    Sociala medier
    Sociala medier är nästan ofrånkomligt om du vill nå en större publik. Du behöver förmodligen ha en närvaro på åtminstone någon av plattformarna. Däremot varken vill eller kan du ha musik permanent där, eftersom de sociala mediernas idé är att fokusera en ström av inlägg till rätt individer och att skapa sociala interaktioner. Om du är ute efter att nå dina lyssnare är detta så klart perfekt, men det är mindre bra om du vill skapa något mer permanent. Mitt förslag är att du använder de plattformar du är aktiv på och bekväm med, men med ett undantag. Tiktok är en het plattform där musiker kan ha miljoner följare, men om du inte vänder dig till tonåringar så är det förmodligen inte kanalen för dig.
    Facebook
    Det spelar ingen roll om du är Shakira eller ett Oranssi Pazuzu – ett psykedeliskt finskt black metal-band. Båda finns självklart på Facebook. Du vill förmodligen också finnas där om du inte har ett extremt starkt motstånd mot Facebook. Det går att ladda upp musik genom att ladda upp videor, men det fungerar bäst för "teasers" och andra kortare inlägg.
    Länk: https://www.facebook.com

    Facebook: Musiker/band
    Instagram
    Samma sak som för Facebook gäller för Instagram, men eftersom det är mer visuellt orienterat och ännu mer oåtkomligt för den som inte är inloggad så är det än mer en kanal för promotion snarare än ett ställe att placera din musik. Du behöver också ha en hög tolerans för hashtags.
    Länk: https://www.instagram.com/

    Instagram
    Twitter
    Om vi fortsätter på spåret med liknelser så är Twitter som Instagram, fast för journalister, politiskt intresserade och annat blandat folk. Även Twitter är en kanal som är bäst för promotion.
    Länk: https://twitter.com/

    Twitter: Oranssi Pazuzu
    Youtube
    Gorillan i rummet är Youtube. Även om fokus ursprungligen var video har Google satsat på att göra Youtube till en musiksajt. Där trängs storbolag som Vevo, enskilda artister och alla andra, komplett med uppladdningar och ibland med tveksam upphovsrättslig status. Även den som inte själv lägger upp sin musik kan ofta räkna med att någon annan gör det om det är något så när populärt.

    Youtube: Vevo
    Youtube har många fördelar för dig som musiker: det är kostnadsfritt, spellistor kan användas för att organisera musik, videor går att bädda in på andra sajter och det är låg tröskel för lyssnarna.  Youtube är också generösa med utrymmet. Allt som krävs för att ladda upp ditt 45 minuter långa krautrockepos är att verifiera ditt konto hos Google med ett sms.
    Sedan finns också de sociala funktionerna på gott och ont: kommentarer, delningar, gilla-knappar, följare och allt annat.
    Allt detta gör att Youtube är en av de bättre platserna att ha din musik. De har också skapat en rad tjänster för musiker som Youtube for Artists, med livestreaming, analysverktyg, och har du en label eller ligger på ett storbolag finns det ännu fler funktioner.
    Länk:  https://www.youtube.com/

    Youtube for Artists
    Vimeo
    Strikt sett är Vimeo inte ett socialt nätverk, men det är det stora alternativet till Youtube för videor. Vimeo har många liknande funktioner som inbäddning av videor, spellistor, kommentarer och så vidare, men har en mer sober framtoning. De har också ett större fokus på kreatörer med funktioner för tillgångsstyrning och för att sälja videor.
    Vimeo har ingen reklam, utan bekostar verksamheten genom att ta betalt av de som laddar upp videos. Det finns gratiskonton, men de är begränsade, och vill man till exempel ha tillgång till funktioner som liveströmning så krävs ett betalkonto.
    Länk: https://vimeo.com/
    Vimeo
    Musiksajter
    Det finns en uppsättning tjänster som är direkt riktade till musiker. Du kan ofta styra mer av utseende och tillgång på de här tjänsterna, men de tar i regel betalt för mer avancerade funktioner.
    Soundcloud
    Om Youtube är den självklara platsen för video så är Soundcloud motsvarigheten för musik, till den grad att ”Soundcloud rap” har blivit ett begrepp och många svenska hiphop-akter har vuxit sig stora genom Soundcloud.
    Frågan är inte om Soundcloud är en plattform för dig som musiker, utan snarare om det är värt för dig att betala för ett konto eller ej. Soundclouds Pro-variant har en lång rad funktioner, men kostar relativt mycket per månad.
    Länk: https://soundcloud.com

    Soundcloud
    Bandcamp
    I första hand är Bandcamp en plattform för att sälja musik, men kan också användas som ett ställe att ha din musik mer permanent. Bandcamp är orienterat mot försäljning av musik och visar som standard ett meddelande om att betala för musiken efter ett par spelningar, men gränsen för detta kan höjas eller slås av om du önskar.
    Bandcamp
    Detta gör att Bandcamp inte är ett lika friktionsfritt alternativ, men vill du ta betalt för din musik är det ett bra alternativ (mer om att ta betalt för din musik kommer i en framtida del i den här artikelserien).
    Bandcamp har också funktioner för privata spår, nedladdningskoder, spelare som går att bädda in på andra sajter och en hel del annat, så om du inte redan är bekant är det värt en titt.
    Länk: https://bandcamp.com/
    Spotify/Apple Music/Google Play
    Att ha musik på de stora musiksajterna är ett uppenbart sätt att nå ut. Till skillnad från de andra sajterna i den här listan kan du dock inte ladda upp din egen musik hur som helst, utan det krävs att du går via en distributör, om du inte är signad till ett skivbolag. Listan på distributörer är lång: CD baby, Distrokid, Ditto, Record union, Tunecore och många fler. De  fungerar alla på ungefär samma sätt: du laddar upp din musik, betalar dem, antingen direkt eller genom procent på royalties, och de sköter resten av arbetet med att få in musiken på alla de olika tjänsterna.
    Både Apple och Spotify har ytterligare funktioner för artister genom Apple Music for artists och Spotify for artists, och eftersom Youtube och Google Play lever i någon slags samboförhållande heter motsvarigheten där Youtube for artists.
    Att finnas på de här tjänsterna gör också att du kan få betalt för din musik. Mer exakt om hur det fungerar kommer i en senare del i artikelserien.

    Spotify: Oranssi Pazuzu
    Reverbnation
    Egentligen kan Reverbnation placeras in i flera kategorier: du kan ladda upp din musik där och sälja den, det är en fansajt, en samling verktyg för marknadsföring och sköter dessutom distribution om så önskas – det är en komplett allt-i-ett-lösning eller en schweizisk armékniv, beroende på hur man väljer att se det. Allt detta gör att Reverbnation är en relativt dyr lösning om du bara är ute efter ett sätt att få in din musik på andra ställen, men kan vara värt en titt om du också är ute efter deras andra delar.
    Länk: https://www.reverbnation.com/

    Reverbnation
    Mixcloud
    Mixcloud är en udda fågel i sammanhanget. Det är en sajt för att ladda upp livespelningar, mixar och liveströmmar, och få betalt för det (samt ersätta upphovsmännen). En relativt stor del är kontakten med fans och material för dem, som exklusiva spår, spelningar och liknande. Om du är en DJ eller spelar mycket live kan Mixcloud vara något att titta närmare på.
    Länk: https://www.mixcloud.com/

    Mixcloud
    Gör-det-själv
    Om du är typen som trycker egna fanzine eller gillar handkopierade kassettsläpp så är detta det som kommer närmast. Istället för att behöva betala ett abonnemang varje månad till en sajt eller leva med risken att en annonsfinansierad plattform helt plötsligt ändrar sin algoritm kan du sätta upp en egen lösning där du själv styr.
    Fördelen är att du kan få full kontroll, men det riskerar också att bli ett tekniskt slukhål ifall du inte redan är bekväm med HTML, CSS och annat som hör till modern webbutveckling.
    Webbhotell
    Göra-majonnäsen-själv-lösningen är att skaffa sig en egen domän (som studio.se, google.com eller thiscatdoesnotexist.com) och sätta upp en hemsida där. De flesta webbhotell säljer också domäner.
    Du vill ha ett webbhotell som också erbjuder Wordpress – det är mjukvaran som körs på en betydlig andel av alla sajter. Det finns ett otal färdiga teman till Wordpress och en uppsjö plugins med allt från bildgallerier till ehandelslösningar. Detta gör att du till exempel kan sälja egen merchandise, ha ett kontaktformulär, hantera en epostlista för fans och så vidare.
    Du kan också styra helt över musiken som du lägger upp på servern, där den enda begränsningen är hur stort lagringsutrymme du betalar för.
    På motsvarande sätt bestämmer du helt över design och funktioner: andra lösningar tillåter oftast viss anpassning, men speciellt de stora sajterna har rätt snäva ramar.
    Wordpress.com
    Wordpress finns också som paketlösning, där du får installation och drift skött av bolaget som ligger bakom mjukvaran. Det är mer begränsat än en Wordpress-installation på ett webbhotell, men du slipper mycket av den tekniska huvudvärken. Det är dock lite dyrare än att snickra ihop något eget.
    Länk: https://sv.wordpress.com/

    Hemsida gjord i Wordpress: Oranssi Pazuzu
    Squarespace
    Ytterligare ett steg från att göra allt själv är att välja något som Squarespace – de sköter allt som har med servrar, drift och annat att göra, och de har mallar som är specialgjorda för musiker, med turnésidor och musikspelare. Squarespace tar dock bra betalt för allt detta.
    Länk: https://www.squarespace.com/

    Squarespace-mallar

    Squarespace artistsida

    Sammanfattning
    Den här listan kanske kändes utmattande lång, men den visar också på alla olika sätt du har till ditt förfogande för att nå ut, och det har aldrig funnits fler verktyg för dig som musiker. Praktiskt sett är det smartast att välja ett par olika alternativ som kompletterar varandra, och sedan utöka med fler när det blir aktuellt. Vill du till exempel bara få ut din musik kommer du långt med till exempel Soundcloud eller Youtube.
    Men det finns också en poäng med att finnas på flera platser: plattformarna med störst publik, som Youtube och Facebook, har inte musiker som sin huvudsakliga målgrupp, och de kan och har ändrat villkoren utan större förvarning, och för den som förlitat sig på en enda kanal kan då hamna i en svår situation.
    Detta gör att jag personligen tycker att det är värt att välja plattformar som är mer direkt inriktade mot musiker, som Bandcamp eller Soundcloud. CDM:s Peter Kirn har skrivit en guide om varför han tycker musiker ska välja just Bandcamp, som är väl värd att läsa, och som dessutom innehåller en rad praktiska tips.
    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans intervju berättar Jessica Jönsson om sitt arbete som monitortekniker, vikten av social kompetens och skillnaden mellan att mixa PA-ljud och monitorljud.
    Jessica Jönsson har arbetat som ljudtekniker sedan tidigt 2000-tal, bland annat som livetekniker på festivalen Sweden Rock och med tv-produktioner som Idol och Sommarkrysset.
    Jessica Jönsson rattar monitorljudet för Mando Diao 2015. (Foto: Chris Danneffel)
    Hur väcktes ditt intresse för liveljud?
    – När det var dags för mig att välja gymnasium så stod det mellan restaurang och en ny utbildning med inriktning på ljud och ljus. Det verkade perfekt för mig med ljud och ljus, då jag hade ett intresse för musik men kände att det var för osäkert att hoppas på en artistkarriär. Jag tänkte att jag istället kunde jobba bakom eller kring musiken.
    – Genom skolan fick jag all praktisk och teoretisk kunskap via praktikplatser. Jag började jobba med musiktävlingar och festivaler och insåg ganska snart att det som intresserade mig mest var att mixa monitor. De flesta ville mixa PA-ljud men inte jag, jag ville tydligen komplicera saker för mig.
    Vad  skulle du säga är största skillnaden mellan att mixa PA och att mixa monitor?
    – Att “mixa monitor” innebär att man mixar all medhörning på scen, alltså se till att alla musiker hör sig själva och varandra. PA-teknikern gör en mix till publiken medan monitorteknikern kan få göra ganska många mixar beroende på hur många musiker som står på scen.
    – Som monitortekniker har man kanske inte lika fria kreativa “målardukar” att måla på då du hela tiden förhåller dig till artistens ramar. Men man har oftast ett grundförfarande som man utgår ifrån och slutresultatet brukar inte skilja sig drastiskt från person till person.
    Vilka egenskaper och kvalitéer är viktigast hos någon som jobbar med liveljud?
    – Det som jag älskar mest med mitt jobb är de sociala och psykologiska delarna. Det är nog därför jag på senare år börjat göra mycket TV-jobb som “B-ljud” eller “mickman” vilket innebär att man är den som mickar på och av gäster och programledare som pratar. Det är inte direkt tekniskt avancerat utan kräver mer lyhördhet, fingertoppskänsla och social kompetens. Man hanterar ofta väldigt nervösa personer och blir ganska närgången när man lirkar mickar, sladdar och beltpack under kläderna. Då är det viktigt att kunna göra det utan att personen ifråga ska känna sig obekväm.
    – Sen är det en otrolig fördel att ha koll på vad alla gör på sina respektive positioner. Det underlättar kommunikationen, arbetsflödet och förståelsen för varandra.
    SVT Sveriges 12:a 2020
    Hur brukar en arbetsdag se ut för dig?
    – Projektet som jag jobbar med den här veckan är Sveriges 12:a, ett alternativt Eurovision som SVT sänder då Eurovision 2020 blev inställt på grund av corona. Vi har två programledare och två musikakter –The Mamas och Dotter. Jag mixar monitor och använder mig av mixerbordet Digico SD10. Alla medverkande använder in-ear monitorer. Då vi i dessa tider inte har någon publik i studion så använder vi inget P,A men för att alla som jobbar på golvet ska kunna höra vad som händer så ställer jag ut ett par högtalare i studion.
    – Vi repar all musik och allt prat för sig och börjar alltid med en linecheck för att se att vi har kopplat allt rätt. Det underlättar vid eventuell felsökning under soundcheck då tiden är knapp. Skulle något vara fel då så är det med största sannolikhet något som kopplats in efter att vi gjorde linecheck.
    – När musikerna anländer så bygger vi upp deras instrument som snabbt ska kunna rullas in och ut. Exempelvis trummor bygg på rullpodie. När musikerna har fått igång sina instrument kör vi ett soundcheck. Först soundcheck på trummorna och sedan arbetar vi oss genom alla instrument och sångmickar. Vi kollar att nivån in inte är för svag eller distar. Vi eq:ar och processar så som vi tycker passar, och mixar därefter ut varje kanal eller instrument till den person som vill höra i sin lyssning. Sedan kontrollerar vi att nivåerna låter bra i allas mixar och så fortsätter vi att finlira tills alla är nöjda. Då är det dags att repa ett par gånger med kameror så att alla vet var de ska stå och röra sig och vilka fotografer som ska ta vilken bild när. När varje enskild punkt är repeterad gör vi ett genomdrag och sedan är det dags för sändning.
    Hur har coronakrisen påverkat dig nu när det är mycket som ställs in?
    – Jag är enskild företagare och har inte kunnat nyttja något krispaket än. Jag hoppas att regeringen hittar en lösning där enskilda företagare kan få ekonomiskt bidrag för inkomstbortfall, alternativt en enklare variant av a-kassa där vi tillåts ha kvar kvar företag aktivt om det skulle komma uppdrag i sista sekund vilket ofta är fallet i vår bransch.
    – Nästa vecka ska jag göra slutaudition för Idol men efter det har jag inga fler bokningar för året då allt är inställt. Det känns tufft och det kommer att påverka vår bransch mer än jag nu vill och kan förstå. Samtidigt hoppas jag att andra alternativa projekt dyker upp längs vägen.

    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    Jon Rinneby
    Häromdagen fick jag en fråga på Mixakuten om hur man får fram trycket i samplade trummor. Ett komplext ämne som inte låter sig förklaras på några få rader. Så vad bättre än att demonstrera med ett gäng skärmdumpar och ett ljudexempel?
    Originalet hör du här, där önskemålet i korthet handlade om att ändra grundljudet och göra det mer intressant.
    herre_org.mp3
    Trumloopen avslöjar att mycket av "problematiken" ligger i själva samplingen, vilken inte är särskilt dynamisk och dessutom ganska statisk. Visserligen är detta en smaksak och det är sammanhanget som ska bestämma soundet, men detta är min initiala känsla. Med detta sagt finns det dock en hel del trix som kan göra loopen mer engagerande och i förlängningen utöka användningsområdet. Det är viktigt att förstå att justeringarna endast gäller för just denna sampling, men många av knepen kan förstås appliceras på andra loopar eller riktiga trummor. Samtliga pluggar går naturligtvis också att ersätta med enklare varianter eller personliga favoriter.
    Nedan kan du lyssna på min version där jag valt att förändra ljudet ganska kraftigt, mest för skojs skull och för att visa vad som är möjligt. Huruvida det faktiskt är bättre låter jag vara osagt, annorlunda blev det i alla fall.
    herre_jon_fix.mp3
    Oeksound Soothe lugnar aggressiv diskant


    Beroende på trumsamplingens karaktär kan hihatten vara mer eller mindre påträngande. Området 7 kHz och uppåt är speciellt värt att komma på om du känner att det sticker för mycket, vilket är fallet i dagens loop. Det går utmärkt att jobba med en vanlig eq, men pluggar som Soothe2 eller en dynamisk eq gör ofta jobbet bättre. Detta eftersom de kan jobba mer likt en kompressor och enbart plocka bort jobbiga frekvenser när det behövs. Exakt hur mycket som ska hyvlas av får grundljudet och sammanhanget avgöra, men 3-6 dB är inte ovanligt.
    Fabfilter Pro-Q plockar fram stommen


    En vanlig eq vars syfte är att plocka kroppen i trummorna. 400 Hz känns aningen bortprioriterat och ett lyft på 3 dB gör susen för helhetsintrycket. Förutom att trumloopen blir mer närvarande och direkt flyttas även fokus bort från hihatten och mer mot baskagge och virvel - ett medvetet val.
    Stillwell The Rocket stökar till och livar upp

    Eftersom samplingen är ganska statisk behöver den få en injektion liv och rörelse och här känns parallellkompression som ett givet val. En överkomprimerad och i stort sätt sönderkrossad signal blandas försiktigt med grundljudet, ca 85%. Resultatet blir ett trumset som andas, rör sig och dessutom plötsligt befinner sig i ett större rum. Parallellkomprimering fungerar för övrigt utmärkt på de flesta instrument, inte minst sång.
    Stillwell Transient Monster bättrar på dynamiken


    Trots parallellkomprimeringen behöver samplingen fortfarande lite mer attack och här lämpar sig en transient designer. Jag ställer in siktet på Transient Monster och genast poppar virvel och baskagge fram och hela kittet vaknar till. En transient designer är för övrigt ett underbart hemligt vapen på de flesta perkussiva instrument.
    Kush Audio Hammer DSP snyggar till helheten


    När grundljudet är satt finns det utrymme för finpolering. En färgad eq med tydlig botten och topp får göra jobbet och en boost vid 50 Hz och 15 kHz räcker gott. Denna lilla justering gör att trummorna öppnas upp och inte känns så instängda. Värt att notera är att boosten vid 50 Hz kan komma att bråka med basen om du har för mycket lågfrekvent energi i din mix.
    Kush Audio TWK slipar digitala kanter


    Slutligen slänger jag på en rejäl dos med skit under naglarna i form av saturation. Syftet är helt enkelt att göra trummorna kaxigare med hjälp av den distortion som uppstår när analog hårdvara pressas. Saturation i små eller stora doser kan verkligen få en mix att kännas mer organisk och intressant, samtidigt är det viktigt att inte gå till överdrift då dynamiken lätt blir lidande. Denna typen av emulerad mättnad har nämligen en tendens runda av topparna (vilket ofta är precis det du vill åt) vilket snabbt kan resultera i en livlös sörja.
    Slutsats
    Som jag ser det är summan av kardemumman att först och främst leta efter samplingar som faktiskt låter så som du tänkt dig, det sparar nämligen både tid och huvudbry. Precis som du alltid ska eftersträva att spela in så som du vill att det ska låta. Och om detta av någon outgrundlig anledning inte funkar (vilket tyvärr ofta är fallet) så är det bara att börja vifta med trollspöet och hoppas på det bästa, då kan riktigt roliga och oväntade saker hända.
    Det dök även upp ett par bra tips från våra medlemmar vilket du kan ta del av här:
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du alla Fredagstipset-artiklar
    Hasse Nilsson
    För ett par dagar sedan släpptes den kanske största uppdateringen av Logic Pro X sedan det lanserades. Vi har tittat under huven och går igenom hur du arbetar med de viktigaste nyheterna. Och du kan dela med dig av dina tips under artikeln.
    Den 16 juli 2013 markerade en milstolpe i Apples utveckling av inspelningsprogrammet Logic. Då lanserades version Pro X (10.0) med ett helt nytt gränssnitt, tidssträckning (Flex Time), nytt instrument- och effektbibliotek, midi-pluggar och en hel del annat. Det skulle dröja till i maj 2020 innan vi fick uppleva en lika nydanande och omfattande omgörning av programmet. Vi går direkt in på de, i vårt tycke, viktigaste nyheterna. I slutet på artikeln finns en länk till allt vad som är nytt i Logic Pro X. Och det är inte lite.

    Live Loops tar rygg på Ableton
    Apple tar upp konkurrensen med Ableton och har utvecklat ett helt nytt arbetsflöde i Logic avsett för att spela in, redigera och framföra musik med loopar och som kompletterar det klassiska arbetsflödet med tidslinje. Du som använt de senare versionerna av Garageband för iOS vet vad vi pratar om.

    I grunden innebär Live Loops i att du kan dra och släppa loopar in till vänster om den vanliga arrangeringsvyn. Sedan kan du spela upp looparna i vilken ordning du vill, dock endast en loop per spår. För att skapa hela arrangemang gäller det alltså att skapa grupper med loopar vertikalt. 

    Skapa ett nytt spår, midi eller audio, och spela in en slinga i Live Loops. Du kan redigera en markerad loop som vanligt med kvantisering och så vidare. Looparna kan flyttas runt, kopieras och klistras in som du har lust med. 

    När du spelat in en loop kan du enkelt dra den höger ut till det arrangemangsfönstret om du vill fortsätta på vanligt vis. Glöm inte att klicka bort loop-symbolen på den vertikala listen mellan Live Loops och arrangemangsvyn, annars blir det dubbelt upp med loopen. Här syns även det nya instrumentet Drum Synth, perfekt för att lägga in ett fill med syntpukor.

    Ett välkommet tillskott bland nyheterna är Remix FX, som du hittar under Audio Effect/Specialized. Effekten ger dig tillgång till två interaktiva matris-plattor för att styra sådant som filter, repeat och andra effekter som passar bra till urban populärmusik. Du finner även knappar vinylliknande effekter för tape stop och scratch. Du kan spela in dina flinka effektsvep och redigera dem i efterhand.

    Remix FX lämpar sig bäst för att styras med fingrarna och om du har en iPad och uppdaterar till den senaste versionen av appen Logic Remote kan du göra just det. Och även fjärrstyra alla andra funktioner i Live Loops, givetvis.

    Eftersom Remix FX är en ljudeffekt i största allmänhet så går den utmärkt att använda på vilket spår som helst i Logic. Till exempel för att liva upp ett vanligt trumspår utanför Live Loops.

    Sampler ersätter EXS24
    Den nya samplaren, som ersätter trotjänaren EXS24, har två viktiga förbättringar jämfört med tidigare. För det första kan du ha alla redigeringsfönster öppna i samma gränssnitt vilket snabbar upp arbetsmomenten avsevärt. För det andra har Apples tidssträckningsfunktion, Flex Time, adderats till anrättningen vilket innebär att du kan få ett mer naturligare ljud över hela klaviaturen, med utgångspunkten från en enda ljudfil, om du vill. Värt att veta är att du inte behöver göra något när du öppnar gamla projekt med dina EXS24-bibliotek. Sampler är helt bakåtkompatielt.

    Quick Sampler
    Förutom Live Loops så är en ny mini-samplare ytterligare ett verktyg för fortare arbetsflöde i Logic. Du drar och släpper valfri ljudfil in i Quick Samplers fönster. Om du väljer ”Optimized”-rutan analyseras samplingen i ett par sekunder, varefter pluggen hittar tempo, tonhöjd och andra egenskaper i ljudfilen.

    Efter analysen har du nu ditt ljud i Quicksampler och kan välja mellan att använda filen som en traditionell samplare, med andra ord trigga ljudfilen med din midi-kontrollenhet, eller göra något mer avancerat. Om du vill spela in ett ljud lajv och direkt in i Quicksampler så väljer du ”Recorder” från den horisontella menyn högst upp i instrumentets fönster. 

    Här har vi valt ”Splice” från den horisontella menyn. Då har Quicksampler skivat upp ljudet i delar som du kan spela med från din midi-kontrollenhet. Om du går till den lilla kugghjulsymbolen längst till höger i instrumentets gränssnitt får du en meny med flera funktioner. Vi väljer att kopiera ljudskivornas position som en midi fil som sedan kan klippas in arrangemangsfönstret för vidare bearbetning.

    Förfarandet påminner om hur exempelvis REX-filer fungerar i Reason och är extremt behändigt för dig som producerar olika typer av beats eftersom ljudskivorna gör det enklare att justera till tempo och kvantisera till ditt sväng. Det går även att använda REX-filer i Quicksampler om du först importerar in dem i Logic via import-menyn.

    Step Seqencer
    En annan hett efterlängtad nyhet är stegsekvensiatorn, något Logic märkligt nog har saknat i alla dessa år. Step Seqencer sitter lite bökigt till i menyn View och inte under midi-effekter, som till exempel arpeggiatorn – vilket hade varit mer logiskt. Du behöver ha aktiverat ett spår i arrangeringsvyn för att kunna öppna den.

    Änt-li-gen finns det en klassisk sekvensiator för att programmera rytmer, basgångar eller melodier. Step Seqencer har steg från 12 upp till 64 och tydliga reglage för tonhöjd om du fäller ned vyn för ett enskilt steg med den lilla pilen längt till vänster kan du finjustera anslagskänslighet, gate-tid och så vidare. 

    Om du vill skapa mer avancerade sekvenser så kan du även klicka in styrdata i steg. Detta kan vara midi-automatisering av olika slag, men även direkt styrning av reglage i det mjukvaruinstrument som du för tillfället valt. I det här fallet kontrollerar vi stegvis glide-funktionen hos Retrosynth. 
    Sammanfattningsvis har vi efter ett par dygn bara skrapat på ytan av vad som går att åstadkomma med den nya versionen av Logic Pro X. Det enda negativa vi kan komma på i nuläget är att systemkraven är tuffare: du behöver ha macOS Mojave 10.14.6 eller senare.
    Uppdateringen till Logic Pro X 10.5 är gratis om du redan har det. Nypriset är 2 395 kronor. 
    Läs mer om nyheterna i Logic Pro X 10.5 på Apples supportsidor.
    Hur arbetar du med nyheterna i Logic Pro X 10.5? Har du några smarta tips? Dela med dig av dem i kommentarerna nedan.
    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 29-34 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    29. Ge bredd och djup åt akustiska gitarrer
    Om du har ett dubbat par med akustiska gitarrer som till exempel spelar ringa-racka-i-refrängen-ackord, skicka då gitarrerna via en send till en buss där du har lagt ett kort stereodelay på 40 millisekunder på vänster sida och 60 millisekunder på höger. (Bild 1).
    Bild 1: Kort stereodelay på 40 millisekunder på vänster sida och 60 millisekunder på höger sida
    Därefter lägger du på en chorusplugg som försiktigt färgar innan du skickar in det i ett reverb inställt på ett kort rum. (Bild 2).

    Bild 2: Lägg på en chorusplugg som försiktigt färgar ljudet innan du skickar in det i ett reverb inställt på ett kort rum.
    Avsluta med ett reverb med ett kort rum, som agerar som stereobreddare. På detta sätt skapar du ett slags pad av gitarrerna som både ger bredd och djup. (Bild 3).
    Bild 3: Avsluta med ett reverb som agerar som stereobreddare.
    30. Mixa i 3d
    Även om du bara har två högtalare att tillgå så ska du mixa i 3d. Du har två viktiga parametrar till hands: Panorering som ger bredd och rumsklang och eq som ger djup. Lär dig att våga placera olika instrument utåt kanterna. Du kan vara ganska extrem i panoreringarna, för när man hör det i ett par högtalare så samlas ljudet ändå i rummet som du lyssnar i, och det som alldeles nyss upplevdes som extrem vänster numera känns mer "i mitten". Lär dig sedan att använda olika typer och längder av reverb för att skapa olika avstånd till lyssnaren. Ju fler olika avstånd som du kan skapa desto mer luft har du skapat i mixen, vilket lämnar plats för sång, kör och hookar. Dessutom ska du tänka på att vassa och klara ljud upplevs som nära. Muggiga, dova ljud upplever man som om de vore längre bort.
    31. Välj rätt eq och reverb till akustiska gitarrer
    Beroende på vilken gitarrens funktion är så lek med instrumentets rytmiska och melodiska värden. Om du har en väldigt rytmisk gitarr så kan det vara bra att försöka göra den ganska basfattig för att den inte ska bråka med trummor. För att den ska "sticka ut” kan det vara bra med ett lite plonkigare mellanregister. På så sätt så fungerar gitarren som en extra shaker eller hihat. Tänk dig att det är shakerns eller hihatens medarbetare. Panorera gärna ett dubbat par gitarrer åt olika håll så att du ökar bredden på mixen. Men om din gitarr i stället är en mjuk och melodisk plockgitarr i ett ömt singer-songwriter-sound kan du använda mer botten och mer lyxig topp. Tänk dig att gitarren, både frekvensmässigt och känslomässigt, ska rama in sången. Lägg gärna ett kort rumsreverb på den också så får du både mer djup och värme.
    32. Limma ihop elgitarrerna
    Om du har ett par dubbade feta gitarrer som ska vara bas och grunden i din produktion är det en bra idé att panorera ut dem hårt åt höger och vänster så att du får bredd och lämnar mycket plats för sång och andra monoinstrument som mår bra av att ligga mer i mitten. Gör sedan två olika monodelaybussar. Den ena panorerar du höger och den andra vänster. Dessa delay ska ha en delaytid på 40–50 millisekunder och väldigt lite feedback. Sedan skickar du vänstergitarren till det högra delayet och tvärtom. På detta sätt uppstår en liten gitarrväg som skapar ett slags “lim” och gör att gitarrerna låter större. Var lite försiktig dock så att inte badrumskänslan uppstår.
    33. Mixa keyboard som gitarrer
    Arbeta med keyboard som med dina gitarrer. Om det gäller pads eller andra ljud med en fyllnadsfunktion så använd dem som perfekta fonder för bredd och djup. Om du är osäker på om ett massivt ljud är för starkt, är ett bra trick att tysta (mute) det ett tag och sedan plötsligt slå på det. Upplever du det som för starkt eller för svagt så är det med största sannolikhet just så. Tänk också på att för feta ljud dränker sång och körer. Gör dem hellre lite smalare i ditt första utkast, så att du kan bygga upp dem om du känner att det har blivit för tunt när allt kommit på.
    Mixa keyboard som gitarrer.
    34. Använd rätt delay på keyboard
    Använd delay med korta tider och med nästan ingen feedback som ett knep för att bygga på djupet. Skicka en leadsynt in i ett kort delay (80–100 ms) som svarar lite grand med en studs, gärna i stereo så får du genast någonting som letar sig in i ljudbilden och ger känslan av någonting som försvinner bort. Du kan också testa långa pingpong-delay eller stereodelay där du sätter lite olika värden på höger och vänster, för att få bredd och en känsla av storhet.
    Skicka en leadsynt in i ett kort delay (80–100 ms).

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Måste du verkligen ha stenkoll på varje steg i inspelning- och mixprocessen för att i bästa fall skapa intressant, välljudande och medryckande musik? Jag hävdar bestämt motsatsen.

    Böckerna symboliserar kunskap och blomman något som växer, något vi alla eftersträvar. Eller?
    Du läser förmodligen den här artikeln i hopp om att lära dig något nytt. Men faktum är att det ofta är du själv som är din bästa lärare. Med detta menar jag inte att mentorer eller guider som denna är onödiga, tvärtom kan de lära oss väldigt mycket. Jag menar kort och gott att du inte ska vara rädd för att kasta dig ut på djupt vatten och misslyckas, om och om igen.
    Vissa personer påstår att du behöver en tydlig bild av vad som ska göras innan du påbörjar en inspelning eller mix och inget fel i detta. Men det kan många gånger vara rätt och inte minst lärorikt att famla i det okända en stund, bara för att se vad som händer. Mycket av vår musikhistoria är skapad på precis detta vis, genom nyfikenhet, improvisation och okunskap. Och just det sistnämnda är något vi ironiskt nog kan ta lärdom av. Okunskap i kombination med nyfikenhet föder nämligen experimentlust, precis som begränsningar gör – vare sig det handlar om kunskapsmässiga eller materiella hinder.
    Då var då och nu är nu
    Jag kan sakna tiden då allt med musikproduktion var nytt och spännande och jag inte riktigt hade koll på vad som var upp eller ner. Jag saknar tiden då jag lyckades överraska mig själv bara för att jag hade modet att gå min egen väg. Visserligen har jag utvecklats och mina mixar låter idag (i de flesta fall) objektivt bättre. Men min poäng är att dessa stunder av ovisshet och överraskningar i stort sett är som bortblåsta. I takt med min utveckling har också lättjan gjort sig smärtsamt påmind och jag kommer på mig själv att gång på gång fastna i gamla mönster och rutiner. Jag är helt enkelt inte lika nyfiken längre eftersom jag vet vad som funkar, precis som ett gammalt förhållande. På gott och ont, men kanske mest ont.
    Låt mig ta ett exempel: Du har i vanlig ordning spelat in sång med samma gamla favoritmikrofon och det är dags för mix. Rutinmässigt skär du botten vid 100 Hz, gröper ur lite lågt mellanregister runt 350 Hz, boostar vid 2000 Hz en aning och öppnar upp toppen över 10 kHz med ett hyllfilter. Resultatet blir (som väntat) helt ok, för att inte säga bra, du vet ju vad du håller med på, eller hur? Din erfarenhet säger att det trots allt blev bättre. Men lek för en stund med tanken att du inte har koll… Då kanske du faktiskt hade lyssnat en extra gång på sångspåret och funderat över vad som behövde göras. Kanske hade du inte gjort någonting, kanske hade du chansat eller slängt på en knasig effekt som inte ”borde” vara där och vips skapat något tack varje din nyfikenhet, kreativitet och initiala känsla.
    Vad hör du egentligen?
    Problemet med ”dåliga” eller amatörmässiga mixar ligger sällan i bristen på kunskap eller kreativitet, utan sitter ofta i lyssningen. Vad jag försöker säga är att många börjar i fel ände och införskaffar nya pluggar, läser om avancerade tekniker och så vidare, men glömmer bort det viktigaste, nämligen ärlig lyssning. Hur ska du kunna spela in och mixa och ta djärva och vågade beslut (eller vilka beslut som helst egentligen) om du inte kan lita på det du hör? Du kommer mycket längre med ett par bra studiomonitorer och ett akustikbehandlat rum än allt du kan läsa på internet eller köpa i form av mjukvara. Sen utesluter det ena naturligtvis inte det andra och erfarenhet är inte att underskatta. 
    Hemligheten till min framgång... och här vill jag stanna upp och prata om just det, definitionen av framgång. Jag lever idag på att mixa, mastra samt att skriva om musik och även om det knappast gör mig till miljonär så kan jag åtminstone leva på min passion. Hemligheten till min karriär var inte nödvändigtvis att jag hade fallenhet för mitt yrke, utan att jag i ett ganska tidigt skede insåg vikten av bra lyssning och i förlängningen därför hade enklare att utvecklas. I kombination med detta fann jag även ett brinnande intresse för att lära mig, både av mig själv och av andra. Jag gjorde om och gjorde ”rätt” tusen och åter tusentals gånger.
    Så mitt tips till dig är att omfamna okunskapen och låt den leda dig in på otrampad mark, för där vad som helst kan hända. Och kanske överraskar du inte bara dig själv nästa gång du mixar, utan också andra.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du alla Fredagstipset-artiklar
    Calle Olsson
    Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoritprylar bland mixerbord, rullbandspelare och mikrofonförstärkare och varför de håller måttet än i dag. I del 2 berättar han om kompressorer, eq-enheter och effektburkar.
    Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det värt att i alla fall köpa in en äldre grunka för att få tillgång till lite brus, brum och karaktär.
    Naturligtvis låter inte allt som är gammalt bra. Inte ens allt det står Urei, Neve eller Telefunken på låter bra. Det gäller att välja rätt. Många klassiska modeller finns som effektplugg och det är ingen dum idé att börja med att prova någon sådan innan man bestämmer sig för att köpa motsvarande hårdvara, och kanske nöjer du dig med just effektpluggen? Inte sällan är det lite krångligare med hårdvaran, men det är något visst med gammal teknik som värmer upp både studiorum och ljudbild.
    Mixerbord
    Neve 8048 – Mixerbordens Stradivarius
    Det här exemplaret av Neve 8048 finns i Svenska Grammofonstudion i Göteborg.
    Rupert Neve är en noggrann person med en fingertoppskänsla utöver det vanliga när det kommer till professionella ljudprodukter.
    Sitt första mixerbord byggde han i början av 60-talet. Detta följdes av en rad transistorbaserade mixerbord, samt annan inspelningsutrustning såsom eq-enheter och mikrofonförstärkare. I början av 70-talet designade Neve världens mest kända mikrofonförstärkare 1073 och kort därefter kom världens bästa mixerbord Neve 8048.
    Hög kvalitet är en röd tråd som löper genom hela Neves produktion och det här bordet är gudomligt. Numera är varje mikrofonförstärkare, eq, effektretur och buss, som det är uppbyggt av, så pass dyra att de stora borden börjar anses ovärderliga. Men hav förtröstan, vissa bord har styckats upp och man har möjlighet att åtminstone få hem en kanal till sin studio. Dessutom görs det kloner av en hel del företag, och Rubert Neve själv håller fortfarande på att producera dels gamla klassiker men även nyare produkter.
    Universal Audio har skapat pluggen Neve 1081 Classic Console EQ – en eq från Neve som användes för att tillhandahålla mick/line-förstärkaren och EQ-delen i konsoler som Neve 8048.
    VIDEO: Take the Listening Challenge: Pro Tools "In the Box," Neve 8048, Pro Tools HEAT

    SSL 4000E – Mixerbordens Rolls Royce
    SSL 4000E. Företaget SSL köptes 2005 av artisten Peter Gabriel.
    SSL 4000E låter verkligen lyxigt. Det är inte en slump att bandet KLF i sin bok The Manual skrev att det första du ska göra för att få en listetta är att boka tid i en studio, och se till att studion har ett SSL-bord. Det finns en legendarisk SSL-masterkompressor inbyggd i bordet som om man applicerar den på musiken liksom tar hand om den och färdigställer den.
    SSL 4000E är, om man får tro SSL själva, det bord som använts för att mixa fler platinumskivor än alla andra mixerbord tillsammans.
    På varje kanal återfinns, förutom en mycket fin mikrofon/linjeförstärkare och eq, en sektion med kompressor och expander. Precis som i datorn med andra ord, men analogt och strået vassare. Inte konstigt att så många valt att mixa sina skivor på SSL. Kända användare är ovan nämnda KLF, men också bland annat Nine Inch Nails, Peter Gabriel och Bryan Adams.
    Både Waves och Universal Audio har en plugg för att simulera kanalstrippen med eq och kompressor från ett SSL 4000. Här finner du Waves plugg SSL E-Channel och här är Universal Audios UAD SSL 4000 E Channel Strip Collection
    VIDEO: What Do All Those Buttons Do? SSL 4000E Channel Basics - Musicians Guide

    Tascam M-216 – Mixerbordens undergroundhjälte
    Tascam M-216 kostar en spottstyver på begagnatmarknaden.
    Mitt eget "weapon of choice". Jag köpte det rätt nyligen och det var i ganska dåligt skick. Men det låter riktigt bra. Det var billigt och är enkelt att jobba med. Det har dock endast två effektsendar men ibland är det faktiskt bara bra med begränsningar. Det brukar kallas för ”humpa” och jag tror att det är elektromusikern Jens Kallback som först började använda det uttrycket.
    Det finns en rad olika versioner, men alla har samma varma eq, som passar perfekt om du jobbar med trummaskiner eller analoga syntar. Det har också bra preampar och eq med svepbar mid. Jag har provat en del nyare mixerbord men det var inte förrän jag hittade mitt humpa-bord som allt kändes rätt. Det är väldigt hög output ur bussarna också – det distar fint om man är ute efter det. Bordet är dock obalanserat, så en del brum kan förekomma. Trots det är Tascam M-216 verkligen ett bord jag rekommenderar om du jobbar i datormiljö och vill ha lite analog värme och brus till dina alster. Mixerborden är idag inte helt lätta att hitta på begagnatmarknaden, men kan gå att köpa för ett par tusenlappar och uppåt beroende på skick.
    VIDEO: Tascam M-312 Overview

    Soundcraft 200B – En fin arbetshäst
    Soundcraft 200B är känt för sin fina eq-sektion.
    Jag har en kompis som köpte ett 200B för ett antal år sedan. Det låter mycket bra, men är liksom M-216 semiprofessionellt. Det finns i en rad olika varianter med olika antal kanaler, subgrupper med mera. Vill man bara använda 200B:s mycket fina mickförstärkare vid inspelning till dator finns det direktutgångar (direct out) på varje kanal. Av någon anledning så har det använts mycket inom reggae- och dub-produktion och den svenske electronicaartisten Andreas Tilliander är en av dem som fastnat för dess fina eq. Eq:n är aningen lyxigare och mer flexibel än M-216. Dessutom finns det fyra effektsendar, vilket är bra om man jobbar med att spela in mycket live och vill använda ett större antal effekter. Soundcraft-borden är ofta välbyggda och lätta att handskas med.
    VIDEO: Analog Summing with the Soundcraft 200B and ProTools
    Mikrofonförstärkare
    Neve 1073 – Perfekt in i minsta detalj
    Mickförstärkaren Neve 1073N
    Neves klassiska mikrofonförstärkare 1073, som kom 1970, är en av de mest åtråvärda prylarna på vintagehimlen. Om du får möjlighet att spela in med en någon gång så kommer du inse varför. 1073:an är uppbyggd av mycket noggrant utvalda och matchade komponenter. Varje detalj, till exempel frekvensomfång på den inbyggda equalisern, är helt enkelt där för att tjäna det mänskliga örat. Detta är perfektion i kommunikationen maskin-människa. Allt från känslan i rattarna till de utsökta färgvalen är som en inblick i paradiset. Den finns efter påtryckningar från en hel värld av ljudtekniker, musiker och andra som vill mänskligheten väl numera i nyproduktion från Neve. Dyr men bäst!
    Mickförstärkaren Neve 1073 i en modernare version.
    Universal Audios plugg Neve 1073 Preamp and EQ Collection och Waves plugg Scheps 73 simulerar preamp och eq från ett Neve 1073.
    VIDEO: 5-Minute UAD Tips: Neve 1073 Preamp & EQ Collection

    API 312 – Innovativ perfektion

    API 312 togs fram i slutet av 60-talet och kan göra underverk med sång, gitarrer eller syntar.
    API 312 är en amerikansk mikronfonförstärkare med anor från slutet av 60-talet. Den ingick i en serie enheter som var grundstenarna i Automated Processes INC:s stora modulära mixerbord.
    API 512c, som är en modern variant av API 312.
    API 312 är användbar på det mesta tack vare den legendariska tekniken i form av OP-ampen API 2520. Den är underbar på sång och mycket användbar för både gitarr genom förstärkare och line-gitarr. Trummaskiner och syntar låter också fantastiskt genom den. Det är inte en slump att så pass många skivor spelas in/har spelats in med denna klassiska mickförstärkare i signalkedjan. Det är den där OP-ampen som gör hela skillnaden. Själv har jag valt API 512c, som är en modern variant av 312.
    I januari, 2019 släppte API en 50-årsjubileum-version av API 312 som du kan läsa mer om här.
    Någon pluggversion av API 312 ser inte ut att finnas idag på marknaden men Universal Audio har gjort kanalstrippen API Vision Channel Strip som simulerar API 225L kompressor-kretsar och API 212L preamp med mera. Waves har också pluggversioner av API – kompressorn API 2500, eq:n API 550 samt 10-bands eq:n API 560.

    Telefunken V72 – Tysk kvalitet

    Telefunken V72 togs fram för den tyska radion, men användes också av bland andra Beatles.
    Telefunken V72 är ett bra exempel på klassisk studioutrustning som används än i dag. Den bygger på teknik som utvecklades på Telefunken redan under 30-talet i form av V41. 1949 påbörjades utvecklingen av en mikrofonförstärkare som satte en ny standard i Tyskland och resten av världen. 1952 stod den klar. V72 är en rördriven mikrofon- och studioförstärkare som är anpassad för Tysklands vid den tiden nybyggda fm-radiostationer.
    Det var inte bara Telefunken som byggde dem utan även företag som Siemens och TAB. Totalt byggdes cirka 25 000 enheter åt den tyska radion. Trots detta är den mycket dyr att köpa begagnad. Den kom att användas flitigt i musikstudior under 60-talet, bland annat i Abbey Road och användes flitigt under inspelningarna av The Beatles skivor.
    Någon plugg som simulerar Telefunken V72 ser inte ut att finnas på marknaden, men däremot finns Telefunken V76 som huvudsakligen är två seriekopplade V72:or. Här finns Arturias pluggversion Pre V76 och Universal Audios pluggversion V76 Preamplifier.
    VIDEO: Telefunken V72 Tube Mic Preamp | VintageKing.com
    Rullbandspelare
    Studer A-80 – Kvalitetsbygge från Schweiz

    Studer A-80 finns i flera olika utföranden, alla med högsta tänkbara ljudkvalitet.
    Studer A-80 är en av de mest använda rullbandspelarna i inspelningshistorien. Denna schweiziska bandare finns i flera olika utföranden: åtta kanaler på entumstape, 16 eller 24 kanaler på tvåtumstape samt två kanaler på 0,25- eller 0,5-tumstape. Samtliga är gedigna kvalitetsbyggen.
    A-80 var Studers första 24-kanalsbandspelare och såldes under några år på 70-talet. Finmekaniken är oslagbar. Ljudkvaliteten likaså. Välj mellan 15 eller 30 tum per sekund. En fin effekt är att spela in till exempel stråkar på 30 tum/sekund och sedan spela upp dem på halva hastigheten. Jag hade turen att få jobba med en 24-kanalers A-80 under flera år. Aldrig några problem. Man måste dock vara noga med att göra rent tonhuvuden och de rörliga delarna varje morgon innan inspelning. Baksidan med dessa monster är att de är väldigt stora och att de måste kalibreras då och då.  Ett av de otaliga klassiska album som spelats in på Abbey Roads sextonkanaliga Studer A-80 är Pink Floyds Dark side of the moon från 1973.
    Tape Machine 80 från Arturia och Studer A800 Multichannel Tape Recorder från Universal Audio är pluggversioner av Studer A-80.
    Fostex B16 – Snygg budgetmaskin

    Fostex B16 är ett kap för dig som inte skyr lite servicearbete.
    En riktigt bra budgetmaskin på halvtum som i dag går att hitta för runt en tusenlapp. Tyvärr är många av dem som finns inte använda på länge så lite fixande får du räkna med. Men de låter fantastiskt bra, så har du plats är det väl spenderade pengar.
    Detta var den första maskinen att erbjuda 16 spår på halvtum när den kom ut 1983. Dessutom var detta en av de tidigaste bandarna som hade inbyggt stöd för Dolby C. Proffskänslan försvinner lite i och med att det är rca-kontakter men när du väl ser banden snurra så glömmer du detta snabbt. Det är faktiskt så att en av de stora behållningarna, förutom ljudet då, är att rullbandare är så förbaskat snygga. Men som sagt, lite fix måste du stå ut med. Kanal 1 och 16 brukar vara lite sämre, till exempel kan diskanten försvinna på dessa spår. Det beror på att de ligger längst ut på tonhuvudet och med tiden så börjar bandet slira runt en aning.
    VIDEO: fostex B16
    Revox A-77 – Radiofavorit av hög kvalitet

    Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen.
    En klassiker för nedmixning och mastring men även för ljudexperiment. Varför inte göra bandloopar genom att klippa och klistra? Jag lovar, resultatet skiljer sig från det du kan åstadkomma i datorn. A-77 ger dig två kanaler på kvartstumsband. Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen. Så de går att hitta ganska enkelt.
    Om du köper en från Sveriges Radio (om de finns kvar) är den säkert i bra skick, men som med alla vintageprylar är det underhåll och fix som gäller. Gör rent tonhuvudena ofta, helst varje dag. Som originalköpare hade du dock livstids garanti.
    A-77 kom i flera olika versioner men orginalmekaniken behålls genom hela serien. Den har tillverkats i över 290 000 exemplar. Vissa av dem är tillverkade i Tyskland, vissa i Schweiz. Men en sak är säker. Alla håller högsta kvalitet när det kommer till både elektronik och mekanik.
    VIDEO: Overview of the Revox A77

    10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 1/2 är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 6-2013
    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans intervju delar hörselexperten Bengt Falkedal med sig av kunskap och tips kring hur du som musikproducent på bästa sätt skyddar din hörsel.
    Hörseln har stor betydelse för våra liv och inte minst för oss som regelbundet sysslar med ljud och musik. Bengt Falkedal är produktspecialist på hörselskydd och utbildad ingenjör och ekonom. Tillsammans med den legitimerade audionomen Lena Bäck äger han företaget Hörselexperten som vårdat många musiker med hörselnedsättningar och tinnitus genom åren.
    Är din uppfattning att musikproducenter överlag är noga med att skydda sin hörsel?
    – Både ja och nej. Vi märker att yngre personer i tjugoårsåldern oftast inte förstår hur skadlig hög volym är och därför sällan skyddar sig. De som har hållit på ett tag brukar inse att något måste göras – men ofta först efter att de börjat få besvär.
    Vilka hörselskador är vanliga hos musikproducenter och varför?
    – Hörselnedsättning, ljudkänslighet, tinnitus, distorsion och diplacusis (dubbelljud) är mer eller mindre vanligt hos alla som sysslar med musik. Anledningen till det är höga ljudnivåer vid lyssning. Beroende på hur länge öronen utsätts så är alla ljud över 85 dBA mer eller mindre skadliga för hörseln. Ju högre ljudnivå desto fler skador uppkommer. Det som sker är att flimmerhåren i hörselsnäckan dör. De ska stå upp för att kunna ta emot och leda ljud från olika frekvenser men när de faller ner så kan de inte ta upp och leda ljud mellan varandra. Ungefär som en blomma som vissnar.
    – En annan stor bov i dramat är lyssning i hörlurar och in-ear-hörlurar. Då kommer ljudet direkt mot trumhinnan och acceptansen ökas vilket leder till att man höjer ljudet mer och mer utan att tänka på det.
    Vad är ett bra första steg för att ta hand om öronen bättre?
    – Ett bra första steg är att skaffa hörselskydd och att kontrollera sin hörsel på en hörselklinik regelbundet, gärna en gång per år.
    Och hjälpmedel om man har missat att skydda öronen?
    – Missar du hörselskydd så brukar det bli hörapparat med tiden. Tinnitus går inte att bota i nuläget men kan maskeras med hjälp av en hörapparat.
    Utöver att använda hörselskydd, har du några tips på hur musikproducenter kan lägga upp sin arbetsdag för att skydda hörseln? 
    – Mixa från högtalare, inte i lurar. Och inte för lång tid åt gången eftersom tiden har väldigt stor betydelse. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökningar så är 80 dB skadligt att vistas i längre än 4 timmar.
    – Kontrollera ljudvolymen med en bullermätare. Det finns appar att ladda ner till mobilen som mäter buller.
    – Undvik så mycket som möjligt att utsätta öronen för annat buller, till exempel om du snickrar på ditt landställe så var noga med att skydda hörseln.
    – Ta pauser och skapa ett tillfälle där det går att ha total ljudvila under eller efter arbetsdagen.
    På horsellinjen.se går det att hitta ännu mer matnyttig information om hörsel, att lyssna ljudsmart, olika hjälpmedel vid hörselnedsättningar och det är även möjligt att testa hörseln med Hörseltestaren.
    Läs mer
    Hörselexpertens hemsida Appen Buller på App Store och Google Play Forskning på musik, olika volymer och instrument Hörsellinjen
    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: En stor utmaning för många som mixar och mastrar är att få till bottenpaketet och det lägre mellanregistret, det som i folkmun kallas för ”gröten”. Men behöver det verkligen vara så komplicerat?
    Med risk för att låta som en gammal skiva på repeat: God lyssning är A och O för att kunna mixa och mastra på en rimlig nivå – det finns tyvärr inga genomvägar. Och faktum är att bristfällig lyssning ofta stjälper mer än det hjälper. Med detta sagt, vad är då fullgod lyssning? Det behöver nödvändigtvis inte vara det dyraste eller mest exklusiva, långt ifrån. Snarare handlar det om en lyssning som du känner till och kan lita på. Ett par kvalitetshörlurar i kombination med enklare studiomonitorer räcker långt för att leta problemfrekvenser och referenslyssna. Men att sitta med in ear-lurar och ett par vanliga hifi-högtalare blir genast svårare. Vidare handlar det naturligtvis också om erfarenhet, ju mer du mixar och mastrar desto bättre blir du på att identifiera problem och finna lösningar.
    Var sitter grötigheten?
    Att nedre delen av frekvensområdet kan liknas vid något av en krigszon är knappast någon nyhet. Men att förklara och råda i exakt vad detta beror på är svårare, precis som att det inte finns några specifika frekvenser som automatiskt städar upp din mix. I stort sätt alla instrument har sina fundamentala frekvenser någonstans runt 250-500 Hz, vilket blir ett större problem ju fler spår du adderar. Det är också viktigt att skilja på grötighet i basen (0-250 Hz) och i det lägre mellanregistret (250-500 Hz), som båda kan ställa till det på sitt sätt. Likväl handlar avsaknaden av grötighet också om hur du arrangerar din låt, med allt från val av instrument till hur du spelar in. Att exempelvis närmicka varje enskilt instrument är sällan en god idé, bland annat på grund av den basförstärkning som uppstår med närhetseffekten. Separation handlar också många gånger om att välja instrument som inte står i direkt konflikt till varandra, vilket är minst lika viktigt som konsten att ratta en equalizer. Men några konkreta tips för att råda bot på den tjocka frekvenssmörjan borde väl ändå finnas? Absolut.
    Ett väl beprövat knep för att leta problemfrekvenser är att svepa med ett kraftigt boostat och smalt Q-värde, för att sedan sänka där det låter illa. Ett hett tips är att lyssna på svag volym - dels sparar du öronen, men det blir också betydligt enklare att urskilja om något sticker ut.
    Konkreta tips
    En equalizer är egentligen inget annan än en volymkontroll för en vald frekvens, det är därför viktigt att förstå att enbart volym och således också balansen mellan olika instrument har en minst sagt avgörande roll för mixens separation. Likaså kan du använda volym, panorerings och eq-automatisering till din fördel, för att skapa utrymme i mixen genom att lyfta fram och flytta runt instrument, beroende på när de ska ha fokus eller inte. Du behöver med andra ord per automatik inte sträcka dig efter en equalizer så fort det känns grötigt, ibland räcker det med volym och panorering, kanske i kombination med automatiseringar. Något som i förlänger också gör mixen mer intressant och dynamisk. Ett tidskrävande, men ofta nödvändigt alternativ, är att svepa med en equalizer på samtliga kanaler mellan 0 och 500 Hz och lyssna efter grötighet (tjocka bullriga toner) eller fula resonanser, för att sedan sänka dessa en aning. Var inte rädd för att använda breda filter och din mix kommer garanterat öppnas upp, samtidigt som naturligheten bibehålls. Tänk dock på att gröten lätt bli kall om du skär för mycket på samtliga kanaler. Jobba med hög- och lågpassfilter i kontexten. Det är en markant skillnad på hur mycket du vågar skära bort när du lyssnar i sammanhanget, än om du sololyssnar. Ibland dyker det upp påståenden som att ”du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan backa en aning”. Jag väljer istället att säga: ”Du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan lite till”. Med detta menar jag inte att du medvetet ska förändra grundljudets karaktär, utan att du kan komma undan med att skära bort betydligt mer botten (eller topp= än du kanske är van vid, speciellt om du lyssnar och arbetar i kontexten. Detta lättar upp mixen något oerhört och är en av hemligheterna till mindre grötighet. Lyssna på hela mixen, gärna  i mono om möjligt, och skär bort allt över 300 Hz på masterkanalen med ett lågpassfilter. När du enbart lyssnar på botten kan du lättare avgöra vad som verkligen pågår. Kanske lägger du plötsligt märke till gitarrer som bråkar med basen eller onödigt låga frekvenser i sångspåret. Här är hörlurar faktiskt att rekommendera framför studiomonitorer, om du inte befinner dig i ett extremt välbehandlat rum. Ett mycket användbart knep för den som tar sig tiden. Effekter som reverb och delay har en otrevlig förmåga att gröta till det om du inte hög-passar dig. Du kan med gott samvete högpassa de flesta effekter upp mot 300-400 Hz och lågpassa vid 6000-8000 Hz, utan att de för den saken förlorar sitt syfte. Vad detta gör, förutom att frigöra utrymme, är fokusera reverbet till där det gör som mest nytta. Slutligen vill jag slå ett slag för att sätta slutfrekvenserna på masterkanalen, när du nästan är framme vid målsnöret. Att försiktigt justera hela mixen kan ge en känsla av sammanhang och ofta räcker det med 1-2 dB för att göra skillnad. Jobba precis som tidigare genom att svepaöver hela frekvensområdet, och lyssna efter störande toner - gärna i hörlurar för att undvika rummets påverkan. Det finns naturligtvis fler tips och knep att ta till, men följer du ovanstående råd så är du åtminstone en god bit på vägen. Slutligen vill jag att du begrundar ett citat som Gregory Scott (Kush Audio) myntade: "Space isn't created, it's revealed".
    Lycka till. 
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
    Hasse Nilsson
    Om det kliar i fingrarna efter att få göra musik med andra trots karantäntider har vi listan med tjänster och appar som du kan testa.
    Audiomovers


    Vi dyker direkt in i en av de mer avancerade lösningarna på marknaden. Och då menar vi tekniken bakom. Inte avancerad som i svår att använda. Audiomover har en plugg kallad Listento och som du använder till att lyssna och spela in ljudspår från andras inspelningsprogram över nätet. Detta öppnar upp nära nog obegränsade möjligheter för musikaliska samarbeten på distans. Förutsett att de också har konto hos Audiomover och har installerat pluggen. Genom att mecka lite med latenstiden (fördröjningen) fungerar det godkänt om du har fast uppkoppling med minst 4 Mbit/s. Tänk på att du vill kanske kunna ha mer kräm i linan till videokonferens.
    Plattform: Windows och Mac
    Pluggformat: Au, aax och vst
    Pris: Cirka 40 kronor per vecka eller 99 kronor i månaden
    Länk: audiomovers.com
     
    Bandlab


    Ett av de tidigaste webbaserade inspelningsprogrammen som fortfarande håller stilen. Bandhub saluför även en serie med mycket kompakta ljudkort. Här handlar det om kollaborativt musicerande i form av delade dokument. Inspelningsprogrammet finns även för iOS och Android vilket kan bidra till spontanitet i projektet. Bandhub har många bra funktioner, inbyggd gratis tonhöjdskorrigering (typ Auto-Tune eller Melodyne) är kanske den finess som mest tilltalar de yngre förmågorna. Tjänsten sträcker sig över snittet av de webbaserade musikprogrammen genom att vara helt kostnadsfritt och erbjuda generösa lagringsutymmen.
    Plattform: iOS, Android och webb
    Pris: Gratis
    Länk: www.bandlab.com
    Blend

    Med draghjälp från såväl Moby och Erasure har Blend seglat upp som ett intressant alternativ för samarbete över nätet. Tjänsten går ut på att du antingen laddar upp tagningar via ett program på din dator alternativt via webbläsare, eller mixar i en molntjänst. Sedan kan du samarbeta med andra som du hittar genom att följa dem på välbekant sociala medier-manér. Det som skiljer Blend från många andra sajter är att du kan sälja din musik, eller enskilda spår. Då tar Blend en del av kakan. Eftersom Blend ska fungera smidigt med ditt inspelningsprogram så har tjänsten direkt stöd för de flesta sådana, men inte alla. Kolla listan på webbplatsen innan du sätter igång.
    Plattform: Window, Mac och webb
    Pris: Gratis att använda, för såld musik tar Blend 30 procent av intäkterna
    Länk: blend.io
    Endless FM


    Bakom Endless FM står bland annat mjukvaruinnovatören och producenten Tim Exile. Här är jammandet satt i första ledet, vilket är ett uppfriskande initiativ bland alla tjänster som jobbar med icke-linjär produktionsteknik. Vi ska inte sticka under stol med att Endless FM har sin tyngdpunkt på modern urban populärmusik. Med andra ord är det mycket loopar som gäller. Gränssnittet är smart och funktionerna likaså. Särskilt den automatiska beat-synkningen. Däremot är Endless FM begränsad av att de i skrivande stund endast fungerar på Apples mobila apparater. Version för Android ska vara nära förestående. Det går även att förbeställa en dedikerad version för dator här.
    Plattform: iOS (Android, macOS och Windows kommer snart)
    Pris: Gratis, medan kommande pluggar och program kostar cirka 890 kronor
    Länk: endlesss.fm
    Kompoz Studio


    Här är tjänsten för dig som saknar en eller flera bandmedlemmar eller vill sälja dina musikaliska färdigheter. I Kompoz skapar du ett ”gig” som ofta består av en demo som du vill att någon (eller några) bidrar med sina instrumentinsatser till. När du skapar ett gig så kan andra användare anmäla sitt intresse och du kan genom att kolla deras profiler och provlyssna hålla ett slags audition. Sedan bestämmer du dig för en musiker och rullar igång. En sak vi gillar med Kompoz är att tjänsten är mycket noga med rättigheter så att det inte uppstår något tjafs längre fram i tiden. Det är i regel den som skapar giget som äger rättigheterna.
    Plattform: Webb
    Pris: Från 50 kronor per gig och uppåt
    Länk: www.kompozstudio.com
    Ohm Studio


    Ohm Force är banne oss en riktigt klassiker när det gäller pluggar för Windows och Mac. Här har utvecklarna gått åt ett annat håll och tagit fram ett fristående program med fullt fokus på samarbeten över internet. Definitionsmässigt klarar inte Ohm Studio samarbeten i realtid, men närapå, eftersom det som spelas in (midi eller ljud) omedelbart blir tillgängligt de andra som givits tillgång till projektet. Programmet stöder vst-pluggar på Mac och Windows, men inte Audio Units (Mac). En annan sak att hålla koll på är att om du jobbar med externa pluggar så måste även de du samarbetar med ha dem installerade för de ska kunna höra och förändra vad du gör.
    Plattform: Windows och Mac
    Pris: Gratis, men det finns premiumversioner för 390 kronor och uppåt
    Länk: www.ohmstudio.com
    Pro Collabs


    Som namnet antyder är det här en tjänst som i första hand vänder sig till de som satsar rätt seriöst på sin musik. Pro Collabs har två ben. På det ena kan du som amatör (eller proffs) hyra in vokalister och instrumentalister för att spela på dina produktioner. På den andra sidan är det fritt fram för dig som vill sälja dina skills på den öppna marknaden. Det är inte bara att skapa en profil och logga in, som brukar vara det vanliga tillvägagångssättet. Nej, här måste du ha länkar till din musik eller soloprestationer som sedan kollas av livs levande människor innan du godkänns och släpps in. Bra funktioner överlag och vi gissar att exklusiviteten i medlemsförfarandet ökar attraktionskraften för Pro Collabs hos vissa, men inte alla.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis, och olika premiumtjänster finns mot betalning
    Länk: www.procollabs.com
    Soundation


    Svenska Soundation ligger i främsta ledet när det gäller webbaserade inspelningsprogram. Nu har man lanserat Collab Live, ny funktionalitet som företaget benämner ”som Google Docs, fast för musik”. Med andra ord kan du i realtid se och höra förändringar, inspelningar och midi-spår som dina medmusikanter gör. Du ser alltså de andras markörer röra sig på skärmen, vilket är en upplevelse i sig. Det finns inga begränsningar i hur många deltagare som kan labba med ett projekt samtidigt. Soundation har även ett stort bibliotek med instrument, loopar och effekter för själva musikproduktionen. Vi rekommenderar någon slags kommunikation via röst eller video ihop med Collab Live.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis för ett projekt och cirka 70 kronor i månaden för obegränsad tillgång
    Länk: soundation.com

    Två bonustips:
    Musiversal


    Den här tjänsten lägger vi som ett bonustips eftersom den har tagit paus på grund av den pågående pandemin. Men om du någon gång drömt om att få höra dina alster med backning av en stråkensemble eller en hel jäkla orkester, har Musiversal en smal men mycket intressant lösning. Kruxet är att den förutsätter att du kan skriva musik på partitur, eller känner någon som kan. Du levererar en pdf med arrangemanget plus en Pro Tools-fil med tempo. Sedan spelas ditt arr in av yrkesverksamma klassiska musiker och du får ljudfiler i retur. De resultat vi hör har låtit mycket bra. Musiversal förmedlar även kontakter mellan kompositörer och exempelvis filmbolag.
    Plattform: Webb
    Pris: Från cirka 5 500 kronor och uppåt
    Länk: www.musiversal.com
    Studio Mixakuten


    Vill du ha konstruktiv feedback eller vill komma vidare med din mix ska du så klart inte missa Mixakuten här på studio.se. Tjänsten har en enkel bärande idé: du laddar kostnadsfritt upp en bit av låten som du behöver hjälp med, skriver lite kort om vad du önskar få hjälp med – i synnerhet vad du tycker saknas eller vad som inte känns rätt. Sedan kommenterar yrkesverksamma på din förfrågan och ger dig tips på hur du kan göra. När du har fått kommentar från proffset så kommer ämnet öppnas upp för andra, vilket gör att du kan få ännu fler tips – men Mixakuten utgör också en kunskapsbank för dig att bläddra bland andra låtar och kommentarer. Varje medlem kan i skrivande stund få hjälp på Mixakuten upp till två gånger.
    Plattform: Webb
    Pris: Gratis
    Länk: studio.se/mixakuten
    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 25-28 om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    25. Identifiera övriga bärande ljud
    När du har fått styr på maskinrummet, som jag brukar kalla trummor och bas, så ska vi ge oss på det som är som kött på benen. I tips 4 och 5 så pratar jag om att det dels finns instrument som är bärande för låten och dels finns instrument eller ljud som framkallar ett leende på läpparna. Börja nu med det bärande och sätt dem i en bra balans mot trummor och bas. Kontrollera hur sången känns mot dem. Ta därefter de lyckliga instrumenten och strössla med dem för att skapa karaktär och atmosfär. Tänk på att det finns en risk att man placerar ”happy channels” alldeles för högt i mixen.
    26. Gör kicken ren och stadig
    Testa att skära bort all bas upp till 300 hz. (Bild 1).
    Bild 1: Skär bort all bas upp till 300 hz
    Ta sedan en annan, gärna faslinjär, eq (bild 2) och lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick. På så sätt skär du bort slaskiga frekvenser och lägger sedan tillbaka med något renare bas.

    Bild 2: Lägg tillbaka så mycket att det känns som en stadig kick
    Du kan också prova att lägga dit en basplugg typ Waves Maxxbass (bild 3). Då får du också ett jämnt tillägg i botten.
    Bild 3: Lägg en basplugg typ Waves Maxxbass. Då får du också ett jämnt tillägg i botten. Min favorit är att utgå ifrån inställningen "Dies Bassum"
    27. Retrokänsla på trummorna
    Testa att lägga ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna (bild 1). Var varsam med detta även om det låter coolt och lite retro. Det blir lätt en smula tröttsamt i för stor mängd.

    Bild 1: Lägg ett kort delay på hela trumpaketet, men framför allt på virvel, pukor och hihat. Delaytiden bör vara mellan 50 och 75 millisekunder. Dra på lite feedback, och sedan ska det kännas att det studsar lite om trummorna.
    28. Anpassa basen för små högtalare
    Om du har en fet bas med mycket subbas kan det vara svårt att få den att sticka ut i småhögtalare. Prova då att ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz (bild 1) som möjligt utan att det låter dåligt.

    Bild 1: Ge basen så mycket runt 1,5 kilohertz som möjligt
    Testa också att klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack (bild 2).

    Bild 2: Klona basen till ett annat spår som du komprimerar hårt med snabb och kort attack.
    I en distorsionsplugg med eq-del, som exempelvis Decapitator (eller använd en eq) – skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt i distorsionspluggen (bild 3) utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen. Det blir väldigt subtilt i stora högtalare, men det gör att man uppfattar basen i små högtalare.
    Bild 3: Skär bort bas under 300 hz och gör en liten eq-peak runt 1 500 hz. Kör den försiktigt utan att dista för mycket, och blanda denna klon försiktigt med originalbasen.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Då och då får jag frågan om inspelnings- och mixningsvolym och i synnerhet det som kallas för gain staging eller gainstruktur. Och faktum är att detta fenomen kan ha en direkt avgörande roll för soundet på din mix och inte minst ditt arbetsflöde.
    Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW.
    Bakgrund
    Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW.
    Lagom
    Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra.
    Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. 
    Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW.
    Siffror
    Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna.

    En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen.
    Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt.
    Slutsats
    Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
    Ollie Olson
    I det här tipset visar jag olika typer av delay-effekter och hur du kan använda dem för olika instrument för att göra din mix bredare och djupare.
    Delay-effekter är olika typer av ekon och dess studsar. Det kan användas som till exempel stereodelay där samma ekostudsar kommer lika mycket både till vänster och höger i ljudbilden. Men det är två olika signaler som gör att du upplever det som stereo med en större bredd på ljudet. (Bild 1).
    Bild 1: Soundtoys Echoboy inställt som stereodelay.
    Sedan kan du välja att lägga på ett monodelay. Här ligger effekten i mitten utan stereokänsla vilket gör att ljudet upplevs som att det arbetar i djupled. Beroende på hur stort förhållandet är mellan ”torrt” (inget/lite reverb) och ”blött” (mycket reverb) så kan det upplevas som närmare eller längre bort. (Bild 2).
    Bild 2: Waves H-Delay inställt som monodelay.
    En annan typ av delay-effekt är pingpong-delay där studsarna kommer i vänster respektive höger kanal varannan gång. Detta skapar rörelse i sidled. (Bild 3).
    Bild 3: Soundtoys Echoboy inställt som ping pong delay.
    Delay-effekt för bredare gitarr
    Hur kan du vara kreativ med dessa olika typer av delay-effekter? Jo, låt oss börja med ett monodelay som du kan använda på många olika sätt så klart, och där endast himlen är taket för vad du kan göra.
    Ett sätt att använda det till är när du vill få en bredare och fetare gitarrvägg. Låt oss säga att du har spelat in två gitarrer varav den ena är en dubb på den andra. Det låter hyfsat stort och fint men du saknar kanske nåt? Testa att panorera ut gitarrerna maximalt till vänster och höger. Skapa sedan två send-kanaler och två retur/auxiliary-kanaler där du lägger på en delay-plugg på var och en av dessa returer. (Bild 4a och 4b).
    Bild 4a: Panorera ut gitarrerna maximalt till vänster och höger.

    Bild 4b: Två send-kanaler och två retur/auxiliary-kanaler där du lägger på en delay-plugg på var och en av dessa returer. (Bilden till vänster är undre delen av Pro Tools-mixern och bilden till höger är övre delen av Pro Tools-mixern).
    Dessa returer ska helst vara i mono så klart, och det ska panoreras max till vänster respektive höger. Delay-effekterna ställer du in lite olika. På det vänstra delayet väljer du en tid på 40 ms och med nästan ingen feedback. Låt de filter som finns vara orörda eftersom du vill ha full bandbredd på dem. Om det finns någon slags modulering så ska du dra ner den till noll. (Bild 5).
    Bild 5: Inställningarna på det vänstra delayet där du väljer en tid på 40 ms och nästan ingen feedback.
    På det högra delayet så gör du likadant men välj en delay-tid på 60 ms. Sedan skickar du den vänstra gitarren till det högra delayet och sedan tvärtom – den högra gitarren till det vänstra delayet. (Bild 6).
    Bild 6: Inställningarna på det högra delayet. Gör likadant, men välj en delay-tid på 60 ms. Sedan skickar du den vänstra gitarren till det högra delayet och sedan tvärtom.
    Därefter lyssnar du på den vänstra gitarren i solo tillsammans med det högra delayet och balanserar delayet så att du får känslan av att den nästan fungerar som en dubb. När det känns stort och brett så gör du samma sak med den högra gitarren.
    Därefter kan du, om du vill ha det ännu bredare, skicka delay-returerna till ytterligare en stereoretur som fungerar som båda delayernas output. På denna lägger du en plugg för stereobredd, typ Waves S-1. Du kan också testa hur det känns att öka respektive minska delay-tiderna för att se hur det påverkar gitarrerna och din mix. Du kan så klart göra likadant med andra instrument som du har dubbat. Tänk bara på att om du är för frikostig med delayerna så kan det låta ”badrum”. (Bild 7).
     
    Bild 7: Om du vill ha det ännu bredare, skicka delayreturerna till ytterligare en stereoretur som fungerar som båda delayernas output. Bilden till vänster är undre delen av Pro Tools-mixern och bilden till höger är övre delen av Pro Tools-mixern.
    Delay för större piano
    Nu tar vi ett ett exempel på hur vi kan använda stereodelay-effekten. Låt säga att du har ett piano som du vill ska kännas lite större och maffigare. Då gör du en retur/auxiliary-kanal där du lägger ett stereodelay på.
    Delayet ställer du in så att det läser tempot från ditt arrangemang eller om du inte har satt ett absolut tempo så försöker du leta reda på tempot via olika appar som finns. Därefter ställer du in delayet på 1/8-delar. (Bild 8).
    Bild 8: Ställ in delayet (Echo 1) på 1/8-delar.
    Beroende på hur mycket du vill att studsarna ska finnas kvar eller ”simma omkring” så ställer du in feedbacken. Det vanliga i detta exemplet är att det ska vara en, eller möjligen två studsar så att det inte blir för rörigt i mixen. När detta är gjort så skär du bort bas upp till 400-500 Hz ungefär och skär i diskanten ner till 4 000 Hz, mellan tummen och pekfingret. Detta gör att studsarna blir smalare i frekvensgången. Sedan lyssnar du på pianot i solo ihop med delay-effekten och ställer in så att du skickar lagom mängd till delayet. Tanken är att du mer ska känna än höra delay-studsarna så du får vara ganska försiktig. Efter delay-effekten så kan du göra som i exemplet ovan och lägga en stereobreddare så att studsarna hamnar ”utanför” pianot i stereobilden. Stereodelayer kan så klart användas på samma sätt med olika instrument. (Bild 9).

    Bild 9: Skär bort bas upp till ca 400-500 Hz, och skär i diskanten ner till ca 4 000 Hz. Detta gör att studsarna blir smalare i frekvensgången.
    Delay-effekt för pads och stråkar med mera
    När det kommer till pingpong-delay så använder jag det för att skapa rörelser i sidled när det kommer till soloinstrument eller insatser som ligger i mitten på stereobilden, men som jag vill ska smälta in i andra stereoljud såsom padljud, stråkar, gitarrdubbar. Känslan blir att ”mitteninstrumentet” gifter sig bättre med dessa bredare ljud.
    Jag brukar ställa in det med 1/8-delar, 1/4-delar, punkterade varianter av dessa eller som trioler i någon form och det beror på vilket tempo låten har och vilken rytmik som ligger till grund för arrangemanget. Sedan brukar jag vara lite försiktigare med att skära i bas och diskant så att delayet upplevs som lite varmare och lyxigare men det beror ju så klart på hur mixen och de omkringliggande ljuden låter i helheten. Ibland kan man vara lite mer generös med bas och diskant, och ibland så måste man skära för att det inte ska bli för tjockt. (Bild 10).

    Bild 10: Inställning med 1/4-dels trioler. Skurit i bas och diskant så att delayet upplevs som lite varmare och lyxigare.
     
    Läs mer om att skapa bredd och djup i din mix
     
     
     
     
    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: I veckans måndagsintervju pratar jag med producenten Selen Özan om hennes masteruppsats “Arbetssätt och metoder inom musikproduktion: En undersökande studie i hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser” – ett riktigt guldkorn fyllt med tips och metoder kring att slutföra projekt i tid, effektivisera sitt arbete genom templates och lämna arbetet på jobbet för att främja sin hälsa.
    Selen Özan är musikproducent, kompositör och låtskrivare med både en kandidat i jazzsång och en master i musikproduktion i bagaget. Hon är en av grundarna av studiokollektivet Oda Studios i Stockholm och har producerat artister som Veronica Maggio och Miriam Bryant. Förra året blev hon som första kvinna nominerad i producentkategorin på Denniz Pop Awards.

    Selen Özan. (Foto: Robin Bøe)
    Hur kommer det sig att du valde att skriva din masteruppsats om att jobba hållbart som musikproducent?
    – Jag märkte av vissa tendenser hos både mig själv och mina producentkollegor som jag uppfattade som ohållbara i det långa loppet. Jag ville också gräva djupare i min egen oförmåga att få uppgifter genomförda. Här är länk till masteruppsatsen.
    Kan du ge några exempel på metoder för hållbara, kreativa och långsiktiga musikproduktionsprocesser som du tar upp i uppsatsen?
    – Metoderna som tas upp i uppsatsen är bland annat tips kring tids- och projektplanering, kreativa lösningar vid blockeringar och en hel del allmänna tips inom hållbarhet och effektivitet med fokus på den individuella hälsan.
    – Inom planering har verktygen varit riktigt hjälpsamma för att kunna påbörja och slutföra musikaliska projekt och för egen del rör det sig då främst om nya arbetstider och projektplanering. Jag jobbar numera nästan uteslutet bara på vardagarna under vanliga kontorstider och håller helgerna lediga i den mån det är möjligt.
    För musikproducenter som vill börja arbeta på ett mer hållbart sätt, var tror du det är bra att börja?
    – Att börja med att analysera sina egna mönster och svårigheter och sen kanske läsa min uppsats för att få några tips, haha! Nej men det kan vara jättesvårt att bryta invanda mönster och där tror jag inspiration är ganska viktigt.
    I din uppsats skriver du att det varit viktigt för dig att ha ett sammanhang med likasinnade för samarbeten och fysiska möten. Kan du berätta lite mer om det och om ditt musikstudiokollektiv Oda Studios?
    – För mig är det viktigt att ha andra likasinnade omkring mig för inspiration, kreativa utbyten och samarbeten och kompetensutbyte. Det inspirerar mig enormt att höra studiogrannens surr. På Oda Studios i Stockholm huserar hela 18 musikskapare som delar på några studios och några kontors-/produktionsplatser. Det finns inget bättre än när vi är flera på plats som kan tagga igång varandra, och arbeta intensivt för att sedan ta en gemensam lunchrast.
    Vad är du aktuell med framöver?
    – Vi släppte rätt nyligen en singel med Miriam Bryant – Nån Av Oss (Spotify / Apple Music), som jag producerat och varit med och skrivit. I övrigt har jag några andra projekt igång men det är en lite speciell tid just nu då många sessions ställs in.
    Selen Özan hemsida

    Måndagsintervjun är en ny serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Det finns en fara i att förlita sig på komprimering på masterkanalen som räddaren i nöden. Och faktum är att felaktiga inställningar snarare suger musten ur din musik än tvärt om. Med detta sagt är jag själv en stark förespråkare av stereokomprimering, så länge det sker på ett smakfullt och genomtänkt sätt.

    Kush Audio AR-1 bygger på en rörkompressor från 50-talet och är perfekt när du vill ge hela mixen extra karaktär.
    Stereokompression* (jag väljer att kalla det så för enkelhetens skull) på masterkanalen handlar kort och gott om att lägga en kompressor, vilken som helst egentligen, över hela mixen (ofta) med syftet att limma ihop musiken och göra den mer enhetlig. Likväl kan det handla om att ge mixen en visst typ av karaktär eller färgning, eller att skapa mer rörelse. Vissa går till och med så långt som att inte komprimera alls, utan enbart använda en viss typ av kompressor för att ge mixen det där lilla extra som det allt som oftast är så svårt att sätta fingret på. Men i grund och botten handlar alltså stereokompression om att sammanfoga samtliga kanaler på ett snyggt och kontrollerat sätt, vilket vi ska fokusera på idag.
    * Hänvisar till stereobuss- eller mixbuss-komprimering.
    Vilken kompressor?
    Vilken kompressor du använder spelar både liten och stor roll. Med detta menar jag att i stort sett alla kompressorer fungerar som stereokompressor, frågan är bara vad du är ute efter. Handlar det om transparent och osynlig komprimering eller tydlig och färgad med mycket karaktär, eller kanske något mittemellan? Det finns idag en uppsjö kompressorer att välja på när det kommer till att komprimera hela mixen, där några av mina personliga favoriter är:
    Elysia Alpha Compressor Unisum Mastering Compressor DDMF MagicDeathEye Kush Audio AR-1 Klanghelm MJUC Pulsar Mu TDR Kotelnikov GE
    Unisum Mastering Compressor är en sprillans ny universalkompressor som fått stående ovationer från användarna. Speciellt utvecklad för mastring.
    De grundläggande inställningarna att hålla koll på är: Ratio, threshold, gain reduction, attack och release. Beroende på kompressor finns det naturligtvis fler eller färre parametrar, men dessa är de mest väsentliga gällande dagens tips.
    Kompressorns inställningar
    När det kommer till stereokompression finns det god anledning att vara återhållsam och en ratio på mer än 2:1 är sällan nödvändigt. Ration bestämmer hur mycket av signalen som komprimeras när tröskelvärdet (threshold) överskrids. Ju högre ratio desto tydligare (mer uppenbar) komprimering. Kom ihåg att vi i regel talar om komprimering som ska kännas snarare än höras. En mer eller mindre subtil sammanfogning av mixen, snarare än uppenbart hörbar kompression. Tröskelvärdet talar om när kompressorn börjar jobba. Om den inkommande signalen överstiger tröskelvärdet sänker kompressorn volymen, utifrån rådande ratio. Gällande attack är grundregeln att inte använda en alltför snabb och någonstans mellan 10-30 ms brukar vara lagom. På så vis släpps de snabba transitera igenom samtidigt som de mest påträngande topparna tämjs en aning. Releasen, som vid missbruk kan leda till att hela mixen pumpar (vilket så klart också kan vara önskvärt), berättar för kompressorn när den ska sluta komprimera. Vanligtvis vill du använda releasetid på en bra bit över 50 ms. Värt att notera är att många kompressorer har så kallad ”auto release” vilket nästan alltid är att föredra, även om det ibland har sina fördelar att manuellt ställa releasen i takt till musiken.  Slutligen har vi gain reduction som kort och gott handlar om hur mycket du trycker ihop ljudet på din mix. Här brukar runt -1 till -2 dB i låtens starkaste pari vara lagom när det handlar om komprimering över hela mixen.

    DDMF MagicDeathEye fungerar lika bra på enskilda kanaler som på hela mixen. 150 Hz filtret är speciellt trevligt på masterkanalen.
    Slutsats
    En ratio på 2:1 med en attack på 10-30 ms och release på över 50 ms (men gärna auto release) och -1 till -2 dB kompression är en säker utgångspunkt för stereokompression. Jag brukar själv föredra kompressorer utan massa valmöjligheter, som exempelvis MagicDeathEye. Denna kompressor har väldigt få inställningar samt speciellt en side-chain-funktion, vilket innebär att botten komprimeras mindre under 150 Hz. Mycket av livfullheten och värmen sitter nämligen just i bottenpaketet och om detta komprimeras för hårt tappar musiken mycket av sin naturliga stuns.
    Med ovanstående i åtanke gäller det alltså att fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma innan du slänger på en kompressor över hela mixen, varje sig det handlar om lätt kompression, färgning av ljudet eller något annat. Men en sak är i alla fall säker: En rätt rattad kompressor kan lyfta din mix både ett och två snäpp.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 19-24 och annan värdefull visdom om hur dina mixar kan nå högre höjder.
    19. Så komprimerar du virveln
    Till virvel kan du kan du också använda en långsam attack och kort release. Detta för att få så mycket smäll som möjligt. En ratio på 6:1 brukar funka utmärkt. Du vill ju att den ska slå dig på näsan.
    20. Få virveln att hoppa ut ur högtalaren
    Det gäller att få en så smällig virvel som möjligt, och om du har följt tips 19 så behöver du nog bara puffa lite lätt vid 2-3 kilohertz för att få den att hoppa ut ur högtalaren och ge dig en stadig 2/4-känsla.
    21. Komprimera slagverk tillsammans
    Samla alla slagverk på en och samma buss och komprimera dem som ett paket. Då får du hela rytmen att hänga ihop och slagverken att påverka varandra. Du kan ju fortfarande eq:a varje instrument individuellt.
    Alla slagverk på en och samma buss, komprimerade som ett paket
    22. Använd dubbla basar
    Inom elektronisk musik, och då menar jag allt från eurotrash till hiphop, så är det inte ovanligt att man använder två olika basar. Ofta väljer man två ganska feta ljud. Testa då dels vilket av dem som har den renaste subbasen och dels vilken som låter renast med kicken i de nedre frekvenserna. Välj den basen som ”bas” och låt den andra stå för karaktären. Du kan vara ganska snål med bas i den senare basen eftersom man kommer att uppfatta det som att den också är mullig och rund vilket beror på att de ”lånar” frekvenser av varandra.
    23. Detaljerna är viktiga
    Nu har vi listat en massa tips för trummor, beat och bas. Ta en koll på hur denna sektion låter tillsammans. Saknas några frekvenser? Känns det tunt? Fattas svänget? Gå in och prova dig fram genom att höja och sänka olika slagverk lite grann. Försök hitta hur de små detaljerna ska passa in i pusslet. Kanske ska du testa att delay:a eller minusdelay:a ett eller ett par av instrumenten en eller ett par snäpp. Oftast blir känslan inte otajt utan man upplever snarare det hela som levande. Gör åkningar så att man kommer ifrån det statiska. Om det är livespelade trummor så kan det vara bra att trigga virvel och kick med något stabilt samplingsljud under originalljudet för att få en jämn och återkommande diskant upplevelse i virveln eller botten i kicken.
    24. Prylar kan inte göra underverk
    Väldigt ofta finns det en övertro på att ”rätt” prylar eller pluggar kommer att göra underverk. Tänk då på att om det är en dålig låt som är dåligt inspelad med en dålig artist så finns det inte en pryl eller plugg i världen som kan rädda det. Lär dig mixa utifrån alla utgångslägen. Så länge du hittar en idé som gör att låten kommer fram, sången kommer fram och framför allt som gör att man vill lyssna på den igen. Ja, då har du gjort jobbet.
    Prylar eller pluggar kan inte göra underverk

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.
    Micke Linderoth
    Det var Carlos Santana som gav namn åt Mesa Boogie, ett företag som tog sin början i en enkel reparationsverkstad.
    Mesa Boogies utveckling från småskalig reparationsverkstad till att designa och bygga egna förstärkare är en parallell till dagens boutiquemarknad med instrument, förstärkare och effektpedaler. På våra breddgrader har Boogies prylar alltid haft en aura av magi kring sig, men som med många andra gäller även här: att smakar det så kostar det.
    Idag är mastervolym och flera kanaler med ett kristallklart rent ljud till ett übertungt metalgitarrsound en självklarhet. Förr var det inte lika enkelt. Enda sättet att få till ett varmt, sjungande distsound var att pressa sin förstärkare till max. Många gånger med en boost, dist eller fuzzpedal (eller alla tre) mellan din gitarr och förstärkare med ett öronbedövande volymtryck som följd.

    På bilden en modernare variant, Mark Five, men med den karaktäristiska Mesa Boogie-looken.
    Mesa Boogie Mk I
    När Mesa Boogie lanserade sin förstfödde i början av 70-talet blev den en sensation. Preamp-sektionen hade tre 12AX7-rör medan slutsteget hade två 6L6-rör. På frontpanelen fanns två ingångar med olika känslighet: en hi gain och en som var mer lik en Fender Bassman. Två volymkontroller, en mastervolym följt av tonkontroller (treble, bass och middle) och på baksidan en presence-kontroll. Högtalaren var en 12-tums JBL eller en Altec Lansing i ett träkabinett.
    På de första modellerna var reverb och eq ett tillval och i dag är dessa modeller samlarobjekt. Mesa Boogie var först ut med kabinett av exotiska träslag i stället för vinyl och tolex.
    Några år tidigare hade Mesa Boogies grundare Randall Smith byggt om och moddat Fender Princetonförstärkare – över 200 enligt honom själv – med mer gain, ny elektronik, eltrafo och en tolvtumshögtalare i sin ”hundkoja”. Den första som fick tillbaka en ”förstärkarulv i fårakläder” var gitarristen Barry Melton i bandet Country Joe and the Fish.
    När Carlos Santana hörde den sade han: ”Man, that little amp really boogies” och företaget fick sitt namn.
    Hemligheten bakom Boogie Mk. I var att Smith byggde en förstärkare med fyra gainsteg (då var ett eller två det vanliga) där signalen förstärks i något som kan kallas kaskadgain (eng. cascade gain) – en finess som idag finns på de flesta gitarrförstärkare.
    I en intervju för några år sedan beskrev Randall Smith sina första år som förstärkarbyggare: ”Jag ville bygga någonting hippt för att slippa svälta. Mitt mål var att bygga det bästa, inte bara en massa förstärkare”.
    Kända användare
    De första förstärkarna i Mesa Boogies Mark I-serie byggdes något år in på 70-talet och tidiga användare var gitarrister som Carlos Santana, Keith Richards, Ron Wood och Jerry Garcia.
    Den första Boogiestärkaren jag såg – förutom annonser i varje nummer av amerikanska Guitar Player – kom till Västerås när Björn Werngren, för övrigt en av Sveriges absolut bästa blues-rockgitarrister i bland annat Monaco Blues Band, beställde en direkt från USA. Vad jag vet så spelar Björn oftast fortfarande på en Boogie-topp.
    Idag har Mesa Boogie ett stort sortiment av förstärkartoppar och kombos. Mark-serien var länge deras flaggskepp men med grunge och metal blev det Rectifier-serien som tog över. Idag har Mesa Boogie massor av förstärkarmodeller och tillverkade en MK I reissue för några år sedan. Undertecknad har aldrig ägt en Boogie, men man ska aldrig säga aldrig.
    Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 5-2013
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.

  I accept