Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Efter några veckors mer eller mindre välförtjänt semester är nu Fredagstipset äntligen tillbaka. Och vad bättre än att värma upp skrivarmusklerna med lite mjukvarutips i form av sex nya pluggar till Windows och MacOS, samt ett trick?
    Jag är den första att skriva under på att du inte behöver fler pluggar för att skapa utmärkta mixar och mastringar och det ska mycket till innan jag själv trycker på köpknappen. Faktum är att många av mina favoritpluggar har flera år på nacken - något jag snarare är stolt över än skäms för. Dagens skriveri kan därför tyckas aningen kontraproduktivt. Med detta sagt är syftet alltså inte att tala om vad du bör köpa, utan enbart att uppdatera dig (en smula) gällande vad som händer på pluggfronten just nu.
    I slutet av artikeln tipsar jag om hur du kan skapa mer bredd och djup i dina mixar med hjälp av ett speciellt reverbtrick.
    smart:reverb
    smart:reverb är som namnet antyder en smart plugg som lyssnar på och analyserar valfri ljudkälla, för att sedan automatiskt ställa in rätt mängd och rätt sorts reverb. Tanken med den intelligenta rumsklangen är att komma bort från presetträsket och istället lägga fokus på vad som faktisk fungerar och låter bra.
    Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 89 Euro Hemsida: https://www.sonible.com/smartreverb/
       
    Chow Dsp Tape Emulation Plugin
    CHOW är en ny rullbandsemulering som bygger på Sony TC-260, men med fördelen att du själv kan knåpa ihop din egen favoritbandare. Mångsidighet är ledordet och tidiga recension skvallrar om att gratispluggen har en hel del välljud att erbjuda.
    Format: Windows/MacO VST, AU, Standalone plugin Pris: Gratis Hemsida: https://github.com/jatinchowdhury18/AnalogTapeModel
       
    Pawn Shop Comp 2.0
    Pawn Shop Comp som nu äntrat version 2.0 är en tube/FET-kompressor som klarar av i stort sätt all typ av kompression - från transparent och len ihoptryckning till kaxig eller totalt söndertrasad. Förutom att agera kompressor är Pawn Shop Comp dessutom en rörpreamp och en tvåbands equalizer med karaktär.
    Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 99 Dollar Hemsida: https://korneffaudio.com/product/pawn-shop-comp-2-0/
       
    ShapeShifter
    Med inspiration från SketchCassette tar ShapeShifter det hela ett steg längre och stoltserar med en karaktärskompressor av sällan skådat slag. Med ett unikt gränssnitt och en bladning av upward och downward-kompression kan du med enkelhet skapa helt nya ljud, eller bara ratta till det där lilla extra.
    Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 20 Dollar Hemsida: https://aberrantdsp.com/plugins/shapeshifter/
       
    T-RackS Space Delay plug-in
    T-RackS Space Delay är tydligt inspirerat av Roland Space Echo RE-201, både till utseende och sound, där organsikt och varmt rullbandsljud är måttstocken. Delayet fungerar utmärkt på gitarr, sång och trummor och kan framkalla smått galna ljudlandskap om så önskas - speciellt när du är ute efter en rejäl dos vintagekaraktär.
    Format: Windows/MacO VST, AU, AAX (64 bit) Pris: 100 Euro Hemsida: https://www.ikmultimedia.com/products/trspacedelay/
       
    DeRoom Pro
    Ibland blir det för mycket av det goda, vare sig det handlar om inspelningar med för mycket rumsljud, eller exporterade spår med diverse effekter. Detta löser DeRoom Pro galant genom att separera direktljudet från efterklangen/reflekterande ytor. Måste upplevas för att ge en pluggen rättvis (ljud)bild.
    Format: Windows/MacOs VST, AU, AAX Pris: 157 Euro Hemsida: https://www.accentize.com/DeRoomPro  
     
    Bredda mixen med reverbtricket
    Det finns många sätt att bredda en mix på, inte minst genom panorering, eq och genomtänkt användande av reverb och delay. Men ibland kan det där lilla extra behövas - det som snarare känns än hörs. Testa följande: Skapa en effektkanal med valfritt reverb och lägg någon form av stereobreddare sist i kedjan. Själv använder jag Ozone 9 Imager, vilken tillåter mig att bredda enbart vissa frekvensområden (vanligen mellan 400-4000 Hz), men vilken breddare some helst funkar. Öka på med 25-50% och vips placeras reverbet längre ut i sidorna, samtidigt som välbehövligt plats lämnas i mitten. Reverb mår nämligen bra ute på kanterna, eftersom mitten har en tendens att snabbt bli frekvensmättad (baskagge, bas, virvel, leadsång). Du behöver naturligtvis inte använda tricket på alla reverb, då det lätt blir grötigt och effekten tappar sin effekt. Likaväl kan det ibland vara en idé att tvärt om minska bredden på reverbet och istället dra detta åt monohållet, speciellt om du jobbar med lite snabbare och hårdare musik.
    Bonustips
    Gällande vintagesound och i synnerhet 60-talet... Istället för att punga ut närmare 2000 kr på Plugin Alliances senaste mixerbordsemulering NEOLD v76U73 (vilken säkerligen är hur trevlig som helst), så kan du ladda ner Shattered Audios välljudande gratisplugg Code Red Free.
    Lycka till!
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Calle Olsson
    Vintagefantasten Calle Olsson berätta om sina favoriter bland gamla kompressorer, eq-enheter och effektburkar. Han rotade fram elva åtråvärda klassiker.
    Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det ändå värt mödan och pengarna, eftersom rätt hårdvaruburk kan tillföra precis den där magin som behövs i dina produktioner ibland.
    Effektenheter
    RE-201 Space Echo – Gav upphov till en musikgenre
    Om det var sjuttiotalets kosmiska trend eller om Roland bara tyckte det lät så rätt att kalla RE-201 för Space Echo låter jag vara osagt. Men det här bandekot gjorde definitivt en helt ny ljudbild tillgänglig för pionjärer som Lee ”Scratch” Perry, Kraftwerk och Pink Floyd för att nämna några.
    Lee Perry var den som under sjuttiotalet i stort sett skapade det som i dag kallas dub. Och det var genom att använda sig av feedback-effekten på Roland Space Echo som han gjorde det. Själva ekosignalen matas tillbaks och ger ett slags rundgång som gör att ljudet ändras en aning för varje eko. Detta kan också kontrolleras genom att skruva på tonkontrollerna och Intensity-ratten.
    RE-201 har ett inbyggt fjäderreverb som även det är mycket populärt. Fördelen med bandekon är att varje eko har sitt eget sound beroende på hur slitet bandet är, hur ekot är kalibrerat eller hur pass nyligen rengjorda tonhuvudena är. Ekot fungerar lika bra till gitarr som till syntar och sång. Perfekt att ha på en send och mata in lite olika kanaler för att skapa lite liv i ljudbilden.
    Universal Audios plugg Galaxy Tape Echo och AudioThings Outer Space  simulerar effekterna från Roland RE-201 Space Echo. Se även Arturias Delay TAPE-201.
    Roland RE-201 Space Echo
    Roland SBF-325 – Flanger med äkta stereo
    I slutet av sjuttiotalet släppte Roland en rackserie som bestod av en rad högkvalitativa effekter. Den jag gillar bäst av dem är stereoflangern SBF-325. Den är stereo rakt igenom. Om du tar in en stereosignal så går den så genom hela maskinen.
    Den här flangern skimrar verkligen och har en rad funktioner som gör den användbar i de flesta situationer. Det fins fyra effektlägen, tre olika flanger och chorus. Du kan styra feedback, center position, hastighet och modulationsdjup.
    Flanger kan vara en ganska svår effekt att jobba med. Den tar över ganska lätt så att man bara hör effekten och inte musiken. Men med SBF-325 är det aldrig svårt att hitta en plats åt effekten i ljudbilden, detta tack vare dess variationsrikedom och mycket höga ljudkvalitet.
    Någon pluggversion av Roland SBF-325 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
    Roland SBF-325 är en flanger med äkta stereo.
    Lexicon Prime Time Model 93 – Episka rymdklanger
    Lexicon är ett företag som sedan sjuttiotalet specialiserat sig på digitala reverb. De har också släppt ifrån sig ett par mäktiga delayburkar som kallas Prime Time.
    Jag använder Model 93, som är den första i serien. Den släpptes 1978 och är helt digital men låter verkligen levande och organiskt trots detta. En svensk artist har sagt: ”Det är som ett RE-201 utan alla problem med band-svaj”. En väldigt bra beskrivning.
    Prime Time Model 93 består egentligen av två stycken delayer som man kan ställa tiden individuellt för. Varje delay har sin egen utgång och jag har dem alltid helt panorerade ut åt sidorna. Jag har faktiskt inte riktigt koll på om de sedan påverkar varandra, men en sak är jag säker på. Det är något i de där kretsarna som gör att resultatet blir så där som man vill ha det. Stort och rymdigt och episkt.
    Soundtoys plugg PrimalTap simulerar Prime Time Delay.
    Lexicon Prime Time Model 93 är rakt igenom digital men låter ändå organiskt och levande.
    Ensoniq DP-4 – Känd från Daft Punks produktioner
    Det är inte bara ljudet som betyder något – eller om något låter dåligt så vill man ju så klart inte ha det – men det skadar ju inte om det ser bra ut heller. Ensoniqs klassiska digitala multieffekt DP-4, som släpptes i början av 90-talet, är ett typexempel på hur fint det kan bli när man verkligen tänkt igenom en produkt från start till mål.
    Den låter bra och ser bra ut. Silverratten är verkligen sjukt snygg.
    Den har dessutom en flexibilitet som inte går att återfinna på någon annan effektenhet i klassen, den går till exempel att använda som två helt separata effektenheter i stereo.
    Nuförtiden kan du plocka upp en DP-4 eller uppföljaren DP-4+ för någon tusenlapp eller två begagnad. Den har mycket fina effekter såsom vocoder och phaser, som bland andra Daft Punk har använt en hel del.
    Någon pluggversion av Roland DP-4 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
    Ensoniq DP-4 används av Daft Punk.
    Eq-enheter
    Roland SEQ 315 – Klassiker från 70-talet
    Detta är den ena av två eq-enheter i Rolands populära studiorackserie från slutet av sjuttiotalet. Den andra är en 31-bands grafisk och den här är en 2x15-bands dito. Det är alltså två separata kanaler, men det fungerar bra att ha dem på ett stereopaket, då alla reglar är stegade.
    Det går att ställa dem mellan stegen också, men av någon anledning är det skönt att ha fasta lägen på en eq-enhet.
    SEQ 315 har både balanserade och obalanserade utgångar och jag tycker den är mycket användbar vid inspelning av trummor och keyboard. Fördelen med en extern eq är att man rätt snabbt hittar vilka frekvenser man gillar att förstärka i just sin studio. Billigt och användbart. Även om mjukvara också kan göra jobbet så är det rätt skönt att ha det på vissa ljudspår redan innan mixning.
    Någon pluggversion av Roland SEQ 315 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
    Roland SEQ 315 har fasta lägen för eq-inställningarna.
    Orban 622B – Perfekt för trummor
    Orban är ett ganska okänt företag som tillverkat högpresterande ljudutrustning sedan sjuttiotalets andra hälft. De är främst inriktade på radio och tv men vissa produkter fungerar naturligtvis lika bra i din studio.
    Denna ljusblå skapelse är en parametrisk equaliser, vilket innebär att du har fyra frekvenser att förstärka eller dämpa och du kan själv bestämma hur detta ska ske – mycket användbart vid mixning av till exempel trummor.
    Orban 622B är verkligen en sådan där maskin som lägger till önskad effekt på precis rätt sätt. Den är enkel att jobba med – förutom en master on/off per kanal har även varje band en switch. Vid mixning kan man ibland mixa sig ”blind” så att man bara drar på mer och mer diskant. Då är det bra att kunna växla mellan två lägen för att enkelt höra vilket som låter bäst.
    En begagnad 622B kostar mellan 2 000 och 4 000 kronor beroende på om du har tur eller inte. När jag fick min så var samtliga switchar helt oxiderade. Men då var det bara att sitta och dra i dem några minuter så att de släppte. Detta beror ofta på att enheterna inte har använts på länge när de säljs.
    Någon pluggversion av Orban 622B ser inte ut att finnas idag på marknaden.
    Orban 622B gör sig bra som huvud-eq vid bearbetning av trummor.
    Pultec EQP-1A – Legendarisk eq från 50-talet
    Pultec EQP-1A är den mest legendariska equaliser som någonsin byggts. Den släpptes redan 1951 och är konstruerad av Eugene Shank. Själva grundidén är att man helt enkelt skulle kunna återställa det naturliga ljudet som gått förlorat vid själva inspelningen. I dag används en eq till så mycket mer än så, men då detta var drivkraften bakom designen så är den verkligen perfekt anpassad för det.
    Den har ett exceptionellt fint ljud i både höga och låga register, är rördriven och återfinns i många stora studior runt om i världen. Som tur är finns det hårdvarukloner både att köpa och bygga själv samt numera även professionella mjukvaruversioner. Av hårdvaruklonerna är Manleys Enhanced Pultec Equalizer en av de mest kända. Den finns i både mono- och stereoversion.
    Waves PuigTec EQs och Avids Pultec Bundle samt Universal Audios Pultec Passive EQ Collection simulerar bland annat Pultec EQP-1A.
    Pultec EQP-1A släpptes redan 1951.
    Kompressorer
    Valley People ”Dynamite” – Uppskattad kompressorklassiker
    En kompressor är i stort sett standard på alla spår i all musik i dag. Sedan har man minst en masterkompressor, för att inte tala om de olika busskompressoerna hit och dit. Annat var det förr när man kanske lade en stereokompressor på mastern och fick förlita sig på bandkompression eller annat härligt på de övriga.
    Men något som det alltid är tacksamt att offra en stereokompressor på är överhänget på trummorna. Där passar Valley Peoples Dynamite in perfekt. Det går att göra mycket kul med denna produkt. Allra bäst är den när man vill göra riktigt mycket – förstöra och bryta ner. Dynamite var fram tills för ett par år sedan ganska enkel att hitta.
    Men på senare tid har den blivit en eftersökt kompressor som många producenter världen över använder sig av. Den finns i några olika utföranden. Enligt de som provat de olika modellerna ska de låta identiska, men de äldre är naturligtvis snyggare.
    Softubes Valley People Dyna-mite och Universal Audios Valley People Dyna-mite simulerar  kompressorn Valley People ”Dynamite”.
    Valley People Dynamite är i dag en hett eftertraktad kompressor.
    Fairchild 660 – Sällsynt och eftertraktad
    Fairchild 660 är den mest legendariska kompressor som tillverkats. Kanske inte den bästa, men den snyggaste, största och… ja, den kanske är bäst ändå.
    Modellen 660 designades av Estlandsfödde ingenjören Rein Norma i början av femtiotalet och tillverkades i cirka 1 000 exemplar. Det är alltså inte så stor chans att man får se en sådan här maskin i verkligheten. Men de finns. Det finns enligt min vetskap minst ett exemplar i Stockholm i alla fall.
    Designen är baserad på egenskaperna hos RCA-6386-röret och tack vare dess geniala tekniska lösningar har den ett nästan helt transparent ljud även vid mer överdrivna inställningar. Dessa geniala lösningar bidrar dock inte till att dra ner vikten Den väger runt 20 kilo utan låda – den skeppades nämligen utan front och baksida. Det innebär att de flesta 660:orna ser olika ut. Studior har helt enkelt behövt improvisera fram egna racklösningar.
    Den har en storebror, 670, en tvåkanalig 30-kilosbest som är snäppet ovanligare. Cirka 600 exemplar finns av den. Den har dock inte exakt samma teknik och därmed inte heller exakt samma sound. Fairchild 660 och 670 finns båda som pluggar. Testa dem och dröm dig bort.
    Waves PuigChild Compressor och Universal Audios Fairchild Tube Limiter Collection simulerar både Fairchild 660 och 670. Även Avids Classic Compressors Bundle simulerar dessa två Fairchild-kompressorer.
    Kompressorn Fairchild 660 är en best på 20 kilo (utan låda).
    Universal Audio 1176 – Lättrattad limiter
    Om du någon gång varit i en professionell studio är chansen mycket stor att du har sett en Universal Audio 1176, antingen de lite äldre Urei-varianterna med så kallat silverface eller de lite nyare med blackface. Vilken av dem du skaffar spelar egentligen ingen roll ljudmässigt. Om du är ute efter en så är det väl mer en smaksak rent estetiskt vilken du ska jaga. Men de äldre är dyrare.
    Hur som helst är 1176:an egentligen en limiter, men man använder den ofta på samma sätt som en kompressor. Med två stora och två små rattar är det inte svårt att hitta en perfekt inställning för just det du vill göra. Den är underbar och enkel att använda på sång. Jag jobbade i en studio i några år och jag tror att 1176:an var inkopplad på vartenda sångpålägg under den tiden.
    Den finns i modern tappning från Universal Audio (se bild X), då även med inbyggd mikrofonförstärkare. Modellen heter 6176.
    Universal Audio har även en plugg-version av denna limiter och flera versioner av limitern under namnet 1176 Classic Limiter Collection.
    Universal Audio 1176 finns i två olika versioner, med olika färg på fronten.
    Teletronix LA-2A Leveling Amplifier – Rörbaserad klenod från 60-talet
    Teletronix klassiska kompressor LA-2A tillverkades mellan 1965 och 1969. De hann med att göra den i tre olika varianter, alla lika bra.
    Den är rörbaserad och tack vare att det endast finns tre vridpotentiometrar är den mycket enkel att jobba med. Vu-mätaren visar antingen hur mycket ljudstyrkan minskas eller hur hög utgångsnivån är – enkelt och bra. Den har tack vare sin optiska teknik ett mycket rent och distorsionsfritt, men ändå karaktäristiskt, sound som gör den till en av de mest åtråvärda pjäserna i teknikhistorien.
    Även denna enhet finns i nyproduktion hos Universal Audio, så du behöver inte slita ditt hår framför auktionssajten Ebay. LA-2A har faktiskt en föregångare från samma designer. Den heter LA-2, kom ut i början av 60-talet och är den första kompressorn med optisk styrning från Teletronix – en teknik som teknikern Jim Lawrence var ensam om på den tiden. LA-2 har ett helt annat sound. Alla olika varianter, inklusive LA-2, finns med i ett pluggpaket från Universal Audio.
    Universal Audio har pluggversionen Teletronix LA-2A Leveler Collection som också innehåller olika varianter av denna kompressor. Se också Waves CLA-2A Compressor / Limiter.
    Teletronix LA-2A Leveling Amplifier (nyutgåva)
    Här finner du del 1 av 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på
     
    10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 2/2 är en uppdaterad artikel, som tidigare publicerats i Studio nr. 7-2013

    Eva Hillered
    Det finns oändligt mycket att skriva om, det gäller bara att komma på rätt idé när du sitter där och undrar vad sjutton den där snygga melodin du har ska handla om. Eva Hillered visar hur du kan jobba metodiskt med att fånga idéerna.

    Som lärare och ledare för låtskrivarseminarier möter jag ständigt en massa låtskrivare på olika nivåer, och för de allra flesta skapar textarbetet då och då problem. Kampen för att verkligen bli nöjd med en låt brukar för de flesta ligga på textsidan.
    Om du tycker att det är lätt att få till melodier och snygga ackordföljder, så beror det förmodligen på att du har hållit på mycket med detta. Då har du både en tillit till din förmåga att improvisera och skapa musik och lätt för att uttrycka känslor och stämningar i toner.
    Anser du dig själv svag på att skriva texter, finns det egentligen bara en väg att gå: Skriv mer text! Att skriva en låttext är dessutom en speciell sorts textskrivande som skiljer sig från att skriva faktatexter, dikter eller romaner. Jag ska ge dig lite tips när det gäller att hitta ämnen att skriva om, och förhoppningsvis förändra din inställning om du tycker att det är hopplöst svårt att fylla dina låtar med bra textinnehåll.
    På med kepsen!
    Om du gör till ditt primära fokus i en veckas tid att leta efter låtuppslag, så kan jag nästan garantera att du lugnt hittar 100 inspirerande idéer. Men det kräver att du tar dig an uppgiften seriöst och ger den tid och uppmärksamhet. Jag har en metafor för det här: du ska ”sätta på dig låtskrivarkepsen”. Allt vi fokuserar på blir större, och om du har låtskrivarkepsen på kommer du hela tiden att få uppslag till nya låtar. Själv sätter jag av speciell tid för att skriva låtar och jag deltar ofta i låtskrivarseminarier.
    Vad är en bra låttextidé? Jo, det är en idé som engagerar dig och får dig att känna lust och inspiration att skriva, och som kan tänkas engagera en lyssnare. Utgå från din egen värld och dina egna upplevelser. Joni Mitchell blev som ung starkt ifrågasatt av sin lärare när hon hade lämnat in en dikt som handlade om hingstar. Läraren skrev ”Klyscha” över hela papperet och bad henne skriva om saker hon kunde någonting om. Hon tackade läraren på sitt första album: ”Den här skivan är tillägnad Mr. Kratzman, som lärde mig att älska ord.”
    Det finns egentligen ingenting som du inte kan skriva om. Konsten är att vinkla ditt ämne på ett intelligent sätt som gör att lyssnaren dras in i din story. Att vinkla ett stort ämne på ett personligt sätt är ett av knepen.
    Men – och det här är viktigt – du måste skriva ner dina fraser, titlar och ord. Det är väldigt svårt att i efterhand komma ihåg ens det mest geniala. Skaffa en speciell låtskrivarbok, där du kan samla, samla, samla.
    Att ha låtskrivarkepsen på när du läser är naturligtvis ett måste:
    Läs tidningsrubriker och ingresser. Skriv ner bok- och filmtitlar som inspirerar. Sno favoritfraser från romanen du läser. Omformulera frasen lite om det går. Läs intervjuer och skriv ner fraser med sting. Konsten att lyssna
    Det talade språket innehåller alltid massor med godbitar för den låtskrivare som kan konsten att lyssna:
    Vad säger kärleksparet på tunnelbanan till varandra? Hur beskriver din kompis sin trassliga kärleksrelation? Filmer är en guldgruva när man letar efter snygga fraser. Lyssna på dialogerna, och anteckna det som inspirerar. Gå på teater, och lyssna efter snygga repliker laddade med mening och känsla. Lyssna på poddradio på engelska för att utveckla ditt ordförråd och få idéer, om du skriver på engelska. Kolla till exempel in Bob Dylans eget radioprogram – finns som poddradio. Lyssna på låttexter av andra artister som berör dig. Vad handlar de om? Hur är språket? Utgå från en favorittexts första fras och skriv vidare med egna ord.
    Historien bakom texten
    Every breath you take 
    Stings text beskrev egentligen en ”stalker”, en sjuk människa, men många missuppfattade låten och trodde att det var en kärlekssång. Som en respons på denna misstolkning skrev Sting sedan sången Set them free där han ger uttryck för hur han definierar kärlek.
    Born in the USA 
    Bruce Springsteen skrev den kända sången som många tolkar som en patriotisk hymn. I själva verket ville han skildra hur Vietnamkriget påverkade det amerikanska folket. Att belysa aktuella händelser är en viktig utmaning som låtskrivare. Men man får akta sig för att ”predika sanningar”, den typen av sånger får oftast motsatt effekt.
    1999 
    Prince skrev låten 1999 i början av 80-talet, och det blev hans första riktigt stora hit. Vissa sifferkombinationer svänger riktigt bra, det i sig kan ju ha varit anledning nog till titeln. Det finns fler som har använt sig av just talet 99. Tyska Nena fick en hit med 99 Luftballons. Det är ju ett klart starkare och mer finurligt sätt att säga ”tonight we´re gonna party like it´s 1999” än att bara skriva ”tonight we´re gonna party”. Frasen får flera betydelser, och texten svänger rejält.
    Angel of Harlem & Candle in the wind
    Att beskriva en känd person genom en snygg metafor kan leda till en bra låt. Angel of Harlem av U2 är en hyllning till Billie Holiday. Ett annat exempel är Candle in the wind av Elton John som handlar om mytomspunna Marilyn Monroe.
    Penny Lane
    Här har Beatles ägnat sig åt att detaljerat beskriva en gata i Liverpool. Före Beatles var det bara en vanlig gata, vilken som helst i Liverpool, nu vallfärdar folk dit och turismen flödar. Så kan det gå när låtskrivarkepsen är på!
    Lucy in the sky with diamonds
    Denna Beatles-låt har många trott handlar om drogen LSD. Enligt John Lennon visade hans son upp en teckning som han hade gjort och sa ”That’s Lucy in the sky with the diamonds”. Wow, tänkte John, vilken bra titel!
    Paul McCartney har dock i efterhand indikerat att det var en uppenbar drogreferens.
    Funny prune
    Jag skulle skriva ihop med den begåvade låtskrivaren Christina Persson från Köpenhamn. Vi satt på en restaurang i Grekland där de har pappersdukar. När vi småpratade sa plötsligt Christina: ”As one of my best friend says, life is such a funny prune.” Jag skrev raskt ner uttrycket på duken. Efter att ha jobbat ett tag med låten insåg vi bägge att uttrycket definitivt behövde någon form av förtydligande, så vi lade till: ”Life is such a funny prune, a promising plum, that dries too soon”. Vi blev väldigt nöjda eftersom vi dessutom fick med en smaskig allitteration, som är så snyggt i låttexter (promising plum).

    I serien:
    Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar (denna) Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna

    Om artikelförfattaren
    Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
    Artikeln publicerades ursprungligen 2010-11-09 kl 14.31

    Eva Hillered
    Det finns några grundläggande principer som hjälper dig att skriva bättre låttexter. Här går vi igenom åtta konkreta tips på hur du kan ge din låt en text som den förtjänar.

    För att få till en riktigt bra sångtext med ett personligt språk är ett bra råd att du först bara skriver ner alla associationer och tankar som dyker upp utifrån din grundidé, utan att redigera. När du har en grovskiss av din text kan du gå in och finslipa och kanske få till ett ännu bättre språk med hjälp av de grundprinciper och verktyg som jag presenterar.
    Om du inte kommer på någonting lysande i stunden – sätt en parentes runt ordet eller frasen och gå vidare. Du kan återkomma dit senare. Ibland hjälper det inte att anstränga sig i en kreativ process, utan det är snarare bättre att luta sig tillbaka och lita på att det omedvetna jobbar för att hitta den saknade pusselbiten.
    1. Var unik och universell
    Som låtskrivare kretsar vi runt några få ämnen som väcker våra starkaste känslor. Vi skriver om det som engagerar oss och vår önskan är att andra människor ska känna igen sig och bli berörda. Risken är att vi bara härmar vad andra redan har lyckats uttrycka och att det mest låter som en klyscha när vi skriver om de stora ämnena, till exempel kärlek. Lösningen är att hitta ett unikt språk som känns trovärdigt och en vinkel på ämnet som är spännande. Ju mer dessa bägge perspektiv – det unika och det universella – samtidigt är representerade, desto starkare och mer angelägen blir en sång.
    2. Skapa unika metaforer
    Metaforer är ett av de verktyg du kan använda för att göra ditt språk mer personligt. De ger också utrymme för dubbeltydighet och den komplexitet som finns i livet. Metaforer skapar bilder och gör en text mer levande.
    En metafor får du genom att para ihop två ord som inte har något med varandra att göra och som tillsammans bildar någonting nytt. Konflikt är grundläggande för en metafor. Om jag säjer ”en armé är en stridshär”, så är det bara en beskrivning, men om jag säjer ”en armé är en blodtörstig varg” så påstår jag något som sakligt sett är osant, och det skapar en metafor. I metaforen hamnar fokus på vargen, som tydligt ger bilder och känslor som beskriver den här arméns specifika karaktär och farlighet.
    Att då och då leka med detta pusslande av substantiv som inte har med varandra att göra kan leda till att du hittar nya spännande metaforer, som i sig kanske ger upphov till nya sångidéer.
    Skriv en lista med substantiv, plocka dem som dyker upp spontant. Se till att ha med både abstrakta och konkreta substantiv, då brukar det gå lättare att skapa metaforer. Till exempel kan du sätta ihop orden rädsla och skugga, du kan använda meta foren i olika former, till exempel: ”rädslan är en skugga”, ”skuggrädsla” eller ”rädslans skugga”.
    Du kan också sätta ihop substantiv med ett adjektiv eller ett verb med ett adverb. Gör listor på samma sätt, välj substantiv och adjektiv på måfå, skriv ner i en lista och försök para ihop, pröva detsamma med verb och adverb. Se bara till att det finns en motsättning mellan orden, annars blir det ingen intressant metafor. Till exempel är ”sjunga vackert” ingen metafor. Men att ”sjunga blint” är en intressant metafor. Precis som ”ulliga moln” bara är ett vanligt adjektiv parat med ett substantiv, medan ”kantiga moln” är en metafor som ger bilder och sätter fart på fantasin.
    Du kan också hitta en metafor genom att ställa två frågor: Vad karaktäriserar min idé och finns det någonting annat som har samma karaktär? Metaforer fungerar genom att du hittar en tredje sak som de två sakerna har gemensamt.
    Om du tillexempel ska beskriva en vind, fundera på vilken karaktär vinden har. Kanske är den het och intensiv? I så fall – vad mer är hett och intensivt? Det första du kommer på är kanske en hårfön. Naturligtvis kan du skriva just ”vinden är het och intensiv”, men du kan också skapa en metafor och säja: ”vinden är en hårfön”, eller ”en hårfönsvind”, beroende på hur rytmen och utrymmet ser ut i din sång.
    Du kan också hitta metaforer genom att bara sätta ihop två ord, eller fraser som är varandras motsats, utan att bry dig om satslära. Fokusera bara på motsättningen mellan orden. När man hittar en riktigt bra metafor med två motsatsord så kan det bli den bärande idén i en låt, ibland både titeln och den så kallade hooken. Ett exempel på det är sången Beautiful Disaster av Kelly Clarkson.
    Skriv ner ord på måfå och leta efter deras motsats. Skapa meningar eller metaforer, till exempel: mörker–ljus, ond–god, idyll–katastrof.
    När du ska göra personbeskrivningar i sånger är det väldigt tacksamt att använda metaforer genom att likna personen vid någonting annat. Ett naturelement, en väderlek, ett djur, en växt, ett musikstycke. Ställ frågan: Om den här personen vore en väderlek, vilken väder skulle han vara? Regn? Snö? Het vind? I hitlåten Release me med Oh Laura används detta grepp flitigt:
    I am the wilderness locked in
    a cage
    I am a growing force you kept
    in place
    I am a tree reaching for the sun ...
    3. Skriv som du talar
    Utgå från ditt vardagsspråk och sättet du uttrycker dig på, det bidrar till en personlig ton. Ibland kan det löna sig att läsa texten högt och bara fortsätta med de ord som spontant dyker upp om du har fastnat. Ta med detaljer, det specifika, sorten på kaffet som huvudpersonen i sången dricker, märket och färgen på jackan, namnen på orten där din sång utspelar sig. Välj det konkreta före det abstrakta, det gör din sång tydligare och lättare att leva sig in i för lyssnaren.
    4. Repetition
    Du kan med fördel repetera utvalda starka ord och fraser för att skapa igenkänning, mönster eller understryka något. Det gäller särskilt titeln, och det är ett mycket användbart redskap och en princip som du nästan alltid kan använda dig av. Pete See gers klassiker Where have all the flowers gone är ett bra exempel.
    5. Utveckling och dramaturgi
    Se din sång som en mini pjäs eller film. En bra öppning – en höjdpunkt – en klimax och en upplösning – ett bra slut. Tänk på att arrangera elementen i sången i en meningsfull, logisk sekvens. Om din sång kretsar runt en specifik idé, se till att det finns en sorts utveckling som leder från något, genom något, fram till något.
    6. En stark start
    Både introt och den allra första frasen är väldigt viktiga i en sång. Det är där det avgörs om lyssnaren dras in och blir intresserad av att lyssna vidare. Starten kan gärna tydliggöra berättaren och det är oftast där man etablerar var det hela utspelar sig.
    7. En bra titel
    Att hitta en bra titel är ofta det sista momentet när du har skrivit en sång. En tumregel är att titeln ska summera innehållet i texten. Det kan också vara ett namn eller ett uttryck som finns i refrängen. Försök att hitta en titel med en unik touch och undvik klichéer. Det kan vara en poäng att googla din låttitel för att se hur många andra sånger det finns med samma titel. Får du enormt många träffar kanske det är läge att byta titel. Eller förändra den något.
    8. Enkelhet
    Håll dig till en idé/känsla och ta bort sidohändelser. Ett vanligt misstag är att försöka säga för mycket i en sång. Det lilla tidsutrymme vi har i en sång tillåter bara att vi utvecklar en historia, belyser ett ämne.
    Låt varje ord räknas, undvik utfyllnadsord. Gör granskandet av din sång i slutet av processen, när du tycker att du i princip är färdig. Det allra bästa är om du har låtit sången vila minst ett par dagar när du tar itu med denna uppgift. Då ser du tydligare vad som kan skäras bort och vad som behöver tajtas till.
    Se till att du inte använder samma ord fler gånger – om det inte är en hook eller en refräng förstås, eller en medveten repetition. Allra bäst är det att få feedback på sin sång. Välj en person som du har förtroende för och som har mer kunskap och erfarenhet än du när det gäller låtskriveri.

    I serien:
    Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 (denna) Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna

    Om artikelförfattaren
    Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
    Artikeln publicerades ursprungligen 2010-10-05 kl 18.37

    Eva Hillered
    När du ska skriva en låttext finns det inga regler som du blint måste följa, men det finns vissa grundläggande principer som ökar dina chanser att det blir bra. I två delar går vi igenom dessa grundpelare. Häng med!

    1. En bra grundidé
    Utgå från någonting som du själv har upplevt eller en känsla eller tanke som är viktig för dig. När du har skrivit av dig under ditt första inspirationsrus, fundera på hur du ska vinkla din idé. Kanske kan du berätta utifrån ett nytt perspektiv som inte är så vanligt – då är det lättare att få uppmärksamhet när du vill förmedla din sång. Om du själv är berörd av någonting så finns det troligen många andra som också blir det. Lyssnarna vill höra om ditt hörn av verkligheten.
    Om du vill kunna framföra din egen musik så måste du kunna stå för varje ord. Det är inte detsamma som att du måste vara bokstavligen sannings­enlig – sånger är små historier från livet som tar fasta på det allra viktigaste och där du gör bäst i att ta bort alla oväsentliga och tråkiga detaljer.
    Under en tidsrymd av cirka tre minuter ska du först lyckas fånga lyssnarens uppmärksamhet och sedan också hålla kvar intresset. Om du skriver om händelser från ditt eget liv, skriv först av dig, syna sedan din idé och fråga dig hur du kan göra det så intressant som möjligt för den som lyssnar.
    Gör din historia ännu mer tragisk, eller ännu mer dramatisk. Du kan se en sång som en liten minipjäs som mår bra av en tydlig dramaturgi. Vilket är det bästa sättet att börja sången? Ändra slutet eller öka dramatiken om det gör att sången blir mer spännande! Använda din fantasi helt ohämmat.
    Du kan leva dig in i andras öden och göra dem till dina. Du kan vara ett naturelement eller föra en katts talan. Du kan återge historier från böcker och filmer eller hitta på historier och välja hur du vill att händelseförloppet ska utvecklas. Friheten du har som låtskrivare är gränslös, men för att det ska bli engagerande för den som lyssnar är det viktigt att det är engagerande för dig också och att din grundidé är intressant.
    Språket i en sång är ett speciellt språk som skiljer sig från dikter och vanlig prosa. Läs gärna sångtexter av andra artister som du tycker om, och låt dig inspireras. En bra skrivövning är att först läsa en favorittext ett antal gånger och sedan utgå från första frasen och med egna ord skriva din egen version. Troligen har du då blivit inspirerad och påverkad av din favoritartists sätt att använda språket.
    2. Tydlighet
    I mina tidigare artiklar i Studio har du kanske redan läst om de tre val man ska göra sig medveten om som låtskrivare när man skriver en text. Det handlar om sångens berättare, scen och tidsram. Att lyssnaren kan följa med i historien och förstå innehållet är en viktig regel om man vill skriva en bra sångtext som verkligen kommunicerar innehållet till lyssnaren.
    Jag stöter ofta på låtskrivare som vill skriva dunkla texter – de vill inte ”skriva lyssnaren på näsan”. Vill man ha en mångtydighet i sina texter är det bättre att använda sig av metaforer som i sig är just mångtydiga. Faran är att om man plötsligt ändrar till exempel berättarröst utan att det är fullt begripligt, så tappar den som lyssnar fokus och börjar tänka på annat. Risken finns att det som för låtskrivaren kanske känns häftigt och speciellt, för lyssnaren bara upplevs som oförståeligt och ointressant.

    Tänk hellre ut metaforer än att vara dunkel i texterna eftersom metaforer kan vara mångtydiga i sig. Foto: iStockphoto.
    Om du skriver på engelska så rekommenderar jag att du bollar din text med någon som har engelska som sitt första språk. För oss svenskar kan vissa engelska uttryck som vi kommer på i ett inspirerat ögonblick låta hur coola som helst, men det är svårt att veta hur en engelskspråkig person tolkar uttrycken. Det kan bli helt fel. För att bli inspirerad och hitta bra uttryck som fungerar för en engelskspråkig marknad så finns det många webbsidor du kan besöka. Sök till exempel på ”American idioms”, så hittar du en massa uttryck som kanske i sig kan inspirera till en ny sång.
    När du har skrivit din första textskiss, ställ dig då dessa tre frågor:
    Vem berättar historien? Utspelar sig historien någonstans – finns det en ”scen” – eller är det hela en beskrivning av någons tankar eller känslor? Under vilken tidsperiod utspelar sig historien? Det bästa brukar vara att hålla sig till samma berättare, tidsram och scen under hela sången. Om du ändrar i någon av dessa parametrar under sångens gång måste det vara logiskt och begripligt för den som lyssnar.
    Tydligheten mår också bra av att du håller dig till samma språkbruk, och språkton rakt igenom sången.
    Berättaren
    Första person: jag/vi Andra person: du (direkt tilltal) Tredje person: han/hon/de Perspektivet du skriver utifrån påverkar din historia. Varje perspektiv skapar en värld, som skiljer sig från de andra perspektiven. Din utgångspunkt styr relationen till publiken. Utgångspunkten utgör ramen för din idé.
    Att välja första person innebär att det är sångarens personliga historia som levereras till publiken och det skapar intimitet, publiken får ta del av sångarens värld.
    Oftast faller sig berättarperspektivet naturligt, men du kan laborera med det när du gjort den första färdiga arbetsskissen av sången för att se om den blir ännu bättre med ett annat berättarperspektiv.
    Andra person kallas också för direkt tilltal eftersom sångaren talar till en andra person – ett du – eller till och med direkt till publiken. Ett exempel på direkt tilltal är John Lennons Imagine.
    Om du väljer tredje person som berättarperspektiv – han eller hon eller de – så blir du en historie­berättare. Sångaren och publiken riktar då sin uppmärksamhet mot en tredje part.
    Tredjepersonperspektivet kan vara användbart om du ska skriva om någonting personligt som känns för utlämnande. I stället för att skriva ”jag” så kan du tänka dig att en annan person har råkat ut för samma sak. Det skapar lite mer distans och befriar dig från direkt inblandning i det som händer i sången. Tillsammans med publiken betraktar du någon utifrån och berättar hans eller hennes historia.
    Tidsram
    Nutid Dåtid Framtid Rörelse i tid Att skriva i nutid (presens) i kombination med första person ger ofta en stark emotionell laddning till en låt, lyssnaren blir närvarande i sångarens nu och detta kan bidra till lyssnarens inlevelse i texten.
    Dåtidsperspektivet (imperfekt) är bra att använda när du berättar en historia som har hänt. Nutid och dåtid är de vanligaste tidsramarna.
    Framtidsperspektivet kan användas när sångaren beskriver en dröm som han/hon har, oftast förekommer nutiden som en kontrast till den efterlängtade drömmen.
    Rörelse i tid är den mest ovanliga tidsramen.
    Scenen
    Ingen särskild plats En särskild plats Ett odefinierat ”här” Scenen förflyttar sig – förändras Ett fortskaffningsmedel i rörelse Många sånger kretsar runt en känsla, en tanke eller en upplevelse och det är ett ”jag” som beskriver dessa känslor. Det finns ingen specifik scen och ingen tidsram. Ibland fastnar man i texten just för att man tycker att man redan har sagt allt man vill säga.
    Ett sätt att utveckla sin text och få mer material är att då att i stället tänka sig att det är en annan person som upplever detta. Då kan man skissa på en beskrivning av den här personen, låta personen vara med om en specifik händelse, låta det hela utspela sig någonstans. På så sätt kan man få mer kött på benen och mer konkret material till sin sångtext, även om man i slutänden kanske ändå låter perspektivet vara första person.
    3. Undvik stora generella ord
    Vissa ord är verkligen överanvända i sånger, och med tanke på hur många miljoner kärlekssånger det finns så har du större chans att bli lyssnad på om du uttrycker någonting unikt. Du upplever kärleken på ditt specifika sätt, och det är den beskrivningen som gör det spännande att lyssna på ännu en kärlekssång.
    Blanda in din sinnesupplevelse så påverkar du också lyssnarens sinnen. Beskriv förutom syn och hörsel intryck av hur det känns i kroppen, vilken smak och vilka dofter du upplever. Måla bilder med ord. Leta efter de konkreta namnen. De ger färg åt din sång och understryker det unika perspektivet. I stället för att skriva ”Han satt i en bar och drack en drink” kan du i en mening både ge personen en karaktär och bestämma en specifik plats som ger färg åt din berättelse: ”I Georgios stimmiga bar tömde han snabbt sin mojito”. Ju mer konkret och specifik du är desto mer engagerande och trovärdig blir texten.

    I serien:
    Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 (denna) Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna

    Om artikelförfattaren
    Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
    Artikeln publicerades ursprungligen 2010-07-31 kl 14.28

    Eva Hillered
    När du precis har skrivit en låt kan du räkna med att ditt omdöme inte är det bästa. Här är verktygen som hjälper dig att förbättra dina låtar och ta dem till nästa nivå.
    Om du känner dig nöjd och stolt så är du förälskad i din egen skapelse. Och när man är förälskad så ser man som bekant inte några skavanker eller fel. Följ de här stegen för att förbättra din låt, och kolla om den håller när du granskar din förälskelse med kritiska öron.

    Bild: Pixabay
    1. Vila
    Försök glömma din darling, låt sången vila i minst tre dagar, gärna en vecka.
    2. Gå igenom låtstruktur och dynamik
    Lägg orden åt sidan och lyssna först bara på hur energin i musiken böljar.
    En riktigt bra låt drar ditt intresse in i låten med en stark start och håller ditt intresse kvar genom att den böljar dynamiskt mellan höjdpunkter och dalar, och genom att den balanserar mellan det förutsägbara och det som överraskar.
    Gör ett schema över delarna i låten utmed en linje: intro, vers, refräng och så vidare. Markera med kurvor hur energin böljar. Det normala är att det finns tre eller fyra energicykler i varje låt.
    Finns det tydliga höjdpunkter i energin? Om du har ritat en energikurva som ser ut som bilden nedan till höger, är det troligt att du behöver skapa en större kontrast mellan till exempel vers och refräng.
    Det vanliga är att verserna har lägre intensitet och mindre komplicerad melodi för att lyssnaren ska kunna fokusera på texten, och att refrängerna har en stegrad intensitet. Det kan åstadkommas till exempel genom att melodin ligger högre upp i tonhöjd, att det finns större melodiska språng, en mer intensiv rytmisering, en annan rytm i ackordväxlingen och/eller andra ackord än i versen.
    Låtens så kallade hook eller krok, det man kommer ihåg efter att ha hört den för första gången, brukar finnas i refrängen. Där är det också vanligt att låtens titel återfinns. Refrängen är låtens återkommande centrum, och det är viktigt att den är så stark att den tål att repeteras flera gånger, och att den skiljer sig från verserna.
    Introt och första versen är viktiga, det är där du sätter tonen, skapar stämning och väcker förväntan.
    Finns det kontrast mellan låtens olika delar? Om inte, kan din låt sakna nödvändig dynamik och uppfattas som monoton och långtråkig. Om du vill upprepa refrängen en extra gång på slutet är tricket oftast att lägga till en brygga, en del som skiljer sig musikaliskt till exempel genom att gå i moll om sången tidigare gått i dur. Bryggans syfte är att överraska med ny energi, en annan rytmisering, andra harmonier, för att det ska kännas fräscht att komma tillbaka till refrängen igen.
    Låtens olika delar ska flyta naturligt in i varandra. Om en övergång från vers till refräng känns onaturlig kanske du behöver lägga till ett så kallat prechorus eller en förrefräng, vars syfte är att tydligt förbereda för refrängen.
    3. Arbeta med texten
    Renskriv din text på dator och skriv ut den. Läs den som text utan att lyssna på musiken.
    Om berättarrösten, tidsramen eller scenen ändras under sångens gång är det viktigt att detta är logiskt och begripligt för den som lyssnar.
    Du kan också pröva att ändra berättarperspektiv för att se om detta förbättrar sången. Den berättarröst som kommer lyssnaren allra närmast brukar vara första person, jag, i kombination med andra person, du direkt tilltal. Lyssnaren upplever det då som om den som sjunger själv har upplevt det den berättar om, och om han eller hon sjunger till ett du så känner sig lyssnaren direkt tilltalad. Tredje person, han/hon, ger mer distans och lämpar sig bäst i berättelsesånger. Prova dig fram.
    När det gäller tidsramen brukar nutid bli starkast för den som lyssnar, dåtid lämpar sig bäst när du berättar en historia om något som hänt. Framtid är den ovanligaste tidsramen.
    Har sången samma språkbruk rakt igenom? Använder du ett vardagligt språk eller ett mer poetiskt? Ofta är talspråket bäst, det blir konstigt att använda uttryck eller ord i en text som du inte normalt skulle göra. Är texten mer poetisk och metaforisk kan du inte tillämpa den här regeln strikt, men försök hålla dig till samma språkliga ton rakt igenom låten.
    Beskriv dina egna unika upplevelser. Utgå gärna från sinnena syn, hörsel, känsel, inre kroppsförnimmelse, doft och smak. Speciellt när det rör sig om de stora slitna orden som till exempel kärlek. I en sång om en kärlekshistoria som tagit slut sjunger Lena Killgren: "Jag tänker på dig, en smak av honung i min mun". Direkt förflyttas lyssnaren till minnet av en sensuell kärleksupplevelse och alla i publiken suckar och vet hur det känns att sakna en sådan passion ...
    Välj det specifika (äpple) framför det generella (frukt). Välj det konkreta (”snödroppar tittar fram i snöslasket”) framför det abstrakta (”våren är på väg”). Leta efter de specifika namnen. Skriv inte "blomman var så vacker", använd namnet på en specifik blomma som kanske i sig förmedlar något. Det är skillnad mellan en lilja och en maskros.
    Ordet vacker är allmängiltigt – vad är vackert för just dig? Beskriv det så blir det en bra sångtext. I en sång ska vi på ett litet utrymme hinna säga mycket. Ju mer konkreta och specifika vi är desto mer engagerande och trovärdig blir texten.
    Berättar varje ny vers något nytt, ger den ny information eller en ny belysning åt refrängen? Varje vers bör tillföra något nytt eller föra handlingen vidare, men om du kretsar runt ett känslomässigt tema snarare än att du berättar en historia, är det ibland svårt att ge nytt innehåll åt varje vers. Begreppet "second verse hell" belyser hur svårt det ibland kan kännas att få till en lika bra andra vers som den första.
    Ett sätt att utveckla temat är att inkludera motsatsord eller fraser som innehåller motsatser. Till exempel "en kärlek med taggar". I själva motsättningen finns det ofta mer dramatik och historier att utveckla. Har du skrivit i första person kan du i stället hitta på en person som upplever det du upplever och ge henne/honom en karaktär, ett livsöde, ett temperament, ett utseende. Genom metoden att samla mer material associera fritt och skriva saker som relaterar till temat utan att direkt skriva vidare på själva sången kan du hitta nya fraser att använda.
    Variera rimflätningen. En text blir ofta starkare om du har olika rimflätning i de olika delarna. I verserna, som förmedlar mycket information, brukar det passa med mindre tät rimflätning, medan refrängen ofta blir ännu mer catchy om du rimmar på varje rad.
    4. Hitta samspelet mellan text och musik
    Lyssna på sången i sin helhet. Melodin bör helst följa ordens inneboende melodi och rytm. Om du säger frasen och lyssnar på rytmik, betoning, pauser, eftertryck så bör musiken också spegla detta. Helst ska det finnas en ton på varje stavelse, annars finns det risk för att text och musik inte känns som om de hör ihop.
    5. Få respons på det du har gjort
    Presentera din sång för en välvillig och gärna kunnig lyssnare vars musiksmak du respekterar. Be att få konstruktiv kritik och praktiska tips om hur han/hon skulle ha gjort för att förbättra låten.

    I serien:
    Gör din första låt i 6 steg 5 steg som förbättrar din låt (denna) Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna

    Om artikelförfattaren
    Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se

    Eva Hillered
    Att skriva en låt kan liknas vid att lägga ett pussel där bitarna utgörs av text, melodi, ackord, rytm och form. Låtskrivaren Eva Hillered tar dig från idé till den färdiga låten i sex steg.
    Att skriva en låt är ett pusslande med text, melodi, ackord, rytm och form. Själva pusslandet är en fascinerande lek och du kan börja i vilken ände du vill. Det finns inga rätt eller fel, men det kan löna sig att pröva nya vägar för att få inspiration.
    Inspirationen är igångsättaren och om du vill pröva att låta mig guida dig i den här låtskrivarprocessen ska du hela tiden följa det spår som känns mest inspirerarande för dig. Få sånger skriver sig själva, även om de flesta låtskrivare då och då får uppleva lyckan av hur en låt bara ”dimper ned”, helt färdig.

    Ibland kör man fast på ett rimord, andra gånger är det en specifik del som inte känns tillfredsställande och ibland är det textinnehållet. Konsten är att inte haka upp sig utan försöka jobba vidare med en annan del av pusslet.
    Lägg inte ribban för högt. Om du inte har skrivit så många låtar tidigare och kräver av dig själv att du ska skriva en dunderhit med en gång, är det ungefär detsamma som att inte ge ditt låtskriveri en chans överhuvudtaget. Proffslåtskrivare vet att kanske en av tio låtar blir så där kanon­bra, och att det är nästan omöjligt att komma fram till den tionde hiten utan att just först skrivit nio halvbra.
    I början av låtskrivarprocessen ska du ha fokus på att bara samla material, snarare än att skriva en låt. Med den attityden slipper du den kritiska rösten som kräver att varje fras ska vara fulländad. Först gäller det att få ihop ett råmaterial – ju mer omfattande desto bättre – som senare ska slipas till en låt.
    Det allra vanligaste är att man får en idé, antingen en textfras eller en melodi och ackordföljd, och så sätter man direkt igång och skriver tills det blir stopp. Jag ska visa på en annan metod, där du jobbar i sekvenser och pendlar mellan text och melodi. Du ska lägga olika pusselbitar och gå på de impulser och idéer som först visar sig. Om du ser låtskrivandet som ett pussel, så spelar det inte någon roll vilka delar du börjar arbeta med. Däremot är det väldigt bra att veta vilken större bild som pusselbitarna tillsammans ska bilda.
    I de avsnitt som jag kallar ”analysfas” är det meningen att du ska distansera dig från detaljerna och istället inrikta dig på den större bilden, den berättelse eller känsla du vill förmedla till lyssnaren. Om du vet vad du letar efter har du förbättrat oddsen att hitta det du söker.
    1 Samla material
    Börja med utgångspunkt från antingen text eller musik. Undvik att börja skriva en låt – samla bara material.
    Det första alternativet är att börja med texten. Sätt av tio minuter varje dag under en vecka. Sätt på en timer. Skriv i tio minuter utan att lyfta pennan. Skriv ner allt du tänker på, beskriv dina känslor, tankar, saker som hänt, hur det ser ut där du sitter just nu, drömmar du hade under natten, önskningar, längtan, farhågor, minnen. Skriv utan tanke på resultat, mer som ett sätt att ”tömma systemet”.
    Efter en vecka ska du läsa igenom det du skrivit. Ringa in fraser som du tycker om. Associera fritt till dessa fraser. Du är fortfarande i insamlingsfasen, försök undvika att skriva en text, samla bara material. Jobba med detta tills du känner att du inte kommer längre. Lämna skrivandet och gör något annat.
    Läs igenom igen det du skrivit, fraser och associationer. Välj ut några fraser som du tycker inspirerar dig mest. Försök skriva om samma fras på så många olika sätt som möjligt.
    Ta till exempel frasen ”Lyckan lyser med sin frånvaro”. Omskrivet kan det bli: Jag saknar känslan av lycka. Jag längtar efter ett lyckorus. Lyckan gömmer sig långt långt borta. Jag har glömt hur den känns, lyckan.
    Hitta på en historia som är förknippad med din fras. Beskriv en plats där historien utspelar sig. Beskriv personerna som är involverade. Undvik allmängiltiga, ”stora” ord. Var specifik. Om du skriver om en himmel, vilken typ av himmel, vilken färg, vilket ljus? Om du skriver om en blomma, vilken art är det? Det är stor skillnad på en maskros och en förgätmigej… Om du beskriver någons skor, är det ett par tofflor eller ett par loafers i kalvskinn med tofs? På ett litet utrymme ska du beskriva så mycket som möjligt, ge en bild som kommunicerar en känsla eller en karaktär så tydligt som möjligt.
    Använd gärna ditt talade språk. Om du fastnar, säg meningen rakt ut. Skriv som du talar, det blir oftast bäst. Om du har ett språkbruk som är främst symboliskt, se gärna till att balansera det med en här och nu-känsla, försök att ge de stora orden lite kött och blod, så det inte blir för högt svävande och allmänt. Om du skriver glädje, hur känns glädje just för dig? Hur upplever du den i kroppen, har glädjen en färg? Att involvera sinnena ger en text extra skärpa och påverkar lyssnaren starkare.
    Det andra alternativet är att börja med musiken. Försök hitta en melodi till en rytm. Bestäm ett ”groove” eller en rytm som du antingen spelar in, eller som du skapar i något musikprogram eller en trummaskin. Improvisera en melodi till rytmen. Spela in. Lyssna och välj ut den starkaste melodin, håll på tills du är nöjd.
    Sätt sedan ackord till melodin. Pröva en mollvariant och en durvariant. Pröva att färga ackorden på olika sätt, add 9- eller moll 7-ackord till exempel. Pröva att utesluta tersen. Prova med andra bastoner än ackordets grundton. Leta tills du är nöjd.
    Du kan också utgå från en ackordföljd och improvisera en melodi till. Spela in när du tycker att du fått fram en melodi som fastnar och som du tycker om att sjunga. Experimentera med taktart och prova olika tempi innan du bestämmer dig för din utgångspunkt. Pröva om det är den tonart där din röst låter bäst. Spelar du gitarr är det lätt att höja med hjälp av ett capo.
    Om du kör fast
    Om du kör fast i textskapandet, fortsätt med musiken. Känns något för svårt eller krångligt, ta en kort paus. Då dyker ofta lösningen upp helt oväntat. Låt låtskriveriet ta tid och låt saker mogna. Det går sällan att pressa fram ett bra resultat.
    2 Få text och musik att ingå ett lyckligt äktenskap
    Även här kan du välja utgångspunkt i antingen texten eller musiken. Vi börjar med texten: Utgå från en fras som du tycker är central i ditt textmaterial. Läs frasen till en tydlig rytm. Prova olika taktarter och tempon, tills du känner att det svänger och att du får rätt betoning på orden. Spela in din fras till det tempo som passar bäst. Lyssna. Hör hur den talade melodin låter, vilka ord är betonade? Var gör du uppehåll och kanske en liten paus?
    Vilken melodi finns i de talade orden. Rita gärna en grafisk kurva som visar hur talmelodin rör sig. Höj den talade melodin till ett sångbart läge. Sjung. Spela in. Lyssna. Oftast blir det bäst om man har en ton på varje stavelse.
    Om du tycker om resultatet kan du gå vidare. Sätt ackord till din fras. Spela in och lyssna. Nu kan du antingen gå vidare med textmaterialet eller fortsätta med melodi och ackord. Gör en liten analys av det material du nu har. Vad är det för stämning, och känslor musiken förmedlar? Vad är det för ämne du kretsar runt? Om du har mycket textmaterial så kan du titta på det och kanske har du flera fraser att gå vidare med.
    Om inte, skriv mer. Associera. Hitta liknelser, metaforer, rim. Om du skriver om sorg, skriv några fraser om det motsatta. Se om du kan få in en dubbeltydighet i din text (livet är sällan svartvitt, och vi är komplexa varelser med motstridiga känslor). Det blir alltid intressant när en text innehåller motsättningar, till exempel ”jag måste lämna dig för att kunna möta dig”.
    Saxa mellan musiken och texten och gå inte för långt med någon av dem utan den andra. När du fått fram den första delen, det vill säga en vers eller en refräng, är det dags för nästa fas.

    Med utgångspunkt i musiken: Lyssna på din inspelade melodi med ackord. Om du kan sätta musikstycket på repeat så är det bra. Lyssna om och om igen och associera. Vad finns det för stämning i musiken, vad speglar den för känslor? Ser du några bilder? Om detta vore filmmusik, vad ser du då framför dig? Händelser och personer eller naturscenerier? Skriv ner allt som faller dig in.
    Du kan också sjunga melodin om och om och bara ”blajsjunga” en text. Hitta på låtsasord eller sjung ord som känns sköna i munnen och som svänger med musiken. Ofta plockar man på detta sätt upp något inombords som man bär med sig på ett omedvetet plan. Acceptera alla ord som dyker upp. Tycker du att det blir superklyschigt, skriv ner orden och försök att uttrycka detta med andra ord. Pröva om något annat ord med likande betydelse går att få i harmoni med tonerna. Du kan också variera din melodi lite för att ord och text ska sitta bra ihop. Pausa när du fått ihop en del, det vill säga en vers eller en refräng.
    3 Analysfas
    Nu har du kommit en bit på väg. Du har en del av en sång med text och musik. I det här läget är det dags att analysera vad du har. Först ska du försöka avgöra vilken del av sången du har skrivit. För att du lättare ska kunna ta ställning till detta gör jag en snabb beskrivning av de olika delarna i en sång och dess funktion. Läs först faktarutan om låtstruktur här ovanför och återvänd sedan till detta stycke.
    Efter att ha läst om låtstruktur kan du säkert avgöra vilken del det är som du har skrivit.
    Min erfarenhet är att de flesta får problem med att få till historien och texten. Om det är så också för dig, så börja analysera den text du hittills har. Har du redan en textskiss som du är nöjd med, börja då att skriva musik till de olika delarna. Var noga med att text och musik ska kännas som en enhet. Nedan följer några punkter du kan detaljgranska:
    Berättarröst
    Vad är det du skriver om? Vem berättar historien? Vad händer om du byter berättarperspektiv? Vissa texter blir starka om du utgår från första person – jag – men en del texter mår bättre av lite distans, särskilt berättelsesånger förmedlas bäst utifrån tredje person – han eller hon. Laborera, pröva olika berättarröster och se vad du tycker bäst om.
    Scenen
    Var utspelar sig sången? Finns det en särskild plats där detta sker, eller är det mer en beskrivning av tankar/känslor? Om det finns en plats, en scen där en händelse utspelar sig, brukar det fungera väldigt bra att presentera den i den första versen. ”Set the scene” säger man på engelska. Presentera också gärna de personer som finns med i handlingen. Om du mest beskriver dina egna tankar runt en känsla eller ett tema, kan du i så fall hitta fler bilder för dessa känslor, kan du likna det vid något annat, skapa fler metaforer?
    Tidsram
    Vilken tidsram har din vers? Nutid är det tidsperspektiv som oftast ger den starkaste inlevelsen. Dåtid ger mer av en distans, det är det vanligaste perspektivet om man berättar en historia eller om något som har hänt. Framtid är det ovanligaste tidsperspektivet.
    Gyllene regler
    Om du ändrar berättarröst eller tidsperspektiv under sångens gång måste detta vara logiskt och lätt att förstå för lyssnaren. Bäst resultat får du oftast om du bibehåller samma berättarröst och tidsram konsekvent genom hela låten. Undvik att ta in mer än ett ämne som du kretsar runt i en sång. Vi har kort tid på oss att utveckla vårt ämne, tre till fyra minuter ungefär. Det fungerar sällan att överlasta detta tidsutrymme med för mycket information och för många olika känslor. Håll dig till ett ämne, en berättelse, ett tema.
    Rim
    Har du rimmat? Det bästa är om du fortsätter med samma rimmönster. Har du rimmat rad ett och rad fyra så är det bra om nästa vers har samma rimmönster. Försök att ha ett annat rimmönster i refrängen. Oftast fungerar en tätare rimflätning bra i refräng. I verserna bör du däremot undvika att rimma på alla rader, det ger mer utrymme för att hitta exakta ord som tillfredsställer behovet av trovärdighet och äkthet.
    Webbplatser för rimord och synonymer:
    www.rhymezone.com dblex.com/rimlexikon kjell.haxx.se/rimlexikon www.synonymer.se 4 Lägg delarna i sång-pusslet
    När du har analyserat och bestämt dig för berättarröst, scen och tidsram ska du skriva en textskiss. Du ska måla upp hela bilden av sången så gott du kan, inte genom att faktiskt skriva hela sången, utan genom att beskriva hur du vill ha den. Utgå från en låtstruktur som passar det du hittills skrivit. Bestäm vad som ska hända i andra versen, hur du ska utveckla temat eller fortsätta historien. Hur ska du avsluta historien? Finns det någon oväntad eller spännande vändning du kan lägga in i sista versen? Skriv in ledord eller fraser i låtstrukturschemat, som du redan samlat på dig i insamlingsfasen. Kom ihåg att du alltid kan ändra låtstrukturen och även texten. Se hela tiden det du gör i detta skede som en arbetsskiss.
    När det gäller låtstruktur så kan du göra din egen variant som passar ditt textinnehåll och stämningen i låten maximalt. Den struktur som jag har skissat upp som exempel här i tidningen är den ultimata ”hitstrukturen”. Experimentera gärna med den. Denna låtstruktur är inte den bästa för alla sånger, det beror lite på ditt textinnehåll och vilken typ av musik du skriver.
    Om du berättar en historia så kan det fungera med vers–refräng-struktur, ibland fungerar det också bra att lägga till en brygga om man vill upprepa refrängen på slutet. Har du mycket text så kanske det passar bäst med en vers–vers–brygga–vers-struktur. Se då gärna till att ha en så kallad hookline i slutet av varje vers, denna fungerar som en minirefräng som binder ihop verserna och skapar ett mönster. Är det mer en känsla du beskriver kan du med fördel låta musiken få en större roll, pröva då den låtstruktur som jag visar i illustrationen.
    Arbeta tills du kommit fram till ett resultat där du har en skiss av hela sången, kanske med en del ”arbetsord” (ord som du inte är helt nöjd med), och en låtstruktur som du tycker känns okej, i all fall just nu. Spela in sången och låt den vila.
    5 Sista analysfasen
    Lyssna avspänt på din halvfärdiga sång, ungefär som om du hade lyssnat på en sång på radion, undvik att ”leta fel”. Känn bara hur energin böljar, om du förstår historien, budskapet. Tänk på att delarna i sången bör ge kontraster men också flyta väl in i varandra. Finns det någon dynamisk höjdpunkt? Känns det hela tiden spännande att lyssna på sången? De ord, rim, eller delar som du inte känner dig 100 procent nöjd med är värda att jobba vidare med. Du kan leta efter synonymer, rim med mera på nätet (se sidoruta).
    6 Feedback
    Det är alltid svårt att bedöma din egen låt. När man precis skrivit färdigt den brukar man ha en ”förälskelsefas” då man tycker att det är världens underverk man skapat, eller så är man åtminstone väldigt förtjust i att spela sången. Om du känner att du klarar av att få feedback så spela upp den för någon vän eller familjemedlem som du känner förtroende för. Be om att få konstruktiv kritik, det hjälper inte så mycket att bara få höra: ”det där var inte bra!”.

    Låtstruktur – de olika byggstenarna
    Intro
    Detta är lyssnarens första kontakt med sången, stämningen i sången etableras. I ett intro kan det också finnas en så kallad hook om det är en pop-, rock- eller schlagerlåt. Det är viktigt att introt har lagom längd, vanligaste felet är att göra det för långt. Prova olika längder. Lagom brukar vara två till fyra takter.
    Vers
    I versen berättas historien och behandlas temat. Melodin är oftast densamma för att lyssnaren ska kunna fokusera på textinnehållet. Ibland har versen en a-del och en b-del. Versen har oftast stegvisa rörelser melodiskt och mindre energi än i refrängen.
    Prechorus - förrefräng
    B-delen kan också kallas prechorus eller på svenska förrefräng. Förrefrängens uppgift är att tydligt förbereda refrängen, ett bra prechorus förmedlar känslan av att ”och så kommer refrängen”. Texten är oftast olika varje gång.
    Refräng
    Sångens centrum, här finns ofta sångens så kallade ”hook” eller krok, det vill säga den del man inte kan glömma fast man kanske vill, samt titeln på sången. Oftast innehåller denna del mer energi än verserna, genom större tonsprång eller annan rytmisering. Det är också vanligt att refrängens tonläge är högre än verserna. En bra refräng känns som ett lyft, och ska helst vara lätt att sjunga med i. Texten är oftast densamma, ibland kan det förekomma små förändringar av refrängen om detta krävs för att föra handlingen vidare.
    Brygga
    Denna del avviker ofta harmoniskt och/eller rytmiskt. Vanligt är att gå till ett mollackord om man varit i dur och tvärtom. Här behandlas texten ofta utifrån ett annat perspektiv. Har det varit en konkret vardaglig text blir kanske texten i bryggan lite mer filosofisk. Musikaliskt är bryggans uppgift att ta med lyssnaren på en liten tur bort från det förväntade upprepandet av vers och refräng och bidra med en förändring som gör att det känns skönt att komma tillbaka till refrängen igen.
    Mellanspel
    Vanligt är att använda introt, kanske halverat, det är också vanligt att denna del är instrumentell, precis som introt, men inget måste.
    Outro
    Det är också vanligt att använda introt till outrot, ibland behövs inte denna del. Prova och lyssna dig fram.

    I serien:
    Gör din första låt i 6 steg (denna) 5 steg som förbättrar din låt Så skriver du en riktigt bra låttext, del 1 Så skriver du en riktigt bra låttext, del 2 (denna) Så hittar du ämnen till dina låtar Så hittar du rytmen i texten Ta hjälp av slumpen när du skriver låtar Co-writing – så skriver du låtar med andra Tricken som får dig att växa som låtskrivare Låtskrivaren bakom Avicii och SHM avslöjar vägen till framgångarna

    Om artikelförfattaren
    Eva Hillered är en Grammis­nominerad artist/låtskrivare/pedagog och författare till boken Lathund för låtskrivare (Prisma/ Norstedts). www.evahillered.se
    Artikeln publicerades ursprungligen 2010-02-09 14:16

    Björn Olsberg
    Bakom Lights & Motion döljer sig Christoffer Franzén som både skriver, spelar, spelar in och mixar sin musik själv. Instrumenten är han självlärd på. David Henriksson har fått en pratstund med Christoffer som just nu är dubbelt skivaktuell.
    Christoffer Franzén som vanligtvis syns under namnet ”Lights & Motion”, komponerar, arrangerar, producerar, spelar in sin musik helt själv. Hans musik har hörts i flera Hollywood-filmer, i Jimmy Fallons och Ellen Degeneres talkshows samt under Super Bowl och Oscars-galan. Här berättar han om sin kreativa process, hur upplevelsen att höra Metallica spela med en symfoniorkester öppnade upp hans tankar om att det går att blanda nästan vilka musikstilar som helst och hur en del studier i musikteori (på senare) har hjälpt honom att effektivisera delar av arbetet. Mycket intressant snack med denna multimusiker och visionär.
    > Prenumerera på podcast
    > Lyssna på avsnittet som podcast
    > Samtliga poddavsnitt
    Video you Youtube:
     


    Den här videointervjun är sponsrad av EBS Sweden

    David Myhr
    Ett av dina viktigaste verktyg som låtskrivare är “hookboken” där du kan samla dina uppslag till låttitlar. David Myhr uppmanar dig till att bedriva din jakt på dessa mitt i vardagen.
    En hook kan vara många saker. En melodislinga eller ett riff eller något annat som sticker ut. Men den kanske allra viktigaste är den där hookfrasen som sjungs i refrängen – låtens pay-off – och denna utgör i sin tur ofta låtens titel.
    Att ständigt vara på jakt efter nya, fräscha och unika titlar är ett av den ambitiöse låtskrivarens viktigaste uppdrag. Det är egentligen en ganska lättsam och trevlig sysselsättning. Se till att alltid – vad än du har för dig – titta på världen genom ”går-det-att-göra-en-låt-av-det-här?”-glasögonen. Om du är på din vakt och öppnar dina sinnen kommer du att märka att din vardag är fylld av möjliga uppslag. Ju oftare du kommer på dig själv med att tänka ”det skulle kunna vara en låttitel”, desto bättre. Skriv ned!
    Den som kommit igång med detta vet att det finns gott om intressanta eller roliga ordvändningar och sägningar i helt vanliga vardagliga konversationer. Sådana man har varje dag med nära och kära eller som man hör i sin närmaste omgivning eller ute på stan. Även i skriven kommunikation som chattar, sms och mail så klart. Say Something, Hur ska det gå? och Do What You Want är exempel på vardagsfraser som blivit låttitlar.
    Jag frågar svenske låtskrivaren Peter Kvint om han brukar använda sig av titlar i sitt skapande:
    – Oj, det är många egna låtar som börjat med en titel! Redan första låten jag fick utgiven på skiva med Farbror Blå, Det ska va’ en riktig man i år, började med titeln.
    Han säger själv att den delvis var en rip-off på punklåten Man skall vara som ett vilddjur i år, och fortsätter:
    – Barbra Streisand Nose är en titel som sticker ut och sammanfattar ett budskap i tre ord, vilket jag tycker titlar ska göra. Calleth You, Cometh I är en annan fin titel som Ola Salo kom upp med.

    Framgångsrike låtskrivaren Peter Kvint älskar titlar som inkluderar platser som till exempel "By the time I get to Phoenix". Foto: David Myhr.
    Hitta en twist
    Ordspråk och uttryck finns det massor av. De är liksom färdiga; I Hate to Say I Told You So. Men å andra sidan kan de vara slitna eller alltför klyschiga och då gäller det att vrida och vända och ge sig in i ordlekarnas värld. Ofta lurar en smart liten twist precis runt hörnet. Som när Oskar Linnros låtsasfarsa Danne Attlerud tipsade om att den nya låten skulle heta Från och med Du i stället för betydligt mer alldagliga Från och med Nu. Briljant förslag! Men vad annat kan man vänta av en gammal textförfattare som släppt en låt med titeln Tennis Spirit under gruppnamnet Danne Attleruds Soffgrupp?
    Apropå soffgrupp. En bra ursäkt att se på TV i stället för att gå på gym är att timmarna i TV-soffan kan bli väl investerade om du i dialogen till din favoritserie hittar ordkombinationer och citat som kan bli titlar.
    Peter Kvint som i egenskap av professionell låtskrivare jagar låttitlar mest hela tiden berättar:
    – Eftersom jag skriver mest på engelska har HBO- och Netflix-serier blivit en ovärderlig källa till låttitlar och uppslag. Dessutom skriver jag en hel del med engelskspråkiga personer och ibland när man är lyckligt lottad kan man snappa upp en bit av ett samtal och göra det till en låt. Jag skrev till exempel tillsammans med Sharon Vaughn och Frida Öhrn i våras. Vi pratade om en park i Nashville som heter Love Circle. Jag tyckte det lät som en spännande och fantasieggande låttitel, så vi skrev en låt på temat "ohälsosamma kärleksrelationer som upprepar sig”.
    Andra källor
    Det finns mängder av källor att ösa ur förutom vardagliga samtal och TV-tittande. Tidningar av alla de slag. Böcker. Det är inte heller någon dum idé att återanvända gamla film- eller boktitlar. Det är bara att botanisera fritt! Som vi konstaterade i del 2 är detta med att titeln har använts förut inget att bekymra sig speciellt mycket över.
    Att läsa eller lyssna på intervjuer kan också ge uppslag. En av våra allra största hitmakare, Per Gessle, har verkligen förstått det här med att alltid ha låtskrivarhatten på. Han letar gärna inom popvärlden. Som den där gången han fick titeln Joyride (sedermera etta på Billboard!) serverad på ett fat ur en intervju med Paul McCartney, som berättade att skriva låtar med John Lennon var som ”a long joyride”. För övrigt plockade han ju namnet Roxette från en låttitel med gamla pubrockbandet Dr Feelgood.
    Legendariske ABBA-managern Stikkan Andersson, en gång så stor i musikbranschen att han helt enkelt kallades ”Branschen”, var också rutinerad textförfattare. Han insåg vikten av en bra titel och kom flera gånger med förslag till Björn & Benny, En av dem var S.O.S. Som co-writer kan man misstänka att han också gav upphov till titlar som Mamma Mia och Waterloo. Den sistnämnda troligen av strategiska skäl för att titeln skulle klinga mer internationellt i Eurovision (på den tiden var reglerna sådana att man skulle sjunga på sitt originalspråk). Och tur var väl det! Han tänkte internationellt och det blev starten för ”det svenska musikundret”. Sämre gick det dock för Forbes 1977 när de tänkte i samma banor av internationell gångbarhet och kallade sin låt för… Beatles. Men det är ju en annan historia.
    En helig plats
    Varenda hemsida, blogg, bok eller artikel om låtskrivande förespråkar att man alltid ska ha med sig block och penna för att i farten kunna rafsa ned sina uppslag och titlar, och denna artikel är inget undantag. För vi vet ju alla vad som händer med idéer där vi tänker att ”det där ska jag komma ihåg”. Men det gäller att hitta ett sätt som fungerar och som passar just dig.
    Kanske minns du att låtskrivaren Bleu (se del 2) nämnde det smarta i att börja låtbygget utifrån just titeln. Hans poäng är att om man påbörjar sitt låtskrivande utan en titel så begränsar man sig:
    – Varför begränsa sig själv när själva aktiviteten att samla titlar är så jävla enkel? Det är enkelt, roligt, stimulerande och gratis. Så varför tacka nej till alla de låtuppslag som titlar kan generera?
    Hans förslag är att ha en ”helig plats” för sin hookbok och tipsar om att använda ett litet block som ryms i fickan:
    – Det skapar ett rum i din hjärna som gör att du undermedvetet alltid tänker på den där titelboken och vill skapa titlar.
    För oss som är verksamma på 10-talet känns det kanske mer tidsenligt att använda vår smartphone som vi ju alltid har med oss. Handlar det om melodiska idéer sjunger vi in ett röstmemo och handlar det om titlar och fraser kan vi skriva ned dem i någon app som hanterar anteckningar. Det är förstås en stor fördel om det på köpet säkerhetskopieras i molnet. Automatiskt. Min personliga favorit är appen Evernote där du förutom rena textanteckningar kan samla allt möjligt annat som urklippta webbsidor, pdf-filer och bilder på favoritsushiställets takeaway-meny.
    Men oavsett valet av programvara – tänk efter två gånger innan du väljer analog eller digital metod. För visst har Bleu en poäng i att inget gör sig lika påmint i vardagen som det där lilla blocket som rent fysiskt ligger och skumpar i fickan.
    Titlar som väcker nyfikenhet
    Det vi söker är fräscha och originella titlar som väcker nyfikenhet. Det är ett väldigt gott tecken om både du själv och den potentiella lyssnaren blir nyfikna på vad som gömmer sig bakom titeln och vill veta mer. För dig kommer det vara ovärderligt i din fortsatta skrivprocess. Titlar kan nämligen många gånger i sin tur trigga idéer om vad låten faktiskt ska handla om. Alltså själva konceptet. Men mer om detta i en framtida artikel av Låtskrivarens verktygslåda.
    Leta gärna efter titlar med spännande dubbelmeningar (Jag kommer) eller som drar till sig uppmärksamhet (I Kissed a Girl). Eller efter saker som egentligen är omöjliga (Set Fire to the Rain). Just motsatser är för övrigt en liten favoritkategori. Att kombinera två ord som inte tycks passa ihop kallas för oxymoron. Alltså en självmotsägelse. Tänk Sound of Silence, My Favorite Mistake, Killing Me Softly, Together Alone, Definitely Maybe. De sista två är förvisso albumtitlar men du förstår grejen.

    Nittiotalets indie-kungar Popsicle (här sångaren Andreas Mattsson) hade fina titlar som Sunkissed och Hey Princess. Titeln Genuine Fake var en oxymoron. Foto: Mikael Olsson (Pressbild).
    Allitterationer är när två eller flera ord i rad börjar med samma ljud. Titlar av den sorten smakar bra i munnen. Som Mamma Mia, What a Wonderful World, Baby Blue, Heartbreak Hotel och Wild World. Och i brist på sådana – varför inte upprepa ett vanligt ord två gånger som i Sugar Sugar, Rebel Rebel, Ring Ring. Eller tre gånger? Fun Fun Fun, Say Say Say. ABBA var mästare även på detta område; Gimme Gimme Gimme, Money Money Money. Ja de slog ju faktiskt även till med två ord tre gånger som i I Do I Do I Do.
    Typiska kategorier för låttitlar
    Jag frågar efter Peter Kvints favorittitlar bland andras låtar:
    – Älskar sådana där ”slogantitlar” som John Lennon var så bra på, som Woman Is the Nigger of the World eller Whatever Gets You Through the Night.
    – Jag gillar också riktigt salta countrytitlar som Her Only Bad Habit is Me med George Strait eller Bringing Out the Elvis med Louise Hoffsten. Har också en konstig förkärlek för låtar som bara har platser som titlar, som större delen av senaste Bon Iver-skivan; Perth, Minnesota, WI, Hinnom, TX etc. Fantasieggande och tidlöst. Jag gjorde ett försök att skriva en sådan låt med Brooke Fraser. Vi döpte den till St. Petersburg. Kommer förhoppningsvis på hennes nästa album.
    Just det här med att nämna namn kan vara ett bra tips. Inte bara på platser utan även på personer (Sarah, Kom igen Lena, Moves Like Jagger). Men förutom slogantitlar, salta countrytitlar och geografititlar finns det naturligtvis en mängd olika kategorier av låttitlar. Bara fantasin sätter gränser.
    Ett ställe där fantasin verkligen får flöda är kategorin nonsenstitlar. Förebilderna är många från Be-Bop-A-Lula och Da Doo Ron Ron via Ob-La-Di, Ob-La-Da och Na Na Hey Hey till Da Da Da. Från Bang-A-Boomerang via Boo Thang till Bangarang och Bang Bang. Och så förstås – inte att förglömma – Digiloo Diggiley!
    Mer uppslag? Vad sägs om siffertitlar (1234, 2-4-6-8 Motorway, 9 to 5, 7 Nation Army), frågetitlar (How Deep Is Your Love?), färgtitlar (Purple Rain) och tidstitlar (Friday I’m In Love). Egentligen är vad som helst tillåtet.
    Ibland räcker det med ett ord. Happy skrev och sjöng Keith Richards 1972 med Rolling Stones men i år tänker vi förstås på Pharrell Williams låt med samma namn. Topplistan kryllar av ett-ords-titlar: Rooftop, Blame, Problem, Try, Rude, Animals, Waves, Fireball, Levels, Colors.

    Bob Hund har många geniala låttitlar i sin låtkista. Foto: Frans Hällqvist.
    Annars kan du göra som Fall Out Boy som döpte sin låt till Our Lawyer Made Us Change the Name of This Song So We Wouldn't Get Sued. Det är vad jag kallar att tänka utanför boxen! Vilket också Popsicle gjorde på det ironiska nittiotalet då de släppte sin The Power Ballads EP med låtarna Power Ballad #1, Power Ballad #2 och så vidare. Och då har jag inte ens nämnt Bob Hund som man bara måste älska. Om inte annat för deras genomgående geniala titlar. Det är svårt att välja en favorit när alla är briljanta men om jag måste får det nog bli Istället för musik: förvirring. Och med de visdomsorden önskar jag dig stort lycka till i den fortsatta jakten på den perfekta titeln!

    Tips för en välfylld hookbook
    Ta på dig ”går-det-att-göra-en-låt-av-det-här?”-glasögonen. När du tänker ”det skulle kunna vara en låttitel” – skriv ned! Leta roliga citat i vardagliga konversationer. Vrid och vänd! Ofta lurar en smart liten twist runt hörnet. Botanisera fritt! Återanvänd t.ex. gamla film- eller boktitlar. Ha alltid med dig ett litet block som ryms i fickan Hitta en ”helig plats” för din hookbok Jaga nya, fräscha och unika titlar Leta dubbelmeningar, oxymoroner, allitterationer  Hitta på din egen nonsentitel eller slogantitel.  Gör titlarna unika med hjälp av namn, platser, tidpunkter eller genom att repetera ord

    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken (denna) Artikeln publicerades ursprungligen 2014-11-11 07:42

    Hasse Nilsson
    Det har gått nio år sedan Izotope introducerade multiverktyget Stutter Edit som främst är avsett för att bearbeta beats med rytmiska effekter. Nu har uppföljaren kommit. Häng med och se hur du drar nytta av nyheterna.
    När Stutter Edit lanserade var tricket, och är, att olika effektkombinationer triggas via tangenterna på din kontrollenhet. Genom att så att säga spela med effekterna i realtid uppnår du samma resultat som annars skulle behöva arbetas fram med automatisering. En ordentlig tidsvinst med andra ord. Och även mer känsla för feeling när det vankas dansant musikproduktion.
    Celebert samarbete


    Den nya versionen är ett samarbete med den emblematiske producenten Brian ”BT” Transeau. Han har, bredvid modularfantomen Richard Devine, ett slags inofficiellt världsrekord i pluggsamarbeten. Faktum är att han även var inblandad den första versionen av Stutter Edit, då med en omfattande bank med förinställningar. I och med Stutter Edit 2 har samarbetet fördjupats eftersom BT:s logotyp återfinns sida vid sida med Izotopes och producentens förinställningar dominerar utbudet med mallar att utgå från när du slöjdar dina egna.
    Första versionen

    Så här såg produkten ut när den släpptes första gången 2011. En ganska radikal förändring mot bilden nedan, eller hur? 
    Nytt utseende

    Det första som möter dig är givetvis det nya gränssnittet. Stutter Edit 2 är totalt omgjord från förra versionen och fått ett utseende som påminner mer om Izotopes populära mastringspluggar i Ozone-serien. Mer logiskt och inte lika plottrigt, tycker vi. 
    Maskinell hjälp

    Pluggen känner automatiskt av vilket inspelningsprogram du startat och visar sedan hur du ställer in Stutter Edit 2 på rätt sätt.
    13 effekter

    Du kan kombinera elva olika effekter till din inställning (preset) eller som Izotope kallar det: gesture (gest). Detta är alltså exklusive de två huvudnumren Stutter och Buffer som står för rytmisk repetering och tidsmanipulering av inkommande ljud. 
    Nytt filter

    Kamfilter (Comb) och är den filtervariant som är helt ny den här versionen. 
    Kan även chorusIzotope har ägen lagt till ett traditionellt Chorus till möjligheterna. I alla fall traditionellt för att vara Stutter Edit.
    Utvecklad efterklang

    Reverbet är också nytt, även om funktionen fanns i Stutter Edit 1. Som synes är det ingen match att låta rumsklangens storlek påverkas i takt och rytm som kvantiseras till bpm.
    Ordning och reda

    Det är superenkelt att arrangera i vilken ordning effekterna ska hamna, bara dra-och-släpp modulerna upp och ned i den vänsterställda vertikala menyn. Förhandlyssna på vilken påverkan förändringen har innan du går vidare.  
    Tidskritiska inställningar

    Varje reglage (parameter) i alla moduler går att synkronisera till tempo på olika sätt. Exakt hur reglagen ska påverkas styrs med hjälp av en grafisk redigeringsmodul som har en rejäl samling förinställningar, men du kan även rita dina egna kurvor för unika anslag eller rytmiska sekvenser.
    Hitta rätt sound

    Även biblioteket med förinställningar och mallar har fått en ny look och nya funktioner. En egenhet är att du inte kan spara förändringar i fabriksljuden. Så det blir att spara med ”Save as” innan du sätter igång och gör egna förändringar som du vill ha kvar för framtida bruk. Det finns hundratals förinställningar att använda som inspiration. 
    Sammanfattning
    Den nya så kallade curve editorn och mer utbyggda möjligheter till komplicerade rytmiska förlopp har givit produkten två nya ess i ärmen. För det första går det att göra sömlösa, längre och böljande effektkombinationer. Tänk risers, drops och trailer-effekter. För det andra, och i motsatt riktning, går det att få fram mer intrikata och tajta rytmmanipuleringar av lajvljud och filer än tidigare. Ett samtida exempel på det är synkoperade Trap-hi-hats och liknande. Fler effekter, bättre strukturerat arbetsflöde ger vid handen att nymodigheterna i varit väl värda att vänta på.

    Stutter Edit 2
    Tillverkare: Izotope, www.izotope.com
    Platformar: macOS High Sierra (10.13)–macOS Catalina (10.15) eller Windows 8–Windows 10
    Format: au, aax, vst2, vst3 (samtliga i 64 bitar) 
    Stöd för inspelningsprogram: Logic Pro X, Live 9.7–10, Cubase 9.5–10.5, Pro Tools 12–2020, FL Studio 20, Studio One 4, Reaper 6, Reason 11, Bitwig Studio 3, Cakewalk by Bandlab, Digital Performer 10.
    Pris: Cirka 1 855 kronor inklusive moms
    Uppgradering: 925 kronor inklusive moms

    David Myhr
    Otaliga hits har genom årtionden byggts på rundgångar med fyra ackord - och det har dessutom blivit allt vanligare i modern tid. David Myhr guidar dig till framgångsackorden.

    Pressbild Maroon 5
    Det är något med talet sju. Veckans sju dagar, världens sju underverk, de sju haven... och som vi konstaterade i första artikeln av Låtskrivarens verktygslåda har vi också sju toner att välja på om vi håller oss till durskalan. Men inte nog med det. Vi hittar även sju ackord som hör till tonarten. Man låter helt enkelt varje ton i durskalan utgöra grundton till var sitt ackord, vars övriga två toner (ters och kvint) hämtas från samma skala.
    I fallet C-dur blir ackorden C, Dm, Em, F, G, Am och så det lite mer hemliga Bm7-5. Med dessa så kallade diatoniska ackord kommer man oerhört långt då det gäller att harmonisera (sätta ackord till) en melodi i C-dur. De kommer alla att låta mer eller mindre ”bra”. Hade tonarten varit E-dur hade vi enligt samma princip fått: E, F#m, G#m, A, B, C#m och D#m7-5.

    Harlan Howards recept till bra låt: "Three chords and the truth".
    Vi ska idag bekanta oss med de första sex som är de allra vanligaste. De får alla olika ”funktion” i förhållande till det ackord som är byggt på grundtonen, det vill säga grundackordet. Det är detta som kallas för tonika, är det ackord man känner sig ”hemma” i, och är det som en låt ofta börjar och slutar på.
    Tre ackord och sanningen
    Countrysångaren Harlan Howard sa att allt man behöver är ”three chords and the truth” och tre ackord räcker sannerligen långt för merparten av alla blues och rock’n’roll-låtar. Även till otaliga visor och singer/songwriter-låtar. Ja, till punk också för den delen.
    De tre berömda ackord man i regel syftar på är C, F och G i C-dur vilka motsvarar E, A och B i E-dur och A, D och E i A-dur osv. Alltså ackorden som är byggda utifrån skalans första, fjärde och femte ton, vilket med funktionsanalysens termer blir tonika (T), subdominant (S) och dominant (D). Dessa ”skolade” ord kanske skrämmer en och annan som är allergisk mot teori men jag lovar - det är inget att vara rädd för.
    Alla tre är durackord och tonikan känns som sagt ”hemma” och från de andra två längtar man liksom hem. Framför allt ifrån dominanten som verkligen leder och strävar tillbaka till tonikan. Det är också därför det är så populärt att sista ackordet innan refrängen är en dominant.
    De tre andra ackorden Dm, Em och Am är mollackord och bygger på skalans andra, tredje och sjätte ton. Vart och ett av dessa är ”släkt” med varsin av de tre huvudtreklangerna. De är så kallade parallellackord. Ett durackord hittar nämligen sitt parallellackord två skaltoner (en halvton och en helton, alltså tre halvtoner) ned. Parallellackordet till C är följaktligen Am medan Dm och Em är parallella med F respektive G. Med att de är släkt menas att de låter ganska lika. Mycket för att de har två toner gemensamma med varandra. De är därför ofta utbytbara med varandra.
    Funktionsanalys, steganalys och Nashville-metoden
    Att funktionerna är samma oavsett tonart är finessen med att prata om T, S, D i stället – alltså första, fjärde och femte ackordet. Det är dessa positioner i skalan man också tar fasta på när man gör en steganalys och då används romerska siffror. Detta för att inte blanda ihop dem med tonernas nummer. C, F, G blir I, IV, V och Dm, Em, Am blir II, III, VI.
    I studiosvängen i Nashville använder man också gärna denna metod om än med vanliga siffror. Fördelen är att ingenting ändras på den chord chart man har framför sig även om t ex sångaren vill byta tonart. Man bara ”flyttar upp” (eller ner) men förhållandena mellan ackorden är samma. Lite som att flytta omkring ett capo på gitarren.
    Hemma i Sverige har jag dock ännu inte stött på någon som pratar om ackord i siffror. Inte heller känns det så ”rock’n’roll” att stå i replokalen och säga: ”-Vi provar att börja refrängen på tonikaparallellen. Sedan går vi via dominanten till subdominantparallellen och så tillbaka till tonikaparallellen.” Det var nog heller inte så Thåström sa när han testade 800º med Gurra och Fjodor i Ebba Grön. För det slutar ju oftast att man nämner ackorden vid namn (om ens det). Men det finns mycket att vinna på att lära känna och få in i ryggraden hur ackorden förhåller sig till varandra. För enkelhets skull kommer jag dock i resten av artikeln att transponera alla exempel till tonarten C-dur och helt enkelt skriva ackordens namn.
    50-talsrundgången
    En rundgång är en slags ”loop” där en viss ackordföljd upprepar sig genom hela eller delar av låten. De bygger oftast på fyra ackord och fyra ackord räcker såklart ännu längre än tre. Faktiskt vansinnigt långt. Därför lägger vi nu till det fjärde vanligaste ackordet – tonikaparallellen Am.

    Låtskrivarna Jerry Leiber (tv) och Mike Stoller (th) skrev låten Stand By Me. Här går de igenom låten Jailhouse Rock med Elvis.
    Alla rundgångars moder är den som utgjorde stommen till en massa låtar under Doo Wop-perioden, dvs sent 50-tal och tidigt 60-tal fram till Beatles och popens genombrott 1963. Vi kan kalla den ”50-tals-rundgången” och den brukar vara bland det första man lär sig klinka på piano. Den består av C–Am–F–G och den känner du igen från klassiska låtar som Stand By Me, Diana och Be My Baby. En mycket vanlig variant av denna rundgång är den där F ersätts av det lite mjukare parallellackordet Dm som till exempel i Oh, Carol.
    Musikhistorien gick vidare men rundgången levde kvar. På 70-talet använde Dolly Parton den i I Will Always Love You, Gram Parsons i Love Hurts och Elton John i Crocodile Rock och så vidare. Den funkade på 80-talet för Springsteen i Hungry Heart (varianten med Dm), för The Bangles i Eternal Flame, för The Police i Every Breath You Take och för Orup i Regn Hos Mig. Så där har det fortsatt till våra dagar i alla möjliga stilar, från Jesus of Suburbia med Green Day till Baby med Justin Bieber. C–Am–F–G-rundgången är alltså långt ifrån dödförklarad och vi lär få höra många fler låtar framöver med denna ackordföljd.
    Four chord song
    En modern motsvarighet på samma fyra ackord – fast i annan ordning – är den omtalade ackordföljden C–G–Am–F. Du har säkert sett liveklippet med låten 4 Chords med humorgruppen The Axis of Awesome (30 miljoner views på YouTube!). Där blir det tydligare än någonsin hur fantastiskt många melodier det går att göra över samma fyra ackord. Vi tas på en resa från Let it Be (Beatles tidigt ute som vanligt) till I’m Yours och Poker Face via en herrans massa brottarhits: You’re Beautiful, Right Here Waiting, No-One, Don’t Stop Believin’, Can You Feel The Love Tonight, With Or Without You, She will be loved, Torn, When I Come Around, 21 Guns, Under the bridge, Complicated, Take On Me, Someone Like You, Paradise, Perfect och så där fortsätter det.
    En variant som också förekommer mycket i 4 Chords är den som går i moll och har samma ackordföljd men börjar på Am. One Of Us med Joan Osborne är ett välkänt exempel liksom If I Were a Boy. Eagle-Eye Cherry byggde hela sin monsterhit Save Tonight på Am–F–C–G. Den är ett bra exempel på när man tar rundgången till sin spets. Man använder den låten igenom utan avvikelser. Iggy Pop gjorde nästan samma sak tjugo år tidigare i The Passenger (fast där spelar de E istället för G varannan gång).
    Notera att tonarten A-moll är parallell med C-dur. Vad det innebär i praktiken är att de båda innehåller samma skaltoner, bara det att A-mollskalan börjar på A i stället för på C (och innehåller liksom C-durskalan bara vita tangenter på pianot). Det gör också att de sex vanligaste ackorden blir desamma även om det då blir Am som är tonika. Ibland kan det vara svårt att avgöra om en låt går i Am eller C. Ett vanligt trick är att låta versen gå huvudsakligen i Am och sedan bjuda på ett lyft i refrängen i och med uppgången till den mer hoppingivande durparallellen C.
    En ny musikalisk konstant
    Den engelske musikforskaren Joe Bennett gjorde en analys över 2012 års tio mest spelade låtar i Storbritannien. Låtarna var Domino, Somebody That I Used to Know, Next to Me, Moves Like Jagger, Titanium, Dance with Me Tonight, Stronger (What Doesn’t Kill You), We Found Love, Call Me Maybe och Payphone.

    Fyra ackord är fortfarande ett recept som fungerar. Låten Moves like Jagger av Maroon 5 är ett i raden av många mycket framgångsrika exempel.
    Han fann många gemensamma nämnare mellan dem. Alla var kärlekslåtar, ett gäng av dem gick i 128 bpm och så vidare. Men det mest intressanta och varför jag tar upp det här var att alla(!) använder sig av olika fyra-ackords-loopar över 2, 4 eller 8 takter. Hälften av dem genom hela låten. I hans analys skriver han att han fascineras över denna förekomst av fyra-ackords-rundgångar som är mer påtaglig än någonsin. Att man kan säga att i en viss typ av mainstreamlåtar har fyra-ackords-rundgångar – precis som refränger, breakdowns och intro – nästan blivit en slags ”formdel”, en musikalisk konstant, och han tillägger att han inte blir uttråkad av själva rundgången i sig.
    Fenomenet fyraackords-rundgångslåtar är betydligt vanligare idag än på 60-talet och kanske ligger en del av förklaringen i att många låtskrivare jobbar med datorn som sitt främsta verktyg i låtskrivandet vilket i sin tur bjuder in till ett loop-tänk.
    För eller emot?
    Hoppas du inte blev alltför snurrig efter denna rundvandring bland rundgångar. Nu är det upp till dig vad du gör med denna information. Prova gärna själv att plocka ut fyra ackord från de sex vanligaste i tonarten och sätt dem sedan i en följd som känns rätt (över lämpligt antal takter) och låt dem sedan gå runt, runt, runt. Detta verktyg i din verktygslåda kan kanske vara precis vad du behöver för att inspirera dig till en bra vers eller en stark refräng eller – som vi har sett i många fall – kanske en hel låt.
    Eller så tillhör du dem som till skillnad från den stora massan ruttnat på dessa rundgångar och tycker att det känns för klyschigt. Kanske passar det inte i din genre även om vi sett att spännvidden är enorm i tempo, genre och sound. Eller så är du en sådan som föredrar mer komplicerade klanger. I så fall är det ju naturligtvis vackert så. Men en sak vågar jag lova. Många kommer glatt att fortsätta låta sig inspireras av dessa enkla grundackord, återvinna välbekanta rundgångar och i några lyckosamma fall kommer de – i kombination med ”rätt” text, melodi, framförande och produktion – ge ordentlig snurr på karriären.

    TIPS:
    De fyra allra vanligaste ackorden är I, IV, V, VI vilket i C-dur blir C, F, G, Am•    Dominanten G ”längtar” tillbaka till tonikan och är effektiv inför en refräng Versen i Am och refrängen i parallelltonarten C-dur ger ett automatiskt lyft Två vanliga rundgångar är C–Am–F–G (C–Am–Dm–G) och C–G–Am–F (Am–F–C–G) En rundgång kan användas i hela eller delar av låten
    DURSKALAN FÖR DUMMIES:
    Durskalan byggs utifrån valfri grundton. De övriga skaltonerna hittas genom att gå uppåt i hel- och halvtonsteg: hel-hel-halv, hel-hel-hel-halv. Det blir totalt åtta toner men den sista är grundtonen igen en oktav upp (av latinets octava, ”åttonde”).
    Helt tonsteg = två halva tonsteg (hoppa alltså över en ton)
    Halvt tonsteg = avståndet (intervallet) till den ton som ligger närmast.


    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-21 07:19

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGINTERVJUN: Hur blir sången så bra som möjligt? Det får vi veta av producenten, mix- och mastringsteknikern Anna Engberg som delar med sig av hur hon jobbar med inspelning och mixning av sång – och vilka pluggar hon använder mest.

    Med flera utbildningar i bagaget har hon skrivit en C-uppsats om Vocal Pitch Correction och jobbar nu som ledare för producentprogrammet Vem kan bli producent och som huvudföreläsare på utbildningen Audio Production Program på SAE Institute i Stockholm.
    Skulle du vilja berätta berätta steg för steg hur du jobbar med röst – från inspelning till mixning?
    – Först och främst tycker jag att det är viktigt att förstå vad låten vill, vad som ska fram, det är ju det allt handlar om. Sen handlar det i vissa projekt om att välja rätt vokalist, i andra om att jobba med vokalisten för att komma till rätt känsla och klang i framförandet. Mikrofonval kan ha betydelse, men i slutändan kommer du alltid att få ett bättre resultat med bra ljud från källan.
    – Rummet tycker jag också är viktigt för slutprodukten, nästan viktigare än mikrofonen. En känslig mikrofon kommer att plocka upp väldigt mycket rum. Om rummet har en massa märkliga klanger i sig kommer det att störa slutresultatet. Då tar jag hellre en "sämre" mikrofon i ett bättre rum. Jag tycker inte heller om att spela in sång i för stora rum, jag känner ofta att det blir svårt att få till intimitet då.
    – Hur jag jobbar med coaching varierar väldigt mycket från vokalist till vokalist; vissa vill bara gå in i studion och riva av ett par tagningar och sen vara klara, andra vill ha mer praktisk coaching om sångteknik, vissa sjunger bäst när man suttit en stund och pratat om vad låten betyder för dem. Jag känner efter från session till session, men det är alltid viktigt att vokalisten känner sig bekväm.
    – Vid inspelning tycker jag att det allra viktigaste att få till är känslan och klangen. Är det lite surt går det att fixa i efterhand, men känsla går inte att lägga till med en plugg. Jag försöker få till det så bra som möjligt redan från inspelning, då är det lättare att få en känsla för vad som fungerar och inte. Det kan handla om arrangemang, stämmor, dubbars vara eller icke-vara, vilken typ av sound jag är ute efter. Ska det till exempel vara väldigt mycket reverb på vill jag gärna spela in med det i lyssningen, det gör det lättare för vokalisten att själv korrigera sin teknik efter hur det ska låta i slutändan.
    – Bearbetning skiljer mellan låtar. För ett mer naturligt sound jobbar jag väldigt mycket i Melodyne, främst egentligen med tajming och gain-justeringar, men det beror på vokalist. Efter det brukar det bli Pro-Q3 som jag dels använder för att skära bort botten och göra justeringar om det är något i klangen som sticker ut för mycket, men jag brukar även använda den dynamiska eq:n för att ta hand om sibilanter. Jag har inte hittat någon de-esser som jag tycker gör jobbet lika genomskinligt och kontrollerbart. Annars brukar jag klippa ut sibilanterna och sänka regionerna. Kompressorer använder jag mest för soundets skull, jag brukar försöka se till att signalens volym är okej genom låten vid tonjöjdskorringeringen, kanske redan innan med hjälp av clip gain. Älskar också att jobba med parallellbearbetning, som komprimering och distorsion.
    – I låtar med lite mer producerat sound gillar jag att lägga en Antares Autotune på, den gör så mycket mer än att bara tonhöjdskorrigera. Det är verkligen olika hur jag bearbetar sång, men jag brukar försöka tänka mig hur jag vill att det ska låta i mixen och sedan använda de verktyg som jag vet tar soundet åt det hållet, istället för att använda en förinställd kanalstripp.
    Hur brukar du tänka när du väljer ut mikrofon till en viss röst?
    – Som min kollega Katharina Grubmuller brukar säga – en bra mikrofon är en mikrofon som låter. Men finns det valmöjligheter brukar jag försöka ta en mikrofon som lyfter fram det som kanske saknas i rösten för det sound som jag vill uppnå, och inte en som förstärker egenskaper som jag ändå kommer att sänka med eq:n efteråt. Samma sak med dynamik. Ska sången komprimeras mycket i mixen är det ingen idé med en mikrofon som är superbra på att ta upp transienter. Vilken mikrofon jag väljer kommer att färga ljudkällan, så jag försöker alltid välja en som gör så mycket som möjligt av mixjobbet åt mig så jag slipper göra så mycket i efterhand.
    Vad tycker du är viktigast i en sångtagning?
    – Känsla och klang/timbre! Mycket av det andra går att lösa i efterhand, även om det så klart alltid blir bättre om det är bra från början.
    Kan du berätta mer om pluggarna du återkommer till när du mixar sång?
    – Celemony Melodyne för genomskinlig tonhöjdskorringering, tajming och gain-riding, Antares Autotune för mer producerat sound. Fabfilter Pro-Q3 kan jag inte leva utan. Kompressorer växlar jag beroende på dagskänsla och vad jag är ute efter. För distorsion brukar jag köra Fabfilter Saturn. Ska det vara riktigt skitigt gillar jag att reampa sången genom en gitarrförstärkare, någon kul pedal eller motsvarande plugin och köra det parallellt. En guilty-pleasure-plugg på vokaler är Waves Infected Mushroom Pusher (just nu 40% rabatt). Den har en pot som heter "Magic" som verkligen slipar till midden på ett trevligt sätt.
    – När det gäller reverb brukar jag ofta hamna på antingen Soundtoys Little Plate eller Native Instruments RC48, med eq före och efter, och efter det ofta WavesFactory TrackSpacer med leadsångspåret som key input för att få direktljudet att hamna lite längre fram i ljudbilden. Jag brukar också se till att det inte går för mycket sibilanter ut i reverb eller delay eftersom det snabbt kan bli rörigt.
    Skiljer sig att mixa din egen röst i jämförelse med någon annans?
    – Rent praktiskt, nej. Psykologiskt, absolut! Det är jobbigt att lyssna på sin egen röst, vi själva hör den ju bara med alla resonanser vi får i skallen och bihålorna, så det låter helt annorlunda utifrån än vad vi tänker oss att det ska göra. Det är något som vi alla får öva upp och vänja oss vid. I min C-uppsats skrev jag om Vocal Pitch Correction, och tonhöjdskorrigerade då min egen röst femton gånger med olika mjukvaror. Sedan lyssnade jag på den tillsammans med flera producenter och tekniker jag intervjuade. Det var hemskt, men ganska nyttigt såhär i efterhand. Jag tycker att det viktigaste är att försöka distansera sig till ljudspåret och inte överarbeta det. Annars är det så lätt att redigera spåret tills det blir platt och tråkigt.
    Vad är du aktuell med framöver?
    – Jag producerade ett album för Johanna Bakke som släpptes i maj, och snart kommer en EP med Alyza. Sen är det en del låtar jag har mastrat som kommer ut lite då och då. I övrigt är det många projekt som rubbats av corona-situationen, tyvärr. Men jag ser fram emot att kunna rulla igång med dem när situationen lättat lite.
    Läs mer:
    > Anna Engbers hemsida
    > Vem kan bli producent
    > SAE Institute
    Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Förutsägbara mixar är ofta tråkiga mixar, men sån tur är finns det massvis med knep för att komma runt detta. Det kan handla om allt från sättet du eller bandet spelar på, till själva arrangemanget eller användandet eller inte användandet av effekter.

    Idag tänkte jag skriva lite om volym- och effektautomatiseringar. Det vill säga hur du kan använda dig av olika sorters automatiseringstekniker för att skapa mer dramatik i din musik. Automatisera kan nämligen vara så mycket mer än att bara rätta till en dynamisk sångtagning eller att göra refrängerna starkare än verserna. När du spelar in går mycket förlorat på vägen, varesig du vill eller inte, och då det är upp till den som mixar att förstärka och återskapa detta i den mån det går. Mixing är nämligen som jag tidigare varit inne på i mångt och mycket en räddningsaktion.
    Du vill som regel alltid använda effekter när du mixar, även du inte alltid hör dem och faktum är att det ofta är de subtila effekterna som gör störst skillnad. Du vill åt effekten av effekten så att säga. Det är det du inte hör som påverkar dig mest när det kommer till musik. Men det handlar också om kontraster, det stora mot det lilla, det blöta mot det torra, det ljusa mot det mörka och så vidare. Kontraster är A och O när det kommer till att skapa intressant musik. Här kommer volym- och effektautomatiseringen in i bilden.
    Lite här och lite där
    Ibland kan det vara en så enkel sak som att lägga ett extra stort reverb på första ordet i en refräng, kräma på med ett extravagant virvelanslag, ett knasigt delay på vartannat anslag på gitarren, eller varför inte förstärka vissa ord som är av speciell betydelse för låtens känsla och karaktär? Tricket är att då och då våga lämna trygghetszonen, det förväntade, och fundera en extra gång över vilka partier i låten som kräver extra förstärkning. Med detta sagt är det så klart låten som sådan som är det viktiga och att förvirra sig bort i ett hav av effekter är sällan önskvärt. Det handlar kort och gott om att fånga och framförallt behålla lyssnarens uppmärksamhet med mer eller mindre subtila knep på väl utvalda ställen.
    Oavsett om det rör sig om ett trumfill, en gitarrslinga eller vad som helst egentligen - i slutet av ett parti, påväg in i en ny del, eller i mitten, var inte rädd för att låta det sticka ut lite extra. Dra upp volymen och/eller släng på en effekt just här och öka intensiteten. Om det rör sig om exempelvis trummor behöver det nödvändigtvis inte handla om att öka volymen på hela kittet utan kanske bara överhänget, eller låta kompressorn jobba lite extra så det styr över eller pumpar skönt.
    Texturer och energi
    Poängen är alltså nödvändigtvis inte att göra saker starkare, utan om att skapa rörelse, dynamik och en känsla av liv. Nya texturer bildas, om än bara för en kort stund, vilket gör hela upplevelsen mer intressant och mindre statisk. Musik handlar i mångt och mycket om energi och i förlängningen att förmedla denna energi genom högtalarna.
    Men det gäller samtidigt att tänka på att mindre många gånger kan vara mer, annars förlorar effekten sin effekt så att säga. Med detta sagt behöver du inte låsa dig till att automatisera ett instrument i taget - bara en sån sak som att lyfta fram basen en decibel eller två tillsammans med exempelvis sången i ett skrikparti kan skapa välbehövlig dramatik. Likväl händer det per automatik något spännande med hela mixen när du jobbar på detta vis, inte minst om du arbetar med en kompressor på masterregelen eftersom den då får kämpa lite extra och i sin tur sätta sin prägel på helheten.
    Så, automatisera mera oavsett om det handlar om volym, effekter eller panorering, och dina mixar kommer garanterat bli mer intressanta och spännande att lyssna på.
    Fredagstipset tar nu semester fram till 31 Juli. Glad sommar!
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    Björn Olsberg
    Studio har fått en pratstund med den utvandrade basisten och kapellmästaren Victor Brodén som spelat med "alla". Nytt för detta avsnitt är att intervjun finns som podd!
    Basisten Victor Brodén flyttade från Karlskrona till USA som 21-åring i mitten av 90-talet. Efter studier i Minneapolis och Miami och 18 år som frilansbasist baserad i Nashville bor han i Los Angeles sedan 2,5 år tillbaka. Under detta samtal berättar Victor hur han nyligen hittat glädje och inspiration i att lyssna på musiken som ursprungligen fick honom att dedikera livet till basen, sin relation till gehör/musikteori/notläsning, om rollen som kapellmästare och mycket mer. Inspirerande ord från en man som följt sina drömmar och nått många av dem!
    Videointervjun finns som vanligt här nedanför, men nytt för detta avsnitt är också att vi startar en podd med alla intervjuer!
    > Prenumerera på podcast
    > Lyssna på avsnittet som podcast
     

    Den här videointervjun är sponsrad av EBS Sweden

    David Myhr
    Var ska man egentligen börja för att uppnå bästa möjliga slutresultat? David Myhr slår ett slag för att först av allt börja med låtens titel – en metod med många fördelar.

    Du får feeling för att skriva en låt. Du plockar upp gitarren eller sätter dig vid pianot. Börjar klinka planlöst. Melodier uppstår i huvudet och du börjar nynna lite improviserat. Ljuv musik uppstår och efter mycket trial and error är låten klar. ”Nej, visst ja! Det ska ju dit en text också... hmm... vilka ord kan tänkas passa till de här tonerna?”.
    Du har gjort det igen. Målat in dig i ett hörn. Varför inte göra som många professionella låtskrivare och börja i andra änden? Med en bra titel!
    Låttiteln spelar en ytterst central roll. Den är textens viktigaste fras och i regel placerad i låtens pay-off, vare sig du låter den inleda eller avsluta refrängen. Med stor säkerhet är den ref-rängens huvudsakliga ingrediens. Ja, kanske till och med den enda, vilket för övrigt kan vara ett väldigt effektivt sätt att göra en refräng ”simple and singable”. Ett begrepp du kanske minns från del 1 i denna artikelserie.
    Placerad just i refrängen hamnar titeln som allra mest i fokus då den kommer att sjungas ett flertal gånger och det är där man oftast sjunger med. Men den kan också inleda eller avsluta låten. Eller inleda alternativt avsluta verserna (eller både och för att vara på den säkra sidan). Det finns fler varianter. En titel som Imagine inleder både vers och refräng medan I Want it That Way avslutar både vers och refräng. Någon gång kanske titeln blixtrar förbi, exempelvis i bryggan, som i I Say a Little Prayer.
    Oavsett placering är låttiteln navet i hjulet som allting snurrar kring. Den är husgrunden som resten av låtbygget vilar på. Eller omvänt: den är pyramidens topp där allt annat i låten är byggstenarna. Jag ska inte trötta ut dig med fler metaforer. Jag tror du börjar förstå poängen här … titeln är helt enkelt skitviktig! Läge att inte slarva. Just därför kan det vara en alldeles lysande idé att börja med just titeln. Det kanske inte är så underligt att många professionella låtskrivare arbetar på det sättet.
    Genväg till det viktigaste
    En bland många som älskar att jobba utifrån titeln är den amerikanske låtskrivaren Bleu, som förutom att vara artist i eget namn skriver låtar för guld- och platinasäljande artister.
    – För mig är det här med att skriva utifrån titeln jätteviktigt och jag vet att för många av de yngre låtskrivare som varit på mina seminarier och sedan tagit till sig den här metoden har det verkligen revolutionerat deras låtskrivande.
    Han praktiserar själv metoden så gott som hela tiden och pratar om att titeln också definierar vad låten ska handla om, själva temat eller konceptet.
    – Jag anser att det är det bästa sättet att ta sig an att skriva hitlåtar. Titlar och koncept är det som är mest troligt att folk kommer ihåg. Att jobba utifrån titeln är ett jättebra sätt att hitta en genväg direkt till det som måste vara den viktigaste delen av din låt.
    Även om han är medveten om att det alltid finns undantag menar Bleu att i de flesta låtar är delen vi sjunger och delen vi kommer ihåg, just titeln. Han påpekar att man kan titta på många andra former av skrivande och att man då finner att man nästan alltid jobbar utifrån titeln.

    Låtskrivaren Bleu definierar låtens koncept och idé innan han skriver den.
    – Vare sig det handlar om noveller, manus eller tekniska avhandlingar börjar man ju med någon typ av tema eller utgår ifrån en tes. Jag skulle säga att låttextförfattande nästan är den enda typen av skrivande där folk inte alltid startar på det här sättet.
    Hans minspel vittnar om att han finner detta rätt märkligt.
    – Jag tror att de flesta som kör fast i sitt låtskrivande fastnar på textbiten. Om man skriver utifrån titeln är det lättare att inte köra fast med textskrivandet eftersom man liksom skapar en mall för vad ens låt kommer att handla om.
    – Blir man van vid tanken att skriva utifrån titeln gör det låtskrivandet enklare. Anledningen är att man kan utveckla idén utifrån den information som redan ligger i titeln.
    Serverar melodin till hookfrasen
    Förutom att vara textens viktigaste fras är titeln ofta också låtens starkaste melodiska hook. Har du en bra titel, men inget annat, är det ju drömläge att börja experimentera med hur man skulle kunna sjunga den på ett bra sätt. Ett bra tillvägagångssätt är att börja med att ”prata” titeln. Detta för att ta reda på hur ordens naturliga rytm och melodi låter. Om du utgår från detta får du enormt mycket serverat gratis. Uttala orden i titeln några gånger och lyssna efter vilka stavelser som är betonade samt vilka vokaler som går upp i ton och vilka som går ner. Det är en bra grej att smaka på dess naturliga rytm och dess inneboende språkmelodi. Med andra ord – hur skulle man säga det i vanligt tal? Utgå från det när du börjar sjunga frasen och sätta toner på den. Pröva ett gäng alternativa betoningar och rytmiseringar. Låter det inte tillräckligt catchy kan du pröva att lägga till eller ta bort ord eller varför inte börja leka med upprepningar likt man gjort i låtar som Changes (”ch-ch-ch-ch-changes”); Pokerface (”p-p-p-poker face”); Snälla Snälla och Fanfanfan. Eller krydda med ett litet ”ooh” eller något som i Ooh, Baby I Love Your Way.
    När du väl både hittat rätt bland tonerna och bestämt hur låtens hookfras ska vara rytmiserad återstår det spännande arbetet med att hitta lämpliga kontraster som byggstenar till låtens andra delar.
    Titeln ”säljer” låten
    Allt som ökar din låts chans att bli hörd är av godo och det är just vad en intresseväckande titel gör. Man blir sugen på att lyssna och nyfiken på vad den kan tänkas handla om. Har du för avsikt att skriva låtar åt andra ligger det i högsta grad i ditt intresse att förläggare, a’n’r-folk, producenter och artister ”höjer på ögonbrynen” åt just din låt då de blasémässigt sovrar bland hundratals andra. Titeln kan vara det första de kommer i kontakt med och där gäller det – precis som vid en första date – att inte sumpa chansen att göra ett gott första intryck.
    Även om du skriver åt dig själv eller ditt band vill du ju att radiofolk, journalister och i slutänden förstås publiken blir nyfikna på ditt alster och att när de hört låten också kommer ihåg den och kan söka upp den igen. Något hårdraget kan man likna det med att du är försäljare och titeln namnet på din produkt, låtens ”varumärke”.
    Titlar som inte finns i texten
    En del ser en tjusning i att ge sin låt en titel som inte alls förekommer i texten. Det är förstås fullt tillåtet och kan vara effektfullt och skapa lite skön mystik om man gör det på ett snyggt och smart sätt. Men gör man det enbart för att ”spela svår” riskerar man ju på samma gång att göra det svårare för folk att minnas låten. Kanske onödigt med tanke på att det är tillräckligt tufft att nå ut med sin musik i alla fall. Men återigen. Det finns briljanta låtar med bra titlar som inte har någon uppenbar sing-a-long-hookfras. Bohemian Rhapsody funkade ju rätt fint bara för att ta ett exempel. Men det är ju också världens bästa låt. Eller…?
    Det kan också vara en cool grej att gömma titeln mitt i typ vers tre. Så man bara snubblar förbi den liksom. Lite som när man plötsligt i 58:e minuten av dialogen i en film plötsligt hör huvudpersonen säga titeln. Jag kommer osökt att tänka på min favoritreplik i svensk film: ”Åååh, varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”. Ja, nu var det ju inte exakt själva titeln men du hajar idén.
    Mitt tips är i alla fall att låta sådana varianter höra till undantagen som bekräftar regeln. För som Bleu säger:
    – Om du ser till att allting annat i låten supportar titeln och på det sättet ”lyfter upp den” kommer din låt att bli mer framgångsrik och lättare att komma ihåg bara för att allting signalerar ”Hey! Här kommer titeln och det här är den viktigaste delen i låten!”

    Bleu – I blått koncept.
    Titlar som redan finns
    Vad gör du då om du hittat en titel som känns ny, fräsch och unik – som smakar bra i munnen och föder en massa musikaliska idéer – men din besserwisser till polare påpekar att det redan existerar en sådan låt? Något du snabbt också får bekräftat genom en snabb sökning på Spotify (”track:din titel” i sökrutan), iTunes Store, Youtube eller på Stim (inloggad på ”Mina Sidor”).
    Ja, vad gör du? Mitt tips är att skita lite grann i detta. För det första var det ju din egen idé i alla fall och det är du som ska vara inspirerad för att nå ett inspirerat slutresultat. För det andra är det vilken unik melodi och vilket unikt textkoncept man gifter ihop med titeln som är det intressanta. Bra låttitlar är lite som bra ackordföljder – de är bara musikaliska byggstenar som ingen har copyright på. Oavsett hur smart titel du har hittat på är det oftast någon countrysnubbe som varit före men det är alltså helt okej.
    Mindre unika låttitlar som Hold On, Runaway, Stay, You, Happy, Forever, Without You och I Need You har var och en legat på Billboard-listan mer än tio gånger. Fast varje gång som helt olika låtar. Ibland är man liksom bara tvungen att välja en sådan titel för det är den självklara hooken i låten. Men i så fall gäller det att man hittat en ny fräsch vinkel, om än inte i titeln, så i själva texten.
    Självklart vill man undvika de mest uppenbara klassikerna. Man skulle troligen ha svårt att bli tagen på allvar om man presenterade sin nya låt Stairway to Heaven (Led Zeppelin var dock faktiskt inte först, det var Neil Sedaka!). Men är man bara lite kaxig tar man för sig. Oasis såg bevisligen inga problem med att göra en ny låt som hette Stand by Me.
    Till sist en liten parentes
    Vissa laborerar ibland med parenteser i titeln. Syftet är oftast att erbjuda två alternativ till hur titeln ska uttalas, som i Only Girl (In the World) eller (Just Like) Starting Over. Det kan också handla om att sticka ut. Jag gissar att Per Gessle som ofta använder parenteser gör det av estetiska skäl, som den utpräglade popstilist han är.
    Det finns mycket mer att säga om titlar och koncept och jag kommer att återkomma till ämnet längre fram, men till nästa gång önskar jag dig lycka till med titulerandet och med att inte måla in dig i några fler hörn!

    Sammanfattning
    Börja låtskrivarprocessen med att hitta en bra titel som känns fräsch och (någorlunda) unik och som väcker intresse och nyfikenhet. Säg titeln högt. Ta fasta på dess naturliga betoningar, rytm och språkmelodi när du sätter melodi till. Lek med variationer. Spåna textidéer utifrån den information som redan ligger i titeln. Låt allt annat i låten peka mot, understödja och ”lyfta upp” titeln.

    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-20 12:16

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Idag ska vi prata om hur du får till ett tydligt och välbalanserat sångljud med hjälp av volymautomatisering, eq, kompression och hörlurstricket.

    Jag får ofta låtar skickade till mig där sången antingen är för starkt, svagt eller ojämnt mixad. Något som inte sällan, i brist på bättre uttryck, ger ett lite amatörmässigt intryck. Om vi utgår från att du mixar en låt där leadsången ska höras tydligt har du generellt tre verktyg till din hjälp: volym, equalizer och kompression. Det är alltså dessa tre, och då i synnerhet volymen, du har att jobba med. Jag skulle nästan vilja påstå att du med enbart volym och automatisering kan komma 80–90 procent av vägen till ett bra och välbalanserat sångljud, förutsatt att inspelningen låter okej. Det finns dock olika tillvägagångssätt gällande när du ska börja mixa själva sången. Vissa gillar att börja med bara ett huvudinstrument samt leadsång och sedan anpassa resten av låten efter detta. Andra gillar att först mixa övriga instrument för att sedan baka in sången. Oavsett vilken väg du föredrar är målbilden (nästan) alltid densamma: ett tydligt och välbalanserat sångljud.
    Volym och balans
    Jag brukar börja med att göra en slaskmix med enbart volym och panorering för att sedan lyssna efter var sången känns påtagligt ojämn. Nästa steg blir då volymautomatisering i kombination manuellt klippande av sångspåret. Om du jobbar på detta vis slipper nämligen kompressorn arbeta lika hårt och det blir betydligt lättare att få till ett jämnare och mer naturligt sångljud. Efter volymtrixandet hamnar en de-esser först i sångkedjan för att tämja återstående konsonanter, följt av två kompressorer. En med snabb attack och release som fångar topparna och en långsammare för att jämna ut ytterligare. Ibland hamnar kompressorerna före equalizern, ibland efter och ibland mittemellan beroende på vad som låter bäst.
    Equalizer
    Nästa steg är att lyssna på sången tillsammans med övriga instrument. Vilka står i direkt konflikt med sången rent frekvensmässigt? Troligen de flesta. Gitarr, trummor, piano, syntar, körer och så vidare har alla fundamentala frekvenser som krockar med sången och här gäller det att bestämma vad som ska prioriteras. Sången har viktiga frekvenser över ett väldigt brett område. Jag lämnar gärna plats mellan 200–400 Hz (värmen) samt 2000–3000 Hz (tydligheten) och dippar övriga instrument här. Detta är naturligtvis en balansgång eftersom du i regel vill undvika att skära bort för mycket lågt mellanregister, då mixen snabbt kan låta tunn och tappa fokus. Några decibel här eller där räcker för att göra skillnad. Det talas ibland om sångens luft (10 kHz och uppåt) och att det är praxis att boosta med ett hyllfiler, här gillar jag att tänka baklänges. Vilka instrument behöver ingen luft? Börja med att skära dessa med ett high-cut (låt säga mellan 8-10 kHz) och vips får sången mer luft, även om du kanske inte hör det när du sololyssnar. Men hur vet du egentligen om sången ligger på en lagom nivå i förhållande till övriga instrument?
    Hörlurstricket
    När du är klar med mixen spelar du upp den i vanlig ordning. Skruva ner volymen helt på monitorerna och lägg ifrån dig hörlurarna. Börja sedan (fortfarande med hörlurarna liggandes framför dig) att sakta skruva upp hörlursvolymen och lyssna noga. Det första du ska höra och som ska urskiljas tydligast är leadsången. Hörs den på tok för mycket jämfört med övriga instrument är den troligen för stark och hör du exempelvis mer av gitarrer eller virveln är sången förmodligen för svag. Och svårare än så är det inte (virvel brukar komma som nummer två). Likväl kan det vara en god idé att lämna studion och lyssna på mixen från ett annat rum. Med detta sagt finns det så klart alltid undantag där exempelvis vissa stilistiska val kan innebära att sången är mindre framträdande.
    AKG K701 har ett naturligt och tydligt sound som lämpar sig väl till mixning.
    Bästa hörlurarna för mixning och mastring under 5 000 kr enligt mig:
    AKG K701 Ollo Audio s4x Sennheiser HD600 Beyerdynamic DT770 Pro Focal Spirit Professional Dyrgripar
    Stax SR-007 MK2 + lämplig förstärkare Focal Utopia Sennheiser HD800 S Audeze LCD-3 HEDD Audio HEDDphone Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    Detta fredagstips är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades 2016-02-12.

    David Myhr
    Vad är det som gör att vissa melodier fäster på och grabbar tag i lyssnaren? David Myhr tipsar om verktyg man kan ha i bakhuvudet vid melodisnickrandet.
     
    Tom Petty illustrerar seriens inledning med låten Free Fallin'.
    Magiska melodier – Keep it simple and singable (K.I.S.S.)
    Det är något magiskt med att hitta på nya melodier. Det finns bara tolv toner och vi har bara sju att välja på om vi håller oss till skaltonerna ”do-re-mi-fa-so-la-si-(do)”, alltså tonerna 1,2,3,4,5,6,7,(8). De brukar nämligen räcka väldigt långt. Även om vissa tonföljder kan låta bekanta verkar det ändå som om varianterna aldrig tar slut. Men alla melodier vi skriver blir inte per automatik ”magiska” i bemärkelsen att de fångar våra lyssnare på det sätt som vi själva en gång fångats av tonerna i våra egna favoritlåtar. Vi vill ju att våra melodier ska fascinera och beröra.
    Den här mystiken och magin kring själva låtskrivarprocessen är något en del vill vara lite rädda om för att hålla skaparlusten och nyfikenheten vid liv (däribland tidernas mest framgångsrike låtskrivare Paul McCartney), och det finns naturligtvis ingen exakt formel för hur man ska skriva en låt. Men jag vill påstå att man inte har något att förlora på att fundera närmare kring om det finns några typiska kännetecken för vad som gör en bra melodi bra. Allt i syfte att bli bättre på sitt hantverk. Mediokra, ”helt okej” och i värsta fall intetsägande melodier är relativt lätta att sno ihop men siktet bör vara inställt betydligt högre än så.
    Håll det enkelt med korta repetitiva fraser
    Har du tänkt på att några av de bästa melodierna bara innehåller några få toner? Det är lätt hänt att man krånglar till det för mycket och det slutar med att melodin ringlar än hit och än dit och nya fraser avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Man kan då uppleva att melodin saknar riktning och struktur vilket är ett stort nej-nej!
    En bra melodi innehåller också bra pauser. Det ligger mycket mer ”musik” än man kan tro i tystnaden mellan fraserna. Pauserna är också en förutsättning för att det ska gå att sjunga. Man måste ju liksom andas också. Och annars återstår bara långa haranger som lyssnaren får svårt att ta till sig.
    Tricket är att jobba med korta, repetitiva fraser. Ett av mina favoritexempel som illustrerar hur enkel man kan våga vara är (numera avlidne, reds. anm.) Tom Pettys låt Free Fallin’ (Spotify / Apple Music) som också är hans största hit under hans 40 år långa karriär. Refrängen innehåller två trestaviga fraser med totalt tre olika toner. And I’m free på tonerna 1, 1 och 3 följt av Free fallin’ på tonerna 3, 2 och 1. Detta repeteras snudd på identiskt och därmed är refrängen i hamn. Jag upprepar: Korta. Repetitiva. Fraser.

    Free Fallin’ med Tom Petty. En låt som började som en skojlåt då Tom lekte med en billig minikeyboard. Legendariske producenten Jeff Lynne sa ”It’s great!”. Tom frågade: ”What’s great?”. Jeff svarade: ”Everything’s great! Keep going!”.
    Tittar man på versen upptäcker man att även den innehåller samma tre toner om än en oktav ned. Naturligtvis bidrar själva texten, sånginsatsen och produktionen enormt mycket till helheten – men det är ändå en påminnelse om hur tre små toner kan väcka stora känslor.
    Låten She’s the one med Robbie Williams (Spotify / Apple Music) – som i original gjordes av charmiga popbandet World Party – är ett annat tydligt exempel på hur man med några få toner och stavelser kan beröra. Tre-fyra toner räcker långt igen: I was her (1,2,3), she was me-e-e (1,2,3,4,3) följt av repetition på We were one, we were free-e-e. Sedan blir det ”stor dramatik”: And if there’s somebody (6, 6, 5, 3, 2, 2), calling me o-on (5,6,3,2,3), She’s the one (3,1,1). Sedan ett omtag av sista frasen för säkerhets skull. För upprepning är ju bra!

    She’s the one med Robbie Williams (av World Party). Enkelt och vackert. En sådan där självklar låt man borde göra oftare.
    Dramatiken i slutet blir så stor därför att femte frasen bryter av mot de smått genialiskt enkla fraserna i början. Mycket handlar om att skapa förutsättningar för den här typen av spännande kontraster. Mer om det nedan. Notera också att de fyra första fraserna inte upplevs som tjatiga trots minimal variation.
    Detta mycket tack vare att de underliggande ackorden växlas och att samma slut-ton på orden ”her” och ”me” (3:an i tonartens skala) därmed får olika ”funktion”, närmare bestämt ters i tonikan (I) respektive maj-7:a i förhållande till subdominanten (IV). Detta är ett alldeles lysande trick för att hålla liv i en enkel melodi.
    Håll det sångbart med stegvisa rörelser
    Att en melodi är ”sångbar” är i allra högsta grad en positiv egenskap. Känns den naturlig, lätt och rolig att sjunga är man troligtvis på rätt spår. En sak som förenar Fly me to the moon, All my loving, Life on mars, The Rose, Idas sommarvisa och otaliga andra älskade melodier som generation efter generation gladeligen sjunger med i är att de till stor del består av stegvisa rörelser. Tonerna i melodin hoppar inte omkring i skalan hipp som happ utan ”böljar” snarare uppåt och nedåt, några toner i taget, och varje enskilt hopp är ofta inte större än till tonen bredvid.
    Ett tankeväckande exempel som stärker tesen att man gärna kan vara sparsam med toner och att det är viktigt med en tydlig riktning är ABBA:s nästan fem minuter långa melankoliska mästerverk till poplåt The Winner Takes it All (Spotify / Apple Music).
    Låten innehåller trots sin längd och smått episka känsla ett mycket begränsat tonmaterial och antal fraser, vilket är något som Björn och Benny själva påpekat i olika intervjuer. Vi tar en titt på versen: I don’t wanna talk, about things we’ve gone through, though it’s hurting me, now it’s history. Ja, ni kan melodin... Vi noterar att fraserna är relativt korta, lämnar utrymme för pauser, och att melodin vandrar upp och ned längs durskalans toner förutom ett enda större hopp (ned till talk). De två sista frasernas toner är identiska och redan här har vi gått igenom hälften(!) av låtens melodimaterial.

    The winner takes it all i den något udda tonarten F#, säkerligen vald med omsorg. Björn och Benny brukade räkna baklänges för att se till att låtens högsta ton alltid låg i tjejernas respektive högsta register för att på så sätt nå ett klimax.
    Skapa effekt med stora språng
    Att huvudsakligen vandra upp och ned i skalan och hoppa till närliggande toner gör melodierna lättsjungna och ”logiska” men som med allt annat här i livet kan det bli för mycket av det goda. För att hålla intresset uppe måste vi även bryta av och bjuda på lite överraskningar.
    Det är när man byggt upp en melodi på det sättet som varje större hopp blir dramatiskt och kan vara ett av de ”magiska ögonblick” som varje låt behöver. Ingången till refrängen till ovan nämnda Life on mars med David Bowie är ett klassiskt exempel, liksom de tre sista tonerna i frasen ”take a look at the lawman” (1,8,5) i mitten av refrängen. En oktav upp och en kvart ned. Mäktigt värre! Men då är det ju också ”världens bästa låt”. Eller…?
    Refrängen i The Winner Takes it all bjuder på intervallet liten septima tre gånger på raken. Notera de korta, repetitiva fraserna men nu alltså även med stora språng. The winner takes it all, the loser standing small, beside the victory, that’s her destiny. Med dessa fyra fraser i refrängen som kontrast till de fyra i versen är melodin komplett. Varken brygga eller stick behövs. Snacka om magisk melodi! Men som Benny Andersson sa själv i en intervju i Sunday Times, 2009: ”Music is not only melody; music is everything you hear, everything you put together. But without the core of a strong and preferably original melody, it doesn’t matter what you dress it with, it has nothing to lean on.”
    En annan som förstått storheten i det enkla och i att ”keep it simple and singable” är Norah Jones. Hon slog ju igenom vansinnigt stort med sin lågmälda stil och sålde ofattbara 26 miljoner album av sin debutplatta. Finns det förresten något kafé i världen som inte spelar Norah Jones? I alla fall – ta refrängen på låten Sunrise (Spotify / Apple Music) som går And I said oooo, oooo, oooo, oooo (1,2,1,6,3,5,1). Sedan repeteras oooo-partiet två gånger till (upprepning är bra!) och avslutas med ett litet, försiktigt to you. Det är sparsamt, smakfullt och snyggt. Simpelt och sångbart som sagt!
    Melodin till Sunrise. Fåordig men högst effektiv refräng. Ett ”oooo” säger mer än tusen ord.
    Skapa kontrast mellan olika låtdelar
    Kontraster behövs för att hålla intresset vid liv i en låt. Det skapar dynamik vilket är ett av låtskrivarens främsta verktyg. En bra melodi bjuder på variation och en känsla av att man har varit med på en ”resa” och därför bör vi se till att de olika låtdelarna skiljer sig från varandra.
    Ett av de absolut bästa – och följaktligen vanligaste – tricken för att få en refräng att ”lyfta” är att gå upp i register så att de högsta tonerna finns i refrängen. Alla låtar som nämnts ovan är bra exempel på detta. Ligger man till exempel mycket kring grundton (1) eller ters (3) i versen är det en klassiker att man tar sikte någonstans runt kvinten (5) eller oktaven (8) på refrängen.
    Lyssna på och inspireras av andra
    Den bästa skolan för att lära sig känna igen sådana här grepp är förstås att kolla in sina egna favoriter eller slå på radion och lyssna in sig på aktuella hitlåtar. Exemplen i texten är hämtade från min egen skivsamling men teorierna går allt som oftast att applicera på den aktuella topplistan av i dag vare sig artisten heter Katy Perry, Bruno Mars eller något annat.
    Jamen då så! Det var ju enkelt!? Lycka till med att skriva melodier med korta, repetitiva fraser och stegvisa rörelser med enstaka, överraskande språng och magiska ögonblick och kontrast i register mellan de olika låtdelarna (pust…). Och om det inte funkar, kör den enda sanna regeln: ”Låter det bra så låter det bra!”.

    Sammanfattning
    Håll det enkelt med korta repetitiva fraser Håll det sångbart med stegvisa rörelser Skapa effekt med stora språng Skapa kontrast mellan olika låtdelar

    Om skribenten David Myhr
    @David Myhr är låtskrivare och artist och har släppt albumen Soundshine (2012) och Lucky Day (2018). Han har ett förflutet i popbandet The Merrymakers och har skrivit låtar för den japanska marknaden, musik till en mängd reklamjinglar samt en del filmmusik. Till vardags arbetar han som universitetslektor och undervisar i bl.a. låtskrivande på Musikhögskolan i Piteå men undervisar också på KMH samt SMI. David, som är en Beatles-konnässör av stora mått, jobbar i en klassisk låtskrivartradition.
    Läs mer: www.davidmyhr.com och facebook.com/davidmyhr

    Delar i serien
    Låtskrivarens verktygslåda del 1: Magiska melodier (denna) Låtskrivarens verktygslåda del 2: Trolla med titlar Låtskrivarens verktygslåda del 3: Rundgång ger framgång Låtskrivarens verktygslåda del 4: Den heliga hookboken Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-27 13:46

    Lotta Fahlén
    MÅNDAGSINTERVJUN: Magnus Sveningsson berättar om hur ljudvärlden på senaste plattan Ljungens Lag kom till och om valet att skriva musik utan text.
    Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner)
    Magnus Sveningsson är musiker, producent och basist i The Cardigans. Med projektet Råå har han de senaste åren hunnit ge ut två album, en remixsingel, en cover-EP och ett live-album på skivbolaget Malmö Inre som han driver tillsammans med bland andra The Cardigans-kollegorna Lasse Johansson och Bengt Lagerberg.
    Kan du berätta hur Råås senaste album Ljungens Lag kom till?
    – Jag och producenten Carl Granberg hade en idé om att blanda in mer av jamaicanska och afrikanska influenser i Råå. Vissa perioder lyssnar jag bara på afro eller reggae och det verkade som en kul väg att testa. Jag gjorde mina demos på egen hand i min studio på Österlen men delade dem med Carl lite tidigare i processen än jag brukar. Jag samlade ihop en stor hög med skivor som vi lyssnade igenom efter trumljud och fann en hel del rastafaritrummor. Med dessa började vi bygga rytmer som vi sedan mixade med de knastertorra vintagesyntarna.
    – Vi ville skapa ljudkombinationer som kändes oväntade och skoj och vi var båda väldigt noga med ljudens beskaffenhet. Frekvens, densitet och knorr var ständigt under diskussion i arbetet av Ljungens Lag. Sammantaget blev det en rolig skiva som inte påminner om så mycket annat. Jag är väldigt stolt över den, men är nu i kast med nästa skiva - alltså har jag skiftat fokus mot nya intressanta kombinationer.
    Råå – Ljungens Lag
    Kan du nämna några favoritkombinationer av ljud på albumet?
    – Basklarinetten har blivit ett av de viktigaste inslagen i Råås musik. Bebe Risenfors, som vår klarinettist heter, är enormt bra på att finna ut vad som passar att spela till respektive låt.
    – Första minuten av låten Ett spänningsmoment senare är härligt mixad med en Gambisk balafon, spinett från en östtysk Vermona Piano-strings, ett Juno 60-arpeggio, en stram baskagge och så Svante Lodéns mästerliga percussion.
    – Natt faller över Holma är en blinkning till det fina bandet Yo la Tengo, både titeln och rent musikaliskt. Där återfinns basklarinett, Fender VI-bas och ett slags trumset uppbyggt av en soptunna och diverse plåtlock. Under allt ligger en improviserad drone av Arp Odyssey och Crumar Performer.
    – Andra väl använda syntar är Baldwin Syntasound vars celloljud är helt magiskt ensligt, ARP Omni som överraskande nog har ett superfint dragspelssound som vi använt i titelspåret, Roland RS 09 och så världens första keytar; Weltmeister Basset. Den sistnämnda har en sjuk subbas fast med en gnutta tangentljud likt ett Fender Rhodes. Extremt användbart till rätt låt.
    Musiken du släpper med Råå är instrumental. Ser skapandet av musiken annorlunda ut för dig när den är textfri i jämförelse med låtar med sång och text?
    – Jag bestämde mig för att försöka mig på instrumentalmusik just för att jag inte hade lust att skriva texter och absolut inte sjunga nåt mer. Har man inga ord som bränner i bröstet för att få komma ut bör man ju strunta i att skriva nåt alls. Jag blev väldigt fri i skapandet då kombinationen av gamla vintagesyntar och effektpedaler gav resultat som jag inte kunnat räkna ut. Jag är varken flyhänt på piano eller gitarr, så där fanns noll chans att överraska mig själv. Jag är för dålig på instrumenten. Råå gör egentligen väldigt enkel musik. Det är i stämningen och instrumenteringen som det händer… Eller förväntas hända.
    Magnus Sveningsson. (Foto: Jenny Baumgartner)
    Jag tycker mycket om titlarna på dina låtar. Har du några tips eller knep för att komma på låtnamn? 
    – Tack! Jag är också väldigt förtjust i dem. Jag skriver direkt ner ord jag hör, eller kanske snarare tror att jag hör. Sedan kan det bli en ordvits av det eller bara något oväntat. Min första skiva hade ju flera skånska ortnamn som låttitlar. Ljungens Lag var först tänkt att ha flora och fauna som tema. Nu är det bara Bid din tid videung kvar från detta uppslag.
    – Låten Vispen fick sitt namn efter en av våra orientalkatter.  Han och bästisen Doris kommer förresten pryda omslaget på nästa Råå-skiva.
    Skiljer det sig att jobba med projektet Råå i jämförelse med bandet The Cardigans?
    – Det går inte ens att jämföra. Med Cardigans hade vi en uttalad låtskrivare i Peter och en ordsmed i Nina. De två sista skivorna Long Gone Before Daylight och Super Extra Gravity är dock rätt demokratiskt skapade. Vi ansträngde oss verkligen för att spela tillsammans i studion och skulptera fram arrangemangen.
    – En annan skillnad är att vi alla levde under press för att leverera med Cardigans. Det fanns alltid en anspänning i luften även om vi i det stora hela arbetade konfliktfritt. Skivbolaget Universal hade rätt stora förväntningar på oss. Minns att 400.000 sålda exemplar av Super Extra Gravity sågs som en katastrof. Annorlunda tider då!
    – Med Råå känner jag mig väldigt mycket i kontroll över musiken, även om jag absolut behöver en producent/mixare för att krama ur det bästa ur ljuden. Det vore intressant att spela in något nytt med Cardigans nu och få med en del av min nyvunna kunskap i gamla syntar. Detsamma gäller för min bandkamrat Lasse som snart släpper sitt debutalbum på Malmö Inre under namnet Lost Johansson - där är det mycket melankolisk Moog för pengarna!

    Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Vi går sakta men säkert mot en framtid där vardagen blir allt mer automatiserad och i många fall även förenklad. En trend som också visar sig inom musikproduktion. Många av oss letar efter quick-fixes, vare sig det handlar om att må bättre, få en bättre relation eller skapa bättre mixar. Kan detta få några konsekvenser mån tro?

    Det finns idag en uppsjö pluggar och hjälpmedel som gör sitt bästa (och mer där till) för att göra livet så enkelt som möjligt för oss som jobbar med musikproduktion. Något jag personligen ser positivt på så länge det leder ett önskvärt resultat, inspelning, mixning och mastring är ju tillräckligt svårt som det är. Men vad händer om vi tar det hela till sin spets?
    Lek med tanken att det i framtiden bara finns en sorts lyssning. En perfekt lyssning som alla har tillgång till och som låter optimalt överallt eftersom den anpassar sig till sin omgivning – både högtalare och hörlurar. Spekulera sedan vidare kring att en mall arbetas fram för hur starkt du ska mixa olika instrument för att dessa ska gå fram så bra som möjligt i just denna lyssning. Det skulle finnas ett mixrecept för varje genre. Vidare har tekniken blivit så bra att pluggarna nu själva kan ställa in bästa möjliga inställningar för varje instrument, oavsett hur du spelat in och detta med hänsyn till övriga instrument i mixen med allt vad panorering, eq, kompressor och reverb heter. Onödig botten skärs bort, resonanstoppar åtgärdas, dynamik utjämnas, separation mejslas fram och så vidare. Bara för sakens skull slänger vi dessutom på en ny optimal intelligent mastringsplugg som sköter den sista finpoleringen, i fall något mot förmodan skulle vara obalanserat. Det är naturligtvis fortfarande viktigt att skriva bra låtar (vilket är ett kapitel i sig) men hela den kreativa produktionsprocessen är nu automatiserad och plötsligt har alla samma möjlighet att låta ”lika bra” ur ett mix- och mastringsmässigt perspektiv. Slutet gott allting gott.
    Är det inte precis detta vi alla eftersträvar, den perfekta mixen? Ja och nej. Du vill naturligtvis att din musik ska låta bra överallt i alla ljudsystem, men detta mål är sekundärt och många gånger är ”tillräckligt bra” just precis tillräckligt bra. Vad du egentligen vill är att din musik ska nå fram till lyssnaren och beröra. Musik handlar nämligen inte om att vara tillrättalagd, den handlar precis som med all konst om att väcka känslor, om att känna saker.
    Med ovanstående tankeexperiment i åtanke skulle all musik till slut låta mer eller mindre likadant, förutom själva låtarna och framförandet. Detta skulle förmodligen bli väldigt tröttsamt att lyssna på i längden och musik, oavsett genre, skulle flyta ihop till en grå oidentifierbar massa. Men ganska snart hade (med största sannolikhet) en motreaktion uppstått och med den nyskapande uttrycksformer. Vi hade antagligen gjort precis vad som helst för att bryta oss loss från denna ”perfekta värld” bara för att höras, lite som punken gjorde revolt under mitten av 70-talet. När saker (läs konst) blir förutsägbart blir det med ens tråkigt, även om vi matas att tro motsatsen.
    Vad vill jag då säga med detta? Jo, vi har alla olika mål med vår musik – vår konst, men gemensamt för de flesta är nog ändå att sticka ut på något sätt, att förmedla ett budskap, att väcka känslor. Konst får oss att se samband mellan nutid, dåtid och framtid. Konst får oss att tänka i nya banor och blir mer kreativa. Musik mår alltså bra av att vara gränsöverskridande och nyskapande och när allt stöps i samma form blir den genast mindre intressant. Så oavsett vilka algoritmer och hjälpmedel framtiden har att erbjuda så tror jag att människan kommer att känna ett starkt behov av att vara delaktig i den kreativa processen, av att skapa och i förlängningen bryta sig loss och trampa ny mark. 
    Konsten mår bäst av att vara fri, precis som människorna – Martina Montelius, författare och dramatiker
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
     
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.

    David Henriksson
    Studio ringer upp några av de mest intressanta musikerna i Sverige och pratar om vad som har format dem och gjort dem till de instrumentalister som de är idag. Först ut är den rutinerade gitarristen Göran Eriksson.
    Göran Eriksson har spelat med stora delar av Sveriges artistelit under de senaste 25 åren. Han har bland annat varit Jill Johnsons kapellmästare. Studios bloggare David Henriksson fick en pratstund med honom om att hitta sin egen musikaliska röst, sätt att aktivera sig under musikaliska lågsäsonger eller när inspirationen sinar, gehör/musikteori/notläsning, aha-upplevelser som kan få en att förstå musik på nya sätt och fler intressanta ämnen som kan vara givande för dig – oavsett vilken funktion eller relation du har till musik.
    Läs mer om Göran Eriksson på Thyras officiella hemsida, Facebook-sida eller Instagram-sida.
    Och snart blir det mer! Nästa videointervju publiceras den 24 juni med basisten och Grammy-prisvinnaren Victor Brodén.
     

    Den här videointervjun är sponsrad av EBS Sweden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.