Jump to content
  • Artiklar

    Tips, guider och intervjuer

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: I tider som dessa är det viktigt att påminna sig om att mindre många gånger kan vara mer. Och ibland behöver vi faktiskt ta ett steg tillbaka för att få nya (eller gamla) perspektiv, så även när det kommer till mixning av musik.

    Vad soptunnorna ska symbolisera låter jag vara osagt. Men en sak står i alla fall klar, vi slänger på tok för många godbitar i onödan. 
    Jag brukar påpeka vikten av att använda referenslåtar, vilket du bland annat kan läsa om i Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning och Användning av referenslåtar inför mixning. Likväl brukar jag fråga de artister jag jobbar med om de har någon slaskmix/demo som jag kan utgå från som referens när jag mixar. Detta för att få ett hum om i vilken riktning de vill dra sin musik. Men hur går du egentligen tillväga om du mixar dig själv, eller om musikerna du jobbar med inte har någon referensmix? Går det att vara sin egen referens?
    Jo då, det finns det en enkel lösning på problemet, som dessutom är ruskigt effektivt. Detta tips utfår från att du sätter tänderna i en helt ny mix, från grunden. 
    Slaskmixen
    Börja med att ställa volym och panorering, inget annat. Lägg max 15-20 min på detta, beroende på projektets storlek. Jobba snabbt och mixa med hjärta snarare än hjärna. Fokusera på vad som känns rätt i stunden och lita på din magkänsla. Exportera och spara slaskmixen, vilken vi snart ska återkomma till. Ta en paus på 5-10 minuter.
    Breda filter
    Nästa steg är equalizern. Här föreslår jag att du använder breda filter och försiktiga hög- och lågpassfilter. Jobba med stora penseldrag, snarare än kirurgiska ingrepp, och fokusera på helheten istället för detaljerna. Syftet är att hitta en frekvensmässig balans mellan de olika kanalerna, utan att förändra grundljudet allt för mycket. Det ska låta naturligt i brist på bättre uttryck. Det kanske handlar om att du sänker 2-3 dB vid 400 Hz på gitarrerna för att lämna plats till sången, eller att basen får en liten knuff runt 80 Hz, medan baskaggen får backa vid samma frekvens. Lyssna och justera i kontexten och försök att undvika soloknappen *. Denna metod förutsätter att du spelat in så som du vill att det ska låta, vilket för övrigt alltid är att rekommendera.
    * Soloknappen är utmärkt när du behöver detaljlyssna eller leta problematiska frekvenser, vilket inte är nödvändigt i detta skede.

    Bilden visar ett low-cut vid 80 Hz med 6 dB slope, -3 dB vid 400 Hz samt en liten ökning vid 10 kHz. Observera de breda justeringarna, likt böljande kullar.
    Kompression på rätt sätt
    Precis som med equalizern är det nästan alltid bättre att komprimera i sammanhanget. Det är nämligen lätt hänt att du komprimerar för lite, eller för mycket, om du sololyssnar eftersom kompressionen då av naturliga skäl hörs tydligare. Kompression upplevs med andra ord olika, beroende på kontext. Vidare handlar kompression lika mycket om att kontrollera dynamik som att forma ljud och skapa rörelse, vilket du kan läsa om i Varför låter mixen så tunn och livlös? – del 1 och här finner du även del 2. Det är därför extra viktigt att komprimera med hänsyn till övriga instrument då allt hänger ihop. Med detta sagt är det långt i från alla instrument eller kanaler som behöver komprimeras. Generellt är sång, bas, trummor och vissa akustiska dynamiska instrument givna, resten bör du ta en rejäl funderare över.
    Rymd
    Slutligen ska vi skapa lite rymd runt varje instrument med hjälp av reverb och då talar jag inte om ett reverb som hörs, utan snarare känns. Ett reverb som fyller ut tomrummet, det torra, mellan varje anslag. Detta ger automatiskt mixen mer djup och en känsla av en tredje dimension, snarare än två - som mellan vänster och höger högtalare. Två fina pluggar för ändamålet är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia och Valhalla Room från Valhalla DSP. Självklart kan det finnas anledning att lämna vissa instrument helt torra, för att skapa kontrast, vilket är ett kapitel i sig.

    Sunset Sound är mitt nya favoritreverb när det kommer till att efterlikna olika sorters rum, stora som små.
    Slaskmix 2
    Nu är det dags att exportera igen och denna gång döper du mixen till slaskmix 2. Ta en paus på minst 5-10 minuter. Jämför sedan den nya mixen med den ursprungliga slaskmixen. Varför? Jo, den ursprungliga slaskmixen talar nämligen om för dig vad som är viktigt i låten, för dig. Du mixade utan att tänka för mycket, du mixade på känsla utan att blanda in tekniken. Vidare berättar den på ett rakt igenom ärligt och oförskönat sätt om du rattat bort sig på vägen. Blev det verkligen bättre? Om så är fallet, bra, fortsätt då att mixa som vanligt med effekter, automatiseringar och annat (men spara den nya slaskmixen som nästa referens). Om inte, gå tillbaka till ritbordet och fundera över vad som gick snett och varför. Ibland är det en god idé att börja om från början, helst nästa dag med pigga öron. Andra gånger räcker det med enstaka justeringar.

    Slaskmix 1 och 2 importerade i ett tomt projekt för att snabbt kunna jämföras med varandra. Tänk på att det kan vara volymskillnader.  
    Lycka till.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Hasse Nilsson
    Behöver du välja inspelningsprogram/DAW? Vi har gjort en guide över de viktigaste på marknaden – både nya och sådana som har funnits en tid. För både Windows, Mac, Linux och iOS/Android. Och några helt webbaserade.
    Att välja vilket inspelningsprogram du ska använda när du producerar din musik är inte busenkelt. Det beror delvis på vilken typ av musik du gör eller om jobbar med flera olika musikstilar. Idag har i stort sett alla inspelningsprogram (eller DAW) obegränsat med inspelningskanaler. Istället är det datorn och dess kapacitet som sätter gränsen. Det är även standard att ett bra musikprogram läser pluggar (effekter och instrument) från andra tillverkare än den som producerat programmet. Vi har gjort vårt bästa för att på ett kortfattat och lättbegripligt sätt hjälpa dig att sålla i det digra utbudet. Alternativen presenterar vi i bokstavsordning och därmed utan inbördes rangordning, och vi har även utgått från varje tillverkares fullstora programpaket.
    Ardour 

    Ett projekt som baseras på öppet källkod och som utvecklas gemensamt av att stort antal programmerare runt hela planeten. Med tiden har Ardour blivit ett fullstort paket med medföljande pluggar och stöd för pluggformaten audio units, vst och lv2. Programmet erbjuder, som är brukligt i sådana här projekt, stor frihet för användaren att själv konfigurera funktioner, utseende och tekniska attribut. Den entusiastiska användarbasen borgar för omfattande support-resurser. Bra stöd för ljudläggning av digital video. 
    Tillverkare: Ardour (ardour.org)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris och programmet är mångsidigt och modulärt. Möjligen för avancerat för nybörjare.
     
    Bitwig

    Startades ursprungligen av avhoppare från Ableton vilket märks på vissa likheter mellan programmen. Bitwig kan sägas vara ett av de mer moderna inspelningsprogrammen. De senaste möjligheterna med den matrisbaserade moduleringsvyn är mycket spännande, men givetvis går det utmärkt att använda Bitwig som ett vanligt inspelningsprogram utan krusiduller. Bra medföljande ljud-, -effekt och instrumentinnehåll. Ett fullgott alternativ till de mer etablerare lösningarna.
    Tillverkare: Bitwig (www.bitwig.com)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: Cirka 4 100 kr. Instegsversionen kostar 1 075 kronor.
    Kommentar: Modernt gränssnitt med avancerade möjligheter. Slagsida åt elektronisk musikproduktion.
     
    Cakewalk

    Köptes loss från då krisande Gibson när produkten egentligen var tänkt att gå i graven efter över 30 år (!) som mångas favorit. Nu lever det vidare tack vare Bandlab och är dessutom kostnadsfritt. Arbetsflödet och stödet för pluggar är uppdaterat och vi gillar även möjligheten att dela en låt direkt från programmet till Youtube, Soundcloud, Facebook med flera. En riktigt bra digital arbetsstation som även fått med sig underliggande teknik från det nedlagda programmet Sonar.
    Tillverkare: Bandlab (www.bandlab.com)
    Operativsystem: Windows
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris, och snyggt gränssnitt. Endast för Windows. Kunde haft mer medföljande instrument och effekter.
     
    Cubase

    En av marknadens giganter vars första version släpptes redan 1989. Mycket mångsidigt och klarar allt från enkla dansmusikmixar till omfattande filmljudsproduktion. Medföljande pluggar och effekter är i toppklass. Det nya arbetsflödet som kom med version 10 är en klar förbättring, inklusive nya möjligheter att bearbeta inspelat ljud. Cubase går inte att bortse ifrån om du vill ha ett traditionellt inspelningsprogram som utvecklats till det bättre under lång tid. En klassiker, säkert i många år till. En flitig användare är filmkompositören Hans Zimmer.
    Tillverkare: Steinberg (www.steinberg.net)
    Operativsystem: macOS, Windows och iOS
    Pris: Cirka 5 565 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 175 kronor resp. 995 kronor. Cubasis för iOS kostar 595 kronor.  
    Kommentar: Marknadsledande musikproduktionslösning med bra medföljande innehåll. Traditionell design.
     
    Digital Performer

    Tillverkaren släppte ett av de första musikprogrammen till Mac 1984. Den här gamla trotjänaren har emellertid ryckt upp sig rejält och nyheterna bär tydlig inspiration från Ableton Live, komplett med tidsträckning (från Zynaptiq), loopfunktioner och midi-klipp. Godkänt utbud av medföljande instrument och effekter. Genomgående ett bra inspelningsprogram som håller stilen och samtidigt utvecklas med moderna finesser.
    Tillverkare: MOTU (motu.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: 1 890 kronor
    Kommentar: Hyggligt pris och bra finesser. Mycket likt Ableton Live.
     
    FL Studio

    I takt med populärmusikstilen EDM:s framgångar för några år sedan ökade användandet av FL Studio markant. Avicii var en av dem som använde FL Studio flitigt. Det lär även vara många unga producenters förstahandsval. Med gratis uppdateringar på livstid och delad licens på Windows och Mac är programmet attraktivt inför framtiden. Eftersom företaget lägger till smarta funktioner kontinuerligt är det hög tid att ta bort den leksaksstämpel som FL Studio har haft sedan det kallades för Fruity Loops. Framförallt är det sekvensbaserade komponerandet suveränt för modern dansmusik. Helt godkända medföljande effekter och instrument.  
    Tillverkare: Image-Line (www.image-line.com)
    Operativsystem: macOS, Windows, iOS och Android
    Pris: 7 800 kronor. Finns i flera olika instegsversioner ned till 860 kronor. FL Studio Mobile kostar 169 kronor för iOS och 130 kronor för Android.
    Kommentar: Snabbjobbat och hyfsat lätt att lära sig. Bra stöd för olika plattformar, dock lite kostsamt i den största versionen.
     
    Garageband

    Apples enklare app växte ur sin kostym för flera år sedan. Idag går det att göra väldigt mycket i Garageband om du bara letar lite bland funktionerna. I övrigt är inspelningsprogrammet fortfarande ypperligt att komma igång med som nybakad musikmakare med ett genomgående fokus på att skapa musik snarare än bearbeta ljud. Ett extra plus är att versionerna för både dator och mobiltelefon/surfplatta är hyfsat kompatibla och att projekt skapade i Garageband dessutom kan öppnas i storasyskonet Logic Pro X.
    Tillverkare: Apple (www.apple.com)
    Operativsystem: macOS och iOS
    Pris: Gratis
    Kommentar: Oslagbart pris. Lättjobbat och logiskt. Endast för Mac.
     
    Live

    Via dj-scenen och vidare som electronica-producenternas favorit är idag Ableton Live många producentproffs förstaval. Programmets styrka är att det både går att använda som ett verktyg för improvisation och strukturerat komponerande samtidigt. Tillverkaren Ableton har även utvecklat flera instrument, effekter och redigeringsfunktioner som de, i alla fall en stund, varit ensamma om. För mer avancerat användande ger tillägget Max For Live (M4L) nästan obegränsade möjligheter att manipulera både ljud och midi i realtid. Spännande bibliotek med effekt och instrument medföljer.
    Tillverkare: Ableton (www.ableton.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: Cirka 4 490 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 375 kronor resp. 855 kronor. 
    Kommentar: Den fullstora versionen har enorma möjligheter, och detta verktyg är i utveckligens framkant. För vissas behov kan det vara lite väl avancerat.
     
    Logic Pro X

    Standard i många musikstudior och med ett arbetsflöde som inte ändrats nämnvärt på nästan tio år. Men i stadig takt läggs nya funktioner och finesser till så att programmet inte blir omkört av konkurrenterna. Även om tredjepartspluggar kan ge Logic finesser för att lira live och jamma, är programmets tonvikt och bas det linjära sångbaserade musikskapandet. Mycket generöst ljud-, effekt- och instrumentbibliotek gör att det går att spela in, mixa och mastra i Logic utan några kostsamma plugginköp, om du vill. Stabilt och med gratis uppdateringar.
    Tillverkare: Apple (www.apple.com/logic-pro)
    Operativsystem: macOS
    Pris: Cirka 2 395 kronor
    Kommentar: Prisvärt, och med ett stort utbud av medföljande möjligheter. Väldigt allround. Endast för Mac och stöder inte vst-standarden. Rätt tuffa systemkrav.
     
    Mixcraft

    Brukar presenteras som ett Garageband för Windows och det är inte så illa beskrivet. Dock har programmet de senaste åren begåvats med allt fler funktioner och är idag de facto ett fullstort inspelningsprogram. Dessutom till ett bra pris. Bland de mer avancerade tillämpningarna finner du automatseringsverktyg och möjligheten att konvertera ljud till midi med ett enda klick. Mixcraft är ett i onödan förbisett program som du kan överväga om du kör Windows.
    Tillverkare: Accoustica (acoustica.com)
    Operativsystem: Windows
    Pris: Cirka 1 435 kronor. Finns som instegsversion för 725 kronor.
    Kommentar: Bra pris, och godkänt medföljande innehåll. Endast för Windows, och kanske inte snyggaste gränssnittet.
     
    Pro Tools

    De yrkesverksamma ljudteknikernas och proffsmixarnas standardval sedan 1989. Och det är just ljudredigering som är Pro Tools paradnummer. Med tanke på hur komplicerade många inspelningsprogram på marknaden är, så är Pro Tools inget dåligt val heller i en hemstudio. Programmet kräver viss instudering som dock betalar av sig i form av mästerlig kontroll över inspelning och bearbetning. Att behärska de kraftfulla och precisa reglagen kräver vanligtvis memorering av kortkommandon. Tillverkaren har en egen pluggstandard (aax).
    Tillverkare: Avid (www.avid.com/pro-tools)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: 5 390 kronor. Finns även som prenumeration från 350 kronor per år.
    Kommentar: Mäktiga redigeringsfunktioner och bra medföljande innehåll. Programmet har en viss inlärningskurva, och är ganska kostsamt.
     
    Reaper

    När det gäller kul-för-kosingen-faktor är det få som klår Reaper. Förutom gratisprogrammen, förstås. Programmet är producerat för att ta så liten plats som möjligt både när det gäller lagring och arbetsminne. Med andra ord är det nog tänkt att du ska vilja köpa till pluggar från tredje part. Det finns till och med specialfunktioner just för dessa. Reaper utvecklas i en mycket rask takt, ofta med uppdateringar flera gånger i månaden. I likhet med Ardour finns det intressanta möjligheter för anpassning av Reaper efter eget huvud. Som inspelningsprogram betraktat är det kraftfullt med tanke på det låga priset.
    Tillverkare: Cockos (www.reaper.fm)
    Operativsystem: macOS, Windows och Linux
    Pris: 580 kronor
    Kommentar: Låg belastning på datorn, och intressanta finesser. Kan eventuellt verka plåttrigt för den ovane, och har inte omfattande medföljande innehåll.
     
    Reason

    I mångas tycke det mest pedagogiska av de ledande inspelningsprogrammen eftersom det i stora delar efterliknar studio i verkliga livet. Mycket bra medföljande ljudbibliotek, effekter och instrument. Hanteringen av loopar är bäst i klassen. Sedan slutet av 2019 kan du dessutom använda Reason som en plugg i andra program vilket ökar både valfriheten och kreativiteten. Reasons bredd, samtidigt som det successivt introduceras nyskapande verktyg, gör att programmet ser ut att kunna ligga på topp i bra många år till.
    Tillverkare: Reason Studios (www.reasonstudios.com)
    Operativsystem: macOS, Window och iOS
    Pris: Cirka 5 775 kronor. Finns i två instegsversioner för 3 845 kronor resp. 955 kronor. iOS-versionen, Reason Compact, är gratis, men har köp-inuti-app.
    Kommentar: Snyggt, mångsidigt och kreativt – extra plus för Reason-som-plugg.
     
    Studio One

    Snabbjobbat arbetsflöde med mycket dra-och-släpp istället för kortkommandon och massvis med menyer. Tillverkaren Presonus har valt att presentera alla funktioner i ett fönster varför du först bör testa om detta passar din skärmstorlek. Bra redigering av ljud och midi med separata verktyg för trummor, ackord och polyfoniska ljud som extra utropstecken. Verktygen för samplingar och loopar är ett kreativa och kvicka att laborera med. Ett mycket allsidigt program som även bjuder på en och annan specialare som inget annat program klarar.
    Tillverkare: Presonus (www.presonus.com)
    Operativsystem: macOS och Windows
    Pris: Cirka 4 970 kronor. Finns i två instegsversioner för 1 240 kronor resp. gratis.
    Kommentar: Både traditionellt och modern på samma gång. Spännande hantering av samplingar och ljudfiler, men det kan bli mycket som pågår huvudfönstret.
    Zenbeats

    Hårdvarugiganten Roland, som under några år hade Cakewalk Sonar, har rullat ut ett nytt inspelningskoncept lite i skymundan. Dessutom finns det för både datorer och handhållna apparater. Här ligger fokus på att göra musikskapande så enkelt och lättjobbat som möjligt. Många av de klassiska Roland-ljuden finns självklart med och det är uppfriskande med sammanhållet grepp som tydligtvis är utvecklat med lika mycket tonvikt på mobilt som stationärt musicerande. Gränssnitten är moderna och det går fort att komma igång och göra låtar. Zenbeats är gratis med sedan låser du upp ljud och annat innehåll med köp inuti app. 
    Tillverkare: Roland (www.roland.com)
    Operativsystem: macOS, Windows, iOS och Android
    Pris: Cirka 1 445 kronor. Finns i två instegsversioner för 480 kronor resp. gratis att testa. Mobilversionerna är gratis men har köp-innehåll-inuti-app.
    Kommentar: Bra initiativ som har framtiden för sig – Roland är alltid Roland. Slagsida åt beat-producerande.
     
    Inspelningsprogram på webben
    Vill du skapa musik var du än är och med minimala systemkrav kan webbaserade program vara intressanta alternativ. Framförallt har musikprogrammen på webben blivit mycket vanliga i undervisningen i högstadier och gymnasier. De tre mest intressanta är faktiskt framtagna i Sverige. När de gäller funktionalitet ligger de i närheten, eller tangerar, instegsprodukter som Garageband och Mixcraft.
    Amped Studio

    Utmärkt webbaserat musikskaparprogram som har den rätta looken och de rätta funktionerna. Prisvärt, och det finns även extra innehåll att köpa till om du vill det. Lätt att komma igång med.

    Tillverkare: AmpTrack Technologies AB (ampedstudio.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar 49 kronor i månaden.
     
    Soundtrap

    Rent och snyggt gränssnitt. Lyhört och modernt urval av innehåll och instrument. Har ett par specialare på lager som exempelvis auto-tune.

    Tillverkare: Soundtrap (www.soundtrap.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar mellan cirka 105 och 193 kronor i månaden.
     
    Soundation

    Mycket kompetent inspelningsprogram med stora mängder innehåll. Bra fokus på forum, nätgemenskap och delning. Tekniskt samarbete med Google. I ett pressmeddelande från 2020-03-25 meddelar de: Under rådande tider då många musikstudenter världen över behöver hantera sina studier hemifrån på grund av corona-restriktioner, erbjuder nu den onlinebaserade musikstudion Soundation gratis premiumabonnemang till alla skolor fram till 30 juni. Läs mer på https://soundation.com/station/soundation-education

    Tillverkare: Soundation (soundation.com)
    Pris: Gratis att testa. Prenumeration kostar mellan cirka 24 och 83 kronor i månaden
     
    Bubblare – kommande produkter att hålla koll på
    Luna

    Universal Audio släpper ett nytt inspelningsprogram under våren som lovar mycket gott. Enligt förhandsinformationen måste du dock äga hårdvara från företaget för att kunna använda det.

    Tillverkare: Universal Audio (www.uaudio.com/luna)
    Pris: Gratis
     
    Music Tribe
    Den omtalade Uli Behringer har i ett inlägg på Facebook meddelat att företaget är i färd att utveckla ett eget inspelningsprogram. När det släpps och vilken inriktning Music Tribe kommer att ha är i skrivande stund oklart.

    Tillverkare: Behringer (www.behringer.com)
    Pris: Gratis

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 15-18 av de 49 bästa mixtipsen, och annan generellt värdefull visdom kring hur dina mixar kan nå högre höjder.
    15. Jobba med parallellkomprimering
    Skapa fyra olika bussar med två olika kompressorer, en distorsionsplugg och gärna en enveloper-plugg, typ Transient Designer. Sätt den ena kompressorn så att den har en långsam attacktid, kort releasetid och en ratio på 4:0. (Bild 1).

    Bild 1. Kompressor ett med långsam attacktid, kort releasetid, och en ratio på ca 4:0
    Sätt den andra kompressorn tvärtom, men med ungefär samma ratio. (Bild 2).

    Bild 2. Kompressor två med en långsammare attacktid och en kortare releasetid, men med ungefär samma ratio
    Skruva fram ett lite överstyrt sound på distpluggen. (Bild 3).

    Bild 3. Skruva fram ett lite överstyrt sound på distpluggen
    Sätt envelopern (i detta exempel SPL Transient Designer Plus), så att den skapar attack och tar bort ambiens. Skicka sedan, via en send, trummor och bas till de två bussarna. Dra sedan upp reglarna så att du hör att "punchen" i trummor och bas får lite mer tydlighet. Detta kallas för parallellkompression eller additiva effekter. (Bild 4).

    Bild 4. Envelopern (SPL Transient Designer Plus), inställd för att skapa attack och ta bort ambiens
    16. Eq:a samplade baskaggar rätt
    Detta gäller samplade baskaggar: Var noga med att låta dem få en stadig botten. Tveka inte att lägga på ett par decibel vid 50–60 hz och sedan kanske holka ur dem vid 200–400 hz så att du får en ren bas.

    Lägg på ett par decibel vid 50–60 hertz och holka ur  vid 200–400 hz så att du får en ren bas
    17. Skär i basen på överhängsmickar och cymbaler
    Skär överhängsmickar och cymbaler så högt upp i basen som du känner att du kan utan att förlora kropp i dem. De har annars en förmåga att störa i låga frekvenser.

    Skär högt upp i basen
    18. Behåll botten på kicken
    Använd en långsam attack och en kort release för att få behålla så mycket botten som möjligt. Jag använder kompressorn mer för att kontrollera nivån och inte för att komprimera så mycket. Den komprimering som hörs får i stället komma från parallellkompressorerna.

    De 49 bästa mixtipsen är en uppdaterad och reviderad version av tidigare publicerad artikel med samma titel i Studio 10-2011.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Studio lanserar Mixakuten – Vi har alla varit där… Det låser sig rejält i mixning- eller mastringsprocessen, tiden är knapp och du vet varken ut eller in. Men lugn, inom kort kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback på din mix- eller mastring utan kostnad. Räkna med lansering om 1-2 veckor. 
     

    En stressad musikproducent ritad av Johanna Kristiansson © http://johannakristiansson.com
    På Mixakuten kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback. Jag kommer personligen svara på frågor gällande inspelning, mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Det kan handla om allt från ljudet på en virveltrumma, till hur sången sitter i mixen, eller vilka frekvenser som behöver ses över i slutproduktionen.
    Processen är enkel: Du laddar upp en ljudfil tillsammans med en fråga via Studios nya funktion, som sedan besvaras med en utförlig förklaring. Du har sedan möjlighet att återkoppla och betygsätta processen. Varje medlem har tillgång till två valfria uppladdningar, helt gratis, därefter sköts eventuell vidare kontakt utanför Studios ramar.
    Det är viktigt att inse att Mixakuten inte är ett fullvärdigt alternativ till varje sig mixning eller mastring, utan enbart ska ses som en hjälpande hand och förhoppningsvis en knuff i rätt riktning. Centralt är också förståelsen för att musikproduktion är ett kreativt yrke och därmed saknar regler för vad som är rätt och fel. Se därför Mixakuten som ett alternativ, ett nytt perspektiv, snarare än en lösning. Mixning och mastring är i mångt och mycket subjektivt, en konstform som så många andra. Jag kommer därför aldrig kunna garantera att du blir 100% nöjd eller att jag kan lösa alla problem som dyker upp. Vad jag däremot lovar är att göra mitt yttersta.
    Förhoppning är att Mixakuten ska dra igång inom två veckor.
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Lars Danielsson
    Leo Fender uppfann inte bara den moderna elbasen 1951. Under namnet Music Man förde han utvecklingen vidare i mitten av 70-talet.
    Ingen hade klandrat Leo Fender om han nöjt sig med elbasen Fender Precision 1951, eller med Fender Jazz 1960, eller med någon av de andra elbasar han skapade som ledare för företaget Fender.
    Men Leo Fender var inte den typen av människa som slog sig till ro. Han var dock tvungen att ligga lågt i tio år efter att ha sålt företaget med sitt namn till CBS 1965, på grund av det kontrakt som skrevs i samband med försäljningen.
    1975 var han tillbaka på banan och blev chef för företaget Music Man. Det hade startats under namnet Tri-Sonix i början av 70-talet (det förekommer uppgifter om både 1971 och 1972) och hann även heta Musitek innan det blev Music Man.
    Music Mans Stingray blev en rejäl vitamininjektion för elbas-marknaden på 70-talet. Aktiv elektronik bidrog till det.
    Till en början satsade Music Man på förstärkare, men släppte 1976 både en elgitarr och en elbas, båda med namnet Stingray. Basen blev mest framgångsrik.
    Stingraybasen utmärkte sig på flera sätt, dels genom att vara bestyckad med en rejäl humbuckermikrofon, dels genom att ha strämskruvarna i ett 3+1-arrangemang. Men allra mest kanske för att vara den första serietillverkade elbasen med aktiv elektronik, vilket krävde ett niovoltsbatteri.
    Nya ljudmöjligheter
    Den aktiva elektroniken, eller förförstärkaren, gjorde det möjligt att ha en tvåbands-eq, med vilken det gick att både sänka och höja bas och diskant. Det gav nya ljudmöjligheter jämfört med traditionella passiva elbasar, med vilka det endast gick att minska olika frekvenser, vanligtvis diskanten.
    Så småningom kom det även versioner av Stingray med trebands-eq, liksom med två mikrofoner och fem strängar. Stingray blev populär både bland slapbasister och rockbasister.
    Leo Fender skapade inte Stingraybasen helt själv. Bland de som deltog i arbetet märks Forrest White, Sterling Ball och Tom Walker.
    Leo drog vidare
    Fender blev inte långvarig i Music Man. Det berodde bland annat på att företagets instrument tillverkades av ett annat företag som han ägde, med namnet CLF Research. Det uppstod konflikter mellan Music Man och CLF Research, med följden att Leo Fender avvecklade sitt engagemang i Music Man och i stället drog i gång G&L. Det skedde i början av 80-talet.
    Music Man hann med att lansera fler elbasar, som Sabre med två mikrofoner, och åtskilliga gitarrer. Men till en början var Stingraybasen klart mest framgångsrik.
    1984 köptes Music Man av Ernie Ball, som fortfarande äger företaget. Idag har företaget även en stark position när det gäller elgitarrer. Listan med basister som använt och använder Stingray är imponerande, inte minst vad gäller spännvidden av stilar. Eller vad sägs om Flea, Guy Pratt, Pino Palladino, Cliff Williams (AC/DC), Rex Brown (Pantera), John Deacon (Queen) och Tom Hamilton (Aerosmith). Bara för att nämna några.
    Stingray produceras för fullt fortfarande. Bland olika budgetvarianter genom åren märks numera till exempel Sub Series Ray4 från Music Mans budgetmärke Sterling.
    Music Man
    Vad: Tillverkare av elbasar och elgitarrer.
    Kända modeller: Till en början främst elbasen Stingray.
    Kända basister som använt Music Man Stingray: Bland annat Flea, Pino Palladino och John Deacon.
    Produktion i dag: Stingraybasen görs i föera versioner i olika prisklasser.
    Källor: The Bass Book, av Tony Bacon och Barry Moorhouse, www.music-man.com
     
    Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 4-2014

    Johan Strandell
    För att lyckas med att nå ut med sin musik krävs helt andra saker än lägga det perfekta solot, programmera beats eller micka ett trumset. I den här artikelserien kommer vi gå igenom hur du kan gå tillväga, oavsett ambitionsnivå eller mål.
    Det är svårt att förneka attraktionen i att stå på scen inför en publik, oavsett om det handlar om rockposer, explosioner och eld på en gigantisk arena, eller inlör en svettig publik klockan tre på natten på en undergroundklubb, eller bara att få höra sin musik spelas i radio, tv eller på film. Men steget dit från sovrumsstudion, studieförbundets replokal eller garaget kan verka stort.
    En kliché i film och tv är bandet eller artisten som upptäcks av en slump av en förbipasserade A&R-person eller som gör ett genialt framträdande vid rätt tid och på rätt plats. Det finns ett visst mått av sanning i detta. Susan Boyle slog igenom från ingenting i Britain’s got talent, men att vänta på den musikaliska motsvarigheten till ett blixtnedslag är kanske inte så effektivt.

    Susan Boyle i "Britain´s got talent"
    Därför kommer den här artikelserien i första hand fokusera på saker du kan göra själv – få in musik på Spotify, sprida den på sociala medier, paketera den för försäljning och liknande, eftersom du som musiker har större möjligheter att påverka och dessutom kan göra allt på egen hand.
    Spotify – den vanligaste kanalen för spridning av musik idag
    Så hur gör du för att nå ut? Två grundläggande saker att fundera på är vad ditt mål är, och att göra upp en plan för hur du når dem. Vi tar dem i ordning.
     
    Hitta målet med att nå ut
    Att nå ut kan innebära väldigt olika saker. Beroende på om ditt mål är att få din musik spridd, att själv synas, att tjäna pengar eller något annat så finns det väldigt olika vägar att gå. Första steget är därför att tänka igenom vad du vill uppnå – den klassiska band-som-ger-ut-album-och-turnerar-modellen är inte enda vägen att gå.
    Svenska låtskrivare har ockuperat topplistorna de senaste decennierna, och isländska Hildur Guðnadóttir har nått en stor publik genom sina soundtrack till Chernobyl och Joker utan att för den delen vara särskilt känd som musiker. Ett ännu extremare exempel är den finske ingenjören bakom Nokias ringsignal.


    Hildur Guðnadóttir som nått en stor publik genom sina soundtrack till tv-serien Chernobyl (2019) och filmen Joker (2019). Foto Hildur: Antje Taiga Jandrig. Foto Joker: Pressbild.
    Ett sätt att strukturera detta är att bryta ner ”att nå ut” i olika dimensioner:
    Nå många lyssnare Bli känd som artist Tjäna pengar Synas i media Spela live Just för att de här sakerna ibland inte går hand i hand gör att det finns skäl att fundera igenom vad du vill uppnå. Idag är det närmast trivialt enkelt att lägga upp musik på Youtube, men det är inte nödvändigtvis något som leder till några pengar, ifall det är målet.
    Vill du nå ut till så många som möjligt kan det i sin tur vara värt att fundera på vad du är beredd att offra: vill du byta genre eller stil till något mer lättillgängligt? Det finns bevisligen lyssnare för väldigt smal musik, oavsett om vi pratar om Huun-Huur-Tus mongoliska strupsång eller Bohren & der Club of Gores doomjazz, men Avicii har onekligen en större lyssnarkrets.
    Eller för att knyta an till exemplen ovan: vill du få in din musik i film eller tv krävs det en annan plan än om du vill synas live.
    Allt detta blir ännu viktigare om ni är flera personer: är ni inte överens om vad ni vill uppnå blir det lätt konflikter. Självklart kan de här sakerna också hänga ihop. Ett par miljoner spelningar på Spotify går att omsätta i pengar, spelningar och uppmärksamhet, men har du nått dit behöver du rimligen inte den här guiden.
    Gör en plan för att nå ut
    När du har bestämt dig för vad du vill uppnå är nästa steg att göra en plan. Här skulle det gå att skriva en smärre bok eftersom projektplanering är ett stort område. En metod som blivit populär i Silicon Valley heter OKR – ”Objectives and key results”. I korthet går det ut på att sätta upp mål (objective) och utifrån dem skapa nyckelresultat.
    Populära metoden för projektplanering: OKR – ”Objectives and key results”
    Nu skiljer sig IT-startups från musikalisk verksamhet på ganska fundamentala sätt (även om Facebooks motto ”Move fast and break things” också gäller för scenshower för många rockband). Men att jobba baklänges från målen kan vara ett effektivt sätt att prioritera och strukturera. Speciellt när du kombinerar det med delmål.
    Till exempel, om du vill komma ut och spela live när den här eländiga coronapandemin har dragit förbi, blir ett mål att göra det enkelt för bandbokare att höra hur du/ni låter.
    Så här kan det se ut om vi bryter ner det till delmål:
    Ta fram en lista på festivaler och klubbar du vill spela på Kontakta bokare, festivaler och klubbar Lägg upp minst två låtar på Soundcloud för att bokare ska kunna höra hör du låter Spela in och polera två låtar Gör en video och lägg upp en låt på Youtube Skriv en kort beskrivning av bandet och lägg upp på Soundcloud och Youtube  
    Soundcloud och Youtube
    Utskrivet på det här sättet låter de här punkterna självklara, men att jobba på det här sättet kan vara ett sätt att skapa fokus och inte glömma något viktigt längs vägen. Det kommer antagligen inte leda till något om du kontaktar en bokare utan att de har något att lyssna på. Och ett tydligt mål gör det enklare att inte fastna i detaljer: typsnittet på skivomslaget är kanske inte det mest avgörande för en bokare. Istället bör du förmodligen lägga mer tid på att förmedla att ni är en bra liveakt.
    Här kommer de större målen in. Om du inte kan komma på hur något leder dig till det övergripande målet är det förmodligen bättre att göra på något annat sätt. Konstnären Darius Kazemi har jämfört konstnärlig verksamhet med ett lotteri, och det är värt att skjuta brett och vara beredd att ändra sin plan om man märker att något annat fungerar bättre.
    Om serien
    Den här inledande artikeln har beskrivit hur du kan tänka generellt och hur du kan planera. I kommande artiklar kommer det komma mer konkreta tips om kanaler att synas i, hur du sprider din musik och vilka tjänster du kan använda för att få betalt för din musik.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Det sägs att volymkriget är över, att du inte längre behöver bry dig om hur starkt eller svagt du mastrar din musik. Men är det verkligen så enkelt, eller är det kanske rent av så att den mossiga konflikten fått ett nytt ansikte?
    Volymkriget, som bottnar i rädslan att inte höras tillräckligt mycket, syftar på den volymökningstrend som tog sin början under 40-talet och peakade på 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar kriget om artisters och skivbolags tävlan om att låta så starkt som möjligt, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité. Detta för att vara så konkurrenskraftig som möjligt på radio, tv och dansgolvet. Volymkriget nådde troligen sin kulmen 2008 med Metallicas överkomprimerade album Death Magnetic, som till och med fansen reagerade negativt på. Fördjupa dig gärna i ämnet här: Loudness war, innan du läser vidare.
    För några år sedan analyserade mastringsteknikern Bob Katz sound check-algoritmen på iTunes (vilken automatiskt anpassar volymen mellan låtar) och kom då fram till att den genomsnittliga volymen låg runt -16,5 LUFS. LUFS (Loudness Unit Full Scale) kan enkelt förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju högre LUFS, desto starkare volym, -8 LUFS är alltså starkare än -16,5 LUFS och 0 LUFS är maxgränsen. 
    Detta ledde i sin tur till att streamingtjänster som Spotify och YouTube implementerade egna normaliseringsprocesser, för att råda bot på den dåvarande problematiken med stora volymskillnader mellan låtar. Starkt limiterad/komprimerad musik sänktes i volym och svag höjdes, för att passa den nya standarden. I praktiken innebar detta att ju mer du pressade upp din musik volymmässigt, desto svagare blev slutresultatet - alltså raka motsatsen till det dåvarande volymkriget. Även om streamingtjänsternas olika algoritmer skilde sig något åt (och fortfarande gör), enades de flesta ändå om att detta var rätt väg att gå och att volymkriget därmed var påväg mot sitt slut. Slutet gott allting gott, eller?

    Många tror att det var CD-skivan som startade volymkriget, när det i själva verket började redan under 40-talet med 7" singlarna och senare på 50-talet med Juke-boxen, där folk hade för vana att välja skivorna som lät mest.
    Men faktum är att problematiken kvarstår år 2020, om än i något mindre omfattning. De flesta vill nämligen fortfarande låta störst och mest, precis som på CD-tiden, men inom den nya ramen och den nya uppsättningen regler hos streamingtjänsterna. Så egentligen har volymkriget inte förändrats eller upphört, bara transformerats. Två låtar med samma LUFS kan i själva verket upplevas olika starkt, vilket artikeln Mastring – en ytterst delikat process tydligt visar. Personligen är jag dock övertygad om att den nya normaliseringstrenden mest fört gott med sig. Den första uppenbara fördelen är att vi får mer dynamisk musik, vilket visserligen är en smaksak, men som generellt bidrar till en mer angenäm lyssning. Den andra är att större fokus nu läggs på att göra så välljudande och frekvensmässigt balanserade mixar som möjligt, snarare än att enbart tänka volym. Huruvida detta påverkar den faktiska kreativiteten och musikaliteten vågar jag dock inte uttala mig om. Men välljudande mixar är och kommer alltid att vara mer framtidssäkra än musik som gör allt för att låta så stark som möjligt. Samtidigt tror jag att vi framöver kommer få betydligt mer avancerade normaliserings-algortimer, vilket kommer utjämna de befintliga volymskillnaderna än mer. Detta är naturligtvis bara ren spekulation från min sida.
    Så vad betyder då allt detta? Jo, om du vill att din musik ska sticka ut och höja sig över resten på diverse digitala plattformar ska du sluta tänka volym och istället börja fokusera på kvalité. En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt är det som väger tyngst idag. Du kan med andra ord strunta i allt vad siffror heter (eller åtminstone delvis, vilket jag redogör för i Hur volymstark ska din mix vara 2020?) och istället koncentrera dig på att vara kreativ och göra din musik rättvisa. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien.
     
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Studio bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 9-14 av de 49 bästa mixtipsen, och annan generellt värdefull visdom kring hur dina mixar kan nå högre höjder.
    9. Håll koll på basregistret
    Tänk på att du kan styra basens lägre register med en kompressor. Ju snabbare attacktid och ju längre releasetid du har, desto mer trycker du ner basfrekvenserna. Om du gör tvärtom så kommer subfrekvenserna fram.
    10. Komprimera kicken rätt
    Var noga med kompressionen så att inte bastrumman blir för "ploppig". Använd gärna en längre attacktid så att den initiala basresponsen kommer fram (bild 1).

    Bild 1 – Använd gärna en längre attacktid så att den initiala basresponsen kommer fram
    11. Placera trummorna i rummet
    Pröva olika rum och reverb på trummornas alla instrument och skapa en helhet där trummorna spelar i samma rum. Prova också att panorera pukor och cymbaler extremt mycket – höger, vänster eller väldigt nära varandra – för att se hur mycket plats trummorna ska få ta i ljudbilden. Det påverkar hur brett du kan panorera övriga instrument och fortfarande hålla ihop ljudbilden.
    12. Håll koll på basen i pukorna
    Var väldigt noga med balansen i basfrekvenserna på pukor så att de inte krockar med basen och bastrumman.
    13. Hitta smällen i virveln
    Experimentera med olika attacktider på kompressorn så att du får maximal smäll utan att kväva ljudet. Ju längre attacktid desto mer attack i virveln. (Se nedan två exempel).
    Exempel 1:  på hur du vrider fram mer smäll i en virvel med Logic:s Compressor. Nedan finns ytterligare ett exempel. Men testa dig fram!
     
    Exempel 2 på hur du vrider fram mer smäll i en virvel med Logic:s Compressor
    14. Flytta in virveln i ljudbilden
    Testa att skicka virveln till ett kort trärum från någon av dina reverbpluggar för att få bredd och för att flytta in virveln i ljudbilden. Effekten ska nästan inte märkas av.
    Exempel på ett kort trärum. I det här fallet "Small Wet Room" med 138 millisekunders avklingningstid (eng. decay time) från Logic:s Space Designer
    Här finner du 49 bästa mixtipsen: Tips 1-8

    "49 bästa mixtipsen" är en uppdaterad och reviderad version av den tidigare publicerade artikeln med samma titel i Studio 10-2011.

    Hasse Nilsson
    Vilken är din favorit i podcast-floran? Vi har listan du vill ha över poddar för musikskapare.
    Song Exploder
    Originalet som fick många efterföljare. Los Angeles-bon Hrishikesh Hirway skapade det första avsnittet 2014 och sedan dess har det rullat på. En låts tillblivelse beskrivs av upphovsperson(erna) med hjälp av allt från demoinspelningar till hela berättelser. Fleetwood Mac, U2, Metallica, Lorde och många, många fler har gästat podden. Avsnittet med Robyn om hitten ”Honey” är en platinaklimp i en hög med guld.   
    Mer info: http://songexploder.net/
    Finns på: Spotify/Itunes


    Musikprodpodden
    En Studio-favorit som har ett rätt brett anslag, men kommer undan med det med behållning. Podden tar upp allt från låtskrivande till ljudteknik som mikrofonplacering och en hel del däremellan. Gäster, både kändisar och doldisar bjuds in för att prata om framgångar och misstag.  Poddvärdar är Niklas Berglöf, Joakim Jarl och Magnus Lindberg.
    Mer info: https://musikproducent.se/podd/
    Finns på: Spotify/Itunes


    Musikbranchpodden
    Andreas Andersson hälsar inflytelserika personer inom svenskt musikliv välkommen till en podd som lyckas vara till stor nytta för den som lyssnar, inte bara till nöje. Exempel på det är att sådant som avtal och rättigheter gås igenom med företrädare för olika parter i branschen. Vissa avsnitt finns i kort och lång version. Några är behändigt uppdelade i delar.
    Mer info: soundcloud.com/musikbranschpodden
    Finns på: Soundcloud/ Spotify/Itunes/Acast


    Låtens DNA/Ljudministeriet
    Timmie Stenbergs snilleblixt till podd, Ljudministeriet, som handlar om alla ljud inuti, av och runt oss har ynglat av sig i ytterligare en podcast: Låtens DNA. I den kan du höra svenska artister, låtskrivare och producenter bryta ner en av sina låtar i dess beståndsdelar och berätta historien om hur låten kom till.
    Mer info: https://www.ljudministeriet.se/
    Finns på: Spotify/Itunes/Acast


    Rockpodden
    Podden som axlat ansvaret att reda ut rockens roll. I den strida strömmen av gäster får du möta allt från de som håller i trådarna i rocksverige, men även artister och eldsjälar. En del tonvikt på livet på och av scenen men redaktionen drar iväg dit de har lust, vilket gör lyssnandet intressant oavsett och du är ett fan eller en utövare. Det är den lite hårdare varianten av rock som vanligtvis avhandlas.  
    Mer info: https://rockpodden.se/
    Finns på: Spotify/Acast/Itunes


    Hangin with audiophiles
    Rostfenomenet Jamie Lidell har en bakgrund som täcker skitig soul-sång till experimentell maskinfunk i duon Super Collider. I den här avslappnade podden bjuder han in studiofantomer som Tim Exile och Richard Devine. Och i varje avsnitt nördar Lidell totalt ned sig en eller flera burkar med ljudexempel och allt. Geek:igt och trevligt värre.
    Mer info: http://jamielidellmusic.com/
    Finns på: Itunes/Spotify


    Hitfabriken
    Och nu gör vi en djupdykning ner i musiksveriges absolute mittfåra. Fredrik Ralstrand är din ciceron och du får höra folk som känner igen en hitlåt när du hör den. Bra bredd på gästerna: Lasse Holm, Siv Malmkvist, Pandora, Günter, med flera. Flera spännande historier bakom kulisserna på det svenska musikundret.
    Mer info: https://www.facebook.com/hitfabrikens/
    Finns på: Spotify/Itunes/Acast


    Vad blire för rap?
    Här handlar det om innehåll som är till för dig som vill ha råkoll på den svenska hip-hop scenen. Intervjuer, diskussioner, berättelser och – givetvis – fett med spellistor. Huseras av den inte helt obekanta Nöjesguiden. Initierat och autentiskt framfört. Vi gillar extra mycket special-programmen då podden går djupare in på en särskild artist eller producent.
    Mer info: https://blogg.ng.se/vad-blir-det-for-rap/
    Finns på: Itunes/Acast/Spotify/Soundcloud


    Låtskrivarpodden
    En välformulerad och personlig podd signerad Andreas Grube fokuserar på låtskriveri och låtskrivare. Och den är ingen halvmesyr till gästlista han fått ihop så här långt: Ane Brun, Mauro Scocco, Wille Craaford; Maria Marcus och Johan Kinde. En podcast för dig som sätter kreativitet och musikaliskt hantverk framför ljudteknik och mixologi.
    Mer info: https://www.facebook.com/latskrivarpodden/
    Finns på: Spotify/Itunes


    My forever Studio
    Få nationer omhuldar sina toknördar lika mycket som britterna. Här kan du höra de skamlöst geek:iga musikteknikjournalisterna Chris Barker and Will Betts i högform. I jakten på den perfekta studioriggen besöker de andras studior och diskuterar prylar och mjukvaror. Både baklänges och framlänges. Charmigt och fullt med kunskap.
    Mer info: https://www.musictech.net/shows/my-forever-studio/
    Finns på: Spotify/Itunes


    Hemma hos Strage
    Få personer över 25 år och som gillar musik känner inte till Fredrik Strage. I årtionden har han som musikjournalist nördat loss på detaljer och översiktsperspektiv som få andra. I den här podden bjuder han hem både inhemska och internationella stjärnor för personliga utvecklingssamtal om influeser. En och annan skröna förmedlas givetvis.
    Mer info: https://hemmahosstrage.se/
    Finns på: Spotify/Itunes


    Musikmagasinet
    En av SR:s mest nyfikna och insatta musikprogrampunkter finns även som podd, tack och lov. Här kan du få dig till livs i sammanhanget uppfriska vinklar om kvinnors kamp inom musiken men även utflykter i ljudkonstens domäner. En alldeles utmärkt podd för dig som vill upptäcka nya ljudbilder och ny musik du kanske inte visste fanns.
    Mer info: https://sverigesradio.se/musikmagasinet
    Finns på: Se poddens sajt.


    Gaffa-podden
    Sveriges mesta musikmagasin måste ju ha en podcast. Allt annat vore vansinne. Gaffa-podden
    Produceras simultant i Göteborg och Stockholm. Podden lyckas förmedla den inlästa entusiasm och upptäckaranda som är tidningens signum. Det är en relativt pratig podd men oumbärlig om du vill hänga med i vad som händer och sker i musiksverige.  
    Mer info: www.gaffa.se
    Finns på: Spotify/Itunes


    P3 låten
    På känt manér plockas här en sång ned i sina beståndsdelar och sätts ihop igen via upphovspersonernas röster. Två styrkor med P3:s låtskaparpodd är det behändiga formatet, ofta under halvtimmen långt, samt att urvalet är mycket kontemporärt med utövare som Mapei, Sabina Ddumba, Fricky, Benjamin Ingrosso, Little Jinder och många andra gäster.  
    Mer info: sverigesradio.se/p3laten
    Finns på: Se poddens sajt.


    Guitar Geeks
    Daniel Kordelius och Andreas Rydman levererar varje torsdag en podcast som enligt upphovsmännen handlar om mer än du vill veta om gitarrer, stärkare och effektpedaler. Det spårar ibland in på nästan sinnessjuk detaljnivå, men det gillar vi. Poddvärdarna tar emot frågor från lyssnarna via sin Facebook-sida som sedan besvaras i podden.  
    Mer info: http://www.guitargeeks.se/
    Finns på: Spotify/Itunes


    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Oavsett om du huvudsakligen jobbar med inspelning, mixning, mastring eller precis börjat med musikproduktion, så är en gedigen uppsättning referenslåtar till minst lika stor hjälp som de senaste instrument- eller effektpluggarna. Om inte större…
    Det är förmodligen snudd på omöjligt att skriva något nytt och spännande om vikten av att använda referenslåtar, vilket inte heller är syftet med dagens Fredagstips. Läs då hellre Ollie Olsons utmärkta artikel Användning av referenslåtar inför mixning, om du vill fördjupa dig något i ämnet.
    Istället tar jag idag tillfället i akt och delar mig av några personliga favoritalbum som jag ständigt återkommer till – något godtyckligt uppdelade i olika genrer. Tanken med referenslistan är inte att skriva dig på näsan gällande vilka album eller artister du ska använda dig av, utan snarare att agera idéspruta för ditt eget bibliotek. 
    Saker att fundera över när du ställer din egen mix mot ett referensspår kan vara följande: balansen mellan bas, mellanregister och diskant, nivån på och sinsemellan olika instrument, panorering och stereobredd, användandet av reverb, delay, dynamik, kompression och inte minst vilken känsla musiken förmedlar. Likväl kan du exempelvis detaljlyssna efter ljudet på baskagge, virveltrumma eller hur olika instrument kompletterar varandra. Tänk på att referenslyssna med samma volym på båda låtarna, annars blir jämförelsen vilseledande.

    Själv referenslyssnar jag sällan från Spotify, utan använder mig istället av högupplösta filer i minst 16/44.1 kHz wav som importeras i min DAW.
    Country/Folk
    Alison Krauss - A Hundred Miles Or More A Collection
    Bon Iver - For Emma, Forever Ago
    Fleetwod Mac - Rumours
    Neil Young - Are You Passionate
    Ryan Adams - Ashes & Fire
    Pop/rock
    Amy Winehouse - Back To Black
    Beck - Sea Change
    Elbow - Build a Rocket Boys
    Lou Reed - Transformer
    My Morning Jacket - Z
    Pink Floyd - Dark Side Of The Moon
    Radiohead - Pablo Honey
    Sparklehorse - Its A Wonderful Life
    Steely Dan - Aja
    Wilco - Yankee Hotel Foxtrot
    Hårdrock/Punk/Metal
    Foo Fighters - The Colour And The Shape
    Metallica - The Black Album
    Rage Against the Machine - Rage Against the Machine
    Rancid - And Out Come the Wolves
    The Clash - London Calling
    Elektronisk/Dance
    Daft Punk - Random Access Memories
    Kimbra - Vows
    Lady Gaga - The Fame Monster
    Robyn - Robyn
    Jazz/Funk/Instrumental
    Esbjörn Svensson Trio - From Gagarin's Point of View
    Jill Scott - Who Is Jill Scott
    Norah Jones - Come Away With Me
    Ella Fitzgerald - The Very Best of Ella Fitzgerald
    Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magik
    Hiphop/Reggae
    Bob Marley - I Shot The Sheriff
    Dr Dre - The Chronic
    Snoop Dogg - Doggystyle
    The Roots - Do You Want More
    Twenty One Pilots - Blurryface
     
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Björn Olsberg
    I spåren av coronaviruset covid-19 skjuts nu även Musikmesse 2020 i Frankfurt på framtiden. Beslutet togs tillsammans med de lokala hälsomyndigheterna i Frankfurt.
    Myndigheterna vill undvika att deltagare från högriskområden kommer till mässan och är smittade. En hälsokontroll av mässdeltagare skulle bli så omfattande att Messe Frankfurt inte skulle klara av att genomföra den. Bakom beslutet ligger även det ökade antalet av reserestriktioner, vilket skulle innebära att potentiellt viktiga besökare och utställare kan utebli.

    Beslutet leder alltså till att den 40:e upplagan av Musikmesse skjuts på framtiden.
    Uppdaterat 2020-03-13 kl 16.53: De lokala närliggande eventen Musikmesse Plaza och Musikmesse Festival skulle inledningsvis ha fortskridit som planerat, men Musikmesse meddelade nyss att även dessa tillställningar ställs in. I fallet Musikmesse Festival kan event med under 1 000 personer fortfarande hållas.
    Musikmesse meddelade inga nya datum som tidigare utlovat, däremot att mässan inte alls kommer att hållas i år. Vi förmodar att det innebär att mässan hålls 2021.

    Ollie Olson
    När du ska påbörja en musikproduktion så är planering, koll på musikgenre, avstämning med artist eller beställare och en klar idé oerhört viktigt.
    Att ha koll på detta har jag skrivit om tidigare. Det är ju alltid roligare om saker bara flyter på, men även om du har gjort hemläxan med allt detta, så kommer du under arbetets gång att stöta på problem. Inspirationssvikt och idéer som inte går att genomföra, och det är helt naturligt och inget du ska ta lätt på, men du ska inte heller låtsas som att det inte kommer att hända. För det gör det.
    Hur gör du då för att ta dig ur det? Jo, det finns lite olika sätt, och i detta tips ska vi gå igenom lite olika alternativ, och alla alternativ bygger egentligen på samma grund – att hitta de vägar som passar dig för att ta dig ut ur svackan.
    Kortleken som tar dig ur kreativa problem
    1975 så slog den legendariske musikproducenten Brian Eno sig ihop med konstnären Peter Schmidt, och skapade en kortlek för att hjälpa sig själva, och andra ur kreativa problem. De skapade kortleken Oblique Strategies. Här finner du appen på Google Play, och här på App Store.
    På dessa kort stod det något som innebar att man skulle tänka på ett problem ur en annan synvinkel. Så när man fastnade i något så skulle man dra ett kort och göra det som stod där. Förslagen kunde vara ”Betona skillnaderna”, eller ”Gör ingenting så länge du kan”, eller ”Ta bort tveksamheter och ersätt dem med något specifikt”. Detta är uppmaningar att i stunden ta en annan väg eller se det man gör i ”ett nytt ljus”.
    Andra förslag från korten kan vara ”Behöver du ändra orden”, eller ”Bara en del, inte helheten” eller ”Gå sakta runt huset ett varv”. Det vill säga att göra något annat en stund, så att du får en möjlighet att låta hjärnan vila för att den ska återigen ska kunna fungera kreativt och praktiskt.
    Jag har använt dessa uppmaningar många gånger när jag behöver hjälp för att lösa upp knutar som sitter för hårt.
    En del av korten är ganska abstrakta, och det är ju meningen att man ska tolka dem så att de passar din situation här och nu. Jag brukar ha några vägar som jag själv testar innan jag tar fram appen med korten. För mig handlar det mycket om att testa något som jag inte först tänkt på, för att bryta mitt mönster, vilket ju i sin tur är grundidén med dessa kort och förslag.
    Lyssna på din låt utan volym
    Ibland när jag sitter och mixar, och känner att det är något i helheten och balansen mellan instrumenten eller frekvenserna som inte funkar, och hur jag än ändrar och vrider så blir inte mixen bättre. Då brukar jag spara om mitt mix-arrangemang i ett nytt namn och sedan dra ner alla kanaler i volym till botten, och spela låten utan ljud. Och medan jag tittar på hur markören rör sig över alla filerna, så försöker jag minnas hur det låter, och hur jag vill att det ska låta. När det är helt tyst i högtalarna eller hörlurarna, fast mina ögon registrerar att låten spelar, så är det som att vissa saker blir tydligare under tidens gång. Låten spelas upp i huvudet på mig, och då brukar det direkt dyka upp idéer.
    Sedan drar jag upp volymen på de olika instrumenten, rösterna och kanalerna, utan att ändra på eventuella pluggar som exempelvis EQ, kompressorer och effekter, för att återställa balansen, och oftast får jag en ny balans som är mycket bättre och tydligare. Det sker för att jag för en stund släpper det som mina öron har vant sig vid, och jag släpper idéer som jag gillar men som kanske inte passar i mixen.
    Ta en paus genom att lyssna på annan musik
    En annan sak som jag också gör i inspelningssituationer, redigering, i påläggsfasen men också i mix, är att jag tar en paus, och lyssnar på tre låtar av helt annan karaktär. Jag lyssnar inte aktivt som för att jämföra, utan jag ”slölyssnar” för att jag gillar låtarna och rensar på så sätt min hjärna och mina öron från det som har tagit all min uppmärksamhet under de senaste timmarna. När jag sedan kommer tillbaka till låten så hör jag den med andra öron och jag kan sedan ta nya beslut om arbetet.
    När jag ska välja ljud för pålägg, som till exempel ett pad-ljud så brukar jag spela in idén i midi med det ljud jag har tänkt, fast jag känner att det inte passar in, och sedan byter jag ljud hej vilt till något ljud som jag verkligen inte tror ska passa in. Detta gör jag för att hitta något i frekvenserna och karaktären som kan överraska mig, och få mig att höra vad som egentligen behövs och inte bara vad som förväntas.
    Du ska själv hitta de vägar som passar dig för att ta dig ut ur svackan, men ett starkt tips är att skaffa apparna för Oblique Strategies som jag nämnt tidigare.

    Studio
    Vi är glada över att kunna erbjuda dig som inloggad medlem på Studio en månad gratis premium-konto på det webbaserade Amped Studio och använda allt som inspelningsprogrammet har att erbjuda. Ingen betalinformation behövs.
    Amped Studio är ett webbaserat inspelningsprogram med virtuella instrument, effekter, loopar och verktyg för att skapa musik. Plocka ut MIDI ur inspelade sångmelodier eller använd XYbeatZ, en kreativ MIDI-generator för trummor, för att skapa nya beats från välkända rytmer.

    För att ta del av erbjudandet måste du registrera dig under mars 2020. Du behöver vara inloggad medlem här på Studio vilket är kostnadsfritt. Om du inte redan är det så registrerar du dig här.
    > Klicka sedan här för att ta del av erbjudandet.

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: För mig är mastring en ytterst delikat process som kräver största möjliga uppmärksamhet. Med anledning av detta föredrar jag i 9 fall av 10 att arbeta i ensamhet, frånsett sällskapet av en god kopp te eller möjligtvis en kanna kaffe.
    Idag tänkte jag steg för steg gå igenom hur det kan se ut när jag mastrar en låt från grunden. Av upphovsrättsmässiga skäl kan jag tyvärr inte dela med mig av hela låten utan enbart introt, då låten är tänkt att släppas senare i vår. Eftersom mastringen av naturliga skäl är starkare än originalet har jag lagt en limiter på mixen med samma inställningar som mastern. Båda versionerna, i sin fulla form, ligger på exakt samma LUFS enligt https://www.loudnesspenalty.com. Hur stark en låt upplevs beror på flera saker: vilka frekvenser som lyfts fram, kompression, arrangemang osv. Så bara för att en låt (eller två olika låtar för den delen) har samma LUFS, betyder inte detta att de upplevs lika starkt, vilket kan vara smått förvirrande.
    Innan vi sätter igång vill jag också understryka att detta inte är någon heltäckande guide i hur du mastrar från A till Ö, utan snarare en inblick i hur jag i detta specifika fall gick tillväga. Varje mix är unik och så även varje master. Pluggarna jag använder för tillfället (jag mastrar inte analogt, förutom i enstaka fall då jag kör mixen genom min omvandlare Burl B2 ADC) är dock i stort sett alltid de samma. Kriget mellan digitalt och analogt är enligt mig lika uttjatat och dött som volymkriget.

    Processen
    Efter att ha lyssnat på mixen och samtalat med artisten hade jag en ganska klar bild av vad som behövde göras. Målet var att ge låten mer tyngd, djup och tydlighet, men även mer separation och i förlängningen ett mer modernt sound, utan att för den sakens skull ändra för mycket på grundkaraktären. Mixen i sig var redan på god väg, men behövde lite hjälp på traven. Nedan kan du lyssna på före och efter master. I vanlig ordning rekommenderas hörlurar av god kvalité eller studiomonitorer. Jag vill framförallt att du lägger fokus på bottenpaketet, bredden, djupet och toppen samt hur mixen sitter ihop, vilket kan vara svårt att höra genom exempelvis datorhögtalare, eller telefon. Tänk på att sänka volymen och växla gärna snabbt mellan ljudklippen, för att enklare höra skillnaden.
    Steg 1
    1. Rullbandsemulering. Tape Machine 24 från IK Multimedia med input ställd till +3 dB för pressa och runda av diskanttopparna en aning och samtidigt addera lite övertoner i form av subtil distortion. En väldigt liten ökning med HF EQ och LF EQ ger aningens mer botten och topp. Detta är en väldigt transparent rullbandare, men i sitt sammanhang en angenäm förbättring och ett steg närmare det sound jag tänker mig i slutändan.

    2. Equalizer. Ökning med 3-4 dB från 80 Hz med ett vanligt hyllfilter, vilket bidrar till att hela bottenpaketet lyfts fram och verkligen börjar kännas. Visserligen medför detta också att området 100 Hz blir lite väl framträdande, speciellt i refrängerna, vilket jag senare fick råda bot på med en dynamisk eq. En försiktig minskning runt 300 Hz appliceras också för att lätta upp helheten något och komma bort från lite av grumligheten, ca -1.5 dB.

    3. Gullfoss. Den magiska ljudförbättraren från Soundtheory försiktigt inställd för att tämja utstickande frekvenser över hela mixen, ca 30% vilket bättrar på klarheten. Inga andra inställningar.

    4. Soothe 2. Inte helt olik Gullfoss, men som istället fokuserar på problematiska resonanser och dynamiskt plockar bort dessa. I detta fall väldigt försiktigt vid 3000 Hz med omnejd. Anledningen till att jag använder Gullfoss och Soothe 2 efter varandra i detta skede är för att minska risken för missljud och vassa frekvenser, när jag senare jobbar vidare med eq och kompressor. Jag plockar alltså bort onödig information, innan jag förstärker det jag faktiskt vill höra.

    Steg 2
    1. Equalizer.  Ett försiktigt lyft från ca 3 kHz med ett hyllfilter och en sparsmakad ökning vid 5 kHz för än mer tydlighet. Denna kombination öppnar upp hela mixen, som nu börjar titta fram bakom gardinen.

    2. Dynamisk eq. Här använder jag inställningarna -3 dB vid 95 Hz för att tämja lågbasen en aning, som fått lite väl mycket energi efter att jag tidigare boostat subbasen. Vidare +1 dB vid 600, 2000 och 10000 Hz vars frekvenser känns aningen underrepresenterade. 600 Hz ger mixen lite mer kropp, 2000 Hz lyfter fram sången, syntharna och virveltrumman, medan 10000 Hz lyxar till det en aning. Tjusningen med att använda en dynamisk eq är att frekvenserna endast förstärks när det behövs och inte hela tiden.

    3. Kompressor. Här lämnar jag allt under 150 Hz orört med hjälp av MagicDeathEye, då jag personligen föredrar en rörlig botten framför en komprimerad. Detta är naturligtvis en smaksak (som med allt annat här i livet) - för mig ger det mixen mer liv. Vidare använder jag mig av medium attack för att bevara lite av dynamiken, men samtidigt inte släppa igenom de absolut snabbaste topparna. Jag känner ett behov av att tämja virveln en del och komprimerar strax över 1 dB i låtens starkaste parti. Vidare ger kompressionen hela låten en mer sammansatt karaktär, samtidigt som det börjar röra sig på ett skönt sätt.

    4. Stereobreddning. Här använder jag mig av ett av mina favorittrick för att bredda mixen mellan 400-4000 Hz, frekvensområdet som är framträdande i de flesta lyssningssystem. När stereobreddaren är aktiv känns hela mixen mer omslutande och tredimensionell utan att påverka bottenfrekvenserna, som annars lätt kan ställa till fasfel. Att fokus läggs på mellanregistret gör effekten mer uppenbar. Ozone 9 Imager är ett utmärkt val och inställningarna ser ni på bilden nedan.

    5. Avrundning. Sist ut innan limitern är lite analogt mojo från Kush TWK i form av varm och skön saturation. Jag låter pluggen arbeta så att de starkaste topparna försiktigt rundas av. I förlängningen kan detta liknas vid en slags naturlig kompression, vilket i sin tur både ökar den upplevda ljudstyrkan och värmer upp ljudet.

    6. Limiter. Fabfilter Pro-L 2 inställd med utvolymen på -1 dB för digitalt släpp och 16-bits dithering eftersom jag mastrar i 24-bitar, men exporter till 16-bitar i 44.1 kHz. Vidare använder jag mig av 32x oversampling vilket minimerar aliasing - det vill säga oönskad distortion och ljudförsämring. Huruvida aliasing är ett reellt problem råder det dock delade meningar om. Limitern plockar max 2-3 dB i låtens starkaste parti och är inställd för matcha Spotifys volymstandard, vilket du bland annat kan läsa mer om i Hur volymstark ska din mix vara 2020?

    Summan av kardemumman
    Som du kanske märker består (just denna) mastring av ganska många steg, där varje enskild del egentligen göra hyfsat lite. Jag gillar att jobba på detta vis - att istället för att exempelvis låta en eq göra allt, så har flera stycken olika uppgifter. Är det kanske rent av så att många bäckar små gör en... välljudande master? Det låter jag vara osagt. 
    Den uppmärksamme noterar eventuellt avsaknaden av ett högpassfilter, vilket är helt i sin ordning då detta helt enkelt inte krävdes.
     
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Ollie Olson
    Ollie Olson är en av Sveriges mest meriterade mixare, med en rad guldskivor i Sverige och utomlands. Vi bad honom ta fram vad som enligt honom var de 49 viktigaste mixtipsen. Här är tips 1-8 av de 49 viktigaste mixtipsen, knepen och annan generellt värdefull visdom kring hur dina mixar kan nå högre höjder.
    En del tips känner du säkert till sedan tidigare, men det kan ändå vara bra att påminnas om varför det är så viktigt. En hel del tips kommer garanterat vara helt nytt för dig. Ollie Olson har lång och stor erfarenhet med sitt flera decennier långa arbete med inspelning och mix – dels med äldre flera stjärnor i USA, men han har även skrivit låtar åt Darin, Christian Walz, Rigmor Gustafsson, Eagle-Eye Cherry med flera, och han har mixat hits åt Robyn, Christian Falk, Blacknuss, Meja, Håkan Hellström, Bee Gees, Lady Soveregin med flera.
    1. Lyssna rätt
    Skaffa dig bra högtalare och ett par bra hörlurar. Dina viktigaste verktyg är dina öron och din lyssning. –Jag hör ofta av folk att ”nu har det kommit ett par nya prylar som jag måste kolla in”. Men när jag väl pratar med mina kolleger så kör de oftast på ett par högtalare som de har haft i åratal. Varför? Jo, för att de kan dem. De vet exakt hur de låter därför att det har tagit sin tid att lära känna dem. Hitta ett par högtalare som du gillar – tonen, värmen, basen och diskanten. Sätt sedan igång och lär dig hur de uppför sig med olika instrument och röster. Referenslyssna på musik du gillar och som du har hört mycket. Det behöver inte nödvändigtvis vara samma typ av musik som du jobbar med, bara så att du vet hur högtalarna och hörlurarna verkligen låter. Alla människor har olika uppfattning om ljud, så lita på din egen uppfattning.
    2. Använd referenslåtar
    Innan du börjar mixa bör du skaffa dig en bild av vad det är för genre du ska jobba med. Försök sedan hitta en eller ett par låtar som du kan använda och bolla idéer och ljud gentemot. Tänk på att när det gäller genren så kanske det mer handlar om smakinriktade idéer eller balanser mer än soundet. Chansen att de ljud som finns i dina referenslåtar ska vara exakt likadana som i din låt är trots allt ganska liten, om du nu inte jobbar med sound-alikes. När det gäller frekvensreferens är det viktigare att du lyssnar på musik som du kan väldigt väl och där du vet hur frekvenskurvan och ljudbilden låter i de högtalare du jobbar med. Här finner du ytterligare tips från Ollie Olson gällande referenslåtar.
    3. Sätt dig in i materialet
    Se över alla kanaler. Dra upp dem i samtidigt utan effekter eller andra modifikationer så att du hör vad som händer i ljudbilden.
    4. Hitta de bärande kanalerna
    Inom alla genrer finns det vissa ljud som är låtens eller produktionens "grund". Identifiera dem och utgå därifrån. Inom dans, electronica och hiphop är det förmodligen beat och bas. Inom singer-songwriter och country är det oftast sången. I pop och rock ligger oftast ackordinstrumenten i fokus.
    5. Identifiera dina "happy channels"
    När du har bildat dig en uppfattning om helheten så är det bra att tysta eller dra ner alla kanaler på noll. Börja med att systematiskt gå igenom kanal för kanal för att hitta de kanaler som gör dig glad och inspirerad.
    6. Gör en speedmix
    Gör en snabb överskådlig mix med endast volymreglarna så att du får kontroll över helheten.
    7. Snabbmixa sången
    Gör en snabbmix av leadsången som låter tillräckligt bra och stilmässigt så nära din slutidé det går. Även om du för det mesta har sången tystad (mute) så är det bra att då och då lyssna med sången på, för att inte mixa andra instrument för vasst eller för muggigt – och för att få en överblick över helheten. Om du upptäcker att sången helt plötsligt låter för muggig eller för vass så beror det oftast på att du har skruvat några andra instrument för extremt så att sången antingen lägger sig utanpå musiken eller har svårt att poppa ut.
    8. Se till att bas och bastrumma inte krockar
    Ett av de allra svåraste områdena inom mix är att få ordning på basregistret. Viktigt att veta är att bastrumman och basinstrumentet inte får krocka med varandra frekvensmässigt. Välj det ena eller det andra som ska stå för det lägre registret, och låt det andra ligga ovanför. Testa dig fram genom att byta plats på instrumenten för att se vad som passar bäst.
    Här finner du 49 bästa mixtipsen: Del 9-15

    "49 viktigaste mixtipsen" är en uppdaterad och reviderad version av den tidigare publicerade artikeln med samma titel från Studio 10-2011.

    Calle Olsson
    Analogsynten Pro-One imponerar än idag med sitt feta sound.
    Jag hittade ett fjäderreverb i en annons för 24 år sedan. Säljaren var en folkhögskola. När jag ringde upp passade jag på att fråga om de inte hade några gamla syntar till salu. Visst hade de en gammal Pro-One.
    Jag slog till så klart och någon vecka senare landade ett paket på mina föräldrars köksgolv. Synten var defekt enligt säljaren men enda felet var lite oxid på volymratten.
    Synten var, i brist på ett svenskt ord, ”breathtaking”! Jag programmerade den inbyggda, mycket enkla stegsequencern med några steg, startade den och svepte med cut off-ratten. Fantastiskt! Upp med Osc 2 på mixerdelen. Ännu mer fantastiskt! Sen öka env mod på filtret... den här synten låter verkligen bra och fett!
    Sequential Circuits Pro-One

    Fyra gyllene år
    Pro-One såldes i cirka 10 000 exemplar mellan 1981 och 1984 och består i huvudsak av två oscillatorer, brusgenerator, vcf, vca, en moduleringsmatris, arpeggiator samt en enkel sequencer.
    På oscillator A hittar man sågtand och variabel fyrkant/pulsvåg. Båda kan avändas samtidigt. Pulsvidden på fyrkantsvågen kan regleras manuellt eller moduleras (pwm) av lfo, filter env eller oscillator B. Här återfinns även sync, vilket synkar oscillator A till oscillator B så att vågformerna startar exakt samtidigt – mycket effektfullt om de sedan moduleras individuellt av till exempel en lfo eller envelop.
    Oscillator B har även triangelvåg och en lo-switch som gör att den kan användas som en andra lfo. Båda oscillatorerna har dessutom oktavväljare och frekvensratt. Ljudet är mycket kraftfullt och organiskt. Det räcker faktiskt med en oscillator för att göra riktigt maffiga ljud och då får man många fler moduleringsmöjligheter tack vare funktionerna i oscillator B.
    Från oscillatorerna går ljudet sedan till en enkel mixer där du kan ställa nivåerna på oscillatorerna och noise/ext. Sedan går signalen vidare till ett mycket fint filter med dedikerad envelop. Det är självoscillerande och envelopen är mycket snabb och “punchy”. Jag använder ofta Pro-Ones fi lter för att skapa kraftfulla bastrummor eller Kraftwerk-slagverk.
    Det sista ljudet gör innan det når volymratten är att passera genom förstärkarsektionen, vca. Den har en likadan envelop som filtret, som lyckligtvis är lika snabb. Fantastiskt!
    Arpeggiatorfunktionen är väldigt enkel, likaså sequencern. Man kan programmera två olika sekvenser men endast tonhöjd registreras. Det är dock ack så effektivt i sin enkelhet. Jag har stått i timmar och skruvat på rattarna och transponerat sekvenser (bara att trycka in önskad tonhöjd på tangentbordet) och det låter otroligt bra! Synka ihop synten med en trummaskin eller din dator, (den kan trigga på ljud) och resultatet blir fantastiskt. Men kom ihåg att minnet är på max 40 toner.
    Avslutningsvis lite om moduleringsmöjligheterna. Om oscillatorerna är hjärtat, filtret huden och enveloperna nävarna så är modulerings-matrisen hjärnan på Pro-One. Här kan man bussa ut filter env, oscillator b eller lfo (direct/wheel) till: osc a freq, osc a pwm, osc b freq, osc b pwm och filter. Det går att välja om signalen ska gå direkt eller via moduleringshjulet.
    Finns det då inget negativt att säga om den här 40-åringen? Jo, klaviaturen lämnar en del i övrigt att önska. På nästan alla Pro-One-exemplar orsakar den problem idag. På nätet kan du dock hitta tips om hur du löser det. För ett riktigt fint exemplar får du betala ca 20 000 kronor idag.
    Sequential Circuits Pro-One
    Typ: Monofonisk analogsynt.
    Tillverkare: Sequential Circuits.
    Polyfoni: En röst.
    Minne: Nej.
    Filter: Ja, resonant lågpassfilter.
    Klaviatur: 37 tangenter F-C.
    Midi: Nej.
    Pris begagnad: Från ca 18 500 kr och uppåt.
     
    Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 3-2011

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Finns det verkligen magiska frekvenser som lyfter din musik till nya höjder? Dagens tips bjuder på ett och annat ess i rockärmen.

    För ett antal år sedan lyssnade jag på en podd där frågan om magiska frekvenser dök upp. Programledaren svarade då att 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz var de områden denne helst skulle se på en equalizer, om endast tre frekvensband var tillåtna. Detta eftersom dessa frekvenser tillsammans representerar bas, mellanregister och diskant på ett övergripande sätt. Nu ser verkligheten tack och lov inte ut så (även om jag ibland önskar att vi hade betydligt färre val) när det kommer till att mejsla fram välljud.
    Diskussionen mynnade sedan ut i att alla frekvenser är mer eller mindre magiska, beroende på hur och när de används. Det ligger mycket sanning i detta. Om du exempelvis spetsar öronen lite extra och zoomar in på valfri frekvens när du mixar, hör du ganska snart vilken textur den bidrar med. Det kan handla om allt från tyngd, värme. mjukhet och luft, till träighet, ihålighet, hårdhet eller en nasal framtoning. Och faktum är att inget av detta är varken bra eller dåligt eller rätt eller fel. Istället handlar det om kontexten, vilket vi snart kommer in på.
    Min personliga equalizer hade förmodligen sett ut något i stil med 40 Hz, 80 Hz, 150 Hz, 350 Hz, 600 Hz, 1200 Hz, 2500 Hz, 6000 Hz och 12000 Hz, men det vore ju direkt fusk! Med anledning av detta väljer jag istället att fokusera på två frekvensområden som enligt mig är nog så viktiga att lyssna lite extra på.
    300-400 Hz
    Det varma frekvensområdet. För mycket energi här kan ge ett grötigt och dämpat intryck och för lite har förmågan att framstå som innehållslöst, utan ordentlig stomme. Musiken som toppar diverse listor idag är generellt sett väldigt polerad. Med detta menar jag att den är tydlig, välbalanserad och tillrättalagd. Området 300-400 Hz är långt ifrån lika representerat idag som det var förr och då tänker jag framförallt på äldre RnB och soul, men även på klassisk pop och rock. Det finns idag en trend som går ut på att gröpa ur det lägre mellanregistret och boosta det övre, vilket naturligtvis inte är fel i sig, men som ger ett något homogent (läs modernt) uttryck. Magi eller inte? Den frågan lämnar jag obesvarad. En utmärkt plugg för att hålla koll på bas och lågt mellanregister är hursomhelst BASSROOM.
    2000-4000 Hz
    Det hårda frekvensområdet. För mycket blir snabbt påträngande och slitsamt för öronen, medan för lite ger ett dovt och tillbakadraget intryck. Det är också här våra öron är som mest känsliga (med toppen runt 3-4.5 kHz), vilket gör det extra svårt att hålla koll på. Om du sitter och mixar en hel dag är det därför stor risk att du drar på för mycket 2000-4000 Hz, eftersom dina öron förmodligen tröttats ut. Men det övre mellanregistret är inget att vara rädd för, speciellt 3000 Hz är utmärkt för att trolla fram en klarhet i de flesta instrument. Pluggar som Soothe 2 och bx_refinement är självklara val för att trolla bort oönskad diskant, men samtidigt bibehålla mycket av klarheten. Även en dynamisk equalizer som Ozone 9 Dynamic Eq eller gratisvarianten TDR Nova kan göra underverk när du minst anar det.
    Fletcher–Munson och frekvenser
    På 30-talet gjorde Fletcher och Munson mätningar av det mänskliga örat och drog slutsatsen att mellanregistret är mer framträdande vid lägre ljudnivåer och att denna respons planas ut ju starkare volymen blir. Vi upplever alltså frekvenser olika starkt vid olika volym. I prakten innebär detta att du som mixar på svag volym går miste om bas och diskant och du som lyssnar starkt tappar mellanregistret. Men vad är då en bra lyssningsvolym? En ljudnivå på runt 85–90 dB sägs ge den rakaste frekvensuppfattningen, det vill säga att du upplever bas, mellanregister och diskant relativt jämnt. Med detta i åtanke är det därför en god idé att utsätta dina mixar både för stark och svag volym (för att kontrollera att de håller ihop), men att i största möjliga mån lyssna på "normalvolym" - för att vara så ärlig mot öronen som möjligt. Är inte detta magi så säg? En SPL-mätare är till stor hjälp för att hålla koll på nivåerna i studion. Fördjupa dig gärna i ämnet här https://en.wikipedia.org/wiki/Equal-loudness_contour.

    Fletcher-Munsonkurvorna kommer väl till pass när du vill förstå hur vi människor uppfattar frekvenser vid olika ljudstyrka.
    Magi eller inte?
    Magiska frekvenser och annat hokus pokus i all ära. I slutändan är det endast du själv som avgör vad som behöver justeras. Självklart kan det vara till hjälp att utgå från vissa väl valda frekvensområden, men då ingen mix är den andra lik kan det lika gärna stjälpa mer än hjälpa. Det som krävs för att exempelvis cymbalerna ska skina i den ena låten är nödvändigtvis inte rätt tillvägagångssätt i den andra. Men kanske ännu viktigare att förstå är att alla är skapta olika och tenderar att uppskatta olika typer av ljud och därav också olika frekvenser och produktioner. Bara för att jag råkar älska ljudet av en varm nylonsträngad gitarr, betyder inte detta att nästa person uppslattar samma sak. Om vi leker med tanken att du drar på med 2500 Hz på leadsången, så kommer detta garanterat att tilltala en del, men säkerligen skrämma bort lika många.
    Sedan ska det givetvis understrykas att det är skillnad på equalizer och equalizer, vissa är mer eller mindre helt transparenta, medan andra färgar - vilket naturligtvis kan ge en känsla av magi när du drar i rattarna. Men detta handlar snarare om equalizern i sig än om frekvenserna. Några personliga favoriter som kolorerar tillvaron på ett tillfredställande sätt är Black Rooster Audio VEQ-1P, Sly-Fi Axis, Kush Audio Clariphonic DSP MkII, Waves Scheps 73 och i stort sett alla equalizers från Acustica Audio.

    Green från Acustica Audio är visserligen transparent, men sätter definitivt färg på tillvaron och lyfter originalljudet på ett fint sätt.
    Balans
    För att knyta an till inledningen gällande kontexten. I förläningen handlar det kort och gott om balans, vilket också är hela poängen med att mixa - att skapa en helhet som fungerar. För mycket lågt mellanregister blir grötigt, för lite låter tunt, den rätta mängden upplevs kanske som varmt, för mycket höga frekvenser blir vasst, men i lagom dos blir det tydligt och så vidare. Det finns alltså (tyvärr) inga magiska frekvenser du kan slänga på för att få din musik att låta bättre. Den goda nyheter är däremot att alla frekvenser är magiska när de får det utrymme de förtjänar, varken mer eller mindre.

    Lycka till!
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

    Björn Olsberg
    Intresseorganisationen Musiksverige, som ägs av Stim, Sami och Ifpi, går nu ut för att ta reda på hur branschens behov ser de kommande fem åren. Och de ber om din hjälp.

    Med hjälp av två olika enkäter riktade till individer respektive företag/organisationer vill organisationen Musiksverige ta reda på hur musikbranschens kompetensbehov ser ut fram till 2025. Frågor som de vill ha svar på är till exempel:
    Vad behöver du/ni för att skapa det du/ni gör bäst? Vad kan vi förbättra mest, och hur?
    Frågorna besvaras anonymt och det går även att hoppa över frågor som du/ni inte vill svara på.
    På Studio ser vi detta som ett viktigt initiativ för att få en bättre bild över hur kompetensbehovet ser ut, och att så många som möjligt får komma till tals. Men även i förlängningen för att viktiga beslut kan baseras på dess resultat.
    Enkäterna hittar du här:
    Dig som individ (anställd/frilansare/egenföretagare)
    https://kompetensrapport2020.typeform.com/to/Krsksa
    Dig som representant (bolag med flera anställda/organisation)
    https://sv.surveymonkey.com/r/Musiksverige
    Länkarna hålls öppna till och med 3 mars 2020.

    Ollie Olson
    När du skriver låtar så blir det ofta att du skriver i en tonart som du gillar för att det passar instrumentet du spelar på, eller för att du gillar hur det låter när du spelar. Eller kanske bara av ren vana? 
    Tyvärr händer det ju ganska ofta att det inte riktigt passar den som ska sjunga i slutändan. Om du skriver för någon du känner, eller känner till deras röst, då kan du ju antingen fråga vilken tonart som de brukar sjunga i, eller så kan du lyssna på inspelningar som finns och försöka fundera ut vad som skulle passa personen i fråga bäst.
    Vid vissa tillfällen så skriver man låtar för att försöka få med dem i olika musikprojekt,  och då är det ju svårare att veta vad som skulle kunna funka. Tonarten är väldigt viktig för att resultatet ska bli så bra som möjligt och för att melodierna ska låta bra.
    Det du ska tänka på är hur melodin ligger mot ackorden. Går melodin i tersen eller i kvinten? Eller ligger den mest på grundtonen? Detta avgör hur du ska tänka på vilken tonart som du ska hålla dig till.
    Det som brukar vara en god idé när du ska göra en demo, är att försöka göra den så att det blir enkelt att byta tonarten, så att du lätt kan skicka en version i rätt tonart till artisten, så att de verkligen kan höra och känna att den här låten passar dem.
    En annan god idé som proffsen ofta gör, är att de dessutom gör två versioner av demon –en med ett högre tonläge, för ljusa röster, och sedan ett lägre tonläge för djupare röster. Detta tillsammans med en text där det är lätt att byta ut ett ”hon” mot ett ”han”. Det gör att det är enklare att visa låten för förlag, artister eller producenter utan att behöva välja vem som ska sjunga den.
    Nu tänker du kanske vad detta har att göra med själva låtskrivandet? Men det har det, för olika melodier klingar bättre eller sämre i olika tonarter.
    När det gäller att skriva i olika tonarter, så är det också ett utmärkt sätt att bryta sina egna mönster, för att du kommer att uppleva det annorlunda. Om du är van att skriva dina låtar i tonarten E-dur till exempel, så om du helt plötsligt testar att skriva en låt i tonarten G-dur, så känns det som något nytt, därför att omedvetet så uppfattar dina öron en annan klangvärld. Det känns nytt! Det känns fräscht!

    Jon Rinneby
    FREDAGSTIPSET: Ibland krävs det där lilla extra för att låtens soloparti, refräng eller klimax ska lyfta. Men vad gör du när varken volym, equalizer, kompressor eller något annat hjälper?
    För ett tag sedan fick jag förfrågan om att mastra en låt, där artisten var nöjd med i stort sett allt utom själva solopartiet. Känslan som eftersträvades var att solot skulle kännas kraftfullare än tidigare partier, utan att för den sakens skull vara nämnvärt starkare i volym.
    Efter att låten mastrats på vanligt maner och vi båda var nöjda med soundet kände vi att solot fortfarande krävde något mer. En snabb genomlyssning avslöjade att det (som väntat) inte handlade om volym utan något annat, som nu av olika anledningar krävde åtgärd i mastringsstadiet. Nåväl, till ritbordet...
    Exciter

    Jag börjar med att lägga en försiktig exciter på hela mixen, som jag sedan automatiserar så att effekten bara är aktiv under solopartiet. Resultatet blir att solot poppar fram några procent mer, men långt ifrån tillräckligt för att det ska kännas. Dock gillar jag vad jag hör och låter effekten ligga kvar.
    Skitkanal

    I nästa steg duplicerar jag hela mixen och klipper ut solopartiet och gör en så kallad ”skitkanal”. Syftet med denna är att slänga på diverse smuts, brus och annat hokus pokus, i hopp om att något intressant ska hända när jag sedan blandar denna med originalmixen.
    Equalizer

    Först ut på skitkanalen är en equalizer där jag skurit bort topp och botten för att fokus ska hamna på mellanregistret, där mycket av gitarrens karaktär och tydlighet sitter. Någonstans mellan 400-4000 Hz vill jag dra mig till minnes att jag hamnade.
    Parallellkompression

    Efter equalizern hamnar min äldsta plugg, en vintagekompressor i ordets rätta bemärkelse, som säkert har över 10 år på nacken. Denna emulerar en stenhård kompressor som verkligen trasar sönder, pumpar och trycker ihop ljudet så att alla detaljer kommer fram. I sig själv låter detta naturligtvis inte särskilt ”bra” - men i sammanhanget kommer det bidra till att musiken rör sig mer och dessutom känns lite bredare.
    Reverb och delay

    För att ge ytterligare en dimension (lika bra att passa på när vi ändå håller på) så slänger jag på en rejäl dos reverb och lite studsande delay. Förutom parallell komprimeringen ovan bidrar detta till att solopartiet breddas ytterligare och dessutom växer på djupet och höjden.
    Distortion

    Distortion i alla dess färger och former är ett väl beprövat knep för att få fram övertoner, som i sin tur kan placera instrument längre fram i mixen. Mitt val lutar i detta fall mer åt det subtila hållet (eftersom kompressorn redan färgar rejält) och kan liknas vid den bandmättnad som uppstår när du pressar en rullbandspelare hårt.
    Uppmjukning

    Slutligen vill jag plocka bort lite av den påträngande diskanten runt 3000 Hz och använder mig då av Brainworx utmärkta uppmjukade bx_refinement.
    Smått och blandat
    När skitkanalen är klar drar jag ner volymen helt och lyssnar på solopartiet, för att sedan blanda in den nya kanalen tills något börjar kännas. Här är det lätt att gå överstyr, eftersom du gärna vill höra det du precis skapat. Mitt tips är dock att dra på tills effekten hörs, för att sedan backa en aning.
    Sagt och gjort, men vad är det egentligen som händer? Kortfattat handlar det om texturer, ett lager av ”något mer” som i sitt sammanhang förhoppningsvis skakar liv i musiken och ger det där lilla extra. Ovanstående problem hade givetvis gått att lösa på annat sätt, förslagsvis direkt i mixen. Men ibland är verkligheten en annan och att jobba med denna typen av begränsningar (som det faktiskt innebär att jobba med ett stereospår) kan många gånger vara en förklädd välsignelse. Begränsningar föder kreativitet, vilket inte alltför sällan leder till oanade konsekvenser, ibland riktigt lyckade.
    Slutligen vill jag understryka att tänket med att blanda in en skitkanal även fungerar utmärkt i andra situationer, som exempelvis på sång eller trummor. Med detta sagt behöver det inte låta skräpigt bara för att du använder dig av denna teknik. Många instrument mår bra av mer eller mindre övertoner och lite smuts under naglarna har sällan skadat, speciellt inte när det kommer till mixning och mastring. 
    Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
    Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
    Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.