Jump to content
Annons

Signia

Medlem
  • Antal inlägg

    2 487
  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    35

Allt postat av Signia

  1. 🙁 En av mina favoriter när det begav sig. Han var initialt en såndär som alla visste vem han var, pga av hur han grymt och unikt han spelade. Men han var så lågmäld och snäll som person, hängde inte med 'coola killarna' och hade inga ambitioner på att bli berömd osv. Till slut fick nog Los Angeles musiker nog och Eddie Van Halen (själv en av de största gitarrlegenderna) gick till Van Halens egna skivbolag - tror det var Warner Bros - och sa att ni M-Å-S-T-E ge ut en skiva med den här killen Holdsworth, att det vore en musikalisk synd att inte dokumentera honom för eftervärlden typ. Det sägs att skivbolaget tyckte det var lite för svår musik, men efter mötet spreds rykte i Los Angeles att skivbolagets direktörer blev hotade, mordhotade rentav, av Eddie Van Halen, för dom tackat nej till Holdsworth. 😛 Till slut gavs en EP med Holdsworth, på Warner Bros bolag (omständigheterna därom är oklara) som vann Grammy för bästa instrumental-skiva direkt. Han blev en självklar del av västkustens jazz och fusion-scen, och spelade med alla dom stora. Gillade "Secrets" plattan bäst själv. RIP
  2. 🙁 Uff. Det här gjorde faktiskt ont. Vill hedra en gammal inspirationskälla, med 'live-in-studio' inspelningen "At the end of the day" från Q's Jook joint. Toots munspel här fick alla närvarande (L.A. gamla studio-elit) att tåra upp - enligt producenten Quincy Jones. Han skrev det i såväl skivomslaget och berättade om det i intervjuer. https://www.youtube.com/watch?v=oL34tsCKLEI Godnatt, gamle vän, sov väl.
  3. Du postar på Midsommar aftons morgon? Det säger en del i sig självt 🙂 Ur proffs-synvinkel, att fastna i ett projekt är inget som någon annan 'ska' lösa åt dig. Det är i så fall något du måste anlita en utomstående producent för att fixa åt dig, och att göra det kan sänka status (aktiekurs) för ditt varumärke (om det blir 'allmänt känt'). Eller, det kan vara en realistisk uppskattning av din situation. Vilket som. Sessionsmusiker idag, oavsett dom jobbar via nätet eller inte, använder i princip alltid musikerförbundets riksminimitariff som riktmärke för hur mycket betalt dom tar för jobb på plats eller online. Spelar ingen roll om du talar om Pelle Lindvall, Staffan Astner eller Peter Ljung. Alla följer inte denna tariff 100%, men i princip alla använder den som riktmärke. Vissa tar mer, andra mindre, andra följer den nästan exakt. I USA fanns tidigare något som kallades fackförbundsgradering (union scale), som alla frilansande musiker förhöll sig till. Det var ungefär 180-190 dollar för 1st tre-timmars pass inspelning. Om man hade lyckats etablera sitt namn som högt respekterat, så tog man inte ut mer pengar, utan man tog ut dubbel skala istället, eller 'triple scale' om man tillhörde det mest kända toppskiktet (Steve Lukather, Vinnie Colaiuta, Jerry Hey osv) baserat på tänket att man då klarar av att utföra arbetet på 1/2 eller 1/3 av tiden jämfört med övriga kollegor. Det var dock 100% sant bara i en minoritet av fallen. Status gör mer än verkligheten kan motsvara. Ace Frehley kommer nog alltid ta mångdubbelt mer än Jojje Wadenius. Vem som är mer begåvad och kan ge dig mest valuta för pengarna ur hundraprocentigt praktiskt perspektiv, kanske man inte bör uttala sig om här. Men inom svenska gränser finns det inget som är så 'svårt' att man måste vända sig till andra kontinenter. Folk som Zappa gillade att insinuera det, men det är inte sant. I Sverige har sånt där med 'hög status' osv aldrig existerat, så alla har alltid förhållit sig till det föregående 'kallning'-systemet, eller den senare riksminimitariffen - oavsett hur känd man är. Måhända att Måns Zelmerlöw, med utgångspunkt från att ha vunnit Eurovision ifjol tar ut dubbla/tredubbla priset, men det är i så fall extremfall - i Sverige. Och frilansande resurser ger av princip aldrig ut löften om långsiktighet. Det kan du i så fall bara få till om du hittar en mycket ung och rå monstertalang som inte är engagerad av branschen ännu, och är för blå-ögd att förstå att h*n kan bli det om h*n sticker ut huvet lite grann. Inget att satsa pensionspengarna på med andra ord. Överlag så gäller 'pay to play' principen, och resultatet blir nästan alltid i relation till kommunikationen/direktiven. Ju djupera det underliggande meddelandet är, desto mer 'personlig synkronisering' krävs. I övrigt så skriver du ".. ganska utmanande att hitta medlikar som verkligen vill eller har tid att göra något", och det säger inte mycket om vad det är vad du faktiskt försöker åstadkomma. Att förstå det är avgörande för att kunna ge gott svar på en hittills abstrakt fråga. I vissa fall gäller det motsatta förhållandet: folk kommer vilja jobba med dig beroende på vilka uppdrag du blivit erbjuden och utför.
  4. Modernt nu för tiden? För den moderna feministiske mannen finns numera RME Ladyface: .. och för 'the dick-swinging commando' mannen finns RME Navyface: 😛
  5. Jag kanske har ett tips eller två för dig, för ja fick vitsordet ’För perfekt' av mastraren förra veckan. Kan bli för mycket av det goda med. 😛 Nä men .. ’frekvensernas underbara himmel’ enligt vem? Alla tycker ju olika. Lämnar du låten till 10 mastrare kommer du få 7-8 olika vitsord, minst. Folk är olika, tycker och tänker olika. Mastraren ska ju hjälpa DIG att uppnå det DU vill ha. Där är en stor nyckel med mastrare. Enligt min erfarenhet så kommenterar de flesta mastrare inte mixen, annat än i möjligen nåt enstaka begrepp, typ 'kanske en smula komprimerat', typ så. Frågar man efter mer specifika punkter, så är dom även försiktiga då, och förklarar gärna lite hur dom ser saker – ur generella perspektiv – snarare än att grotta ner sig i ’basen är +1,3dB framträdande vid 399hz’. För mig, jag drar mig direkt undan när jag hör såna nerd-detaljer, för sånt kommer inte från de sakliga långvariga proffsen. Finns ingen sanning, nånsin. Finns bara upplevelse/övertygelse. Den närmaste ’etablerade’ praxis – även om EDM-killarna fnyser åt sånt i dagsläget – är att det ska ’kännas rätt o relevant i förhållande till musikens budskap o attityd’. Vissa rocklåtar är mer basfattiga än andra, och skulle man gjort dom mer bastunga så hade det låtit/upplevts sämre, mindre ändamålsenligt. . Lyssna sen lite på . Båda är ju rocklåtar, men hur hade La Grange känts om den haft samma klangbild som Nickelbacks? Hur hade Nickelback känts om den haft samma klangbild som La Grange? I båda fallen hade det blivit betydligt mindre 'rätt' än det är nu. Innebär det att båda bandens låtar i sig låter illa? Självklart inte. Båda låter relevant o bra i förhållande till låtens budskap/sinnesbild/attityd. "Men, men ... dom låter ju olika ju, då MÅSTE ju en låta sämre än den andra?". Nä, så är det inte. Det är inte principen som avgör, det är hjärtat/känslan/sinnesbilden som avgör. Allt hänger liksom ihop, man får lita på öronen och gå på det känslomässiga uttrycket, samt en god portion ’det blir som det blir’ eller ’man gör det bästa av situationen’. Det blir aldrig perfekt, och generellt sett blir det sämre i samma mängd som man skruvar och ändrar. Klangbilden kan förändras, men ju längre man lyssnar desto mer förlorar man förmågan att känna om det ’känns rätt i magen’. Ser man bara till det ljudmässigt tekniskt korrekta, så blir ju inget bättre än ett vitt brus, eller ren sinuston etc. Mastring, i sin mest grundläggande form, är bara ’korrigerande EQ och kompression/limiting’. Det kan vem som helst göra. Men det är korrigerande i förhållande till kombinationen av låtens budskap/attityd och känslan av hur det låter nu samt hur det kan låta. Vem som är landets bästa mastrare är ju en fånig fråga. Men Björn Engelmann är nog mest 'kända' mastringsteknikern i landet. Här – vid 1:30 – förklarar han snabbt bl.a. hur han ser på vikten av det du hör/känner visavi frekvenser/mätare: https://www.youtube.com/watch?v=FZnUJqBIKt0
  6. Signia

    Cubase Pro 8

    Aha. Mer än jag kände till, fastän ja hade cubase upp till v6.
  7. Signia

    Cubase Pro 8

    Tyckte själv Reaper var .. ett 'uppvaknande' efter Cubase. Så övergången sker nog inte toksmidigt, gjorde inte det för mig. Reaper utvecklas nästan lika långsamt som Protools, och Cubase har mycket saker som händer 'bakom kulisserna', medan Reaper är speciellt designat för att inte ha nåt sånt, alls. Så det är skillnader. En sak du kan glömma, med Cubase Elements, är att det kan bli svårt att köra side-chaining. Side-chaining knappen i Cubase kom till just för att man annars måste sända ljud-data från en kanal direkt till en plugin på en annan kanal, via någon annan datakoppling än MIDI. Cubase kunde inte göra det, innan side-chain knappen kom till (Cubase 4). Enda sättet var ett 'ful-hack': att göra en bus (grouptrack) i surround-format - oftast quadro (4 kanaler). Där la man en VST2-kompressor som kunde fungera quadro-format, hade stöd för external keying, och dessutom kunde lyssna på alternativt stereopar (inte många kompressorer som kan allt det än idag). Sen skickade man kicken/triggern till quadro-busen, samt det spår som skulle utsättas för side-chainingen, och man tvingas då använda surround-panoreringskontrollerna för att avgöra vilka spår som vilka signaler ska adresseras som. I Cubase elements säger du är både sidechain-knappen OCH möjligheten till surround-spår borta? Då misstänker jag att side-chaining kan bli svårt i Elements. Är inte 100% säker men du bör kolla det noga om vill använda side-chaining.
  8. "Mixning" börjar ju få en alternativ betydelse nu, när DJ-fenomenet är så starkt. Så ordet mixning kanske frammanar en inre bild av såväl musikhantering på grovkornig nivå som lite mer finkornig. Ett spontant förslag på kanske de enklaste grovkorniga verktygen är Waves One Knob paketet. Waves är knappast billigaste tillverkaren men är det enkelt, snabbt och överskådligt man vill ha så kan dom vara värd en titt. Tror för övrigt folk reagerar lite, för att kan låta/kännas som det blir 'för enkel' fråga. Lite som att fråga en kock om det finns en kastrull som hjälper till att laga bättre mat, om det finns 1 krydda som gör all mat bättre, eller 1 verktyg som underlättar allt jobb för en snickare. Många av oss önskar nog det fanns, egentligen, och vi är nog på väg mot 'auto-mixning' verktyg. Auto-komposition verktyg och färdig musik att stämpla sitt eget namn på finns ju redan, i tilltagande mån. Men när det gäller att bygga, skapa och framställa saker från ingenting, så .. det finns liksom ingen väg runt, annat än möjligen att hyra lärda att mixa saker åt en. Liksom en bartender finns det ingen väg runt att behöva lära sig fnörton hundra drinkar och att lära sig blanda varenda en av dom, samt utveckla ett smak- och luktsinne för hur olika smak-element (och hela kemin runt det) fungerar och interagerar. När jag var liten älskade jag Rolands syntar (JD, JP, JV, XV och trummaskinerna), köpte nästan bara såna, för där lät allt 'som det ska', rakt av, knappt något mix-behov direkt ur burken. Så i bagaget tror jag vi alla kan känna igen oss, på våra lika sätt, i önskan efter spontanitet. När man lärt sig mer däremot, så ser man även hur oerhört sårbar man blir om man inte fullt ut förstår- och kan manipulera de två material musik är gjord av: känslor och ljud.
  9. Jag utgick mest ifrån att han sökte något för att underlätta sin mixning. Han hade redan möjligheter för mixning i datorform, så då kände man att det mer dyrt än underlättande att köpa mer saker, som gör typ samma sak men inte underlättar särskilt.På ett sätt kan jag förstå dig med: Innan man kan mixa kreativt behöver man få till en väl smord och optimerad dator som inte spelar apa var o varannan timme. Det slipper man ju helt med hårdvara, så det i sig skulle kunna iofs kunna ses som underlättande - även om det blir bra mycket dyrare än att köpa lite plugins. Plugins kostar ofta bara en tiondel av vad motsvarande hårdvara går loss på.
  10. Hej, Lonie. Allt som finns i datorn är egentligen mjukvaru-imitationer av den hårdvara som användes för musik-inspelning och processning innan datorerna blev vanligare. Hårdvaru-motsvarigheterna både ser ut- och fungerar som dom gör i datorn - i relativt hög grad. Självklart finns hårdvaran kvar på marknaden och är fullt användbar, dock kanske i mindre omfattning än förut. Vissa föredrar hårdvara helt och hållet, tycker det låter bättre eller känns bättre att jobba med - eller både och. Skillnaderna i ljudkvalitet blir dock allt mindre. Ja tror det är betydligt svårare att gå från datorvana till att börja använda hårdvara, än att gå från hårdvara till dator. Det blir anakronistiskt liksom. Förmågan att mixa musik väl blir vare sig bättre eller sämre oavsett man använder mjuk- eller hårdvara, eftersom man mixar ju musik genom att använda dom mentala koncept man byggt upp i huvet, oavsett vad man mixar med. Däremot kan en del uppleva mixning lättare eller svårare med hård- eller mjukvara på grund t.ex. taktila skäl, visuella skäl, eller genom att inskränka sig till en begränsad arbetsplattform (inte ha obegränsade möjligheter, som i en dator) osv. Ska du vinna avsevärda fördelar med byte till/från hårdvara, så kommer du få experimentera mycket och länge (och investera därefter) för att till slut få fram ett något bättre sätt att jobba som passar just dig.
  11. Mycket bra tips här! Håller med 100%! 🙂 Jon förmedlar den stora, detaljerat avancerade bilden, med få kärnfulla ord.
  12. Ah, Peter Gabriels gamla 'Darth Vader' studio på 80-talet. Det där rummet är byggt över en å, så han kunde ta upp plattorna på golvet så är det glasgolv under, en å med rinnande vatten under golvet. Knappast hemtrevligt, men det tillhör ju lite 80-talets yuppie-glamour också. Föredrar hemtrevligt själv med.
  13. Till alla bra tips ovan, kolla även Waves Redd-17 på masterutgången, med "Drive" knappen på 0, och mixa nivå efter mätarna på pluggen. Mjukar upp och rundar av underskattat fint, tycker jag.
  14. 8Dio är lite speciella. Tanken känns bra och låter .. rätt bra. Det känns som nån slags tunn film över ljudet, men sämre har man hört.Tyckte dock dom va svåra att kontrollera. 8Dio har samplat mängder av olika legato-fraseringar, så man kan kontrollera fraseringen. Innebär alltså att man inte styr tonens frasering med MIDI CC särskilt bra alla gånger, utan man får välja fraseringens längd genom att välja 'rätt sorts legato' för varje ton. Känns iofs logiskt, musikaliskt och bra, om man följer den tankegången. Men man upptäcker snart att typ ingen av legatotyperna passar det tempo man kör i. Och i praktiken, när man satte 8Dio på att spela svåra stråk- eller träblås-partier, med lite tempo, så stod dom sig ganska slätt i jämförelse med hur andra biblion utförde samma partier. Inte sämst men .. lite platt och no big deal liksom. Olik a artikuleringar måste gå att smälta ihop med varandra, i långa serier av toner, på ett sätt som funkar i de flesta tempon och uttrycksformer. Där faller de allra flesta samplingsbiblion, och 8Dio visade sig inte ta sig över den tröskeln heller. Soft spel med långa lågmälda legaton, eller nåt enstaka solistparti med soloinstrument kan nog vara deras styrka. Tycker jag. Nån buggighet upplevde jag inte. När du nämner LASS och EWQL kan du va intresserad att kolla in Cinesamples stråkar, om det är klassiskt du ska köra iaf. Du verkar va på värsta shopping-rundan ju 🙂
  15. - Dels kul att komma hemifrån ibland, och många studios är just byggda för att det ska kännas lite 'party', lite 'semester-feeling' när man kommer dit/är där och jobbar. - Man befrias från vardagens saker, typ telefonen ringer, grannar som ringer på dörren, morsan kommer förbi med nybakta bullar, vaktmästaren klipper gräsmattan utanför med bullrig maskin, eller bara att man går in i köket och påminns 'fasen, ja borde diska upp det där', eller 'borde ringa tandläkaren snart'. Man jobbar med ett helt annat 'mindset', dels eftersom man har en deadline då man inte får vara kvar i studion sen. - När man bygger Studio är man befriad från alla praktiska detaljer som ett hem har, typ fönster, gardiner, möbler, gipsväggar, grannar, sambo/barn, oföränderliga el-tekniska omständigheter, och att rummet ska ha fler funktioner än bara 1 osv. Därför blir både ljudförhållandena och den fysiska arbetsmiljön fri från allt som påverkar både ljud och ens upplevelse av ljud. Det blir en 'studio', dvs en helt ändamålsenlig 'bunker' där inget annat förekommer. - Studion har utrustning och enstaka tillgångar som ibland kostar sexsiffrigt (per styck), vilket skulle vara rena vansinnet att äga själv bara för enstaka inspelningar - t.ex. mängder av olika mikrofoner, extern apparatur m.m. Man hyr grejorna för dagen, man köper dom inte. Lite så, typ ...
  16. 🙂Om du menade ur min vinkling(?) så .. spontant tyckte jag presetsen var riktigt bra i AD1/2. Går säkert att köra rakt av. Liksom Studio Drummer så låter det rums-äkta, och att krana realistiska trummor kan ju vara lite av ett pussel. Tyckte det krävdes lite jobb för att få till grymming-sound ur AD, om man börjar helt från noll. Men inget konstigt i det dock. Är ju så när man jobbar med detaljerat o realistiskt ljud, och det betalar sig desto mer när man får till det. EZD å andra sidan låter för det mesta bara sämre om man börjar krana det 😛
  17. Av det du skriver, så framstår det som du var nöjd med mixen innan, men mastrarens åsikter och ord har satt rejält med myror i huvet och nu fattar du inget och vet knappt vad du ska göra åt nåt håll. Du säger dig inte ens kunna höra det han pekar på, eller förstå vad han vill utföra eller hur det ska gå till. Så jobbar ingen seriös mastrare jag stött på. Det låter snarare som du släppt in nån annans åsikt alldeles för djupt, och tappat kompassen lite. Finns alltför många halvseriösa mastrare som älskar att säga det är brister i mixen - t.o.m. när det inte finns brister. Om mastraren kan tjäna pengar på att säga att mixen är fel, så är risken stor att han säger så. Säger han den är rätt, är han överflödig, och fattig. En del oseriösa mastrare tar det där så långt så det blir en vana. Dom förmår avsiktligen kunden att bli virrig, inte förstå, tvivla helt på sitt egna omdöme t.om., och då hänvisar mastraren till att dom själv har laser-öron och/eller jobbar 'på en nivå som kunden inte ens kan förstå'. Det är rent bondfångeri, rent nonsens. Men känslan för kunden blir ibland att här finns tydligen problem, och mastraren verkar vara lösningen, och då lämnar en del kunder spakt och undergivet över sitt material för bearbetning - tyvärr. Forma en egen åsikt, sund självrannsakan, om huruvida det låter som du avser, och om du är nöjd med det. Är hans tips och åsikter inte hjälpsamma för dig i det avseendet, be då om andras åsikter istället. Ett sätt att få andras åsikter kan vara att lägga ut att kort avsnitt av mixen här, som audio, så kommer du få åsikter. Bestäm dig i slutändan för hur det känns för dig och hur nöjd du är, både inklusive och exklusive andras åsikter. Om mastraren sen säger 'det låter fel', så ska du kunna stå kvar trygg i din egna åsikt - oavsett vad han tycker. Tycker mastraren tydligt annorlunda, så är han ingen hjälp för dig inom mastring. Så enkelt är det. Du är arbetsgivaren, han är bara tekniker. Han ska utföra det kunden behöver, enligt kundens direktiv (om dom medföljer). Tycker han direktiven är fel, så ska han bara tacka nej. Betala aldrig för nåt du inte bett om eller inte tror på. Det du skrev i trådens inledning, att mastraren behöver höja enbart S-diskanten för sången och ska lyckas undvika alla andra diskanta spår i en tvåspårs-fil, genom att använda limiters (plural t.om.), förutsatt du sänker diskanten på enbart sången först, det låter såå knas. Om dom orden kommer direkt från mastraren, så skulle jag dra öronen åt mig, och gå nästan direkt. Ja lämnar in ett mastringsjobb till landets kanske mest renommerade mastringsfirma i dagarna, och jag har då aldrig haft såna här bekymmer med nån seriös mastrare alls. Sånt här är inget som vare sig du eller nån mastrare har behov av. Cut the shit, just make a hit! Känner till H.L. rätt väl, sen länge. Han ser till att synas, och svassar verkligen slickt. Men .. eh .. ja sammanfattningsvis, döm aldrig hunden efter håren! 😉
  18. Så länge du sätter en mick 'over head' och inte 'under ass' så känner ja mig trygg 😉
  19. Det där låter knas. Jag utgår ifrån att du inte skickat honom flerspåriga stems plus separat sång(?) (i så fall borde han ju sänkt siblianserna själv, inte bett dig göra det). Antar du skickat honom vanligt stereo-spår. Om du tar ner S-en, så dom låter som sångaren läspar, S-ljuden blir F-ljud så att säga, så kan inte en mastrare 'få tillbaka' S-en i sin ursprungliga proportion - i synnerhet inte med limiter, som han lär ha sagt(?). Han kan bara vässa "F-en" något, och för det används företrädesvis exciter med frekvensavskärmning - inte limiter. Men ska han ens lyckas med det, så förutsätter ju det att inget annat ljud från nåt annat instrument ljuder i samma frekvensområde när "F-ljuden" förekommer. För i så fall kommer ju dessa instrument-ljud åka med i processningen. Då kommer dom bli lika överdimensionerade som han menar att sångens S-ljud annars skulle blivit, utan diskantsänkning. Han borde i så fall bett dig sänka allt inom samma frekvensområde, men det låter inte som han gjort det (?) Det låter knas. Undantaget är förstås om du råkat mixa sångens sibliansljud starkt, och hans förslag är en rekommendation, att sänka dom ljuden i sången. I så fall ska du - som referens - inte behöva sänka sibliansljuden i sången mer än att dom låter lika starkt som dom mest diskanta ljuden i mixen. För då ligger du ju på gränsen till om orden i sången kan uppfattas tydligt av lyssnare. Och den proportionen kommer ju kvarstå även efter hans speciella mastring. Är han fortfarande inte nöjd då, så byt mastrare. Det finns många mastrare som uppnår utmärka resultat utan tvetydiga förbehandlingar. Nyfiken sido-fråga: Den kände danska mastraren som du läst om, han råkar inte ha initialierna H. L.? 😎
  20. Jag föredrog mer EZD2, när jag körde med färdiga paket iaf. Men det hade nog mycket att göra med den musik man jobbar med. I mitt fall ska låta stort, hifi, 'orealistiskt' liksom, tätt o tjockt, och det ska gå fort med osv. EZD är t.o.m. bättre än SD där. AD ... ända sen AD1 har jag tyckt AD haft en tydlig varm mustig färg/känsla, som man inte hittar någon annanstans, och det låter detaljerat och realistiskt. Ride-cymbalerna är riktigt sjysta. Men det låter inte så 'maxat och överproducerat' som det jag behöver göra, och det gjorde att AD föll lite för just det ändamålet - för mig. Tror säkert AD kan göra det, speciellt nu med nya AD2, men det skulle kanske tagit lite längre tid och .. det blir mer lite omständigt, kändes det som. Jag kände samma sak med Studio Drummer, även om Studio Drummer är mer öppet, briljant, och lite mindre 'varm mustig' klang liksom. En sak man kan säga om AD är att det är nog det paket med riktigt bra kvalitét som tar minst plats på disken Men det finns ju även andra paket än dom här två. 🙂
  21. Golv med klicket inbyggt? Shit, att ingen tänkt på det tidigare 🙂
  22. XLN Audio Modern Upright är bra arbetshäst. Sampletekk Rain Piano MkII för akustisk feeling och mycket färg, eller Art Vista Malmsjö Grand (funkar både som flygel och upright) för ordentligt mycket mystik/färg.
  23. Skulle säga AD är mycket mer i stil med Studio Drummer. EZ är lite 'färdigskruvat', lite på bekostnad av den realism Studio drummer och andra NI har. Lite mer Use it or lose it. Expansionerna är lite samma, AD håller sig mer på öppet klara sidan medan EZ kommer färdigskruvat, även om det finns undantag för båda. Gör du musik med 'tät' intensiv ljudbild lär nog EZ komma till sin rätt. Gör du mer öppen musik med mer luft och rymd i, lär nog AD ge dig vad EZ har svårare för.
×
×
  • Skapa ny...