De bästa gitarrsolona någonsin?

[All Mass]

Bra att Steve lukather nämdes iallafall. Glöm inte Henrik Jansson som lirar med Michael Ruff. Ska också till Köpenhamn den 7 och se Toto. Men att inte en av dom bästa ens nämms är sorgligt. SCOTT HENDERSON som lirar med Tribal tech. Hans solo på "Stella by infrared high particular neutron beam" är bäst. Lyssna in det. 🙂

[Richie76]

Nostalgitripp får nog bli Kee Marcello i Superstious!

[Hellecaster]

Detta är för mig världens bästa solon. Alltså helt subjektivt.

1. Albert Lee på Dave Edmunds "Sweet little Lisa", b-bender och twang så man ramlar omkull. Detta solo har inspirerat många gitarrister över hela världen.

2. Jimi Hendrix på "All along the watchtower" klassiska solon som fasnar i huvudet

3. Mike Slamer på City Boys "Need a little lovin'" two hand tapping före Van Halen

4. Robben Ford på "Talk to your daughter" timingen i bluesfraserna är stilbildande

5. Brent Mason på Alan Jacksons "I don't even know your name" Country gitarr ikon och detta solo får väl betraktas som en milstolpe.

6. Brian Setzer i "Stray cat strut" nyrockabilly med Django känsla. Här lade Brian ribban tokhögt för efterföljare i genren.

7. Billy Gibbons i "Blue jean blues"

8. Merle Travis i "Merles boogie woogie" ett hypersnabbt lir med total kontroll och en fantasi som fortfarande är outstanding nästan 60 år senare.

9. Paolo Mendonca i "Respect" Innovativt funklir

10. Guitars unlimited i Djangos gamla "Minor swing" (från en tv-serie dom gjorde med jazz från olika decennium), galet jazzlir från Ulf Wakenius

[Guest hourglass]

Pantera - Floods

underbart 😉

[mornel]

Solot i United Balls - Gänseblümchen är helt klart det bästa jag har hört! Så otroligt catchy.

[Guest zeandreti]

solot(na) i maidens låt the prisoner tycker jag är jäkligt nice faktiskt. Annars är jag inte mycket för solon faktiskt o allra helst då inte gitarronani utan tycker att ska det absolut in ett solo så ska det iallafall vara lite känsla bakom det hela.

gillar mer melodier o skön rythm faktiskt(off topic men ändå)tex dire straits o shadows. men ja ok slash är/var duktig, innan han började missbruka sin whawha o talkbox totalt:)

[Cloudsurfer]

har ändrat mig, solot i rage against the machine's 'wake up' är grymt bra

[Crownfield]

Fler bra solon, några har redan nämnts såg jag;

Sultans of Swing, Dire Straits (Mark Knopfler)

Rüdiger, Dire Straits (Mark Knopfler)

Down to the waterline, Direstraits (Mark Knopfler)

Brothers in Arms, Dire Straits (Mark Knopfler)

Nothing else Matters, Metallica (Kirk Hammet)

Hm.. Lite ojämn fördelning kanske 🙂 Nåja....

[Laserdance]

Nitro - "Machine Gunn Eddie"

Sillstryparen - "Doing The Omoralisk Schlagerfestival"

Eddie Meduza - "Kukrunkarboogie"

[beat mastern]

jag kör på olika varje gång, improvisation ni vet

[Jarnis]

Crownfield: Är det inte James som spelar solot i Nothing else matters?

Favvosolon är svårt. Nåt med Gilmour ligger ju bra till. Time-solot kanske? Brian May gör ju en del fina, melodiska prylar. Annars är det ju schysst med slackersolon a la J Mascis. Gillar också Slayers spela-kromatisk-fort-som-fan-och ryck-i-svajarmen-stil. Fast den skulle ju inte passa i en Pink Floyd-låt.

[Thimmie]

Kulicks solo på The Idol, med WASP! 😏

[Hilmer]

Randy Rhoads är en gammal favorit. Solot i Mr Crowley är ju grymt.

SRV tycker jag är magisk i nästan alla sina solon. (Även om hans kompspel kanske är det som imponerar mest)

Angus Young får det alltid att rycka i mina fingrar. Solot i Back In Black tex.

Joe Satrianis Always with me, Always with You och hans lika imponerande Satch Boogie

Steve Vai gör också mycket oväntat och tekniskt otroligt häftigt med en hel del humor. Solot i Shyboy (David Lee Roth) hade jag nog inte tänkt ut själv.

Är också bra svag för Yngve faktiskt.

Och så BB King - han kan göra otroligt mycket av otroligt lite. Less is more verkligen.

[Micke H]

Fan, det finns så mångra bra solon att det är löjligt...fast det finns minst lika många dåliga solon också å andra sidan. Här kommer några jag fastnat för...

Under A Glass Moon - John Petrucci, Dream Theater

For The Love of God - Steve Vai

...och så en liten outsider: The Way of the Warrior - Stefan Elmgren, Hammerfall 😳

Kan säga att jag i allmänhet föredrar solon med någorlunda bra melodier (och ändå nämner jag Vai och Petrucci 😄 ).

[Crownfield]

Crownfield: Är det inte James som spelar solot i Nothing else matters?

Favvosolon är svårt. Nåt med Gilmour ligger ju bra till. Time-solot kanske? Brian May gör ju en del fina, melodiska prylar. Annars är det ju schysst med slackersolon a la J Mascis. Gillar också Slayers spela-kromatisk-fort-som-fan-och ryck-i-svajarmen-stil. Fast den skulle ju inte passa i en Pink Floyd-låt.

Hm, det kan stämma 😳

Bra är det iaf. Ett av de mer förlösande gitarrsolo jag känner till..

[Guest Biorno]

Love thing med Satriani.

Solot i "for the very first time" med robin beck 🥰 kan det bli mer klockrent hur ett gitarrsolo ska låta. Eller Norum i Superstitous.

Edited January 18, 2006 by Biorno

[mrzpliff]

Neil Young - Down by ther River (Helst Live !)

Neil Young - Like A Hurricane

Clarence Clemmons - i Bruce Springsteens Jungleland 😆

Saxofon, javisst, men det tog slut på bra gitarrsolon....

Bitterend

Edited January 30, 2006 by mrzpliff

[Perret]

Här är smakprov på några som inte faller i den typiska gitarrsolokategorin, men som jag gillar ändå:

Vad som helst spelat av Chris Hayes på Huey Lewis & The News 80-talsskivor, hade en unik förmåga att spela musikaliska och melodiska solon i dur 😆 Tekniskt sett inte svåra men avviker ändå ganska mycket från vad de flesta gitarristers fingrar är vana att spela (märker man först när man försöker)...

Solot i Hedonism av Skunk Anansie

"Solot" i For What It's Worth av The Cardigans

Edited January 30, 2006 by Perret

[JJRockford]

Love thing med Satriani.

Solot i "for the very first time" med robin beck 😆 kan det bli mer klockrent hur ett gitarrsolo ska låta. Eller Norum i Superstitous.

Har John Norum också gjort en låt som heter Superstitous? 😆

Hellecaster är annars den enda människa hitills jag har "träffat" som verkar vara lite fascinerad av Mike Slamer. City Boy fick väl aldrig något riktigt break, vad jag har förstått, tydligen väldigt nedskrivna i i a f den svenska pressen. Fantastisk musik för de som gillar lite småprogressiv och mycket välskriven 70-tals-rock/hårdrock.

[Mikeri]

Ritchie Blackmores solo i låten Stargazer från skivan Rising är grymt bra tycker jag. Det kanske inte är så tekniskt briljant, men det får verkligen nackhåren att resa sig.....

[AXL THE ROCKER]

Bästa solot hittar man i en av världens mest uttjatade låtar.

Stairway to heaven.

Sen så är det mesta av Jimmy Page helt fantastiskt bra, och på delad 1:a plats hamnar även det mesta med Ace Freyley.

[Oakmeal]

JUDAS PRIEST - PAINKILLER

Trots att jag har hört låten och solot tusentals gånger så är det lika bra varje gång... 😄

[Hilmer]

Hörde Comfortably numb med Pink Floyd idag och måste säga att det solot ger mig rysningar av välbehag.

Det gör förresten hela låten

[spaceman]

Tycker Richie Blackmore på Live in Japan är helt fantasktisk gitarrspel. Har en DVD med DP från samma tidsepok med live gig från Danmnark, men där låter det mera slarvigt. Helt klart att dom fuskat med remastring och ev pålägg i efterhand. Men vilket ljud! Som Fender galning får man ju ståpäls av ljudet.

En annan gitarrist jag beundrar är gitarristen i Pink Floyd. Vilket ljud, vilken kreativitet att alltid få det så rätt. Så coolers så man storknar.

Frank Marino är grym också. Fast han körde med SG. Kolla in live plattan han gorde så förstår ni varför.

Rush "Moving pictures" är en cool platta, men där är det mycket pga det grymma trum och basspelet som får allt att lyfta brutalt bra.

[binary78]

Någon har redan nämnt John Petrucci, men han nämnde helt fel låt!

Bästa Petrucci-solot återfinns på deras DVD "Live at Budokan" i låten Hollow Years. Helt sjukt vad bra det är! Melodiskt, och stundom helt otroligt snabbt (men hey, det är ju Pettan vi snackar om 😕 )

Edit: Annars är jag rätt så såld på Neal Morse gitarrsolo i "We all need some light" med Transatlantic. Återigen, live-solot är bättre än det på skivan, men grrr... ståpäls 😉

Edited December 4, 2006 by binary78

[spaceman]

Jag är av den där gamla sorten som inte pallar med en massa melodiska skalor upp och ner. Och ju fortrade desto bättre det pallar jag inte. Det bästa är klassiska rock´n roll riff blandat med lite finessér. Det behöver inte vara så snabbt hela tiden. Det är känslan det handlar om. Mindre dist, delay, reverb och få det att låta cool, jag då är det bra + att passa in i låten. Rythmen i gitarrspelet är också en parameter som skilljer mellan en bra & mindre bra gitarrist.

[spaceman]

En fråga som kanske inte hör hemma i det här inlägget jag har är:

Är det någon som använder sig av Boogie stärkare i form av combo här på forumet ? Boogie fanns på 80-talet och var helt underbara stärkare. Sedan försvann dom iochmed att återförsäljaren drog tillbaka produkten.

Fråga två: Kan man köpa Roland Jazz man 120 nuförtiden ? Vilket vibrato den stärkaren hade och vilket tryck utan dist.

Fråga tre: Är VOX AC30 så bra som priset betingar ? VOX ägs ju numera av Korg och tillverkas i Japan och inte i England.

[JJMusik]

Som tidigare nämnts Europe - Superstitious PUNKT. Det snyggaste solot ever...

De snabba partierna är lika snygga när dem spelas långsamt, och i de fallen tycker jag det är helt okej med hastighetslir Den sortens durskalor är liksom snygga i mina öron, snabba som långsamma...

Och jag menar soundet Marcello har på den plattan!!! En folkessonmoddad marshall, en Larrivee med Duncan JB i halsposition, wah-pedalen ställd i mittläge och en parametrisk eq för att kompensera det wah:n tar bort när den ställs i mitten...

Guran låter ju för fan som en flöjt 😎

Kee Marcello är världens skickligaste gitarrist IMO

[Jon Rinneby]

Skriver utan att ha läst övriga inlägg:

Onkel Kånkels fantatiska gitarrsolo i "Nu är det jul".

Annars står sig Jimi Hendrix samtliga solo från woodstock -69 rätt bra. Pink Floyd och "Comfortably Numb" har en rättmätig plats också

Edited December 4, 2006 by Yllet

[Magpie]

Jag hör till dom som sparar alla mina gitarrgudars favvosolon på datan för njutning, inspiration och nördanalys. Genren spelar ingen roll, bara det berör mig. Det finns så många som är bra men någon som inte nämns ofta är Rocky George som spelade i Suicidal Tendencies. Man känner direkt igen när det är Rocky som spelar och hans melodiösa solon är verkligen värda att lyssna på och jag blir lika inspirerad varje gång. 😉