Search the Community
Showing results for tags 'mastring'.
Found 49 results
-
inspelning Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4)
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Det här är fjärde delen i en serie som handlar om hur vi gått till väga för att producera ett album helt analogt från början till färdig vinylplatta. De tre första delarna finner du längst ner på denna sida. Tidigare delar har handlat om inspelningen av olika instrument. (In English at the bottom of the page). Den här gången är det dags för mixning, mastering och själva graveringen av vinylskivan. Då vi inte haft till gång till full automation, motoriserade reglar och annat lyx så har varje låts mix blivit ett framförande där vi tillsammans fått spela låtens mix från början till slut med volymåkningar och allt annat som en dator annars tar hand om. Den stora utmaningen var att till slut bestämma sig för att det var klart och inte göra ytterligare försök, då varje försök blev lite annorlunda än det tidigare. När mixerna var klara fick de klippas och klistras ihop till rätt låtordning på två masterband som sedan togs till Atlantis Studion i Stockholm för att graveras till ett original för vinylpressning. Här finner du del 1-3 Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1) Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2) Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3) ENGLISH Analog mix and master with Grace.Will.Fall (Part 4) This is the fourth part in a series about how we produced an album all analog from start to finished vinyl record. You find the first three parts above. The first parts were more about the recording phase. This one is about the mixing, mastering and vinyl engravement. Since we didn’t have full automation, flying faders and other fancy stuff every song was a performance to mix. We had to play it together from start to finish with fader changes and thing that is usually handled in the computer. The big challenge was to know when we were done, since every new mix would turn out a little different than the one before. After the mix was done it was time to cut and paste the master tapes together before they were taken to Atlantis Studio in Stockholm to be engraved on vinyl. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här -
FREDAGSTIPSET: Mastring kommer i alla dess färger och former och det ena tillvägagångssättet är nödvändigtvis inte bättre än det andra. Gemensamt* för nästan all typ av mastring är dock fokus på frekvensmässig balans, det vill säga att musiken ska låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt – utan att tappa ursprungskänslan. En av många metoder kallas stem mastering vilket innebär ett lite annorlunda sätt att mastra på. * Mastring består vanligtvis av fler delar än enbart fokus på ljudet, såsom låtordning, in- och utfejdningar, volymjustering, helhetskänsla, anpassning till streamingtjänster, distribution och så vidare – något som dagens artikel inte går in på. Ett klassisk exempel på hur stem mastering kan se ut där samtliga kanaler behandlas individuellt om så behövs, för att sen exporteras till en färdig master. Stem mastering (stemmastring) kan ses som en slags en blandning mellan mix och master och går i korthet ut på att den som mastrar jobbar med instrumentgrupper istället för ett enskilt stereospår. En stem mastering kan se ut så här: Trummor Bas Gitarrer Klaviatur och stråk Sång När dessa filer spelas upp tillsammans ska de represterna slutmixen precis så som den är tänkt att låta. Dessa kanaler/stems behandlas individuellt likt en vanlig mixningssession, för att sedan mynna ut i en färdig stereomaster. Fördelen med att mastra stems, istället för ett enskilt stereospår, är att det är lättare att påverka individuella instrument både volym och frekvensmässigt, istället för att brottas med hela ljudbilden på en och samma gång. De flesta viktiga elelement i mixen är alltså tillgängliga separat om än i mindre omfattning än traditionell mixning. Ett klassisk exempel är en mix med för mycket eller för lite bas eller med problematisk sång. Om du jobbar med en stereofil, det vill säga det traditionella sättet att mastra, påverkas hela mixen om du höjer eller sänker exempelvis 80 Hz. Detta behöver inte vara en nackdel, men kan innebära att baskaggen helt plötsligt blir för stark, eller att sången känns grumlig. Vi leker vidare med tanken att detta måste kompenseras genom att sänka 40-60 Hz och gröpa ur 200-300 Hz, vilket i sin tur gör att gitarrerna plötsligt blir mer framträdande och innan du vet ordet av så har du målat in dig i ett hörn och vet varken ut eller in. Detta är naturligtvis ett skräckexempel, men ett inte allt för ovanligt sådant, speciellt om mixen dras med problem redan från början. Då är det bättre att gå tillbaka till mixstadiet, eller om möjligheten finns att jobba med stems där du individuellt kan leka med både volym och equalizer. Även i stem mastering finns det anledning att behandla masterkanalen där alla gruppspåren möts för en sista gemensam finputsning. Många bäckar små... I den bästa av världar skulle stem mastering inte existera. Samtidigt skulle mastring egentligen inte behövas alls om alla kunde mixa ”perfekt”. Men så ser verkligheten inte ut och då är det tur att alternativ finns. En fara med stem mastering är att den ursprungliga visionen och känslan kan gå förlorad, speciellt om det handlar om ett band som mixat tillsammans. Här gäller det att ha en tydlig dialog gällande för- och nackdelar innan eventuella beslutas tas. Det kan absolut finnas en poäng i att stemmastra sin egen musik, inte minst för att ge mixen ett nytt perspektiv, både visuellt och ljudmässigt - något som många gånger är direkt nödvändigt om du producerar själv. Slutsats När är det relevant att använda stem mastering? Om den som mixar inte har möjlighet att rätta till mixen på egen hand efter mastringsteknikerns önskemål. Detta kan bero på felaktig lyssning, brist på erfarenhet eller problem med hörseln. Om den som mixar hör problemet men inte har rätt utrustning att rätta till detta. Det kan handla om att komprimera basen korrekt eller att använda rätt mängd och rätt sorts de-esser på sången. När den som mixar föredrar stem mastering för att denne vill att mastringsteknikern ska sätta sin egen prägel på mixen och förbättra den så långt det är möjligt. Stem mastering innebär en värld av möjligheter, på gott och ont. Det ger den som mastrar större kontroll och ibland är det precis vad som behövs, andra gånger löses problemet bättre i mixstadiet. Det är en betydligt mer tidskrävande process än traditionell mastring och kostar såldes också därefter. I slutändan är det musiken som får avgöra. Klart står i alla fall att stem mastering är ett utmärkt alternativ till vanlig mastring, oavsett om du mastrar själv eller lämnar över jobbet till någon annan. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa om hur du kan få din mix att låta lite mer som en färdig produktion, med hjälp av multibandskompression. Ta’t lugnt, det är faktiskt ganska enkelt! Föreställ dig följande: Du är klar med din låt, alla nivåer sitter där de ska, du är nöjd med sångljudet och refrängen känns fet och go. Men det är ändå något som saknas, det där lilla extra som limmar ihop mixen och gör att det känns ”skiva”. Då kan du testa följande knep: 1. Spela upp din mix som vanligt. Lägg en multibandskompressor sist på masterkanalen i ditt inspelningsprogram, eller innan limitern om du använder en sådan. Själv brukar jag köra på Ozone 7:s kompressor, men det fungerar med vilken multibandskompressor som helst, bara att kopiera mina inställningar rakt av. 2. Nu ska vi fokusera på att komprimera mixens mellanregister/topp, men låta botten och luften vara. Dela upp kompressorns band i fyra delar: 0–140 Hz, botten som ej ska komprimeras. 140–2000 Hz, mellanregister som ska komprimeras. 2000–10000 Hz, övre mellanregister/topp som också ska komprimeras. 10000–20000 Hz, luften som inte ska komprimeras. 3. Skriv in följande värden (se bild): Ratio 2:1, attack 20 ms och autorelease för banden 140–2000 Hz och 2000–10000 Hz. Vissa multibandskompressorer har ingen autoreleasefunktion, då kan du sätta releasen på 100 ms istället. Ignorera band 1 och 4 helt, disabla om du vill. Ratio 2:1, attack 20 ms och release 100 ms. Glöm inte att hålla kolla på gain-reduction! 4. Börja med att fokusera på 140–2000 Hz och ställ in threshold så att det blir max -3 dB kompression i låtens starkaste parti. Ställ in gain/output på 1,5 dB för bandet, eller slå på autogain om du känner dig lat. Gå vidare och gör precis likadant med 2000–10000 Hz. 5. Nu komprimeras låtens mellanregister/topp, medan sub/bas och luft förblir orörda. Visst låter det lite fetare och mer sammansatt? Men vad är det egentligen som händer? Jo, genom att komprimera mitten, där våra öron är som mest känsliga, så blir detta breda register tydligare och mer framträdande, samtidigt som botten och luften får ”mer” rörelse i förhållande till mellanregistret. Resultatet blir då att hela mixen upplevs som mer energirik, fråga mig inte exakt hur eller varför det fungerar såhär, men det fungerar! 6. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Dagens inlägg handlar inte om mastringskonsten i sig, utan vilka verktyg du kan använda och några korta tankar kring dessa. Lite förenklat brukar jag dela upp mina mastringspluggar i fyra kategorier: Pluggar som plockar bort, pluggar som jämnar ut, pluggar som lägger till och pluggar som sköter volymen. Nu använder jag naturligtvis inte alla samtidigt, ibland behövs knappat någon justering alls och ibland tvingas datorn gå på knäna. Nåja, med detta sagt så ser mitt arbetsflöde vanligtvis ut så här: Först plockar jag bort det jag inte gillar Fabfilter Pro-Q 3 Equalizernas equalizer som kan allt och lite till. En oumbärlig hjälpreda och mer eller mindre ett måste för varje seriös studioräv. Oeksound Soothe Pluggen som kom från ingenstans och övertygade även de mest svårflörtade bakåtsträvarna. En slags resonans-fixare som mästerligt plockar bort störande frekvenser. Fantastisk på både instrument och hela mixar. Brainworx bx_refinement Gör lite samma sak som Soothe fast i enklare förpackning och med valfri färgning genom saturation. Fortfarande överraskade bra. Sen jämnar jag ut dynamiken om det behövs TDR Kotelnikov GE Den mest transparenta kompressorn jag testat för mastring och dessutom en av de mest lättrattade. Fungerar på det mesta. Sknote Soundbrigade En ständigt återkommande favorit som fungerar lite som en kompressor i kombination med en equalizer. Balanserar och jämnar ut de områden där det finns för mycket energi. SlickEQ Mastering Edition Smidig och välljudande equalizer som tack vare sin smarta och automatiska analysfunktion finner en given plats i mastringsessionen. iZotope Ozone 9 Egentligen en hel mastringssvit i sig, men speciellt den dynamiska equalizern och multibandskompressorn är trevliga hjälpredor för att råda bot på diverse dynamiska problem. Jag lägger till det som saknas Waves Greg Wells MixCentric Magisk plugin som öppnar upp vilken instängd mix som helst. Bör användas med försiktighet. För mycket av det goda… Ja ni vet. Kush Audio Hammer DSP Senaste skapelsen från Kush Audio och en ytterst välljudande equalizer speciellt anpassad för masting. Här kan du verkligen boosta på utan att skämmas. Slate Digital VTM Slipar av de digitala kanterna om så behövs, på ett mycket trevligt sätt. Att pluggen dessutom är lättrattad gör inte saken sämre. Allting låter helt enkel lite fetare och mjukare genom VTM. För att sedan sätta den slutgiltiga volymen Sir Audio StandardCLIP Mycket trevlig clipper för att få upp volymen på ett transparent sätt. Fungerar väldigt bra innan limitern, så att denna inte behöver arbeta lika hårt. Fabfilter Pro-L 2 En limiter, varken mer eller mindre. Precis som det ska vara. Det finns naturligtvis en uppsjö att välja på, men jag förespråkar enkelhet och Fabfilter låter alltid bra. BONUSTIPS: Låt någon annan mastra dina låtar. Det handlar många gånger om att få ett annat perspektiv, ett helhetsperspektiv. Det behöver verkligen inte vara ett mastringsproffs, utan bara någon du litar på rent musikaliskt, som älskar sitt jobb och som har hyfsat bra lyssning. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig. Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till mitt fredagstips Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi! Lyssna inte för mycket Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare. Fasta värden Bilden visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB. Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt. Bättre luta än illa fäkta Bilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz. Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix Flera steg Bilden visar en softclipper följt av en limiter. Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat. Jämför Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i det tidigare tipset Se till att din mix funkar optimalt på alla ljudnivåer Volymen... Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar. Sist men inte minst… Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Mastring, det kanske mest mytomspunna området inom musikproduktion, är inget du lär dig i en handvändning. Det är heller inget du kan läsa dig till, tyvärr. Samtidigt är mastring något som nästan alla, med någorlunda känsla för musik, kan lära sig. Förutsatt att du har fullgod lyssning och akustikbehandling så klart. Men vad är egentligen mastring? I sin allra renaste form handlar det om att ta en, eller flera mixar, och göra dom redo för distribution. Det är alltså det absolut sista steget i skapandeprocessen innan din musik når lyssnaren. Det kan handla om in- och utfejdningar, pauser mellan låtar, blocka bort missljud och justera volym. I förlängningen, och i den bästa av världar, har mastringen också som uppgift att få din att musik låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt. Och att samtliga låtar på ett album får en känsla av helhet, om så önskas. Mycket mer än så behöver du faktiskt inte känna till, i alla fall inte just nu. När det kommer till mastring, precis som med mixning, så handlar det om att hitta balans. Balans mellan bas, mellanregister och diskant, så att alla instrument kompletterar varandra istället för att bråka. Du kan med andra ord inte dra på med massor av 200 Hz och förvänta dig att hela mixen låter varm. Det handlar snarare om att göra små, väl valda, justeringar över hela frekvensspektrat, som tillsammans blir en önskvärd helhet. Allt påverkar allt, lite som Newtons tredje lag: För varje handling finns en likvärdig och motsatt reaktion. Låt mig utveckla: Säg att du vill ha en tydligare master. Du drar på med 2 000 - 3 000 Hz i hopp om att råda bot på detta och plötsligt låter mixen vass och jobbig. Detta kompenserar du genom att plussa på med 100 - 200 Hz i hopp om att få tillbaka värmen, vilket i sin tur leder till att mellanregisgtret nu känns urholkat och ”hängmatteaktigt”. I ren panik adderar du 500 - 600 Hz för att få fram kroppen igen och plötsigt är du tillbaka där du börjare, bara att det nu låter ännu sämre och processat. Allt påverkar allt… Dagens tips har inte för avsikt att lära dig mastra, det skulle vara att ställa på tok för höga krav på mig, och inte minst på dig som läsare. Däremot vill jag ge dig en knuff i rätt riktning, gällande vilka frekvenser som kan vara bra att hålla koll på när du kastar dig ut i mastringens oförlåtande, men ack så underbara och spännande värld. Läs också Första hjälpen när mixen känns grötig. 50 - 60 Hz För lite i detta område gör att mixen känns viktlös och späd. För mycket gör att mixen känns dånande och mullrande. 100 - 200 Hz För lite i detta område gör att mixen känns tunn och kall. För mycket gör att mixen känns otydlig och tung. 200 - 500 Hz För lite i detta område gör att mixen känns kraftlös och nedtonad. För mycket gör att mixen känns grötig och diffus. 500 - 1 000 Hz För lite i detta område gör att mixen känns urgröpt och ofokuserad. För mycket gör att mixen känns nasal och burkig. 2 000 Hz För lite i detta område gör att mixen känns dämpad och försiktig. För mycket gör att mixen känns påträngande och plågsam. 5 000 - 10 00 Hz För lite i detta område gör att mixen saknar närvaro och energi. För mycket gör att mixen känns grynig och knastrig. 16 000 - 20 000 Hz För lite i detta område gör att mixen känns dov och instängd. För mycket gör att mixen känns brusig och artificiell. Dessa frekvenser är givetvis inte huggna i sten, men borde ändå vara en viss hjälp på vägen till välljud. God Jul och gott nytt år! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Det finnas ett gäng återkommande frekvenser med förmågan att ständigt ställa till det för oss som mixar och mastrar, oavsett genre. Men är det verkligen så enkelt som att uppmärksamma dessa för att sedan göra något åt det? Jag är medveten om att jag i denna artikel närmast målar i mig i ett hörn där jag å ena sidan talar om vikten av att reflektera över problemfrekvenser, men samtidigt uppmanar till att inte tänka för mycket kring just frekvenser. Det är milt uttryckt ett tveeggat svärd. Orsak och verkan Mixning handlar i mångt och mycket om balans. Volym- och frekvensmässig balans mellan olika instrument som i bästa fall tillsammans utgör en mer eller mindre fungerande helhet. Men mixning handlar också om orsak och verkan. När du skruvar på ett instrument påverkas allt runtomkring, oavsett om det handlar om volym, eq eller kompression. Detta är viktigt att förstå. Att exempelvis dra på med 80Hz på basen påverkar därför hela mixen och inte bara basljudet i sig och det är av precis denna anledning som det många gånger är en god idé att ratta i kontexten och inte i sololäge. Likväl är det ofta så att du inte behöver lägga till för att det ska låta bra, snarare plocka bort. Mixning går därför inte ut på att skapa plats, utan om att framhäva det som redan finns. Och det är just detta som är så förvirrande och som gör att så många av oss överarbetar och övertänker hela mixprocessen. Fundera och problematisera gärna kring detta en stund innan vi traskar vidare i frekvensträsket. Läs också: Magiska frekvenser, finns de? Från noll till tjugotusen Nåväl, tillbaka till dagens ämne. Efter noggrann analys av musik som jag mastrat genom åren uppdagades ett tydligt mönster – vissa frekvenser var ständigt återkommande som under- eller överrepresenterade, oavsett musikgenre: 0-80 Hz: Överrepresenterat 150 Hz: Över- och underrepresenterat 350-400 Hz: Över- och underrepresenterat 1000-1200 Hz: Underrepresenterat 2000 Hz: Över- och underrepresenterat 4000 Hz: Över- och underrepresenterat 10-20 kHz: Underrepresenterat Så vad kan denna högst ovetenskapliga analys säga oss? Kanske ingenting, kanske en hel del. Jag tror det handlar om en sådan enkelt sak som brist på bra lyssning. Oavsett om det handlar om hörlurar eller studiomonitorer, i kombination med avsaknaden av referenslyssning och för långa arbetspass utan pauser. Erfarenhet och fallenhet är inte heller att förglömma och ju mer du utmanar dig själv desto bättre blir du. Likväl ber jag dig åter begrunda det faktum att många av oss hellre lägger till än plockar bort, det är ju så mycket roligare. Kan detta ställa till det mån tro? Slutsats Det finns naturligtvis en fara i att generalisera på detta vis (gällande återkommande problemfrekvenser) samtidigt som jag tror det finns mycket att lära. Med detta sagt är det sällan så att en och samma mix dras med samtliga av ovanstående problem. Ofta rör det sig om en eller två frekvensområden som ständigt gör sig påminda och här gäller det att ta reda på vilka detta är och sedan kompensera. För mig handlar det exempelvis om att jag återkommande fegar med 150 Hz och saknar den absoluta toppen. Jag har med tiden lärt mig att gå emot min naturliga instinkt att gröpa ur för mycket lågbas och hålla igen på luften, vilket har lett till bättre mixar och mastringar. Med ovanstående i åtanke är det viktigt att förstå att en välbalanserad mix per automatik inte innebär att det låter bra, det kan tvärtom låta väldigt tråkig och platt. Musik handlar om så mycket mer för nå fram till lyssnaren. Vi lyssnar inte på frekvenser, vi lyssnar på melodier och känslor. Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Det här med att skicka låtar på mastring är egentligen inte så komplicerat som många tycks tro. Men det finns ändå några enkla saker att förhålla sig till och som försäkrar att slutresultatet blir så bra som möjligt. Volym Det absolut viktigaste att tänka på innan du exporterar är att din slutmix inte slår över nollan på masterregeln. Detta är inget som hörs när du sitter och mixar eftersom alla moderna inspelningsprogram i praktiken besitter oändligt headroom. Det vill säga att du kan kräma på hur mycket du vill utan att det låter illa. Men så fort du exporterar din låt till en wav-fil eller mp3 så får volymen inte överstiga den digitala nollan, av den enkla anledning att det då blir digital distortion. Undantaget är om du exponerar i 32 bit floating point, vilket inte tillhör vanligheterna och heller inget att föredra. Kort och gott: Om det lyser det rött på masterregeln är det dåligt. Se det lite som en varningslampa som talar om att du mixat för starkt. Det talas ofta om att det är bra att hålla sig någonstans runt -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att låtens starkaste parti aldrig slår över -6dB på masterregeln. Detta kan du ta med en nypa salt. Enligt mig finns det en fara i att stirra sig blind på mätare och siffror, lägg istället fokus på hur det faktiskt låter. Det enda du egentligen behöver hålla koll på är att din musik aldrig lyser rött, sen är det bara att tuta och köra mot grönt. Bilden visar hur masterregeln inte få se ut innan export. Filformat och upplösning Vilket filformat du väljer är lite upp till dig. Men det vanligaste är att du exporterar din musik som wav i samma upplösning som du mixat, exempelvis 24-bitar i 44.1kHz. Att skicka mp3, wma eller annat ljudförstörande format till mastring är inte att tänka på. Se även till att du inte använder någon form av normalisering vid export, då denna funktion ändrar volymen så att låtens starkaste parti lägger sig på nollan, detta vill du helst undvika. Och svårare än så är det faktiskt inte. Bilden visar inspelningsprogrammet Reaper och inställningarna för export. Effekter Om du använder effekter på masterregeln är det fritt fram att behålla dessa, förutsatt att de bidrar till soundet du vill åt. Det kan exempelvis handla om en viss typ av kompressor som färgar ljudet, en rullbandsplugg eller en mixerbordsemulering du gillar. Detta är helt ok och inget du kan räkna med att den som mastrar kan efterlikna. Vad du däremot alltid ska göra är att plocka bort eventuell limitering eller andra ljudförstärkare, då dessa försvårar och försämrar arbetat för mastringsteknikern avsevärt. BONUSTIPS Mixa så att baskaggen har sin peak någonstans runt -14dB så löper du garanterat inget risk att du pressar din mix mot rött. Se till att vara så nöjd du bara kan med din mix innan du skickar iväg den. Det är lätt att förvänta sig guld och gröna skogar och att mastringsteknikern ska trolla med knäa. Och visst kan mycket göras, men resultatet kommer bli oändligt mycket bättre om du redan är nöjd med din mix från början. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Måste du verkligen ha stenkoll på varje steg i inspelning- och mixprocessen för att i bästa fall skapa intressant, välljudande och medryckande musik? Jag hävdar bestämt motsatsen. Böckerna symboliserar kunskap och blomman något som växer, något vi alla eftersträvar. Eller? Du läser förmodligen den här artikeln i hopp om att lära dig något nytt. Men faktum är att det ofta är du själv som är din bästa lärare. Med detta menar jag inte att mentorer eller guider som denna är onödiga, tvärtom kan de lära oss väldigt mycket. Jag menar kort och gott att du inte ska vara rädd för att kasta dig ut på djupt vatten och misslyckas, om och om igen. Vissa personer påstår att du behöver en tydlig bild av vad som ska göras innan du påbörjar en inspelning eller mix och inget fel i detta. Men det kan många gånger vara rätt och inte minst lärorikt att famla i det okända en stund, bara för att se vad som händer. Mycket av vår musikhistoria är skapad på precis detta vis, genom nyfikenhet, improvisation och okunskap. Och just det sistnämnda är något vi ironiskt nog kan ta lärdom av. Okunskap i kombination med nyfikenhet föder nämligen experimentlust, precis som begränsningar gör – vare sig det handlar om kunskapsmässiga eller materiella hinder. Då var då och nu är nu Jag kan sakna tiden då allt med musikproduktion var nytt och spännande och jag inte riktigt hade koll på vad som var upp eller ner. Jag saknar tiden då jag lyckades överraska mig själv bara för att jag hade modet att gå min egen väg. Visserligen har jag utvecklats och mina mixar låter idag (i de flesta fall) objektivt bättre. Men min poäng är att dessa stunder av ovisshet och överraskningar i stort sett är som bortblåsta. I takt med min utveckling har också lättjan gjort sig smärtsamt påmind och jag kommer på mig själv att gång på gång fastna i gamla mönster och rutiner. Jag är helt enkelt inte lika nyfiken längre eftersom jag vet vad som funkar, precis som ett gammalt förhållande. På gott och ont, men kanske mest ont. Låt mig ta ett exempel: Du har i vanlig ordning spelat in sång med samma gamla favoritmikrofon och det är dags för mix. Rutinmässigt skär du botten vid 100 Hz, gröper ur lite lågt mellanregister runt 350 Hz, boostar vid 2000 Hz en aning och öppnar upp toppen över 10 kHz med ett hyllfilter. Resultatet blir (som väntat) helt ok, för att inte säga bra, du vet ju vad du håller med på, eller hur? Din erfarenhet säger att det trots allt blev bättre. Men lek för en stund med tanken att du inte har koll… Då kanske du faktiskt hade lyssnat en extra gång på sångspåret och funderat över vad som behövde göras. Kanske hade du inte gjort någonting, kanske hade du chansat eller slängt på en knasig effekt som inte ”borde” vara där och vips skapat något tack varje din nyfikenhet, kreativitet och initiala känsla. Vad hör du egentligen? Problemet med ”dåliga” eller amatörmässiga mixar ligger sällan i bristen på kunskap eller kreativitet, utan sitter ofta i lyssningen. Vad jag försöker säga är att många börjar i fel ände och införskaffar nya pluggar, läser om avancerade tekniker och så vidare, men glömmer bort det viktigaste, nämligen ärlig lyssning. Hur ska du kunna spela in och mixa och ta djärva och vågade beslut (eller vilka beslut som helst egentligen) om du inte kan lita på det du hör? Du kommer mycket längre med ett par bra studiomonitorer och ett akustikbehandlat rum än allt du kan läsa på internet eller köpa i form av mjukvara. Sen utesluter det ena naturligtvis inte det andra och erfarenhet är inte att underskatta. Hemligheten till min framgång... och här vill jag stanna upp och prata om just det, definitionen av framgång. Jag lever idag på att mixa, mastra samt att skriva om musik och även om det knappast gör mig till miljonär så kan jag åtminstone leva på min passion. Hemligheten till min karriär var inte nödvändigtvis att jag hade fallenhet för mitt yrke, utan att jag i ett ganska tidigt skede insåg vikten av bra lyssning och i förlängningen därför hade enklare att utvecklas. I kombination med detta fann jag även ett brinnande intresse för att lära mig, både av mig själv och av andra. Jag gjorde om och gjorde ”rätt” tusen och åter tusentals gånger. Så mitt tips till dig är att omfamna okunskapen och låt den leda dig in på otrampad mark, för där vad som helst kan hända. Och kanske överraskar du inte bara dig själv nästa gång du mixar, utan också andra. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Mastring är det sista steget i den kreativa processen innan den fysiska eller digitala distribution av din musik. I den bästa av världar ska mastrad musik låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt. Oavsett om det handlar om hifi-systemet, bilstereon, hörlurarna, laptopen, radion eller mobiltelefonen. När det kommer till mastring finns det många skolor, även om de i grund i botten vill samma sak: att ge lyssnaren en så rättvis och bra ljudupplevelse som möjligt. Vissa menar att mastring kräver lång erfarenhet, medfödd talang och dyr analog utrustning, medan andra står fast vid att pluggar, en stor gnutta envishet och analysverktyg räcker minst lika långt. Vidare finns det de som påstår att automatiskt online-mastring är framtiden och i andra änden hittar vi musiker som helt struntar i att mastra. Personligen anser jag att en kombination av ovanstående ligger närmast verkligheten, i alla fall om jag utgår från mig själv. Mastring kräver naturligtvis en viss typ av erfarenhet, känsla för musiken och rätt typ av utrustning. Men samtidigt tror jag vi kan dra nytta av den nya teknik och artificiella intelligens som kryper allt närmre. Därmed inte sagt att jag skulle vilja lägga mina färdiga mixar i händerna på en robot, riktigt där är vi inte än. Trots detta råder det fortfarande myter kring mastring. Myter som jag (med en liten klump i magen om jag ska vara ärlig) nu ska försöka slå hål på: Du behöver guldöron Detta påstående grundar sig i att mastring är någon slags svartkonst som endast ett fåtal personer med speciell hörsel kan ägna sig åt, vilket är struntprat. Det är visserligen sant att den som mastrar måste vara fullt medveten om vad öronen berättar, men detta är samtidigt något du kan lära dig. Sedan är det naturligtvis så att vissa har mer fallenhet för just mastring än andra, precis som med så mycket annat. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att ingen föds med kunskapen om hur en equalizer, kompressor eller limiter fungerar – träning ger färdighet. När du känner dig trygg i din lyssning, både gällande din egen hörsel och ditt rum, så kan du också mastra din egen och andras musik. Då kan du snabbt höra om en mix är för diskant, mellanregisterbetonad, eller basrik och råda bot på detta på bästa sätt. Och med tiden utvecklar du dina alldeles egna gyllene öron. Det löser sig i mastringen Visst kan mastring får mixen att låta bättre, det är delvis dess uppgift. Men eventuella problem eller tillkortakommanden åtgärdas bäst i mixstadiet, då blir mastringen ännu bättre. Någon sa att: Den perfekta mixen behöver inte mastras, och det ligger en viss uns av sanning i detta. Hemligheten med en bra master börjar alltså med en bra mix. Ju starkare volym, desto bättre Möjligtvis på 80- och 90-talet, men inte lägre. Volymkriget är sedan länge slut tack vare Spotify och Itunes nya ljudalgoritm och den enda anledningen att pressa upp sin musik i taket är om det ska släppas på cd. Och inte ens då är det nödvändigt, enligt mig. Om du gillar dynamisk musik som andas och lever ska du undvika att limitera för mycket. Detta är delvis beroende på genre och personliga preferenser, men som regel behöver du knappt limitera längre, frånsett i kreativt syfte. Läs mer om ämnet i artikeln Hur volymstark ska din mix vara 2020? Analog utrustning är ett måste Det korta svaret är nej. Detta eftersom vi i dag har tillgång till en uppsjö digitala hjälpmedel och det enda som egentligen sätter gränserna är vår egen förmåga, snarare än pluggarna i sig. En duktig mastringstekniker vet vad som behöver göras och låter sig inte låsas vid analogt eller digitalt tänk – det vore att förminska och förhala hela arbetsprocessen. Analogt, digitalt eller en kombination av båda spelar alltså ingen som helst roll, så länge den som rattar vet vad den håller på med. Det är alltså slutresultatet som räknas, inte vilka verktyg som används. Men låter inte analogt bättre än digitalt, kanske du frågar dig? Återigen, nej. Möjligtvis för tio år sedan, men inte idag. Det är vad vi gör med verktygen som betyder något. Bra mastring handlar om att fatta rätt beslut, om det är analogt eller digitalt är sekundärt. All musik måste mastras Inte nödvändigtvis. Om du är hundra procent nöjd med mixen, så behöver den antagligen inte mastras, i alla fall inte på ett kreativt och förbättrande plan. Att förbereda mixen för distribution, med allt vad det innebär gällande rätt format, avstånd mellan låtar, korrekta låttitlar och isrc-koder är dock en annan femma. Men detta har inget med själva ljudupplevelsen som sådan att göra. Det ska dock understrykas att det alltid är en god idé med ett par extra öron, även om du själv anser att din musik är fulländad. Och här spelar mastringsteknikern ofta en avgörande roll, eftersom denne är tränad att lyssna efter saker som du kanske inte själv tänker på, eller bryr dig om. Kuriosa Ordet master har hängt med sedan den tid då musikproduktion i huvudsak var analog. Man spelade in på en flerspårig rullbandspelare och mixade ned på en tvåkanalig dito. Musiken distribuerades främst på vinylskivor. Varje ljudöverföring (generation) påverkade kvaliteten och därför var det viktigt att hålla isär kopior och original. Det rullband som användes som förlaga i vinyltillverkningen kallades mastertejp. Att redigera ihop tejpen kom därför att kallas för mastring. Sedan dess har både produktion och distribution av media förändrats. Idag är de flesta mediaformaten digitala och det spelar inte längre lika stor roll vad som är kopia och vad som är original. Ur ett ljudtekniskt perspektiv är dock förberedelserna av en master i stort sett de samma: Man filtrerar, balanserar och komprimerar, tonar ut ljud och sätter låtordning och pauser mellan låtarna. / Joachim Ekermann från artikeln Mastring – så funkar det. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
mastring Hur kommunicerar du inför mastring?
Joel Nevrup posted a blog entry in Mastring & ljudteknik
Det kan vara svårt att direkt höra vilka frekvensändringar du bör göra i din mastring eller mix. (Läs gärna mitt tidigare blogginlägg Frekvensändringar i mastring). Det tar många år innan du kan höra komplikationer och korrigera musiken på ett effektivt och snabbt sätt för att få bästa möjliga resultat. Förutom dina egna preferenser, mallar och smak, kan det dessutom tillkomma åsikter från din klient om hur det hela önskas presenteras. Namnge frekvensområden Det är aldrig fel att du själv skapar dig dina egna färdiga definitioner för de olika frekvenserna/frekvensområdena. Välj ut ett par väl använda områden, skriv ner hur folk vanligtvis refererar till dem och komplettera sedan genom att lägga till egna namn, definitioner och referenser (positiva och negativa). När du sedan diskuterar ljudbild med klienten behöver du förstå, och synkronisera idéer om ljudbild till den redan svåra uppgiften att balansera frekvenserna. Då är det viktigt att du först förstår dina egna referenser till ljudet. Att kommunicera frekvenser kan vara svårt. Många gånger refererar man dessutom till de olika frekvensområdena på helt olika sätt. Namn som diskant, värme, mud, vasshet etc kan vara väldigt olika från person till person. Därför är det viktigt att vara noga med hur man kommunicerar dessa områden i frekvensspektrumet. Använd referenslåtar För att få en så bra referensgrund som möjligt så är ett sätt att beställaren väljer en eller flera referenslåtar att utgå ifrån. Se till att beställaren försöker hitta låtar som är så lika materialet du ska mastra som möjligt. Gärna med liknande sättning, instrumentering och ljudbild. Görs detta på ett bra sätt (med tre till fyra referenser) har ni en bra grund för fortsatt diskussion. Referenslåtarna blir som en stadig referenspunkt där ord som exempelvis värme inte kan missförstås lika lätt. Därmed inte sagt att det inte kommer uppstå komplikationer, så försök ändå vara så noga ni kan i er kommunikation för att undvika missförstånd. Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook -
FREDAGSTIPSET: En stor utmaning för många som mixar och mastrar är att få till bottenpaketet och det lägre mellanregistret, det som i folkmun kallas för ”gröten”. Men behöver det verkligen vara så komplicerat? Med risk för att låta som en gammal skiva på repeat: God lyssning är A och O för att kunna mixa och mastra på en rimlig nivå – det finns tyvärr inga genomvägar. Och faktum är att bristfällig lyssning ofta stjälper mer än det hjälper. Med detta sagt, vad är då fullgod lyssning? Det behöver nödvändigtvis inte vara det dyraste eller mest exklusiva, långt ifrån. Snarare handlar det om en lyssning som du känner till och kan lita på. Ett par kvalitetshörlurar i kombination med enklare studiomonitorer räcker långt för att leta problemfrekvenser och referenslyssna. Men att sitta med in ear-lurar och ett par vanliga hifi-högtalare blir genast svårare. Vidare handlar det naturligtvis också om erfarenhet, ju mer du mixar och mastrar desto bättre blir du på att identifiera problem och finna lösningar. Var sitter grötigheten? Att nedre delen av frekvensområdet kan liknas vid något av en krigszon är knappast någon nyhet. Men att förklara och råda i exakt vad detta beror på är svårare, precis som att det inte finns några specifika frekvenser som automatiskt städar upp din mix. I stort sätt alla instrument har sina fundamentala frekvenser någonstans runt 250-500 Hz, vilket blir ett större problem ju fler spår du adderar. Det är också viktigt att skilja på grötighet i basen (0-250 Hz) och i det lägre mellanregistret (250-500 Hz), som båda kan ställa till det på sitt sätt. Likväl handlar avsaknaden av grötighet också om hur du arrangerar din låt, med allt från val av instrument till hur du spelar in. Att exempelvis närmicka varje enskilt instrument är sällan en god idé, bland annat på grund av den basförstärkning som uppstår med närhetseffekten. Separation handlar också många gånger om att välja instrument som inte står i direkt konflikt till varandra, vilket är minst lika viktigt som konsten att ratta en equalizer. Men några konkreta tips för att råda bot på den tjocka frekvenssmörjan borde väl ändå finnas? Absolut. Ett väl beprövat knep för att leta problemfrekvenser är att svepa med ett kraftigt boostat och smalt Q-värde, för att sedan sänka där det låter illa. Ett hett tips är att lyssna på svag volym - dels sparar du öronen, men det blir också betydligt enklare att urskilja om något sticker ut. Konkreta tips En equalizer är egentligen inget annan än en volymkontroll för en vald frekvens, det är därför viktigt att förstå att enbart volym och således också balansen mellan olika instrument har en minst sagt avgörande roll för mixens separation. Likaså kan du använda volym, panorerings och eq-automatisering till din fördel, för att skapa utrymme i mixen genom att lyfta fram och flytta runt instrument, beroende på när de ska ha fokus eller inte. Du behöver med andra ord per automatik inte sträcka dig efter en equalizer så fort det känns grötigt, ibland räcker det med volym och panorering, kanske i kombination med automatiseringar. Något som i förlänger också gör mixen mer intressant och dynamisk. Ett tidskrävande, men ofta nödvändigt alternativ, är att svepa med en equalizer på samtliga kanaler mellan 0 och 500 Hz och lyssna efter grötighet (tjocka bullriga toner) eller fula resonanser, för att sedan sänka dessa en aning. Var inte rädd för att använda breda filter och din mix kommer garanterat öppnas upp, samtidigt som naturligheten bibehålls. Tänk dock på att gröten lätt bli kall om du skär för mycket på samtliga kanaler. Jobba med hög- och lågpassfilter i kontexten. Det är en markant skillnad på hur mycket du vågar skära bort när du lyssnar i sammanhanget, än om du sololyssnar. Ibland dyker det upp påståenden som att ”du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan backa en aning”. Jag väljer istället att säga: ”Du ska högpassa tills du märker att soundet förändras och sedan lite till”. Med detta menar jag inte att du medvetet ska förändra grundljudets karaktär, utan att du kan komma undan med att skära bort betydligt mer botten (eller topp= än du kanske är van vid, speciellt om du lyssnar och arbetar i kontexten. Detta lättar upp mixen något oerhört och är en av hemligheterna till mindre grötighet. Lyssna på hela mixen, gärna i mono om möjligt, och skär bort allt över 300 Hz på masterkanalen med ett lågpassfilter. När du enbart lyssnar på botten kan du lättare avgöra vad som verkligen pågår. Kanske lägger du plötsligt märke till gitarrer som bråkar med basen eller onödigt låga frekvenser i sångspåret. Här är hörlurar faktiskt att rekommendera framför studiomonitorer, om du inte befinner dig i ett extremt välbehandlat rum. Ett mycket användbart knep för den som tar sig tiden. Effekter som reverb och delay har en otrevlig förmåga att gröta till det om du inte hög-passar dig. Du kan med gott samvete högpassa de flesta effekter upp mot 300-400 Hz och lågpassa vid 6000-8000 Hz, utan att de för den saken förlorar sitt syfte. Vad detta gör, förutom att frigöra utrymme, är fokusera reverbet till där det gör som mest nytta. Slutligen vill jag slå ett slag för att sätta slutfrekvenserna på masterkanalen, när du nästan är framme vid målsnöret. Att försiktigt justera hela mixen kan ge en känsla av sammanhang och ofta räcker det med 1-2 dB för att göra skillnad. Jobba precis som tidigare genom att svepaöver hela frekvensområdet, och lyssna efter störande toner - gärna i hörlurar för att undvika rummets påverkan. Det finns naturligtvis fler tips och knep att ta till, men följer du ovanstående råd så är du åtminstone en god bit på vägen. Slutligen vill jag att du begrundar ett citat som Gregory Scott (Kush Audio) myntade: "Space isn't created, it's revealed". Lycka till. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Du som referenslyssnar på rätt sätt kan på bara några sekunder få nya perspektiv såväl som värdefull information gällande din mix eller master. Men hur går du egentligen bäst tillväga? Det finns många anledningar och inte minst fördelar med att referenslyssna: Du neutraliserar hörseln och stiger ur bubblan Får en direkt påminnelse om hela frekvensområdet Hör balansen mellan olika instrument Uppfattar stereobild och panorering Reverb och effekter Volym, kompression och limitering Referenslyssning är med andra ord en oerhört tacksam tillgång när du ska fatta kritiska mix- eller mastringsbeslut. Och det bästa av allt är att det är helt gratis och fungerar i alla musikprogram. Det absolut viktigaste när det kommer till referenslyssning är att låten du använder som referens har exakt samma volym som din egen kreation. Du jämför i regel med mastrade låtar och vi människor har en dålig förmåga att uppfatta starkare som bättre. Det blir därför problematiskt om referenslåten är starkare i volym och du försöker anpassa din mix efter detta. Vidare är det i stort sett omöjligt att lyssna detaljerat och ta kritiska beslut (som exempelvis hur stark baskaggen eller leadsången är i förhållande till annat) om volymen skiljer sig åt - det blir då ingen verklighetsförankrad referens. Slutligen är det av största vikt att snabbt kunna växla mellan låtarna, eftersom din hörsel snabbt tappar fokus. Så för att referenslyssna korrekt behöver du alltså: Lyssna på samma volym. Växla snabbt mellan låtarna. Men hur går du då egentligen till tillväga? Det finns två huvudsakliga vägar. Antingen importerar du referenslåten i ett pågående projekt, eller så exporterar du din mix eller master och importerar i ett tomt projekt. Importera i befintligt projekt Importera referenslåten på en tom kanal och muta den. Se till att masterkanalen är fri från pluggar eftersom referenslåten annars färgas av detta. Analysera volymen i låtens starkaste parti med exempelvis Youlean och läs av Intergraded loudness. Detta talar om den genomsnittliga volym i LUFS. Analysera referenslåten på samma sätt och läs av. Justera referenslåtens volym så att den matchar din egen. Vi leker med tanken att du får ett värde på -18.5 LUFS och referenslåten -9.2 LUFS. Detta betyder att referenslåten är 9.3 dB starkare i volym eftersom 18.5 - 9.2 = 9.3. Du ska alltså sänka referenslåten -9.3 dB för att matcha dina -18.5 LUFS. Muta referenslåten och spela upp din mix. Se till att du på ett enkelt sätt kan muta hela mixen och snabbt växla mellan låtarna. Importera i tomt projekt Exportera din mix till en högupplöst wav-fil i samma upplösning som du spelat in och mixat. Vanligtvis 24-bitar i 44.1 kHz. Importera mixen och referenslåten på varsin tom kanal i ett nytt projekt. Nu kan välja att göra på samma sätt som ovanstående, eller använda dig av tjänsten loudnesspenalty för att sätta volymen. Ladda upp låtarna och läs av Spotify-värdet, eller vilket värde du vill bara du väljer samma. Anpassa sedan volymen mellan låtarna. Det viktiga är alltså återigen att låtarna har mer eller mindre exakt samma volym (detta kan vara svårt att höra själv, därav valet av hjälpmedel) och att du snabbt kan växla för att inte förlora fokus. Missar du någon av dessa punkter blir referenslyssningen i stort sätt meningslös. Det finns en rad olika program som gör sitt bästa för att underlätta ovanstående process och det är fritt fram att välja själv hur du vill arbeta. Bland annat har Youlean en standalone app vilket innebär att du läsa av LUFS direkt från andra ljudkällor som exempelvis Spotify, iTunes och Youtube. Reference Metric AB MCompare Läs gärna Spellistan jag ständigt återkommer till för referenslyssning Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Studio lanserar Mixakuten – Vi har alla varit där… Det låser sig rejält i mixning- eller mastringsprocessen, tiden är knapp och du vet varken ut eller in. Men lugn, inom kort kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback på din mix- eller mastring utan kostnad. Lansering kl. 10:00 den 7 april. En stressad musikproducent ritad av Johanna Kristiansson © http://johannakristiansson.com På Mixakuten kommer du som medlem på Studio kunna ladda upp din egenproducerade musik och få professionell feedback. Jag kommer personligen svara på frågor gällande inspelning, mixning och mastring, oavsett vilken nivå du befinner dig på eller var i skapandeprocessen du är. Det kan handla om allt från ljudet på en virveltrumma, till hur sången sitter i mixen, eller vilka frekvenser som behöver ses över i slutproduktionen. Processen är enkel: Du laddar upp en ljudfil tillsammans med en fråga via Studios nya funktion, som sedan besvaras med en utförlig förklaring. Du har sedan möjlighet att återkoppla och betygsätta processen. Varje medlem har tillgång till två valfria uppladdningar, helt gratis, därefter sköts eventuell vidare kontakt utanför Studios ramar. Det är viktigt att inse att Mixakuten inte är ett fullvärdigt alternativ till varje sig mixning eller mastring, utan enbart ska ses som en hjälpande hand och förhoppningsvis en knuff i rätt riktning. Centralt är också förståelsen för att musikproduktion är ett kreativt yrke och därmed saknar regler för vad som är rätt och fel. Se därför Mixakuten som ett alternativ, ett nytt perspektiv, snarare än en lösning. Mixning och mastring är i mångt och mycket subjektivt, en konstform som så många andra. Jag kommer därför aldrig kunna garantera att du blir 100% nöjd eller att jag kan lösa alla problem som dyker upp. Vad jag däremot lovar är att göra mitt yttersta. Läs mer om Mixakuten och kom igång redan idag. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
Hej. Jag och en kompis har samlat på oss ett par låtar som ska spelas in i Stockholm. Vi behöver alltså en duktig producent med inapelningsmöjligheter. Vi kommer att betala för detta. Priset kommer bero på hur nöjda vi är med dig samt dina färdigheter inom produktion. Vi ser gärna att du bidrar och är engagerad från start till slut. Totalt 4 låtar, instrumentals finns redan. Vi kan sträcka oss till 2500 per färdig låt. (Inkl. Inspelning) så från inspelning till mastring kan vi erbjuda 2500. Är det så att du kör alla fyra låtar och vi är nöjda så kommer vi lägga till 2000 kr som tack. Så totalt 12 000 om allt går bra. Kontakta mig på PM här.
-
FREDAGSTIPSET: Det sägs att volymkriget är över, att du inte längre behöver bry dig om hur starkt eller svagt du mastrar din musik. Men är det verkligen så enkelt, eller är det kanske rent av så att den mossiga konflikten fått ett nytt ansikte? Volymkriget, som bottnar i rädslan att inte höras tillräckligt mycket, syftar på den volymökningstrend som tog sin början under 40-talet och peakade på 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar kriget om artisters och skivbolags tävlan om att låta så starkt som möjligt, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité. Detta för att vara så konkurrenskraftig som möjligt på radio, tv och dansgolvet. Volymkriget nådde troligen sin kulmen 2008 med Metallicas överkomprimerade album Death Magnetic, som till och med fansen reagerade negativt på. Fördjupa dig gärna i ämnet här: Loudness war, innan du läser vidare. För några år sedan analyserade mastringsteknikern Bob Katz sound check-algoritmen på iTunes (vilken automatiskt anpassar volymen mellan låtar) och kom då fram till att den genomsnittliga volymen låg runt -16,5 LUFS. LUFS (Loudness Unit Full Scale) kan enkelt förklaras med hur vi upplever ljudstyrka. Ju högre LUFS, desto starkare volym, -8 LUFS är alltså starkare än -16,5 LUFS och 0 LUFS är maxgränsen. Detta ledde i sin tur till att streamingtjänster som Spotify och YouTube implementerade egna normaliseringsprocesser, för att råda bot på den dåvarande problematiken med stora volymskillnader mellan låtar. Starkt limiterad/komprimerad musik sänktes i volym och svag höjdes, för att passa den nya standarden. I praktiken innebar detta att ju mer du pressade upp din musik volymmässigt, desto svagare blev slutresultatet - alltså raka motsatsen till det dåvarande volymkriget. Även om streamingtjänsternas olika algoritmer skilde sig något åt (och fortfarande gör), enades de flesta ändå om att detta var rätt väg att gå och att volymkriget därmed var påväg mot sitt slut. Slutet gott allting gott, eller? Många tror att det var CD-skivan som startade volymkriget, när det i själva verket började redan under 40-talet med 7" singlarna och senare på 50-talet med Juke-boxen, där folk hade för vana att välja skivorna som lät mest. Men faktum är att problematiken kvarstår år 2020, om än i något mindre omfattning. De flesta vill nämligen fortfarande låta störst och mest, precis som på CD-tiden, men inom den nya ramen och den nya uppsättningen regler hos streamingtjänsterna. Så egentligen har volymkriget inte förändrats eller upphört, bara transformerats. Två låtar med samma LUFS kan i själva verket upplevas olika starkt, vilket artikeln Mastring – en ytterst delikat process tydligt visar. Personligen är jag dock övertygad om att den nya normaliseringstrenden mest fört gott med sig. Den första uppenbara fördelen är att vi får mer dynamisk musik, vilket visserligen är en smaksak, men som generellt bidrar till en mer angenäm lyssning. Den andra är att större fokus nu läggs på att göra så välljudande och frekvensmässigt balanserade mixar som möjligt, snarare än att enbart tänka volym. Huruvida detta påverkar den faktiska kreativiteten och musikaliteten vågar jag dock inte uttala mig om. Men välljudande mixar är och kommer alltid att vara mer framtidssäkra än musik som gör allt för att låta så stark som möjligt. Samtidigt tror jag att vi framöver kommer få betydligt mer avancerade normaliserings-algortimer, vilket kommer utjämna de befintliga volymskillnaderna än mer. Detta är naturligtvis bara ren spekulation från min sida. Så vad betyder då allt detta? Jo, om du vill att din musik ska sticka ut och höja sig över resten på diverse digitala plattformar ska du sluta tänka volym och istället börja fokusera på kvalité. En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt är det som väger tyngst idag. Du kan med andra ord strunta i allt vad siffror heter (eller åtminstone delvis, vilket jag redogör för i Hur volymstark ska din mix vara 2020?) och istället koncentrera dig på att vara kreativ och göra din musik rättvisa. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: För mig är mastring en ytterst delikat process som kräver största möjliga uppmärksamhet. Med anledning av detta föredrar jag i 9 fall av 10 att arbeta i ensamhet, frånsett sällskapet av en god kopp te eller möjligtvis en kanna kaffe. Idag tänkte jag steg för steg gå igenom hur det kan se ut när jag mastrar en låt från grunden. Av upphovsrättsmässiga skäl kan jag tyvärr inte dela med mig av hela låten utan enbart introt, då låten är tänkt att släppas senare i vår. Eftersom mastringen av naturliga skäl är starkare än originalet har jag lagt en limiter på mixen med samma inställningar som mastern. Båda versionerna, i sin fulla form, ligger på exakt samma LUFS enligt https://www.loudnesspenalty.com. Hur stark en låt upplevs beror på flera saker: vilka frekvenser som lyfts fram, kompression, arrangemang osv. Så bara för att en låt (eller två olika låtar för den delen) har samma LUFS, betyder inte detta att de upplevs lika starkt, vilket kan vara smått förvirrande. Innan vi sätter igång vill jag också understryka att detta inte är någon heltäckande guide i hur du mastrar från A till Ö, utan snarare en inblick i hur jag i detta specifika fall gick tillväga. Varje mix är unik och så även varje master. Pluggarna jag använder för tillfället (jag mastrar inte analogt, förutom i enstaka fall då jag kör mixen genom min omvandlare Burl B2 ADC) är dock i stort sett alltid de samma. Kriget mellan digitalt och analogt är enligt mig lika uttjatat och dött som volymkriget. Processen Efter att ha lyssnat på mixen och samtalat med artisten hade jag en ganska klar bild av vad som behövde göras. Målet var att ge låten mer tyngd, djup och tydlighet, men även mer separation och i förlängningen ett mer modernt sound, utan att för den sakens skull ändra för mycket på grundkaraktären. Mixen i sig var redan på god väg, men behövde lite hjälp på traven. Nedan kan du lyssna på före och efter master. I vanlig ordning rekommenderas hörlurar av god kvalité eller studiomonitorer. Jag vill framförallt att du lägger fokus på bottenpaketet, bredden, djupet och toppen samt hur mixen sitter ihop, vilket kan vara svårt att höra genom exempelvis datorhögtalare, eller telefon. Tänk på att sänka volymen och växla gärna snabbt mellan ljudklippen, för att enklare höra skillnaden. Steg 1 1. Rullbandsemulering. Tape Machine 24 från IK Multimedia med input ställd till +3 dB för pressa och runda av diskanttopparna en aning och samtidigt addera lite övertoner i form av subtil distortion. En väldigt liten ökning med HF EQ och LF EQ ger aningens mer botten och topp. Detta är en väldigt transparent rullbandare, men i sitt sammanhang en angenäm förbättring och ett steg närmare det sound jag tänker mig i slutändan. 2. Equalizer. Ökning med 3-4 dB från 80 Hz med ett vanligt hyllfilter, vilket bidrar till att hela bottenpaketet lyfts fram och verkligen börjar kännas. Visserligen medför detta också att området 100 Hz blir lite väl framträdande, speciellt i refrängerna, vilket jag senare fick råda bot på med en dynamisk eq. En försiktig minskning runt 300 Hz appliceras också för att lätta upp helheten något och komma bort från lite av grumligheten, ca -1.5 dB. 3. Gullfoss. Den magiska ljudförbättraren från Soundtheory försiktigt inställd för att tämja utstickande frekvenser över hela mixen, ca 30% vilket bättrar på klarheten. Inga andra inställningar. 4. Soothe 2. Inte helt olik Gullfoss, men som istället fokuserar på problematiska resonanser och dynamiskt plockar bort dessa. I detta fall väldigt försiktigt vid 3000 Hz med omnejd. Anledningen till att jag använder Gullfoss och Soothe 2 efter varandra i detta skede är för att minska risken för missljud och vassa frekvenser, när jag senare jobbar vidare med eq och kompressor. Jag plockar alltså bort onödig information, innan jag förstärker det jag faktiskt vill höra. Steg 2 1. Equalizer. Ett försiktigt lyft från ca 3 kHz med ett hyllfilter och en sparsmakad ökning vid 5 kHz för än mer tydlighet. Denna kombination öppnar upp hela mixen, som nu börjar titta fram bakom gardinen. 2. Dynamisk eq. Här använder jag inställningarna -3 dB vid 95 Hz för att tämja lågbasen en aning, som fått lite väl mycket energi efter att jag tidigare boostat subbasen. Vidare +1 dB vid 600, 2000 och 10000 Hz vars frekvenser känns aningen underrepresenterade. 600 Hz ger mixen lite mer kropp, 2000 Hz lyfter fram sången, syntharna och virveltrumman, medan 10000 Hz lyxar till det en aning. Tjusningen med att använda en dynamisk eq är att frekvenserna endast förstärks när det behövs och inte hela tiden. 3. Kompressor. Här lämnar jag allt under 150 Hz orört med hjälp av MagicDeathEye, då jag personligen föredrar en rörlig botten framför en komprimerad. Detta är naturligtvis en smaksak (som med allt annat här i livet) - för mig ger det mixen mer liv. Vidare använder jag mig av medium attack för att bevara lite av dynamiken, men samtidigt inte släppa igenom de absolut snabbaste topparna. Jag känner ett behov av att tämja virveln en del och komprimerar strax över 1 dB i låtens starkaste parti. Vidare ger kompressionen hela låten en mer sammansatt karaktär, samtidigt som det börjar röra sig på ett skönt sätt. 4. Stereobreddning. Här använder jag mig av ett av mina favorittrick för att bredda mixen mellan 400-4000 Hz, frekvensområdet som är framträdande i de flesta lyssningssystem. När stereobreddaren är aktiv känns hela mixen mer omslutande och tredimensionell utan att påverka bottenfrekvenserna, som annars lätt kan ställa till fasfel. Att fokus läggs på mellanregistret gör effekten mer uppenbar. Ozone 9 Imager är ett utmärkt val och inställningarna ser ni på bilden nedan. 5. Avrundning. Sist ut innan limitern är lite analogt mojo från Kush TWK i form av varm och skön saturation. Jag låter pluggen arbeta så att de starkaste topparna försiktigt rundas av. I förlängningen kan detta liknas vid en slags naturlig kompression, vilket i sin tur både ökar den upplevda ljudstyrkan och värmer upp ljudet. 6. Limiter. Fabfilter Pro-L 2 inställd med utvolymen på -1 dB för digitalt släpp och 16-bits dithering eftersom jag mastrar i 24-bitar, men exporter till 16-bitar i 44.1 kHz. Vidare använder jag mig av 32x oversampling vilket minimerar aliasing - det vill säga oönskad distortion och ljudförsämring. Huruvida aliasing är ett reellt problem råder det dock delade meningar om. Limitern plockar max 2-3 dB i låtens starkaste parti och är inställd för matcha Spotifys volymstandard, vilket du bland annat kan läsa mer om i Hur volymstark ska din mix vara 2020? Summan av kardemumman Som du kanske märker består (just denna) mastring av ganska många steg, där varje enskild del egentligen göra hyfsat lite. Jag gillar att jobba på detta vis - att istället för att exempelvis låta en eq göra allt, så har flera stycken olika uppgifter. Är det kanske rent av så att många bäckar små gör en... välljudande master? Det låter jag vara osagt. Den uppmärksamme noterar eventuellt avsaknaden av ett högpassfilter, vilket är helt i sin ordning då detta helt enkelt inte krävdes. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Finns det verkligen magiska frekvenser som lyfter din musik till nya höjder? Dagens tips bjuder på ett och annat ess i rockärmen. För ett antal år sedan lyssnade jag på en podd där frågan om magiska frekvenser dök upp. Programledaren svarade då att 100 Hz, 1000 Hz och 10000 Hz var de områden denne helst skulle se på en equalizer, om endast tre frekvensband var tillåtna. Detta eftersom dessa frekvenser tillsammans representerar bas, mellanregister och diskant på ett övergripande sätt. Nu ser verkligheten tack och lov inte ut så (även om jag ibland önskar att vi hade betydligt färre val) när det kommer till att mejsla fram välljud. Diskussionen mynnade sedan ut i att alla frekvenser är mer eller mindre magiska, beroende på hur och när de används. Det ligger mycket sanning i detta. Om du exempelvis spetsar öronen lite extra och zoomar in på valfri frekvens när du mixar, hör du ganska snart vilken textur den bidrar med. Det kan handla om allt från tyngd, värme. mjukhet och luft, till träighet, ihålighet, hårdhet eller en nasal framtoning. Och faktum är att inget av detta är varken bra eller dåligt eller rätt eller fel. Istället handlar det om kontexten, vilket vi snart kommer in på. Min personliga equalizer hade förmodligen sett ut något i stil med 40 Hz, 80 Hz, 150 Hz, 350 Hz, 600 Hz, 1200 Hz, 2500 Hz, 6000 Hz och 12000 Hz, men det vore ju direkt fusk! Med anledning av detta väljer jag istället att fokusera på två frekvensområden som enligt mig är nog så viktiga att lyssna lite extra på. 300-400 Hz Det varma frekvensområdet. För mycket energi här kan ge ett grötigt och dämpat intryck och för lite har förmågan att framstå som innehållslöst, utan ordentlig stomme. Musiken som toppar diverse listor idag är generellt sett väldigt polerad. Med detta menar jag att den är tydlig, välbalanserad och tillrättalagd. Området 300-400 Hz är långt ifrån lika representerat idag som det var förr och då tänker jag framförallt på äldre RnB och soul, men även på klassisk pop och rock. Det finns idag en trend som går ut på att gröpa ur det lägre mellanregistret och boosta det övre, vilket naturligtvis inte är fel i sig, men som ger ett något homogent (läs modernt) uttryck. Magi eller inte? Den frågan lämnar jag obesvarad. En utmärkt plugg för att hålla koll på bas och lågt mellanregister är hursomhelst BASSROOM. 2000-4000 Hz Det hårda frekvensområdet. För mycket blir snabbt påträngande och slitsamt för öronen, medan för lite ger ett dovt och tillbakadraget intryck. Det är också här våra öron är som mest känsliga (med toppen runt 3-4.5 kHz), vilket gör det extra svårt att hålla koll på. Om du sitter och mixar en hel dag är det därför stor risk att du drar på för mycket 2000-4000 Hz, eftersom dina öron förmodligen tröttats ut. Men det övre mellanregistret är inget att vara rädd för, speciellt 3000 Hz är utmärkt för att trolla fram en klarhet i de flesta instrument. Pluggar som Soothe 2 och bx_refinement är självklara val för att trolla bort oönskad diskant, men samtidigt bibehålla mycket av klarheten. Även en dynamisk equalizer som Ozone 9 Dynamic Eq eller gratisvarianten TDR Nova kan göra underverk när du minst anar det. Fletcher–Munson och frekvenser På 30-talet gjorde Fletcher och Munson mätningar av det mänskliga örat och drog slutsatsen att mellanregistret är mer framträdande vid lägre ljudnivåer och att denna respons planas ut ju starkare volymen blir. Vi upplever alltså frekvenser olika starkt vid olika volym. I prakten innebär detta att du som mixar på svag volym går miste om bas och diskant och du som lyssnar starkt tappar mellanregistret. Men vad är då en bra lyssningsvolym? En ljudnivå på runt 85–90 dB sägs ge den rakaste frekvensuppfattningen, det vill säga att du upplever bas, mellanregister och diskant relativt jämnt. Med detta i åtanke är det därför en god idé att utsätta dina mixar både för stark och svag volym (för att kontrollera att de håller ihop), men att i största möjliga mån lyssna på "normalvolym" - för att vara så ärlig mot öronen som möjligt. Är inte detta magi så säg? En SPL-mätare är till stor hjälp för att hålla koll på nivåerna i studion. Fördjupa dig gärna i ämnet här https://en.wikipedia.org/wiki/Equal-loudness_contour. Fletcher-Munsonkurvorna kommer väl till pass när du vill förstå hur vi människor uppfattar frekvenser vid olika ljudstyrka. Magi eller inte? Magiska frekvenser och annat hokus pokus i all ära. I slutändan är det endast du själv som avgör vad som behöver justeras. Självklart kan det vara till hjälp att utgå från vissa väl valda frekvensområden, men då ingen mix är den andra lik kan det lika gärna stjälpa mer än hjälpa. Det som krävs för att exempelvis cymbalerna ska skina i den ena låten är nödvändigtvis inte rätt tillvägagångssätt i den andra. Men kanske ännu viktigare att förstå är att alla är skapta olika och tenderar att uppskatta olika typer av ljud och därav också olika frekvenser och produktioner. Bara för att jag råkar älska ljudet av en varm nylonsträngad gitarr, betyder inte detta att nästa person uppslattar samma sak. Om vi leker med tanken att du drar på med 2500 Hz på leadsången, så kommer detta garanterat att tilltala en del, men säkerligen skrämma bort lika många. Sedan ska det givetvis understrykas att det är skillnad på equalizer och equalizer, vissa är mer eller mindre helt transparenta, medan andra färgar - vilket naturligtvis kan ge en känsla av magi när du drar i rattarna. Men detta handlar snarare om equalizern i sig än om frekvenserna. Några personliga favoriter som kolorerar tillvaron på ett tillfredställande sätt är Black Rooster Audio VEQ-1P, Sly-Fi Axis, Kush Audio Clariphonic DSP MkII, Waves Scheps 73 och i stort sett alla equalizers från Acustica Audio. Green från Acustica Audio är visserligen transparent, men sätter definitivt färg på tillvaron och lyfter originalljudet på ett fint sätt. Balans För att knyta an till inledningen gällande kontexten. I förläningen handlar det kort och gott om balans, vilket också är hela poängen med att mixa - att skapa en helhet som fungerar. För mycket lågt mellanregister blir grötigt, för lite låter tunt, den rätta mängden upplevs kanske som varmt, för mycket höga frekvenser blir vasst, men i lagom dos blir det tydligt och så vidare. Det finns alltså (tyvärr) inga magiska frekvenser du kan slänga på för att få din musik att låta bättre. Den goda nyheter är däremot att alla frekvenser är magiska när de får det utrymme de förtjänar, varken mer eller mindre. Lycka till! Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Ibland krävs det där lilla extra för att låtens soloparti, refräng eller klimax ska lyfta. Men vad gör du när varken volym, equalizer, kompressor eller något annat hjälper? För ett tag sedan fick jag förfrågan om att mastra en låt, där artisten var nöjd med i stort sett allt utom själva solopartiet. Känslan som eftersträvades var att solot skulle kännas kraftfullare än tidigare partier, utan att för den sakens skull vara nämnvärt starkare i volym. Efter att låten mastrats på vanligt maner och vi båda var nöjda med soundet kände vi att solot fortfarande krävde något mer. En snabb genomlyssning avslöjade att det (som väntat) inte handlade om volym utan något annat, som nu av olika anledningar krävde åtgärd i mastringsstadiet. Nåväl, till ritbordet... Exciter Jag börjar med att lägga en försiktig exciter på hela mixen, som jag sedan automatiserar så att effekten bara är aktiv under solopartiet. Resultatet blir att solot poppar fram några procent mer, men långt ifrån tillräckligt för att det ska kännas. Dock gillar jag vad jag hör och låter effekten ligga kvar. Skitkanal I nästa steg duplicerar jag hela mixen och klipper ut solopartiet och gör en så kallad ”skitkanal”. Syftet med denna är att slänga på diverse smuts, brus och annat hokus pokus, i hopp om att något intressant ska hända när jag sedan blandar denna med originalmixen. Equalizer Först ut på skitkanalen är en equalizer där jag skurit bort topp och botten för att fokus ska hamna på mellanregistret, där mycket av gitarrens karaktär och tydlighet sitter. Någonstans mellan 400-4000 Hz vill jag dra mig till minnes att jag hamnade. Parallellkompression Efter equalizern hamnar min äldsta plugg, en vintagekompressor i ordets rätta bemärkelse, som säkert har över 10 år på nacken. Denna emulerar en stenhård kompressor som verkligen trasar sönder, pumpar och trycker ihop ljudet så att alla detaljer kommer fram. I sig själv låter detta naturligtvis inte särskilt ”bra” - men i sammanhanget kommer det bidra till att musiken rör sig mer och dessutom känns lite bredare. Reverb och delay För att ge ytterligare en dimension (lika bra att passa på när vi ändå håller på) så slänger jag på en rejäl dos reverb och lite studsande delay. Förutom parallell komprimeringen ovan bidrar detta till att solopartiet breddas ytterligare och dessutom växer på djupet och höjden. Distortion Distortion i alla dess färger och former är ett väl beprövat knep för att få fram övertoner, som i sin tur kan placera instrument längre fram i mixen. Mitt val lutar i detta fall mer åt det subtila hållet (eftersom kompressorn redan färgar rejält) och kan liknas vid den bandmättnad som uppstår när du pressar en rullbandspelare hårt. Uppmjukning Slutligen vill jag plocka bort lite av den påträngande diskanten runt 3000 Hz och använder mig då av Brainworx utmärkta uppmjukade bx_refinement. Smått och blandat När skitkanalen är klar drar jag ner volymen helt och lyssnar på solopartiet, för att sedan blanda in den nya kanalen tills något börjar kännas. Här är det lätt att gå överstyr, eftersom du gärna vill höra det du precis skapat. Mitt tips är dock att dra på tills effekten hörs, för att sedan backa en aning. Sagt och gjort, men vad är det egentligen som händer? Kortfattat handlar det om texturer, ett lager av ”något mer” som i sitt sammanhang förhoppningsvis skakar liv i musiken och ger det där lilla extra. Ovanstående problem hade givetvis gått att lösa på annat sätt, förslagsvis direkt i mixen. Men ibland är verkligheten en annan och att jobba med denna typen av begränsningar (som det faktiskt innebär att jobba med ett stereospår) kan många gånger vara en förklädd välsignelse. Begränsningar föder kreativitet, vilket inte alltför sällan leder till oanade konsekvenser, ibland riktigt lyckade. Slutligen vill jag understryka att tänket med att blanda in en skitkanal även fungerar utmärkt i andra situationer, som exempelvis på sång eller trummor. Med detta sagt behöver det inte låta skräpigt bara för att du använder dig av denna teknik. Många instrument mår bra av mer eller mindre övertoner och lite smuts under naglarna har sällan skadat, speciellt inte när det kommer till mixning och mastring. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
När du utför en mastring är det alltid bra att ha koll på hur de olika instrumenten reagerar på frekvensändringar. Det finns frekvenskartor med ”instrumenttillhörigheter” som kan vara nyttiga att se över. Utifrån dem kan du sedan öva på att höja eller sänka frekvenser med en equalizer. Du kan öva på det här genom att i din equalizer lägga in några utvalda frekvenser du vill öva på, höj dem 3dB (1q) och avaktivera dem. Gör sedan om samma process men sänk frekvenserna 3dB istället. Lyssna sedan på musik samtidigt som du aktiverar och avaktiverar frekvensområdena en efter en. Det är bra att öva på så mycket material som möjligt och framför allt med så olika ljudbilder som möjligt. Klassiskt, blues, rock, pop, metal, hiphop och så vidare. Efter ett tag börjar du bilda dig en egen uppfattning om frekvenser, instrument och dess olika sound, detta är viktigt då du inte kommer kunna läsa er till hur exempelvis en fiol låter med en dipp vid 1kHz. Har du inget eller begränsat med material att öva på kan du använda kommersiella låtar. Samband mellan instrument Eftersom mastring (oftast) handlar om att göra ändringar på ett stereospår kommer alla ljud som befinner sig inom frekvensområdet att reagera på de ändringar som görs. Därför bör du skaffa dig en egen uppfattning om sambandet mellan olika instruments egenheter i olika frekvensområden. Stirra dig därför inte blind på papper med information, utan skaffa en egen uppfattning genom att testa själv. Ofta har man redan skaffat sig en bra bild av hur många instrument förhåller sig till frekvensändringar, men det gäller att ha samtliga instrument (som berörs) med i beräkningen. Lär dig därför att inte bara lyssna på sambandet mellan dina frekvensändringar och det instrument/ljud du vill ändra på utan även på hur det påverkar andra instrument och hela ljudbildens framtoning. I mastring är det vanligt att man jobbar med breda penseldrag, bland annat på grund av sambandet mellan olika ljud i en ljudbild. Därför rekommenderar jag att man främst övar med ett lågt Q-värde, det vill säga en bred EQ-kurva (runt 1 i q-värde). Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook
-
Vad är bitdjup? Bitdjup (bit depth) är ett sätt att digitalt presentera ljud med jämnt fördelade samples (mätpunkter). I ett ljudexempel med 16 bitar PCM (pulse code modulation) innehåller varje sample ett av ett antal värden jämnt fördelade utmed en tidslinje. Varje bit kan ha två tillstånd, 1 eller 0. Tillsammans med fler bitar skapas ett värde där exempelvis 4bitar har 16 tillstånd och 16 bitar har 65536 tillstånd. Varje sample kvantiseras sedan till närmast möjliga digitala värde. Sedan ritas varje sample ut efter ett tidsförlopp som definieras av samplingshastigheten (sample rate). Bitdjup och mastring Det kan vara svårt att höra skillnad på ljud i 24 eller 16 bitar, särskilt om du inte vet vad du ska lyssna efter. I mastring är det viktigt att känna till skillnaderna och hur de olika problemen som kan uppstå under en konvertering mellan de olika bitdjupen kan låta. Inte bara för att känna till hur en rendering kan låta utan också för att kunna ta så relevanta och oproblematiska beslut som möjligt under mastringsprocessen. Skillnad mellan 16 och 24 bitar Den största skillnaden mellan 16 och 24 bitar är att 16 bitar har en lägre SNR (signal to noise ratio), det vill säga omfånget mellan det lägsta bruset (noise floor) och den maximala amplituden. 16 bitar har en SNR på 96dB och 24 bitar har en SNR på 144 dB. Vid 16 bitar är omfånget därför reducerat vilket främst hörs genom att det lägsta bruset i bakgrunden är högre. Att urskilja bitdjup När man lyssnar på musik är det svårt att höra skillnad mellan 16 och 24 bitar men det finns sätt att urskilja dem. Lättast är det att höra vid en uttoning (fade out) i slutet av ett musikstycke i 16 bitar. Under uttoningen höjer man simultant volymen på sin stereo och hör då bruset tidigare än vid ett stycke i 24 bitar. Tröskeln mellan ljud och tystnad gör sig också påmind genom att ljudet tonas ut mindre mjukt och har en mer plötslig övergång till ”absolut tystnad”. Det är viktigt att bitreduceringen är det sista som händer i en mastring då övriga modifieringar i mastringsprocessen kan understryka problemen eller till och med förvärra slutresultatet. Be därför alltid mixteknikern att bouncea/rendera musiken i ett icke reducerat bitdjup. OBS! Bilderna ovan är inte skalenliga Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook
-
Mastra med instrument När man jobbar med EQ i mastring kan det ibland vara svårt att hitta rätt frekvens(er) att hantera, särskilt om man är ny inom mastring. Ett knep kan vara att ha ett instrument nära till hands. Ett klaviatur är att föredra men andra instrument kan också vara till hjälp. Välj instrument beroende på vad du känner dig bekväm med, men tänk också på att kunna ha det nära till hands då konceptet bygger på att man ska kunna jobba snabbt. Hitta rätt frekvens Instrumentet använder du för att hitta låtens tonart, men det skadar inte att också lära känna låten en aning. Sedan gäller det att hitta den frekvens i din EQ som motsvarar grundtonen. Om du har en plug-in med ett frekvensspektrum där du lätt kan läsa av vilken frekvens du befinner dig på när du spelar ditt instrument kan du använda dig av det, annars kan du titta på en frekvenskarta för att se vilka frekvenser som tillhör vilka toner och vart du har din aktuella grundton. Vissa plug-ins har även ett grafiskt klaviatur utmed frekvensspektrumet som kan användas för att hitta rätt. Frekvenskarta Frekvens och tonart Lyft sedan frekvensen som ”tillhör” grundtonen och använd ett lågt Q-värde, börja på 1. Många gånger ger detta lyft en mer musikalisk och välljudande upplevelse än om du exempelvis hade lyft en frekvens högre upp eller ner. Om du har en låt som går i A-dur och du känner att den skulle behöva ett lyft runt 500Hz-1000Hz kan du prova att lyfta 880Hz, som är frekvensen som motsvarar tonen A. Självklart gäller samma princip i andra oktaver. Testa sedan att lyfta och sänka andra toner och lyssna in vad som händer och hur det känns. Vad händer exempelvis om du sänker ett frekvensområde som inte tillhör tonarten? Hur låter frekvensen som motsvarar den (dissonanta) överstigande kvarten, det vill säga tonen D# i tonarten A-dur? Akustiska förändringar Var uppmärksam på andra problem som kan finnas i frekvensområdet och tänk på att materialet ofta ändras över tid genom akustikförändringar och/eller tonartsbyten. Vid dessa tillfällen gäller det att vara extra vaksam, men finns tonarten i åtanke kan du kanske till och med få det hela att vändas till din fördel. Det här är såklart väldigt långt från ett facit om vilka frekvenser som ska höjas eller sänkas då alla projekt kräver sin egen specifika lösning, men det är en intressant detalj att känna till. Bara genom att testa konceptet har man lärt känna sin EQ mer på djupet. Ofta lyfter man frekvenser nära grundtonen utan att tänka på att det faktiskt är tonartens grundton, bara för att lyftet känns bra just där. Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook
-
Hej!, jg jobbar på n ny låt och dn är snrt färdig. Det nda jg behövr göra nu är att fixa n audio engineer som kan greja mastring processen, mn jag vet inte hur man får tag på n sådan. Det skulle också vara upskattat om någon kunde berätta några tips om hur man förberedr sin låt för ''the mastring stage'', sakr som headroom, clipping, fades etc.
-
Version 1.0.0
4 downloads
Hej alla musik vänner! I need some help eller ja kretik.. Vill förbättras! Säg mig vad fattas och vad blev det för mycke av? Känner mig som ett ullabella barn ibland, mina trummor är som skrivna i en fyrkantig box.. Tips på att förbättras på trummsidan? Nu är låten redan ute på cyberspace men tänkte ta åt mig era ord till nästa låt. Hoppas ni har en härlig dag!Free
-
Håller på med ett projekt där jag har 0% DC offset på mixfilerna. När jag mastrat blir det mellan 0,001 och 0,004% DC offset på filerna. Lästa nånstans att nivån kan höjas lite när man tar bort DC offset. Vill helst inte att nivån ska puttas upp eftersom jag ligger på -0,3dB redan. Min fråga är egentligen två: 1) Höjs nivån när man kör "remove DC offset"? I så fall hur mycket brukar det vara? 2) Spelar så pass låga DC-nivåer nån roll i praktiken? Finns risk för knäppar vid start etc, eller ska det till högre DC-nivåer då?
