Search the Community
Showing results for tags 'eq'.
Found 30 results
-
vintage 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på, del 2/2
Calle Olsson posted en artikel in Vintage
Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoriter bland gamla kompressorer, eq-enheter och effektburkar. Han rotade fram elva åtråvärda klassiker. Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det ändå värt mödan och pengarna, eftersom rätt hårdvaruburk kan tillföra precis den där magin som behövs i dina produktioner ibland. Effektenheter RE-201 Space Echo – Gav upphov till en musikgenre Om det var sjuttiotalets kosmiska trend eller om Roland bara tyckte det lät så rätt att kalla RE-201 för Space Echo låter jag vara osagt. Men det här bandekot gjorde definitivt en helt ny ljudbild tillgänglig för pionjärer som Lee ”Scratch” Perry, Kraftwerk och Pink Floyd för att nämna några. Lee Perry var den som under sjuttiotalet i stort sett skapade det som i dag kallas dub. Och det var genom att använda sig av feedback-effekten på Roland Space Echo som han gjorde det. Själva ekosignalen matas tillbaks och ger ett slags rundgång som gör att ljudet ändras en aning för varje eko. Detta kan också kontrolleras genom att skruva på tonkontrollerna och Intensity-ratten. RE-201 har ett inbyggt fjäderreverb som även det är mycket populärt. Fördelen med bandekon är att varje eko har sitt eget sound beroende på hur slitet bandet är, hur ekot är kalibrerat eller hur pass nyligen rengjorda tonhuvudena är. Ekot fungerar lika bra till gitarr som till syntar och sång. Perfekt att ha på en send och mata in lite olika kanaler för att skapa lite liv i ljudbilden. Universal Audios plugg Galaxy Tape Echo och AudioThings Outer Space simulerar effekterna från Roland RE-201 Space Echo. Se även Arturias Delay TAPE-201. Roland RE-201 Space Echo Roland SBF-325 – Flanger med äkta stereo I slutet av sjuttiotalet släppte Roland en rackserie som bestod av en rad högkvalitativa effekter. Den jag gillar bäst av dem är stereoflangern SBF-325. Den är stereo rakt igenom. Om du tar in en stereosignal så går den så genom hela maskinen. Den här flangern skimrar verkligen och har en rad funktioner som gör den användbar i de flesta situationer. Det fins fyra effektlägen, tre olika flanger och chorus. Du kan styra feedback, center position, hastighet och modulationsdjup. Flanger kan vara en ganska svår effekt att jobba med. Den tar över ganska lätt så att man bara hör effekten och inte musiken. Men med SBF-325 är det aldrig svårt att hitta en plats åt effekten i ljudbilden, detta tack vare dess variationsrikedom och mycket höga ljudkvalitet. Någon pluggversion av Roland SBF-325 ser inte ut att finnas idag på marknaden. Roland SBF-325 är en flanger med äkta stereo. Lexicon Prime Time Model 93 – Episka rymdklanger Lexicon är ett företag som sedan sjuttiotalet specialiserat sig på digitala reverb. De har också släppt ifrån sig ett par mäktiga delayburkar som kallas Prime Time. Jag använder Model 93, som är den första i serien. Den släpptes 1978 och är helt digital men låter verkligen levande och organiskt trots detta. En svensk artist har sagt: ”Det är som ett RE-201 utan alla problem med band-svaj”. En väldigt bra beskrivning. Prime Time Model 93 består egentligen av två stycken delayer som man kan ställa tiden individuellt för. Varje delay har sin egen utgång och jag har dem alltid helt panorerade ut åt sidorna. Jag har faktiskt inte riktigt koll på om de sedan påverkar varandra, men en sak är jag säker på. Det är något i de där kretsarna som gör att resultatet blir så där som man vill ha det. Stort och rymdigt och episkt. Soundtoys plugg PrimalTap simulerar Prime Time Delay. Lexicon Prime Time Model 93 är rakt igenom digital men låter ändå organiskt och levande. Ensoniq DP-4 – Känd från Daft Punks produktioner Det är inte bara ljudet som betyder något – eller om något låter dåligt så vill man ju så klart inte ha det – men det skadar ju inte om det ser bra ut heller. Ensoniqs klassiska digitala multieffekt DP-4, som släpptes i början av 90-talet, är ett typexempel på hur fint det kan bli när man verkligen tänkt igenom en produkt från start till mål. Den låter bra och ser bra ut. Silverratten är verkligen sjukt snygg. Den har dessutom en flexibilitet som inte går att återfinna på någon annan effektenhet i klassen, den går till exempel att använda som två helt separata effektenheter i stereo. Nuförtiden kan du plocka upp en DP-4 eller uppföljaren DP-4+ för någon tusenlapp eller två begagnad. Den har mycket fina effekter såsom vocoder och phaser, som bland andra Daft Punk har använt en hel del. Någon pluggversion av Roland DP-4 ser inte ut att finnas idag på marknaden. Ensoniq DP-4 används av Daft Punk. Eq-enheter Roland SEQ 315 – Klassiker från 70-talet Detta är den ena av två eq-enheter i Rolands populära studiorackserie från slutet av sjuttiotalet. Den andra är en 31-bands grafisk och den här är en 2x15-bands dito. Det är alltså två separata kanaler, men det fungerar bra att ha dem på ett stereopaket, då alla reglar är stegade. Det går att ställa dem mellan stegen också, men av någon anledning är det skönt att ha fasta lägen på en eq-enhet. SEQ 315 har både balanserade och obalanserade utgångar och jag tycker den är mycket användbar vid inspelning av trummor och keyboard. Fördelen med en extern eq är att man rätt snabbt hittar vilka frekvenser man gillar att förstärka i just sin studio. Billigt och användbart. Även om mjukvara också kan göra jobbet så är det rätt skönt att ha det på vissa ljudspår redan innan mixning. Någon pluggversion av Roland SEQ 315 ser inte ut att finnas idag på marknaden. Roland SEQ 315 har fasta lägen för eq-inställningarna. Orban 622B – Perfekt för trummor Orban är ett ganska okänt företag som tillverkat högpresterande ljudutrustning sedan sjuttiotalets andra hälft. De är främst inriktade på radio och tv men vissa produkter fungerar naturligtvis lika bra i din studio. Denna ljusblå skapelse är en parametrisk equaliser, vilket innebär att du har fyra frekvenser att förstärka eller dämpa och du kan själv bestämma hur detta ska ske – mycket användbart vid mixning av till exempel trummor. Orban 622B är verkligen en sådan där maskin som lägger till önskad effekt på precis rätt sätt. Den är enkel att jobba med – förutom en master on/off per kanal har även varje band en switch. Vid mixning kan man ibland mixa sig ”blind” så att man bara drar på mer och mer diskant. Då är det bra att kunna växla mellan två lägen för att enkelt höra vilket som låter bäst. En begagnad 622B kostar mellan 2 000 och 4 000 kronor beroende på om du har tur eller inte. När jag fick min så var samtliga switchar helt oxiderade. Men då var det bara att sitta och dra i dem några minuter så att de släppte. Detta beror ofta på att enheterna inte har använts på länge när de säljs. Någon pluggversion av Orban 622B ser inte ut att finnas idag på marknaden. Orban 622B gör sig bra som huvud-eq vid bearbetning av trummor. Pultec EQP-1A – Legendarisk eq från 50-talet Pultec EQP-1A är den mest legendariska equaliser som någonsin byggts. Den släpptes redan 1951 och är konstruerad av Eugene Shank. Själva grundidén är att man helt enkelt skulle kunna återställa det naturliga ljudet som gått förlorat vid själva inspelningen. I dag används en eq till så mycket mer än så, men då detta var drivkraften bakom designen så är den verkligen perfekt anpassad för det. Den har ett exceptionellt fint ljud i både höga och låga register, är rördriven och återfinns i många stora studior runt om i världen. Som tur är finns det hårdvarukloner både att köpa och bygga själv samt numera även professionella mjukvaruversioner. Av hårdvaruklonerna är Manleys Enhanced Pultec Equalizer en av de mest kända. Den finns i både mono- och stereoversion. Waves PuigTec EQs och Avids Pultec Bundle samt Universal Audios Pultec Passive EQ Collection simulerar bland annat Pultec EQP-1A. Pultec EQP-1A släpptes redan 1951. Kompressorer Valley People ”Dynamite” – Uppskattad kompressorklassiker En kompressor är i stort sett standard på alla spår i all musik i dag. Sedan har man minst en masterkompressor, för att inte tala om de olika busskompressoerna hit och dit. Annat var det förr när man kanske lade en stereokompressor på mastern och fick förlita sig på bandkompression eller annat härligt på de övriga. Men något som det alltid är tacksamt att offra en stereokompressor på är överhänget på trummorna. Där passar Valley Peoples Dynamite in perfekt. Det går att göra mycket kul med denna produkt. Allra bäst är den när man vill göra riktigt mycket – förstöra och bryta ner. Dynamite var fram tills för ett par år sedan ganska enkel att hitta. Men på senare tid har den blivit en eftersökt kompressor som många producenter världen över använder sig av. Den finns i några olika utföranden. Enligt de som provat de olika modellerna ska de låta identiska, men de äldre är naturligtvis snyggare. Softubes Valley People Dyna-mite och Universal Audios Valley People Dyna-mite simulerar kompressorn Valley People ”Dynamite”. Valley People Dynamite är i dag en hett eftertraktad kompressor. Fairchild 660 – Sällsynt och eftertraktad Fairchild 660 är den mest legendariska kompressor som tillverkats. Kanske inte den bästa, men den snyggaste, största och… ja, den kanske är bäst ändå. Modellen 660 designades av Estlandsfödde ingenjören Rein Norma i början av femtiotalet och tillverkades i cirka 1 000 exemplar. Det är alltså inte så stor chans att man får se en sådan här maskin i verkligheten. Men de finns. Det finns enligt min vetskap minst ett exemplar i Stockholm i alla fall. Designen är baserad på egenskaperna hos RCA-6386-röret och tack vare dess geniala tekniska lösningar har den ett nästan helt transparent ljud även vid mer överdrivna inställningar. Dessa geniala lösningar bidrar dock inte till att dra ner vikten Den väger runt 20 kilo utan låda – den skeppades nämligen utan front och baksida. Det innebär att de flesta 660:orna ser olika ut. Studior har helt enkelt behövt improvisera fram egna racklösningar. Den har en storebror, 670, en tvåkanalig 30-kilosbest som är snäppet ovanligare. Cirka 600 exemplar finns av den. Den har dock inte exakt samma teknik och därmed inte heller exakt samma sound. Fairchild 660 och 670 finns båda som pluggar. Testa dem och dröm dig bort. Waves PuigChild Compressor och Universal Audios Fairchild Tube Limiter Collection simulerar både Fairchild 660 och 670. Även Avids Classic Compressors Bundle simulerar dessa två Fairchild-kompressorer. Kompressorn Fairchild 660 är en best på 20 kilo (utan låda). Universal Audio 1176 – Lättrattad limiter Om du någon gång varit i en professionell studio är chansen mycket stor att du har sett en Universal Audio 1176, antingen de lite äldre Urei-varianterna med så kallat silverface eller de lite nyare med blackface. Vilken av dem du skaffar spelar egentligen ingen roll ljudmässigt. Om du är ute efter en så är det väl mer en smaksak rent estetiskt vilken du ska jaga. Men de äldre är dyrare. Hur som helst är 1176:an egentligen en limiter, men man använder den ofta på samma sätt som en kompressor. Med två stora och två små rattar är det inte svårt att hitta en perfekt inställning för just det du vill göra. Den är underbar och enkel att använda på sång. Jag jobbade i en studio i några år och jag tror att 1176:an var inkopplad på vartenda sångpålägg under den tiden. Den finns i modern tappning från Universal Audio (se bild X), då även med inbyggd mikrofonförstärkare. Modellen heter 6176. Universal Audio har även en plugg-version av denna limiter och flera versioner av limitern under namnet 1176 Classic Limiter Collection. Universal Audio 1176 finns i två olika versioner, med olika färg på fronten. Teletronix LA-2A Leveling Amplifier – Rörbaserad klenod från 60-talet Teletronix klassiska kompressor LA-2A tillverkades mellan 1965 och 1969. De hann med att göra den i tre olika varianter, alla lika bra. Den är rörbaserad och tack vare att det endast finns tre vridpotentiometrar är den mycket enkel att jobba med. Vu-mätaren visar antingen hur mycket ljudstyrkan minskas eller hur hög utgångsnivån är – enkelt och bra. Den har tack vare sin optiska teknik ett mycket rent och distorsionsfritt, men ändå karaktäristiskt, sound som gör den till en av de mest åtråvärda pjäserna i teknikhistorien. Även denna enhet finns i nyproduktion hos Universal Audio, så du behöver inte slita ditt hår framför auktionssajten Ebay. LA-2A har faktiskt en föregångare från samma designer. Den heter LA-2, kom ut i början av 60-talet och är den första kompressorn med optisk styrning från Teletronix – en teknik som teknikern Jim Lawrence var ensam om på den tiden. LA-2 har ett helt annat sound. Alla olika varianter, inklusive LA-2, finns med i ett pluggpaket från Universal Audio. Universal Audio har pluggversionen Teletronix LA-2A Leveler Collection som också innehåller olika varianter av denna kompressor. Se också Waves CLA-2A Compressor / Limiter. Teletronix LA-2A Leveling Amplifier (nyutgåva) Här finner du del 1 av 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 2/2 är en uppdaterad artikel, som tidigare publicerats i Studio nr. 7-2013 -
FREDAGSTIPSET: Jag minns när jag var blott en tonåring och mixade ett av mina första alster. Utan några som helst förkunskaper kastade jag mig in i projektet och började ratta. När jag nu lyssnar på resultatet 23 år senare slås jag av att det faktiskt låter ganska bra. Hur kommer detta sig? Svaret är naturligtvis mångbottnat, men i grunden handlar det om att jag då lyssnade mer än jag tittade. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med och tvingades därför att använda mina öron istället för mina ögon. Med anledning av detta går vi därför idag till botten med det mest fundamentala, nämligen equalizern och sju vanliga problem vi förmodligen alla stöter på då och då. Se men inte höra Eller som Chris från Airwindows säger ”In mix, no-one can hear your screen”. Vad detta i praktiken innebär att du inte ska lita på hur exempelvis equalizerinställningarna ser ut, utan på hur det faktiskt låter. Att skruva ljud har ingenting med hur det ser ut att göra. I dagens digitaliserade värld är det oerhört lätt att bli distraherad, vilket är viktigt att vara medveten om. Du blir attackerad från alla håll och kanter med tjusiga gränssnitt och dansande mätare. Det visuella kan (och kommer) att lura dig gång på gång, vare sig du vill eller inte. Ett användbart knep som dock kan underlätta i sammanhanget är att du rattar precis som vanligt, för att sedan klicka av och på bypass-knappen samtidigt som du blundar. Låter det verkligen bättre? Eller ser det kanske bara bättre ut? Med detta sagt finns det naturligtvis även fördelar med det visuella. Speciellt om du vill råda bot på hög- eller lågfrekvent material som du annars inte skulle höra, men som äter upp onödig energi. Bara för att Med detta sagt behöver inte alla kanaler equalizer. Du behöver inte ratta på samtliga kanaler ”bara för att du kan”. Equalizern behövs bara om du vill förändra ljudet, inte annars. Men… Alla spår kan väl alltid låta lite bättre, kanske du tänker? Nja, detta är en sanning med modifikation. Fråga dig då hellre: Måste den här kanalen verkligen justeras? Ibland räcker det gott med att bara sänka eller höja volymen. Kom ihåg att 80-90% av en mix bara är volym och panorering, resten är grädde på moset. Filter hit och filter dit Du är långt ifrån ensam om att lägga högpass-filter på samtliga kanaler, eller low-cut/ high-pass som det också smått förvirrande kallas. Detta är en god tanke eftersom mycket energi samlas i botten och mixen lätt låter otydlig och ofokuserad av för mycket sub/bas. Men det finns en fara med detta tillvägagångssätt, eftersom mixen då lätt förvandlas från luddig till steril och tunn. ”Skär bort det som ändå inte hörs” är ett argument som ofta dyker upp. Nej, det kanske inte hörs, det är helt riktigt, men det kanske känns? Och det är precis detta musik handlar om, att det ska kännas. Självklart ska du använda högpass-filter på kanaler där det behövs, men verkligen inte på allt. Ju fler instrument du har att jobba med ju viktigare är det att du håller koll på dina filter. För mycket, eller för lite av det goda är sällan gott. Läs gärna fredagstipset Passa dig för högpass- och lågpassfilter. Summan av kardemumman Målet mixning är att få samtliga kanaler att låta bra tillsammans, en välljudande helhet, varken mer eller mindre. Problemet är bara att allt för många inte tänker på detta sätt. Allt för många rattar för mycket equalizer i solo-läge, vilket osökt leder oss in på visdomsordet (som gång på gång tåls att upprepas likt en gammal skiva): Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte fungerar i mixen. I sololäget går det inte att höra hur ett instrument passar ihop med ett annat, eller tjugo till för den delen. Och faktum är att det många gånger faktiskt låter sämre om du uteslutande jobbar på detta vis. Det ska dock understrykas att sololäget är en oumbärlig hjälpreda, för att inte säga en direkt nödvändighet, när du ska leta upp och råda bot på problemfrekvenser. Problem att lösa rätt problem Det är inte ovanligt att rattande på equalizern löser ett eller flera problem, men samtidigt skapar ett annat. Det är då fel verktyg för uppgiften. Den traditionella equalizern är bra på att lösa problem som är bestående genom hela mixen. Som exempelvis för mycket sub-bas på en gitarrkanal, eller väsande och diskantrika cymbaler. Men så fort det handlar om problem som kommer och går, blir verkligheten en annan. Den dynamiska equalizern är då ett betydligt bättre val, eller varför inte gammal hederlig multibandskompression? Mellanregister eller mellanmjölk? En mix utan ett välbalanserat mellanregister är ungefär lika roligt att lyssna på som det är att dricka mellanmjölk… Hmm, detta må vara en av de sämsta liknelserna genom tiderna, men faktum kvarstår: Mellanregistret är direkt avgörande för hur en mix upplevs. Det är här som våra öron är som mest känsliga och det är också här som flest instrument slåss om utrymmet. Och slutligen är det den del av frekvensspektrumet som är mest konsekvent bland olika högtalare. Mellanregistret är musikens hjärta och själ, att ignorera detta är att ignorera musiken överhuvudtaget. Volym Det är allt för vanligt att gemene hen sträcker sig efter equalizern och boostar hej vilt för att ett instrumentet ska höras mer i mixen. Men det finns en betydligt enklare lösning. Nämligen… Volymreglagen på mixern. Många problem kan faktiskt lösas genom att dra lite i reglarna, så varför krångla till det? Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
mixning 5 smarta equalizer-tips som löser vanliga problem vid mixning
Jon Rinneby posted en artikel in Tips
FREDAGSTIPSET: Det finns inga regler för hur equalizern ska användas. Tråkigt med sant. Och med dom orden skulle dagens Fredagstips kunna vara slut... Nåja, riktigt så enkelt är det såklart inte. Vad som däremot finns är en drös med mer eller mindre smarta knep, som arbetats fram genom åren för att lösa de problem du ofta ställs inför för när du mixar. Det är nämligen precis detta som är equalizerns enda uppgift, att lösa problem: Mindre diskant, mer diskant, mer botten, mindre mellanregister, bättre separation och så vidare. I den bästa av världar skulle vi nämligen inte behöva equalizern överhuvudtaget. Den perfekta inspelningen behöver alltså inte rättas till, förutom möjligen volymjusteras och panoreras lite. Så ser naturligtvis inte verkligheten ut, det vet vi alla vid det här laget. Du kan därför med gott samvete testa något av följande knep nästa gång du brottas med en bångstyrig mix: 1. Använd Low-cut På alla kanaler utom baskagge och bas, åtminstone upp till 80 Hz. Då får bottenpaketet den plats den förtjänar och mixen får bättre separation och tyd. 2. Equalizer innan kompressor Är ofta en god idé, eftersom störande frekvenser då löper mindre risk att förstärkas. Kompressorn får jobba med ljudet så som du vill att det ska låta. 3. Svep Med equalizern i problemområdet 100-200 Hz när du mastrar, för att leta efter störande frekvenser som sticker ut, skär sedan bort dessa. Detta fungerar naturligtvis även på individuella spår och hjälper mixen att bli mindre grötig och andas mer. 4. Mixa i mono När du skruvar på equalizern. Detta tvingar dig att fokusera på separationen, eftersom alla kanaler möts i mitten. När du sedan lyssnar i stereo kommer mixenn öppnas upp rejält. 5. Hyllfilter Är bra för att minska volymen på instrument med mycket basinnehåll och få dem att sitta bättre i mixen, gärna i kombination med high-cuter-filter. Detta kan även få instrumenten att låta mer intressanta, till skillnad från att bara jobba med volymreglaget. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
I den här artikeln ska vi först förundras över vilken svart magi som ligger bakom en equalizer, för att sedan på ett så enkelt sätt som möjligt introducera de matematiska principer som ligger bakom sagda trollkonster. Låt säga att vi är givna följande ljudfil, och blir tillsagda med en pistol mot huvudet att ta bort alla frekvenser under 10 kHz. Lätt som en plätt så klart, vi stoppar in filen i vår favorit-DAW och ”eq:ar”. Vad sa du? Ska vi göra det FÖR HAND?! Var ska man ens börja? För det första, vad är låga frekvenser, och var hittar man dem? Allt man ser på vågformen är ju en enda röra. Sen kommer vi ihåg Fourier-transformen, och vi inser att vi kommer att klara det. Tack Gud för matematiken. Låt oss nu försöka ta oss igenom, på enklast möjliga sätt, hur en dator gör när vi ”eq:ar”. Komplexa tal och den riktiga världen Den som är nyfiken på matematik eller fysik kanske kommer ihåg att en lärare någon gång berättat om talet i , roten ur minus ett – det vill säga ett tal som gånger sig självt blir -1. Som du kanske känner till så är vilket ”vanligt” tal, eller reellt tal som det heter, som helst gånger sig själv alltid ett positivt tal, och därför bör man ta på sig skeptiska glasögon när vi påstår att det finns något som heter i och att i gånger i är -1. Men om vi får be om ett ”leap of faith”, så tro oss när vi säger att vi kan bygga ett talsystem där i är en av byggstenarna. Detta talsystem kallas för ”komplexa tal”, eller ibland ”imaginära tal”. Efter att ha fått detta presenterat för sig frågar sig den skeptiska personen alltid samma sak: Hur kan man någonsin använda detta i den riktiga världen? Det ska vi svara på nu. Att omvandla till frekvenser En digital ljudfil är inget annat än en lista med tal som beskriver hur lufttrycket varierar över en viss tid. Det vill säga, en ljudfil kan skrivas ner så här: A=(a(1), a(2), a(3), ..., a(N)) Där står storleken på talet a(n) för hur stark signalen är vid tiden n. Ljudfilen i bilden ovan är en lista med knappt 50 000 tal varierande mellan cirka -10 000 och 15 000. Redan på 1800-talet, ett bra tag innan mikrofonen uppfunnits, kom en man vid namn Joseph Fourier på hur man delar upp en signal i frekvens-komponenter. Det betyder att han kunde omvandla listan A till en lista där talen beskriver hur ljudet beter sig i frekvens-domänen.  = (â(1), â(2), â(3), ..., â(N)) Det vill säga, om â(1) har ett stort värde, då är frekvens nummer 1 stark. ”Frekvens nummer 1” har såklart ett Hz-värde, men det behöver vi inte gå in på närmare just nu. Om talet â(10) är lika med noll, då finns det ingen frekvens nummer 10 i ljudsnutten. För den som vågar titta ser formeln för den så kallade m:te frekvens-komponenten ut såhär: Ser ni? Förutom talet i ser vi även pi där, för att inte tala om e. Alla fundamentala matematiska konstanter som strålar samman i en formel som vi, eller i alla fall våra datorer, använder dagligen. Omvandlingen beskriven ovan kallas för Fourier-transformen av A. Nu har vi receptet för att ta bort eller ändra styrkan på frekvenser: Ta listan A som beskriver ljudsignalen och omvandla den till  i frekvens-domänen med hjälp av Fourier-transformen. Leta reda på värdet â(n) som motsvarar frekvensen du vill ändra/ta bort. Justera â(n). Omvandla tillbaka till tidsdomänen med hjälp av den omvända Fourier-transformen. Voila, så har vi ”eq:at”. -
FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag ta upp ett klassiskt tips som några av er säkert redan känner till. Nämligen hur du på ett enkelt sätt kan bredda och rensa upp din mix med hjälp av eq. Exemplet nedan utgår från två elgitarrer, men knepet fungerar även med andra instrument. Detta handlar alltså inte om mastring, så vi är på det klara med det. Innan vi sätter igång vill jag bara nämna en grundläggande detalj som kan vara bra att känna till. Låt säga att du har just två gitarrer, en som du panorerat helt till vänster och en helt till höger, detta skapar illusionen av bredd, inget nytt där. Men … Om gitarrerna låter snarlikt, det kanske är samma gitarr inspelad två gånger och som spelar identiskt, eller en elgitarr genom samma förstärkare. Då utnyttjar du inte illusionen av bredd och separation till max. Varför? Jo, om vänster och höger kanal låter likadant känns mixen helt enkelt inte lika bred. Det är därför ofta en god idé att sprida ut instrument med olika karaktär över hela stereofältet. Om det exempelvis ligger en ljus orgel till vänster, så kan det mörka pianot ligga till höger och så vidare. Detta är grundtanken med dagens tips. Med detta sagt … 1. Ta dina två elgitarrspår, fördelaktligen inspelade med olika förstärkare, och panorera ut dem helt till vänster respektive höger. 2. Lägg valfri eq på båda spåren. Vi ska nu jobba så att de båda gitarrerna kompletterar varandra frekvensmässigt, helt enkelt genom att gröpa ur frekvenser. 3. Börja med den ena gitarren och leta efter dess sweet spot, det vill säga frekvensen där gitarren verkligen biter. På elgitarr brukar det vara någonstans mellan 900–1600 Hz. Låt säga att 1000 Hz låter bra. Boosta 3–4 dB här med ett q-värde på 2–3, alltså inte för brett, men inte heller för smalt. 4. Fortätt sedan och gör likadant med den andra gitarren. Förhoppningsvis kan du hitta en sweet spot som inte ligger runt 1000 Hz. Vi väljer för enkelhetens skull 1500 Hz. Även här boostar du 3–4 dB med ett q-värde på 2–3. 5. Några av er har säkert redan nu listat ut vad som komma skall. Precis. Gitarren som du boostade vid 1000 Hz sänker du nu med 3–4 dB vid 1500 Hz och tvärtom på den andra gitarren. gitarr. Bilden visar gitarren som boostat 1000 Hz och sänkt 1500 Hz. Bilden visar gitarren som boostat 1500 Hz och sänkt 1000 Hz. 6. Vad händer? Jo, skillnaden mellan gitarrerna är nu 6–8 dB vid valda frekvenser. De kompletterar helt enkelt varandra och ljudbilden känns automatiskt bredare och fetare. Detta är ett väldigt bra sätt att jobba generellt när du eq:ar, inte bara med gitarrer. 7. Klart! BONUSTIPS: Ljusa högfrekventa instrument mår bra av att panoreras långt ut åt sidorna, medan mörkare, lågfrekventa instrument trivs bättre i mitten. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
Mastra med instrument När man jobbar med EQ i mastring kan det ibland vara svårt att hitta rätt frekvens(er) att hantera, särskilt om man är ny inom mastring. Ett knep kan vara att ha ett instrument nära till hands. Ett klaviatur är att föredra men andra instrument kan också vara till hjälp. Välj instrument beroende på vad du känner dig bekväm med, men tänk också på att kunna ha det nära till hands då konceptet bygger på att man ska kunna jobba snabbt. Hitta rätt frekvens Instrumentet använder du för att hitta låtens tonart, men det skadar inte att också lära känna låten en aning. Sedan gäller det att hitta den frekvens i din EQ som motsvarar grundtonen. Om du har en plug-in med ett frekvensspektrum där du lätt kan läsa av vilken frekvens du befinner dig på när du spelar ditt instrument kan du använda dig av det, annars kan du titta på en frekvenskarta för att se vilka frekvenser som tillhör vilka toner och vart du har din aktuella grundton. Vissa plug-ins har även ett grafiskt klaviatur utmed frekvensspektrumet som kan användas för att hitta rätt. Frekvenskarta Frekvens och tonart Lyft sedan frekvensen som ”tillhör” grundtonen och använd ett lågt Q-värde, börja på 1. Många gånger ger detta lyft en mer musikalisk och välljudande upplevelse än om du exempelvis hade lyft en frekvens högre upp eller ner. Om du har en låt som går i A-dur och du känner att den skulle behöva ett lyft runt 500Hz-1000Hz kan du prova att lyfta 880Hz, som är frekvensen som motsvarar tonen A. Självklart gäller samma princip i andra oktaver. Testa sedan att lyfta och sänka andra toner och lyssna in vad som händer och hur det känns. Vad händer exempelvis om du sänker ett frekvensområde som inte tillhör tonarten? Hur låter frekvensen som motsvarar den (dissonanta) överstigande kvarten, det vill säga tonen D# i tonarten A-dur? Akustiska förändringar Var uppmärksam på andra problem som kan finnas i frekvensområdet och tänk på att materialet ofta ändras över tid genom akustikförändringar och/eller tonartsbyten. Vid dessa tillfällen gäller det att vara extra vaksam, men finns tonarten i åtanke kan du kanske till och med få det hela att vändas till din fördel. Det här är såklart väldigt långt från ett facit om vilka frekvenser som ska höjas eller sänkas då alla projekt kräver sin egen specifika lösning, men det är en intressant detalj att känna till. Bara genom att testa konceptet har man lärt känna sin EQ mer på djupet. Ofta lyfter man frekvenser nära grundtonen utan att tänka på att det faktiskt är tonartens grundton, bara för att lyftet känns bra just där. Joel Nevrup Mastringstekniker, Spektrum Mastering spektrummastering.com | instagram | facebook
-
I denna del ska jag gå igenom om hur du kan skapa djup i din mix genom att använda en eller flera eq. Örat uppfattar avstånd genom att ett ljud som känns långt borta har mindre diskant och när det är nära så är det diskantrikare. Följaktligen så uppfattas ett ljud med mer bas som nära om du kan definiera det, men om det bara mullrar så känns det längre bort och om det ska kännas väldigt långt borta så tappar den i basregistret också. Så precis som du ska arbeta med att placera ljud i bredd så ska du också arbeta med att placera ljud i djupet också. Målet är ju att åstadkomma en tredimensionell ljudbild med två högtalare. För att ta ett exempel: du har två gitarrer och den ena vill du ha en känsla av närhet, och då försöker du hitta närhet genom att ta fram och boosta frekvenser mellan 2,5 kHz – 9 Khz, men var försiktig så att gitarren inte blir för tunn och hård. Den andra gitarren vill du kanske ha lite längre bort och väljer då att ta bort lite i samma frekvensområde för att flytta den längre bak i ljudbilden. Testa på olika instrument och se hur långt bort eller hur nära du upplever dem när du provar de olika varianterna. Här finner du första delen i hur du skapar djup i din mix med reverb och delay -
PRESSRELEASE If there was a hierarchy of analog studio gear (and let’s face it, there kind of is) it’d be hard to dispute the Chandler Limited® Curve Bender’s claim to the throne. Among analog mastering grade equalizers, this one’s about as blue-blooded as they come. With tremendous pedigree, huge yet controlled power, and most importantly, exceptional sound quality, thanks to component-level modelling of the original germanium and inductor circuits, the Curve Bender reigns supreme over the domain of tone-shaping in analog mastering. This magnificent mastering grade equalizer is based on desk circuits from the world-famous Abbey Road Studios in London, used to create albums of genuinely legendary status, such as Dark Side Of The Moon by Pink Floyd, and Abbey Road by The Beatles. And as with any truly supreme successor to a noble line, it builds on the greatness of its ancestors. The Curve Bender has more bands (four, compared to the original console’s two), more fixed filter points (a huge fifty-one, up from just nine, chosen and designed in the image of the original circuits by Chandler Limited founder, Wade Goeke), more Q and gain options, and added low and high pass filters, making the unit a mastering powerhouse without sacrificing the exquisite analog sound-flavor which made it a leader. In software form, the Curve Bender plug-in not only allows the user the luxury of using this crown-jewel mastering equalizer in multiple places in the same mix (across instrument groups AND the master bus, for example), but also adds functionality to the original hardware, with Mid/Side processing and channel linking. The Curve Bender is perfect for gently sculpting the entire mix, with never a hint of harshness despite its endless power. It’s the one true sovereign of analog mastering equalizers. Read more here -
Hej! Detta är del 2 av LJUDLIV!!. Den enda sidan för mixning o inspelning på svenska samt besök i våra studios. Det kommer mycket mer och jag hoppas ni vill prenumerera och gilla. I kommande avsnitt kommer jag att gå mer på djupet om tex kompressorer el hur man får ett reverb att limma i mixen. Ge mig tips om vad ni vill se eller veta så ska jag göra denna sida till Eran bästa vän..
-
Det har skrivits trådar i ämnet tidigare genom åren, men det har hänt väldigt mycket det senaste, och inget av vad som diskuterats förut betyder längre något, så jag startar ny tråd från scratch. Vad jag är ute efter är alltså en fullständigt neutral EQ så långt som möjligt. En EQ som både hanterar alla frequenser exakt och pålitligt, samt inte lämnar läbbiga artefakter i form av ghosting, distorsion, muffling, eller andra otrevliga avtryck. Hittills har jag jobbat väldigt mycket med FabFilter Q2, men ju mer jag jobbar med det, desto jobbigare blir bristerna i pluggen, särskilt det trubbiga ljudet och dåliga upplösningen i mellanregistret. Höjer jag exempelvis 1KHz, så ska det åsså bara vara 1KHz & den omedelbara omgivningen som höjs, inte nån konstig bula i ljudet som mest påminner om lock för öronen. Väntar förvisso spänt på SliceEQ, som verkar kunna bli ganska nice av allt att döma, men den ligger ju en bit i framtiden, så i väntan på vad den kommer leverera så kollar jag upp fler alternativ. Kraven jag har är - förutom god och pålitlig upplösning och karaktär - att den ska vara fullparametrisk, ha minst 4 men helt 8 eller fler band, traditionella men parametriska shelving och bell-band, high-pass/lowpass, samt mycket gärna riktigt snäva notch. Och det måste vara i VST 3. 2.4 funkar visserligen, men jag vill ogärna tvingas frysa allt hela tiden bara för en EQ. Vad jag inte vill ha är analoga moduleringar med karaktärer. Rent som i ett biohazard-laboratorie ska det va. Vad finns det ute som skulle kunna göra mig lycklig här?
-
Jag blir inte riktigt klok på gitarrer, ju mer jag lyssnar på gitarrerna på produktioner jag gillar desto mindre klok blir jag. Både med bas och distade elgitarrer så gillar jag något som jag skulle beskriva som ett "knorrigt" ljud. På gitarrer är det ofta en amerikansk stärkare typ bogner eller mesa. Själv får jag aldrig till det, mina gitarrer blir ofta svetsiga och grötiga i ljudet, jag vet att mkt kommer från gitarristens händer men utöver det så antar jag att det har med eq att göra, att rensa bland oönskade frekvenser. När jag försöker göra mina gitarrer mer kompakta så blir de dova och livlösa, sen försöker jag fixa det och då blir de symaskinsliknande ljusa frekvenserna outhärdliga. Jag har kollat ett otal youtube klipp om gitarrmixning men de har hittills varit hemska, nån sitter o skruvar fram ett gitarrljud som låter skräp. Jag försöker alltid att svepa med en eq fram o tillbaka för att hitta sånt jag inte vill ha men det är inte lätt.. ex på gitarrer jag gillar är coheed and cambria - no world tomorrow(hela skivan är väldigt bra mixad av Randy Staub, många knorrande guror på denna) Tremonti - dust (äckligt komprimerat men gitarrtonen är trevlig!) Knorrig bas fattar jag inte heller hur man får till, låter som att det är gain på mellanregistret på nåt sätt.
-
Hej! Vad finns det för frekvenser som brukar vara bra att skära bort mer än låga frekvenser? Jag vet att det kan vara bra att skära ner runt 250 Hz och runt 2 khz för att städa mixen och göra ljudet renare men vilka instrument är det som brukar behöva skäras ner på vid 2 khz och vad för ljud är det som skall prioriteras vid denna frekvens?. Ge gärna tips på andra ställen där det brukar vara bra att cuta frekvenser.
-
Hej har lite problem med mixning. Så behöver din hjälp. Program spelar ingen roll jag kör FL studio det vore ju bra om du hade FL studio men inget måste. Behöver hjälp med lite struktur ochg regler anbgående mixning. Hur man vbet var man ska ändra ljudet. Mestadels är det EQ och compressor. Ett exempel Jag går en låt med Kick bas och saxophone. Hur vet jag vart jag ska ändra ljuden så det låter proffsigt. Vart ska jag cutta osv. Tex o mdu hjälper mig berätta om jag skjickar dig ett beat. Förklarar hur EQ ligger och8 sen att du förklarar hur det ska va för att låta bra. Eller att du hjälper till förklarar för mig och går igen om hur man brukar göra osv. Och tex hur man hör vart man ska ändra. Asså någon som kan sånt här väldigt bra. Bilder går också bra m,ycket lättare om du visar så också. förklarar. Det vore bra om du har paypal. Jag tänkte något i stil med om du lär mig hur man lägger kick och bas samt sax tex. Ett pris på 250-500 kr? Hoppas du finns och hör av dig. Ha det bäst!
-
Hur får ni bort sliding noises/ scraching noises från gitarren i mixen?
Guest posted a topic in Ljudredigering
Ja som frågan lyder.. När jag spelar in gitarr så finns det mycket mycket slide-oväsen. Vilka är era tricks för att få bort detta? förutom, byta strängar, lära sig spela på ett sätt där man undviker det. När ni skriver "EQ:a bort de" så keep in mind att jag är nybörjare förklara gärna HUR man gör det. Mvh -
Hallå alla glada musikmakare! Jag stack hem till en vän idag och hälsade på, han satt och lyssnade på en massa trance etc, så jag kollade med honom om det var ok att kolla mina låtar, hur de låter och känns på hans "monitorer". Min första känsla var att allt lät dovt, inte för mkt bas eller så utan mer "burkigt". Jag sitter med ett par AKG K240 MKII när jag leker med musiken, vet inte hur ljudåtergivningen ser ut på dessa riktigt, men det verkar som att de tar bort rätt på mycket på låga mellanregistret (typ 200hz - 400hz) =2611"]http://graphs.headphone.com/graphCompare.php?graphType=0&graphID[]=2611 Någon som har några tips för hur jag kan lösa detta ? Utan att köpa monitorer, har inte råd :/ Om ni vill så får ni gärna avgöra själv på min Soundcloud, vi lyssnade på de 2 översta sounden. https://soundcloud.com/tborg-1 Tack för alla svar!
-
Jag börjar väl då, hoppas att bygga ut med en modul till... minst
-
Javisst, örat har faktiskt inbyggda kompressorer och EQ's (tack och lov), båda långt mer avancerade än de vi arbetar med dagligen i ljudsammanhang, men det är knappast något vi tänker på då det är en självklarhet för oss alla, förutom för de som är döva förstås. Men att inte ta öronen och dess funktioner för givet kan faktiskt hjälpa till att lyckas bättre med mixar/mastrar osv. Det jag säger är att vi borde inte ta öronen och det vi hör för givet då öronen faktiskt kan lura oss. Mycket är riktigt intressant med hur örat fungerar, och eftersom dessa två utstående delar på vårt huvud är de viktigaste, och mest avancerade verktygen av alla i ljudsammanhang så bör också dessa vara grunden till hur vi väljer att lyssna och mixa. Ja det är till och med avgörande för att lyckas göra en bra mix (master också) i de flesta fall. Eftersom öronen har "kompressorer" inbyggda så medför lyssning på hög volym en av människan uppfattad mer komprimerad mix. Det här är en kompression som inte finns i mixen, men den ger nästintill samma typ av uppfattning som om det vore kompression i mixen, vid olika frekvenser. Sänker man sedan mixen vid lyssning så uppstår det skillnader i det vi uppfattar i form av avsaknad av kompression då örat inte komprimerar alls, eller väldigt lite på låga volymer. Detsamma gäller EQ's. Visst, öronens "EQ's" fungerar inte riktigt som de EQ vi använder. Örats "EQ's" varierar över olika frekvenser beroende på volym och ljud som når örat, det gör inte en EQ vi dagligen jobbar med, den har fasta fasta värden inställda av oss för den signal som kommer in. Det här gör det än mer kritiskt att lyssna på lägre volymer vid mixning/mastering. Lägger man dessutom ihop örats alla avancerade funktioner och dess hantering av inkommande ljud vid olika frekvenser och ljudtryck så inser man än mer hur viktigt det är att mixa/mastra på en väl vald volym. Det är av största vikt att mixa på låg volym. Ös på med hög lyssning vid mixning/mastering, och balansen av mixens frekvenser förändras. Nytt för mig är att även "pitchen" blir förändrad något, helt otroligt!! Här ser vi också vikten av loudness-mätare och frekvens-analysatorer. De kanske inte alltid ger 100% relevant information, men till skillnad från öronen så kan dessa instrument/verktyg inte luras. Det finns så otroligt mycket att skriva om gällande våra öron, men ovan är ett utdrag av viktiga grunder för oss som jobbar med ljud/musik/film etc. Jag tycker det är fantastiskt intressant det här med öronen!
-
Hejsan gott folk! Ni får ursäkta mig om det redan finns femtioelva liknande trådar, men jag har har i alla fall inte lyckats hitta några. Nu är det så att jag, precis som så många andra, producerat musik ett tag. Det musikaliska finns där och det sitter som en smäck, så det är alltså inte där problemet ligger. Problemet ligger i att jag inte kan mixa överhuvudtaget. Jag har försökt sitta och pula med det själv (trial/error-metoden), men jag har inte blivigt ett dugg klokare. Det är otroligt frustrerande, då det är det enda som faktiskt stoppar mig från att vara mer eller mindre nöjd med min musik. Till saken: Jag skulle vara evigt tacksam om någon vänlig själ skulle kunna förklara, ytligt eller djupgående, hur allt fungerar. Hur fungerar en kompressor? Finns det några tydliga fotnoter som alla mer eller mindre följer? Hur fungerar en limiter? Finns det några tydliga fotnoter som alla mer eller mindre följer? Finns det några fotnoter gällande EQ? Finns det några do's och dont's? Vilka frekvenser ska jag boosta och vilka ska jag undvika totalt? (Givetvis olika från instrument till instrument!) Och sist men inte minst: Hur fungerar limiters och stereo imagers? Återigen, Finns det några tydliga fotnoter som alla mer eller mindre följer? Jag tackar ödmjukast redan på förhand för alla svar! Ni har ingen aning om hur mycket det uppskattas! Tack
-
Såg att Wave just släppt denna plug för $99. Har någon här erfarenhet av denna plug och är den värd att satsa på för en hemmastudio? Den verkar i första hand vara för live situationer men tydligen vara lika bra i studion. Liten introduction här
-
Tjena! På jakt efter en grafisk eq. Har hittat en billig från Behringer (DEQ1024) men vågar man satsa på detta? Behringer-produkter har ju kanske inte världens bästa rykte om sig men är det någon som testat en DEQ1024? Vad tyckte ni? Vad tycker ni att man ska satsa på annars? Ska bara ha den i studion så den kommer inte att flyttas runt särskilt mycket. Tackar!
-
Hej! Sitter och kollar runt lite på olika fl studio 10 tutorials på youtube.. ser mycket som handlar om eq, limiter, samt kompressorer.. vad är detta egentligen? sökt lite på nätet men hittar inte riktigt något bra svar på var och när man ska använda sig av dessa? såg även att man kunde sidechaina i fruity limiter vad är det för skillnad på att sidechaina där från "vanlig" sidechain i mastern med peakkontrollen? som han gör i denna: Såg även någonstans att man ska sätta eq före limiter på masterkanalen för att den skulle fungera? Någon som kan förklara lite mer utförligt vad allt detta betyder och var och när man ska använda detta? Ursäkta att jag är lite okunnig men behöver verkligen svar på detta! godkväll! tack på förhand!
-
Kan man simulera mindre system (sämre frekvensomfång) genom att tex skära allt från 100Hz och nedåt samt..säg 12k och uppåt? Det jag är ute efter är att hitta det som sticker ut i mellanregistret. Istället för att skaffa NS10:or. Tanken är att kunna skifta snabbt och enkelt genom att bypassa en master-eq. Galen idé?
-
Ville bara ställa en snabb fråga om det är fler än jag som använt en såpass "galen" eq på virvel. (Eller vilket instrument överhuvudtaget) Undre bilden visar övre mikrofonen. Är väl förvisso inget större inspelningsproffs, men har svårt att tänka mig att man placerar mikrofonerna så kapitalt fel. SM57 upp och en AT2020 på sidan av virveln (ett första experiment) Visst, låter det bra så....... Men vad kan egentligen påverka mer än placering och typ av mikrofon? Så att det behövs sådana "fantastiska" boostningar.... Eller är det inte "galet"?
-
Tja! igen Jo, jag har en liten eq fundering bara... I mitt fall rör det sig om ett piano som maskar med andra ljud, främst synthen, fast min fråga gäller även allmänt om maskning i sig. För att ett givet ljud ska dominera i ett frekvensområde, är det vanligt att lösa det genom eq vad jag lärt mig. 1 - Är det smaksak vart man vill höja pianot i frekvensområdet för att det ska dominera, eller "ska" man hålla sig till pianots grundfrekvens? För oftast tycker jag det låter snyggare att kanske höja några övertoner istället grundfrekvens... 2 - Eller ska man helt enkelt hitta området där pianot och synthen krockar och ev kanske sänka synthen/höja pianot i det området? Och inte bry sig om att det är där ljudet eventuellt låter bäst, utan fokusera på att det är där problemet är. 3 - Något annat? Andra tips? Sammanfattning: Hur vet man vart man ska höja/sänka i frekvensområdet när två ljud maskar med varandra? Om basen blir skymd är det lättare, för då använder jag ett HP-filter. Men när det handlar om högre frekvensområdet tycker jag det är svårare hur man ska tänka för att undvika maskning. Tacksam för svar!
-
Hur gör jag en fake kick så att när kicken inte är där låter det fortfarande som att den är där så att basen jobbar som att det vore en kick där. Som en kick utan ljud Och sen när benny benassi gör sitt high pass filtrerade ljud. Är det bara high pass på den basen då eller har han även bandpass eller något annat för att få mer bas i det? Tex när jag gör en bra bas som matchar kicken och allt och sen gör high pass på det så försvinner det mesta av ljudet :/ Det måste vara något mer för det blir så tunnt på något sätt. När man high passar det. Det ska va tunnt men inte för tunnt. Det var dom sista frågorna sen ska jag börja trixa lite i FL tack för all hjälp jag fått
