Musikteori — bra eller dåligt?

[Kiefz]

Musikteori verkar för vissa vara vad vetenskap är för djupt religiösa. Det leder oundvikligen till att man/musiken förlorar sin själ! Musik är magiskt och heligt och inte något man kan konkretisera, analysera eller ifrågasätta. Det är farliga saker. Framförallt är farligt att tro sig kunna mäta musikaliskt skicklighet! då finns det ju risk att man kan jämföra det gamla musikgudarnas suveränitet med nya talanger vilket såklart är hädelse!

[hellfog]

Jag är väldigt okunnande av Musikteori kan typ inget sånt, och känns inte som det fattas något för mig heller.

Varför något roligt med nåt som är så trist.

[Vallhagen]

Musikteori verkar för vissa vara vad vetenskap är för djupt religiösa. Det leder oundvikligen till att man/musiken förlorar sin själ! Musik är magiskt och heligt och inte något man kan konkretisera, analysera eller ifrågasätta. Det är farliga saker. Framförallt är farligt att tro sig kunna mäta musikaliskt skicklighet! då finns det ju risk att man kan jämföra det gamla musikgudarnas suveränitet med nya talanger vilket såklart är hädelse!

Amen.

Musikteori är gott. Liksom lektioner och praktik. Allt är bra. Skål.

[ake]

Att spela efter noter har inget med kunskap i musikteori att göra. Tvärtom så är människor som är bundna till noter ofta totalt oförmögna att exempelvis spela ett C-dur ackord om de inte får det utskrivet not för not.

Åke

[trombonisten]

Att spela efter noter har inget med kunskap i musikteori att göra. Tvärtom så är människor som är bundna till noter ofta totalt oförmögna att exempelvis spela ett C-dur ackord om de inte får det utskrivet not för not.

Åke

Håller med exakt. Spela efter noter är praktik. Spela utan noter är praktik. Att förstå vilken roll tonen E har i C-durackord är teori. Det krävs oftast både teori och praktik för att det skall bli nåt av musik.

Ett litet problem dock är att när man just lärt sig massor av teori så är det svårt att göra nåt praktiskt vettigt av det. Det brukar krävas lite tid för att smälta sakerna och lära sig att bryta reglerna lagom mycket.

// Gunnar

[Burnie]

Jag är helt oskolad, men det funkar rätt så bra ändå,

jag Lyssnar, Lär och Lirar ett flertal instrument.

Man hör rätt snabbt om man lirar bra eller anus,

by the way, Valle vad hette din pappas dansband?

[Vallhagen]

Då och då händer det att jag tycker nördkunskap är kul. Så jag kan snöa in på den fysikaliska skillnaden mellan naturtonskalan och tempererad stämning. T.ex. Och det kan va kul att betrakta Bach som matematiker.

Det hjälper mig knappast att bli en bättre musikant, men som sagt, det är ball. Ab är det geometriska medelvärdet mellan A och G. Häpp. Och flumteorin ligger nära tillhands; varför upplever vi vissa tonala intervall som mysiga, andra som otäcka och ytterligare andra som störiga?

Hur många cent snett måste man sjunga för att Claes ska uppfatta det som surt?

tjong.

Redigerat 19 november 2010 av Vallhagen
stavtjosan

[Johnny Boi]

Kunskaper i musikteori är ett utmärkt verktyg, och en praktisk genväg om man kör fast. Det kan aldrig ersätta gehör och känsla, däremot komplettera och förhöja dessa.

Att vara teoretiskt duktig på harmonilära kan vara väldigt bra så länge man har känslan med i bilden. [...] För faktum är att låter det bra så gör det det utav en anledning. Antingen så säger man jo men det står här i boken att dominanten leder till grundtonen. Eller så säger man att dominanten leder till grundtonen för att det låter bra. Poängen: Det kan vara bra att veta att det heter dominanten och vilken funktion den har i lysnarens öra =)

Sant! Kan bara instämma i kören: teori kan vara ett bra verktyg, den kan visa vägar och förklara sammanhang - och hjälpa en att gå utanför dem, men den kan sällan vara din motor!

En del mår bäst i mörkret.

Kan bekräfta detta, för det gör jag! 😉

Din beskrivning av ditt projekt låter helt ärligt ganska extremt tråkig. 😉 Man lyssnar ju inte på musik teoretiskt...

Nä det gör man inte. Men när jag läser beskrivningen blir jag nyfiken, för att jag relaterar det till skapandet av ett stycke. När jag sedan lyssnar på det njuter jag bara och hör bara det musikaliska, hur melodier, ackord och rytmer tvinnas samman till en helhet som ger mig en hel massa må-bra-känslor!

Jag har läst fyra och ett halvt års musikteori, så jag kan väl en del i alla fall. Jag känner mig inte hämmad av det alls, jag tycker inte det känns som "regler" man får lära sig. Snarare en beskrivning av hur musik är uppbyggd, vad gäller tonarter, melodier, skalor och stämmor. Sen gör man ju vad man vill av musiken. Teorin skapar områden (eller vad man ska säga) och säger "inom detta området brukar väldigt många tycka att det låter bra" eller "detta tycker de flesta låter falskt eller otrevligt". Det jag gillar är att blanda! Ta en populär ackordföljd (som är populär för att många tycker att den låter bra!) och försök att byta ut ett ackord eller två till något som är helt utanför kartan! Eller ta en utflykt till en annan tonart och sedan tillbaka igen, men gör övergångarna så njutbara som möjligt. Det kan bli lite matematiskt för mig också, men så länge jag sitter vid instrumentet och spelar så hör jag ju vad som låter ok eller apa.

Jag sitter ju inte heller och tänker i de här termerna, utan känner mer som Dingbats sa:

Jag tänker naturligtvis inte i musikteoretiska termer när jag skriver, men jag kan koncepten. Jag tänker inte "F är dominant till Bb" utan "F till Bb vet jag låter så här".

.

Några år innan jag började läsa teori på gymnasiet hade jag ju gått igenom ackord på pianolektionerna. Jag lärde mig jättemycket - men inte genom mina pianoläxor, utan genom att sitta och improvisera, och utforska dessa tonarter och vilka roller ackorden i tonarten hade. När jag sedan läste teori i gymnasiet kunde jag sätta namn på det helt enkelt.

Och på tal om att ha teori som språk mellan musiker: när jag plugga producent i Växjö bodde jag ihop med en klasskamrat. En dag stämde han om sin akustiska gitarr helt slumpartat för att han ville ha ny inspiration, han var trött på att fingrarna tog samma vägar de alltid gjort. När han väl lärt sig några grepp (det var ju som att börja om från början nästan!) dröjde det inte länge förrän han hade en låtidé. Jag stod samtidigt i köket och lagade mat, när han ropar "vad tycker du ska komma efter de här ackorden?". Varken han eller jag hade någon aning om vilka ackord han spelade, men genom funktionsnamnen kunde vi ändå diskutera hur låten skulle gå! Liten kul grej. 🙂

[Johnny Boi]

Som sidospår:

Jag och tvillingbrorsan (Secret Circus) spelar in en [...] "kromatisk blues"

Den blev jag nyfiken på! 🙂

Sen kan man ju fråga sig vad gehör är, när man säger att man spelar på detta. Är inte detta "gehör" en form av applicerad musikteori? Dvs musikkunskap man tillförskanskat sig praktiskt snarare än teoretiskt (eller omvandlat från teori till praktik)?

Intressant! Jag tror nog också att det kan vara så!

Men jag känner att jag måste lära mig att bara ta fram teorikunskaperna när dom behövs och inte låta dom styra allt jag gör.

Låter helt rätt!!

Vi har snackat en del om det och det känns bannemig som det finns en typ av musik som inte går att notera, för det handlar så mycket om att anpassa sig till minimal tajming, som att ligga pytte före eller efter taktslag och att det kanske är något som händer i stunden eller att musiken sitter i kroppen, inte i huvet.

Helt rätt! Sväng, groove, häng, sån där otajthet i ett av instrumenten som får en att rysa av välbehag... Det är en oerhört stor del i vissa musikstilar!

"spela E, A, G, B, C, A och F#".. och när man frågar "ska alla vara dur-ackord?" så får man nedstötande blickar.

Taskigt ju! Det kan ju vara en hel massa tonartsbyten som ändrar allt från dur till moll tretti gånger! 😉

Musikteori verkar för vissa vara vad vetenskap är för djupt religiösa.

Det finns väl religiösa vetenskapsmän eller?

[Claes Holmerup]

Hur många cent snett måste man sjunga för att Claes ska uppfatta det som surt?

😆

Ja - det blir inte många i alla fall, men kan kanske vara intressant värdelöst vetande... 😉

Kollade lite snabbt för den goda sakens skull, men detta var genom datorhögtalarna och med sambon som tittade på Skavlan i bakgrunden, så jag antar att resultatet hade blivit ännu lite bättre om jag hade varit helt koncentrerad...):

Får kanske söka jobb någonstans som levande stämapparat... 😉

Redigerat 19 november 2010 av Claes

[pxm]

När man skall improvisera och spela är det väl viktigt att veta vilken skala som passar till det ackordet och/eller kunna göra en analys av ackordföljden ?

Det är väl så improvisationer inom all musik går till ??

[pikzel]

En sak jag märkt, framförallt bland hårdrocks-/metalband jag gillat, är att ju mer de utvecklas, bygger på sin kunskap inom musikteori och sångteknik, desto tråkigare blir deras musik.

[Claes Holmerup]

När man skall improvisera och spela är det väl viktigt att veta vilken skala som passar till det ackordet och/eller kunna göra en analys av ackordföljden ?

Det är väl så improvisationer inom all musik går till ??

Varför skulle det vara enda sättet?

Det går faktiskt också att använda öronen och helt enkelt spela det som fungerar ihop. Det behöver man inte kunna någon teori eller göra någon sorts analys för att klara, utan det räcker långt med hyggligt relativt gehör och trial-and-error.

Visst "analyserar" man när man lyssnar på hur det låter och sedan spelar det som låter bra ihop, men det är inte det folk brukar mena när de överdriver betydelsen av teoretiska kunskaper i konstnärliga ämnen...

[Umemagnus]

(utan att ha läst genom tråden)

För mig funkar det så att jag lirar och komponerar det jag gillar! Sen kan det ju vara bra att, eftersom att jag även är pedagog, kunna förklara vad jag gör, där kommer teorin in (ytterst kort förklarat).

Mao. spela, komponera, jamma det du tycker låter bra, så går det alltid på nåt vis att förklara teoretiskt.

Å kom ihåg, så länge du menar vad di lirar kan det aldrig vara fel, oberoende av teorier och "lagar"...

[Claes Holmerup]

(utan att ha läst genom tråden)

För mig funkar det så att jag lirar och komponerar det jag gillar! Sen kan det ju vara bra att, eftersom att jag även är pedagog, kunna förklara vad jag gör, där kommer teorin in (ytterst kort förklarat).

Mao. spela, komponera, jamma det du tycker låter bra, så går det alltid på nåt vis att förklara teoretiskt.

Å kom ihåg, så länge du menar vad di lirar kan det aldrig vara fel, oberoende av teorier och "lagar"...

+1

[pxm]

Men det är väl det man gör när man använder öronen till gehör???Hör vilket ackord det är eller i vilken tonart ackordsföljden ligger i och hör/anpassar tonerna/skalan/skalorna efter det???

[pxm]

Ovetandes eller vetandes!!!

[Claes Holmerup]

Ja, men det handlar som sagt inte om teori, utan kan vara ett autodidakt praktiskt kunnande - och då kan man inte blanda ihop det med teori.

Det är ungefär som att man vet att det gör ont om man lägger handen på en het spisplatta. Det vet man helt säkert om man har gjort det en gång (praktisk inlärning), men om man bara har fått berättat för sig att det gör ont (teoretisk inlärning), men aldrig testat själv så kan man inte vara riktigt lika säker på att det verkligen stämmer... 😉

Både teori och praktik ger förstås en mycket bra kombination, men när det gäller konstnärlighet så smäller praktiken mycket högre enligt min mening och teorin blir mer ett stöd som kan öka förståelsen och ge möjlighet att förklara för andra, som Umemagnus var inne på.

[Umemagnus]

min uppfattning är att man antingen spelar med huvudet eller med hjärtat.

jag har alltid haft problem att spela med skolade musiker, då dessa har

fastnat i en massa onödig analys (folk tenderar att tro att det går att

räkna ut den perfekta ackordsekvensen). Men, men... det är ju bara

två sidor av samma mynt egentligen. Det som räknas i slutändan är ju hur

det låter och om folk gillar det eller inte...

Efter lite gluttande i tråden...

Hade en bra lärare på KMH (ja, egentligen många bra lärare, men detta passar bra i sammanhanget), Ale Möller, multiinstrumentalist av rang.

Ang. hjärna/hjärta-grejjen...

Han menade (vilket jag också anammar) att man måste skilja på att lyssna med hjärnan och desamma med hjärtat. Kort "förklaring";

Hjärtat;

Tänk er det tillfället man sitter oc lyssnar på musik och, antingen, blir fullkomligt uppslukad, eller, med avsmak, lyssnar på musiken. Dvs. man uttrycker sina åsikter med känslor (bra/ dåligt/likgiltigt.. osv... )

Hjärnan;

Då lyssnar man oberoende av om man tycker det är bra eller dåligt, snarare, HUR och VARFÖR gör dom som dom gör? Varför låter just det där fräna partiet så fränt? Kanske pga. en typisk akordsgång? Eller var det en viss rytm? Solo? ..osv... Dvs. Man analyserar musiken, oberoende av vad man tycker är att "lyssna med hjärtat"...

Samma sak måste man försöka tillämpa då man (kanske dom första gångerna) lyssnar på sina egna inspelningar. Annars blir det så lätt; "fyfan..." (vanligt tycke, då man lyssnar på sig själv. Tänk dig bara den första gång du hörde din egen röst på en inspelning.. hua...).

Att analysera sin musik, sitt lir. Där kommer ju iof teorin in i det hela också. "Vafan håller jag på med?.." eller, "Jädrar va coolt... detta skulle jag vilja göra i en annan tonart också..." Allt detta funkar alldeles utmärkt att göra utan nån som helt teoretisk kunskap, men, man kan bespara sig en massa mödosam tid om man kan teorin.

Har själv en bakgrund som total teoretisk analfabet, mina första 16 år som instrumentalist. Blev dock (smått påtvingat) mer teoretiskt kunnig då jag gick mina fem år på KMH...

EDIT;

hrm... ja, Claes sa det jag sa, fast mycket mer lättförståeligt, under tiden jag försökte skita ur mig min trögflytande förklaring... 😉

Redigerat 19 november 2010 av Umemagnus

[mixopenta]

Sitter och skriver o mörkret på en laptop så jag skriver antagligen som en kratta...å det beror på mörkret och inte Whiskyn

Är inte själva komponerandet improvisation? För mig är det så, antingen jag sitter framför pianot eller komponerar "i huvet". Kan inte påstå att jag är särskilt bra på musikteori, emellertid har jag spelat så länge att skalorna liksom visualiseras framför mig på tangenterna, så jag har absolut inga problem att jamma. Fast jag har ingen aning om vad skalorna heter eller vad dom har för ursprung eller funktion...annat än att dom låter på ett visst sätt. 😱

Gick tror jag två terminer på kommunala pianoskolan i fyran femman, men tyckte det var så embarmeligt trist att spela efter noter och med fingersättning så jag beslutade redan då att jag skulle gå min egen väg. Jag lyckades ändå med bedriften att försörja mig (nåja) på musik i 20 år... sen stämde inte ambitionerna med verkligheten så jag gav upp och skaffade mig ett vanligt jobb för att kunna förkovra mig på hobbynivå innan den slutgiltiga attack-lanseringen som förhoppningsvis skall inträda om några år.. 😛

När jag började spela med rockband som tonåring på sjuttiotalet hånade vi alla dansband. När jag var drygt 20 anade jag att jag inte skulle bli nån rockstjärna, så jag började spela med dansband bara för att bevisa "håntesen", Jag höll ut i 2 år och insåg att vi som tonåringar hade haft rätt. Att sluta var sunt. 😆

Jag köpte en bok "Hearing and Writing Music" som en ansats att verkligen ta tag i mina mediokra teoretiska kunskaper. Bläddrade igenom den en gång och begrep inte ett jota. (Ska ta tag i det nån gång när tid infinner sig = Never)...

Jag tror det är bra att kunna reglerna men ändå vara stark nog i sig själv att bryta mot dom där det passar sig. Med åldern har Jag börjat märka att det skulle vara bra att veta inte bara när man ska bryta mot reglerna, men också hur. Detta för att snabbare komma förbi den där muren som oftast ¨tornar upp sig när man inte kan ta någonting vidare bara för att man inte vet hur helheten fungerar.

jaja, antingen harvar man på och låtsas som att man är bra på det man gör (och håller ingen annan med är man missförstådd), eller så tänker man att man alltid vet för lite och söker hela tiden nya vägar och möjligheter att utöva det man tycker är det roligaste som finns.

/Ulf

[debatt]

Får kanske söka jobb någonstans som levande stämapparat... 😉

Det är möjligt.

Den fråga man ställer sig är om de som inte har samma goda tonuppfattningsförmåga njuter mer i och med det bredare utbudet av musik de kan tolerera? Enormt många sångare, saxofonister, gitarrister etc tar surare toner än din toleransnivå.

Är det samma sida som figurerat förut i Studio Forum?

Minns att jag haft 2 fel på ett ljudmönstertest för bra länge sedan och alla rätt på nåt trumslagstest.

[Dingbats]

Den fråga man ställer sig är om de som inte har samma goda tonuppfattningsförmåga njuter mer i och med det bredare utbudet av musik de kan tolerera? Enormt många sångare, saxofonister, gitarrister etc tar surare toner än din toleransnivå.

Fast att kunna uppfatta skillnaden är ju inte samma sak som att tycka att det låter illa när det är 4 cent fel.

[debatt]

Fast att kunna uppfatta skillnaden är ju inte samma sak som att tycka att det låter illa när det är 4 cent fel.

Hmm. Du, det där tål att diskuteras. Antag att vi har en person som i testet kommer på nivån 40 hertz.

Jag inbillar mig att vb är mycket mer tolerant mot felspelningar än den som hör toner med 0.6 hertz skillnad.

Helt enkelt för att 40-hertzaren inte uppfattar felspelningar lika lätt.

Redigerat 20 november 2010 av debatt

[Dingbats]

Hmm. Du, det där tål att diskuteras. Antag att vi har en person som i testet kommer på nivån 40 hertz.

Jag inbillar mig att vb är mycket mer tolerant mot felspelningar än den som hör toner med 0.6 hertz skillnad.

Helt enkelt för att 40-hertzaren inte uppfattar felspelningar lika lätt.

Ja, det är väl klart att det funkar så åt det hållet. Men 30-hertzaren kan ju lika gärna vara lika förlåtande som 40-hertzaren, fast den hör 10 Hz bättre. Och samma sak med 15 Hz och 2 Hz och 0,3 Hz.

[debatt]

Ja, det är väl klart att det funkar så åt det hållet. Men 30-hertzaren kan ju lika gärna vara lika förlåtande som 40-hertzaren, fast den hör 10 Hz bättre. Och samma sak med 15 Hz och 2 Hz och 0,3 Hz.

Kan ja, men det är inte alls sannolikt normalfallet.

Edith: glömde ordet "normalfallet".

Redigerat 20 november 2010 av debatt

[Hellpig]

Inte alls , Angus Young ( AD/DC )kan namnen på tre ackord och det har ju gått rätt bra för honom.

Efter vad jag hört så kan han betydligt mer än så men det platsar inte i vad AC/DC representerar... men det är ju inte det tråden handlar om iofs. 🙂 Jag tror personligen att man kan stor nytta av att kunna mycket musikteori och det på flera olika sätt. T ex om man skall arrangera upp en låt - då tror jag man har fet nytta av det. Man kan göra det på känsla också - så klart - men den som kan sin musikteori kan ju i princip "räkna ut" vad som kan funka medan den obildade testar lite tills han finner något som faller på plats. Det ena är nog inte sämre än det andra men jag misstänker att den musikteoretiske har en viss fördel där.

Sedan kan man ju undra ibland ... jag tillhör definitivt inte den skaran som är duktig på musikteori - ibland önskar jag till o med att jag var bättre på det - men jag lirade för några år sedan i ett coverband med en kille som var grym på sånt där. När vi plockade ut låtar så kunde han dirigera hela bandet; där spelar basen tersen till kvinten på tredje noten på keyboardet och guran för ett A6 -2 med ett nersänkt fissdur. Eller något sånt. Men samma låt kunde lika gärna gå hem om man plockade upp en sliten acke-gura och sjöng sångmelodin till tre visackord. Kanske till och med mer då.

[debatt]

Nej, all musikteori i hela världen gör det inte automatiskt till bra musik.

[Demonproducenten]

Är en teoretiskt kunnig musiker "bättre" än en som inte kan ett skit?

nej

men förmodligen kan han lite mer

[Peter Roos]

Musikteori är ju alltid bra, så slipper man sitta i timtal och försöka uppfinna

ackord som redan finns. Det blir lättare att transponera låtar och så vidare.

Man kanske har ett parti som går i en tonart, som skulle passa in i en låt i

en annan tonart. Hade man inte haft lite teoretisk kunskap, så skulle detta bli

stora problem.

För övrigt så är det ju inte heller bra att vara för notbunden, tycker jag.

Redigerat 22 november 2010 av Sleap

[Zakyath]

"Saken är väl att många felaktigt tror att man blir "bättre" eller mer orginell bara för att man inte kan någon teori alls, pga att VISSA kända musiker inte kan det. Det som de flesta med den inställningen har gemensamt är att de har rätt kasst gehör och inte är särskillt duktiga, kreativa eller uppfinningsrika. Att tro att man blir en mer orginell musiker för att man inte kan någon teori är som att tro att man blir en mer orginell debattör för att man är analfabet."

https://www.flashback.org/sp15572789

Håller med om detta. Att köra trial and error gör ju endast att man lär sig samma saker, fast inte lika mycket, och att det tar längre tid. Även fast man bara kör på gehör spelar man ofta fortfarande i skalorna. Sen exakt vad som är nyttigt att lära sig är ju en annan sak.