Jump to content
Annons

Vad fick dig att börja med musiken?


zagabar

Recommended Posts

Jag började spela musik för den enkla men fortfarande fullt logiska anledningen; "för att få brudar utan att behöva dansa". 🙂

Eftersom jag var ung på 80-talet så var det dessutom så att de tjejer som gick på lokal konsert var coola, galna och hade svarta nätstrumpor medans de man kunde ragga på disco hade typ pastellgröna byxor och rosa pannband

Spelade punk och jag som var totalnybörjare fick ta basen. Spelade sen ett antal konserter utan att veta vad bandningen ”stod för”. Var nöjd med att hålla takten, stå bredbent och se cool ut ;-) Har en del gamla tejper kvar och det låter sjukt illa… 🙂

(mitt nya låter ärligt som gudabenådad musik i jämförelse...)

Nått att lägga upp? 😛

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 81
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Ojoj många här som har rötterna i gamla Amiga trackers. Har för mig att jag körde igång med Fasttracker eller Protracker i början av 90. Från början handlade det mest om att spela upp rippade spellåtar men med tiden så kom suget att göra egen musik. Började lira gitarr i samma veva och fick upp ögonen för svensk punk. 4 kanaler trummor och lajnad gitarr in i stereon, grymma demos blev det 🙂

Hade ett brejk från musiken på 8-9 år tills för lite mer än ett år sedan när jag köpte mig en Mac helt utan anledning. Började leka lite med garageband och vips så satt jag med Logic. Under senaste året har musikskapandet tagit fart rejält och roligare än någonsin tidigare. Spelar gitarr i ett hårdrockscoverband plus att jag har några elektroniska dansmusiksprojekt på gång. Musikkontot är numera en på tok för stor post i månadsbudgeten men smakar det så kostar det. 😛

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag kom in i musiken tidigt pga att farfar hade en Musikaffär i min stad/köping. Fick min första gitarr när jag var 8 år och sedan dess varit helt besatt av musik. Är så besatt att allt annat i livet som t.ex. utbildning, körkort, skaffa lya och flickvän fått vänta och nu är jag 25 år. Hade jag haft en flickvän hade hon varit ursinning på mig för att jag aldrig hade varit hemma och när jag hade varit hemma hade jag inte haft ro i kroppen att göra annat än med musik. Ett jobb är ett helvete för mig då jag inte kan få ut musiken ur huvudet när jagska tänka på annat och de åtta timmarna på jobbet känns som 8 timmar av mild tortyr.

Det är allvarligt ett problem för mig.

Link to comment
Dela på andra sajter

kul tråd, hoppar in med min historia här oxå! =)

Musiken har alltid varit del av mina föräldrars liv och så som det yngsta barnet i familjen har även jag blivit inskolad i musikens fantastiska värld. Mina föräldrar och mina syskon har alla någon slags musikalitet och pysslar med musik på "hobbynivå" på olika sätt. Själv är jag nog den i min familj som gått in lite extra för musiken och den enda som läst utbildningar i musik och ljudteknik. Dock har mina drömmar om att bli rockstjärna försvunnit nånstans i gymnasie-åldern då verkligheten hann ikapp mig.

Men egentligen började jag inte "praktisera" musik förrän i "mellanstadiet" (som det kallades på min tid) då jag tog piano-lektioner några gånger men eftersom jag tyckte det var roligare med scouterna, som schemamässigt krockade, så blev det scouterna istället för piano. Men det gjorde mig inget då jag kände att jag faktiskt lärde mig mer själv genom eget upptäckande.

I slutet av mellanstadiet eller början av högstadiet så blev jag intresserad av elgitarren. Min äldste bror spelade elgitarr och det tyckte jag var så fräckt att jag också ville göra det. Ungefär i samma veva blev jag fascinerad av inspelning och ägde på den tiden en synt som jag kopplade till datorn som agerade midi-sequencer. Att spela in audio på den gamla datorn var dock inte så enkelt, så jag fick ta hjälp av kassettdäcket där jag gjorde mina pålägg. När jag var klar så fick jag spela av kassetten till datorn igen och vips så var min "digitala" inspelning klar. 😛

När jag började gymnasiet så började även min musiksmak att "mogna" och jag lärde mig tycka om band såsom Toto, Sting, Chicago, Mr Mister, mfl och lärde även känna herr RoBERT. Vi och ett par andra spelade in en liten cover-skiva med fyra Toto-låtar och det var första gången jag var i en "musikstudio"! 🙂 Efter den inspelningen ville jag i framtiden själv sköta spakarna och tänkte att jag en dag skulle kunna jag göra det minst lika bra.

Idag flera år, instrument, terminer, inspelningar, musikstilar, skolor och spelningar senare sitter jag i min lägenhet med min fru, katt och gamla gitarr... inga platina-skivor på väggen, inget polarpris, inget nobelpris i ljudteknik... Jag har inte kommit nån vart i den här branchen! 🙂 Haha, men mycket har jag lärt mig, och roligt har jag haft. Och mer skall jag lära mig och mer kul ska ja få hehe =) I Love Music!

Näe, Ja' e' int' bitter..!

Ha de fint gubbs and gumms!

Redigerat av Limpan
Link to comment
Dela på andra sajter

Precis som för Burnie o Hellpig så var det KISS som fick igång mig. Jag fick KISS Alive av en polare till storasyster när jag var 7 och har som många andra haft väggarna KISSterade 🙂 Det dröjde sen tills jag blev 13 innan jag fick min första gitarr. En Takeraru som jag fortfarande äger! Den hänger som en klenod på väggen i vardagsrummet, ommålad många ggr och just nu ospelbar.

Började i mitt första band Magic Touch ( efter en KISS-låt såklart ) som 14-åring och har spelat sen dess i olika former o konstellationer. Är 37 nu och har inte lessnat eller haft längre uppehåll. Lär mig nya grejer/instrument , näsflöjtar o stilar när inspirationen tryter. Har turen att just nu få jobba med musik o kultur på heltid. Inte som rockstjärna (jo ibland på lokala pubar 🙂 ) men glädjer barn o gamla bla. Det är svårt att hinna med sin egen musik dock.

DAW är ganska nytt för mig och jäklarns vad möjligheter där finns, lärt mig mycket här tack. Har haft stor skräck för att våga prova. Kasett-porta var min grej i många år å sen kämpat med en BOSS BR-864. 😛

Keep rockin´!

Är förövrigt inte bara ett stort KISS-fan (70- talet) utan jag hittar ofta nåt jag gillar i de flesta musikstilar.

Link to comment
Dela på andra sajter

Vet heller inte när jag började med musiken, den har alltid funnits där. Min släkt är tokstor och i princip alla håller på eller höll på då det begav sig förr om åren med musik. Tror det började med mormors piano sen farsans gitarr, orgel och dragspel. Morsan var väl den som mest var hemmafru men lyssnade alltid på musik. Och en annan gillade det mesta. Tills min storesyrra kom hem med sin kille som hade Kiss Destroyer på vinyl. Då fick man upp ögonen för hårdrocken. MEN jag har alltid vart allätare. Syrran var ju tokig i ABBA så det fastnade för en annan oxå. Fast först när man blev mer seriös med musiken så förstod man mer hur jävla bra ABBA var. '

Men mest hårdrock var det som spelades när jag hade makten över stereon hemma. Farsan skakade på huvet och fattade inte alls det där med distorsion. Det var Bosse Larsson och Nygammalt som gällde för han.

Jag har aldrig vart fast vid ett instrument, utan det är allt-i-allo-musikant. Fast jag är inget vidare på nåt av det.

Men sen vid 12-13 års ålder så fick jag praktisera i en riktigt bra studio och det var där jag fick en del svar hur saker och ting funkade. Sen dess har intresset för ljudteknik hängt med.

Sen början av 90-talet har man jobbat professionellt med ljudteknik, både i studio och live, där live har nog vart den största delen med turnéer och konserter, och musicerandet har hamnat lite på sidan av.

Intresset kommer alltid att finnas där. MEN visst... jag har haft mina funderingar på att lägga av. Det är inte direkt en billig hobby. Och en del av intresset är just tekniken med pluggar och datorer och ljudkort som jag fullkomnligt älskar. Ljuvligt att sitta vid datorn och testa och leka med olika pluggar. Men är det värt det? Det är ju bara ett verkyg för att skriva musik?! Kanske dumt då att bara leka och ha roligt med grejjer som bara kostar en massa pengar? Men efter funderingar så kommer jag nog aldrig att lägga av. Vad fan ska jag göra annars? Har inga andra inressen mer än musik. Och om jag kan skriva en å en annan låt så är det bara en bonus. Hamnar det på en platta så har jag ialla fall lämnat fotspår efter mig när man väl är död! 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Har inga andra inressen mer än musik.

Var glad för det du. Jag har alldeles för många intressen som jag hoppar alldeles för mycket mellan. Blir inte mycket av nått av dem på det viset.

Jag är så avundsjuk på de som bara har ett intresse som de kan gå upp i totalt och bli riktigt duktiga på.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag såg och hörde Chris Lancelot's dåvarande band Augustan Age (senare Night Arrow senare Grace senare Dive) i deras skyddsrumsreplokal i märsta någon gång 1985-86. Ett par veckor senare köpte jag mig en bas.

Innan dess brukade farsan vinna kassettband eller skivor på de löpartävlingar han deltog i och eftersom han inte var speciellt intresserad av Squeeze, Kenny Rogers, Waylon Jennings eller Madness fick jag de finfina priserna. Jag lyssnade faktiskt enbart på de fyra skivorna i typ 7 år.

Jag kommer aldrig lägga av med musik. Det har blivit en allt för stor del av.. ja min identitet så det vore omöjligt. Det vore också totalt ansvarslöst av mig att inte låta min son växa upp omringad av musik.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag kommer aldrig lägga av med musik. Det har blivit en allt för stor del av.. ja min identitet så det vore omöjligt. Det vore också totalt ansvarslöst av mig att inte låta min son växa upp omringad av musik.

Ett prima exempel på en bra förälder. Heja!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag är så avundsjuk på de som bara har ett intresse som de kan gå upp i totalt och bli riktigt duktiga på.

Jag ville ha cross-motorcykel när jag var mindre, älskade sån sport. Men farsan drog gränsen direkt. Han sa att musik kräver mjuka och smidiga händer och fingrar, medan cross kräver järn-nypor. Du får välja, antingen köper vi instrument, eller båge.

Det jävligaste är inte när man surnar till på päronen. Det jävligaste är när man surnar till på dom och ändå förstår att dom har rätt 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag började spela gitarr när jag var 20 för att testa, ett år senare vart jag inlurad i ett hiphopband, när det bröt upp så fortsatta jag att göra beats för betalning och det är väl i princip vad jag gör idag också bara på större skala.

Jag funderar på att sluta och ge upp varje gång jag är mitt i ett projekt, när pengarna börjar försvinna och enorma mängder återstår, men sen i slutet på projektet när allt börjar flyta ihop så sitter man ändå där och jagar kontrakt till nästa projekt 😕

Link to comment
Dela på andra sajter

En kompis introducerade det eminenta Fasttracker II för mig i mitten av 90-talet.. Han gav mig programmet plus ett par låtar som fick plats på en vanlig floppydiskett.. Från de låtarna plockade man ljud och började leka själv..

Sen gick man på lanparty och fick fler .mod och .xm-låtar, plus en drös med .xi-ljud.. På den vägen gick det..

Tycker fortfarande att det är skoj att lyssna på de gamla låtarna man gjorde på nittiotalet.. "Mixning och mastring, vad är det??" 😛

Har sedan dess gått igenom Cakewalk, Fruityloops, Reason och slutligen nu Cubase, med Reason via ReWire, tycker det är underbart att göra musik, har aldrig funderat på att sluta, men inspiration och kreativitet går i vågor, ibland tar det flera månader innan man sätter sig och plinkar lite... Men det kommer alltid tillbaka. 🙂

OMg så härligt! Precis samma väg för mig, när det gäller dator och programvägen. Fast första trackern jag kom igång med blev Hearttracker på amigan, klarade bara av 4 kanaler =P

Jag tog ett steg till efter dig. Från Cubase och Rewire Reason till Logic och rewire Reason =P

Visst är det underbart att lyssna igenom gammalt gott. Jävlar va mkt potential det finns dock i det gamla att göra om. Kommer att bli ett roligt project!

Link to comment
Dela på andra sajter

Fick dessutom chansen att få jobba med en av Sveriges bästa musikskapare i mitten av 80-talet.. Grejen av att han skulle göra musiken till en musikal som skulle lanserar i London men han behärskade inte konsten att skriva noter.. Så han köpte en synth för nästan 2 miljoner som skulle fixa detta åt honom. Meeen.,. För att få ljud ur detta monster så måste man skapa ljud.. Mitt jobb vara att hjälpa till och bygga ljudbanker etc.. Eftersom detta monster byggde på patent från Yamaha.. Och eftersom jag hade gjort en hel del FM-sound åt dom så blev det mitt jobb att under ca 14 dagar få detta musikmonster att låta som allt från stråkar till blås och allt där i mellan.. Kul hade vi och höll på till 04.00 på morgonen.. Folköl och kall falukorv gick åt 😛

Jisses, coolt! Vad hette monstret? (synthen alltså)

Link to comment
Dela på andra sajter

För mig började det med piano. Mamma spelade själv ibland och visade mig när jag var liten. Efter den obligatoriska blockflöjten i lågstadiet var det alltså helt självklart att jag skulle ta pianolektioner när jag började 3:an (fast jag funderade ett tag på valthorn istället eftersom det verkade roligt 😛). Köpte senare en keyboard som i högstadiet eller gymnasiet byttes ut mot min första riktiga synth, en Korg M1.

Spelade lite tillsammans med en kompis, som också hade gått piano->keyboard->synth, men det blev väldigt få låtar och istället mest bara konstiga ljud... -Men vi hade kul iaf! 🙂 Han introducerade mig för datorsequencers (Cakewalk och även lite Cubase), och jag har varit Cakewalk trogen sedan dess. När vi sedan efter gymnasiet flyttade till olika universitet sålde han sina synthar medans jag skaffade några till... Och på den vägen är det... 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...

Jag började skriva låtar, eftersom jag i de tidiga tonåren spontant improviserade fram egna melodier, när jag gick och småsjöng.

Jag höll på att lägga av med musiken för tre år sen, när jag blev sönderstressad på jobbet, samtidigt som min omgivning mest bestod av negativa människor och energitjuvar!!!

Peter

Link to comment
Dela på andra sajter

jag började min musikaliska karriär med att plinka på min farmors stålsträngade äggskivare...

Övergav den för att i lågstadiet gå över till "tvångsflöjt". Dvs, alla var tvungna att spela blockflöjt..Jeeeeez.. (undra hur många kreativa hjärnor som släckt sitt musikintresse där??). HUrsomhelst, när jag gick i fyran, fick jag börja med gitarr. Då blev det coolt igen. Var väl ingen höjdare på gitarr, men caset var iaf tuffare än blockflöjtfodralet.

När jag var 12 år, var jag på ett musikcafé hemma i byn där jag kommer ifrån. Där spelade ett spelmanslag på några konstiga instrument jag aldrig hade sett förrut. Det hette nyckelharpa. Hade inte så mycket till övers för musiken dom spelade, men instrumentet var spännande.

Efter ett år av privatlektioner hos spelledaren i spelmanslaget, blev jag dock med i detta spelmanslag. Himla skoj. Spelade med dom några år. Sen kom jag med i ett gäng som lirade lite "roligare" folkmusik (irländskt osv). Samtidigt under denna tid, hade jag min första kurs på nyckelharpa. Blandat med lite småprojekt, grupper och solospel, höll jag på så (mest uppe i västerbotten) fram till sommaren 2000. Fram till dess var musiken enbart en kul hobby. 00-01 gick jag en ettårig kurs på E.S.I (ett folkmusikinstitut) i uppland. Där började mina lärare att pusha mig att söka in på KMH.

På tredje försöket kom jag in på KMH (2003). Eftersom att jag mellan 1987-2002 i princip inte läst en enda not, så blev det att hårdplugga teori.

Pluggade tre år på musikerutbildningen, sen blev det två år på pedagogpåbyggnaden. Är nu i princip klar (har några småsaker kvar). Men, jag jobba halvtid som musikpedagog, och resten av tiden är det frilans-musicerande...

Hursomhelst, jag har lirat i 17 länder och kan leva på mina instrument.

2009 så ser det ut som att det blir en hel del resande igen (USA, Sydafrika, Kina, England, Skottland och Irland)... men, det är bara i "ungefär"-läget ännu...

Link to comment
Dela på andra sajter

2 kompisar skickade in en mobilinspelningen när jag satt på en fest och sjöng och spelade lite gitarr, till ett talangjakt företag som nappade och tog ut mig till en sångtävling.. och jag va helt klart helt ovetande tills det ramlade in ett mail med tider osvosv.. och man kan ju inte tacka nej för att stå på scen för första gången. och det gick bra och nu har ja snart hållit på 1 år :rolleyes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag minns det så väl. Det var julen 1996. Jag hade spelat lite gitarr i skolan men hade inget större intresse av musik vid den tiden. Så kom julklappsutdelningen. Fick ett hårt paket av formen av en CD-skiva. Det var min far som hade gått till en skivaffär och frågat "Jag är ute efter en skiva till en 14-åring, vad har du att rekommendera?". Öppnade paketet lite lagom entusiastisk och det innehöll Metallicas nya skiva Load. Jag blev helt såld och en dröm tog form i mitt huvud. Det tog inte lång tid från dess tills jag hade alla metallicas skivor, och jag jobbade hela den kommande sommaren för att ha råd att köpa en elgitarr. Tack far! Jag kommer aldrig glömma det julaftonen!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag minns det så väl. Det var julen 1996. Jag hade spelat lite gitarr i skolan men hade inget större intresse av musik vid den tiden. Så kom julklappsutdelningen. Fick ett hårt paket av formen av en CD-skiva. Det var min far som hade gått till en skivaffär och frågat "Jag är ute efter en skiva till en 14-åring, vad har du att rekommendera?". Öppnade paketet lite lagom entusiastisk och det innehöll Metallicas nya skiva Load. Jag blev helt såld och en dröm tog form i mitt huvud. Det tog inte lång tid från dess tills jag hade alla metallicas skivor, och jag jobbade hela den kommande sommaren för att ha råd att köpa en elgitarr. Tack far! Jag kommer aldrig glömma det julaftonen!

Det var fint skrivet!

Ja!

Link to comment
Dela på andra sajter

Fick ett hårt paket av formen av en CD-skiva. Det var min far som hade gått till en skivaffär och frågat "Jag är ute efter en skiva till en 14-åring, vad har du att rekommendera?".

Där ser man vad tillfälligheter kan vara avgörande för ens framtid. Han hade ju likagärna kunnat plocka fram något skräp som du inte haft minsta instresse av.

Link to comment
Dela på andra sajter

Musik "speciellt gitarr" har alltid intresserad mig redan som litet barn när farsan lirade Hendrix på kassettband

så brukade jag stå som en staty framför högtalarn och lyssna som i trance.

På skolan och bibloteket lyssnade jag på dem vanliga rockbanden Deep Purple, Nazareth, Uriah Heep, mm mm,

Det var Kiss som verkligen fick mig att vilja börja spela ett instrument helst GITARR.

Inte bara deras musik utan också deras kläder "fy fan vad tuffa"

Jag vägrade konstant utsätta mig för blockflöjtstraumat som drabbade alla i musiken på skolan.

Man var ju rebell och spela blockflöjt fanns ju bara inte i min vildaste fantasi.

Dock så började jag trummkurs först innan jag hoppade på gitarrspelandet

Jag köpte en Hobbexgitarr "Elplanka" tror jag den hette och en FBT 10w stärkare.

när jag fick min första sommajobbslön.

Grannarna (vi bodde i radhus) och Morsan/Farsan måste haft goda nerver antar jag.

Eftersom dem lät mig hålla på fast det lät fördjävligt.Kunde inte ens stämma guran i början,men spela det skulle jag.

Sen bildade jag rockband gick gitarrkurs på Abf och gjorde egna låtar och spelade in demo i bastun på en 4 kanals Rullbandare.

En vanlig dynamisk skitmick rakt in i bandaren "inga preamps eller mixerbord vi visste ju inget annat".

Som vi kopierade till kassetter som vi skickade till flera skivbolag "dem fick sig nog ett gott skratt om dem lyssnade på den

det lät katastrofalt dåligt".

Sen flyttade 3/4 av bandet inkl undertäcknad till fjollträsk för att göra KARRIÄR vi fick ett brutalt uppvaknande.

Va fan vi var inte dem enda som ville bli rockstjärnor.

Verkligheten kom ikapp och jag la spelandet på hyllan ett par år förutom lite klinkande på nån akkegura

när jag hälsade på hos nån kompis.

Dock fanns intresset där hela tiden det var orken att träna för att bli bra som saknades

Jag började spela igen i början av 90-talet.

Vi var några polare som alla hade lagt av att lira och ville prova spela musik igen

Vi fick låna grejjer av studieförbund och hade "rockcirkel" Vi lirade bara covers men

FAN VAD KUL DET VAR.

Vi sket i att bli KÄNDA vi spelade för att det var kul inget annat

Och det året fick jag en squirestrata i julklapp. och köpte en Marshall jcm 800 sen var man hooked forever.

Sen har jag vart fast i beroendet och har tränat så mycket att jag nästan skadat mig för alltid

"varit tvungen att hålla mig ifrån guran nån vecka då och då"

Datorstudion fanns i tanken reda då och jag prövade att spela in via datan redan när win95 kom.

Jag visste att Mac var det som gällde om man ville slippa allt krångel men plånboken sa tyvärr ifrån.

Så det fick bli PC och jag köpte ett turtle beach ljudkort och programet D.O.P.

Men det krånglade bara "inte kortet eller programmet antar jag utan min dåvarande brist på datakunskap".

Men drömmen om datastudion låg och malde i min hjärna hela tiden under 90-talet men blev aldrig verklighet.

Jag köpte första numret av Studio när den kom ut men fattade nada av all tekniklingo

Så jag gav upp direkt det var för krångligt och jobbigt tyckte jag.

Men så för lite mer än 2 år sen så köpte jag ett Emu ljukort med Cubase le,Sonar le & Live lite

Och gav mig själv verkligen TIDEN och VILJAN att lära mig använda datan som musikstudio.

Studiotidningen och det här forumet blev min lärare

Och ídag är jag djävligt glad att jag inte gav upp så fort det krånglade.

Och min dröm om egen hemstudio börjar bli en sann dröm fyller på med prylar allt eftersom jag får råd

Bygger ljudabsorbenter själv har byggt en studiodata själv från grunden. tack för tipset studio

Köpt midikeyboard,Aktiva studiomonitorer,kondensatormick gått Cubase kurs på Abf mm,mm,

Allt det där hade jag inte haft en aning om om inte tidningen studio hade funnits.

Och så här ska jag fortsätta ända tills den dag jag inte orkar mer utan är tvungen att läggas in på äldreboende

Men gitarr och munspel och en data kommer nog att följa med dit också.

Link to comment
Dela på andra sajter

Luddmann (oregistrerad)

Status Quo, fick mig att börja lira, sen sa någon att bas var lättare än Gura, så det blev det bas, vetefan om det är lättare ???

En hel del gånger har jag funderat på att sluta, det mesta berodde nog på reporna..........

bandet bestämde kl 16.00 sen dök det in ett par gura-lirare klockan 20:00, sen stod man och jamma i två timmar till 22:00

Inget för mig, så då tog jag mej en rejäl funderare.......

Ingen speciell kul upplevelse !!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har alltid lyssnat på musik och köpt skivor sen jag fick min första stereo vid 6-7 års åldern.

Sedan på högstadiet stod jag alltid och kollade på när två polare var DJ's och blev riktigt intresserad. Frågade därefter fritidsledaren om jag också kunde få prova, varpå han sa; - Ja du kan ju prova iallafall.

Sen var jag fast i DJkarusellen och slet på somrarna för att kunna köpa egen utrustning när man blev för gammal för fritidsgården.

Några år senare vart jag lite sugen på att göra egen musik man kunde spela upp för folk på spelningar. Tankade hem någon demo av Fruityloops 3.5 (tror jag), vart mer intresserad och jagade sedan rätt på en olaglig kopia på FL. Sen gnetade jag på i flera år och utvecklade mig sakta men säkert.

Just som jag började bli duktig och min musik började låta proffessionell och folk verkade börja uppskatta det man gör så kraschade datorn (i Mars tidigare i år) och jag kände också att jag behövde en liten paus från skapandet.

Idag, 23 år gammal, har jag fortfarande inte lagat datorn/köpt en ny och vet heller inte om jag kommer göra det. Minskat intresse har det absolut inte att göra med, däremot dyker det upp annat hela tiden jag "hellre" tar mig tid till.

Mitt i "karriären" drog jag på mig tinnitus också som är väldigt allvarlig, så jag vet inte om jag ens bör hålla på med musik.

Saknar det dock, och FAAN så kul man haft alla sena nätter där inspirationen bara flyter på och man knappt hinner med att få ner allt i datorn =)

Kan kanske tillägga att jag inte spelar något instrument alls, har inte ens försökt lära mig, men det har gått finemang ändå =)

Redigerat av Tehraks
Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...