Opus99

Tycker ibland det är intressant att skumma igenom lite experimentella grejor. Oftare än man tror så är det såna "off the map"-upptäckter som senare formas till att bli- eller förändra vår tekniska beskrivning/förståelse av olika företeelser. Inte för att man vill så split, men .. det går liksom inte att komma ifrån känslan att i det här fallet ruvar en rejäl diskussionsmässig kollision i kulisserna. 😕 (som inte jag tänker delta i dock). Det går bara inge bra att kombinera okonventionella publikationer + vaga belägg, med inställningen att man skiter i vad andra tycker. Finns tydlig högmodighet i det tonfallet.

Roland dimension D LA-2A Fairchild 1176 Spl transient designer Precision Enhancer kHz Precision De-Esser Precision Maximizer Plate 140 🤪

Det första jag märker i MP3, förutom frekvensen, är dynamiken. En riktigt skarp virvel - typ Kafff - blir ofta lite ihop-smetad med hi-hat och får dessutom ett "spöke" för anslaget - lite som ett baklängesreverb före anslaget. Det låter mer schwafff än Kafff. 320 kbps har ju bandbredd nog att nå upp till Nyquist, så där är det inte så lätt att höra på frekvenserna. 160 kbps når upp till 22050 hz or 320 kbps det dubbla. Men jämför man sida vid sida med original wav-filen så hör man ofta lite skillnad, främst i dynamikens fräsch-het. Lyssnar man dessutom på sidorna i M/S konfig, så hörs det direkt att det är MP3. Men i vanlig användning, så tror jag inte man störs av att det är lägre upplösning alls. Edit: jag pratar om CBR nu, förstås.

http://www.kellyindustries.com/stereo_tools.html

Jag ser två pattar 😎

Jag tycker nog det är musikerns ansvar ändå ja, att han ser till att ha trummorna och skinn, strängar osv i den kondition som ger ifrån sig det ljud han är nöjd med eller alstrar det ljud som han avser. Är han inte nöjd med hur det låter, natura, så kan han ju inte sätta igång och klanka på teknikern. Samtidigt gör många tekniker kopplingen, att inspelade trumskinn, som inte är nästan splirrans nya, så är det en ansvarslös och orutinerad trummis man har att göra med, ibland är det är att dra lite för snabba slutsatser. Det kan t.o.m. vara en ekonomisk fråga, att musikerna pungat ut med 1000 kr per skalle för att hyra en studio ett par dagar och efter den tusenlappen så har trummisen inte råd att köpa nya skinn (kostar ofta flertalet tusenlappar för trumsetet). Det är ju också lite en fråga om att göra det bästa av vad man får med, precis som musikerna gör. Sen är det klart att det finns de väldigt unga och orutinerade garage-banden som helt planlöst hyr en studio och kommer dit med förhoppningen som .. när man går till super-frisören, att nu ska man bli snygg, typ, att se Def Leppard sounded framför sig .. att teknikern ska få dem att låta bra. Det är ju helt orimligt att begära det av en tekniker. Märker man att såna förhoppningar finns, då tycker jag teknikern borde sätta sig och beskriva för dem det han förstår att de inte känner till; att om man vill få fram ett ljud som är radikalt annorlunda än hur de själva faktiskt låter när de spelar tillsammans, så kräver det andra förutsättningar, arbetssätt och även annat förhållningssätt när man spelar instrumenten ... och kanske ge dem tips och råd om hur var de kan söka inspiration och hjälp för att nå dit. Klart dom kan bli lite besvikna, men en ljudtekniker kan ju inte vara dagis-mamma på heltid. Musiker får ta lite av sitt ansvar med. Är man planlös, och kör på, och inte heller vet om att man är planlös, då kommer det en betongvägg förr eller senare, och det överlever man nog 😎 Blandar man ihop producent och tekniker-rollen, om det är en och samma person .. ja, då kan prioriteterna bli snåriga värre. Då gäller det att den personen kan skilja på sin egen åsikt och andras åsikt. Men helt klart är nog, att det är en hel del såna här idealistiska krockar som försigår i vårt avlänga land, och både tekniker och musiker blir less på varandra och känner sig kränkta.

Yeah .. ljudets klang är otroligt överskattat som musikalisk förmedlare

Det här är ju en av anledningarna till varför man ska skilja mellan ljudtekniker och producent. Producenten gör styra val, sätta prioriteringarna och ställa de frågor som de övriga inte har ställt sig än. Han kan bana vägen för att resultatet ska bli som upphovspersonerna avser, och kan sätta in prioriteringar och inställningar redan från första början. En ljudtekniker har inte den möjligheten. Kommer bandet in i studion, och ljudteknikern tycker att trummisens sätt att spela för ljudteknikern att framstå som dålig .. då kan väl lika gärna trummisen säga samma sak tillbaka, att ljudteknikerna sätt att spela in och krana ljud får trummisen att framstå som dålig. Man kan lika gärna fråga om det är trummisens spel det är fel på, eller teknikerns inspelning/mixning. Och då låser sig läget, och osämjan kommer som ett brev på posten. Hela tiden återkommer frågan om vem som ska ha tolkningsföreträdet, ifall någon känner sig missnöjd. Om inget är bestämt, så är det ofta en person i den sociala hierarkin i sällskapet som tar sig tolkningsföreträdet - dvs den person som är mest ledartyp, mest bestämd, otålig eller har högst social status. Resulatet av det, brukar så gott som alltid bli skit - musikaliskt, ibland ljudmässigt med, och inte minst skapa sån osämja och sårade människor att sällskapet har inte kan, eller har svårt att umgås som förut efter det. Det är därför jag kräver att vem som ska ha tolkningsföreträdet och vilka som ska ses som uppdragsgivare och vilka som ska ses som utförare måste bestämmas på förhand. En ljudtekniker är en ljudtekniker för mig. Jag kan förstå andra synsätt på saken, men själv har jag svårt att gå med i projektet om inte ljudteknikern är ljudtekniker och inget annat. En ljudtekniker, enligt min definition, ska fånga, lagra och klargöra ljudet på det sätt som kompositionen förmedlar, och om ljudteknikern är osäker på sin tolkning av saker så ska han tala med, och fråga de vars låt och spel det rör sig om. Musikerna har ansvaret för att de ger ifrån sig det ljud de själva känner sig nöjda med. Om teknikern fångar upp det ljudet väl, och musikerna tycket det låter skit, då ska musikerna inte skylla på teknikern. Därför är det viktigt att teknikern fångar upp det rena ljudet, eller tar exakta direktiv ifrån musikerna. Då kan inte musiker med kassa instrument eller ljud skylla ifrån sig. Men om ljudteknikern tar ett beslut att trigga trummorna, med ljud han säger är bra, då har musikerna rätt att klaga på honom - för det är ju hans val och inte deras. Likaså kan unga musiker inte komma in i studion med en förhoppning och total tillit till teknikern, för det finns ingen tekniker som kan göra ett sånt jobb utan att sabba vänskapen mellan de inblandade. Musikerna måste ha sin grej som de utövar, som ljudteknikern måste fånga upp. Det ska vara ett samarbete, en symbios. Men på samma sätt kan en tekniker inte sitta och begära att saker ska låta på det sätt som han behöver för att få ett ljud som han är nöjd med. Tänk er en tandläkare som klagar på en patient för att hans tänder inte är i det skick som krävs för att tandläkaren själv ska känna sig nöjd liksom. En sjöman ber inte om gynnsamma vindar, han lär sig segla. Det gäller såväl musiker som tekniker. Som musikutövare, så vet vi alla hur fruktansvärt kränkande, sårande och desillusionerande det är ifall man gjort sin bästa låt, som man är så super-nöjd och glad över, och så kommer någon in och bufflar sig fram och har sönder allt den kunde ha blivit. Det är förkrossande ibland, som nån satt på ens flickvän. Och sen tvingas man höra den låten gå runt stan på skivor och folk lyssna till det och tro att detta är mitt sanna uttryck, precis som jag vill ha det, och folk t.o.m. berömmer en för något man känner mest skam för. Jag vägrar vara med om sånt, och om det ändå händer så sitter jag absolut inte still och ser på medan det händer. No way.

Bilden funkar. Men whåt da fåkk? sådär har jag aldrig sett forumet - ever.

Människan är ju lite så. Vi anpassar oss och vänjer oss vid, och lär oss själva att uppskatta det som omger oss mest. Vare sig det är satanism eller gudfruktighet, besprutad eller obesprutad mat, mp3 eller 24/96. Det är inte så att vi uppfattar något som är av större kvantitet eller mest konsekvent som bra, eller att något är bra rakt av oavsett vi tycker det eller inte. Karameller kan upplevas som gott eller vidrigt, helt beroende på vad vi är van att tycka sen innan. Vi åtrår, och man lär sig åtrå det man ser, känner och upplever varje dag. Det är ju därför folks åsikter och uppfattningar är så dramatiskt olika, överallt i världen 🙂

Vad som helst kan ju uttrycka konst. Det är ju inte materialet i sig, utan andemeningen och det materiella syftet som gör något till konst - eller inte. Annars kan ju du stämma någon annan för plagiering för att han använt ett A-moll ackord i sin låt, samma som du gjort. Jag tror rättens riktlinje är huruvida det är upphovsrättsmannens levebröd eller inte. Där tror jag frågan vilar. Det är en anmälan som ska utredas, och om rätten fastslår att anmälan mot Piratbay inte har laga grund, så gäller detta bara anmälan mot Piratbay. Men det är inte lagstiftande eller vägledande överlag. Så förstår jag det.

Uppgradera, i mina öron låter det som att förnya den man har - en ny version eller en mjukvarumässig uppgradering. En sån uppgradering gör man mest för att tillverkaren har hittat små brister i funktionaliteten eller kompatibiliteten och rättat till dem. Men om uppgradera betyder "skaffa sig en bättre" ... ja då skiljer det mellan om man upplever ett problem med det man har, och att det är därför man skaffar en annan ... eller om det helt enkelt är så att man har köpsjukan, och vill köpa sig till känslan av tillfredsställelse, genom att köpa en kompressor som är dyrare i inköp än den man har, och att funktionalitet och ljud har väldigt lite med saken att göra.

Hagström då? 😉

Använd limiter för att få upp volymen. Men, när du lyssnar till vilken effekt limitern för, så se till att volymen för "limiter" och utan limiter" är exakt lika, och att du kan växla mellan de två lägena med ett enda knapptryck. Då hör man tydligast. Alltså, om du ökar volymen 2 db med limitern, se till att sänka utvolymen, lyssningsvolymen, med 2 db, så nivån alltid är densamma. Limiting hörs oftast på virvel och bas/bastrumma först. Det hörs på de allra starkaste/skarpaste spikarna i ljudet först. Så det tar inte bort mycket dynamik, men det grumlar till tydligheten lite granna.

😉😆

Håller med vissa ovan. Rigga en mick, hämta flickvän och en flugsmälla, starta inspelningen och ner med brallorna

Instämmer. På 80-talet var det nästan tvärtom. Det är hur man drar på eller sackar ner som gör det så musikaliskt och levande. Ibland handlar det om hela komp men lika ofta handlar det om att lägga vissa markeringar lite före eller lite efter, eller att man tar upp tempot eller ökar drivet lite mer på refrängen än på versen osv. Man kan öka eller minska drivet och ändå hålla exakt samma tempo. Driv är ju bara hur framåtlutat det är. Gör man det här rätt, alltså stödjer upp känslan i melodin eller texten eller följar harmisarna på precis rätt sätt .. så låter det precis som det ska. Då låter det som man håller tempot, fastän man inte gör det. Håller man däremot tempot dator-jämnt, så låter det som man inte håller tempot. En bra trummis har inga problem med att hantera det. Tempot går upp och ner aningen, och markeringar och fraser i trummorna böjs lite fram och tillbaka, men högst avsiktligt och vädigt exakt avvägt, och medvetet. Men sen mitten på 90 så är det här lite av ett minne blott. Producenterna känner inte ens till begreppet. Dom tycker att "hålla tempot" eller "spela tajt" är detsamma som att ligga vakum-tajt på ett klick som går i exakt samma tempo från början till slut. "Tajt" har ingenting med "hålla tempot" att göra, alls. Tajt betyder bara samspelt, och samspelthet kräver inte "hålla tempot" för att fungera, utan bara att folk spelar "tillsammans" med samma feel. Folk förstår liksom inte längre, att för att det ska upplevas som man håller tempot exakt, så måste tempo och/eller driv öka och minska lite granna på olika ställen. Det här vet nästan varenda dansbandsmusiker som spelar till dator 10 gånger i månaden, att samma låt kan låta skitsnabb en kväll och seg som sirap nästa kväll, fastän det är exakt samma tempo (dator-styrt). En trummis kan ha lagt en otroligt bra insats, men om basisten inte spelar med i det svänget så kan en sån basist få det att låta som trummisen inte håller tempot. Det har hänt undertecknad hur många gånger som helst. Man kan jämföra med hur vi pratar, i olika tempo, vi förstärker eller förminskar vissa ord, hur vi fraserar, tonfall, tonhöjd, och hastigheten i orden minskar och ökar både rytmisktoch ryckigt, allt för att få fram det så det låter som det ska. En mening låter inte mer slagkraftig för att man pratar som Carl Bildt eller nån billig tal-syntes som uttalar varje stavelse med exakt samma hastighet och tonfall/tonhöjd. En mening låter som mest slagkraftig och "rätt" om innebörden och uttalet stämmer överens, och det är samma med en trummis och musikens tempo. Spelar man bara exakt platt på klicket, spirakt i samma tempo, så låter det mindre musikaliskt, mindre "rätt", mindre smooth. Om intensiteten i låten ökar t.ex. på refrängen, och trummisen behåller samma driv och samma avvägning av sväng-nyans som före refrängen (för han spelar till klick) .. då låter det som han sackar, håller tillbaka, eller är tung i arslet. Samma sak när refrängen slutar och intensiteten går tillbaka, då brukar man få höra att man "ökar", eller spelar flamsigt. Oftast blir det mycket mycket enklare för övriga musiker att lägga till sin insats ovanpå trummisens inspelning om man hoppar klicket osv. Så, trummisen sätts på att spela till klick, och sen märker prod-killen att .. nja ... det låter liksom lite dött. Det svänger inte, det saknas nåt ... och så tittar dom menande på trummisen. Sånt blir man så urless på. Vad ska han säga? förklara för dem att det är deras uppfattning om hur musik fungerar som är fyrkantig och grundar sig på datortänkande och inte musiktänkande, och att det är därför det blir som det blir? då åker man ju ut. Det är därför producenter ska vara musiker själv, som kan musik och de små nyanserna i den, och inte datormänniskor - tycker jag.

Samtidigt kan det vara på sin plats att fråga sig vilka förhoppningar man har på trummisen. Jag vet inte hur många gånger folk har tyckt man är ett hopplöst fall, för att man inte kan slå mellanslag med rullande 16-delstrioler och slå löpande åttondelar på hi-haten samtidigt. Eller att man spelat så tajt mot klicket, att klicket inte hörs, och sen när folk tar bort klicket så klagar dom på att man ökar eller är ostadig ... "det hörs ju tydligt ju" säger dom med bestörta ögon. Finns ett skräck-exempel där Yamahas tekniker skulle spela in trummor för deras Motif serie, och anlitade en av världens mest kapabla och mångbegåvande monster-trummisar, Vinnie Colaiuta. De tyckte hans trummor lät skit, och körde med han till tusen, byta skinn, stämma om, micka om, ställa om bastrumpedalen, anslagsvinkel, spela barfota .. till slut strippade han bort alla trummor så bara bastrumman var kvar, och enligt Yamahas tekniker lät det som allra bäst när han stod lutad fram över bastrumman så pass att han fick stödja sig genom att hålla upp sig mot bastrummans framkant. Det gjorde att bara tån var kvar på bastrumpedalen, och hälen var uppspänd i luften av en helt utsträckt vadmuskel och sen skulle han slå an bastrumman så hårt han någonsin kunde, trampa nedåt med kraften av en spark nästan, för då fick de fram bäst ljud. Det slutade med att han bröt ankelbenet i vristen och fick kuta omkring med gips i en månad. Han sa det själv efteråt, att han borde ha sagt till de där kaxiga producenterna, att han vet mycket väl vad som får bra ljud ur trummor, att dom inte var kloka i huvet. Bara för att ett behov finns, innebär det inte att det är rimligt att begära det av honom. Att begära av någon att han villkorslöst ska kunna prestera vad än man tycker han ska, då ska man nog se till att kunna göra villkorslösa prestationer själv med - inom sin gren. Och det finns det ingen som kan - oavsett område. Så, att använda rätt verktyg för rätt uppgift, är en bra början. Man kan lika gärna säga att det är förhoppningen/behovet som är fel, som att säga att trummisen är fel.

Jag fick för mig att han gjorde det. Så kackigt de flesta mixar låter av hans låtar så verkade det vara ytterligare belägg. Men samtidigt kan det ju lika gärna vara andra som stökar till mixen .. never mind. Back to topic.

Om man inte heter typ Danja, så man kan ta ut typ en miljon för att mixa/prodda en låt 😄

Det allmänna uppfattningen som jag hört, verkar vara att så låga frekvenser som subbar ger ifrån sig inte är så riktnings-beroende. Ju högre frekvens det är på ljudet, desto tydligare hör man varifrån det kommer, riktning osv. Men ju lägre frekvenser, i synnerhet så låga ljud som subbar bumlar ur sig, hör man inte alls någon tydlig riktning ifrån. Den kan stå bakom en, och man hör i princip ingen stor skillnad.

Jag tror man måste fråga sig mer precist vad det är man vill. Vill man att inspelningen ska låta i princip som det gör när ni spelar tillsammans? eller vill man att musikerna ska spela på det sätt som ni kräver av musiken, att den ska låta? Även om man kan tycka det är samma sak, så är det inte så i praktiken. Hur många gånger har man inte hört hur det ska låta, och hyrt in en professionell saxofonist, och det han gör låter inte alls som man tänkt sig att det ska låta eller hur det ska funka .. men det han gör låter riktigt bra, på ett helt annat sätt än det man tänkt sig skulle fungera. Det är ofta den vägen många skivor görs, att man går in i inspelningen med en riktigt fast bild eller övertygelse, som sen skenar av åt något lite annat håll och som funkar riktigt bra ändå och har sin charm. Vill man att inspelningen ska låta som ungefär som ni gör när ni spelar ihop, så är det bara banda. Men vill man att musikerna ska spela efter vad musiken kräver, så får man göra detta möjligt. Det kan kräva att musikerna övar upp sig en nivå eller två. Alla övar individuellt och man övar tillsammans som band. Det krävs rätt mycket för det. Det andra alternativet är att man anlitar andra ljudkällor, någon som programmerat stämmor, eller hyr profesionella musiker osv. Det finns ju en paradox i det här med att sträva mot sin målsättning. Det är lite som att jaga horisonten. För om bandet lyckas komma ihop sig så pass bra, att alla medlemmar övar 2 timmar om dan i ett helt år, och dessutom 2-3 rep i veckan där repen tillägnas en strikt effektiv rutin .. det kommer man väldigt långt på. Det kräver liksom att alla bandmedlemmar tar ett ansvar och ett aktivt deltagande - ett balanserat givande och tagande. Men samtidigt, när man når dit man ville, så har horisonten ändrat form, tycker att det är inte så speciellt här där horisonten man jagade ligger, och istället ser man en ny horisont som är lika lockande .. då kommer man att känna att .. fan, det behövs så lite för att det ska bli så mycket bättre. Så man är liksom aldrig "framme", aldrig "färdig" ... det är så för alla människor, amatör som proffs och genier. Ofta är det så att genier lider ännu mer av sina brister än glada amatörer gör.

Om jag tycker att en av musikerna inte bidrar vad som behövs, även om jag vet att han presterar sitt allra bästa, så är det något man skapar en lösning av innan man gör någonting - alls. Om båten inte tål speciellt mycket sjögång, om man vet om det, och ändå ger sig ut på långtur i den .. och sen börjar man klaga när den tar in vatten och motorn skär ... *rycker på axlarna* Det är för sent då, det finns inga bra och speciellt fredliga lösningar på sånt. Det är klart, man kan inte alltid förutse alla problem-områden på förhand. Men det får man ta med i beräkningen. Varje bra kapten vet att resan går aldrig utan förändringar i schemat, i prioriteterna, i person-kemin. I de fall man märker av att något inte fungerar, så är det en fråga om vem som ska ta det slutgiltiga beslutet .. om hur det ska lösas. Så hierarkin och prioriteringen måste finnas till på förhand. Att trummisen blir sårad av att hans insats ska raderas och underkännas, det blir han bara om det inte ens fanns på kartan innan. Att någons insats kan behöva justeras, det är inte sårande om man är med på den möjligheten från början. Det är inte vad som görs, utan ofta hur det sköts, som gör det sårande.

Exakt. Det är precis som dom tänker "fan, va B-igt gjort dom har det. MIN grej ska minnsan vara som det ska vara" och liksom gör sin community eller grej som det ska vara nästan helt i revansch, för att visa upp hur bättre man är, på nåt sätt. Och på vägen dit, när man genomför det, så upptäcker man att det finns gott om faktiska/tekniska/ekonomiska skäl eller hinder som gör att man faktiskt blir tvungen att göra på det sätt som man själv tyckte var så B-igt i den andra tjänsten. Å i slutändan blir det bara 5% "bättre" än den andra tjänsten. Och vid det laget har man ju skiftat fokus, liksom lärt sig ursäkta varför man inte får till det som det ska vara; att om man besökte den community man just gjort själv, så hade man tänkt "fan, va B-igt gjort det är. MIN grej ska minsann vara som det ska vara". Det är så barnsligt, för det är precis samma väg som utvecklaren av den första tjänsten gick.

Jag får ofta frågan "men, varför lägger du inte upp nån myspace sida för?", eller "Vadå, är du emot facebook eller vadå? Om du ska va så himla trotsig så är det ju ingen som ser det i vilket fall". Det är inte ofta som andra är mottagliga för tankegången att jag ser ingen mening i det. Totalt waste of time för mig. Att vissa andra gör det, det ser jag inte ner på. Alla ser väl sina skäl till att göra så, men jag ser mina med. För mig verkar MSN, ICQ, camconnect, communities, webbchattar, blogg-karteller ... det är mest ett sätt att lindra tristess, på nåt sätt. Man undrar vad som händer i världen och skapar konton på fnörton communities, har MSN/ICQ igång till som tätt och chattar med vänner och främlingar om totalt nonsens, man blir stammis på webbchattar, läser andras bloggar, bloggar om andras bloggar, ser till att ha samma bild & smeknamn på chattar, MSN och communities, man blir en virtuell kändis ibland de andra som gör samma sak .. men vad är det man gör egentligen? vad ska det leda till? och om man inte är intresserad av det så .. ja då måste man väl vara sjuk ☺️