Hur börjar ni på en låt, skalor, ackord?

[DaCriLL]

Tråden rensad - håll er till ämnet nu boyz.

haha du hade lite och göra där 😉

[Die Hard (oregistrerad)]

Jobbar man professionellt och skall förklara för någon medmusiker hur man vill att de skall spela hjälper det enormt om båda kan sina teorier, mest för att inte spilla massa tid och undvika irritation "MEN vaff@n.. jag har ju SAGT hur du ska spela.."

[zulo]

Om du istället för att byta ut, lägger till en 2:a så får du en 9:a (om jag inte minns fel).

Inte riktigt, det blir en "add9". En "riktig" 9a innehåller också 7an (den lilla). Dvs tonerna C, E, G, Bb, D.

En grej som kan vara bra att tänka på är att ackord är "ters-staplingar". Lägger man till ett F på 9an cå får man ett C11. En enklare variant är "pop-elva", dvs ett Bb-dur med C i basen, kan skrivas Bb/C.

F ö tycker jag att teori kan vara till god hjälp - man kan få impulser till att testa nya grejer genom att läsa om dem. Teori är dessutom bara ord på praktik, helt enkelt ett fackspråk, ett sätt att kommunicera. Även de som påstår sig inte kunna teori kan åtminstone litegrann - annars skulle de inte kunna spela och än mindre göra det tillsammans med andra. Om nån i bandet säger att låten går i "G" så kan nog de flesta här på forumet hänga på...

[zulo]

Alltså förlåt på förhand, men vad är det för genre vi snackar?

Om det inte är jazz eller liknande runkmusik utan vanlig atonal pop osv, kan man inte bara skita i reglerna och bara köra?

Lär dig dur och moll-ackord...

Ojdå... ;-) ...är inte dur- och mollackord ett teoretiskt uttryck..?

Dessutom skulle jag i så fall vilja kalla "atonal pop" för "runkmusik" - därmed inte sagt att jag inte skulle gilla den musiken som sådan (men sitter dock inte och runkar till den eller annan musik).

[DaCriLL]

helt ärligt, va du än lär dig på ett instrument är teori, ackorden, skalor, allt det är teori det oxå.

folk förknippar teorin med nån nisse som kan massa grekiska ord för att beskriva vilket finger man ska ta bort för att göra ett 7ackord.

allt du lär dig på instrumentet är musikteori ju. sen hur djupt du vill dyka är din ensak.

om du vill lära dig hur var och varför man ska ta bort just det fingret för att göra ett 7ackord.....eller så lär du dig bara hur man tar ackordet, det är fortfarande musikteori alltihopa.

[Claes Holmerup]

Jag kan inte hålla med riktigt där.

Om man lär sig spela ett instrument utan att lära sig någon teori, så handlar det om praktik och gehör - och kan inte förväxlas med teori.

Det är som att säga att en hemmafixare som själv har lärt sig genom trial-and-error hur man bäst bygger ett staket, har lärt sig teori om hur man ska slå i spikarna eller drar i skruvarna bäst. Visst kan han har lärt sig tillämpa den metod som är bäst teoretiskt sett också - men det är ju helt och hållet praktiska kunskaper för hans del ändå.

Praktik och teori är olika saker, helt enkelt. Att det ena inte utesluter det andra, är lika självklart som att det ena inte heller automatiskt är kopplat till det andra.

Bara för att jag kan ta ett ackord på pianot, så innebär det inte att jag kan teorin. Jag kan ju ta ackordet utan att ens veta vad tonerna heter - och spela en snygg ackordsföljd utan att ha en susning om varför det låter bra, eller hur...?

[AnthonyS]

Jag kan inte hålla med riktigt där.

Om man lär sig spela ett instrument utan att lära sig någon teori, så handlar det om praktik och gehör - och kan inte förväxlas med teori.

Det är som att säga att en hemmafixare som själv har lärt sig genom trial-and-error hur man bäst bygger ett staket, har lärt sig teori om hur man ska slå i spikarna eller drar i skruvarna bäst. Visst kan han har lärt sig tillämpa den metod som är bäst teoretiskt sett också - men det är ju helt och hållet praktiska kunskaper för hans del ändå.

Praktik och teori är olika saker, helt enkelt. Att det ena inte utesluter det andra, är lika självklart som att det ena inte heller automatiskt är kopplat till det andra.

Bara för att jag kan ta ett ackord på pianot, så innebär det inte att jag kan teorin. Jag kan ju ta ackordet utan att ens veta vad tonerna heter - och spela en snygg ackordsföljd utan att ha en susning om varför det låter bra, eller hur...?

Om du hitar på egna begrepp och ord för vad du gör vid pianot, dvs. utan kunskap om vedertagen musikteori själv döper toner, skalor och ackord, talar vi om ett musikteoretiskt kunnande då?

[Potchipoo]

Oftast börjar jag med en trumloop eller någon släpig fyrtakt på mitt DAW, sedan något tråkigt riff med elgitarr/bas, som i sin tur blir roligare när gitarrmelodierna läggs på med diverse delay-effekter (älskar delay).

Jag har kommit på mig själv att jag är en "vers-kille".. har lättare för att skapa verser helt enkelt. Jag har lite svårare för att komma på bra refränger, av någon anledning, så där kan jag behöva ta hjälp ibland av en kompis, som i sin tur alltid börjar sina låtar med refränger. (Han har dock svårare för verser, så vi kompletterar varandra bra ibland.)

När jag tycker att jag hittat en bra bas/grund, så börjar jag lägga sångpålägg... och här vill jag verkligen bara gå in i mitt undermedvetna och flumma. Det kan ta en tid innan jag känner mig bekväm och kan gå in för det ordentligt. Allt måste kännas rätt runtomkring.

Jag gör helt enkelt en enda sångtagning och den får låta hur illa och smörig som helst. Jag tvingar mig lite halvmotigt igenom en lyssning av min flummande sånginsats, och noterar det som känns intressant (vissa ord, meningar tar jag fasta på lite extra). Det är inte alltid jag förstår vad det egentligen betyder, men jag gillar när det undermedvetna talar. Och utifrån "the best of the sångtagning" spinner jag vidare på det eventuella temat, och försöker tolka mig själv på... på något sätt. Faktiskt!

Jag har ganska lätt för att improvisera fram melodier, så det brukar aldrig vara några bekymmer. Har svårare för att faktiskt dela upp låten och få struktur på den, med partier som refräng, bryggor osv... Och därför har jag kanske 30 påbörjade, jäkligt bra projekt, som jag bara är för lat för / eller har svårt att driva vidare med.

Har det senaste försökt att bara komma bort från dator-miljön och sätta mig med gitarren eller annat instrument, på någon annan plats och bara skriva en låt där.. det kräver dock att man hittar det där harmoniska lugnet och bara kan flumma iväg ett par timmar... då har sitter liksom låtidén i huvudet på ett annat sätt, för alltid... (kanske). Men sådant kommer inte alltid på beställning, dock.. det gör väl iofs ingen typ av kreativitet förmodar jag.

Fin konst tvingas/pressas inte fram för snabbt 😉

[Claes Holmerup]

Om du hitar på egna begrepp och ord för vad du gör vid pianot, dvs. utan kunskap om vedertagen musikteori själv döper toner, skalor och ackord, talar vi om ett musikteoretiskt kunnande då?

Nej. Det är fortfarande ett praktiskt kunnande - inte teoretiskt. Om man bara spelar så har man dessutom oftast inget behov av att sätta namn på det man spelar. Det blir förmodligen inte mycket till hemmasnickrade "teorier" heller i det läget, eftersom det ju inte behövs när man omedelbart kan spela in det man gör.

Jag kan använda mig själv som exempel - och jag tror att jag liknar väldigt många andra som är autodidakta. Jag tänker inte ett ögonblick på vad jag spelar när jag totar ihop en låt utan jag letar mig fram till vad som låter bra ihop genom trial-and-error.

Jag kan visserligen läsa noter hjälpligt, men då klinkar jag mig fram tills jag kan spela på gehör. Jag har alltså lite grand teori som stöd i de fall som det är nödvändigt - men det är verkligen inte mycket (typ: tonernas namn, dur/moll och b och #-förtecken - så fråga mig inte vilka toner som ingår i ett Dmaj-11, för jag har inte en aning även om jag förmodligen har använt ackordet här och där...) och det är heller inte ofta dessa magra teorikunskaper kommer till användning...

[AnthonyS]

Nej. Det är fortfarande ett praktiskt kunnande - inte teoretiskt. Om man bara spelar så har man dessutom oftast inget behov av att sätta namn på det man spelar. Det blir förmodligen inte mycket till hemmasnickrade "teorier" heller i det läget, eftersom det ju inte behövs när man omedelbart kan spela in det man gör.

Fast det där var faktiskt inte riktigt vad jag frågade efter. Vi förutsätter i exemplet att någon faktiskt hittar på egna namn på ackord, skalor och toner osv., oavsett om det behövs eller inte. Personen säger att "den tonen heter blå, nästa heter röd" eller vad vi nu vill. Är det fortfarande inte ett teoretiskt kunnande vi talar om då? Eller utesluter vi det, eftersom det inte handlar om den officiellt vedertagna "korrekta" teorin?

[Valle]

Om du hitar på egna begrepp och ord för vad du gör vid pianot, dvs. utan kunskap om vedertagen musikteori själv döper toner, skalor och ackord, talar vi om ett musikteoretiskt kunnande då?

Nu är jag lite nyfiken på vart du är på väg.

Ett spädbarn kan "lära" sig skrika på olika sätt för att uppmärksamma sina föräldrar på ett det är dags för mat, blöjbyte eller läggdags. Jag hoppas verkligen att du inte menar att spädbarnet i fråga har begrundat några teoretiska grundstenar för att uppnå sin effekt...

Man behöver faktiskt inte vara "underbarn" för att kunna något utan att nödvändigtvis behöva koppla det till någon faktisk teori.

[Frekvensspektrumanalysator]

Om du hitar på egna begrepp och ord för vad du gör vid pianot, dvs. utan kunskap om vedertagen musikteori själv döper toner, skalor och ackord, talar vi om ett musikteoretiskt kunnande då?

I mitt band är det nog ingen som vet skillnaden på en sjua och en nia. Vi pratar i termer som "Entombed-skala", "Sabbath-riff", "Motörhead-komp", "James Brown-markering" osv. Saker som är förbjudna är "Maiden-slingor" och "Thin Lizzy-stämmor". Vi förstår varann rätt bra ändå.

[Valle]

I mitt band är det nog ingen som vet skillnaden på en sjua och en nia. Vi pratar i termer som "Entombed-skala", "Sabbath-riff", "Motörhead-komp", "James Brown-markering" osv. Saker som är förbjudna är "Maiden-slingor" och "Thin Lizzy-stämmor". Vi förstår varann rätt bra ändå.

😄 Härlig "teori"!

Men det är ju det som är viktigast, förstår man varandra är det bra.

Men... "Thin Lizzy-stämmor" förbjudna!? 😮

[AnthonyS]

Nu är jag lite nyfiken på vart du är på väg.

Ett spädbarn kan "lära" sig skrika på olika sätt för att uppmärksamma sina föräldrar på ett det är dags för mat, blöjbyte eller läggdags. Jag hoppas verkligen att du inte menar att spädbarnet i fråga har begrundat några teoretiska grundstenar för att uppnå sin effekt...

Man behöver faktiskt inte vara "underbarn" för att kunna något utan att nödvändigtvis behöva koppla det till någon faktisk teori.

Håller med.

Det jag hade hoppats få komma fram till var att det är frågan om ett visst mått av teoretiskt kunnande även om man inte lärt sig vad ackord heter eller vad en ters, kvint eller kadens är men ändå mycket väl vet vad som passar bra ihop och att just några toner låter extra bra till ett visst ackord. Personen i fråga skulle mycket väl kunna abstrahera i sitt sinne och fundera ut vad som skulle kunna låta bra i en helt ny melodi, baserat på det "kunnande" personen redan har. Att sedan förklara varför det är som det är skulle å andra sidan på en gång visa på en tydlig gräns för vilken typ av teori personen i fråga har tillgodogjort sig.

Men när det gäller just musik tror jag att det är svårt att dra en stenhård linje mellan teori och praktik, där det ena utesluter det andra. Man måste då först vara noga med att definiera vart gränserna för det abstrakta och teoretiska kunnande går.

[Valle]

Det är när det är dags för gränsdragningar och definierande som debatten i stort sett kan ses som döende.

Jag får väl vara lika fåfäng som vanligt och ta mig själv som exempel:

Långt innan jag teoretiskt sett förstod de olika skalornas/tonernas inbördes betydelse, och långt innan jag ägde en egen gitarr, så brukade jag stämma gitarrer efter hur jag tyckte att det skulle låta. Jag drog i stämskruvarna tills jag "hörde" att det lät "rätt" (eftersom "E-A-D-G-H-E"-stämningen lät helt "fel"). Oftast blev det någon form av öppet ackord, kan jag såhär i efterhand konstatera.

Finns det någon musikteori inblandad här?

[wellness music]

I mitt band är det nog ingen som vet skillnaden på en sjua och en nia. Vi pratar i termer som "Entombed-skala", "Sabbath-riff", "Motörhead-komp", "James Brown-markering" osv. Saker som är förbjudna är "Maiden-slingor" och "Thin Lizzy-stämmor". Vi förstår varann rätt bra ändå.

Ha ha, det var ju grymt bra, även om jag tycker att maidenslingorna kunde fått vara tillåtna 😄

[AnthonyS]

Det är när det är dags för gränsdragningar och definierande som debatten i stort sett kan ses som döende.

Haha, då kanske det var dags?

Skämt åsido, jag tror debatten är hopplös i det här fallet. Så länge det finns ett visst mått av prestige i att ha lärt sig så mycket som möjligt utan att ens ha sett ett notblad kommer diskussionen att se ut ungefär som den gjort hittills. Som den ändlösa diskussionen rörande teknik i förhållande till "känsla". Herregud vad infekterad den debatten är.

[Claes Holmerup]

Debatten kan inte sluta ännu. Tänk på Godwin's lag... 😉

Nåja - debatten är som sagt hopplös så länge folk målar in sig i sina respektive hörn och inte vill förstå att det finns mer än ett sätt att lära sig spela och skapa bra musik.

Jag kan fatta hur kvintcirkeln fungerar om jag anstränger mig - men jag bryr mig inte, utan spelar istället det jag tycker låter bra. Det går snabbare och blir bättre än om jag försöker mig på olika teoretiska grepp för att komma vidare. Samtidigt förstår jag att man kan ha väldigt bra nytta av teorin - om man har intresse av att lära sig den.

Teknik/tajthet/intonation mot känsla är alldeles riktigt en lika meningslös diskussion, liksom analogt mot digitalt och mycket annat som dyker upp då och då... 😉

[DaCriLL]

Jag kan inte hålla med riktigt där.

Om man lär sig spela ett instrument utan att lära sig någon teori, så handlar det om praktik och gehör - och kan inte förväxlas med teori.

Det är som att säga att en hemmafixare som själv har lärt sig genom trial-and-error hur man bäst bygger ett staket, har lärt sig teori om hur man ska slå i spikarna eller drar i skruvarna bäst. Visst kan han har lärt sig tillämpa den metod som är bäst teoretiskt sett också - men det är ju helt och hållet praktiska kunskaper för hans del ändå.

Praktik och teori är olika saker, helt enkelt. Att det ena inte utesluter det andra, är lika självklart som att det ena inte heller automatiskt är kopplat till det andra.

Bara för att jag kan ta ett ackord på pianot, så innebär det inte att jag kan teorin. Jag kan ju ta ackordet utan att ens veta vad tonerna heter - och spela en snygg ackordsföljd utan att ha en susning om varför det låter bra, eller hur...?

absolut, men varför gå den långa vägen om man inte behöver? man vinner ingen magisk kreativitet på det.

kreativiteten kommer ju från hur den sen andvänder ackorden, inte hur du lärt dig dom.

för och ta staket exemplet, en snubbe med byggnadkunskap, hade slängt upp staketet på en eftermidda, medans den andra står med sitt 7e försök 2 veckor senare och äntligen är klart.

samma mål, 2 vägar. en längre en kortare.

nu ser jag detta hela ur ett gitarrperspektiv som kanske är annorlunda än piano, men att sitta och lista ut hela pentatonic skalan istället för att läsa det ur en bok är bara slöseri med tid.

kreativiteten kommer från hur jag använder skalan, inte hur jag lärt mig den.

ska kanske klargöra att jag är inte EMOT "självlärdom", jag är bara emot hela "Anti-teori"-attityden.

[Claes Holmerup]

absolut, men varför gå den långa vägen om man inte behöver? man vinner ingen magisk kreativitet på det.

Precis! Varför ta den långa vägen och lära sig teori när man kan börja spela direkt istället...? 😉

kreativiteten kommer ju från hur den sen andvänder ackorden, inte hur du lärt dig dom.

Exakt! Med hjälp av gehöret så blir det lika rätt även om man inte kan ett jota teori. 😉

för och ta staket exemplet, en snubbe med byggnadkunskap, hade slängt upp staketet på en eftermidda, medans den andra står med sitt 7e försök 2 veckor senare och äntligen är klart.

...eller så sitter teoretikern och letar i sina böcker efter bästa sättet och tar 2 veckor på sig, medan praktikern greppar sina verktyg och är klar på en eftermiddag... 😉

samma mål, 2 vägar. en längre en kortare.

Absolut! 🙂

nu ser jag detta hela ur ett gitarrperspektiv som kanske är annorlunda än piano, men att sitta och lista ut hela pentatonic skalan istället för att läsa det ur en bok är bara slöseri med tid.

Och för den som är mer praktiskt lagd känns det meningslöst att läsa den där teoriboken istället för att börja spela på känn - learning by doing. 😉

kreativiteten kommer från hur jag använder skalan, inte hur jag lärt mig den.

Kreativiteten finns där långt innan man förstår någon teori alls - och gör den inte det, så är det inte lönt att lära sig teorin heller...

ska kanske klargöra att jag är inte EMOT "självlärdom", jag är bara emot hela "Anti-teori"-attityden.

...och jag är emot tankarna på att man automatiskt använder "teori" så fort man spelar. Teori och praktik kan vara väldigt bra komplement till varandra, men i vissa fall behövs bara det ena - eller bara det andra, utan att tvunget vara kopplat tillvartannat - och utan att tvunget vara helt fristående från vartannat.

Sorry - men jag kunde inte motstå att vända lite på dina kommentarer... 😉

Jag är varken för eller emot teori, men eftersom jag är till största delen autodidakt (självlärd), så blir överdriven teori-"propaganda" helt verklighetsfrämmande för mig, eftersom jag inte har några problem alls med att göra musik utan att bry mig om någon teori. Självklart kan det vara bra att lära sig teori, men som jag ser det så är det mer av intresse för att förstå hur allt hänger ihop, än någon sorts nödvändig grund för att kunna skapa musik.

[DaCriLL]

för djävulen claes haha, va du tvungen att dela upp hela inlägget sådär, nu måste jag ju skriva 10 svar haha 😉

Precis! Varför ta den långa vägen och lära sig teori när man kan börja spela direkt istället...? 😉

hehe ja det är ju sant, men jag tycker o andra sidan att man ska inte ska börja med teori,

ser mer teorin som ett sätt att fördjupa sina kunskaper när man väl kommit till en viss gräns i sitt spelande. sen är piano lite enklare att "plocka upp och spela" än en gura, bara man håller sig till de vita tangenterna klarar man sig haha, gitarr är lite värre.

Exakt! Med hjälp av gehöret så blir det lika rätt även om man inte kan ett jota teori. 😉

haha sant igen då 😏 o andra sidan har jag inte sett nån gitarrvirtuos som lärt sig på endast gehör.

...eller så sitter teoretikern och letar i sina böcker efter bästa sättet och tar 2 veckor på sig, medan praktikern greppar sina verktyg och är klar på en eftermiddag... 😉

okej, nu jävlas du bara 😛

Absolut! 🙂

Och för den som är mer praktiskt lagd känns det meningslöst att läsa den där teoriboken istället för att börja spela på känn - learning by doing. 😉

dom flesta har väl ändå börjat med nån nybörjarlärobok, typ "lär dig spela ........." och sånna.

ackord diagram får väl räknas som teori det med. sen på gitarr är det ju inte det lättaste att lista ut ackorden, dom öppna standard ackordem alltså.

Kreativiteten finns där långt innan man förstår någon teori alls - och gör den inte det, så är det inte lönt att lära sig teorin heller...

kunde inte hållit med mer

...och jag är emot tankarna på att man automatiskt använder "teori" så fort man spelar. Teori och praktik kan vara väldigt bra komplement till varandra, men i vissa fall behövs bara det ena - eller bara det andra, utan att tvunget vara kopplat tillvartannat - och utan att tvunget vara helt fristående från vartannat.

nä man kan ju inte direkt säga att man "använder" teori hehe,

Sorry - men jag kunde inte motstå att vända lite på dina kommentarer... 😉

Jag är varken för eller emot teori, men eftersom jag är till största delen autodidakt (självlärd), så blir överdriven teori-"propaganda" helt verklighetsfrämmande för mig, eftersom jag inte har några problem alls med att göra musik utan att bry mig om någon teori. Självklart kan det vara bra att lära sig teori, men som jag ser det så är det mer av intresse för att förstå hur allt hänger ihop, än någon sorts nödvändig grund för att kunna skapa musik.

haha de e lugnt, har inget annat för mig ändå 😉

nej någon nödvändig grund för att skapa musik är det ju absolut inte.

men som gitarrist är det väldigt få av oss som vill bli "trubadur"-bra på guran, de flesta av oss vill nå virtuos-nivå.

och jag har väldigt svårt att se någon nå den nivån på gura utan att lära sig nån teori.

men nödvändigt för att plinka på en gura, nej absolut inte.

[Ibowfornoman]

Den kreativa processen fram till första tonen eller rytmen är sjukt viktig för mig. Jag letar först och främst efter känslan. Infinner sig inte den "rätta" känslan är det något som inte stämmer vid just det givna ögonblicket. Då brukar jag "ladda om", nollställa mig med olika intryck. Kan vara allt från pauser, böcker, polare, sprit, jesus, satan. You name it.. Det viktigaste är att jag är nöjd med det jag gör. I slutändan brukar det ordna sig.

[van Caine]

Som ljudtekniker jobbar jag nästa uteslutande på rent gehör. Som sounddesigner jobbar jag helt på gehör men utgår ifrån en plan. Som musiker jobbar jag helt på gehör, och det är helt och hållet baserat på stundens nycker.

Jag vet ingenting om musikteori rent tonmässigt, kan inte noter, vet inte vad det finns för ackord....och bryr mig ärligt talat inte. När jag komponerar och producerar så är den enda regel jag bryr mig om ifall det låter bra eller inte. Att jag inte tänker sätta ord på något är ärligt talat lite för att jag alltid vill utveckla mig utan att riskera falla in i vanor. Och musiker är inte ett yrke för mig just nu, så jag kan göra vad jag vill. :-)

En låt startar dock i stort sett alltid på samma sätt för mig: Jag hittar en ny rolig leksak, ett ljud jag gillar, eller har kanske lekt fram nåt kul på nåt instrument som jag spelar in. Nästa steg brukar vara att namnge låt-embryot. Efter det bygger jag på där ifrån :-)

Jag vet aldrig hur det börjar, och jag vet aldrig hur det slutar! Som producent beror dock min approach till olika låtar helt på vad vi har för grundförutsättningar, samt hur långt bandet vill att jag ska styra upp det. Det viktigaste jag ser det som då är att behålla bandets identitet så långt som möjligt, men göra den större.

Visserligen handlade tråden om hur man påbörjar egna låter, men imho så är kreativt producerande lite samma sak, men med respekt till andras åsikter och artisteri :-)

[Claes Holmerup]

Benny Andersson kan inte noter, men han har lyckats ganska hyggligt ändå. 😉

Jag har också fått för mig att väldigt många inom folkmusiken är autodidakta, men de kan ändå vara sanslöst duktiga på sina instument. Teori och praktik är alltså inte beroende av vartannat - och teori är inte nödvändigt för att bli en virtuos, utan det räcker att spela, lyssna och själv avgöra vad som låter bra.

Sedan kan man inte hävda det extrema på andra hållet, att teorikunskaper dödar kreativiteten - för det är inte heller något som hänger ihop, utan det handlar om den enskilde musikerns förmåga och inget annat.

...fast å andra sidan ligger det kanske ändå en del i detta gamla skämtet:

- Hur får man en gitarrist att sluta spela?

- Sätter ett notblad framför honom!

- Hur får man en pianist att sluta spela?

- Tar bort notbladet!

...eller...? 😉

[JosefK]

Det varierar, jag improviserar mycket på piano när jag har tråkigt. Oftast leder det fram till en del sköna komp/melodier men är rätt sällsynt att jag sparar något... Men jag sitter alltid på en del idéer jag gillar, både texter och melodier. När jag börjar skriva en faktisk låt dock, det är först när jag har en vision.

Visionen kommer ofta ur en text jag gillar, men ibland ur en instrumental del, ett komp eller melodi. Ett exempel kan väl vara låten jag håller på med nu, som egentligen började i några få textrader som jag direkt såg potential i. Jag satte mig vid pianot och kom fram till att Eb moll var skalan som skulle leverera rätt känsla till textens tema, samt att clavinet var det rätta kompinstrumentet. Men stannade vid pianot då det är lättare att komma på melodier om man spelar på ett akustiskt instrument, tkr jag iaf.

Efter att ha kommit på en ackordföljd till just den textdelen skrev jag mer text, hämtade en melodi från ett gammalt projekt som aldrig blev något och transponerade den till Eb moll. I just det här fallet stannade inspirationen där och låten låg död ett bra tag medan jag gjorde om texten, skrev mer text, tog bort och ändrade i evigheter. När jag kommit en bit så vill jag ha temat klart för mig, annars får jag aldrig ihop låten i sin helhet, det kommer aldrig kännas sammanhängande.

Nu börjar jag komma ifrån den ursprungliga frågan, så stannar där. Det hela beror väldigt mycket på vilken sorts musik du vill skriva. Låten jag pratar om ovan visade sig passa bäst när det tog ca 10 minuter att komma fram till det som jag trodde skulle vara refrängen. Jag trodde låten skulle bli 5-6 minuter när jag började skriva men när jag löste idétorkan med taktbyten och tonartsbyten så växte hela konceptet till att dels bli mycket bättre men framför allt växte själva låten till att landa på kanske 10 minuter längre än jag först trodde. Därav vikten av att ha ett starkt tema, som klarar av att expanderas, om man nu skriver musik på det sättet 😄

Redigerat 5 oktober 2012 av JosefK

[Ripoff]

är detta något du fabricerat i ditt huvud eller kan du ge några konkreta exempel på när det här har hänt?

Jag har ett riktigt bra exempel på detta.

Satt och diskuterade med en god vän till mig härromdagen. Vi båda spelar piano sen låg ålder... Han började ta lektioner tidigt och har i princip hållit sig till notspelande klassiska stycken och är otroligt duktig tekniskt. Jag å andra sidan fick blinka lilla stjärna upptejpat i den ordning jag skulle trycka på tagnenterna av morsan på familjepianot som utgångspunkt och har sedan dess nötit frenetiskt på egen hand.

I nuläget sitter min vän fortfarande spelar efter noter, lär sig färdiga stycken nästintill perfekt men är totalt blockad i improvisationer och att tänka i nya banor. Han känner även en stor svårighet i att skriva eget material.

Jag själv i andra hand kanske inte kan spela stycket perfekt, men kan däremot tolka det till något personligt, gå utanför ramarna och leka med det.

Om man måste välja känner jag personligen att jag hellre inte blir regelbunden i musikskapandet utan låter kreativitetet flöda och har KUL med det. För det är väl vad som är viktigast? Att man spelar för att glädja sig själv och andra. Inte uteslutande att musikteori hjälper till markant i att få sin musik att harmonisera bättre. Men jag förstår absolut alla argument som gör att för mycket regler hämmar skapandet.

För att komma till grundfrågan.

Vare sig det är ett beat, en melodi, nått quirky ljud på bussen eller dylikt som gör att en idé ploppar upp i huvudet är det alltid så jag startar. Efter att ha kommit fram till att man inte kan tvinga fram inspirationen utan bara se till att man har medel för att få den att utvecklas kan jag bara säga detta:

Se till att du har tiden, tillräckligt med kunskap om dina instrument / inspelningsprogram / pluggar, samt något att skriva ner / spela in dina ideér som kommer upp när du minst anar det så kommer du skriva en helvetes massa låtar illa kvickt.

[SadamJR]

Jag har ett riktigt bra exempel på detta.

Det är inget bra exempel. Man måste inte välja. En jämförelse mellan två personer betyder ingenting och är helt ointressant.

[Zakyath]

instämmer med sadam. det är inte så att han har varit bra på att improvisera, tolka, osv, och sen blivit sämre på det pga notläsning och teoribildning. han har helt enkelt aldrig lärt sig det. precis som du aldrig lärt dig spela ordentligt, rent tekniskt. det går ju att göra både och.

[pile63]

Ett bra tips som jag fick i min ungdom, typ när elden kom till. Var att sätt dig ner och spela. Om du spelar gitarr eller keyboard så kommer det säkert fram något för eller senare. Spela in allt och lyssna igenom efteråt. Man har säkert något som lät kanonbra som man bara spelade en gång när man värmde upp.

Sedan är det att konst skall flöda fram. Klart att teori är bra att kunna men det är inget grundläggande. Spela mycket och framför allt spela in dig själv så kommer du att hitta alster som du senare kan bygga vidare på.

Det kräver och en viss självdiciplin.