Första bandet

[Baktakt]

Tja alla,

Har ett litet delikat dilemma....Min grabb o hans polare (12-13 åriga rebeller) har startat ett band. I början hjälpte jag dom ganska mycket och lixom fixade till deras vilda ideér...

Nu har dom börjat få lite flyt, spelningarna rullar in, och kidsen i deras omgivning höjer dom till skyarna (typ).

När det gäller låtmaterial är det inget problem, dom häver ur sig nya låtar hela tiden, och jag har då som intresserad farsa fixat till så att det låter ok, -grabbarna i bandet är (vad jag förstått) oxå nöjda med att få denna "hjälp".

Frågan är, -gör jag rätt i att agera pekpinne i deras musikskapande? eller blir det bäst om dom fixar det själva?

Nån som har erfarenhet av liknade "problem"? -det finns ju många yngre här på forumet..-vad tycker ni om att föräldrar lägger sig i?

Jag försvarar mitt agerande likt en tränare i ett fotbollslag...hans roll är ju att coacha laget till att bli bättre, och i detta sammanhang är det ju ingen som ifrågasätter hans roll....men när det gäller musikskapanda talar vi ju ofta om "konstnärlig frihet" och liknande...

Synpunkter på detta mottages tacksamt!

Tjohopp!

[musik (oregistrerad)]

Puuhhhh....*lättnad*. Trodde någon med denna tråd undrade om man alltid ska lägga sig på första bandet som gitarrist. Det vore lite knepigt.

Det märker du nog själv om de tycker du lägger dig i för mycket. Tar de själva initiativ till din hjälp? Det är väl den viktigaste frågan. Hur mycket styr du låtskrivandet? Stryker du versrader som inte passar in, säger att takten är fel, väljer instrument osv.?

Fråga dig själv: hade du själv önskat att någon gjorde så?

😠

:musik

[Baktakt]

Puuhhhh....*lättnad*. Trodde någon med denna tråd undrade om man alltid ska lägga sig på första bandet som gitarrist. Det vore lite knepigt.

Det märker du nog själv om de tycker du lägger dig i för mycket. Tar de själva initiativ till din hjälp? Det är väl den viktigaste frågan. Hur mycket styr du låtskrivandet? Stryker du versrader som inte passar in, säger att takten är fel, väljer instrument osv.?

Fråga dig själv: hade du själv önskat att någon gjorde så?

😠

:musik

Tja,

Jag är nog rättså kanske eventuellt ibland....äh, jag får väl erkänna att jag styr upp det ganska mycket 😠

När jag började spela var vi ett gäng grabbar på fritidsgården som förde så mycket oväsen vi kunde...vi kunde inte smack -någon av oss.

Jag hade nog uppskattat om någon hade hjälpt oss med grunderna....

[brojd]

Svår linje att balansera det där....

För min egen del är jag min far och familj evigt tacksam för den hjälp och det stöd jag fått av dem.

Den hjälp jag har fått är i första hand ekonomisk (lån/gåva för inspelning, inköp av replokals PA, instrument mm.) men även hjälp med att bygga/riva scenbyggen och köra utrustning på släpvagn.

Musikaliskt så åkte jag om dem innan jag blev tonåring, så på den fronten kan jag tyvärr inte uttala mig.

(jag skulle nog uppskatta hjälp att "ratta" bra ljud, men musikaliskt så vill jag inte bli störd.)

Utan den hjälp vi i bandet fått av mina/våra föräldrar hade vi absolut inte varit där vi är idag, (Inget att skryta om, men vi har iaf. haft skivkontrakt i några år och skall i augusti ge oss ut på vår andra europaturné.)

Så jag säger go for it och hjälp dem allt du kan så länge de vill bli hjälpta och du inte trampar in på deras territorium, dvs. musiken.

Det behövs fler som du! 😠

[mornel]

Låt dem komma så långt de kan utan din hjälp och dyk upp i slutet av processen och lyft det hela ännu högre.

Det viktigaste är att de får pröva på allt själva, lära sig av sina misstag. Om du sen i efterhand kan visa att "nästa gång ni gör det här, ändra på de här sakerna och de här sakerna istället" så kommer det nog att ge dem jättemycket. Så länge de är intresserade av din hjälp och efterfrågar den.

Det viktigaste är att du låter dem känna att det fortfarande är deras grej och att det är de som åstadkommer det de åstadkommer. Om du sen kan hjälpa dem att göra det är det bra, men du får inte göra saker _åt_ dem.

Typ.

[Signert]

Håller med Mornel. Bli ingen Murry Wilson. 😠

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Musik coachning av ungdommar/nybörjare (typ fritidsgård studieförbunds ungar) är mycket viktigt och underskattat samt ganska outforskat. Dessvärre så är det också så att praktisk replokals metodik som funkar för flertalet både tjejer och grabbar finns knappt att få tag på. Dvs. som funkar för alla även för den typen av ungar som till synes verkar ha en ganska svag musikalisk begåvning. Men man kan ju iofs. ha tur att ens ungdommar ligger åt kommunala musikskolehållet och då blir det tvärtom ganska lätt och då finns det en uppsjö av kompetens/information att tillgå.

Jag är fritidsledare med rockprofilering och har jobbat lite med sånt där och min erfarenhet säger mig att du gör helt rätt som är på och hjälper till lite. Dom vill ju lira för polarna och då måste ju låtarna funka vettigt. Kan du sen få dom att förstå att musik på samma gång också är ett enormt värdefullt fritidsintresse (att ta med sig in i framtiden) inte bara ett eventuellt framtida leverbröd som rockstar då jäklar kommer dom att ha skoj.

Det svåra är hur fan gör man då för att det ska gå vägen 😳 typ så man inte sabbar mer än man hjälper till, ja i det första läget så är det nog slak lina 😆 som gäller. Man får försöka fokusera på att dom kliver ut ur replokalen med ett flin på läpparna kort sagt att dom har skoj. Sen blir det till att observera varthän det barkar och utifrån det försöka stötta dom att (ofta med enklast möjliga individuella prestationer) tillsammans skapa/lira ett fungerande arrangerat stycke musik i en stil som dom själva gillar. Det är nog bra om man har kontakter med folk (utifall man inte fixar alla instrument själv) som lirar dom olika instrumenten som ingår i bandet så man kan fixa lite enskild undervisning, om dom vill ha det alltså.

Det viktigaste av allt replokalsregel nr. 1: Respektera varandra på så sätt att ingen lirar när nån pratar 😆 .

När det sen ser ut att funka vettigt i ett någorlunda långt perspektiv så får man nog räkna med dra sig lite tillbaka och serva med stålar till grejor, bil/släpkärra, kanske max lite konstruktiv kritik på låtar/arr och gigs och sånt och låta det ske som sker 😄 .

Lycka till

Göran

[Raginglynx]

Jag tycker allt Burnin Sven skriver verkat grymt vettigt!

För att testa om de verkligen vill ha din hjälp, vilket jag tycker är det mest relevanta i frågan, så kan du ju ta ett par steg tillbaka så lär du märka om de kommer springande till dig ändå

Annars är det inget fel i att hjälpa till, så länge man bara pushar och inte drar...

[Hellpig]

Att hjälpa dem och ge dem del av din erfarenhet är nog inte fel men samtidigt skall de få utrymme att göra sina egna misstag o lära sig av dessa, det tror jag. När jag var en ung metalspoling på 80-talet ( 😉 ) så lirade vi in ett par demos i en studio som ägdes av ett par bröder, det var inte en pro-studio men de var duktiga multiinstrumentalister båda två. Av någon anledning fick jag komma dit och jamma/spela in med dem (utanför ramen för våra demoinspelningar så att säga) och jag lärde mig så j-a mycket av dem. Jag fattar fortfarande inte varför de var intresserade av mig men de var kanske bara tyckte att det var kul eftersom jag visade intresse för för deras musik och lite annorlunda musik (annorlunda som i inte metal men progressiv och experimentell musik). Jag är inte helt säker på att jag fortfarande hade pysslat med musik om det inte varit för deras engagemang, som öppnade nya dörrar för mig.

[Lilleman]

-grabbarna i bandet är (vad jag förstått) oxå nöjda med att få denna "hjälp".

Nu blir jag lite misstänksam... "Vad jag förstått"... 😄

Jag tror så här... Om man ska hjälpa så ska det vara organiserat och genomtänkt...

Alltså, inte råka gå in när dom övar eller själva försöker göra saker i replokalen...

Någon gång när dom själva klart och tydligt frågar efter det kan proddas lite med materialet... 😉

Jag tror det är viktig att skilja på pappa-rollen och producerandet. 🙁

[bimbambop]

Jag kör också lite rockbandsverksamhet med ungdomar i studiecirkelform, och visst har Burning Sven rätt - själva grundstenen är ju att alla har roligt.

Jag styr upp ganska mycket, men det beror väl egentligen mest på hur man gör det. Gör man det för att man själv tycker att det är så j***a kul samtidigt som man är lite lyhörd för vad kidsen vill så är det nog bara bra.

Kidsen märker ju själva att det faktiskt utvecklar dom. Och för egen del är det ju ett utmärkt tillfälle att ryckas med av upptäckarglädje och entusiasm.

Ta de lugnt Baktakt, du märker nog av när antingen du eller dom inte tycker det är kul/nödvändigt med din input längre eller när det är läge för din roll att förändras.

[Overkill]

Jag tycker du ska hjälpa till. För tre år sedan började jag spela trummor, vilket min pappa har gjort i alla år. Jag har alltid spelat hemma hos honom, men jag har aldrig, aldrig(!) fått höra att jag spelar bra, vad duktig du är eller nåonting. Aldrig. Oavsett om jag är hurkass som helst (vilket inte hör hi, egentligen) så borde man ju säga dte till sin son, eller hur? Speciellt då trummor intresserar honom. Jag har frågat några gånger om han har lust att hjälpa mig lite och visa några tricks eller någonting, men nej det har jag inte fått. För en vecka sedan när jag var med och roddade trummrona till en spelning han hade så sa han att han ville att jag skulle spela lite. Kul, tänkte jag, men dte belv aldrig något.

Jag har ju dock utvecklats helt på egen hand, ineg nmusiklärare/förälder som hjälpt mig. Men jag hade nog varit bättre med pappas hjälp. Så att hjälpa till ganska mycket i början och putta på lite för att sedan trappa ner hjälpandet i nedförsbackarna. Kommer det sedan en uppförsbacke kan du vara med och hjälpa till men inte för mycket. Det är viktigt att man klarar att ta sig igenom de tuffa tiderna själv.

[dede]

Jäkligt intressant fråga. Jag har själv tonårsdöttrar som spelar iband. Och som ratar i princip allt jag gjort eller gör. T. ex har de avfärdat Studioforum som tillhåll för datanördar. Nä riktiga musiker sysslar inte med datorer! 😳

Trots att de spelar/lyssnar på mycket av samma musik som jag själv diggar, vill de liksom inte att det ska komma från mig. Visst får jag ibland hjälpa till att koppla sladdar men de håller mig jävligt kort. Spelar jag piano så heter det; Gläns inte pappa!. Men jag gjorde samma fel med min mor. När hon körde Chopin och dylikt efter noter fick hon bara fan tillbaka. Så hur ska jag hjälpa?

[tbruce]

Hmm, jag har gått på musikgymnasium i tre år (just tagit studenten) och där har vi ju fått mycket hjälp av våra lärare i replokalerna, på alla möjliga sätt. Det har bara varit positivt tycker jag. Att t ex de som "bara" sjöng och därför inte hade så mycket vana vid ackordinstrument fick hjälp med att harmonisera sina låtar t ex, eller att nån lärare hjälper till att analysera varför en viss låt som man repar in låter skit, det är ju bara en hjälp på traven som man behöver medans man lär sig. Ser inget fel i det. Visst kan man ta den långa vägen och lära sig allt helt själv via trial and error, men att någon annan kan bidra med sin erfarenhet för att få något att låta bättre gör ju bara att man tycker det är roligare och därför blir mer motiverad att lära sig. I slutändan så är det ju trots allt man själv som spelar t ex. 😳

[Hellecaster]

Jag anser att det bästa man kan göra är att supporta ungdomarna mest med rent praktiska saker som att köra grejer till och från spelningar, hjäpa till med kontakter med andra vuxna arrangörer och föräldrar men att vara försiktig med för mycket påverkan i det rent musikaliska så länge dom inte frågar om något specifikt.

Framför allt så behöver kidsen uppmuntran från vuxna och kanske inte alltid kritik även om skulle kännas befogad för man är så känslig i den åldern och jag tror inte att vuxna riktigt förstår hur känslig man kan vara många gånger.

Sen tror jag att lira i band i den åldern är ett sätt att frigöra sig från sina föräldrar och om då föräldrarna är med för mycket (curlingföräldrar), så lär man sig inte lika bra hur det är att jobba i informella grupper och hur det är att bli vuxen.

Bandet blir en trygghet som ersätter familjen hemma, kanske den första dom upplever på egen hand.

Det är väl ett välkänt faktum att förr eller senare så blir föräldrar pinsamma i barnens ögon och det är nog ett friskhetstecken från ungarna.

Revolten står ju i proportion till förtrycket säger man även om det så kallade förtrycket kan vara nog så välmenande många gånger.

Men å andra sidan så har ju alltid musiker i alla tider byggt vidare på det tidigare musiker redan upptäckt och självklar kan det ge en skjuts framåt att slippa uppfinna hjulet igen när någon hjälper en med trixiga musikaliska problem.

Allt har ju två sidor (nästan).

Redigerat 1 augusti 2006 av Hellecaster

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Jag tror stenhårt på att man ska försöka bygga bort dessa vattentäta skott som mytbildningen genom åren delvis med hjälp av så kallad vetenskap skapat mellan vuxenvärlden och barn/ungdommar. Musikutövande och skapande sker på en mängd olika sätt och med olika syften men det finns en mycket stark gemensam nämnare och det är kommunikation. Ofta handlar det också om gränsöver-skridning både på ett musikaliskt och socialt plan och spännande möten sker och i det perspektivet så blir det lite B att bara låta ungarna hålls och köra bilen/låna ut eller bidra med stålar etc. Kort sagt musik är på tok för viktigt och ger en unik möjlighet till kommunikation/samarbete och utveckling så det vore väl för tokigt om man skulle låta slumpen avgöra om det bara blir ett tidsfördriv/nån slags tonårsgrej.

Göran

[Flipper]

Jag är 14år och har fått mycke hjälp av min farsa som ja e skitglad för!Han har alltid hjälpt till när jag fastnat i låtskrivandet som jag och mina kompisar hållit på med och fixat program till datorn som audacity och han har fixat lokal att spela i som han just nu bygger ut för att få plats med dom nya trummorna!Jag tror att om du bara hjäper till när han behöver hjälpen så räcker det och dom kommer att be om hjälp när dom vill ha den.

[Zauron_87]

Det är bra att du hjälper dem tycker jag...

Är lite så för mig till o med nu.. att far lyssnar o säger va han tycker o så.

[tsmalmbe (oregistrerad)]

Jag tror grejen kan bli den att pappa skulle vilja vara med i bandet själv, och då blir det ju just så att man styr lite för mycket!

[Dark Of Light]

Låt dem komma så långt de kan utan din hjälp och dyk upp i slutet av processen och lyft det hela ännu högre.

Det viktigaste är att de får pröva på allt själva, lära sig av sina misstag. Om du sen i efterhand kan visa att "nästa gång ni gör det här, ändra på de här sakerna och de här sakerna istället" så kommer det nog att ge dem jättemycket. Så länge de är intresserade av din hjälp och efterfrågar den.

Det viktigaste är att du låter dem känna att det fortfarande är deras grej och att det är de som åstadkommer det de åstadkommer. Om du sen kan hjälpa dem att göra det är det bra, men du får inte göra saker _åt_ dem.

Typ.

Ja, absolut så. Helt rätt...

De "små liven" måste flaxa med vingarna själva, annars lär de sig aldrig att flyga. Råd kan man ge, lyssnar de inte, so what. Hjälp till när de behöver hjälp och ber om det.

Annars kan det lätt bli lite för mycket "tvång" och "måsten" av det hela...

Sådant dödar kreativiteten...

[Itzhak]

håll dig i bakgrunden tills de uttryckligen ber om din hjälp. du får väl pejla atmosfären, och även om du tycker att du gör grabben en tjänst (naturligtvis), så finns risk att hans polare tycker att du lägger dig i, utan att våga säga det rent ut.

om du däremot väntar tills de ber dig om hjälp, så har du allt att vinna.

[pme (oregistrerad)]

Det handlar nog ganska mycket om pedagogik. Och det är tacksamt med elever som verkligen är intresserade av det de pyslar med. Det viktigaste är nog att de tänker på vad de gör. Fråga dem mycket vad de gör så de får träning i att beskriva för varandra, inte bara för dig. Och variera frågor,

ge dig på sånt som de gör bra, låt dem beskriva hur de tänker då. Hittar du något som är mindre bra gör samma sak. Att göra saker "dåligt", och ha en tanke bakom är mycket bättre än att göra något bra utan att veta varför...

[Baktakt]

Tjo,

Tack för att ni tagit er tid o filosofera med mig i denna fråga! Det är så grymt skönt att ha så fina forumkompisar, med en sån bredd -i bakgrund, ålder o åsikter...

I en sån här fråga finns det förstås inga patentsvar, men summasummarum så tycker jag att jag agerar ungefär som majoriteten "önskar"...

Det är ju faktiskt så jävla kul att grabben börjat spela, och då vill man ju som farsa att det ska låta bra...dom sprutar ju ut ideér och staplar dom på varandra i en salig röra, -då är det jävligt svårt att bara stå jämte o inte komma med åsikter!

Men, men ska testa med att ge dom lite slakare lina... behöver dom min hjälp så finns jag ju på plats inom 2 sekunder 😆

Hellecaster skrev:

Sen tror jag att lira i band i den åldern är ett sätt att frigöra sig från sina föräldrar och om då föräldrarna är med för mycket (curlingföräldrar), så lär man sig inte lika bra hur det är att jobba i informella grupper och hur det är att bli vuxen.

Detta fick mig att tänka till en extra gång...det hade jag faktiskt inte tänkt på..

Tjohopp!

[newform]

Det viktigaste är nog att dom _känner_ att dom har en trygg support av dig.

Jag själv startade band vid den åldern och kommer ihåg att min pappa vad med på några hörn, stämde gitarren så det var lättare att spela (hade bara ett finger på ett band hela tiden), sa att han tyckte det lät asbra, bidrog med saker som gjorde att möjligheterna fanns om jag nu skulle bli mer intresserad(exempelvis notböcker, låtböcker, gitarr/musikböcker generellt, gitarrvideos, filmer), lät mig va med på något hörn ibland på hans inspelningar.

Det komemr jag ihåg att jag tyckte var väldigt bra såklart, annars hade jag ju inte lärt mig någonting.

Du väll fråga dom 'tycker du ja hjälper dig för mkt?'

Jag tror gränsen går om man skulle följa med dom till repet och förklara på vilket sett dom skulle spela annorlunda för att nöja sitt eget Jag.

Antagligen spelar dom inte för att imponera på mtv eller columbia records eller sina farsor etc - dom lirar väll för att dom tycker att det är roligt som fan och att dom känner igen sig hos sina idoler. Så vem fan bryr sig om hur det låter? bara dom själva tycker att det är sjukt kul så kommer utvecklingen automatiskt bara dom har möjligheten.

Jag skulle nog disskutera så lite som möjligt om det med dom och inte försöka förstå dom på djupet varför, hur, etc. Om jag tänker tilblaks till när jag var i den åldern så är det nästan det sista man vill att det ska kännas påtryckt av föräldrarna, man vill sköta det mesta själv, hitta världen, hitta sig själv etc hela tjofräset.

Låt grabbarna ha kul och utvecklas på sitt eget sett just nu iaf för att bygga ett jävligt roligt intresse för dom. Om jag hade börjat med teknikövningar och teori så hade jag lagt av efter nån dag bara.

Edit: mer text

Redigerat 10 augusti 2006 av newform