Jump to content
Annons

När började ni...


Staffonly

Recommended Posts

Tjenna!

Har börjat fundera lite på en grej - när det är vanligast att man börjar intressera sig inom musik.

För det är inte nu förrän man börjat komma in i puberteten (typ 12 - 13 år för mig 😉 ) som man bestämmer vad man lyssnar på mer precis (i min skola iaf) och klär sig så.

Alltså tex de som lyssnar på HipHop klär sig som deras idoler gör (alltså stoora kläder), ''EMO's'' börjar klä sig som de gör mm.

Och då sammtidigt börjar man intressera sig inom denna/dessa genrer (om man är sådan som är intresserad av musik), och vill börja producera eget material... Typ.

Det är så som jag har ''utvecklats'' iaf. Alltså jag klär mig typ som de i Avenged Sevenfold - tajta(re) byxor, t-shirt, slips (?) converse mm.

Och spelar även (lite) liknande musik i bandet.

Så min fråga är om det är likadant för er andra, detta forum är ju fullt av musikfantaster och andra, ehm, saker. 😛

Skulle vara väldigt tacksam om svar.

Och sen har jag en till fråga kom jag på nu...

... Varför började Du med detta i just denna ålder?

Mitt svar är för att min morsa är inom musiker branschen (säger er Eva-Karin Remback något??), och självklart måste man ju själv också engagera sig!! 🙂

Peace!

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Fram till 13-års åldern var det mest radioskval och poplåtar som gällde, gillade främst ballader och smörig musik. Sen tog rocken och metallen över och har dominerat min musiksmak fram till idag (29 år gammal). Dock så lyssnar jag på mycket varierande musik så länge det är välspelat. Som exempel så är min absoluta favoritradiokanal SR-Världen samtidigt som jag njuter av Bloodbaths senaste mini-cd (lyssna på den för böfvelen, den är fantastisk!).

Kan tillägga att mitt musikutövande i stor grad har påverkats av min musiksmak. Trummor är mitt huvudinstrument och det började som vanligt med kakburkar och utvecklades till min första studioinspelning i 14-års åldern. Efter det har jag lärt mig att traktera div stränginstrument och sjungit har jag alltid gjort.

Redigerat av kajan
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag började väldigt tidigt, tror det finns inspelningar från när jag var 4 - 5 år och sjöng barnsånger! 🙁

Sedan släppte aldrig det där, trodde jag skulle bli rockstjärna hela barn- och ungdomen men det tror jag inte längre. Nu hoppas jag bara. Att jag började så tidigt beror nog på att jag har en massa musik i släkten, både på mammas och pappas sida är det många som spelar och sjunger så man halkade bara med från början lixom. Mora Träsk hade nog en del inverkan på mig också, jag bor bara 4 mil från Gävle och såg dom många gånger under barndomen!

När det gäller kläder så har jag alltid använt de kläder jag trivs i och inte tittat så mycket på vilka kläder de artisterna jag lyssnar på använder. När jag tänker efter så har de jag lyssnar på ungefär samma kläder som jag använder men det har inte styrt mitt klädval. Jeans, T-shirt och nån skjorta, men jag lyssnar på Lundell, Winnerbäck och Springsteen också! 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Har sjungit sen jag först lärde mig använda rösten, fick ofta beröm för min fina sångröst som liten. 😎 Synd bara att den gick förlorad någonstans på vägen... 🙁

Gitarren började jag spela på vid tolv, tretton års ålder, i samband med att jag började lyssna på Kiss. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Började spela saxofon vid 9 års ålder, vid 12 började jag också spela gitarr.

Var med i blåsorkester och senare ett metalband fram tills jag fyllde 21.

Flyttade då till STHLM och lade musiken på hyllan i några år i o m att bandets medlemmar flyttade till Sveriges alla hörn.

Sen 3 år tillbaka har jag börjat igen och har nu också lärt mig spela piano och börjat ordna till en hemmastudio.

Har alltid varit intresserad av det visuella så jag har ofta klätt mig i svartrock/synth stil.

Favvohaken i STHLM har därför varit Harry B James, Rocks och Tech Noir. 🙁

Link to comment
Dela på andra sajter

Vilken unge har inte sjungit Gullan Bornemarks härliga barnvisor i unga år och blivit vaggad till sömns till tonerna av "trollmors vaggvisa"...? Så även jag, förstås. Extra kul att dessutom på senare år ha blivit bekant med Sven, som ju var med och sjöng på de där inspelningarna - och tack vare det, har jag också har fått förmånen att träffa Gullan flera gånger, på Svens tillställningar.

Började som så många andra, spela blockflöjt i 3:an i kommunala musikskolan och fortsatte efter ett par år med Alt-blockflöjt, för att sedan gå vidare till Klarinett, som var skitkul - tills jag fick byta till en helt oinspirerande lärare och tappade sugen fullständigt för det.

Började också sjunga i gosskör någon gång på mellanstadiet och höll på med det i många år. Någon gång i den vevan blev jag också fullkomligt uppslukad av Beach Boys härliga stämsång.

Brorsan var basist i två så olika genre som dansband och hårdrock - och jag blev biten av det själv också, så jag började spela bas när jag gick i sjuan - och satte igång att spela bluesrock ihop med några klasskompisar. Det höll ungefär tills högstadiet var slut - och på gymnasiet och senare blev det diverse andra band, från hårdrock och pop till funk och fusion. Sedan var jag med i ett musikprojekt där ett antal band hade gemensamma replokaler och i samband med det, så träffade jag många intressanta människor och lärde mig mycket genom att hjälpa andra band med mixning både live och i studio - och vara med på olika festivaler och köra ljudet etc. Blev senare också genom folk i det projektet tillfrågad om att arra musik till musicals - något som också ledde till att jag mötte min underbara sambo för ungefär 18 år sedan. 🙁

För ca 15 år sedan lade jag ner det sista bandet och har inte haft något sug efter att spela ihop med andra efter det, utan trivs bättre på egen hand i studion, där jag slipper kompromissa med andra... 🙂

Det där med att klä sig som sina idoler eller efter den musikstil man spelar, har jag aldrig förstått mig på - utan jag har alltid klätt mig efter min egen smak. Ägde inte ens något nitarmband under hårdrocks-åren - och hade inte mycket längre hår än i dag heller (ok - jag hade nog en svart skinnjacka när jag stod på scen då, men längre än dit sträckte sig inte anpassningen till genren... 😎 ).

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag "hatade" musik fram till jag var 12 år — året då jag äntligen fick min gura!

Min pappa (R.I.P) — som jag idag har att tacka för allt — var mycket angelägen om att jag skulle syssla med musik. Eftersom mina talanger hade visat sig redan i vaggålder var han inte sen med att engagera mig i än det ena än det andra som hade med musik att göra. Min sång fanns alltid där, men flöjten ersattes av klarinetten som ersattes av trumpeten... Men farsan! Jag vill ha en gitarr!

Själv hade pappa ett tids- och fashionenligt 70-talsdansband, och när jag var sju bast tyckte han att jag var redo att möta 700 åhörare och drog upp mig på scen för att sjunga en låt, ackompanjerat av dansbandet. Sedan blev det mer och mer och mer... När jag var 12 hade jag hunnit avverka radio- och TV-framträdande, både spelningar och intervjuer, och en jävla massa sångnummer med dansbandet. Och jag "hatade" det — för det enda jag ville var att spela och vara som Ace Frehley... En sak som dock var OK, var min veckopeng 🙁

När jag till slut fick min efterlängtade gura tog det inte lång tid innan jag spelade i ett kaxigt hårdrocksband — och jag älskade det. (Jag svek dock aldrig dansbandet, utan ställde upp så sent som till 1994 med ett och annat gig, fast då som stand-in för den ordinarie gitarristen.) Min musikkarriär utvecklades i positiv riktning och mot slutet av 80-talet började jag tjäna fina pengar. Allting flöt på och jag tänkte att nu jävlar smäller det snart. Och small, det var precis vad det gjorde — fast inte karriären, utan mitt ego... Jag trodde plötsligt att jag var störst, bäst och vackrast, och började uppföra mig på ett tvivelaktigt sätt. Sedan gick allting käpp rätt åt helvete....

Och det var rätt åt mig.

Förresten så kan man läsa lite om mitt första hårdrocksband här

Fan, det blev nästan CV av skiten. Någon som vill anställa mig?

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja - Renegades är svårt att glömma eftersom vi delade lokaler på den tiden. Renegades och Feedback (mitt band) var som hund och katt ungefär, eftersom det var helt olika musikstil och man då "måste" ogilla de andra... 🙁 Vilka tider - men f-n vad kul vi hade ändå. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja - Renegades är svårt att glömma eftersom vi delade lokaler på den tiden. Renegades och Feedback (mitt band) var som hund och katt ungefär, eftersom det var helt olika musikstil och man då "måste" ogilla de andra... 🙁 Vilka tider - men f-n vad kul vi hade ändå. 🙂

Ja! Underbara tider! 🙂

(Om jag inte minns fel så hade ni [Feedback] en keyboardist som hette Ulf, eller något liknande. Av någon anledning skydde han och jag varandra som pesten och var ofta i luven på varandra 😎)

Förresten, du minns väl att du skötte spakarna under en av våra absolut första demoinspelningar? Jag har den demon kvar. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja - Renegades är svårt att glömma eftersom vi delade lokaler på den tiden. Renegades och Feedback (mitt band) var som hund och katt ungefär, eftersom det var helt olika musikstil och man då "måste" ogilla de andra... 🙁 Vilka tider - men f-n vad kul vi hade ändå. 🙂

Ja! Underbara tider! 🙂

(Om jag inte minns fel så hade ni [Feedback] en keyboardist som hette Ulf, eller något liknande. Av någon anledning skydde han och jag varandra som pesten och var ofta i luven på varandra 🙂)

Förresten, du minns väl att du skötte spakarna under en av våra absolut första demoinspelningar? Jag har den demon kvar. 🙂

Ja - Uffe var lite speciell - milt uttryckt. Det var efter honom som uttrycket "besserwisser" definierades, tror jag... 😎

Gjorde jag? Det hade varit rätt kul att ha den i så fall, om det går att ordna?

Link to comment
Dela på andra sajter

Året var 1970, jag var 9 bast, när bror min dök upp med 1:a Black Sabbath albumet..

Ca 1 år senare *tjatade* jag till mej en elgura + en gammal hagströmstärkare - kommer ihåg det som om det var igår 😲

På den vägen är det, tung hårdrock/metal har präglat hela mitt musikutövande i olika former (live & studio)..

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har väl alltid vart lite intresserad av musik, suttit och plinkat lite på nån keyboard på lågstadiet, men å andra sidan har jag alltid vart lite intresserad av allting. Jag satt ju och ritade diagram över molekyler på fritiden när jag gick i trean.

Intresserad av musik på riktigt har jag väl inte vart sen typ 13-14-årsåldern när vi fick en ny musiklärare som inspirerade typ halva klassen till att börja spela musik. Och sen har det bara fortsatt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag började väl med att jag inspirerades av min bror som spelade trummor och sen efter blockflöjtsåret på kommunala musikskolan så var valet självklart. Tre år senare går jag på audition till en musikutbildning på et högstadie i stan och kommer in. börja spela och sjunga på konserter och nu snart 2 år senare har jag massor med erfarenheter med mig i bagaget och har precis samlat ihop delarna till min hemmastudio och planerar att söka Rytmus nästa vår sång och singer/songwriter /André

Link to comment
Dela på andra sajter

Har alltid bankat på trummor eftersom farfar, pappa, farbröder och kusiner spelar så dte har inte direkt varit någon brist på trumset. När jag var tolv (sjuan) så lärde mig spela ordentligt med riktiga komp och inte bara planlöst bankande. Då började jag även öva hemma och ganska snabbt blev jag bättre och klarade va mer avancerade komp än vanlig fyrtakt. Därefter startades mitt första band något år senare och på den vägen är det. Tog även upp gitarrspelandet igen där någon gång med (spelade när jag var liten). När jag var runt tolv-tretton var även då jag blev intresserad av musik på ett helt annat sätt och mitt första favoritband var Guns N' Roses som jag var totalt besatt av. Samlade på bootlegs och lyssnade inte på något annat band, rabblade massa töntig och onödig fakta för mina kompisar som bara ville skjuta mig och allt sånt där. Så även om jag inte lyssnar på dem längre så har de naturligtvis en speciell plats i min skivsamling. 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Yes, högstadiet för mig också... När jag insåg att jag inte hade bollsinne och det var kört hos tjejerna om man inte nischade sig. Genom att spela distad och ostämd gitarr kunde jag ivf locka till mig tjejerna som inte hade en chans hos idrottskillarna.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 4 veckor senare...
Yes, högstadiet för mig också... När jag insåg att jag inte hade bollsinne och det var kört hos tjejerna om man inte nischade sig. Genom att spela distad och ostämd gitarr kunde jag ivf locka till mig tjejerna som inte hade en chans hos idrottskillarna.

HAHA, fan va kul.

Jag som trodde alla tjejers dröm var killar som spelade ostämd och distad gitarr 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Hade ingen större koll på hur och var skivor kom till innan mitt första jobb på Europa ilm i Solna, första jobbet som tekniker på var med Tasivallan Presidenti (finskt kultband) året var 1969, sen var jag fast i detta. Men just den dagen har jag förträngt.

Skulle göra en flange effekt a´la Itchyca Park, Small Faces (som då krävde 4 st analoga tvåkalare ihopkopplade ) på en mix, vilket sket sig i 180........ 😉

/O

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...