Jump to content
Annons

Vilken upplösning vid inspelning? Khz och bitar


Kalle i Kalmar

Recommended Posts

Musiken måste alltid få komma i första hand. För det är väl ändå musiken vi fokuserar vårt lyssnande på?

Vad är det för konstiga idéer du kommer med, egentligen...? 😕😕

Nåja - självklart är det musiken som är viktigast - men om musiken och framförandet är bra, så kan det ju aldrig bli sämre om ljudet är riktigt bra också. 😳

I själva verket är det därför bättre att alltid köra med 24-bit eller 32-bit FP, eftersom man kan tillåta sig att vara slarvigare med inspelningsnivån utan att riskera att ljudet blir märkbart sämre - och därmed kan koncentrera sig i högre grad på just framförandet. 😲

Man kan också skippa att ha en kompressor - och i stället spela in helt rent. Med högre bitdjup så kan man ju i stället sänka inspelningsvolymen lite extra och på så sätt få ett "headroom" som gör att man får med ALL dynamik men ändå slipper riskera både överstyrning och brus. 😱

Redigerat av Claes
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 133
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Musiken måste alltid få komma i första hand. För det är väl ändå musiken vi fokuserar vårt lyssnande på?

Vad är det för konstiga idéer du kommer med, egentligen...? :rolleyes:😕

🙂

Med högre bitdjup så kan man ju i stället sänka inspelningsvolymen lite extra och på så sätt få ett "headroom" som gör att man får med ALL dynamik men ändå slipper riskera både överstyrning och brus. 🙂
Ja, jag jobbar med 24 bitar ända fram till slutmaster. Det är skönt att ha headroom och inte behöva vara kinkig med inspelningsnivåerna, som du sa.

Men ändå - när det gäller ljudkort upplever jag en hype i att allt plötsligt ska ha 24-bitars upplösning - trots att många av de prylarna har så högt egenbrus att dynamikomfånget med 24 bitar inte spelar roll längre.

En del i forumet stirrar sig nog blinda på siffrorna, medan du hellre sitter och använder din Benchmark ADC1 i 44kHz än ett SB Audigy i 192 kHz. 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

En del i forumet stirrar sig nog blinda på siffrorna, medan du hellre sitter och använder din Benchmark ADC1 i 44kHz än ett SB Audigy i 192 kHz. 😳

Tveklöst! 🙂

Jag körde lyssning genom min Behringer DDX3216 tidigare (ja - jag VET att jag borde ha kört genom RME-omvandlaren i stället... 😄 ) - och det var ju inget dåligt ljud på något sätt alls - men när jag bytte till Benchmark DAC1, så blev det en helt annan värld (den 2-kanaliga D/A-omvandlaren kostar också betydligt mer än hela DDX3216, så det hade varit hemskt om det inte hade blivit någon skillnad... 😕 ) - och plötsligt fick monitorerna ett nytt liv. Från att ha låtit bra, så blev det absolut världsklass. Ytterligare en "filt" som lyftes bort från ljudbilden. 😎 Efter hand som prylarna går upp kraftigt i pris, så blir tyvärr "filtarna" allt tunnare, så för min del är det nog lagom för ganska lång tid framöver, när det gäller både monitorer och omvandlare...

Preamps är nästa anhalt att titta över - och kanske någon trevlig ny mikrofon (jag har ju som bekant testat några stycken... 😉 ).

Det har gått inflation i siffrorna när det gäller omvandlare - något som lätt får folk att tro att det inte är något annat än priset som skiljer mellan ljudkort med samma siffror angivna i databladen. I många fall anges de teoretiska maxvärdena för själva omvandlarchipet när det gäller de billigaste prylarna, medan de tyngre namnen brukar ange reella uppmätta siffror för hela konstruktionen...

Link to comment
Dela på andra sajter

Det mesta är redan sagt, men jag kan väl fylla på lite av mina erfarenheter.

24 eller 16 bitar?

Nå, jag spelar ju mest in klassisk akustisk musik på plats i kyrkor och konsertlokaler. Så för mig är det alltid 24 bitar som gäller. Orsaken är att det är så stor dynamik (=skillnad svagt/lågt) så jag behöver marginalen. Oftast siktar jag mot sådär -15dB under repet som max volym. Sen brukar orkestern spela starkare på konserten, ofta sådär 6dB till. När digitala signaler klipper låter det riktigt illa så det vill jag undvika till varje pris. Hade jag bara 16 bitar så hade det också gått men då hade jag fått ligga och anpassa signalen hela tiden för att inte få för mycket brus. Med 24 bitar kan jag bara se glad ut. I mixen senare kan jag anpassa volymerna och då räcker 16 bitar alldeles utmärkt när det går ut på CD-n. Oftast är det för stor dynamik för vanligt folk ändå.

Så om man är noggrann med volymerna och justerar vid behov, ligger nära nollan men inte över så är 16 bitar alldeles utmärkt bra, vill man vara säker (eller lat) så är 24 bitar bekvämare och säkrare. Jag tror ingen levande människa kan höra någon större skillnad mellan till exempel ett trumset bra inspelat i 16 bitare eller i 24 bitar när det väl är processat och ligger i mastern.

32 bitar då?

Här hänger det på vilket program man använder och hur man jobbar. I en del program vill man ofta göra "bounce" på signalen eftersom man gör förändringar. Då kan 32 bitar vara värt besväret. I det program och arbetssätt jag har så jobbar jag inte med att förändra själva ljudfilen, allt är effekter i mixningen. Dessa sker intern i 32 bitar, men filerna förändras inte. Så för mig så är det ingen finess med 33% extra filstorlek. Det kan skilja sig mellan olika program så klart (jag använder Samplitude).

Men ljudkorten då?

Allt bygger ju på att det är någorlunda kvalitet på ljudkortet. En del har rätt hög brusnivå, så det är knappt 16 bitar kvar ändå. I såna fall är det ingen ide att spela in ännu mer brus i de där sista 8 bitarna. En snabb och någorlunda exakt formel är att 1 bit motsvarar cirka 6dB i så kallat S/N (Signal to Noise på engelska). Så 16 bitar motsvarar cirka 96dB i S/N. Kolla ditt ljudkort, om tillverkaren anger kring 100dB eller mindre är det i princip ingen ide att ha mer än 16 bitar (prova med 24 ändå, ett enda mått är inte hela sanningen). Tyvärr "slarvar" ljudkortstillverkarna en hel del med hur då mäter, ju billigare ljudkort ju "slarvigare" mätning verkar vara en regel snarare än undantag.

Men ett bra 16-bitars ljudkort låter bättre än ett dåligt 24 bitars.

(lite om samplingsfrekvens senare).

Gunnar

Redigerat av trombonisten
Link to comment
Dela på andra sajter

bra inlägg trombonisten

en gång för alla, bara för att man spelar in i 24 bit så betyder det inte att låter blir tusenfalt mycket än om den hade varit konverterad till 16 bitar. Det är precis som trombonisten säger, satsa hellre på att micka upp på ett korrekt sätt och att verkligen få in så mycket signaler som det bara går.

mvh anders

Link to comment
Dela på andra sajter

44.1 / 48 / 88.2 / 96 / 192 ??

Del 2 i sagan.

Först är det nog så att det som är "standard" för slutprodukten är 44.1kHz på en CD. Det finns väl dom som kör med högre frekvens på DVD av olika slag. I samband med filminspelning förekommer också ofta 48kHz och ett antal andra frekvenser, men det är nog väldigt få här som håller på med sånt och dem vet om det. Rent kvalitetsmässigt så funkar det ju med 44.1, nog för att man skall bli miljonär på pop i alla fall.

Så, om nu målet är 44.1kHz så är det väl ingen ide att köra fortare?

Nja, det beror på. Först kan man fundera på det rent teoretiskt. De flesta som verkligen hållit på med sånt här är extremt överens om att ljud över 20kHz inte kan höras av oss människor. Och med 44.1kHz som samplingsfrekvens kan man (rent teoretiskt alltså) faktiskt spela in ljud upp till 20kHz och lite till. Så var den frågan avklarad. Nja, lite mer är det förstås.

Allra först dock, kolla hela kedjan.

Om man nu råkar välja någon annan frekvens så kolla hur hela kedjan låter. Det hjälper ju inte om det låter snorbra i studion om det låter skit på CD-n. Flera kända program har rätt dåliga SRC (sample rate converter = omvandlare mellan olika frekvenser). ProTools LE är ett exempel på en dålig konverterare, en orsak till att många väljer andra lösningar (till exempel analoga effekter i mitten). Prova i stället en bra konverterare, en billig och bra är r8brain som till och med är gratis i den enklare versionen.

Sen beror det på ljudkortet.

Alla ljudkortstillverkare idag har kort som går fortare än 44.1. Jag misstänker ibland att det mest är frågan om att få alla som har gamla ljudkort att köpa nåt nytt. Så man fyller på med massa argument om hur dåliga de gamla är. Inte är det säkert att det blir bättre med högre frekvens men vi vill ju tro det.

Nå, nu är ju erfarenheten från många att varje kort har en "bästa" frekvens, och det är absolut inte alltid den högsta. Ett ljudkort innehåller en hel mängd kompromisser, annars skulle det ju kosta sådär hundra tusen kronor per kanal (de riktigt fina, kompromisslösa AD-omvandlarkorten kan kosta så). Och kompromisser innebär att man gör avvägningar. Sammantaget gör alla avvägningarna att kortet kanske "klarar" fler frekvenser än det är bra på. Nå, men först ett ord om vad som är bra. Nå, slutsatsen är att du måste kolla med din egen utrustning, det finns ingen "allmän sanning" som gäller för alla ljudkort.

Mäter bra eller låter bra?

Förvirring uppstår ibland om vad man menar med bra. Det verkar finnas en skola som tycker att mäter det bra så är det bra, och en annan skola som tycker att låter det bra så kan man inte mäta det. Och aldrig mötas de två. Nå, ta en distad Fender gitarr förstärkare som exempel: den mäter extremt dåligt med extremt hög distortion fast det finns dem som tycker den låter bra. Välj själv vilket läger du vill hamna i, men gör ett medvetet val och hyckla inte. Tycker du att det enda som räknas är hur det låter, sluta prata om hur det mäter (jitter är till exempel ett mått, inte hur det låter).

Nå, men pluggar då?

Här börjar det bli intressant. Många pluggar, EQ, kompressorer, vad vet jag, låter olika på olika samplingsfrekvenser. En del kan till och med spåra ur rejält på högre frekvenser (mer vanligt för ett tag sen). Prova med dem du har, troligen låter de bättre på högre frekvenser.

Personligen då?

Själv kör jag på 44.1. Låter tillräckligt bra i mina öron. Men så har jag också en rätt bra AD-omvandlare. Kvaliteten på AD-omvandlaren spelar större roll än valet av samplingsfrekvens tycker jag. Å andra sidan så spelar mikrofonplacering ännu större roll. Fast om man som jag spelar in med perfekta mickar, perfekt placerade i riktigt bra rum och med världens bästa mikrofonförstärkare så blir det ju vikigt med AD (funderar på om ni noterade ironin?)

Personligen fattar jag inte folk som kör på 48, meningslösare frekvens får man leta efter. Skillnaden är inte särskilt stor i frekvens, och man får massor av onödiga problem med att konvertera ner till 44.1 efteråt. Lika bra att köra på 44.1 från början. Men det är klart, allihop har väl kritiskt lyssnat på ordentligt kontrollerade exempel på olika frekvenser (eller hur?) med exakt den utrustning och de pluggar de använder och lyssnat på hela kedjan fram till CD.

Puuh. Långt blev det.

I korthet: allt beror på. Prova med din egen utrustning, det skiljer sig åt mellan olika ljudkort och olika pluggar.

Gunnar

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns ingen som kommer att höra skillnad på om du spelar in med 16, 24 eller 32 fp!!!!

Med risk för att verka dryg så; Jo! 🙂

Jag tycker det är enorm skillnad mellan 16 och 24 bitar... Mellan 24 och 32 är den hörbara skillnaden däremot obefintlig...

Sen så får man ju alltid en mer exakt version av ljudet man samplar med en högre samplingsfrekvens. En exakt kopia av det verkliga ljudet får man väl teoretiskt sett med en oändligt hög samplingsfrekvens.

Sen vart gränsen går för hörbara skillnader är ju en annan fråga. Och där tror jag det mer är en fråga om kvalitén på A/D omvandlaren.

Som sagt, med risk för att verka dryg... 🙁

Med risk för att låta odryg....NEJ!

Visst är det skillnad på 16 resp 24 bitar, det är det ingen tvekan om. Men man hör faktiskt (och när jag säger man så menar jag alla givetvis...hehehe) ingen skillnad på ett ljud inspelat i 16 resp 24 bitar. Däremot så är det så att det är en fördel att spela in med en upplösning på 24 bitar om man har utrustning som tillåter det.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...

Det flesta projekt som jag gjort baserar sig på en mall, för ett tag sedan upptäckte jag att mallen har 32 bit floating av nån konstig anledning.

Går det att konvertera till 24 på nåt lätt sätt? (Cubase SX) Min dator är inte den vassaste i norra Europa och det märks när man börjar lägga på lite pluggar, jag kanske kunde vinna lite kraft genom att konvertera till 24? Plus att ändra mallarna så att allt blir 24 framledes...

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej awe

Jag viet inte exakt för Kalle och jag är rätt "gröna" i denna svängen. Men det är inte förn nu som vi själva har fått upp ögonen för detta med 24 bitar 44 kH. För blev det som det föll sig och jag har aldrig vågat ändra värdena utifall att något skulle gå snett. Det är Kalle som gör låtarna och jag fixar inspelningen som regel och kör jag "vaj" blir han inte glad.

Men man får väl göra en audiofil "dummy" och testa även om det tar lite tid.

Med vänliga hälsningar

Kalle i Kalmar och hans pappa

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...
Runsten (oregistrerad)

Hej!

Är lite nyfiken på vilken Sample Rate/Upplösning folk spelar in i.

44.1/16?

48/24?

192/24?

/Simon

Redigerat av Olsberg
Sammanslaget med tråd i existerande ämne
Link to comment
Dela på andra sajter

Hmmmm, jag lånar tråden lite. Jag har ju läst om 24 bitar och att man inte behöver vara lika noga med nivåerna när man spelar in i 24 bitar. Men hur är det med Hz:en? Ska man köra 24 bitar och 48 KHz när man spelar in musik? eller räcker det med 24 bitar och 44 KHz?

Kan ni motivera varför också?

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns många trådar om bitdjup och samplingsfrekvens redan.

Så det behövs inte skrivas mer, utan jag lämnar ordet till Gunnar som redan beskrivit situationen på ett bra sätt. 😳

Det mesta är redan sagt, men jag kan väl fylla på lite av mina erfarenheter.

 

24 eller 16 bitar?

Nå, jag spelar ju mest in klassisk akustisk musik på plats i kyrkor och konsertlokaler. Så för mig är det alltid 24 bitar som gäller. Orsaken är att det är så stor dynamik (=skillnad svagt/lågt) så jag behöver marginalen. Oftast siktar jag mot sådär -15dB under repet som max volym. Sen brukar orkestern spela starkare på konserten, ofta sådär 6dB till. När digitala signaler klipper låter det riktigt illa så det vill jag undvika till varje pris. Hade jag bara 16 bitar så hade det också gått men då hade jag fått ligga och anpassa signalen hela tiden för att inte få för mycket brus. Med 24 bitar kan jag bara se glad ut. I mixen senare kan jag anpassa volymerna och då räcker 16 bitar alldeles utmärkt när det går ut på CD-n. Oftast är det för stor dynamik för vanligt folk ändå.

 

Så om man är noggrann med volymerna och justerar vid behov, ligger nära nollan men inte över så är 16 bitar alldeles utmärkt bra, vill man vara säker (eller lat) så är 24 bitar bekvämare och säkrare. Jag tror ingen levande människa kan höra någon större skillnad mellan till exempel ett trumset bra inspelat i 16 bitare eller i 24 bitar när det väl är processat och ligger i mastern.

 

32 bitar då?

Här hänger det på vilket program man använder och hur man jobbar. I en del program vill man ofta göra "bounce" på signalen eftersom man gör förändringar. Då kan 32 bitar vara värt besväret. I det program och arbetssätt jag har så jobbar jag inte med att förändra själva ljudfilen, allt är effekter i mixningen. Dessa sker intern i 32 bitar, men filerna förändras inte. Så för mig så är det ingen finess med 33% extra filstorlek. Det kan skilja sig mellan olika program så klart (jag använder Samplitude).

 

Men ljudkorten då?

Allt bygger ju på att det är någorlunda kvalitet på ljudkortet. En del har rätt hög brusnivå, så det är knappt 16 bitar kvar ändå. I såna fall är det ingen ide att spela in ännu mer brus i de där sista 8 bitarna. En snabb och någorlunda exakt formel är att 1 bit motsvarar cirka 6dB i så kallat S/N (Signal to Noise på engelska). Så 16 bitar motsvarar cirka 96dB i S/N. Kolla ditt ljudkort, om tillverkaren anger kring 100dB eller mindre är det i princip ingen ide att ha mer än 16 bitar (prova med 24 ändå, ett enda mått är inte hela sanningen). Tyvärr "slarvar" ljudkortstillverkarna en hel del med hur då mäter, ju billigare ljudkort ju "slarvigare" mätning verkar vara en regel snarare än undantag.

Men ett bra 16-bitars ljudkort låter bättre än ett dåligt 24 bitars.

Först är det nog så att det som är "standard" för slutprodukten är 44.1kHz på en CD. Det finns väl dom som kör med högre frekvens på DVD av olika slag. I samband med filminspelning förekommer också ofta 48kHz och ett antal andra frekvenser, men det är nog väldigt få här som håller på med sånt och dem vet om det. Rent kvalitetsmässigt så funkar det ju med 44.1, nog för att man skall bli miljonär på pop i alla fall.

 

Så, om nu målet är 44.1kHz så är det väl ingen ide att köra fortare?

Nja, det beror på. Först kan man fundera på det rent teoretiskt. De flesta som verkligen hållit på med sånt här är extremt överens om att ljud över 20kHz inte kan höras av oss människor. Och med 44.1kHz som samplingsfrekvens kan man (rent teoretiskt alltså) faktiskt spela in ljud upp till 20kHz och lite till. Så var den frågan avklarad. Nja, lite mer är det förstås.

 

Allra först dock, kolla hela kedjan.

Om man nu råkar välja någon annan frekvens så kolla hur hela kedjan låter. Det hjälper ju inte om det låter snorbra i studion om det låter skit på CD-n. Flera kända program har rätt dåliga SRC (sample rate converter = omvandlare mellan olika frekvenser). ProTools LE är ett exempel på en dålig konverterare, en orsak till att många väljer andra lösningar (till exempel analoga effekter i mitten). Prova i stället en bra konverterare, en billig och bra är r8brain som till och med är gratis i den enklare versionen.

 

Sen beror det på ljudkortet.

Alla ljudkortstillverkare idag har kort som går fortare än 44.1. Jag misstänker ibland att det mest är frågan om att få alla som har gamla ljudkort att köpa nåt nytt. Så man fyller på med massa argument om hur dåliga de gamla är. Inte är det säkert att det blir bättre med högre frekvens men vi vill ju tro det.

Nå, nu är ju erfarenheten från många att varje kort har en "bästa" frekvens, och det är absolut inte alltid den högsta. Ett ljudkort innehåller en hel mängd kompromisser, annars skulle det ju kosta sådär hundra tusen kronor per kanal (de riktigt fina, kompromisslösa AD-omvandlarkorten kan kosta så). Och kompromisser innebär att man gör avvägningar. Sammantaget gör alla avvägningarna att kortet kanske "klarar" fler frekvenser än det är bra på. Nå, men först ett ord om vad som är bra. Nå, slutsatsen är att du måste kolla med din egen utrustning, det finns ingen "allmän sanning" som gäller för alla ljudkort.

 

Mäter bra eller låter bra?

Förvirring uppstår ibland om vad man menar med bra. Det verkar finnas en skola som tycker att mäter det bra så är det bra, och en annan skola som tycker att låter det bra så kan man inte mäta det. Och aldrig mötas de två. Nå, ta en distad Fender gitarr förstärkare som exempel: den mäter extremt dåligt med extremt hög distortion fast det finns dem som tycker den låter bra.  Välj själv vilket läger du vill hamna i, men gör ett medvetet val och hyckla inte. Tycker du att det enda som räknas är hur det låter, sluta prata om hur det mäter (jitter är till exempel ett mått, inte hur det låter).

 

Nå, men pluggar då?

Här börjar det bli intressant. Många pluggar, EQ, kompressorer, vad vet jag, låter olika på olika samplingsfrekvenser. En del kan till och med spåra ur rejält på högre frekvenser (mer vanligt för ett tag sen). Prova med dem du har, troligen låter de bättre på högre frekvenser.

 

Personligen då?

Själv kör jag på 44.1. Låter tillräckligt bra i mina öron. Men så har jag också en rätt bra AD-omvandlare. Kvaliteten på AD-omvandlaren spelar större roll än valet av samplingsfrekvens tycker jag. Å andra sidan så spelar mikrofonplacering ännu större roll. Fast om man som jag spelar in med perfekta mickar, perfekt placerade i riktigt bra rum och med världens bästa mikrofonförstärkare så blir det ju vikigt med AD (funderar på om ni noterade ironin?)

 

Personligen fattar jag inte folk som kör på 48, meningslösare frekvens får man leta efter. Skillnaden är inte särskilt stor i frekvens, och man får massor av onödiga problem med att konvertera ner till 44.1 efteråt. Lika bra att köra på 44.1 från början.  Men det är klart, allihop har väl kritiskt lyssnat på ordentligt kontrollerade exempel på olika frekvenser (eller hur?)  med exakt den utrustning och de pluggar de använder och lyssnat på hela kedjan fram till CD.

 

 

Puuh. Långt blev det.

 

I korthet: allt beror på. Prova med din egen utrustning, det skiljer sig åt mellan olika ljudkort och olika pluggar.

 

Gunnar

Sådär! 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Tack Linus, såg att du hade bumpat tråden också.

*edit* Lite skämmigt att jag inte sökte innan jag frågade. Jag får väl skylla på trötthet eller någon annan -het 😳

Redigerat av Bone
Link to comment
Dela på andra sajter

Min dator är inte den vassaste i norra Europa och det märks när man börjar lägga på lite pluggar, jag kanske kunde vinna lite kraft genom att konvertera till 24?

Eftersom Cubase SX arbetar med 32 bitar internt så är det troligen bara hårddisken, inte processorn, som avlastas om du konverterar till 24 bitar.

Edit: skrivfel

Redigerat av joachime
Link to comment
Dela på andra sajter

Nå, men pluggar då?

Här börjar det bli intressant. Många pluggar, EQ, kompressorer, vad vet jag, låter olika på olika samplingsfrekvenser. En del kan till och med spåra ur rejält på högre frekvenser (mer vanligt för ett tag sen). Prova med dem du har, troligen låter de bättre på högre frekvenser.

Den biten tycker jag är värd att citeras en gång till. Själva inspelningen har jag svårt att höra skillnaden i kvalitet på jämfört med skillnader i omvandlare eller mickförstärkare t.ex. I pluggar, främst reverb i min erfarenhet, kan det låta ganska mycket bättre i 96 kHz däremot. Tyvärr drar dom desto mer datorkraft också.

Link to comment
Dela på andra sajter

Nocz (oregistrerad)

Jag tycker att 32bit/44.1kHz funkar bäst vid inspelning. Jag hör knappt nån skillnad med med högre samplerate, däremot tycker jag att en högre upplösning är mer motiverad då jag främst spelar in klassisk gitarr.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 5 månader senare...

För att lättare förstår skillnaden mellan digitalt och analogt ljud kan det jämföras med att gå upp och ner i en backe, respektive i en trappa.

Skillnaden mellan en analog och digital period är att digitaltekniken är en beskrivning av ljudet, inte en kopia eller härmning. Man kan jämföra det hela med en orienteringskarta och hur man beskriver vägen. Istället för att kopiera kartan, görs separata anteckningar om hur man tar sig fram till kontrollerna. ”200 m norrut, 50 m österut”.

En analog signal som spelas in på ett band eller dylikt, kan inte kopieras hur många gånger som helst. Eftersom att den för varje gång kommer att försämras, precis som om man kopierar ett papper i en kopiator. Men den digitala signalen kan kopieras relativt obegränsat eftersom att det handlar om att kopiera ett antal beskrivningar där informationen aldrig blir otydlig och misstolkande.

Den analoga ljudkurvan kommer med jämna mellanrum att avläsas i en speciell krets (Sample-And-Hold) i t.ex. ljudkortet. Kretsen tar med andra ord ett stickprov (sample) och håller utsignalen till dess att ett nytt prov tas. Mätningen kallas även för sampling, och antalet mätningar per sekund anges som samplingsfrekvens.

Vanliga samplingsfrekvenser är 15, 32, 44.1 och 48 kHz, vilket innebär att mätningarna utförs 15, 32, 44.1 eller 48 gånger per sekund. Antalet mätningar per sekund avgör sedan det maximala frekvensomfång som kan återges.

Enligt en sats som heter Nyqvistteoremet bör samplingsfrekvensen vara dubbelt så hög som det frekvensomfång som ska registreras.

Med samplingsfrekvensen på 15 kHz kan då bara 7,5 kHz maximalt återges. Medan 44.1 motsvarar ungefär 22 kHz. Om samplingsfrekvensen däremot sätts mindre än den inkommande ljudkällan, kommer ljudkällans övertoner som överskrider samplingsfrekvensens halva värde att försvinna. Vilket naturligtvis resulterar i ett felaktigt resultat.

Digitaltekniken bygger på att de analoga värdena i tid och amplitud omformas till ett binärt tal, dvs. ettor och nollor. Det binära talsystemet bygger på talbasen 2. Varje enskild etta eller nolla betecknas som en bit i ett binärt ord. Längden på det binära ordet avgör det maximala antalet sifferkombinationer. Ett binärt ord med 4 bitar kan ha 16 olika sifferkombinationer, medan 16 bitar kan ange maximalt 65 536 möjliga kombinationer/värden. Antalet bitar hör i digitalt sammanhang ihop med kvantisering.

Kvantisering kan beskriva det antal ”trappsteg”, eller värden som kan registreras i höjdled, dvs. amplituden i frekvenskurvan.

Kvantiseringen anges i bitar, och benämns som ”upplösningen” på det digitala ljudet. Vanligtvis använder man sig av 16 respektive 24 bitar vid inspelning. 16 bitar motsvarar 65 536 olika nivåer. Med låga kvantiseringsvärden blir trappstegen höga, medan höga värden ger låga steg. Kvantiseringsvärdet är särskilt viktigt eftersom att det beskriver förhållandet mellan ljudkällans brusnivå och signalnivå. Varje bit motsvarar 6 dB i signal/brusvärde.

Link to comment
Dela på andra sajter

Om jag har fattat det rätt så är det så att man utgår från den kvalitén man startar med och efter alla ingrepp blir den bara sämre och kan inte bli bättre.

Alltså säg att jag jobbar med 16-bitar - när den är klar som skiva är den helt plötsligt bara 14-bitar eller liknande i kvalité.

Därför jobbar jag med 24-bitar för även om jag tappar kvalité under resans gång så kommer den slutgiltiga produkten bli 16-bitar.

Kan vara en skröna jag hört men det är så jag har fått det förklarat för mig (i stora drag). Visst jag kan ha blivit grundlurad och då är vi två som undrar varför man inte kör i 16-bitar.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ungefär som MrDweeb säger - varje gång du gör något med signalen kommer den försämras en aning, men aldrig bli bättre.

MEN - det viktiga är att själva mixningen i sig sker i högre - vad den ursprungliga ljudvågen har för bittal gör i sammanhanget ingen stor skillnad. Alltså - ingen STOR skillnad. Men en liten.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...