Search the Community
Showing results for tags 'inspelning'.
Found 112 results
-
Dweezil Zappa har nyckeln till pappa Franks hemliga valv med inspelningar. Med hjälp av modern teknik ser han till att musikskatten kan bevaras. Studio passade på att träffa honom när han var på besök i Sverige 2006 i samband med turnén Zappa plays Zappa. Artikeln är en repris från 2007. Tänk att ha tillgång till inspelat material som spänner över 40 år – en artists hela karriär, från det sena 60-talets banbrytande inspelningar till hela turnéer dokumenterade på 24 kanaler. Du har friheten och möjligheten att välja vad du vill från arkivet för efterbehandling, remixande och återutgivning. Dweezil, Frank Zappas son, befinner sig i just den situationen. Studio passade på att träffa honom när ”Zappa plays Zappa”-turnén passerade Stockholm. Dweezil Zappa, från turnén Zappa plays Zappa i Stockholm 2006. Foto: @Björn Olsberg Frank Zappa (1940-1993) lämnade kvar en stor samling inspelat material i ett rum kallat ”the Vault”. Dweezil – som bland annat samarbetat med sin far som live- och sessionmusiker – såg det som sin uppgift att utforska arkivet. Ingen enkel uppgift skulle det visa sig. Frank Zappa gillade att dokumentera sina konserter och skaffade i början av 80-talet en mobil inspelningsstudio för att spela in varje kanal separat, vid varje konsert. Dweezil börjar måtta med händerna för att visa storleken på det källarvalv där tejperna förvaras. Hur många band eller inspelade minuter arkivet består av är fortfarande inte känt. – Jag vet inte hur många tusentals tejper det finns därinne, men det är överväldigande! Inspelningsformat kommer och går När ett arkiv spänner över så lång tid ställs man inför flera olika problem. Ett är att olika inspelningsformat kommit och gått genom åren. Den första flerkanalsbandare Frank Zappa använde – byggd av hans dåvarande studiotekniker Paul Buff – hade fem kanaler. Sedan följde 8-, 16- och 24-kanals analoga bandspelare och senare en uppsjö av digitala format. Familjens Zappas privata studio, Utility Muffin Research Kitchen, rymmer därför alla möjliga uppspelningsmaskiner för att få tillgång till allt material. Ett ytterligare problem är att lagringsmedia har en begränsad livslängd. Ämnet som fixerar den magnetiska oxiden på tejpen åldras och börjar kladda av sig på tonhuvudet. Både tejpen och maskinen riskerar att försämras vid varje uppspelning. Frågan är också vilket format man ska välja att föra över materialet till. Än så länge finns inget format som kan garantera någon längre livslängd, så för tillfället överför Dweezil materialet till den digitala domänen och lagrar det på hårddisk. Dweezil liknar jobbet i the Vault vid en arkeologisk utgrävning. Nyligen hittade man en låt som aldrig tidigare förekommit på något skivsläpp och som bara framförts en enda gång, under en konsert 1972. Låten inkluderades 2006 på albumet med samma namn, ”Imaginary diseases”. – Tanken med det mesta av materialet som ges ut är att så långt det är möjligt återge det i ursprungligt skick. Det ska höras vilken tidsepok materialet kommer ifrån, berättar Dweezil. Ett exempel är albumet “QuAUDIOPHILIAc” som gavs ut på dvd-audio i 5.1-surround. På omslaget till originaltejpen – inspelad 1970 – fanns en skiss som visade hur instrumenten och mikrofonerna var placerade vid inspelningstillfället. Alla instrument hade spelats in samtidigt i ett och samma rum och genom att mixa i 5.1 och placera spåren utifrån skissen gick det i princip att återskapa instrumentens position i rummet. Men det är inte alltid omslaget ger så utförlig information och man kan inte vara säker på vad man får när man rullar upp en tejp. – Frank var känd för att spela över saker. När det saknades tejp spelade han helt enkelt över något gammalt, säger Dweezil. Tidigt ute med digitaltekniken Arbetet med the Vault sker i både den analoga och den digitala domänen. Frank Zappa intresserade sig tidigt för digital inspelningsteknik och strävade efter en så ren signalkedja som möjligt. Om han hade levt idag skulle han, enligt Dweezil, vara förespråkare för den digitala utvecklingen och de möjligheter den fört med sig. Samtidigt är det en betydande del av arkivet som består av analoga inspelningar och Dweezil berättar att i dessa fall använder han gärna extern analog utrustning, bland annat en tidig prototyp av SSL:s berömda stereokompressor som stått i studion sedan sent 70-tal. – En analog kedja förstärker bruset, distorsionen och luddigheten på ett bra sätt, förklarar Dweezil. I övrigt sker mixprocessen i så stor utsträckning som möjligt i den digitala domänen. Dweezil talar sig varm om de dsp-resurser moderna datorer erbjuder. Numera är det datorer med AMD-processorer, Steinbergs Nuendo och ett digitalt mixerbord från Euphonix System 5-serie som är hjärtat i studion. Pressbild med Dweezil i sin AMD-bestyckade studio från ca 2005. Unik inblick i produktionen Att ha tillgång till flerkanalstejperna från dessa klassiska inspelningar öppnar en mängd fantastiska möjligheter. – Jag ser fram emot att lyssna på gitarrkanalerna till låten ”Watermelon in easter hay” för att ta reda på om de spelades in med alla effekter eller om de lades på senare, säger Dweezil. Det ger en chans att lära sig mer om producenten Frank Zappas sätt att arbeta. Dweezil fascineras bland annat av hur bristen på kanaler gjorde att man tvingades ta produktionsbeslut redan vid inspelning: – Vissa av inspelningarna behöver man inte alls göra något åt vid mix. Om man ställer alla reglar lika låter det i princip som på skivan! Parallellt med the Vault arbetar Dweezil med att sätta ihop ett samplingsbibliotek av Frank Zappas stora ljudbank till det samplings- och fm-syntesbaserade systemet Synclavier. – Vi ser över möjligheterna att ge ut det så att alla kan få tillgång till biblioteket, säger Dweezil. Och även om det inte smäller lika högt som att finna hittills okända studioinspelningar är det ändå en spännande strävan. Framförallt med tanke på att hela det grammybelönade albumet ”Jazz from hell” från 1986 består av ljud från Synclaviern. Ett album som i USA även fick en ”parental advisory”-stämpel av RIIA, trots att det är helt instrumentalt. Dweezils bästa pluggtips Melodyne: Förutom det uppenbara användningsområdet – att korrigera sångtagningar – har Dweezil upptäckt att det är ett utmärkt verktyg att skapa galna effekter med. Men det han uppskattar allra mest är möjligheten att transkribera en monofonisk ljudfil och konvertera den till midi: – Frank skulle ha uppskattat möjligheten att så lätt transkribera melodier efter- som han ofta lät sina musiker dubblera hans improviserade gitarrsolon. Dweezil är ett stort fan av alla Native Instruments pluggar. På sin senaste soloskiva använde han till exempel Guitar Rig för att skapa sound som annars hade krävt ett flertal gitarrförstärkare för att återskapa. En bekantskap som även lett till idéer utanför studions fyra väggar: – Guitar Rig har till och med påverkat mitt val av utrustning på den nuvarande turnén. Till exempel tekniken att splitta gitarrsignalen till flera olika gitarrförstärkare och att steglöst låta ljudet mixas mellan dessa med hjälp av en volympedal. I övrigt håller sig Dweezil mestadels till Gibson-gitarrer. Om Dweezil Zappa Född 1969. Har varit en återkommande sessionmusiker på Frank Zappas album sedan ”Them or us” från 1984. Medverkade på soundtracket till kultfilmen ”Spinal Tap” och bildade i början av 90-talet gruppen Z tillsammans med sin bror Ahmed. Har även arbetat inom tv, bland annat som vj på MTV och som programledare för ett kombinerat musik- och matlagningsprogram. 2005 samlade han och Ahmed ihop ett band bestående av musiker från olika epoker av Frank Zappas karriär för att bege sig ut på en världsturné med enbart Frank Zappa-kompositioner på repertoaren, kallad ”Zappa plays Zappa”. Artikeln publicerades ursprungligen 2007-01-23 och skrevs av Joachim Ekermann (@joachime) -
Veckans video är inte som titeln föreslår en instruktionsvideo för hur du praktiskt spelar in tre förstärkare samtidigt. Videon handlar snarare om varför vi valde att göra så under inspelningen av Siberan’s kommande album. (In English at the bottom of the page). Att spela in live är något jag gillar och förespråkar även om allt utom trummor läggs om efteråt. Fördelen är inte bara att bandet spelar tillsammans utan också att allt är uppriggat så det är fritt fram att spela in vilket instrument som helst, när som helst under projektet, utan att börja rigga om och krångla med mikrofoner och routing. Under inspelningen med Siberian tog vi det ett steg längre och gick igenom alla olika gitarrljud som skulle användas till de olika delarna och riggade upp alla de olika uppsättningarna samt spelade in alla uppsättningar samtidigt. På så vis kunde bandet spela igenom låtarna i helhet utan att lägga vikt vid att byta ljud på pedaler i exakt rätt tid, samt att det också går att kombinera de olika ljuden i efterhand för att bygga upp och skala ner ljudet i olika delar där det passar. En bonus I videon är att vi går igen hela uppsättningen med instrument, mikrofonval, placering och processering på vägen in i inspelningen. ENGLISH Recording three amps at the same time This weeks video is not as the titel sugests a tutorial in how to record multiple amps at the same time. The video is about why we chose to do so during the recording of Siberan’s upcoming album. To record live is something I like and advocate even if everything except drums will be replaced. The benefits are not just that the band can play together but also that everything is rigged and ready to be recorded when ever during the project without having to rearrange microphones and routing. During the recording with Siberian we took this one step further and set up all the different guitar sound that were going to be used in different parts and recorded them all at the same time. By doing this it allows for the guitar player to just play through the song without having to make perfect switches of sounds with pedals and such. Plus it lets us combine the sounds in the next stage, and to make different combinations of sounds for different parts. As a bonus I also walk through all the instrument setups, microphone choices, placements and processing on the way in during the recording. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
-
inspelning Spela in gitarrförstärkaren utan att störa grannarna
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Mjukvarumarknaden för elgitarrinspelning är stor, och helt ärligt väldigt bra. Men om du vill spela in med den där speciella rörtoppen du har hemma, eller i replokalen utan att störa omgivningen, hur gör du då? (In English at the bottom of the page). Det finns ju faktiskt ingen plugin som låter exakt som din favorit-förstärkare. Att spela in en 100w rörförstärkare hemma i lägenheten är inget alternativ för de flesta. Även om du bor i villa, så är det troligtvis inte den mest populära eftermiddagssysslan bland övriga familjemedlemmar. I veckans video experimenterar jag lite med hur du kan spela in den där förstärkaren utan att störa någon – den som du inte lyckats få till ljudet ifrån trots utbudet av plugins och ändlösa listor med Kemperprofiler. Utan att behöva använda högtalare eller mikrofoner. Dina grannar kommer nog också gilla detta. ENGLISH Record your guitar amp without disturbing your neighbours The software market for electric guitar sound is huge, and honestly quite good. But what about that special tube amp you have at home or at your rehearsal space? There’s no plugin that sounds exactly like that. To record a 100w tube amp in your apartment might not be a very good alternative for most. Even if you live in a house it’s likely not the most popular afternoon activity among your family members. In this weeks video I’m experimenting with how you can record that amp. The one that you can’t seem to replicate with plugins and endless lists of Kemper profiles. This without having to use speaker cabs or microphones. Your neighbours will probably like this too. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här -
Om du spelat in gitarr hemma och använt någon form av förstärkarsimulering har du garanterat använt högtalarimpulser i någon form. Ett bra sätt att sätta din egen karaktär på ditt gitarrljud kan vara att skapa dina egna högtalarimpulser precis så som du vill ha dem. (In English at the bottom of the page). I veckans video går jag igenom hur du går till väga för att göra just detta. Dessutom kickar jag lite på hur mikrofonens upptagningsmönster påverkar karaktären på gitarrljudet. Det finns mikrofoner på marinades där du kan välja upptagningsmönster efter att inspelningen har skett. I mitt exempel använder jag just en sådan för att visa hur du kan finjustera ljudet på annat sätt än till exempel med EQ. ENGLISH Cab IR’s and polar patterns If you’ve recorded guitar at home with some sort of amp simulation, you most likely came across cab ir’s of some sort. A good way to put your own touch on your guitar sound can be to create your own cab ir’s the way you want them. I this weeks video I walk through you do this. Also, I take a look at how a microphones polar pattern affects the character of the guitar sound. There are microphones on the market where you can choose the polar pattern after the fact of the recording. In my example I use a microphone like that to show how you can fine tune the sound with something else that for example an EQ. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
-
inspelning Intensivare gitarrer med klassisk dödspedal
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Folks relation till BOSS gamla distpedal HM-2 brukar vara ganska splittrad. För en del är det den sämsta distpedal som gjorts medan pedalen för andra har definierat en hel genre. Många klassiska svenska dödsmetalskivor har gjorts med den och den har sedan letat sin väg över Atlanten och tillbaka igen. Precis som det brukar vara med trender. (In English at the bottom of the page). I veckans video visar jag en del exempel på hur HM-2:an kan användas för att intensifiera mer konventionella gitarrljud, förutom att köra den i fullt motorsågsläge. Genom att lägga in extra lager med extremare gitarrljud kan du få gitarrerna att leta sig ut ur högtalarna. HM-2ans lite udda EQ-kurva har en tendens att fylla ut en del frekvenser som jag tycker kan saknas i mer sansade distade gitarrer. Jag skulle också vilja uppmuntra till att testa detta med andra typer av distpedaler och lager av ljud. ENGLISH Intensify your guitars with classic deathmetal distortion Peoples relationship to the old BOSS HM-2 pedal is somewhat divided. For some people it’s the worst pedal ever and for others it’s the definition of a whole genre. Many classic Swedish death metal albums are made with it, and since then it found it’s way over the Atlantic and back again. As usual with trends. In this weeks video I show some examples of how the HM-2 can be used to intensify your more conventional guitar sound, besides just go full chain saw with it. By recording some extra layers with a more extreme sound you can get your guitar sound to reach out though the speakers. The odd EQ-curve of the HM-2 tends to fill out some frequencies that sometimes miss in more sensible distorted guitars. I also want to encourage some testing with other sort of pedals and layers of sounds. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här -
inspelning Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4)
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Det här är fjärde delen i en serie som handlar om hur vi gått till väga för att producera ett album helt analogt från början till färdig vinylplatta. De tre första delarna finner du längst ner på denna sida. Tidigare delar har handlat om inspelningen av olika instrument. (In English at the bottom of the page). Den här gången är det dags för mixning, mastering och själva graveringen av vinylskivan. Då vi inte haft till gång till full automation, motoriserade reglar och annat lyx så har varje låts mix blivit ett framförande där vi tillsammans fått spela låtens mix från början till slut med volymåkningar och allt annat som en dator annars tar hand om. Den stora utmaningen var att till slut bestämma sig för att det var klart och inte göra ytterligare försök, då varje försök blev lite annorlunda än det tidigare. När mixerna var klara fick de klippas och klistras ihop till rätt låtordning på två masterband som sedan togs till Atlantis Studion i Stockholm för att graveras till ett original för vinylpressning. Här finner du del 1-3 Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1) Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2) Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3) ENGLISH Analog mix and master with Grace.Will.Fall (Part 4) This is the fourth part in a series about how we produced an album all analog from start to finished vinyl record. You find the first three parts above. The first parts were more about the recording phase. This one is about the mixing, mastering and vinyl engravement. Since we didn’t have full automation, flying faders and other fancy stuff every song was a performance to mix. We had to play it together from start to finish with fader changes and thing that is usually handled in the computer. The big challenge was to know when we were done, since every new mix would turn out a little different than the one before. After the mix was done it was time to cut and paste the master tapes together before they were taken to Atlantis Studio in Stockholm to be engraved on vinyl. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här -
Att spela in live kan för vissa vara en mardröm och för andra rena fröjden. Det som förloras i detaljkontroll vinns i känsla och spelglädje. Och även magiskt lim? (In English at the bottom of the page). I veckans video sitter jag ner med Peter Dahlström igen. Om du såg min förra video med honom så vet du att det är mannen bakom studion jag jobbar ifrån. Vi har båda en förkärlek för att spela in så mycket som möjligt i studion live. Vi har dock lite olika infallsvinklar då vi jobbar med lite olika genres och han har även ett antal fler års erfarenhet än jag. Vi trillar också in och pratar lite om Peters hjärteprojekt License To Thrill som är en storbandsplatta som Peter producerat med hjälp av hel drös erfarna musiker och sångare. Även under den produktionen gjordes alla grunder live. Dessutom på imponerande kort tid. ENGLISH Record live to capture the magic! Recording live can be a nightmare for some, and a dream for others. What’s lost in control of details are gained in feeling and joy to play. And also the magic glue? In this weeks video I sit down with Peter Dahlström again. If you saw my last video with him you know that he’s the man behind the studio I work at. We both have a love for live recording as much as possible in the studio. We do have some different angles to approach it though, since we come from different genres, plus he has years of more experience than I do. We also talk a little about Peter’s passion project License To Thrill which is a big band production that he produced with the help of a bunch of talented musicians and vocalists. Also during this production most elements where tracked live, in a impressively short time. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
-
Hej! Jag har en liten teaser här på en låt som jag spelat in. Det är inte min låt, jag har gjort en cover på Lionel Richies låt "Stuck on You". Inspelningen är inte riktigt klar än men som sagt det är bara en teaser, ett smakprov. Vad tycker ni? Skriv gärna. Instrument arr. Per Hallén, https://www.studioador.com/ Sång. Leo Larsson Stuck On You Teaser.mp3
-
I Augusti förra året fick jag besök av japanska rock legenderna Electric Eel Shock. Jag hade tidigare kontaktat dem för att se om de var sugna på att komma förbi och ta en titt på studion om de hade vägarna förbi under sin europaturné. De svarade med ett bättre förslag, som var att boka ett par dagar för att spela in en ny singel. Jag passade självklart på att dokumentera så mycket jag han med under inspelningen, samt ställa lite frågor om deras instrument och annat relevant. Deras nya singel Red Devil är nu släppt så jag tänkte att det nog är hög tid att göra något av det här materialet. Electric Eel Shock firar 25 års jubileum i år och gör en ordentlig turné där de åter igen kommer till Sverige under våren. Har du tur kommer de spela någonstans i närheten av dig. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar här
-
FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritinstrument att spela in är den nylonsträngade gitarren. Men hur går du egentligen bäst tillväga för att fånga instrumentens rätta karaktär? Den nylonsträngade gitarren kan, precis som andra gitarrer, användas på många sätt – inte minst i inspelningssammanhang. Detta mångsidiga instrument kan med fördel agera soloinstrument så väl som kompgitarr, för att inte tala om fingerspel och plock. Vidare kan den nylonsträngade gitarren, precis som den stålsträngade och elektriska, användas som rytmisk förstärkning och pådrivare. Något jag personligen älskar och förmodligen utnyttjar lite väl ofta, om nu sanningen ska fram. Faktum är att den akustiska gitarren inte är helt olik tamburinen i detta avseendet, även om instrumenten naturligtvis skiljer sig avsevärt åt på övriga punkter. De båda kan skapa rörelse och energi, utan att du för den sakens skull tänker på att de är där. Med detta sagt ställer mångsidigheten (med rätta) också krav på den som spelar in. Det säger sig självt att ett klassiskt solostycke kräver ett helt annat sound och inspelningsteknik, än en gitarr som ligger och puttrar i bakgrunden. Likväl kan den nylonsträngade gitarren spelas och låta på väldigt många olika sätt - med eller utan naglar, med olika typer av plektrum, för att inte tala om strängval och själva instrumentet i sig. Det går med andra ord inte att helgardera sig när det kommer till inspelning av detta underbara och mångfacetterade träkonstverk. Val av mikrofon Med ovanstående i åtanke halkar vi därför osökt in på val av mikrofon. Här brukar jag tänka som så här: Ju större plats gitarren ska ta i mixen, desto ”finare” mikrofon bör användas. I praktiken brukar detta mynna ut i att soloinstrument berikas med en kondensator-mikrofon i mono eller stereo, medan kompgitarren får nöja sig med en dynamisk mikrofon. Anledningen till detta är att solo-instrumentet i regel kräver, eller rättare sagt mår bra av, ett större frekvensomfång. Här finns det plats att briljera, vilket naturligtvis ska utnyttjas. Gällande komp- eller plockgitarren är förutsättningarna dock annorlunda. Visserligen ska instrumentet låta på ett tillfredställande sätt, men det ska samtidigt hålla sig på plats och inte bråka med övriga instrument i mixen. Här lämpar sig den dynamiska mikrofonen bättre, eftersom känsligheten och upptagandet av topp och botten i regel är mindre än hos en kondensator-mikrofon. I förläningen innebär detta generellt att en gitarr inspelad med en dynamisk mikrofon är lättare att placera i mixen, än en gitarr inspelad med en kondensatormikrofon. Den dynamiska mikrofonen Shure Unidyne III 545SD är en klar favorit på nylonsträngade gitarrer och förstärkare. Avståndet Det finns en oskriven regel (som idag förvandlats till en universell sanning) om att du ska placera mikrofonen ca 10-20 cm från gitarren, snett riktad mot ljudhålet och tolfte band. En bra utgångspunkt för att fånga upp så mycket av gitarren som möjligt, utan att plocka upp onödigt rumsljud. Därmed inte sagt att denna regel måste följas till punkt och pricka. Personligen föredrar jag att micka lite längre ifrån, för att komma bort från nylongitarrens naturliga bumlighet och för att jag gillar ljudet av mitt rum. Här gäller det att lyssna. Ju närmare (ljudhålet) du placerar mikrofonen, desto mer botten får du, tack vare närhetseffekten eller proximityeffekten som det också kallas. En önskvärd effekt i vissa sammanhang, i andra inte. Likväl råder jag dig att experimentera med olika placering (av mikrofonen) för att fånga upp mer eller mindre strängljud och anslag. Ibland vill du exempelvis mer åt ljudet av ett harvande plektrum, snarare än själva soundet från gitarren. Då är det bättre att tänka placering, snarare än att i ett senare skede försöka ratta fram ljudet du vill åt, med hjälp av en equalizer. Eq och kompression Det är tyvärr svårt att ge några generella eq-tips gällande den nylonsträngade gitarren, mycket på grund av ovan nämnda faktorer. En gitarr kan låta på väldigt många sätt, för att inte tala om tycke och smak. Trots detta finns det ändå några frekvensområden som kan vara väl värda att kika lite extra på. Till att börja med behöver du sällan något under 60-70 Hz, speciellt inte om det rör sig om kompgitarrer i en mix, då kan du kosta på dig att använda ett högpassfilter ända upp mot 200-300 Hz för att råda bot på onödig botten. Vidare är området 100-350 Hz speciellt känsligt och ofta överrepresenterat om du inte varit väldigt noggrann med inspelningen. En dipp här kan göra underverk för att lätta upp soundet och lämna plats för övriga instrument. Om gitarren däremot saknar värme kan du testa att öka runt 200 Hz. Det finns en härlig kärna att ta vara på runt 600-700 Hz, precis som 2000-3000 Hz både kan göra gitarren smärtsamt påträngande eller ljuvligt tydlig. Om sången har svårt att höras är det bland annat här du ska backa för att lämna plats. 6000 Hz lyfter fram strängljud och anslag, medan luften och lyxen tittar fram från 10-12 kHz och uppåt. Gamla strängar och skitmikrofoner Slutligen vill jag slå ett slag för användandet av gamla strängar och skitmikrofoner, främst när det kommer till inspelning av drivande bakgrundsgitarrer. Detta eftersom ”överflödiga” frekvenser och övertoner då blir mindre framträdande, vilket gör instrumentet mer lättplacerad i mixen. Dessutom kan det bidra till en mer intressant karaktär. Vidare är ett mjukt plektrum (enligt min högst personliga åsikt) att föredra när det kommer till drivande och snabbt komp, eller inget plektrum alls. Tips på mikrofoner Shure SM57. Eller ännu hellre Shure Unidyne III 545SD (vintage) Line Audio CM3 (i stereo) Neumann KM184 Eller vilken mikrofon som helst egentligen. Inte alltför sällan är det just tillfälligheterna, begränsningarna och det oväntade som skapar de mest intressanta mixarna. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
FREDAGSTIPSET: Sommaren står för dörren och med den tid att äntligen spela in den där hitten, EP:n eller albumet du så länge längtat efter. Men innan du skrider till verket är det viktigt att hålla koll på den kanske mest fundamentala (men också mest översedda) biten av dem alla, nämligen själva… Inspelningsvolymen Förr i tiden, och då menar jag för ungefär 20-30 år sedan, var det viktigt att spela in med stark volym, eftersom starkare signal in i diverse hårdvaruprylar ofta gav mindre brus. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till egenbrus. Detta arbetssätt lever till viss del kvar än idag, framförallt bland äldre studiorävar, men helt i onödan. Digitalt ljud fungerar nämligen annorlunda. Dagens teknik i 24-bitar, eller mer, innebär att du inte längre behöver spela in starkt för att undvika brus. Det enda som egentligen är viktigt är att digital distortion inte uppstår. Du märker direkt om du spelat in för starkt genom att lyssna eller titta på wav-filen. Om topparna är avklippa och missljud uppstått är skadan redan skedd och att sänka volymen i efterhand hjälper tyvärr inte. Bilden visar en sångtagning som är för starkt inspelad och klipper nollan. Bilden visar en sångtagning med lagom inspelningsnivå och gott om headroom. Du har kanske läst att du ska spela in med ett medelvärde på runt -18dBfs (samma som 0dBVU på analog utrustning) eller toppar på -6dBfs? Och visst kan du göra det, inget fel i det. Men detta är bara riktlinjer (och verkligen inget du behöver hänga upp dig på) som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Återigen: Om du undviker distortion när du spelar in har du gjort rätt. Underlätta arbetsflödet Med detta sagt finns det däremot andra poänger med att inte spela in lite svagare så att samtliga kanaler ”slickar nollan”. Den mest uppenbara fördelen är att du inte behöver sänka reglarna så mycket på varje kanal, när det väl är dags för mix. Ju starkare du spelat in ju mer måste du också sänka varje kanal, för att masterkanalen inte ska överbelastas. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4dB, -27,7dB, -18.5dB och så vidare blir ganska snart osmidigt och plottrigt. Det blir lätt en massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Viktigt att förstå i sammanhanget är dock att detta inte har något med själva ljudkvalitén som så att göra, utan att ovanstående helt och hållet handlar om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla analoga prylar. Men detta hör du ganska snabbt och då är det bara att dra ner ingångsvolymen i själva pluggen. I förlängningen riskerar du inte heller att det slår över inuti exempelvis en eq-plugg när du gainar på med rejäla boostar, om detta nu skulle krävas. Sist men inte minst undviker du dessutom som sagt att överbelasta masterkanalen. Du får då mer utrymme, eller headroom som det också kallas, innan det slår på rött. Självklart kan du även sänka masterkanalen om den slår på rött, istället för att gå in och pilla på alla kanaler individuellt, då detta inte påverkar ljudkvalitén. Sammanfattning Du spelar förmodligen in starkare än du behöver. Istället för att spela in samtliga kanaler så nära nollan som möjligt, testa att lägga dig mellan -20 and -12dBfs. (Se bild nedan). Bilden visar en lagom inspelningsnivå på mellan -20 and -12dBfs. Detta kommer att underlätta ditt mixande i form av att pluggar inte riskar att styras över, blir mer lättjobbade och att arbetsflödet blir enklare och mer överskådligt. Du befinner dig i 24-bitar, ta det lugnt och njut av ditt headroom. Även om volym är viktigt för dig så kan jag nästan garantera att tystare inspelningar blir starkare när det väl är dags för mastring. Av den enkla anledningen att de faktiskt ofta låter bättre till att börja med. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
Jag har precis införskaffat mig en portastudio, närmare bestämt en zoom r16 och en mikrofon. Problemet är att det inte kommer något ljud från mikrofonen. Jag har kopplat in den i input nummer 5, tryckt på phantomen, försökt spela in och använt fungerande hörlurar. Vad gör jag för fel? Hjälp!!!!!
-
Den här veckan snackar jag lite om att välja rätt mikrofon till rätt sak. Jag har egentligen inga riktlinjer på vad som är rätt mikrofon för rätt användningsområde, utan diskuterar mest runt olika saker en bör tänka på. Det är till exempel väldigt lätt att titta på frekvenskurva och upptagningskarakteristik. Det är också lätt att jämföra olika mikrofoner på till exempel en virveltrumma genom att sätta upp en hög med mikrofoner och spela in trumman. Det en däremot missar genom välja mikrofon på det sättet är hur den låter utanför sitt optimala upptagningsområde. Oftast väljer en att sätta en mikrofon med njure-upptagning på virveln placerat så att den har minst upptagning mot hi-hat. Även om mikrofonen tar upp mindre utanför sitt njurformade område så tar den fortfarande upp en del ljud, och det ljudet kan låta lite hur som helst. Det är därför viktigt att ta med i beräkningen hur saker som inte är i direkt fokus låter i vald mikrofon. Annars kan det bli problem om en behöver komprimera och EQ:a för att få till önskat resultat. Vid live-inspelning i ett rum är det viktigt att lyssna på hur allt annat än till exempel gitarren låter i mikrofonen som är placerad mot gitarrförstärkaren. Jag vill helst att det ska låta så lite som möjligt, men även att det ska låta så bra som möjligt och det har ibland resulterat i att jag valt en mikrofon som kanske inte var det bästa valet på den direkta källan, men istället lät mycket bättre på spillet från övriga instrument. Kolla nu in videon där jag förklarar mer! Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från maj 2017 och framåt här Se fler av HoboRec:s video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här
-
Om du har en saftig budget för ditt inspelningsprojekt kan du spela in din musik på musikhistorisk mark. Välj bara från den här listan med legendariska inspelningsstudior. Abbey Road Studios Även om det började spelas in musik i lokalerna i London redan i början av 1930-talet så är det så klart kvartetten från Liverpool som gjort studion till den mest kända inspelningsplatsen på planeten. Ägs idag av skivbolaget EMI, men det går ständigt rykten om att Abbey Road Studios ska ut till försäljning. Byggnaden är kulturminnesmärkt. Namnkunniga kunder: The Beatles, Pink Floyd, Rush, Duran Duran och Radiohead. Utrustning i urval: AMS Neve, Urei, Lexicon, Pro Tools och TC Electronic. www.abbeyroad.com AIR Studios I en jättelik ombyggd viktoriansk kyrka i London, The Lyndhurst Hall, huserar denna legendariska studio. Även här har Sir George Martin ett finger med i spelet eftersom han var med och startade AIR på 1960-talet, men då låg studion på Oxford street. Namnkunniga kunder: Peter Gabriel, U2, Coldplay, Joni Mitchell och Scott Walker Utrustning i urval: Neve, Studer, Neumann, Sennheiser, AKG, Fairchild, www.airstudios.com Electric Lady Självklart var det Jimi Hendrix som satte den här studion i New York på den musikaliska kartan. Och än idag ligger tonvikten hos klientelet på tung och dieseldoftande rock. För övrigt var det här som musiken till den fantastiska tv-serien True Detective spelades in förra året. Namnkunniga kunder: Jimi Hendrix, Led Zeppelin, Steve Wonder och Guns N’ Roses. Utrustning i urval: Neve, Studer, Bryston, Lexicon och Pultec. electricladystudios.com Hansa Tonstudio Belägen inom spottavstånd från den numera rivna Berlinmuren blev studion legendarisk genom Bowies albumtrilogi ihop med bland andra Brian Eno. Fungerar i dag som en fullt utrustad hyrstudio men som även tar emot guidade turer med fans som vill insupa atmosfären. Namnkunniga kunder: David Bowie, Iggy Pop, R.E.M, U2 och Depeche Mode. Utrustning i urval: Neumann, SLL, Pro Tools, Shure, Urei och Lake People. hansastudios.de Sun Studios Brukar kallas för rockens födelseplats och studion i Memphis i USA är i dag mer av ett museum med guidade turer än en inspelningsplats. Men det går att spela in låtar om du tricksar lite och Sun Studios har även jamsessionkvällar med publik. Namnkunniga kunder: Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash och Carl Perkins. Utrustning i urval: Altec, Shure, RCA och specialbyggen. www.sunstudio.com Record plant Fanns en gång i tiden även i New York och San Francisco men nu är det bara studion i Los Angeles kvar. Men det är i allra högsta grad aktiv rörelse för här spelar Pharrell, Quincy Jones och hel drös med andra in sina nya album. Namnkunniga kunder: Fleetwood Mac, Eagles, Kiss, Devo och Bruce Springsteen. Utrustning i urval: Solid State Logic, Pultec, Lexicon, Urei och Focusrite. recordplant.com -
FREDAGSTIPSET: Så ser du till att dina låtar har rätt volym och att den stämmer överens med andra låtar i samma genre. Med anledning av gårdagens artikel om Loudness Penalty känns det vettigt att uppdatera blogginlägget gällande hur volymstark din mix egentligen ska vara år 2018. Ett problematiskt och omdiskuterat ämne som många av oss musikentusiaster brottas med: Hur stark ska mixen vara? Hur stark ska mastern vara? Står sig mastern volymmässigt mot annan musik i samma genre? Har mixen tillräckligt med dynamik efter limiteringen? Låter mixen fortfarande bra efter limiteringen? Listan kan göras lång och frågorna lika så. Men faktum kvarstår: Musikinspelningar från förr framstår ofta som betydligt svagare volymmässigt än modern pop eller rock och tv- eller radioreklam är betydligt starkare än exempelvis film eller nyhetssändningar. Detta är problematiskt av många anledningar (se exempelvis The Loudness war på Wikipedia). Men det finns en lösning. Fram tills för bara några år sedan har det inte funnits någon standardisering för att mäta den upplevda ljudstyrkan hos ljudinspelningar. Visst, vi har RMS, K-system och PPM för att nämna några, men ingen riktig standard utan endast rekommendationer, i kombination med eget tycke och smak. Ur detta behov föddes EBU R128, European Broadcasting Union Recommendation: En uppsättning regler för ljudstyrka och tillåten maximinivå under radiosändning. Något senare analyserade den legendariska mastringsteknikern Bob Katz iTunes Radio med den nya Apple sound check-algoritmen och kom då fram till att varje låts genomsnittliga volym låg runt -16,5 LUFS, vilket motsvarar RMS runt samma siffra. Vad detta i praktiken innebär är att många av låtarna som laddats upp på iTunes Radio genom åren sänkts i volym då de varit för starkt mastrade, i förhållande till den nya standarden. Detta betyder i sin tur att låtar som är starkt mastrade (limiterade/komprimerade) faktiskt upplevs som svagare än låtar som inte har någon limitering alls, eftersom de olimiterade låtarna har mer dynamik. Det vill säga skillnaden mellan låtens starkaste och svagaste parti, även kallat Dynamic Range eller DR. Om en låt har en ljudnivå på -8 LUFS så kommer iTunes Radio att sänka volymen till -16,5 LUFS. Om låten däremot ligger på -23 LUFS så volymen höjs till -16,5 LUFS. Vilken låter bäst mån tro? Följande volymstandard gäller för de vanligaste musiktjänsterna år 2018. Siffrorna är hämtade från masteringthemix.com. Itunes Store: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till -13 och mer än 9DR Itunes Radio: -1.0 dB peak, LUFS på -15 till -16,5 och mer än 9DR Youtube: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -14 och mer än 9DR Spotify: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -15 och mer än 9DR Soundcloud: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till - 13 och mer än 9DR CD: -0.1 dB peak och ingen volymstandard eller DR Vad detta i praktiken innebär är att det är omöjligt att göra en ”optimal” mix/master för samtliga tjänster. Samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på siffror. Jag har tidigare pratat varmt om Toneboosters EBULoudness och att du bör eftersträva en volym runt -16 dB LUFS för digitala släpp på Spotify och iTunes. Men med anledning till ovanstående statistik så verkar -14 dB LUFS vara den gyllene medelvägen, för att din musik ska låta stark och dynamisk överallt. Inget hindrar dig dock från att göra en master för varje musiktjänst, även om det är extremt tidskrävande och ganska onödigt. Oavsett så skulle jag önska att vi kunde mastra aningen svagare. Om du mastar för radio, film eller tv så är det dock standarden -23 dB LUFS (se EBU R128) som gäller. Hur ska du då gå tillväga för att uppnå -14 dB LUFS och optimera dina digtialsläpp volymmässigt? Det hela är ganska enkelt: Placera Toneboosters EBULoudness sist i mastringskedjan, efter limitern. Limiterns output ska vara -1 dB, vilket innebär att risken för missljud minimeras vid eventuell konvertering till mp3 eller andra ljudförstörande format. Välj mätningen LUFS -14 eller LUFS EBU R-128 om det handlar om radio- eller TV-sändningar. Klicka på reset för att nollställa tidigare avläsningar. Välj om du vill synka pluggen via ditt inspelningsprogram eller genom själva pluggen (detta spelar mindre roll) Spela upp låten från början till slut Håll koll Läs av värdena, grönt = bra Om du tycker att allt detta låter på tok för komplicerat så ska jag göra det enkelt för dig. När du är klar med din låt, lägg en limiter sist i kedjan innan du exporterar. Ställ limiterns utvolym till -1 dB och se till att du inte limiterar mer än 1-2 dB max. Checka av mot Loudness Penalty. Klart. Kontentan: Vill du få din musik att låta starkare på 2000-talet ska du helt enkelt att mastra svagare, runt -14 dB LUFS för att vara mer exakt om du ska ge ut musiken på iTunes, Spotify eller liknande. Din musik förtjänar att låta bra och överdriven limitering är inte längre nödvändig! Volymkriget går mot sitt slut och vi närmar oss sakta en mer angenäm ljudupplevelse. Framtiden på ljudfronten ser ljus ut. Kuriosa Volymkriget, eller Loudness War, hänvisar till den volymökningstrend som tog sin början redan på 40-talet och som nådde sin peak på 80- och 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar volymkriget således om utvecklingen av ökad ljudnivå i komersiell musik, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité. Ett tydligt och välanvänt exempel är Metallicas album "Death Magnetic" som fick både lyssnare och kritiker att reagera på den usla och odynamiska ljudkvalitén. Detta album blev också på många sätt startskottet för en tydlig motreaktion ledd av bland annat mastringsteknikern Bob Katz, som tillsammans med iTunes utvecklade en ny automatiserad volymstandard, vilken senare kom att appliceras på andra streamingtjänster. I korthet innebar detta att starkt mastrad musik med minskad dynamik sänkes volymmässigt, medan mer dynamisk musik gick vinnande ur kriget. Volymkriget pågår i viss mån fortfarnade, men i betydligt mer begränsad omfattning. Läs mer om Volymkriget på Wikipedia. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
Field recording, eller fältinspelning som det heter på svenska, är ett brett begrepp som avser processen att spela in ljud utanför en studios “kontrollerade gränser”. Det kan vara naturliga ljud som smattrande regn, fågelkvitter, vinden som susar i träden. Likväl kan det handla om ljud framkallade av människan som fotsteg, ett telefonsamtal eller ett tåg som svischar förbi. Några användningsområden för fältinspelning är forskning, film, radio, TV, spel och musik. Tidiga musikgenrer där fältinspelningar spelat en viktig roll är bland annat musique concrète, avant-garde och experimentell musik. I takt med att inspelningsgsprocessen blivit mer tillgänglig, kan idag i princip alla med en mobiltelefon spela in ljud och just fältinspelningar har växt i popularitet och hörs i alla möjliga musikgenrer. Tillvägagångssätten och förhållningssätten är många. En fältinspelning kan vara ett sätt att dokumentera en specifik plats vid en viss tidpunkt eller ett sätt att samla olika ljud för att använda som byggstenar i en produktion. Vissa använder materialet i sin råa form, andra manipulerar ljudet i all oändlighet. Några anledningar till att använda field recordings Ljud säger mer än tusen ord. Att använda miljöljud kan vara ett effektfullt verktyg för att förflytta lyssnaren till en viss tid och plats utan att använda ord. Ljudet från en motorväg slår an en ton/känsla, ljudet från en strand en annan. Det får oss att lyssna till världen mer uppmärksamt. När vi jobbar med fältinspelning blir ljud som kanske annars knappt märks potentiella ljudverk eller byggstenar i produktioner. Vi tränar våra öron att aktivt lyssna istället för att bara höra. Det kan addera en textur och göra en produktion mer organisk och levande. Det ökar kreativiteten. Det är inspirerande att lämna studion för att ge sig ut på skattjakt och låta sig överraskas av oväntade ljud, eller att experimentera kring sätt att spela in på. Hur låter det att spela in från ställen dit våra öron aldrig når, till exempel i en soptunna? Manipulera ljudet Skapa rytmer. Klipp, klistra och timestrecha. Släng in olika ljud i en trummaskin och skapa ett beat. Skapa melodier. Lek med tonhöjd och bygg olika ackord. Använd en sampler för att skapa ett instrument av en inspelning. Gör ditt eget reverb. I många DAWs finns det en convolution-plugg där du kan skapa ditt eget reverb genom att enkelt kan slänga in en egen ljudinspelning. Ett convolution-reverb tar en sampling från ett utrymme (kallas impulsrespons eller IR) och använder det för att digitalt simulera efterklangen i utrymmet. Ett gratis alternativ är pluggen MConvolution EZ. Reversa. Att dra sorlet av en folksamling eller fotsteg i snön baklänges kan låta väldigt magiskt. Filtrera bort eller förstärk delar av ljudet med en EQ. Hur låter ljudet från tvättstugan med ett högpassfilter? Lotta Fahlén är artist och producent bosatt i Malmö. Utöver sitt soloprojekt Loljud komponerar hon tillsammans med andra artister och för scenkonstföreställningar. Lotta har turnerat som Maxida Märaks livemusiker och varit förband åt bland annat Titiyo, Jenny Hval och U.S. Girls. Som en av grundarna bakom det feministiska nätverket Synth Babes, samt handledare i Vem Kan Bli Producent Malmö, engagerar hon sig dessutom löpande för att inspirera och utbilda kvinnor och transpersoner inom musikproduktion och för att skapa en större representation i branschen. -
inspelning Så enkelt spelar du in gitarr i mobilen eller datorn
Micke Linderoth posted en artikel in Guide
Oavsett om du ska öva eller spela in gitarr, finns många bra och prisvärda hjälpmedel. Och det räcker många gånger med en smart telefon. Vi visar hur. I dag finns ett överflöd av utrustning prylar att välja mellan och för gitarrister på alla nivåer. Har du inte hunnit så långt på gitarrgreppbrädan och vill komma igång med både låtskrivande och bättra på gitarrspelet är det hyfsat enkelt att göra det med hjälp av mobil, surfplatta och/eller dator. Det bästa är att det inte behöver kosta skjortan att göra inspelningar med bra kvalitet eller vill öva upp fingerfärdigheten var som helst - så länge du har batteri kvar. IK Miltimedia Irig är en av de mer välkända gitarrtillbehören till Iphone och Ipad. I den här guiden fokuserar vi på några av grunderna för gitarrinspelning - både för akustisk gitarr och elgitarr - vad man ska tänka på plus några tips och trix. Vi ger förslag på prisvärd utrustning. Kom ihåg att det finns många produkter i segmentet som gör samma eller liknande jobb, så valmöjligheterna är stora. Tänk också på att även begagnat kan vara bra, även om produkten har några år på nacken. Line6 lanserade sin banbrytande Pod för över 15 år sedan och roots-rockgitarristen Pete Anderson använder den fortfarande vid inspelning och live. Så när du skaffat det du behöver för att sätta igång, som instrument, plektrum, mickar, puffskydd, stativ, ljudkort, inspelningsprogram med effektpluggar och andra prylar, är det dags att börja spela in. Hitta ditt sound Det finns lika många gitarrljud som det finns gitarrister. Gitarrljudet sitter i kombinationen av instrument, förstärkare och som man brukar säga “i fingrarna”. Nio gitarrister som spelar på samma gitarr och förstärkare med identiska inställningar kommer att låta ganska olika beroende på sitt sätt att spela. Att hitta rätt sound och sätt att spela och spela in för din musik är det viktigaste. En sanning som alltid gäller för inspelningar är följande: få till en schyst signalnivå utan missljud och/eller brum eller att du spelar in med för stark signal - digitaldist är inget som låter särskilt bra. Allt det gör det sista mixningsjobbet alltid mycket enklare när du kommit så långt. Apogee Jam är en riktigt bra adapter att jacka in i din smarta telefon eller padda för att spela in gitarr. Val av instrument Du har säkert en eller flera gitarrer redan, men kom ihåg att även om den dyra favoritgitarren är skönare att spela på så ger den inte automatiskt rätt sound för låten du jobbar med. Se till att gitarren är korrekt intonerad, justerad med vettig stränghöjd samt har hyfsat nya strängar - men ett helt nytt strängset kan ge “gnisslande missljud” framförallt när du spelar in med mikrofon på akustisk gitarr. Är ni flera som spelar in olika instrument så använd alltid samma stämapparat. Gitarrinspelning Lite förenklat kan man säga att finns det två sätt att spela in gitarr. I dag används de ofta i olika kombinationer. Att micka upp förstärkaren (eller den akustiska gitarren) med en eller fler mikrofoner är ett beprövat sätt att få till ett schyst gitarrljud - men också ett sätt som tar tid - både att lära sig och att utföra det. Vi börjar med akustisk gitarrinspelning. Inspelning akustisk gitarr och sång Har du gitarr och röst som huvudinstrument och skriver låtar är det enkelt att spela in båda samtidigt. För att komma ihåg en idé räcker det ju med en mick. Då finns allt från enkla digitala fickminnen till portabla inspelare, men ett schyst alternativ är ministudion Boss Micro BR-80 som har inbyggd stereomick och åtta spår för under två tusenlappar. Eventuella tillbehör tillkommer. Boss Micro BR-80 har många smidiga funktioner i litet format, och du måste inte ha en dator, telefon eller padda. Jobbar du med ett inspelningsprogram på dator eller surfplatta som till exempel GarageBand, kanske du vill spela in med ett enkelt ljudkort. Och kanske du vill spela in med två mickar. Att spela in sång och gitarr samtidigt ger ofta mer känsla och nerv. Att sångmicken också tar upp gitarren och tvärtom blir sällan ett problem om du gör några provinspelningar först. Sitter du ner är en bra utgångspunkt för mikrofonplacering att rikta sångmicken uppåt och gitarrmicken mot gitarrhalsens 12:e band. Spelar du bara in ditt gitarrspel placeras mikrofonerna i en x/y-position, men är det tänkt som en gitarr som ska limma ihop låten är det oftast enklare att spela in den i mono. Gitarrer med inbyggt micksystem kan alltid spelas in som ett komplement - men ger sällan ett schyst akustiskt gitarrljud. Med vanliga mickar som Shures dynamiska mikrofon SM57 och en kondensatormick som någon ur SE Electronics X-serie klarar du dig långt. Kom ihåg att mickplacering och rummet där du spelar in plus din låt och framförande är det absolut viktigaste. Shures dynamiska mick SM57 är så nära standard man kan komma. Inspelning av elgitarr Att micka upp en gitarrförstärkare är ofta överlägset för många sound men inte alltid helt praktiskt om du spelar in i hemmiljö. Men spelkänslan är bättre och förstärkaren har ingen fördröjning som ett enkelt ljudkort har. Så om du har du möjlighet kan en lite förstärkare på 5 - 15 watt ge ett riktigt stort och fett gitarrsound med en SM 57:a, som klarar stark volym. Micken placeras nära högtalarkonen/fronttyget. Detta ger ett grundljud som brukar funka bra för elgitarrljud. Riktar du micken mot högtalarkonens kanter så ger det ett varmare ljud, och inget är mer rätt än det andra. Andra vanliga mickar för att micka upp gitarrstärkare kommer från Sennheiser, AKG, Audix, Samson, Røde med flera. I proffsvärlden spelar man ofta in med fler mickar och med en DI-box som ger en helt ren signal på ett separat mono/stereospår som då kan skickas ut till en annan gitarrförstärkare med ett helt annat gitarrljud - vilket på osvenska kallas “re-amping”. Det finns massor av golvmultieffekter och ljudkort från flera tillverkare - tänk Fender, Vox, Roland, Blackstar, Line 6 med flera - som har högtalarsimulerade utgångar eller usb för för inspelning till ett musikprogram. Två förstärkare som förtjänar att nämnas lite extra med tanke på pris och sound är Yamahas THR-serie och Blackstars ID:Core-serie - det finns flera modeller i båda. På dem kan du ställa in ett schyst gitarrljud och via usb skicka två separata gitarrsignaler via usb till ditt musikprogram - en med ditt sound och den andra ren utan effekter. Gitarrförstärkaren Blackstar ID:Core 20. Komma igång med ljudkort Många ljudkort levereras med något enkelt musikprogram som vanligtvis är enkelt att installera. Sedan är det bara att ansluta ljudkortet till datorn surfplattan eller mobilen, och därefter gitarrsladden till ljudkortet för att sedan spela in. Ljudkort finns från några hundralappar och uppåt. Några enkla men vanliga är Apogees sortiment (endast för Mac), Roland/Boss, PreSonus, IK Multimedia, Alesis, M-Audio, men listan kan göras mycket längre. Ta råd av kompisar och i en schyst musikaffär - det viktiga är att du tänker på hur många ingångar du måste ha, stöd för drivrutiner, förförstärkare och din lyssning under tiden du jobbar med inspelningen. Gitarrpluggar numera vardagsmat I dag innehåller även de enklaste musikprogrammen en eller flera gitarrpluggar som ofta låter helt okej. Vill du mer av allt - läs förstärkare, högtalarlådor, mickar med mer - är namn som Guitar Rig, AmpliTube, Waves GTR, Peavey ReValver, Pro Tools Eleven (även i rackformat) och svenska Softube de mest kända. Mindre kända är Studio Devil och Overloud och det finns en uppsjö av gratispluggar av varierande kvalitet. Att spela in med gitarrpluggar är i dag vardagsmat och den stora skillnaden ligger hos den som spelar. Den som lyssnar kan nog oftast inte avgöra om inspelningen är gjord via en plugg eller stärkare, men jämfört med att plugga in i en förstärkare kan hela spelkänslan variera från kass till mycket nära. Det kan kännas som att spela med en fördröjning (eng. latency) som ger en otajt känsla där attacken du både hör och känner när du slår an strängen kommer lite sent. Här är din hårdvara, ljudkort och program samt inställningar avgörande för om det känns som om gitarrpluggen ger en liknande respons som med en riktig förstärkare. Övningsappar Appar kommer också i en aldrig sinande ström med allt från gitarrstämmare till inspelningsprogram. Vad du behöver är en pryl som leder gitarrsignalen in i din mobil eller surfplatta via ingången för hörlur eller batteriladdare. Några av dem vi testat tidigare är IK Multimedias iRig och Peaveys AmpKit Link, Sonoma Wire Works GuitarJack med okej resultat för slantarna, men vill du ha ett mer allsidigt portabelt ljudkort är Apogee JAM av i sammanhanget riktigt hög kvalisort. Vill du spela in och eller öva gitarr med hjälp av mobilen kan det vara lite bökigare om du har en liten skärm. Fördelen är att du kan öva och fånga dina låtidéer i flykten - så länge batterierna har ork kvar. Här är apparna vi gillar Gibson Learn and Master/android & iOs Apples GarageBand/iOs Guitar Toolkit/Agile Partners/iOs Amazing Slow Downer/Roni Music/iOs ...och en udda men kul Steel Guitar/Yonac/iOs Gitarrljud Att spela in gitarrljud är inte alltid enkelt. Att få till ett sound som låter som ens förebilder kan vara näst intill omöjligt så testa dig fram och framförallt skriv låtar. Kom ihåg att en bra låt är alltid en bra låt även om du inte fått till inspelningen eller gitarrljudet ännu. TIPS: Undvik brum och andra ljudstörningar Det är ingen kul utgift men att skaffa sladdar och kablage av hög kvalitet lönar sig alltid i längden. Använd inte din niometers gitarrsladd för livegig när du ska spela in. Gillar du enkelspoliga mickar (eng. single coil) som på Tele och Strator så är de extra känsliga för brum. Prova att flytta dig bort från datorer och monitorer och vänd dig tills du hittar den bästa positionen. Koppla inte in alla prylar på samma eluttag. Om skribenten Micke Linderoth är frilansare och Studios gitarrskribent. Nyligen översatte han Yngwie Malmsteens självbiografi Relentless: The Memoir till svenska och under tiden lyssnade han på Twisted Blues Vol. 2 med Oz Noy och A Dotted Line med Nickel Creek. -
inspelning Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3)
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Efter en tids väntan kommer nu del tre i det analoga inspelningsprojektet med Grace.Will.Fall. De två första delarna handlade om trummor och gitarr och nu är det dags för bas och sång. Det blir genomgång av instrument samt signalkedjor för inspelningarna. Direkt under videklippet på denna sida, finner du länkarna till de första två delarna. (In English at the bottom of the page). På grund av bristande sångförmåga fick även den sista delen av sånginspelningen flyttas hem till farstun. I form av en riktigt retro-osande hemmastudio styrdes den sista etappen av inspelningen i hamn i lugn och ro. När nästa del i den här serien kommer vet jag inte exakt nu, men då kommer vi vara tillbaka i studio A i Lund (också känt som The End Studios) för att genomföra mixen på det gamla fina Harrison mixerbordet. Här finner du del 1, 2, 4 Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1) Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2) Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4) ENGLISH Recording analog bass- and vocals with Grace.Will.Fall (Part 3) After a lite break it’s time for the third part of the analog recording project with Grace.Will.Fall. The first two parts was about recording drums and guitars, and now it’s time for bass and vocals. There will be technical rundowns of both instruments and recording chains. Because of lacking abilities the final vocal recording had to be moved to my house. In the shape of a really vintage home studio the last part of the recording was cut to tape in a comfortable pace. I’m not sure when the next part in this series will come, but when it does we’ll be back in studio A (also known as The End Studios) to do the final mix session on the good old Harrison console. Click on the links below the embedded video to see part 1 and 2. Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här -
inspelning Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2)
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Här kommer del två av inspelningsprocessen (se film ovan). Trummorna spelades in i The End Studios utanför Lund, numera också HoboRec's Studio A. Om du inte sett den videon, titta gärna på den först. Fortsättningen på inspelningen sker i Studio B i Jönköping, där vi tillbringade en av sommarens varma veckor i en källare utan fönster för att spela in gitarrer. Processen är helt klart mer krävande än en vanlig inspelning till dator och sent på natten kan sådant börja påverka humöret. Resultatet blev dock strålande och jag hoppas på att snart kunna återkomma med en video med inspelning av bas och sång. Här finner du del 1, 3, 4 Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1) Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3) Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4) Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här -
inspelning Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1)
HoboRec posted a blog entry in HoboRec:s vlogg
Jag tänkte ta tillfället att visa upp lite av mina egna musikaliska projekt i min videoblogg. Jag sjunger i ett band som heter Grace.Will.Fall och har gjort det sedan 2002. Vi har släppt tre album och ett gäng EP:s tidigare, men har legat lite lågt de senaste åren. I och med att jag har en stor fascination för analog inspelningsteknik och att vi som band kände att vi ville göra något annorlunda nu inför vårt fjärde album så har vi antagit oss ambitionen att köra analogt fullt ut. Tanken är att om lyssnaren har skivan på vinyl så ska hen veta att musiken som hörs inte har passerat en dator i något steg. Vi kommer självklart dokumentera det hela, och den här veckan presenterar jag första etappen av inspelningen vilket är trummor. Trummorna i sig är också något vi valt att ta en liten annan riktning än tidigare. Titta på videon så kommer du förstå. Här finner du del 2-4 Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2) Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3) Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4) Ulf Blomberg Producer & Audio engineer +46709184758 | www.hoborec.com Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här -
FREDAGSTIPSET: Då och då får jag frågan om inspelnings- och mixningsvolym och i synnerhet det som kallas för gain staging eller gainstruktur. Och faktum är att detta fenomen kan ha en direkt avgörande roll för soundet på din mix och inte minst ditt arbetsflöde. Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW. Bakgrund Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW. Lagom Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra. Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW. Siffror Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna. En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen. Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt. Slutsats Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här! Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips. -
Läget allihopa! Jag planerar att öppna en inspelnings studio i Huddinge (Stockholm) möt hösten 2020. Funderar även på att kombinera lite grejer i samband med studion: musik video inspelning, replokal och en del annat, så skulle vilja ställa lite frågor. 🙂 Vad söker ni i en komplett studio? Vilket pris per timme tycker ni är rimligt för inspelning? För repa? För video inspelning? Skulle ni föredra att använda era egna instrument eller vill ni att studion har instrument ni kan låna? Vilket inspelningsprogram föredrar ni? Logic Pro X , Pro Tools eller annat? Finns det nånting ni hade velat ha i en studio som inte redan finns på andra studios? Alla tips och kommentarer uppskattas! Ha det bra!!
-
Jag kommer i detta tips ge dig specifika råd i inspelning gällande i huvudsak akustisk gitarr, som kan fungera som vägledning eller inspiration, även om du inte har exakt den utrustning som jag brukar använda. När jag gör inspelningar ute på "fältet", så måste även jag improvisera då den utrustning jag önskar inte alltid finns på plats. Det finns lika många sätt att placera mikrofoner som det finns människor som placerar dem, så bara för att jag skriver dessa olika tips behöver det inte betyda att det är det enda sättet att göra det på, det betyder bara att jag har testat en massa olika mikrofoner och deras placeringar, och jag gillar det jag hör när jag utför följande tips. Jag vill berätta om hur du kan spela in akustisk gitarr med flera mikrofoner, där var och en av dessa mikrofoner och dess placering ger ett utmärkt ljud att använda ensamma, men så klart blir det ett maffigare ljud ju fler mikrofoner du använder, men risken för fasfel ökar ju exponentiellt ju fler mikrofoner du använder. (Se längst ner på sidan gällande artiklar om fas och fasfel). Fem mikrofoner Jag använder mig i detta tips av fem mikrofoner: två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84. En stormembransmikrofon, typ Neumann U67 och slutligen två bandmikrofoner typ två Royer eller två KM84:or. Neumann KM 84 och Neumann U 67 Royer R-121 MK II Vi börjar med att placera personen och hens gitarr i ett rum som helst är 6-7 kvadratmeter stort, och som är ganska dämpat. Om ett helt perfekt rum inte finns att tillgå, vilket det ju väldigt sällan gör, så får vi skapa det. Om du har ett för stort rum så försök att avgränsa det genom att sätta gitarristen mot ett hörn, eller om möjligt, ställ lite högre stolar med filtar hängande över sig runt omkring där hen sitter. Huvudsaken är att du försöker dämpa upp runtomkring så att du inte får en massa reflektioner som studsar i rummet. Placera mikrofonerna på följande sätt: Välj en kondensatormikrofon (småmembran) och sätt den vid 12:e bandet på gitarrens hals. Rikta den rakt mot halsen med ett avstånd på runt 15-20 cm. Placera sedan en kondensatormikrofon (stormembran) precis bredvid den första mikrofonen. Rikta den på samma sätt, och var väldigt noggrann med att de har exakt samma avstånd till halsen. Sätt den andra kondensatormikrofonen (stormembran) på samma avstånd, men placera den riktad i 45 graders vinkel mot stallet på gitarren. Mät avståndet så att du får dessa identiska mellan alla mikrofoner. Sätt mikrofon 4-5, det vill säga, två kondensatormikrofoner med små membran typ Neumann KM84 eller två bandmikrofoner typ Royer ovanför gitarristen, i X/Y-placering cirka 20-30 cm ovanför huvudet. Därefter är det dags att lyssna. Sätt ett Low cut-filter på alla mikrofoner utom på stormembrans-kondensator-mikrofonen som ska få stå för kropp och värme. Du kan gott skära upp till 300-400 Hz på de två småmembrans-mikrofonerna, som sitter mot hals och stall, och beroende på hur mycket du vill känna av rummet så ska du nog ta minst lika mycket på X/Y-paret ovanför också, kanske mer – Det beror på vilken akustik du har i rummet, och du får skruva på EQ:n tills du tycker att det känns bra. Tänk bara på att om du spelar in med en EQ, så är det väldigt mycket lättare att skära bort till exempel bas, än att skapa det efteråt om det redan är bortskuret. Tänk också på att få en bra signalnivå, så att det inte blir för mycket brus eller dylikt som gör att det låter sämre än det behöver. Det är viktigt att gitarristen sitter stilla, och i samma position hela tiden när hen spelar, annars finns det risk för att ljudet ”åker i stereobilden” eftersom det är parallella stereouppmickningar. Tejpa lite på golvet så att gitarristen kan sätta fötterna på märkena så vet du att hen sitter rätt varje gång. Det är bra om gitarrens volymstyrka är jämn genom hela låten. Inspelning på fem separata kanaler Nu kan du spela in på fem separata kanaler, och när ljudet kommer tillbaka så ska du panorera stormembrans-mikrofonen i mitten. De två småmembrans-mikrofonerna ska vara fullt panorerade till vänster respektive höger, och slutligen de två mikrofonerna som är placerade ovanför, ska du också panorera fullt ut vänster och höger. Det fina med denna uppställning är att du har en massa möjligheter. Det är ju så klart en onödigt stor uppställning, om du nu bara ska spela in lite ”ringa-racka”, men om gitarren ska vara bärande så ger detta dig möjligheter att göra den hur stor eller liten du vill. Du kan hålla mitt-micken lite varmare och de två sidomikrofonerna lite mer diskantrika och på så sätt få en riktigt bred stereobild. Vill du ha den varmare och smalare så sänker du sidomikrofonerna så klart. Färga med överhängsmikrofonerna De två överhängsmikrofonerna låter du "färga in rummet", och ett bra sätt att utnyttja dem är att lägga effekter på dessa mickar. Exempelvis om du vill ha lite reverb, delay eller annat – på så sätt känns gitarren varm och nära men har ändå en fin efterklang ifrån något reverb eller delay. Om sånginspelning, mikrofonplacering för gitarr och piano samt om fasfel Tidigare har jag gjort ett tips på hur du kan jobba när du ska spela in sång som du kan läsa här: Att tänka på vid sånginspelning, samt ett mer allmänt tips på hur du kan tänka generellt vid mikrofonplacering – bland annat när du ska spela in en akustisk gitarr med en mikrofon, vid 12:e bandet om du vill ha det lite mer diskantrikt, och vid stallet om du är ute efter ett varmare och något basigare ljud, och även tips gällande piano som du kan läsa här: Betydelsen av rätt mikrofonplacering. Gällande ämnet fas och fasfel, så rekommenderar Studio Jon Rinnebys artikel Fasen. Vad bra den låter, samt blogginlägget Fasfel och hur du undviker det av Studio-medlemmen "Trombonisten". -
musikproduktion Så kommer du vidare när du fastnat i musikproduktionen
Ollie Olson posted en artikel in Tips
När du ska påbörja en musikproduktion så är planering, koll på musikgenre, avstämning med artist eller beställare och en klar idé oerhört viktigt. Att ha koll på detta har jag skrivit om tidigare. Det är ju alltid roligare om saker bara flyter på, men även om du har gjort hemläxan med allt detta, så kommer du under arbetets gång att stöta på problem. Inspirationssvikt och idéer som inte går att genomföra, och det är helt naturligt och inget du ska ta lätt på, men du ska inte heller låtsas som att det inte kommer att hända. För det gör det. Hur gör du då för att ta dig ur det? Jo, det finns lite olika sätt, och i detta tips ska vi gå igenom lite olika alternativ, och alla alternativ bygger egentligen på samma grund – att hitta de vägar som passar dig för att ta dig ut ur svackan. Kortleken som tar dig ur kreativa problem 1975 så slog den legendariske musikproducenten Brian Eno sig ihop med konstnären Peter Schmidt, och skapade en kortlek för att hjälpa sig själva, och andra ur kreativa problem. De skapade kortleken Oblique Strategies. Här finner du appen på Google Play, och här på App Store. På dessa kort stod det något som innebar att man skulle tänka på ett problem ur en annan synvinkel. Så när man fastnade i något så skulle man dra ett kort och göra det som stod där. Förslagen kunde vara ”Betona skillnaderna”, eller ”Gör ingenting så länge du kan”, eller ”Ta bort tveksamheter och ersätt dem med något specifikt”. Detta är uppmaningar att i stunden ta en annan väg eller se det man gör i ”ett nytt ljus”. Andra förslag från korten kan vara ”Behöver du ändra orden”, eller ”Bara en del, inte helheten” eller ”Gå sakta runt huset ett varv”. Det vill säga att göra något annat en stund, så att du får en möjlighet att låta hjärnan vila för att den ska återigen ska kunna fungera kreativt och praktiskt. Jag har använt dessa uppmaningar många gånger när jag behöver hjälp för att lösa upp knutar som sitter för hårt. En del av korten är ganska abstrakta, och det är ju meningen att man ska tolka dem så att de passar din situation här och nu. Jag brukar ha några vägar som jag själv testar innan jag tar fram appen med korten. För mig handlar det mycket om att testa något som jag inte först tänkt på, för att bryta mitt mönster, vilket ju i sin tur är grundidén med dessa kort och förslag. Lyssna på din låt utan volym Ibland när jag sitter och mixar, och känner att det är något i helheten och balansen mellan instrumenten eller frekvenserna som inte funkar, och hur jag än ändrar och vrider så blir inte mixen bättre. Då brukar jag spara om mitt mix-arrangemang i ett nytt namn och sedan dra ner alla kanaler i volym till botten, och spela låten utan ljud. Och medan jag tittar på hur markören rör sig över alla filerna, så försöker jag minnas hur det låter, och hur jag vill att det ska låta. När det är helt tyst i högtalarna eller hörlurarna, fast mina ögon registrerar att låten spelar, så är det som att vissa saker blir tydligare under tidens gång. Låten spelas upp i huvudet på mig, och då brukar det direkt dyka upp idéer. Sedan drar jag upp volymen på de olika instrumenten, rösterna och kanalerna, utan att ändra på eventuella pluggar som exempelvis EQ, kompressorer och effekter, för att återställa balansen, och oftast får jag en ny balans som är mycket bättre och tydligare. Det sker för att jag för en stund släpper det som mina öron har vant sig vid, och jag släpper idéer som jag gillar men som kanske inte passar i mixen. Ta en paus genom att lyssna på annan musik En annan sak som jag också gör i inspelningssituationer, redigering, i påläggsfasen men också i mix, är att jag tar en paus, och lyssnar på tre låtar av helt annan karaktär. Jag lyssnar inte aktivt som för att jämföra, utan jag ”slölyssnar” för att jag gillar låtarna och rensar på så sätt min hjärna och mina öron från det som har tagit all min uppmärksamhet under de senaste timmarna. När jag sedan kommer tillbaka till låten så hör jag den med andra öron och jag kan sedan ta nya beslut om arbetet. När jag ska välja ljud för pålägg, som till exempel ett pad-ljud så brukar jag spela in idén i midi med det ljud jag har tänkt, fast jag känner att det inte passar in, och sedan byter jag ljud hej vilt till något ljud som jag verkligen inte tror ska passa in. Detta gör jag för att hitta något i frekvenserna och karaktären som kan överraska mig, och få mig att höra vad som egentligen behövs och inte bara vad som förväntas. Du ska själv hitta de vägar som passar dig för att ta dig ut ur svackan, men ett starkt tips är att skaffa apparna för Oblique Strategies som jag nämnt tidigare. -
När du ska spela in sång eller andra instrument så är det så klart bäst att ha rätt mikrofoner för alla tillfällen. Men det kan bli en dyr historia. Viktigast är istället att du lär dig att placera den eller de mikrofoner du har på bästa möjliga sätt. En bra placerad mikrofon gör att instrumentet kommer att klinga naturligt, och du kommer att ha fler frekvenser att arbeta med. Det första som ska göras är så klart att placera ljudkällan, det vill säga personen som sjunger eller spelar sitt instrument, i ett bra rum som är lagom dämpat, sedan går du runt och lyssnar hur instrumentet låter när det spelas. Lyssna på lite avstånd, lyssna nära, be personen spela låten som ni ska spela in och se var i rummet som det låter bäst och vad du vill ha ut av ljudet i produktionen. Oftast vill du ha ett nära ljud för att få det mesta möjliga ut av sångaren eller instrumentet, men ibland är en distansplacering precis det som passar bäst. Lyssna också på var på instrumentet är tydligast – var någonstans kommer ljudet ut ur instrumentet? Ta exempelvis en akustisk gitarr. Den har sitt resonanshål där ljudet kommer ut, och visst kan du sätta en mikrofon där men du riskerar att få puffljud då ljudet flyttar luft ur gitarrkroppen där. Jag skulle istället placera mikrofonen vid tolfte bandet, om du vill ha ett lite mer diskantrikt ljud och vid stallet om du letar efter ett rundare och varmare ljud. Samma sak gäller piano. Antingen ovanifrån ner mot strängarna för mer diskant och bakom pianot om det är mer värme och rundhet som eftersträvas.
purpleplain5-2exposureshadow.thumb.jpg.a77db53a22b8a3279ce2a42517135c6d.jpg)
