Jump to content
Annons

Branschen är inte stor nog åt oss alla!


Valle

Recommended Posts

Annons

Egen tillfredställelse - och att man får lättare att spela in sina idéer så att man inte behöver editera lika mycket i efterhand. 🙂

Måste det finnas något annat syfte med det man gör?

Claes, det är säkert inte många här inne som vet mer än att du är "Claes med de höga kunskaperna inom inspelningsteknik" och den som har "rekord i antal inlägg på studio forum". Jag råkar veta att du därutöver är en jävel på låtskriveri, oerhört vass basist och duktigt på (låt)arrangemang. Dessutom har du engagerat ingen annan än min fru i att medverka i dina produktioner, även om det nu var ett tag sedan.

Jag minns faktiskt på 80-talet, när vi repade lokalerna emot varandra, vilka stjärnor vi strävade efter båda två!

So, cut the crap! 😉

Till alla: Claes var en riktig star-searcher när det begav sig!

HA! dance.gif

Link to comment
Dela på andra sajter

Claes, det är säkert inte många här inne som vet mer än att du är "Claes med de höga kunskaperna inom inspelningsteknik" och den som har "rekord i antal inlägg på studio forum". Jag råkar veta att du därutöver är en jävel på låtskriveri, oerhört vass basist och duktigt på (låt)arrangemang. Dessutom har du engagerat ingen annan än min fru i att medverka i dina produktioner, även om det nu var ett tag sedan.

Jag minns faktiskt på 80-talet, när vi repade lokalerna emot varandra, vilka stjärnor vi strävade efter båda två!

So, cut the crap! 😉

Till alla: Claes var en riktig star-searcher när det begav sig!

HA! dance.gif

Shit! Vad kan man säga efter ett sådant inlägg? Avslöjad... 😊 Det är ju nästan så att jag rodnar, men tack så mycket för berömmet. 🥰 På den tiden var vi ibland som hund och katt - ni med hårdrock och vi med funk/pop - och då gick det minsann inte att erkänna att det andra gänget var bra (även om ni faktiskt också gjorde bra låtar) - och båda banden skulle definitivt få skivkontrakt och lyckas bli stora stjärnor, var tanken...

Men - som jag skrev tidigare:

Det stadiet har nog alla i detta forumet varit på vid någon tidpunkt, tidigt i sin musikaliska "karriär". Den som säger något annat ljuger.

Med tiden ser man mer realistiskt på det hela och inser hur sanslöst hård konkurrens det handlar om och hur svårt det är att komma in i branschen utan att känna rätt personer etc - och så slår man sig mer till ro och pysslar med musiken för att det är så j-a kul att skapa, spela in, mixa och pilla med det hela - och så struntar man i den lönlösa jakten på ära, berömmelse och pengar - och tar sin hobby för vad den är: världens roligaste och mest givande hobby. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Det stadiet har nog alla i detta forumet varit på vid någon tidpunkt, tidigt i sin musikaliska "karriär". Den som säger något annat ljuger.

Med tiden ser man mer realistiskt på det hela och inser hur sanslöst hård konkurrens det handlar om och hur svårt det är att komma in i branschen utan att känna rätt personer etc - och så slår man sig mer till ro och pysslar med musiken för att det är så j-a kul att skapa, spela in, mixa och pilla med det hela - och så struntar man i den lönlösa jakten på ära, berömmelse och pengar - och tar sin hobby för vad den är: världens roligaste och mest givande hobby. 🙂

Jo, sant, men man får tänka på att mitt inlägg stank av ironi.. 🙂

Men mer sånt tänk hade jag [edit]när jag var yngre[/edit], så klart.

Redigerat av D Vibe
Link to comment
Dela på andra sajter

Varför går du på gymmet? För att det är kul — eller för att "träna bort" övervikten inför sommaren?

Hello,

Det är väl ganska uppenbart att vi har olika drivkrafter och olika bekräftelsebehov. Vissa drivs mindre av bekräftelsebehov, vissa extremt mycket mer (Valle).

Hm, går inte på gym men jag sprang mitt första maraton i våras. Man tränar liksom (i alla fall inte jag) till en sån sak med bekräftelsebehov som drivkraft (och inte fan blir man snygg). Inte f-n sprang jag intervall tills jag spydde, gick ut för att springa i regn och snö, fortsätter när benen gör skit-ont eller man har mjölksyra upp över öronen. Det var en tanke som tog mig igenom träningen och det var min tänkta bild av min målgång med min tänkta målgångstid på klockan. Det var min tanke och där fanns bara jag. Jag sket i resten av världen. Alla andra tankar hade fått mig att fuska med träningen och hade därmed fått mig att missa mitt mål.

För många av oss är det nog samma sak med musik. Målet finns i huvudet (att göra en låt med en viss, känsla/kvalitet, att spela in, att mixa, att mastra, att göra hemsida, att göra omslag etc etc. Inte för att få bekräftelse utan för att det finns en kraft inom en som mer eller mindre kräver att det ska göras.

Samma sak med att be om kritik på forumet. OK, jag BLIR glad om någon skriver att något är bra men jag blir ännu mycket gladare om någon ger mig ett tips som gör att jag själv tycker det blir bättre.

Så Valle, du talar för dig själv (och för mig är det nästan sorgligt att man kan vara sån bekräftelsejunkie) och jag talar för mig själv. Vi är olika. Jag uppskattar/förstår folk som brinner av drivkraft och du förstår säkerligen folk som drivs av bekräftelse.

Men, ha en bra kväll!

Link to comment
Dela på andra sajter

Björn J-son Lind kanske inte är så ledsen över att inte han fick dricka champagne med 19 tonårsbrudar med rosa läppstift efter sina gig... ☺️

Alla har nog olika syn på sitt musicerande, jag t.ex blir nog aldrig mer än en halvschysst covermusiker där min eventuella storhet mera ligger i känsla, scenvana och musikalitet, snarare än att vara den ekvilibrist eller shredder som jag skulle ha velat vara när jag var ung.

Jag är lika gammal som Valle (41!), så jag inser att MTV-tåget för länge sedan gått, men jag drömmer ibland om att skriva nästa Highway Star, eller Hotel Caifornia, kanske för pengarna, kanske för ett erkännande, men jag tvivlar starkt på att det kommer att ligga några paparazzi-fotografer utanför huset och ta bilder på min blekfeta kropp.

Förresten är ni lika värdelösa ni också, för det är fredag och ni har inte heller något gig 😛

/Johan

Link to comment
Dela på andra sajter

You know...

När Vallhagen svarar sådär kort och och koncist so bör man vara på sin vakt...

Jo, det finns en gammal tumreger; 3-3-30

3 minuter utan syre

3 dagar utan vatten

30 dagar utan mat

tillförde inget till tråden, jag vet, men jag kunde inte låta bli efter 3 glas vin...

Link to comment
Dela på andra sajter

Ett sent inlägg i fredags-tråden som nu blev lördags-tråd, från en som jobbar kväll!

men däremot att kunna leva på sin hobby vore trevligt. Det innbär inte nödvändigtvis att man är populär, känd, har cred.

Jo!

Nä! 😛 Alltså, mina levnadskostnader just nu ligger på ca 8000 kr/månad. Det måste väl finnas sätt att få in små musikinkomster här och där som så att man kommer upp i den summan, inkomster från sånt som inte faller under kategorin "Det här ska jag bli känd på!". Säg att du ger privatlektioner i ditt instrument 10ggr/månad (som jag gör, fast har inte så många elever än). Du kanske kör ljud två helger i månaden nånstans (som jag ska kolla på, vet dock inte hur mycket man tjänar). Man kanske lirar trubadurspelningar eller covergigs ett par gånger i månaden. Etc, etc, jag tror nog det går! Jag ska försöka jallafall! Och dessa småkneg är ju ytterst begränsade i "fame-område" samt har inga stora ambitioner i sig.

Förklara gärna varför du tycker det är så viktigt att ägna mycket tid åta att förbättra dina färdigheter.

Jag brukar uppleva musiken som en fantastiskt stor och komplex värld, med oändliga kombinationer av toner, melodier, ackord, klanger och annat. För att komma till den här världen och gå omkring i den behöver du ett instrument, och ju bättre du behärskar instrumentet, desto mer fritt kan du röra dig i den världen. Det är väl värt?! 😄 Jag skriver ofta pianostycken som är för svåra för mig, sjukt störande! 🙂

Men jag tror inte man kan bortförklara bekräftelsebehoven, de smyger sig in oavsett man vill eller inte. Man kan säga att "jag har en sån passion för musik, det är mitt intresse och jag älskar det - därför vill jag dela det med andra som har samma passion", men likväl när man umgås med andra musiker så finns längtan efter bekräftelse där - till och med så att den blir extra mycket värd när de som ger den vet vad de pratar om! 😉 Å andra sidan har mina största musikupplevelser kommit när jag varit ensam, vid en flygel, i en nedsläckt kyrksal. En märklig känsla har ofta kommit när t.ex. tonårssamlingen gått över i fritt häng, att sticka ifrån alla sina kompisar och sätta sig ensam i kyrksalen vid flygeln och bara improvisera och se vad som dyker upp. Det känns ändå som en ganska isolerad del av musikpassionen. (Jodå, självklart har styckena som blivit till i såna ögonblick spelats upp för kompisar och gett belåtenhet när komplimangerna trillat in!)

Jag har alltid tänkt att jag ska leva på musiken. Någon gång, på något sätt. Varför? För att jag kan verkligen inte föreställa mig att jag skulle göra nåt annat med mitt liv. T.ex. när man gått ut gymnasiet och alla dessa universitetskataloger damp ner i brevlådan. Jag bläddrade igenom ALLT och konstaterade - det finns inget jag brinner för i de här katalogerna, inget jag kan tänka mig att bli, inget jag skulle vara nöjd med att hålla på med under någon längre period. Så jag varken kan eller vill ta till mig det här - som jag förstås förstår - att vi är för många i musikbranschen.

Visst, jag skulle gärna ta hem storkovan med ett fett skivkontrakt, det ska jag inte förneka! Men jag skulle inte köpa det dyraste i alla kategorier, leva "Cribs" och allt det. Faktum är att det nog skulle vara mycket bättre med ett "halvfett" skivkontrakt. Så man klarar sig utan att behöva oroa sig. Och jag tänker kämpa tills det händer, och visar det sig sedan att jag också blivit 41 och inte kommit nånvart på kändisstegen, ja då har nog mitt "vid-sidan-av-jobb" (som nu är lagerjobb) sedan länge förvandlats till ett musikrelaterat jobb det också, som jag nog trivs med och kan köra på resten av livet.

Peace boys!

Link to comment
Dela på andra sajter

Synnerligen intressant ämne!

Visst har musikmarknaden exploderat, mycket till hjälp av teknikutvecklingen som främjat inspelningsmöjligheterna samt av Internets inmarsch förstås.

Men samtidigt lyssnar väl också folk idag mer på musik än människan tidigare gjort så det finns ju därmed plats för fler artister! Men gränser finns också såklart, alla kan inte leva på musiken, och tur är väl det.

Och visst finns det artister idag som fungerar som "Idoler" för folk och oss ungdomar idag. En skillnad är dock att omsättningen av gruppen artister som kommer och snabbt dör ut har blivit större, tänker på kortvariga popfenomen etc men större, långvariga och duktiga artister/låtskrivare som folk ser upp till som idoler tror jag alltid kommer finnas. Några som finns i nuvarande tidsepok kan ju tänkas vara den originella Regina Spektor med hennes nya och spännande sound, talangfulle SingerSongwritern Jozé González, Bon Iver, och band som Inflames, System of a Down, Linkin Park finns ju på mångas väggar runt om i världen sätter ju sina spår i musikhistorien, åtminstone tycker jag, men vad i helvete vet jag. 😛

Jag tillhör också skaran som bara har musik som hobby men ser det som extra kul om det skulle råka ramla in lite cash. Inte för pengarnas skull utan för känslan att bringat lite inkomst på sina verk.

Gör jag musik för att få bekräftelse och beröm? - Ja visst, till viss del, ska inte hymla med det, klart det är roligt men samtidigt gör jag det som stimulans för mitt själ och för ett sätt att utöva min kreativitet och skapande lust. En del musikverk gör jag även enbart för mig själv och visar inte någon. Finns alltid två sidor på kakan!

Som sagt, vad vet jag! Skål för fan! 😄

Redigerat av Memphis
Link to comment
Dela på andra sajter

Försökte lägga av med att hålla på med musiken efter att ha trubadurat i Stockholm ett tag och lessnat på det rejält. Gick inte är helt enkelt alldeles för kul och en del av mig. Spelar i ett reggaeband just nu. Man träffar ju en massa kul folk också.

Vad gäller att skapa ny musik är det samma sak där, kan inte låta bli.

Vad gäller bekräftelse så är det väl som med all skapande verksamhet. Är extra kul om någon annan uppskattar det man gjort. Spelar ju ingen roll om man snickrat ihop ett bord eller musik. Extra kul blir ju bordet om en man får beröm av en skicklig snickare.

Så oavsett hur branschen ser ut så fortsätter jag i alla fall, för jag vet helt enkelt inte hur man slutar 😆

Redigerat av berch
Link to comment
Dela på andra sajter

Men, det är ju precis som med idrott. Inte fan håller man på och tränar och sportar när man är 30, eftersom det då är för sent att bli en erkänd idrottsstjärna!

Allt man gör i livet gör man ju för att bli kändis! Visste ni inte det?

När jag står vid min svets på jobbet, så tänker jag, fan, jag ska bli en känd svetsare! Ja jävlar i mig.. annars är det ju ingen mening!

.. och när jag skriver på forum så gör jag det enbart för att jag vill kunna börja tjäna pengar som skribent! Finns ju ingen annan vits med det annars, eller hur?

Link to comment
Dela på andra sajter

.. och när jag skriver på forum så gör jag det enbart för att jag vill kunna börja tjäna pengar som skribent! Finns ju ingen annan vits med det annars, eller hur?

Jo, en vits är ju t.ex. det du precis försökte dig på; att verka rolig.

Det är inte alltid man lyckas, ibland blir det bara fjolligt; precis som i ditt fall nu.

Nåväl. Nice try, Nancy!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag skulle vilja säga såhär; i musikbranschen (i den form vi nu känner den) kommer det alltid att finnas plats för de som verkligen har något unikt och högkvalitativt att leverera OCH klarar av att utmärka sig i den benhårda konkurrensen -

och har tur/timing/rätt kontakter

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...