Musikalisk kvalité, proffs vs. amatörer

[nattvaktaren]

I Sverige den jag direkt tänker på är Joze Gonzalez , kanske inte riktigt samma kommersiella framgång men ändock.

I USA/Övriga Europa å Världen är det fler än vad man tror om du med Hemmaproduktion menar en dator/mick/ inspelat i ett rum, mixat i burken.

Glöm det, allt som släpps går någonstans på vägen genom ett proffsfilter, om det så är mixning eller mastring.

JJRockford försöker göra en poäng i att musik inte behöver kosta, men då får han först övertyga en hel nation och en hel värld om att musik inte måste låta som på Idol. Lycka till.

[Kruger]

gå och glo på när Jan Hammarlund sitter och ylar i ett tält?

Jag har också ylat i ett tält!

/Nomaden Kruger

[DieHard (oregistrerad)]

Åh, ska du driva en skön elitismtest?

"Folk" gillar basshunter, bara att kolla listan. Inte jag.

Och vem är det som skapar den? Folket eller de som överöser folket med dynga?

[Kruger]

JJRockford försöker göra en poäng i att musik inte behöver kosta

Men JJRockfords 7 Gates kostar eller?

/Snåljävlen Kruger

[nattvaktaren]

Jag har också ylat i ett tält!

/Nomaden Kruger

Det där funkade bara dom första 20 gångerna. Lägg ner.

[zagabar]

Du är en drygputte, eftersom du tror att det räcker med kapital och smart PR för att bestämma vad som går hem i stugorna.

Och visst, jag är en drygputte eftersom jag anser att folk i allmänhet är idioter och får exakt det dom förtjänar.

Nöjd?

Och vadå rösta? Skärp dig för fan, vi som genomlevt proggen pallar inte mer av den varan. Ska du föreslå en alternativ melodifestival också, gå och glo på när Jan Hammarlund sitter och ylar i ett tält?

Haha, jag har aldrig sagt att det räcker, naturligtvis måste det finnas låtar också. ^^

Jag tycker inte du är dryg, jag tycker du är rolig. =)

Jag är ganska nöjd jo. Lite hungrig bara.

Jag förstår inte riktigt din poäng i det där sista, men jag orkar inte engagera mig i att göra någon alternativ nånting. För min del får det gärna vara som det är, jag lyssnar ändå aldrig på radion.^^

Jag tror dock fortfarande att PR och grupptryck har väldigt mycket med populärmusiken att göra.

[nattvaktaren]

Och vem är det som skapar den? Folket eller de som överöser folket med dynga?

Folket. Dyngan väller in för att dyngan funkar.

Jobbigt, eller hur?

[Opus99]

Något som utmärker människans sociala sätt att fungera, är ju något som .. tja ibland kan man nästan kalla det "mode" eller trend. Det har ju visat sig genom massvis med studier att som människor är vi beredda att göra och köpa nästan vad som helst, så länge vi upplever att det är förenligt med vad den stora massan tycker är riktigt och bra.

Yale University gjorde ju det här roliga testet med elstötarna, som är ju en klassiker. Visade ju väldigt tydligt att en helt vanlig Jeppe var helt okej med att administrera dödande doser elektriska stötar till testpersoner, så länge han fick övertygande försäkran ifrån testledarskapet att allt var okej och i sin ordning, och dessutom att han själv inte skulle hållas ansvarig för testpersonerna eventuella dödsfall.

Samma sak med de som jobbade med ugnarna i arbetslägren i Tyskland på 40-talet, där handikappade, judar, och människor ifrån alla tänkbara sociala minoriteter, vars hår hade rakats av för att säljas, naglarna dragits ut för att koka tvål av, kom in som berg av lik på vagnslaster och skulle in i ugnen och eldas upp utan betänkligheter. Dom ugns-killarna utvecklade märkligt nog inte några svåra betänkligheter om vad de gjorde (vad jag har fått höra i alla fall), för om ledarskapet godkänt det, dom fick betalt och hundratals andra gjorde samma sak utan att klaga, så ... var det liksom inte så mycket att fundera på.

Jag tror vi funkar lite så som människor till vardags. Ofta är det väl så att vi om vi känner betänkligheter, så börjar vi tvivla på vår egen känsla istället, på betänkligheten i sig. För om 'alla andra' gör .. och jag har svårt för det, så måste det väl vara jag som är lite udda(?), och vi försöker förstå, rentav gräva fram ett möjligt försvar för vad vi gör, oavsett vad vi gör, för att anpassa oss efter rådande trender.

Så att folk skaffar sig vad de själva gillar, och bedömer själva mer än att kolla med sin omgivning vad som anses rätt och riktigt, det tycker jag är en sanning med modifikation. Vi är nog mottagliga för väldigt mycket, så länge som vi är övertygade att omgivningen godtar eller redan godtagit det. Och vad kan vara mer okej, än en skiva som 'alla andra' anser är en en succé - ibland redan innan den säljs i butik t.o.m.

Redigerat 6 februari 2009 av Opus99

[Kruger]

Det där funkade bara dom första 20 gångerna. Lägg ner.

Jo jag ligger ner och det fungerar bra

/Kruger den tjugonde

[Valle]

Åh, ska du driva en skön elitismtest?

"Folk" gillar basshunter, bara att kolla listan. Inte jag.

Ingen "test" — men kom inte och säg att frågan var oundviklig! Jag var bara lite nyfiken på hur "avvikande" från "folket" du ansåg dig själv vara.

[brojd]

Kan använda mig själv som exempel i den här diskussionen, och visst hade jag skrivit musik även om jag inte hade fått ett öre betalt för det.

MEN

Hade jag kunnat skriva skivor i samma tempo? - NEJ

Hade folk ens upptäckt vår musik och lyssnat på oss om vi inte hade turnerat arslet av oss? - NEJ (inte i närheten av den utsträckningen)

Hade det varit lika roligt att spela inför liten publik hela tiden och att få börja om PR-mässigt med varje skiva pga. att folk "glömt bort" bandet? - NEJ

Hade bandet existerat idag i samma uppsättning om det inte funnits en chans att leva på musiken? - NEJ (de man får offra gör väldigt få utan ersättning)

Blir skivorna bättre för att jag lever på musiken? - NEJ, men de blir inte sämre heller.... de släpps bara oftare och vi kan backa upp dem med långa turnéer och massa festivalframträdanden som gör att vår publik växer hela tiden vilket gör det hela ännu roligare.

Tycker det är lustigt med garderobsmusiker som tror att det är bättre och mer "äkta" att sitta hemma och skapa/skriva/spela "När de vill" och "När de känner sig inspirerade".

När det gäller allt från rörmokeri till ekonomi så ger träning färdighet och erfarenhet, och väldigt få skulle hävda att en rörmokare/elektriker/revisor som bara jobbade när den ville och kände för det på sin fritid generellt skulle vara bättre än ett proffs som lever på det.

Helt klart det finns riktiga sopor inom alla yrken (som jag) 😆 men att hävda att andra regler gäller för musiker är bara dumt.

[Guitar Nilsson]

Kan använda mig själv som exempel i den här diskussionen, och visst hade jag skrivit musik även om jag inte hade fått ett öre betalt för det.

MEN

Hade jag kunnat skriva skivor i samma tempo? - NEJ

Hade folk ens upptäckt vår musik och lyssnat på oss om vi inte hade turnerat arslet av oss? - NEJ (inte i närheten av den utsträckningen)

Hade det varit lika roligt att spela inför liten publik hela tiden och att få börja om PR-mässigt med varje skiva pga. att folk "glömt bort" bandet? - NEJ

Hade bandet existerat idag i samma uppsättning om det inte funnits en chans att leva på musiken? - NEJ (de man får offra gör väldigt få utan ersättning)

Blir skivorna bättre för att jag lever på musiken? - NEJ, men de blir inte sämre heller.... de släpps bara oftare och vi kan backa upp dem med långa turnéer och massa festivalframträdanden som gör att vår publik växer hela tiden vilket gör det hela ännu roligare.

Tycker det är lustigt med garderobsmusiker som tror att det är bättre och mer "äkta" att sitta hemma och skapa/skriva/spela "När de vill" och "När de känner sig inspirerade".

När det gäller allt från rörmokeri till ekonomi så ger träning färdighet och erfarenhet, och väldigt få skulle hävda att en rörmokare/elektriker/revisor som bara jobbade när den ville och kände för det på sin fritid generellt skulle vara bättre än ett proffs som lever på det.

Helt klart det finns riktiga sopor inom alla yrken (som jag) 😆 men att hävda att andra regler gäller för musiker är bara dumt.

Det där var en klockren beskrivning, liknelsen med andra yrken var bara bäst. Vågen!

Edit: Är du ute och spelar hela tiden är du ingen sopa! Du är nåt att vara stolt över! Vad heter ditt band, jag vet tyvärr aldrig nånting om nånting, men blev nyfiken...

Dubbeledit: Hittade er hemsida. Det syns lång väg att ni är bra på det ni gör.

Redigerat 6 februari 2009 av Guitar Nilsson

[brojd]

Jag spelar i ett relativt litet Heavy Metalband som heter Sabaton där jag agerar sångare trots att jag är hammond/kyrkorganist i grunden.

Vi har haft turen att komma såpass långt i vår satsning (vilket jag är så glad att jag studsar över) att jag kan leva på enbart de inkomster som bandet/de låtar jag skriver inbringar.

Kåt, glad och tacksam skulle man kunna säga 😳 , har lite svårt för att folk tycker att det är "mindre värt" att leva på det än att ha det som hpbby eftersom jag nyligen knallade över staketet själv och har båda sidor av myntet i minnet.

Men jag kan mycket möjligt vara överkänslig och lite nördig i min metal för att inse fakta 😄

Glad och Tacksam är jag iaf!

[DieHard (oregistrerad)]

Det är klart man ska vara glad och stolt om man har som målet att leva på sin musik och lyckas. Det är bara att säga grattis till det. 😄 Det finns allt för mycket jantelag i Sverige och även på det här forumet. Äkthet har inget som helst att göra med om man säljer en massa, lite eller bara är en hobbymusiker. Det är ju väldigt lätt se vilket när det gäller artister, grupper som är äkta. Gör man något som man står för till 100% och gör det för att i första hand tillfredsställa sig själv och är helt nöjd med resultatet är det äkta. Spelar ingen roll då om man tjänar miljoner på det eller ingenting.

[Mr Keys]

nu gör jag knappt någon musik alls, då jag pysslar med en annan del av ledet, men....varför är det mindre "äkta" om man gör musik för att andra ska gilla den? jag har aldrig riktigt förstått det...

En ståuppkomiker som drar skämt som ingen skrattar åt är knappast mer "äkta" än en ståuppkomiker som drar skämt som publiken faktiskt skrattar åt....

fast det kanske har och göra med att jag tycker musik är mer likt underhållning än konst/poesi....(därav tycker jag att man faktiskt kan jämföra med ståuppkomiker, som är en annan form av underhållning)

Dom flesta, jag själv inbilllar mig att det är nästan alla, som gör musik, oavsett om dom tjänar jättemkt på det eller inte, har ju en gång suttit och gjort det helt enkelt bara för att dom ÄLSKAR att göra det....om det sen är för att dom ser folks reaktioner på det dom gör och älskar att folk tycker om det, eller om dom gör det för att uttrycka sina inre känslor och funderingar, spelar väl en ganska obetydlig roll....eller? det är väl lika äkta för det....!?

Redigerat 7 februari 2009 av Mr Keys

[DieHard (oregistrerad)]

nu gör jag knappt någon musik alls, då jag pysslar med en annan del av ledet, men....varför är det mindre "äkta" om man gör musik för att andra ska gilla den? jag har aldrig riktigt förstått det...

Nej det är ingen motsägelse i det. Självklart vill man att andra ska gilla det man har gjort. Men i första hand måste man ju själv gilla det man gör och få ut något av det. Vad är vitsen annars? Gör man något man inte har någon större känsla för och gör det i första hand för att tillfredsställa andra lurar man bara sig själv eller så gör man det bara mest för stålarnas skull. Men då är vi där med all hjärndöd självlös musik som härjat i media så mycket.

[Mr Keys]

ja, det stämmer ju....men back in the days när jag själv gjorde en hel del musik (var ju trots allt så man startade).....jag hade liksom ingen egen musikstil, mitt hjärta har aldrig bankat för något speciellt. Bara att pyssla med toner och ljud typ....och jag vet att många vi jobbar med idag (långtifrån alla) är funtade lite på samma sätt. Det ligger liksom inget djupt/själsligt i deras skapande så till vida....bara det faktum ATT dom gör musik, är det som betyder något.....inte direkt VAD dom gör....!?

Med andra ord sätter dom sig GLADELIGEN och skriver musik åt andra artister, som andra skall kunna gilla....och blir lika tillfredsställda av det, som när någon annan skriver musik av andra "personliga" skäl. I min mening är det liksom inte mindre "själ" i den musiken för att den är skriven på det sättet....!

[Opus99]

Begreppet "Professionell" är nog upp för debatt lite ...

profesionell har ju flera dimensioner till sig. Dels tycker jag det hänvisar till att personen ifråga livnär sig kommersiellt på det han gör, och dels så hänvisar proffs till att besitta kapacitet eller annan möjlighet att utföra en tjänst på ett sätt andra är villiga att godta/godkänna, betala för och/eller investera i.

Det senare ger också stöd för en ganska primitiv tolkning, som jag tror beror på att man förväxlar "professionell" med "expert"; att proffs skulle besitta en kapacitet som en amatör inte besitter, och att en amatör således skulle vara en utövare som inte klarar av att utöva med motsvarande effektivitet, eller strävar efter att göra det. Den tolkningen av proffs tycker jag är gripen ur luften, för det finns knappt någonting i vår omvärld som understödjer en sån begreppsbildning. Åtminstone inte i västvärlden idag. Många experter livnär sig som proffs, men väldigt få proffs är experter; profession kräver inte expertis.

Dessutom är själva begreppet kulturellt färgat. Profesionell i t.ex. USA och i sverige hänvisar till två ganska olika begreppsbildningar. I USA är professionell en hänvisning till det antika greklands användning av profession, där professionell helt enkelt betydde att man utförde ett yrke som krävde utbildning eller licens, eller något som i vilket fall behöver granskas och godkännas av en samhällsenhet för att kunna utföras. I den fria marknaden av idag, så tycker jänkarna att om någon annan vill betala för vad man gör, så gör man något som godkänns av andra element i samhällskroppen, och att möjligheten att få andra att betala är i sig självt ett godkännande - väldigt rått och Darwinistiskt. I de flesta fall så innebar "professions-yrken" i antiken en bekväm och kontrollerad arbetsmiljö, ekonomisk trygghet, lönen var t.o.m. något mer än en enskild behövde för att bara överleva osv. Det var nästan vår motsvarighet till Kommunalare. En professionel idrottsman .. det är nog lite avigt begrepp. "Kommersiell idrottsman" vore en lite mer korrekt beskrivning.

Inom musik har ju begreppet "proffs" egentligen inte många bra tillämpningar. Själv tycker jag ofta att musik och proffs i kombination förtäljer ingenting mer än det som personen som säger "proffs" menar med det - och det är ju väldigt väldigt olika från person till person. Talar man om "kommersiell musiker" eller kommersiell musik så är det ju en musiker eller musik som i första hand tjänar ett annat syfte än konstnärligt syfte, även om båda ändamålen - konstnärligt eller kommersiellt - kräver ett hantverk. Om något av de två är bättre eller sämre, det varierar ju som vädret - i alla fall för mig. Till det här kommer även ikonfixering in, att folkmassan - genom reklam eller exponering - fäster sig vid specifika utövare som personer eller källor för välbehag; alltså att folk gillar musiken för att det är just det bandet eller den artisten, och då hamnar ju musiken återigen på andra plats.

Redigerat 7 februari 2009 av Opus99

[nattvaktaren]

nu gör jag knappt någon musik alls, då jag pysslar med en annan del av ledet, men....varför är det mindre "äkta" om man gör musik för att andra ska gilla den? jag har aldrig riktigt förstått det...

En ståuppkomiker som drar skämt som ingen skrattar åt är knappast mer "äkta" än en ståuppkomiker som drar skämt som publiken faktiskt skrattar åt....

fast det kanske har och göra med att jag tycker musik är mer likt underhållning än konst/poesi....(därav tycker jag att man faktiskt kan jämföra med ståuppkomiker, som är en annan form av underhållning)

Dom flesta, jag själv inbilllar mig att det är nästan alla, som gör musik, oavsett om dom tjänar jättemkt på det eller inte, har ju en gång suttit och gjort det helt enkelt bara för att dom ÄLSKAR att göra det....om det sen är för att dom ser folks reaktioner på det dom gör och älskar att folk tycker om det, eller om dom gör det för att uttrycka sina inre känslor och funderingar, spelar väl en ganska obetydlig roll....eller? det är väl lika äkta för det....!?

Vackert inlägg!

[Demonproducenten]

Jag fattar ditt resonemang. Vi har olika syn på vad bra ljudkvalité är. Jag menar att bra ljud är lika med "rätt" ljud i sammanhanget, det gör inte du?

I en popproduktion varken kan eller bör man alltså sträva efter bra ljudkvalité eftersom inga inspelade ljud i en modern poplåt låter naturligt. Eller? Vad är bra ljudkvalité? En distad gitarr innebär per automatik dålig ljudkvalité? Sång där man skär allt under 300hz och allt över 5000hz också dålig ljudkvalité (även om det är inspelat med en U87 genom ett neve-bord)?

Kan en digital synth ha dålig ljudkvalité?

ljudkvalitet

rätt ljud

naturligt ljud

alla olika saker som mer eller mindre ofta tangerar varandra

[Demonproducenten]

Hade jag kunnat skriva skivor i samma tempo? - NEJ

Hade folk ens upptäckt vår musik och lyssnat på oss om vi inte hade turnerat arslet av oss? - NEJ (inte i närheten av den utsträckningen)

Hade det varit lika roligt att spela inför liten publik hela tiden och att få börja om PR-mässigt med varje skiva pga. att folk "glömt bort" bandet? - NEJ

Hade bandet existerat idag i samma uppsättning om det inte funnits en chans att leva på musiken? - NEJ (de man får offra gör väldigt få utan ersättning)

Blir skivorna bättre för att jag lever på musiken? - NEJ, men de blir inte sämre heller.... de släpps bara oftare och vi kan backa upp dem med långa turnéer och massa festivalframträdanden som gör att vår publik växer hela tiden vilket gör det hela ännu roligare.

tack brojd för att du så tydligt klargör det jag menar!