Din favorittonart

[Micke H]

Hej!

Jag har läst en del böcker i musikteori, bl.a. några olika för gitarr i greppvänligt "ta med i hardcaset-format" samt för piano, orgel, munspel, trummor och mandolin samt en som används på Musikhögskolan.

Men jag måste säga, jag förstår inte riktigt vitsen med tonarter. Vad är en tonart? Egentligen. Därför blir jag alltid beskylld för att spela mina låtar i olika tonarter. Jag BYTER alltså tonart i låtarna flera gånger under låtens gång sägs. Utan att det låter illa. Inta vet jag... 🙂

😎

:musik

Att byta tonart under en låt är långt ifrån något ovanligt, musik. Tvärtom kan det hålla lyssnarens intresse uppe. Och du har rätt inställning! Vem fan bryr sig om din låt går i F# moll? Det viktigaste är väl att den låter bra? 😎

Jag fick en tips av min gamla musiklärare från högstadiet. "Lär dig så mycket teori du kan", sade han, "och kasta sedan allt du har lärt dig i soptunnan!" Med det menas att om man vet vad man gör, så är det lättare att "bryta mot reglerna", om du förstår vad jag menar. 🙂

[Dreamtones]

Jag skriver oftast i den tonart låten låter bäst i! 🙂

Instämmer helt!

Spelar dessutom alltid på gehör - även om jag inte är helt bakom flötet på teorin... 🙂

Jag funderar aldrig ens på vilken tonart det råkar bli, utan tar de ackord jag tycker blir snyggast i den aktuella låten.

Jag fattade Lynxos inlägg som ett skämt men iom att Claes instämmer måste

jag fråga: Hur vet man vilken tonart en låt låter bäst i innan man ens skrivit den?

Jag tror man är klok i att byta tonart under tiden man gör låten, eftersom man fyller på med div melodier som kan gå lite hur som helst, etc...

[Dreamtones]

Mestadels är det diffusa skillnader... om man inte använder liksvävande temperatur så kan ju klangerna låta lite lite olika i olika färg,

Känner mig dum men fattar inte riktigt det här 🙂

men annars så handlar det väl mest om att man är olika van vid olika tonarter - även om det är tydligast på kort sikt som du pratar om (vilket väl är anledningen till att tonartshöjningar kan ge en sån stark upplevelse) så finns det nog även på längre sikt.

Eller?

Sant, tonartshöjningen mot slutet är aldrig fel... Men det är ju mer för stunden som sagt. Men det här med på lång sikt... Det måste i så fall vara väldigt subjektivt.

Om man bara har hört låtar i C dur hela sitt liv så kanske en ny låt i Eb dur känns oerhört uppfriskande. Eller är det verkligen så? Det är helt upp till lyssnaren då i så fall... Så med det i åtanke tror jag det borde va viktigare att först prioritera vad låten i sig passar i för tonart.

Jämför också med människor som har perfekt gehör; jag har t ex hört historier om folk som övat upp helt perfekt gehör på klaviaturinstrument som har varit kanske en kvartston felstämda - med följden att all musik som är "rättstämd" låter falsk/fel för dem!

Men det där låter ändå konstigt. Vill återigen dra parralleller till relativitetslagen (heter det så? aja..) just för att om allting spelas mitt i mellan t ex C och B så borde det inte låta falskt om alla instrument är stämda på det sättet.

Men om det där är sant, vilket jag visserligen kan tro på, så har man ju för bra gehör för sitt eget bästa - såvida man inte livnär sig på att stämma klaviaturer 🙂

Redigerat 18 april 2006 av Kricke

[Dreamtones]

Som jag ser det så handlar det väl mest om att man skaffar en historia med

enskilda tonarter. Om jag har skrivit en låt som jag tycker väldigt mycket om i,

låt säga Adur så kanske det inte säger så mycket. Men sedan skriver jag en till

och den råkar också ligga i Adur. Hoppsan hejsan tänker analytiske Desmond,

här ser vi ett mönster ... Och så vidare, ett par år senare är man helt inne på

att det är Adur som är ens egna lilla privata tonart 🙂

Förståeligt. Men väldigt internt och personligt, precis som om man hela livet bara vill köpa röda gitarrer. 🙂 Men förstår inte skillnaden i en mer objektiv synvinkel mer än att det är just mörkare/ljusare.

Detta gäller lika mycket enskilda ackord och ackordskiftningar/följder som man

lär sig att uppskatta och utnyttja bättre och bättre.

Du menar att vissa ackordföljder är lättare att spela i vissa tonarter? Då är jag med.

Nåja, de flesta verkar inte känna igen sig i det här så jag skall inte framhärda.

Det handlar väl kanske om hur personlig man vill bli i sitt förhållande till musiken.

Möjligt.

[Hellpig]

E! 🙂

[Dreamtones]

När man skriver på gitarr eller klviatur blir det som det blir, och vissa intressanta "fel" som blir kärnan i låten. Men skriver jag med papper och penna/dataprogram utgår jag oftare från fastare förutsättningar typ nu ska jag skriva i Bbmoll t.ex. Det är ju alltid skoj med utmaningar. Sen är ju klart att ska man själv sjunga själv får ju vi med klent tonomfång rätta oss efter det.

Sen bör man inte förnedka eller förrringa att de olika tonarterna faktiskt låter väldigt olika. Bara testa att transponera dina speciella favoriter som du brukar sitta och spela. Det var en väldans intressant artikell i en sjuttitals Guitar Player angående detta. Jag återkommer med år och nummer när jag har orkat rota. Dom finns att läsa på nätet, vill jag minnas.

Sen tycker jag det var intressant att du har tretton olika tonarter att välja mellan. (Ingen allvarlig kritik, frågan är verkligen intressant.)

Nu blir ja nyfiken igen, hur tänker du ? 🙂

Ska ta och leta efter den där artikeln nu...

[Claes Holmerup]

Jämför också med människor som har perfekt gehör; jag har t ex hört historier om folk som övat upp helt perfekt gehör på klaviaturinstrument som har varit kanske en kvartston felstämda - med följden att all musik som är "rättstämd" låter falsk/fel för dem!

Men det där låter ändå konstigt. Vill återigen dra parralleller till relativitetslagen (heter det så? aja..) just för att om allting spelas mitt i mellan t ex C och B så borde det inte låta falskt om alla instrument är stämda på det sättet.

Men om det där är sant, vilket jag visserligen kan tro på, så har man ju för bra gehör för sitt eget bästa - såvida man inte livnär sig på att stämma klaviaturer 🙂

Jo - har man absolut gehör, så kan det nästan vara plågsamt att höra en låt i fel tonart eller om den spelas upp på en grammofon som inte håller rätt hastighet och därmed ger lite för hög eller för låg "stämning".

Alla "normala" har vad som kallas relativt gehör - och då fungerar det som du beskriver, men absolut gehör är inte alltid så trevligt att ha, som man kanske kan tro...

[Danabacken]

Tonarter? Sån skit sysslar inte jag med! Jag använder bara gehör. 🙂

[Desmond]

Hej!

Jag har läst en del böcker i musikteori, bl.a. några olika för gitarr i greppvänligt "ta med i hardcaset-format" samt för piano, orgel, munspel, trummor och mandolin samt en som används på Musikhögskolan.

Men jag måste säga, jag förstår inte riktigt vitsen med tonarter. Vad är en tonart? Egentligen. Därför blir jag alltid beskylld för att spela mina låtar i olika tonarter. Jag BYTER alltså tonart i låtarna flera gånger under låtens gång sägs. Utan att det låter illa. Inta vet jag...  😄

😉

:musik

Att byta tonart under en låt är långt ifrån något ovanligt, musik. Tvärtom kan det hålla lyssnarens intresse uppe. Och du har rätt inställning! Vem fan bryr sig om din låt går i F# moll? Det viktigaste är väl att den låter bra? 😆

Jag fick en tips av min gamla musiklärare från högstadiet. "Lär dig så mycket teori du kan", sade han, "och kasta sedan allt du har lärt dig i soptunnan!" Med det menas att om man vet vad man gör, så är det lättare att "bryta mot reglerna", om du förstår vad jag menar. 😠

Iofs förstår jag tanken bakom uttalandet som din gamla lärare gjorde men jag

gillar inte uttrycket. Vad många hänger upp sig på när det gäller teori är att de

tror (medvetet eller omedvetet) att teorin=verkligheten. Så är det inte, teori är

endast ett sätt att beskriva verkligheten. Jag tror att varje låtskrivare värd namnet

med tiden utvecklar sin egen teori. Att ta avstamp i någon sorts allmän teori är

dock inte fel, dels för att det underlättar kommunikation med andra musiker och

dels för att det är onödigt att uppfinna hjulet, kvantmekaniken och toalettborsten

på nytt. Förr eller senare (helst förr) bör man lämna allmän teori och söka sina

egna vägar, det är min högst personliga uppfattning iaf.

Angående tonarter och byten av sådana anser jag det vara mest definitionsfrågor.

Har man inget grundackord som man vill komma tillbaks till och blandar ackord

hej vilt kan man kanske säga att man inte skriver i någon tonart. Jag förstår dock

inte meningen med dylika experiment, för mig känns ju en sådan låt som mycket

lättare att åstadkomma än en "riktig" låt. Det är ju bara att flumma ut i det blå 😠

Jag vill gärna återkomma till grundackordet (tonikan för de insatta) men det

innebär inte att jag låser mig vid de ackord som ingår i den tonarten men jag

brukar se det som att jag "hänger på" något eller ett par udda ackord på den

aktuella tonarten. Dessa brukar då färga låten ganska mycket och ge sin prägel

på låten. En extrem "by-the-book" teoretiker skulle säkert säga att jag då byter

tonarter och tillbaks i låten men det finns ingen anledning att fästa sig vid det.

Det handlar ju bara om semantik.

😛

[Desmond]

Förståeligt. Men väldigt internt och personligt, precis som om man hela livet bara vill köpa röda gitarrer. 😄 Men förstår inte skillnaden i en mer objektiv synvinkel mer än att det är just mörkare/ljusare.

Varför vara objektiv i en så subjektiv sak som musik!!? 😆

Det finns väl iofs exempel på extremt objektiva analyser om att den och den

tonarten passar bäst till den och den stämningen ex: Eb-dur passar bäst till

en smäktande kärleksdänga a la Barry White (helt taget ur luften) men för

mig känns det ganska mycket som slöseri med tid att sysselsätta sig med

sådana studier ... 😉

[claypool]

Just nu blir det mycket Bm eller Cm av ngn anledning...

Röstade Bm.

[tsmalmbe (oregistrerad)]

Är Ass en tonart? I såfall röstar jag på Ass.

[Stinkey Zwei]

Kricke, vad jag menar är att stämmningen ( no punt ) i olika tonarter är lite olika. Bb t.ex. låter lite mer "strickt" än A. C# känns betydligt mer markdera än C.

Givetvis är allt sådant helt personligt och nästan omöjligt att förklara i ord via tangentbord. Men testa själv med att transponera omkring dina favoitlåtar.

Det är värt att prova.

[Umemagnus]

D-dorisk ä trevlig

[Dreamtones]

Förståeligt. Men väldigt internt och personligt, precis som om man hela livet bara vill köpa röda gitarrer. 😉 Men förstår inte skillnaden i en mer objektiv synvinkel mer än att det är just mörkare/ljusare.

Varför vara objektiv i en så subjektiv sak som musik!!? 😛

Det finns väl iofs exempel på extremt objektiva analyser om att den och den

tonarten passar bäst till den och den stämningen ex: Eb-dur passar bäst till

en smäktande kärleksdänga a la Barry White (helt taget ur luften) men för

mig känns det ganska mycket som slöseri med tid att sysselsätta sig med

sådana studier ... 😆

Nä jag undrade bara om det var något mer utmärkande, precis av den anledningen att det är skillnad mellan dur och moll. Men jag ändrar nog tonart efter instrumenten och dess melodier, så att något inte låter för ljust(ansträngt)/mörkt(dovt) helt enkelt.

Redigerat 21 april 2006 av Kricke

[Dreamtones]

Är Ass en tonart? I såfall röstar jag på Ass.

Ja.

[Dreamtones]

Kricke, vad jag menar är att stämmningen ( no punt ) i olika tonarter är lite olika. Bb t.ex. låter lite mer "strickt" än A. C# känns betydligt mer markdera än C.

Givetvis är allt sådant helt personligt och nästan omöjligt att förklara i ord via tangentbord. Men testa själv med att transponera omkring dina favoitlåtar.

Det är värt att prova.

Intressant... Men på Wikipedia står det att det är någon karaktäristisk skillnad för att det är lika långt mellan tonavstånden.

Nu lät jag kanske tråkig, men 😉

Så då är det väldigt subjektivt isf... Kan ju va så att du tycker Bb låter mer strikt just för att du hört kanske fler än en låt som råka vara strikta, i den tonarten.

[Dreamtones]

Hej!

Jag har läst en del böcker i musikteori, bl.a. några olika för gitarr i greppvänligt "ta med i hardcaset-format" samt för piano, orgel, munspel, trummor och mandolin samt en som används på Musikhögskolan.

Men jag måste säga, jag förstår inte riktigt vitsen med tonarter. Vad är en tonart? Egentligen. Därför blir jag alltid beskylld för att spela mina låtar i olika tonarter. Jag BYTER alltså tonart i låtarna flera gånger under låtens gång sägs. Utan att det låter illa. Inta vet jag...  😉

😆

:musik

Att byta tonart under en låt är långt ifrån något ovanligt, musik. Tvärtom kan det hålla lyssnarens intresse uppe. Och du har rätt inställning! Vem fan bryr sig om din låt går i F# moll? Det viktigaste är väl att den låter bra? 😛

Jag fick en tips av min gamla musiklärare från högstadiet. "Lär dig så mycket teori du kan", sade han, "och kasta sedan allt du har lärt dig i soptunnan!" Med det menas att om man vet vad man gör, så är det lättare att "bryta mot reglerna", om du förstår vad jag menar. 🙂

Iofs förstår jag tanken bakom uttalandet som din gamla lärare gjorde men jag

gillar inte uttrycket. Vad många hänger upp sig på när det gäller teori är att de

tror (medvetet eller omedvetet) att teorin=verkligheten. Så är det inte, teori är

endast ett sätt att beskriva verkligheten. Jag tror att varje låtskrivare värd namnet

med tiden utvecklar sin egen teori. Att ta avstamp i någon sorts allmän teori är

dock inte fel, dels för att det underlättar kommunikation med andra musiker och

dels för att det är onödigt att uppfinna hjulet, kvantmekaniken och toalettborsten

på nytt. Förr eller senare (helst förr) bör man lämna allmän teori och söka sina

egna vägar, det är min högst personliga uppfattning iaf.

Angående tonarter och byten av sådana anser jag det vara mest definitionsfrågor.

Har man inget grundackord som man vill komma tillbaks till och blandar ackord

hej vilt kan man kanske säga att man inte skriver i någon tonart. Jag förstår dock

inte meningen med dylika experiment, för mig känns ju en sådan låt som mycket

lättare att åstadkomma än en "riktig" låt. Det är ju bara att flumma ut i det blå 🙂

Jag vill gärna återkomma till grundackordet (tonikan för de insatta) men det

innebär inte att jag låser mig vid de ackord som ingår i den tonarten men jag

brukar se det som att jag "hänger på" något eller ett par udda ackord på den

aktuella tonarten. Dessa brukar då färga låten ganska mycket och ge sin prägel

på låten. En extrem "by-the-book" teoretiker skulle säkert säga att jag då byter

tonarter och tillbaks i låten men det finns ingen anledning att fästa sig vid det.

Det handlar ju bara om semantik.

🙂

Måste ändå säga att mina favoritlåtar ändå är, ur musikalisk synvinkel, "matematiskt korrekta". Låtar är bra när man i förväg känner vilket ackord som kommer, etc.

[Stinkey Zwei]

Jag tror att det har något med övertonsregistren att göra. Dom är olika starka och olika ofta förekommande på olika toner. Svaårt att uttycka, men jag tror du förstår vad jag menar.

[Dreamtones]

Jag tror att det har något med övertonsregistren att göra. Dom är olika starka och olika ofta förekommande på olika toner. Svaårt att uttycka, men jag tror du förstår vad jag menar.

Desto ljusare, desto mer övertoner?

[Cloudsurfer]

vad är en tonart?

[Desecrated]

Adim

[ViktorDenStore]

vad är en tonart? 😆

Tonart 😱

(Ja, jag vet att du skojjade...)

[dede]

Du glömde tolvtonsmusik i galluppen. Den är ganska praktisk! 😱

[Cloudsurfer]

vad är en tonart? 🙁

Tonart 😎

(Ja, jag vet att du skojjade...)

skojjade jag? haha, nedu jag kan inte ett smack musikteori ska jag tala om 🙂 jag tror mig veta vad oktaver är förnåt men sen är det glest 🙁