Jump to content
Annons

Att göra bäst musik bästare


Valle

Recommended Posts

Tjenix fan!

Jag har märkt lite på gamla människor inom musikranchen (typ, 60-talister) – särskilt bland dem med imponerande kunskaper inom ljud-design/produktion – att de har rätt så bestämda åsikter om hur saker och ting "ska" låta. Det får inte vara för basfattigt; det får inte vara för mycket energikoncentrat kring mid-frekvenserna; det ska vara breeed och fiiin stereobild (o javisst, samtidigt som det ska vara "monokompatibelt"); det får inte förekomma några missljud, spelfel (om än knappt hörbara) är tabu, och man föreslår triggning av "dåliga" trummor. Och så vidare. Och så vidare.

I första vändningen ser jag poängen. Men vid närmare eftertanke... De gamla kommer ju från, det vill säga växte upp i, en tid då musiken i flesta fall lät just så som den antibeskrivs ovan. Det var den musiken som fick dem att tänka att "fan, jag vill också bli [rockstar/känd/musikproducent], sådär vill jag också [spela/känna/göra]".

Det som förbryllar mig lite... Är det inte ganska fjantroligt att de gamla å ena sidan "värnar" med värja och heder om den fulländade produktionstekniken som den var på 70-talet, å andra sidan har bestämda åsikter om hur det "ska" låta idag med tekniker som aldrig var tänkbara på 70-talet?

Typ: När jag växte upp var musiken fulländad. Men med den nya tekniken ska jag [den gamle] visa er hur man mixar ännu bättre...

Bara en tanke jag har. Inget att hänga upp sig på.

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Jag är nog newschool i den frågan, jag har en egen vision om hur det ska låta, sen får andra ha falsksång och felspel och fan å hans moster men tvinga inte mig att lyssna påt. Men de gånger jag vart i fattigmansstudios och spelat in med typ en 60-talare bakom spakarna så har jag aldrig fått välja mic eller röra en micplacering eller

komma med åsikter, bara åkt på stryk.

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

det har med trender att göra tror jag. under 60-talet så fick folkmusiker gärna ha lite tveksam intonation i såväl röst som instrument (bob dylan exempelvis), men schlockmusiker under samma tid fick absolut inte det (paul anka exempelvis), där skulle det vara en så polerad ljudbild som bara möjligt.

så jag tror alltså inte att det handlar om vad som är rätt och fel, utan vad som många kan tänka sig lyssna på och föredrar.

Link to comment
Dela på andra sajter

YES! En riktig fredagstråd som kan räcka hela helgen. 🙂

Du glömde förresten nämna att det bara blir riktigt bra om man spelar in på band och om man gör mixen genom ett gammalt klasiskt mixerbord, eftersom alla DAW låter skit och aldrig kan leverera annat än ett kallt, sterilt och tråkigt ljud...

Att fixa småfel med Melodyne eller liknande är förstås också helt förkastligt... 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Du glömde förresten nämna att det bara blir riktigt bra om man spelar in på band och om man gör mixen genom ett gammalt klasiskt mixerbord, eftersom alla DAW låter skit och aldrig kan leverera annat än ett kallt, sterilt och tråkigt ljud...

WhooHoo! 🙂

Det där med "kallt och sterilt" är ju ganska störtskönt, egentligen. För det är ju trots allt "vi", som växte upp med 70-talsmusiken, som lobbade för den där äckliga "midimusiken" (typ WHAM!, [sorry, Claes 😉]). De första samtidsmusikerna som fick sig en skrapa på den tiden var ju trummisarna, för deras värsta fiende hade just trätt fram genom dimmorna, nämligen: kvantiseringen.

Link to comment
Dela på andra sajter

"De gamla"?

Jag tänkte först skriva Di Gamle.

Men å andra sidan så är det många "studionördar" som strävar efter att låta som på 60/70-talet trots att dom själva många gånger är födda på 80-talet.

Det är på något sätt ursäktat/försvarbart. Man gör bara något för att hedra (eller något annat fint ord) musikkonsten som den en gång har varit. Det är väl kärt?

Link to comment
Dela på andra sajter

Du glömde förresten nämna att det bara blir riktigt bra om man spelar in på band och om man gör mixen genom ett gammalt klasiskt mixerbord, eftersom alla DAW låter skit och aldrig kan leverera annat än ett kallt, sterilt och tråkigt ljud...

Och aldrig vet man vilken av dem som låter bäst, eller kanske snarare minst dåligt, heller. Verkar variera med vädret eller nåt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är på något sätt ursäktat/försvarbart. Man gör bara något för att hedra (eller något annat fint ord) musikkonsten som den en gång har varit. Det är väl kärt?

Jo de e de ju förstås!

Nä, när gamla kommer och säger hur skåpet ska stå så är det ju en helt annan sak.

De e int alltid de gamla och erfarna som har rätt i alla lägen..

Link to comment
Dela på andra sajter

WhooHoo! 🙂

Det där med "kallt och sterilt" är ju ganska störtskönt, egentligen. För det är ju trots allt "vi", som växte upp med 70-talsmusiken, som lobbade för den där äckliga "midimusiken" (typ WHAM!, [sorry, Claes 😉]). De första samtidsmusikerna som fick sig en skrapa på den tiden var ju trummisarna, för deras värsta fiende hade just trätt fram genom dimmorna, nämligen: kvantiseringen.

Har aldrig och kommer aldrig lobba för den typen av musik...Wham, Modern talking och liknande läskiga typer av musik. MIDI i sig är ju fantastiskt men mängden skit som kom på slutet av 70 coh 80-talet är ju makabert. ALLA skulle bli musiker, ha patellfärger coh kolla på Miami Vice. Kan inte säga att jag skanar det...

Link to comment
Dela på andra sajter

Mm, hatar fan programmerad musik, jaja randomisering på tid och velocity osv kan göra det lite bättre. Eller hatar snarare stel och superperfekt musik - och då använder jag själv variaudio(cubase autotune funktion) för att rätta till någon enstaka ton här och var eller audiowarp för att flytta något enstaka baston som hamnat fel, men gör helst om istället. Tycker om skitig punk och metal, de mest otighta albummen är ju oftast bäst!

Typ Kill Em All - lungt metallicas bästa album!

Too Fast For Love - mötley cröjjöjs bästa album!

Kiss och Hotter Than Hell - kiss bästa album någonsin!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag känner så väl igen fenomenet. Mig har det inte drabbat så mycket i produktionssammanhang som i gitarrsammanhang. Att försöka samsas och komma överens med gamla oompa-woompa-gubbar, som fortfarande gråter av Jimi Hendrix, som tycker att allting stelare än ett asplöv är ett känslolöst hårdrocksplektrum och som envisas med att ställa upp sina urgamla transientbomber till fenderstärkare på max så att trumhinnan exploderar när de drar ett A5 på halsmicken på stratan, är en utmaning utan dess like... Det "ska" också alltid låta på ett visst sätt, vara på ett visst sätt och anamma en viss stil (tänk gubbkeps och pilotbrillor här).

Vissa musiker, oavsett genre, sitter helt enkelt fast. Kroniskt. Kanske för att vi yngre serverades ett betydligt bredare utbud från början, och kunde välja. Vad vet jag. Jag kommer i alla fall aldrig att utsätta mig för dylika gitarrepisoder igen, det vet jag säkert...

Link to comment
Dela på andra sajter

haha. herrejävlar, en "Gamla vs Nya Generationen", är väl att luta sig tillbaka och hämta popcorn 😄

men vi behöver inte oroa oss, den nya generationen vinner alltid, om inget annat så för att den gamla generationen för eller senare, bokstavligt talat, dör ut.

men det är på gott och ont.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hörde en gång en musiker som sa till husteknikern att det inte låter så bra. Teknikerns donna/fru satt bredvid och gick emellan "Du, han har gjort sånt här i 25 år, han vet nog vad han sysslar med". Musikern kommenterade "Äh, han har fan bara gjort det i 1 år, 25 gånger om".

Redigerat av Signia
  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Man kan stånga sig blodig över det där. Jag är inte det minsta intresserad av att skapa musik med den teknik som fanns på 70-talet och tidigare. Jag är inte intresserad av att spela in sån musik och än mindre att lyssna på den. Det går aldrig att komma fram till något rätt eller fel när det gäller vilken teknik som är bäst, olika människor har helt enkelt olika preferenser. När jag lyssnar på låtar från 60-talet och tidigare tycker jag att det låter urtråkigt! Jag föredrar musik från 80-talet och framåt alla gånger.

(Men det är bara vad jag personligen tycker, så ingen behöver bli upprörd.)

Link to comment
Dela på andra sajter

Sagan om Gammelgäddan som svalde hela betet...

Mitt uppdrag i livet är att kunna återskapa känslan jag fick som 7-åring när jag lyssnade på wurlitzer introt på "I am the Walrus" Ett skitigare å fulare pianoljud får man leta efter, men ack så bra... 🥰

/U

Redigerat av mixopenta
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag anar en svag sidospårsvarning i tråden (inte för att det skulle frångå det normala när det gäller mina trådar, men ändå...). Eller så har jag bara uttryckt mig lite slarvigt (inte för att det skulle frångå det normala när det gäller mina trådar, men ändå...).

Att hävda att allt minsann lät bättre förr är väl OK i sig, antar jag. Jag (som själv är född 1968) tycker dock inte att det nödvändigtvis lät bättre förr, tvärtom, det blir bara bättre och bättre hela tiden. Däremot fyller gamla Tretow-produktioner mig med en känsla av behag och en önskan om "tänk om det ändå fick lov att låta sådär även idag, utan att det ansågs som 'fel'..."

Vidare, att post-60-talister tycker att det förr minsann lät skit om det mesta är också OK i sig, antar jag, och det ligger nog naturliga förklaringar i sådant. Men det som jag tycker verkar så absurt är att just de (inte du, nödvändigtvis) som på 70-talet satt och sa att "fan, vad bra mixat det där är!" använder samma produktion som referens för hur helt eller delvis dålig en mix kan vara idag. Ändå ska det användas den och den micken, för den har aaaalltid varit bäst; ändå ska man envisas med att micka upp de förbannade jävla tonblocken till gitarrförstärkare; ändå ska det mixas genom monster till fysiska mixerkonsoler (gärna något kantnött 80-talsbord med kopplingar till Peter Gabriel); ändå envisas man med att lägga på effekter som ska få det att låta som förr...

Oh, well...

Alltså, jag försöker inte lösa några problem. Jag reflekterar bara.

För övrigt så tycker jag att mastring bör byta namn till slutmix.

Link to comment
Dela på andra sajter

För övrigt så tycker jag att mastring bör byta namn till slutmix.

Och där fick jag något att hugga på. 😉

Varför ska det kallas -mix när det vanligtvis är ett stereospår med den kompletta mixen på? Det finns inget annat att blanda/mixa in.

Link to comment
Dela på andra sajter

Varför ska det kallas -mix när det vanligtvis är ett stereospår med den kompletta mixen på? Det finns inget annat att blanda/mixa in.

Å jo... Det som väderkvarnarna mastrarna bland annat roar sig med är ju ytterligare justeringar med EQ och allehanda dynamikleksaker som i allra högsta grad "mixas" in i materialet. Med andra ord hade mixteknikern kunnat slänga på de där mastringsleksakerna själv och roat sig med. Känns lite Jurassic Park att behöva ta in en väderkvarn självutnämnd expert med stora, fladdriga superöron för att göra något som varje, någorlunda påläst, mixtekniker idag kan fixa själv.

Däremot har jag inget emot att låta mastrare sköta den praktiska överföringen till slutmedium. För det är ändå skittråkigt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag ser mix som att man sätter balanser mellan separata spår. Dynamikleksaker är ett sätt att balansera.

Mastring är att skapa en balanserad lyssningsupplevelse över ett visst material. Det vill säga mellan låtar på ett album och att materialet lämpar sig för mediet det ska distribueras för.

Inte så kreativt, mest tekniskt. Lite som du skrev där i slutet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det handlar väl om business. Teknikern som sitter och pular i all evighet med ljudet för att få det så "bra" (?) som möjligt gör detta enbart för att få ihop en skaplig mängd timmar, och på så vis en skaplig summa pengar som möjliggör inköp av t ex en gammal Neve-preamp som sägs låta sådär himla fantastiskt!

Det tråkiga tycker jag är att detta ljudideal du (Valle) beskriver blivit någon sorts standard och folk verkar dra sig för att lyssna på fantastisk musik bara för att ljudet är dåligt.

"tänk om det ändå fick lov att låta sådär även idag, utan att det ansågs som 'fel'..." - Valle
Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

Det tråkiga tycker jag är att detta ljudideal du (Valle) beskriver blivit någon sorts standard och folk verkar dra sig för att lyssna på fantastisk musik bara för att ljudet är dåligt.

Jag hängde inte riktigt med här, sorry. Menar du att folk drar sig för att lyssna på gammal eller ny musik?

Redigerat av Valle
Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns inga störda tjockproppar med inflytande längre. Det är en myt som bör avlivas likaväl som tanken om sverige som mellanmjölksland.

Fast när det gäller en sak som ljudideal så måste man nästan alltid vänta till "sen", när trenden lagt sig, för att veta om "nu" är bra.

Link to comment
Dela på andra sajter

Die Hard (oregistrerad)

Tjenix fan!

Jag har märkt lite på gamla människor inom musikranchen (typ, 60-talister) – särskilt bland dem med imponerande kunskaper inom ljud-design/produktion – att de har rätt så bestämda åsikter om hur saker och ting "ska" låta. Det får inte vara för basfattigt; det får inte vara för mycket energikoncentrat kring mid-frekvenserna; det ska vara breeed och fiiin stereobild (o javisst, samtidigt som det ska vara "monokompatibelt"); det får inte förekomma några missljud, spelfel (om än knappt hörbara) är tabu, och man föreslår triggning av "dåliga" trummor. Och så vidare. Och så vidare.

Och det är vad vi ser här på forumet när det gäller kritik av låtar. Alla simmar åt samma håll. Låter dagens kommersiella låtar så, ja då ska det låta så överhuvudtaget. Vare sig det är just kommersiella låtar eller amatörlåtar på studio forum eller andra forum. Spelar ingen roll om det är en dans,pop, country, metal etc så ska basen bara mullra ordentligt för att inte räknas som basfattig.

Link to comment
Dela på andra sajter

Med tanke på ursprungsämnet i tråden. Jag är född på 60 talet och var aktiv i studion på 80 talet. Jag längtar knappast tillbaka till vare sig teknik eller ljud. Sitter och lyssnar på gamla skivor från den tiden i min nyinköpta skivspelare. Det var ju bara massa konstiga kringljud som man idag kan undra vart dom kom från. Nej tacka vet jag modernt inspelat sound som typ Mustachesoundet.

PS Till Vallhagen, hade vindsröjning igår och hittade massa tidningklipp. Hittade en rescention då vi tydligen spelat på samma spelning någonstans i Linkeboda. Kan scanna och mejla om du har tappat bort...? DS

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...