Hemligheter bakom truminspelning?

[Filly]

Ska spela in 8 låtar snart i en studio, vi (jag mest) sköter själva allt som har med proddning att göra osv osv....

Men dom tidigare gånger vi har spelat in (under mycket sämre omständigheter) så har vi efteråt när vi lägger på gitarrer osv alltid märkt att trummorna inte alltid är riktigt så tajta som vi ville

På nåt sätt missar man dom där "småfelen" som att han ökar på nåt fill nån gång ibland och även om det knappt är någonting vill man ju ändå ha en super tajt tagning

Nu har vi ju ändå en proffisionell studio och vill ju att de ska låta "skiva" helt och hållet, och just med själva ljudet så tror jag faktiskt att vi kan få det, men man skulle ju aldrig höra en trummis öka från tempot på en proffsigt inspelad skiva, så hur gör man egentligen?

Hur gör ni som är proffs? genren är typ indie/poppunk

Spelar ni om och om igen tills ni har en perfekt tagning eller tar ni jättemånga tagningar och hoppas på att det går att klippa ihop?

Eller redigerar man spåret efteråt på nåt sätt med triggning?

Är det så här svårt att få det riktigt tajt eller kan man coacha trummisen på nåt hemligt sätt som jag inte visste om??

ALLA tips är välkomna!

Jättetacksam för svar

Mvh/F

[Metalrobban]

Ibland kan det vara så att tummisen spelar hellre än bra!

Men det menar jag att (oavsett instrument) så spelar man kanske lite mer än vad man klarar av, eller lite krångligare än man klarar i exakt takt osv.

Ett tips kan ju vara att man försöker spela så enkelt som möjligt för att inte ramla i och ur takten vid fills och liknande.

Nu vet jag dock inte hur det skall vara för er musikstil. Men kan väl tänka mig att det är ett enkelt tips som gäller generellt för allt som skall spelas in riktigt tight.

Tycker verkligen att det är vid sånna här tillfällen man ser om musikerna behärskar sitt instrument tillräckligt bra.

[mrbjoorn]

En bra metronom kanske? Gärna inte bara BLIPP blopp blopp blopp utan något mer levande som en shaker på 8onddelar eller nåt liknande. Jag brukar själv ibland använda programmerade hi-hat slag till det. Beroende på vilket tempo så får de ligga på 8 eller 16 delar med svag velocity på alla slag utom taktslagen. Kan man även blanda med en vanlig meteronom t.ex.

[aROCKER]

Gör som Darius Kasparaitis gjorde i juinior-WM, spöa målvakten sin i periodpause så han skärpte till sig. 😲

Skämt och sidå:

mrbjoorn har den rätta lösningen i mitt trummistycke och man kan tillägga att:

Låt trummisen bestämma vad han vill höra mest av i lurar, en bas kan ge han känsla av att vilja stressa upp takten då kanske det är bra med bara slaskleadgitarr och släpar sångaren sådär Bon Scott-coolt, ja då plockar man bort den nisselassen också!

/aROCKER

[Gardinen]

Metronom eller en trumloop är nog att föredra. Men trumloopen borde man nog höra lite lättare ifall man rusar iväg i tempo på vissa ställen.

[Emil]

Om man är ett välrepat band och inte vill spela in med klick bör man definitivt överväga att spela in kompinstrumenten live. Är man rädd för läck går det ju numera rätt bra att lajna gitarrer och bas vid inspelningen. Sen kan man lägga på någon gitarrplugg, och senare kanske till och med reampa signalen genom att skicka ut den till en gitarrförstärkare i efterhand.

Lite skiftningar i tempo och varierande fraseringar är ofta bara positivt, men om man lägger på varje instrument för sig är det ett helvete att få det tajt. Det problemet har man knappt alls om man står i samma rum och spelar in grunderna samtidigt.

[wonderboy]

Om man vill ha click men trummisen har problem med att spela efter det, prova att leta upp en trumloop som går i rätt tempo. Åstadkommer ofta underverk med trummis som misslyckas med traditionellt click. Lova mig att Ni provar detta innan Ni väljer bort "tempostyrning". OBS! Skillnaden har ofta förvånat mig!

[Gardinen]

Om man är ett välrepat band och inte vill spela in med klick bör man definitivt överväga att spela in kompinstrumenten live. Är man rädd för läck går det ju numera rätt bra att lajna gitarrer och bas vid inspelningen. Sen kan man lägga på någon gitarrplugg, och senare kanske till och med reampa signalen genom att skicka ut den till en gitarrförstärkare i efterhand.

Lite skiftningar i tempo och varierande fraseringar är ofta bara positivt, men om man lägger på varje instrument för sig är det ett helvete att få det tajt. Det problemet har man knappt alls om man står i samma rum och spelar in grunderna samtidigt.

Och dessutom, i alla fall som jag upplever det både som tekniker och/eller musiker, så är det mycket roliga att göra en inspelning där man spelar alla samtidigt. Även om man kanske får göra typ 10 omtagningar innan man blir helt nöjd, så är det ändå värt det. Och har man dessutom bra separering mellan de olika ljudkällorna så finns det ju ändå möjligheter att rätta till ev. fel.

[wonderboy]

Och dessutom, i alla fall som jag upplever det både som tekniker och/eller musiker, så är det mycket roliga att göra en inspelning där man spelar alla samtidigt. Även om man kanske får göra typ 10 omtagningar innan man blir helt nöjd, så är det ändå värt det. Och har man dessutom bra separering mellan de olika ljudkällorna så finns det ju ändå möjligheter att rätta till ev. fel.

Absolut, men trummisen kan fortfarande få tempoguidning via en svängig loop i sin hörlur.

[Demonproducenten]

Hur gör ni som är proffs?

ser till att alla som ska spela är duktigt inövade på det dom ska spela - alt är underbarn

för tighthetens skull ser vi till att använda klick om det behövs - då ska el drumhoboy vara inövad att spela med klick också

[Dingbats]

Om man är ett välrepat band och inte vill spela in med klick bör man definitivt överväga att spela in kompinstrumenten live. Är man rädd för läck går det ju numera rätt bra att lajna gitarrer och bas vid inspelningen.

Precis, det är nog enklast. Och man behöver ju inte ens behålla nånting alls utom trummorna om man inte vill, förutsatt att man lajnar allting annat.

[wonderboy]

Precis, det är nog enklast. Och man behöver ju inte ens behålla nånting alls utom trummorna om man inte vill, förutsatt att man lajnar allting annat.

Fast en del av vitsen med att spela in alla samtidigt försvinner väl då? Vill man inte ha lagom med läck? Det är ju då man får fram en del av livekänslan i en inspelning?

[Emil]

Fast en del av vitsen med att spela in alla samtidigt försvinner väl då? Vill man inte ha lagom med läck? Det är ju då man får fram en del av livekänslan i en inspelning?

Läcket är inte nödvändigt alla gånger. Jag tycker snarare att det är tajtheten utan klick som gör det intressant. Man känner musiken, anpassar sig efter varandra och ser varandra. Det gör det oftast svängigare.

[Elof (oregistrerad)]

Om trummisen inte spelar bra till klick är det lättare att låta honom/henne spela utan klick, med låten "i huvudet" eller med formen uppskriven.

Trummisar som är ovana till klick brukar bara låta stela och styltiga, inte minst när det väl "är på riktigt" och de vet att inspelningen är igång.

När det inte är självsäkert spelat hörs det direkt, så peppa och beröm trummisen även om spelet inte är tiptop 😆

EDIT: det viktigaste av allt är ju att man inte ska spela sånt man inte kan, tex ett fill som man tappar tempot/drar iväg i. Spela safe helt enkelt, öva på svåra saker ska man göra i repan, inte vid inspelning i en studio.

Redigerat 13 mars 2009 av Elof

[wonderboy]

Läcket är inte nödvändigt alla gånger. Jag tycker snarare att det är tajtheten utan klick som gör det intressant. Man känner musiken, anpassar sig efter varandra och ser varandra. Det gör det oftast svängigare.

Jag förstår vad Du menar. Dock börjar man närma sig studioidealet från senare 70-tal. Då låste man in alla i olika bås. Inget läck, alla spelade tillsammans men det lät kliniskt. Man satt och glodde på varandra genom pansarglas. Ungefär samtidigt var det ganska poppis att dämpa trummor helt och hållet, inget roligt alls.

[drloop (oregistrerad)]

Elof har nog sagt det viktigaste.

Trummisen inklusive resten av bandet skall spela sånt man fixar. Att försöka sig på svåra grejer bara för att man är i studio blir bara timmar åt skogen.

[Opus99]

Jag tror man måste fråga sig mer precist vad det är man vill. Vill man att inspelningen ska låta i princip som det gör när ni spelar tillsammans? eller vill man att musikerna ska spela på det sätt som ni kräver av musiken, att den ska låta?

Även om man kan tycka det är samma sak, så är det inte så i praktiken. Hur många gånger har man inte hört hur det ska låta, och hyrt in en professionell saxofonist, och det han gör låter inte alls som man tänkt sig att det ska låta eller hur det ska funka .. men det han gör låter riktigt bra, på ett helt annat sätt än det man tänkt sig skulle fungera. Det är ofta den vägen många skivor görs, att man går in i inspelningen med en riktigt fast bild eller övertygelse, som sen skenar av åt något lite annat håll och som funkar riktigt bra ändå och har sin charm.

Vill man att inspelningen ska låta som ungefär som ni gör när ni spelar ihop, så är det bara banda. Men vill man att musikerna ska spela efter vad musiken kräver, så får man göra detta möjligt. Det kan kräva att musikerna övar upp sig en nivå eller två. Alla övar individuellt och man övar tillsammans som band. Det krävs rätt mycket för det. Det andra alternativet är att man anlitar andra ljudkällor, någon som programmerat stämmor, eller hyr profesionella musiker osv.

Det finns ju en paradox i det här med att sträva mot sin målsättning. Det är lite som att jaga horisonten. För om bandet lyckas komma ihop sig så pass bra, att alla medlemmar övar 2 timmar om dan i ett helt år, och dessutom 2-3 rep i veckan där repen tillägnas en strikt effektiv rutin .. det kommer man väldigt långt på. Det kräver liksom att alla bandmedlemmar tar ett ansvar och ett aktivt deltagande - ett balanserat givande och tagande. Men samtidigt, när man når dit man ville, så har horisonten ändrat form, tycker att det är inte så speciellt här där horisonten man jagade ligger, och istället ser man en ny horisont som är lika lockande .. då kommer man att känna att .. fan, det behövs så lite för att det ska bli så mycket bättre. Så man är liksom aldrig "framme", aldrig "färdig" ... det är så för alla människor, amatör som proffs och genier. Ofta är det så att genier lider ännu mer av sina brister än glada amatörer gör.

Redigerat 13 mars 2009 av Opus99

[Guitar Nilsson]

Filly skriver inte hur de gjort förr, mer än att gitarrer lagts på efteråt. Men har ni gjort så att den stackars trummisen fått sitta och spela helt allena beskådad av de andras kritiska ögon och öron genom pansarglaset så är det inte konstigt att det inte blivit bra. Spela alla samtidigt, som flera redan skrivit, är min lilla åsikt då blir det bra popnroll,. Och kör en enkel Charlie Watts-rundpallare på var tredje låt. 🙂

Det är lätt som gitarrist att höra hur trummisen är otajt, men för att fatta hur hopplöst det är att spela trummor ensam kan man som gitarrist försöka att ensam spela en hel låts kompgitarrså tigth att restaen av bandet sen kan lägga sina instrument på den gitarren. Har man de nästan omänskiliga kraven på en trummis bör man fixa samma tajthet ensam på gitarren. Och det gör man inte. Hjälps åt allihop med grundgroovet. 😲

[Drake]

ser till att alla som ska spela är duktigt inövade på det dom ska spela - alt är underbarn

för tighthetens skull ser vi till att använda klick om det behövs - då ska el drumhoboy vara inövad att spela med klick också

Exakt, han måste ju vara van vid det. Det spelar liksom ingen roll hur svängig den där trumloopen är. Imo krävs det mycket träning för att spela till klick eftersom det annars kan dra fram o tillbaka i tempot när trummisen kompenserar att han ökar/sackar lite.

[FlyRider]

men man skulle ju aldrig höra en trummis öka från tempot på en proffsigt inspelad skiva, så hur gör man egentligen?

Det där stämmer faktiskt inte. Lyssnar man noga så är det många skivor där det är lite otajtheter och ökningar hit och dit, särskilt på äldre inspelningar, men som lyssnare tänker man inte så mycket på det. Däremot känns det kanske väldigt tydligt när man själv spelar in och vet exakt hur varje grej låter för sig.

[ennels (oregistrerad)]

Jag har t.ex hört att Stones - Honky tonk woman börjar runt 118 bpm och slutar nästan 10 bpm över det, iofs är det ju en väldigt gammal inspelning, men ändå tycker jag att det är ett bra exempel på att när folk blir taggade som har man en tendens att spela fortare och fortare, iaf jag 😄

..Niclas

[mixtur]

Klick suger

Vem bryr sig om det svajar lite, så länge det svänger och låter bra.

Gör det inte det har du förmodligen inte tillräckligt bra musiker, och den saken är det inte mycket att göra åt på kort sikt...

En vanligt orsak till att man speedar på lite är att man är nervös, kan du få personen att slappna av kan det nog bli bättre.

Annars låter du någon annan spela tamburin, koskälla eller något annat samtidigt för att stabilisera det lite.

Trummisar som inte är vana vid klick kommer bara att bli helt paralyserade och då låter det stelt och trist.

Sedan har några varit inne på det, men be trummisen spela så enkelt som möjligt.

[Guitar Nilsson]

Jag har t.ex hört att Stones - Honky tonk woman börjar runt 118 bpm och slutar nästan 10 bpm över det, iofs är det ju en väldigt gammal inspelning, men ändå tycker jag att det är ett bra exempel på att när folk blir taggade som har man en tendens att spela fortare och fortare, iaf jag 😛

..Niclas

Den takthöjningen har jag kopierat på min backtrack. Den är säkerligen medvetet gjord. Nästan all ökning sker precis i början på låten. Jag hade en äldre backtrack på Honky Tonk Woman förr, den fick inte igång publiken som den här gör. Det var jäkligt krångligt att få till det.

Jerry Lee börjar ofta lite segt för att sakta höja farten, vid typ andra versen har de den fart de håller resten av låten. Det blir fruktat medryckande och är ingen felspelning för att de är taggade

[ennels (oregistrerad)]

Okej. I stand corrected..

[Guitar Nilsson]

Okej. I stand corrected..

Kollar man Beatles Sergeant Pepper med metronome finner man ocks å stora tempoändringar.

[Opus99]

men man skulle ju aldrig höra en trummis öka från tempot på en proffsigt inspelad skiva, så hur gör man egentligen?

Det där stämmer faktiskt inte. Lyssnar man noga så är det många skivor där det är lite otajtheter och ökningar hit och dit, särskilt på äldre inspelningar

Instämmer. På 80-talet var det nästan tvärtom. Det är hur man drar på eller sackar ner som gör det så musikaliskt och levande. Ibland handlar det om hela komp men lika ofta handlar det om att lägga vissa markeringar lite före eller lite efter, eller att man tar upp tempot eller ökar drivet lite mer på refrängen än på versen osv. Man kan öka eller minska drivet och ändå hålla exakt samma tempo. Driv är ju bara hur framåtlutat det är. Gör man det här rätt, alltså stödjer upp känslan i melodin eller texten eller följar harmisarna på precis rätt sätt .. så låter det precis som det ska. Då låter det som man håller tempot, fastän man inte gör det. Håller man däremot tempot dator-jämnt, så låter det som man inte håller tempot. En bra trummis har inga problem med att hantera det. Tempot går upp och ner aningen, och markeringar och fraser i trummorna böjs lite fram och tillbaka, men högst avsiktligt och vädigt exakt avvägt, och medvetet.

Men sen mitten på 90 så är det här lite av ett minne blott. Producenterna känner inte ens till begreppet. Dom tycker att "hålla tempot" eller "spela tajt" är detsamma som att ligga vakum-tajt på ett klick som går i exakt samma tempo från början till slut. "Tajt" har ingenting med "hålla tempot" att göra, alls. Tajt betyder bara samspelt, och samspelthet kräver inte "hålla tempot" för att fungera, utan bara att folk spelar "tillsammans" med samma feel. Folk förstår liksom inte längre, att för att det ska upplevas som man håller tempot exakt, så måste tempo och/eller driv öka och minska lite granna på olika ställen. Det här vet nästan varenda dansbandsmusiker som spelar till dator 10 gånger i månaden, att samma låt kan låta skitsnabb en kväll och seg som sirap nästa kväll, fastän det är exakt samma tempo (dator-styrt). En trummis kan ha lagt en otroligt bra insats, men om basisten inte spelar med i det svänget så kan en sån basist få det att låta som trummisen inte håller tempot. Det har hänt undertecknad hur många gånger som helst. Man kan jämföra med hur vi pratar, i olika tempo, vi förstärker eller förminskar vissa ord, hur vi fraserar, tonfall, tonhöjd, och hastigheten i orden minskar och ökar både rytmisktoch ryckigt, allt för att få fram det så det låter som det ska. En mening låter inte mer slagkraftig för att man pratar som Carl Bildt eller nån billig tal-syntes som uttalar varje stavelse med exakt samma hastighet och tonfall/tonhöjd. En mening låter som mest slagkraftig och "rätt" om innebörden och uttalet stämmer överens, och det är samma med en trummis och musikens tempo. Spelar man bara exakt platt på klicket, spirakt i samma tempo, så låter det mindre musikaliskt, mindre "rätt", mindre smooth. Om intensiteten i låten ökar t.ex. på refrängen, och trummisen behåller samma driv och samma avvägning av sväng-nyans som före refrängen (för han spelar till klick) .. då låter det som han sackar, håller tillbaka, eller är tung i arslet. Samma sak när refrängen slutar och intensiteten går tillbaka, då brukar man få höra att man "ökar", eller spelar flamsigt. Oftast blir det mycket mycket enklare för övriga musiker att lägga till sin insats ovanpå trummisens inspelning om man hoppar klicket osv.

Så, trummisen sätts på att spela till klick, och sen märker prod-killen att .. nja ... det låter liksom lite dött. Det svänger inte, det saknas nåt ... och så tittar dom menande på trummisen. Sånt blir man så urless på. Vad ska han säga? förklara för dem att det är deras uppfattning om hur musik fungerar som är fyrkantig och grundar sig på datortänkande och inte musiktänkande, och att det är därför det blir som det blir? då åker man ju ut. Det är därför producenter ska vara musiker själv, som kan musik och de små nyanserna i den, och inte datormänniskor - tycker jag.

Redigerat 14 mars 2009 av Opus99

[creel (oregistrerad)]

Finns inga hemligheter, eller jo, en isåfall: övning. Visst fuskas det lite hit och dit även bland proffs men de är garanterat duktiga och kan spela tajt.

Öva, öva, öva.

Jag föredrar klick.

[wonderboy]

Finns inga hemligheter, eller jo, en isåfall: övning. Visst fuskas det lite hit och dit även bland proffs men de är garanterat duktiga och kan spela tajt.

Öva, öva, öva.

Jag föredrar klick.

Och fixar inte trummisen click så prova med en svängig loop i rätt tempo innan Ni ger upp. Jag har haft flera trummisar som inte fixat click men som har funkat fint med en loop. Med detta arbetssätt blir det sen lättare att lägga på midigrejer och att få ekon och annat att gå rätt i tempo. Spara en massa pill och strul. Brukar också få trummisen att smittas lite av svänget.