Opus99

Satt just och slösade bort lite tid genom att glo på SVTs serie "183 Dagar". Den stämmer bra med min egen erfarenhet av underhållningsbranschen överlag, och hur man försöker göra sig en plats i den. Eller med mänskligheten överlag idag, att alla upplever den där skillnaden mellan sig själv å sitt liv, och vad massmedia pumpar ut att "alla andra" är/gör/tycker. Den märkliga förvirringen över att det som står/visas i media inte alls överensstämmer med något man själv är, gör, och känner i livet. Och den enormt smärtsamma förvirringen när man ger sig in i cirkusen och upptäcker vad som egentligen finns bakom kulisserna, att inget är vad det ser ut att vara och att det är en medveten illusion som kablas ut. Att de stilbildande ofta är totala skitstövlar, och de "efterblivna puckona" egentligen är ganska sjysta men modbestulna människor. Rekommenderas http://svtplay.se/v/1445171/183_dagar/del_...,p103608,1,f,-1

I Sverige ... där precis som överallt annars, regeringschefer och ministrar mördas på öppen gata, fast inte av politiska skäl eller av terrorism, utan helt enkelt av fyllon och mentalt sjuka osv. *Viftar glatt med dalahästen* 😄

Det var inte min mening att retas, om det lät så 🙂 Du är inte grötig. Det är bara jag är skolad i tankesättet "Upplever man inget problem, så söker man ju ingen lösning"; att man kan inte hitta lösningar om man inte upplever ett problem. Och söker man en lösning så vet man ju vad man försöker åstadkomma, och varför, och då vet man redan där vad som är rätt och inte. Monitor är ju en "övervakare", ett fönster in mot det du vill se/höra - oavsett det är bild eller ljud man vill se på. Så alla skärmar, och högtalare är ju monitorer - om man ska vara riktigt ordagrann. Så vi kan lika gärna använda ordet högtalare. Stereo-högtalare, är oftast högtalare som tillverkats på en oerhört tajt budget och såna högtalare tillverkas ofta med avsikten att människor ska använda dom för att lyssna på färdig musik genom. Studio-högtalare däremot - och det enda som skiljer är att dom tillverkas avsedda för en något annorlunda användning, i övrigt är dom precis lika - tillverkas med specifik vikt på att återge ljudet så ofärgat som budgeten tillåter. Ofärgat, och gärna med så detaljkänslig återgivning som möjligt. Stereo-högtalare brukar oftare funka lagom bra till allt, men definition och färgning är lite mer påtaglig. Tanken med studiomonitorer, är att man ska forma musik genom dom, till skillnad från att lyssna till musik som redan är utformad. Nödvändigheten för noggrannare högtalare kommer bäst till sin rätt vid mixning. Men om man mest sysslar med att göra musik, och lämnar huvud-delen av mixningen till någon annan, eller ett företag, då spelar det ingen större roll vilka högtalare man jobbar med - så länge man trivs själv. Jag tycker lite som DieHard skrev ovan, att dels ska man först se till att akustikbehandla det rum man mixar i, och dels ska man satsa på studiomonitorer så ska man gå upp i pris, upp över 3000 kr, för annars får man "skapliga högtalare" och där finns ingen markant skillnad mellan sk stereo-högtalare eller studiomonitorer. Men om man radade upp 10 par studio-monitorer, där alla kostar 100000 kr paret, och jämförde sida vid sida, så kommer man att höra att alla de olika paren låter ändå riktigt olika. Så, hur avgör man vad som är bra och inte då? svaret på det är att vänja in sig vid de man tycker sig trivas bäst med och lära sig hur det låter, lära sig hur det låter på andra högtalarsystem om man kranar ljudet på 'det här' sättet på sina egna högtalare. Så, bränn en kopia på 4-5 plattor som du gillar och känner till ljudet från väldigt väl. Sen, ta med dig plattorna och traska in på olika musikaffärer och se efter vilka modeller dom har som passar din budget. Sen lyssna, på plattorna genom alla högtalaremodeller du har råd med. Lyssna noga, jämför. Blunda gärna så hör du vilka som låter bäst i dina öron och distraheras inte av "hur snygg dom är". Jag tror det är det enda rätta sättet, även om det kan kännas omständigt. Men gör du ett val, så får du leva med det en tid framöver med, så det kan vara värt att ta det på allvar.

Jag reagerar lite på att frågan om *varför* man ska ha studiomonitorer kommer *efter* att du uttrycker behovet av dom. Känner man behov av t.ex. studiomonitorer så är det ju för att lösa problemet som man vill införskaffa sådana. Vet man inte varför, vet man inte vad som är problemet, men ändå känner behov, då låter det mest som att man gör som man känner sig övertygad att alla andra tycker man ska göra etc etc Ställ dig frågan varifrån "känslan" av att skaffa studiomonitorer kommer ifrån. Vad är det som har skapat den känslan, det behovet? Besvarar du det så hittar du nog många svar, och mycket förståelse ☺️ Icke aktiva monitorer kallas för "passiva" monitorer. Aktiva monitorer innebär oftast att det är högtalare och förstärkare i ett, inbyggt i själva lådan. Passiva monitorer har ingen förstärkare inbyggd, och därför måste man använda en separat förstärkare till passiva. Aktiva monitorer är oftast enklare - högtalare och förstärkare i ett. Men det finns de som anser att förstärkarens uteffekt måste ställas manuellt för att se till att högtalarnas membran jobbar optimalt etc etc och för dem passar passiva monitorer med separat förstärkare bättre.

Som regel är det så. Sen vet jag inte hur det är med enskilda program. Protools HD t.ex. är ju bundet till dedikerad hårdvara, så teoretiskt sett skulle det gälla andra villkor då - beroende på hur tillverkaren utformat saker och ting. Jag känner inte till om det är så ang just Protools, men som regel är det så att windows kan - vid behov - tilldela upp till 3,26 gb ram till ett enda program eller en enda tjänst. Och övrig mängd ram är ju då tillgänglig för systemet i sig, eller andra program som löper vid sidan av. Min egen idé, är att 4 gb för Windows XP är en rimlig balans mellan kostnad och prestanda. Använder man upp 3,26 gb och man vill göra stora mängder ram direkt tillgängligt i realtid så kommer processorn bli belastad till max. Så det kommer inte att spela någon större roll - prestandamässigt - om man har mer ram än 3,26 gb plus och 740 mb extra, för processorn kommer inte hinna leverera beräkningarna i användbar tid i alla fall.

Det är en begränsning i 32-bitars arkitekturen, att man kan använda högst 3,26 gb ram minne för varje enskild process eller tjänst. Använder man 64 bit operativsystem däremot, så ligger gränsen betydligt högre upp. Men har du 32 bit operativsystem och t.ex. 6 gb ram i datorn, så kan du ändå utnyttja hela mängen ramminne för systemet överlag. Även om ett program eller tjänst använder upp sina 3,26 gb så kan systemet fortfarande använda den kvarstående mängden ram (2,74 gig) till andra processer och program som löper samtidigt.

All fiberull är ganska hård på lungorna, eftersom den består av så oerhört små syntetiska partiklar, som kroppen har väldigt svårt att bryta ner. I synnerhet glasull är svår på lungorna, eftersom den består av mikroskopiska flisor glas. Det är när ullen "dammar", när partiklarna lösgörs och kommer ut i luften som man får i sig mest. Skapar irritationer på både hud, luftvägar och har vissa cancerframkallande egenskaper. Men det här rör sig mest om när ullen rörs om, t.ex. vid byggnation eller rivning, eller om man slår på dom. Sitter de still och man låter dom vara, så är skadeverkningarna inte lika stora.

🙂😄

Att man inte säger så, det finns det inget ordmässigt eller tekniskt motiv bakom. Det är bara fråga om intellektuell nonchalans. Man svarar helt i sin egen värld, utan att bry sig i hur det man säger förstås/uppfattas av andra. Ibland fullt medvetet t.o.m. för att pika, försöka få den andra att förstå hur "efter" man tycker han är - vilket förstås inte funkar så bra alls. Det är en social företeelse som växer sig alltmer vanlig: man säger vad man säger, bara för att man tänker/känner så spontant. Och om den andra inte fattar - eller rentav tar illa upp - så är det inte ens eget problem, utan den andra som är antingen korkad eller blödig eller båda. Om man bryr sig om hur någon annan uppfattar det, så skulle jag förslå: att man kikar lite på mikrofon-placeringen i förhållande till gitarren, och se om man kan göra något för att minska basmängden där. Ofta räcker det med att flytta mikrofonen en bit längre ifrån gitarren. Ibland kan det även vara rummet man sitter i som orsakar en viss bumlighet - speciellt om man sitter i närheten av rummets hörn. Om man däremot inte har möjligheten att göra en ny inspelning (med en ny mikrofon-placering) så kan man använda sig av ljudverktyg för att dämpa ner det oönskade i ljudet (basen) lite. En Equalizer (EQ) funkar ofta bra, för då kan man sänka mängden bas i helheten och mildra effekten av att ha spelat in med för mycket bas. I princip alla ljudprogram har equalizer inbyggd. Är man osäker på hur man hittar EQn i det program man använder, så krävs det mer detaljerad information än vad man kan förmedla på ett forum. Manualen eller någon kort videosnutt på youtube, eller kanske någon vän/bekant som kan mer kan ge en mer handgriplig hjälp då. Det kan även vara på sin plats att fråga sig om man lyssnar genom högtalare/hörlurar som ger ett pålitligt och rättvist ljud ifrån sig. Vissa högtalare ger ifrån sig lite väl mycket av det ena eller det andra.

Fri marknad, är - i sig - ett begrepp som används av de som det går bra för, för stunden. Slutar det gå bra för dem, så slutar de använda begreppet "fri marknad" med. Då är det istället fel på det sociala klimatet 🙂 Jag själv gillar det inte överlag, fri 'whatever', oavsett det gått bra eller dåligt om vartannat för mig. Fri marknad är elitistiskt, fundamentalistiskt och rent praktiskt sett dumt - som att vi människor skulle slippa ansvaret för vad vi gör. Begreppet används ofta bara som slagträ för att banka på världen, för att man är avundsjuk på vissa som gynnas av att vi anpassar oss efter mänskliga behov, i motsats till att tro att mänskliga behov anpassas efter världen. Fri, betyder inte frihet, betyder inte rättvist, utan snarare tvärtom. Fri, betyder i praktiken att allt är fritt, att det går hur fan som helst, helt oreglerat, kaos, och man tvingas acceptera och leva i vad som blir av det, hur det än blir, utan att klaga (eftersom man själv är ansvarig för vad som blir likafullt). Det är känt sedan årtusenden vilka människor som sådana "fria miljöer" premierar bäst, vilka som frodas bäst och kommer upp på topp och regerar över oss andra då: personer med psykopatiska personlighetsstörningar; eftersom de ofta saknar 'känslan' som värderingsgrund eller motivation, så är såna människor experter på att anpassa sig, manipulera med oerhört tålmodiga planeringar, har få moraliska skrupler och definitivt inte jobbar för det allmännas bästa, och jagar sina mål med en nästan maskinmässig och aldrig vilande effektivitet. Finns ingen nykter människa som kan tävla med det utan att bli utbränd eller perverterad i skallen. Så pass rätt hade Darwin 😄

Waves pluggar är förhållandevis dyra, men Waves håller en väldigt jämn och stadig kvalitet igenom hela sitt sortiment; och har dessutom det bredaste sortimentet av alla plug-tillverkare jag känner till. Vill man ha lite mjukare, rundare och snällare ljud tycker jag Nomad Factorys rör-emuleringar är utmärkta. Angående gratis, så är de effekter som följer med i cubase förhållandevis riktigt bra. Står sig bra mot konkurrensen tycker jag. Dom är ganska varma och mjuka i klangen.

Det här med att ta ut timpris för tjänster som inte har fast tidsram har jag inte fått kläm om hur farao folk får till det. Att man tar ut timpris för en lokal (studio) eller tjänst som är rena transportsträckan - t.ex. taxi - då kan man förstå det. Men tar man ut timpenning för komposition eller mixning och så, då får man det att låta som att mixning är ett slags standardjobb - typ installera en spis - som ska göras på ett på förhand avsett sätt, som ska rimligen ta så lång tid och ska helt enkelt bara låta "mixat". Men mixning är ju inget tekniskt standardjobb alls, och en bra mix kan ju ta allt ifrån en timme till en vecka att få till. Så använder man timpris för det så har ju kunden inte den blekaste aning om vad slutnotan handlar om. Dom måste i så fall räkna kallt med att mixaren är att lita på till 110%. Sätt en paketpris för att mixa materialet - Kort och gott - ett paketpris och en tidsram. Om pengarna du får in inte är menad att hålla dig vid liv (mat och boende) så kan du ju ta ut hur lite eller hur mycket som helst - så länge de andra är villiga att betala det. Det finns gott om mixare som är ohyggligt begåvade, som tar 100 kr timmen och det finns likaså ganska mediokra mixare som tar ut jättepriser.

Överhänget/rumsmickarna är viktigast - solklart för mig

Härligt med initiativ. Något som jag önskar jag visste, när jag var 17, är att ju högre de musikaliska idealen/kraven är, desto svårare blir det för musiker att hålla ihop. Alla har så olika ideal, och ingen kommer in i ett projekt utan förväntningar på att det ska bli ditt eller datt, eller i vilket fall på det sätt han kan stå för. Även om alla är begåvade och skickliga musiker, så har alla en inre "dröm" att det ska bli "som det ska vara". Och hur "det ska vara" ser väldigt olika ut för alla - oavsett hur pass "öppen" man är, eller hur pass mångsidig musiker man är. Det är alltid någon som är mycket bättre än någon annan, även om nivån överlag är hög, och då kommer det att bli lite slitningar förr eller senare. Är man uppmärksam på det redan från början, så är det mycket lättare att hålla ihop. Lösningen till det, är förstås att hyra in professionella musiker. Då kan man säga "spela si, gör så, vi ska göra såhär" och så gör dom det. Men så kostar det kosing också. Men ger man sig i kast med begåvade jämnåriga, så har alla sina egna ideal och uppfattningar om vad som är bäst, och i synnerhet inom musik så är såna känslor för "rätt och mindre rätt" väldigt starka. Varje kapten av en skuta bör veta, att ingen sjöresa går raka spåret. Räkna med lite problem, motsättningar och lite sura miner då och då, och lyssna till allas behov och önskningar och lös det så bra det går. Ju tuffare de musikaliska kraven är, desto mer krävs av alla för att det ska funka i längden. Det är faktiskt så, att om man spelar två gånger så svår musik som andra, så krävs det tre gånger så bra person-kemi för att det ska funka i det långa loppet. Inget band spelar bra, om folk inte gillar varandra. Något att ha i åtanke bara. Hoppas det går toppen för er, och lycka till 😐

Jag kan inte annat än att skriva under. Så länge melodifestivalen ska deklareras som SM eller EM i popmusik komposition, och att alla har likvärdig chans .. då ska det vara så också. Men så är inte fallet nu. Det räcker med att titta på ett avsnitt, så förstår även den mest onyktra person att detta är långt ifrån the best of the best av vad sverige har att erbjuda - ens inom popmusik. I fallet melodifestivalen är det inte ens en smakfråga. I annat fall tycker jag SVT kunde gå ut med att benämna melodifestivalen för vad den egentligen blir, i praktiken. Endera det, eller så släpper man igenom alla bidrag utan att rastrera dem på förhand alls.

tja, det är inga klockrena rim. Men med rätt uttal så smälter mycket in, som rent litterärt är långt bort. 😮 Reason ... pleas'n, breez'n, eas'n, dis-pleas'n, teasin', squeez'n, treas'n, seiz'n, a-ppeas'n osv

Ett till williams fan här. Det är lite som att säga att man gillar carola 😄 men fan .. ju längre ner jag tränger i hans musik, i hans tänkande, i hans metodik och i de val han kommer upp med för varje moment, desto mer förbluffad blir jag. Karln är helt enkelt enorm, även under den slätstrukna ytan. Men många finns det att lyssna och njuta av 😮

Den här idén, var kommer den ifrån? vad är det man förhindrar genom att sänka gainen till lägre än om man spelar med andra musiker? Ofta hör man ju hur gitarrister spelar in med öronbedövande volymer i studio. Allmänt nyfiken bara 😉

Men, Vallhagen .. heeelt fel grepp om skopan ju. Skopan skola hållas mellan tumme och långfinger, så att pekfingret kan utföra den korrekta gesten tillsammans med lillfingret. Men här blockerar du ju pekfingrets möjligheter att behålla rätt gest i handen. Skam på sig 😎 EDIT: nej, shit .. du håller ju rätt, ser jag nu. Bara att pekfingret syns inte på bilden. Trodde ditt långfinger var ditt pekfinger. Sorry 😉

Otroligt kapabel trummis, men jag har lite svårt för han ibland. Han är så svårplacerad. Han är ingen musiker utan mer trummis med jäklig skum smak. Fick sitt namn via Zappa och sin tekniska kapacitet, men han spelar sönder saker ofta, och ändå finns där en slags oskyldighet i hans spel, total ärlighet, som att han aldrig hört sig själv spela nånsin. När han spelar 'in the pocket' blir han lätt tråkig. Men hans spel med Alan holdsworth, där är han kung. Kan inte sluta intresseras för han ändå. Skulle vilja han gjorde en solo-skiva där han får fritt spelrum, och inte "spelar för musiken" .. det skulle jag vilja höra av han ..

Reason, rim: pleasing, breezing, easing, displeasing, teasing, parisian (Paris är kärlekens stad 😏), squeezing, treason, seizing, appeasing. Man formar uttalet så att de rimmar bättre, klangmässigt - t.ex. pleasin', squeez'n osv. Men season, även om det inte är klockrent så är det inte helt off.

Nja, det här är ... ungefär som en 17-åring som står på lokala fritidsgården och kör standard tre-tons tapping på elguran så fort han nånsin kan. Han klurat ut att allmänheten tror ju han spelar som alla andra, med plektrum (fastän han kör tapping), och då tror allmänheten att han är oerhört mycket snabbare än alla andra. Om han dessutom ser till att se oberörd ut, som att det här är långt ifrån hans fulla kapacitet, så tror folk att det som är full fart egentligen inte alls är det för honom osv osv osv. Det är Yngwie, lite grann. Det är inte kontroll, klass, eller känsla, utan sladdrigt mangel som måste spelas stenhårt för att låta distinkt, och alltid avslutas med en snygg "fjong" på slutet av fraserna; för hur mycket man än fladdrar runt så ursäktas allt man just gjort om man avrundar snyggt. Kvantitet istället för kvalitet. Lyssnar man noga så hör man ju att mer än hälften av tonerna är missträffar och oavsiktliga stumtoner, endera vänster eller höger hand eller båda. Det är inte rent, det är inte "ska inte vara rent heller", utan det är faktiskt brist på kontroll och känsla. Han spelar mer än dubbelt så fort i förhållande till vad han klarar av att göra snyggt. Kan man säga att han har "snygg ton" i gitarren, när ingen ton är mer än ett "DÄPP", och ibland bara ett anslag utan hörbar tonhöjd? Det är så stressat som möjligt, det ska låta "ansträngt" och "intensivt", för då uppfattas dets om fort och svårt - typ. Tittar på man på hans hand och lyssnar, så hör man ju också att den "improvisation" han kör inte är improvisation, utan istället bekanta mönster och "spelsätt", eller byggt på bekanta mönster och spelsätt, som han kört i många år, som sitter i handen och han "improviserar" genom att avlösa ett bekant mönster med ett annat, med några överledningstoner där emellan. Improvisation är ju improvisation, att kasta sig ut och i princip aldrig använda något man känner till sedan innan. Påminner om när man såg Yngwie på starlicks, då han spelade några räkor och sen skulle "sakta ner" för att visa detaljerat, och då klarade han inte av det. Det vart så falskt, ojämnt, tappade stake, disten tjöt och skrek och bumlade, och han stakade sig ... så t.o.m. Yngwie själv flinade generat mot kameran och skyndade sig att gå över till nästa räka. Till slut märker man att hans "sakta" börjar öka farten (för att rädda sitt ansikte) och blir till "75% av fullt tempo". Ungarna som kollar på videon har ju inte en chans att hänga med i fullt tempo, och om man säger att 75% av fullt tempo är "långsamt", så kommer dom att bli ännu mer imponerade för då tror dom att fullt tempo innebär minst dubbelt så fort i förhållande till den fart han visar i (när det han visar faktiskt är 75% av fullt tempo). Jag kan gilla Yngwie när han kör sin grej, för han har ett sätt som framkallar en väldigt glamourös känsla och atmosfär - främst i ljudet. En slags medeltida ridderlighet nästan. Det har en jäkla slagkraft och pondus. Men be mig inte uppskatta Yngwie som en teknisk virtous, för det är han inte. Han är en bra speed-gitarrist, som inte bemästrar allt lika bra oavsett tempo eller dynamisk nivå - som en virtous gör. 60- och 70-åriga tanter och gubbar sitter i professionella orkestrar varenda dag och spelar mycket svårare saker än han tränat in, dom spelar direkt ifrån bladet helt utan förberedelse, och upprepar samma sak om och om och om igen utan problem och med nästan fulländat utförande. Yngwie skulle inte överleva många minuter där. Jag förstår vad den här videon rör sig om, och jag har inga problem med det. Sweet Georgia Brown i en snabb tappning, med hälften missträffar, stressat och ansträngt, stenhårt, där man spelar "övningar" och mest invanda figurer och kadenser och försöker se ut som "det här är väl inget" .. med bakåtslickat hår, och är klädd som en gigolo med öppen skjorta över bröstet .. jag förstår det, man jag kan inte koppla ihop det med annat än publikfrieri. Likafullt, all respekt till den som vill syssla med sånt och kanske t.o.m. gillar att syssla med sånt. Jag kan förstå det. Men be inte mig se det för något annat än vad det är. (den andra videon var dock något bättre) Det här gitarrspelet tycker jag är sjyst, och det är extremt få som klarar av det. http://www.youtube.com/watch?v=_3a1-ay2tnE

Faktiskt, de få gånger jag har svårt för jazz, är när den framförs publikfriande, slafsigt och utan känsla, av bakåtslickade spanjorer med öppen skjorta och guldkedja 🙂

Talade just med en amerikansk vän, ljudtekniker, och nämnde melodifestivalen. Han hade hört om något härifrån som hette BWO, han hade hört att det skulle vara billig radio-musik gjord av intellektuella. Så jag beskrev lite och skickade honom en bild 😉

Av alla musikaliska, ljudtekniska, samarbetsmässiga, åsiktsmässiga problem som skulle kunna uppstå med en sån här idé ... ... och det börjar med definitionen av köksverktyget som används för att greja ägg? 😉