Opus99

Jag skulle också gissa på att disken inte hänger med att leverera ljud-datan. 35 spår är en del, och är det dessutom stereospår .. då får diskarna jobba. Min 3 ghz burk med 7200 varvs SATA 1 diskar klarar upp till 45-50 stereospår om jag är riktigt försiktig. Om det är som vi tror, så är du i närheten av hårddiskens maximala läs/skriv kapacitet. En 10,000 varvare och kanske snabbare buss i datorn skulle ge dig mer att jobba med. Om du ställer markören i slutet av låten, och sen håller du ögonen på disk-mätaren medan du klickar på "Return to beginning" eller flyttar markören ett långt hopp på något sätt .... om diskmätaren då går upp och tar mer än 1 sekund på sig att gå ner till noll, då är du på diskens maximala läs-hastighet - den klarar inte av att skicka ut all data i tid. Jag kör som drloop föreslår. Jag klipper bort all tom ljud-yta, där spåret bara ligger och är tyst, och kapar upp spåret så att det bara spelas ljud-data där det finns något som hör musiken till. Du kan använda Cubase egna "klipp bort all tom ljud-data" funktion; den heter "Detect Silence" och finns under Audio -> Advanced. Kolla också så att audio hårddisken inte körs i PIO läge, utan i DMA eller UDMA läge, och att den (och systemdisken) inte är alltför full - minst 15% ledigt av totala lagringsmängen är min idé om minimum.

Märk väl att det kallas live även om det ligger autotuning på micken direkt. Jag har inte sett något hittills .. väntar tills finalen om jag ser alls .. det är något jag ser om jag har tid eller lust. Men att stå på scen och mima gitarrsolo eller trumspel, och åma mig med inlevelsefulla rockposer till playback .. jag skämdes t.o.m. när polarna ville jag skulle göra det med dom redan när jag var typ 8, skulle skämmas arslet av mig om folk såg mig göra sånt, i TV 🙂 då kan ju liksom tjusningen bara bestå av att man är övertygad att publiken inte märker nåt, att publiken tror det är riktigt, men att man själv vet, och står där som nån ... ja .. nä ... uff

Det som sagts i tråden kan vara förklaringen till att jag kan köra 2-3 ms vid 44,1 khz på en 3 ghz processor, 800 mhz fsb och ett obskyrt audiofil PCI kort i 5000kr klassen, DAL CardDeluxe. (låter snuskigt bra btw) Jag tyckte själv att fy helsike, det här måste det ju vara nåt skumt med. Men det funkar faktiskt. Uppgiften om 2-3 ms latency vid 44,1 får jag ifrån cubase dialogruta, och jag har för mig att den brukar vara ganska korrekt. Mjukvaran till ljudkortet har ingen annan inställning än bara ett skjutreglage, mer <-> mindre och värdet man justerar är namngivet som ASIO Buffer Size och värdet anges i millisekunder, men jag har ingen som helst aning om bufferstorleken i antal samples och så, för mjukvaran visar inte det.

Det mest speciella för ljudkort, när det gäller den nivå du vill jobba med, så kan man säga såhär: Ett ljudkort har ljudingångar, så kallade Line-in. Line-in förväntar sig att in-signalen ligger på en specifik strömstyrka. Men, om du kopplar in en mikrofon där, eller en gitarr med s.k. aktiva mickar, så kan mikrofonen/gitarren skicka in betydligt starkare eller betydligt svagare ström linje-ingångarna kan hantera, och då får man problem. Ljudnivån in då bli så stark att det distar, eller så svag att det knappt hörs, blir brusigt och jäkligt. Line-in förväntar sig en specifik signal-nivå. Så om du vill koppla in flera olika typer av ljud-källor i ljudkortet, t.ex. mikrofoner, gitarr-sladdar, någon gång koppla CD spelaren direkt till datorn, då är det en bra idé om ljudkortet självt har en förstärkare i sig - en så kallad mikrofonförstärkare eller preamp. Om ett ljudkort bara har Line-in ingångar, så förväntar sig kortet en viss nivå på signalen, och om den inkommande signalen är starkare eller svagare än det så kan du inte sänka/höja på ljudkortet - utan du måste göra det på ljudkällan istället. Om ljudkällan då är en mikrofon, då är du rökt. Men om ljudkortet har preamps, egna förstärkare, så kan ljudkortet ta emot linje-nivå OCH så kan du förstärka signalen med, ifall den skulle vara rysligt svag. Ingen preamp = enbart line nivå. Preamp = line nivå plus förstärkning. För gitarrer, elbasar och andra el-instrument finns även en speciellt avpassad signaltyp som brukjar kallas Hi-Z (eller intrumentingång), och hittar du ett ljudkort som har både preamps och Hi-Z .. så är det ännu bättre. Det är en av sakerna att tänka på. Om du har USB även på din bärbara, så kan ett USB ljud kort användas på båda datorerna och det är kanske ett litet plus i kanten. Annars skulle jag föreslå Firewire kort framför PCIe kort. Om du talar om billiga ljudkort, pengamässigt, upp till 2500 kr typ, så låter alla "musik-skapar" ljudkort ungefär lika bra, plus eller minus någon grad hit eller dit. Jag föreslår ljudkort från tillverkarna M-Audio eller Echo. Troligen kommer du få flera svar om det här. PS. XLR är en specifik standard att skicka ljud genom kablar, och i den standarden ingår den kontakten du menar. Många kallar den för XLR kontakt, och den kan användas för de flesta typer av signaler, men mikrofon-sladdar använder ofta XLR kontakt-don .. helt rätt. DS

Om inte annat, så ju en diktafon eller röstinspelare väldigt användbart för snabba "noteringar" som man senare kan skriva ner. http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=57702190

Jo, det är nog så. Jag vill minnas att de flesta kommentarerna i den här riktningen var ..... jo, så var det. Cubase 4 vart en delvis besvikelse för en del, och då kom diskussionerna om 4an funkade lika illa på mac .. och dom rapporterna kom att det funkade ungefär lika där - i bästa fall, typ. Men nog siktar Steinberg på PC .. det tycker jag märks tydligt med.

En till här, som har hört sägas att cubase på mac funkar inte fullt lika "smärtfritt" som på en vältrimmad pc - av flera olika skäl. Supporten för köpta mac produkter ska från steinbergs sida vara ganska tunn med.

Introt på plattat Q's Jook Joint av Quincy Jones är kunglig - nästan som en ljudsketch, sammansatt av enbart Quincys egna privata små samtalsinspelningar ... och ja fanimej ALLA jazzlegederna är med .. som smälter ihop med ibland de bästa studioinspelningar av storband jag hört - pälsen vajar på armarna. Introt till Pour some sugar on me, med Def Leppard går inte av för hackor heller. Men min kung, som slår allt annat alla kategorier, är de första 5 minutrarna av filmen Superman, The movie - originalet från 78. (ja, jag talar fortfarande musik, i kryddat av det visuella). Det kommer förstås bäst fram om man är typ 8 år, sitter i en fet bio-salong, helt uppslukad av förväntan, med VRÅLhög volym och ett ljud som stänger ute allt - även tidsuppfattning. Sweet jesus ..

Waves IR-1 är det som oftast jobbar hos mig, och det är riktigt CPU törstigt, förmodligen mest av alla jag träffat på. Tur att det har en "low CPU" knapp.

Men om det är så, att du menar att du vill få gitarren "bred", full stereo, över hela bredden ... i en enda tagning. Då går det att använda två stärkare, panorera ut den ena till höger och den andra till vänster. Men spontant skulle jag hellre föreslå att man spelar samma stämma två gånger, och panorerar ut de båda tagningarna istället. Om det är två stärkare, då känner jag som de ovan: det gör sig bättre som komplement till varandra, i mono, än som stereobreddare.

Fick jag välja mellan enbart line (utan möjlighet med emulerad stärk eller så) eller enbart mickat, skulle det nog bli mickat

Raid-0 däremot, ger tvärtom en jäkla prestandahöjning för SATA diskar. Har hört många säga, och har testat det själv under en tid med, fick läs/skrivhastigheter på upp emot 150 mb per sekund, på 2 st barracuda 7200 rpm sata 1, och chipsetet var intels 875. Pratar man om experimenterande, så skulle man kunna tänka sig att köra systemdisken som enkel SATA disk och göra en audio-partition i raid 0 av två snabba sata 2 diskar. För det är ju på audiodisken som korta söktider och snabb dataleverans gör absolut störst nytta. I övrigt så har jag också tvekat på Raid 1, så det var kul att höra Claes ge mig mer rätt än jag först trodde själv 😉 Men som jag kör nu, är klart inspirerat av Raid 1: att använda en slags direkt diskspegling med jämna mellanrum, genom att hela enkelt kopiera datan nästan direkt till en annan disk. Det finns många backup program som gör så kallade differentiella kopieringar, som alltså jämför datan på original-partition och backup disken, och så kopierar den bara över dom få saker som ändrats sen förra kopieringen. Det gör att man kan utföra en sån backup-kopiering väldigt snabbt; tar bara några minuter, så man kan göra det väldigt ofta utan att bli störd eller förlora tid. Kan räcka med att man håller på med ett projekt och behöver gå på muggen, så slår man bara igång det och när man kommer tillbaka så är det klart. Och som alltid, så bör man aldrig nämna Raid-0 utan att höja ett varningens finger. Raid-0 + goda backup rutiner = sant.

När du skapar ny låt-fil i cubase, ett blankt projekt alltså, så laddar cubase in en projekt-fil som ligger i cubase program-mapp, som heter Default.cpr. Jag tror att den Default.cpr är inställd på att använda 44,1 khz som standard. Prova att ställa ljudkortet till 96k, sen öppna cubase, skapa ny blank låtfil och sen gå till "Project -> project setup" och ändra till 96k där. I övrigt stödjer jag åsikten att skillnaden mellan 44,1 khz och 96 är väldigt subtil, inget man hör solklart.

Fråga runt här om rekommendationer, fråga bekanta om rekommendationer. Gå efter de rekommendationerna som är alltigenom superbra, annars riskerar man att hamna i halvbra och dåliga träsk. Jo, svinn är ju musikbranschens största problem just nu. Att vissa radiostioner nästan avsiktligt "glömmer" att rapportera in för att spara pengar, att privatpersoner tankar hem kopior av plattor och "glömmer" att betala dem, och en del mediaföretag är riktigt fula och använder juridiska omvägar . tex. inskränkningar och svårtolkade licensavtal som dessutom inte åtföljs på ett sätt som går att kontrollera. Det finns nästan ingen som kontrollerar utbudet av media och följer upp vad mediaföretag och andra användare gör, så man är nästan helt utlämnad åt folks etik och moral. Kommer man på dom och kan bevisa sin sak så är det ju nästan omöjligt för dom att komma undan dock, för det är en lagstadgad rättighet med få inskränkningar. Men det har inget med ISRC kodning att göra 😆

Om det blir bra eller inte är ganska olika, min erfarenhet är att mastring varierar väldigt mycket mellan olika firmor. Men under fingrarna på någon som är riktigt bra och har en bra dag så kan nog många små detaljer lyftas en smula. Mastringsteknikerns uppgift är ju trots allt mer 'sammanställande', än 'mix-fixande'. Hittar man någon man litar högt på så tror jag man har en ungefärlig uppfattning om vad som kan bli av det. Sen har man ju alltid friheten att betala för en mastring, och om man inte är nöjd så kan man fortfarande trycka det omastrade istället. Jag kanske låter avvaktande, och anledningen till att jag gör det är met den ekonomiska aspekten. Det är allt. En första väg är nog att hitta en firma/tekniker som man litar högt på, och söker man via nätet så är det inte alltid så lätt att se vad som finns bakom en proffsig hemsida och foton på dyr utrustning. Efterforska kan man nog börja göra, det är nog en bra start 😆 Nä, spelar radion ditt material så har du rätt till royalty. Det kommer dom inte undan med. Så, det har inget med ISRC att göra.

http://vk.se/Article.jsp?article=252128 🙂

Mastring är inte alltid nödvändigt. Det nödvändigaste kanske kan vara att se till att musikens volymomfång används på ett bra sätt, att alla låtar låter lika starkt och att musiken inte blir alltför svag. En mastringstekniker kan iofs vara en bra granskare som kan ge en kunnig åsikt överlag, men det kan även många andra ljudkunniga som du kanske känner till. En mastringstekniker tar ganska bra betalt, om så bara för att yttra sin åsikt utan att ens göra något åt ljudfilerna, och ljudkunniga bekanta tar inte betalt så. Vill du, kan du ju spela upp den eller skicka över materialet till några få utvalda vars åsikt och kunnande du litar på, så kan du skapa dig en uppfattning om andras mottagande av ljud och musik, och dessutom få en bättre feeling för om professionell mastring är mer eller mindre behövligt. Koder sen, det man vanligtvis menar med "koder" är ganska olika saker. De vanligaste är ISRC/ISWC, PQ koder och EAN ISRC och ISWC är en kod som bränns på plattan, när man bränner den. Den koden är unik för varje platta/inspelning och grundtanken är att man ska kunna kika på ISRC koden på plattan och slå upp vilket bolag som gjort utgåvan. De som för det registret - över vilka koder som motsvarar vilka bolag - är svenska IFPI. Kanske var tanken en gång att även om plattans konvolut, omslag och även etsningen av text på själva skivan försvunnit, så ska man ändå kunna identifiera den informationen genom att läsa av datan från skivan. Proceduren är alltså att om du vill registrera din platta hos IFPI så får du en ISRC kod av dom, och den koden matar man in i bränningsprogrammet när man bränner plattan sen (eller så gör tryckeriet det, om du ger dem koden). Men det är sällan som privatpersoner eller ens enskilda firmor får ISRC nummer, eftersom tanken är att registret ska sammankoppla skiva med 'bolag'. Är det mer privata utgåvor av skivor, så verkar upphovsrätts-tanken snarare vara att man ska kontakta STIM, och inte använda ISRC kod. PQ koder är .. för att göra ett långt svar kort, PQ koder är egentligen bara användbart om man ska låta ett tryckeri göra plattan åt en. PQ koder är parametrar som man matar in i bränningsprogrammet som beskriver exakt hur skivan ska brännas - t.ex. vilken ljudfil som ska få vilket spårnummer (låtordning), hur långa pauserna ska vara mellan låtarna, samt låtarnas titel och annan upphovsinformation om brännarprogrammet man använder kan bränna in sånt etc etc. Om inga PQ koder anges, så använder bränningsprogrammet en standard-inställning. CD Audio formatet kallas ibland Red Book formatet och standardinställningarna, om inget annat anges, är direkt hämtade ifrån Red Book standarden. Standarden för Red Book är t.ex. att det ska vara precis 2 sekunder paus mellan varje spår, om inget annan (PQ kod) anges. Man gör alltså en lista över alla icke-standard saker samt låtordning som ska med på skivan (PQ koder) och skickar med den listan till tryckeriet. Tryckerier kallar ofta såna PQ kodlistor för EDL (edit decision list). UPC/EAN är vanliga streckkoder, som du hittar på nästan varenda produkt du köper idag - den där streckkoden som kassörskan läser av med en laser i butiken. Om du registrerar din CD hos GS1 Sweden som handelsvara så kan du få en sån kod till din CD. Du kan även bränna in den sifferkoden mjukvarumässigt på skivan när den bränns, genom att ange den sifferkoden i bränningsprogrammet. Det här är något som ganska få - utom stora bolag - gör. Hoppas det här kan lösa några av hjärnknutarna. Grattis till nya plattan förresten, och lycka till on the road 😊

Ja, så gör jag, oftast. Sen klär man den, i rätt klädsel. Jag lyssnar efter vägledning ifrån melodin själv. Men det här är väldigt individuellt. Det som funkar för mig funkar inte direkt för andra, och vice versa. Som Creel och Bakke skrev, man måste hitta sitt eget sätt i det här. Musikteori hjälper inte till att skapa, men det hjälper ibland till att avgränsa vad som lättare passar än annat. Att lära sig kvintcirkeln löser inget, med det kan hjälpa att forma det man kommer på senare. Är det helt supertomt, så prova att lyssna på enkla låtar i din egen stil och lyssna till hur andra ha gjort. Det gäller liksom att få loss saker i huvet, få tankarna gående lite, snöa in lite. Det är svårt att välja, eller ens att skapa, när man inte ens har något att jobba med. Låt det ta tid, dessutom. Stressa inte utan låt det ta den tid det behöver. Lägg på hyllan om det behövs 😑

Lider med dig .. för jag har gjort det där en hel del gånger själv. Det är hemskt. Men rent praktiskt är det de effektivaste sättet att utbyta mellan olika plattformar ändå tycker jag. AAF, OMF, AES31 och alla dom där formaten är inte användbara alls. En sak jag brukar tänka på, är att på en del spår så kanske sista insatsen ligger halvvägs in i låten och då kan man ställa höger markören där, och skippa att exportera ut resten. Spar överföringstid och utrymme. Början måste ju vara med dock, annars sabbar man synkningen. Men om du inte gjort mycket med audiofilerna, klippt, möblerat om, bränt in nån effekt, utan allt ska ut rent .. då borde det ju bara vara att kopiera audiofilerna ifrån projekt-mappen.

Hej, Alex 🥰 Om jag förstår dig rätt, så försöker du göra det som jag kallar för "arrangera". Jag brukar börja med att göra melodin och ha en ungefärlig ackord-bild i huvet under tiden. När alla sektioner i låten känns klar, strukturen alltså, och melodin är komplett nog, då brukar jag klä melodi-stämman i rätt kläder, ge den rätt bakgrundsstöd, bestämma vilka ackordtoner som ska stödja upp melodin var, och vilka instrument som ska spela dom. Det kallar jag för att Arrangera, och om det är så du menar, så är det kanske inte en så dum idé att tänka så: att klä melodin i rätt skrud. För jag tycker alla melodilinjer liksom "vill ha", eller nästan "föreslår" en känsla, en färg, en 'feeling', en tid, en miljö, ett tempo, en intensitet osv .. och jag brukar följa det som melodin tycks tala om för mig att den vill ha. Sen kan man förstås göra melodi och ackord med den förbestämda avsikten att det ska bli en metal-låt, eller en sonat, eller en radio-hit, eller bara en simpel enkel fin låt. Då får man förstås ännu fler saker som blandar sig i, och utesluter många möjligheter. Men känner du dig osäker överlag, så .. kanske är det en bra idé att lyssna efter om melodin försöker säga dig något som den är, och försöka identifiera det, sjunga det i huvet och försöka hitta vad för nåt - ibland din arsenal av alternativ - som låter ungefär så eller kan ge ifrån sig den känslan.

Tackar .. värdefull synpunkt för mig. Gav mig också ett perspektiv på vad som ibland kanske menas med skillnaden mellan "analog style" kompressor och icke sådan.

Mm, ni har kanske rätt. Talade just med en polare som sa "Amen ditt nöt, det finns ju rör-grejor som låter renare än transistor-grejor och vice versa" 😊 Så det finns kanske inte så tydliga riktlinjer och modeller att förstå saken ur .. som jag försöker hitta. Ja, lite så känns det, som om dom har lite avrullning i botten/toppen, plus att kompressorer som benämns som "rör" eller "analog style" ofta är ganska fladdriga och grumliga i attack/releasen .. eller om det är rör-egenskaperna som orsakar det .. vet inte ... men dom rörmodeller jag brukar prova känns mer musikaliskt relevanta .. mycket på grund av det. Anyway, tack för synpunkterna. The hunt continues ... *musiken från hajen*

Jag försöker skapa mig en bättre förståelse för det här med emuleringar och hur man kan tänka om dem. Jag känner till det grundläggande i skillnaderna mellan principerna att reglera ström genom rör eller transistorer, men inte så mycket detaljer. Sonnoxkompressorn är jäklarimig totalt transparent - färgar inte nånting alls. Med den så kan jag trycka ihop t.ex. ett sångspår rätt bra. När det börjar bli "för mycket", så märker man det på att diskanten eller basen i sången börjar "ducka" för kraftigt för att det ska upplevas som trevligt. Men ibland finns behovet att trycka ihop sången ännu mer, och det går inte med Sonnoxen för då sabbar man själva ljudet i sig - det blir obehagligt att lyssna på. Men, med en annan kompressor, som är en emulering av en rörkompressor, så kan jag trycka ihop sången betydligt mer. Anledningen till det - enligt vad mina öron säger mig - är att rör-emuleringen rundar av ljudet mer och kompressionen är inte lika stenhård som Sonnoxen är. Det känns som att när sångaren tar i rejält, och det blir en spik i volymkurvan, så släpper rör-emuleringen igenom mer av spiken, än Sonnoxen - som skoningslöst skulle hamra ner spiken med 100% effektivitet utan att röra ett ögonbryn. På så sätt känns rör-kompressionen betydligt mer rund och musikalisk och på vissa saker mycket mer effektiv. Är det här en observation som andra känner igen sig i, tro? att rör-kompression är betydligt mer dynamisk, eller är den mer ineffektiv .. eller hur ska man utläsa det här? Rör EQ emuleringarna som följer med är ju mer runda, luddiga, bumliga, mer musikaliska än tok-exakta. Är det en bra idé att tänka på samma sätt om rör kompressorer, eller är det en förhastad slutledning? Vad mer som skiljer den ena från den andra, är att om man ökar input-nivån i rör-kompressorn - och tar ner kompressions-effekten proportionerligt - så ökar påverkan av ljudets tonkvalitet (mer rör-effekt) medan Sonnoxen - som alltid - står fast och klar som en välputsad ruta skottsäkert glas. Men, om rör-emuleringen är en rör-emulering, ska man då se andra mjukvarueffekter - som inte utges som rör-emuleringar - som 'transistor'-emuleringar? och i så fall, om man höjer inputen i en transistor-baserad hårdvarukompressor .. påverkas då ljudet på samma sätt (om än in mindre utsträckning) av transistor-kretsen, eller är transistor-hårdvara - liksom "transistor-mjukvara" - nästan transparenta ändå tills när de klipper? Ni som varit med, hur ser ni på saken?

Det finns inget "färdigt" sätt att göra det i 3:an tyvärr. 3an kom ut i en tid då cubase inte riktigt var en del av den stora utbyteskulturen över internet ännu. I 4:an skulle det han funnits tycker många, men nu finns det i alla fall i version 5. Det finns förvisso en separat produkt som säljs som kallas för MCP, multi channel export, som installerar ett antal makros och fungerar någorlunda efter en massa trixande och anpassande. Inte värt det, enligt min åsikt. Men Cubase 3 har utmärkt stöd för att göra makros i, jag använder det själv mycket och precis som jag gjort så går det att göra en sån funktion själv som funkar rätt bra. Kanske kan vara ett alternativ, om du har stort behov av att exportera stort antal filer ofta.

Björn frågade efter vad andra forumanvändare har märkt att de ofta använder för att komprimera röstinspelningar. Han skrev också att han sett en del andra trådar där väldigt mycket av noggranna detaljer och inställningar angående mixning av trummor både nämns och omtalas. Det är en alldeles korrekt observation, för det finns här och en del av dom trådarna bemöts med relativt öppna armar. Så jag tror björn tänkte att han kunde fråga vad andra musikskapare har märkt funkar bättre och sämre på samma sätt - inom sång och rap. Jag tror säkerligen att Björn har skruvat en hel del själv, provat framåt och bakåt, precis som vi andra. Men liksom alla andra som känner sig för och vill utvecklas, så är han nog nyfiken på om det han funnit som "bra" också är bra enligt erfarenheterna hos den större massan, eller om han ovetandes sitter i sitt rum och har råkar ha missat saker på vägen som andra kanske tycker är självklara - något som vi alla undrar ibland. Så nu använder han forumet precis på det sätt som överensstämmer med i alla fall min bild av främsta meningen och fördelen med ett nätforum: att fråga om andras erfarenheter i en specifik fråga, dela med sig av egna erfarenheter, diskutera preferenser, fördelar och nackdelar och tips. Så, kan någon vara så vackert vänlig å förklara för mig vad Björn frågar och gör, som är så ini helvete korkat?? *irriterad*