Opus99

68 sidor ... sweet jesus AF, eat your heart out 😛

När det gäller vilket perspektiv man lyssnar på trummorna ifrån, så spelar det mig ingen roll om trummorna pannats från publik- eller trummis perspektiv. Jag använder själv det perspektiv som inspelningen levererar. Men något som oerhört många tabbar sig på, är att om trummorna närmickats så har man samma tydlighet i briljansen och detaljerna som trummisen upplever - men som publiken inte upplever. Om man pannar trummorna från publikperspektiv, så får man tänka på det, att trummorna låter bra mycket mer dovt och detaljsnålt - dels på grund av avstånd, dels på grund av att trummorna är vinklade mot trummisen, och dels på grund av att t.ex. virvel och golvpuka "täcks" av t.ex. två pukorna som ofta är bastrum-monterade. Sen är det alltid nån näsvis fan som dyker upp och säger "Men tänk om trummisen är vänsterhänt då? som har trummorna uppställda åt andra hållet" 😛

Jag lägger alltid saxen i mitten. Enda undantaget må vara om saxon är en bariton, eller bas-sax. Annars hamnar den i mitten. Unisont spel - om saxen är en tenor - låter "stort" och mustigt. Med en altsax låter det betydligt mindre, trumpeten och alten krockar lite. Med sopransax blir saxen klangmässigt ganska ensamm ute på ena fronten, trumpeten täcker den bitvis, och trumpet/trombon klangen gjuts ihop bättre - och lämnar saxen utanför. Ska man ha relation mellan baritonsax och trombon är det ofta en bra idé att skapa avstånd mellan dom, för annars blir det grötigt. Bariton har en agressiv träighet och strävhet som trombonen inte kan tävla med.

Dom två sladdarna från Tape Out, kolla så att inte dom ligger för nära något med kraftiga magnet-fält. Det är inte säkert de är det, men ibland kan ett brus bero på flera olika saker. Saker med magnetfält är CRT skärm, strömsladdar (220 Volt), lysrör, transformatorer (de tjocka svarta klumparna på vissa strömsladdar), TV, mobiltelefon, högtalare, osv. Ska du koppla det "mer rätt", med din mixer, så borde du ansluta Main Output till ljudkortet, och lyssna genom lurar. Ideellt bör man använda en mixer med separat utgång, s.k. sub output. På så sätt kan du skicka de signaler du vill till datorn, och ställa in vad du vill höra helt separat. Men din mixer har inga sub outputs, så då är Main Output bäst alternativ.

☺️

Gah ☺️ Menade förstås att spela dämpade pads, eller sånt, är inte ljudstarkt 😉

Man kan kanske säga, att Guitar Rig 3 låter nog lika "på riktigt" som konkurrensen - dvs andra liknande produkter. Så jag tror inte man hittar någon virtuell gitarr-stärkar plugg som låter betydligt mer riktigt. Skillnaden mellan de olika märkena och modellerna är nog mer än smakfråga, än huruvida någon låter mer riktig än någon annan. Åtminstone jag, som inte har gitarr som huvudinstrument - och förmodligen de flesta andra dator-användare som inte har gitarr som huvudinstrument - kan tänka så.

Nä, att spela slagverk i lägenhet överlag är ingen bra idé. Nån timme mitt på dan när folk inte är hemma kan funka; precis som min granne som lirar hårdrocks-gitarr en timme eller två nån gång i veckan - med stärkar-volymen inställd på typ 1 😏 Att spela slagverk är inte ljudstarkt, men det penetrerar väggarna så jäkla bra. Det spelar i princip ingen roll hur du dämpar och inte. Jag har en Octapad och grannen säger att han hör den direkt - inte för att den är ljudstark, utan för att smattrandet är så karaktäristiskt. Det skiljer ut sig så väldigt mycket ifrån alla andra miljöljud som finns omkring lägenhetsboende så man märker det direkt.

Audiomaster, har dom lagt ner? Hittar inte deras hemsida längre

Datorn effektivitet och stabilitet som musik-maskin blir ofta betydligt bäst om den används "bara" som, eller nästan bara som, musikdator. Massvis med mjukvaru och prestandaproblem kan spåras till förekomsten av andra installerade program, rutiner och tjänster på datorn. Men det är förstås även en ekonomisk fråga med. Alla har inte råd med en dator för ditt och en annan dator för datt. Ljudkorten du beskrev har jag däremot inga erfarenheter av. Andra här på forumet har nog det.

Tyvärr är ju Justitiekansler Lambertz lite av samma skrot och korn som kritikerna menar att Björkman är, en mästare i formell tjurfäktning .. så jag skulle inte satsa mycket pengar 😉

Asså ni är ju bah fö mycket asså *bögig bort-vinkning*

Ser så ut. Wiki säger 1965 http://en.wikipedia.org/wiki/Sm57

Jo, det är lite eget tyckande. Man blir ju lite musikaliskt närsynt, när man håller på med det själv så mycket. Men lite själ och hantverk i musiken skulle inte skada. Skulle det vara helt demokratiskt, ja . det vette fan om inte folk röstar mer på artisten, eller efter den känsla de byggt upp inför en viss låt redan på förhand. Vad som är massmedial rapportering och vad som är reklam för en viss artist på förhand, det är svårt att avgöra numera. Det är nog vi här, som har en närmare känsla för detaljer, hantverk och känsla för talang och sånt som tycker det känns ganska skamligt att vi skickar ner några gamla Volvo-grejor när vi har så mycket bra och fint annars. Musikaliska utövare hör nog på ett annat sätt, och de som inte har det örat går nog mer på media, mode, känslan av "nytt" osv. Vad den där lärarinnan, Marie(?), hade där att göra förstod jag inte alls. Visst, hon gjorde väl inte bort sig, och nog respekterar man väl vad hon gör och att hon gillar det, men ... halva forumet här skulle ju ha större vinstchanser än hon - sett ur ett mer internationellt perspektiv. Förväntning och verklighet stämmer inte överens riktigt. Liksom i sport, så räknar man med att den som gör vad andra inte kan göra, den som gör bäst ifrån sig inom sitt gebit av de allra flesta svenska utövare .. att det är den som väljs och bär den svenska fanan. Är det tävling så är det. Men så länge musik ska ses som en kommersiell handelsvara så .. får man väl stå ut med att McDonalds säljer bättre än kockar som kan göra vad de flesta andra inte klarar ens om de försöker. Jag tycker det känns lite förargligt i alla fall, och jag tror många andra nationer känner likadant om sina bidrag. Det är lite som den amerikanska lögn-detektorn. Alla experter jag hört uttala sig om den, säger att om man utför lögndetektor-test till punkt och pricka rätt, så är den i snitt 85% korrekt .. medan den allmänna tillförlitligheten för den är 99%. Det är lite samma med melodi-festivalen; den är ett jippo mer än en display av svensk hantverks-skicklighet, men den emottags som den främsta displayen av artisteri. Det faktum att var och varannan folkhögskola i landet huserar sångare och sångerskor som ofta brädar de artisterna på scenen .. det faktumet är INTE välkommet ibland folk. Nä, säger man så är man bara svartsjuk. Det är inte utan att man rynkar på snoken en aning 😕

Det finns 1. riktigt bra låtar 2. "kunde ha blivit riktigt bra" låtar 3. låtar som är bra på sin plan, även om man inte gillar stilen eller framträdandet riktigt 4. låtar som helt enkelt inte är bra, eller säger ingenting Det roliga är att av hela sveriges musik alstrande, så lyckas melodifestivalen hela tiden, vartenda år, välja ut låtarna av kategori 4 att representera Sweden's finest (finns någon promille av alla låtar som når upp till kategori 3 och 2). Och varje år är artisten sååå taggad, det är såååå stort, vi är säkra på att vi kommer att vinna ... 5 dagars förstasideupplägg i båda kvällstidningarna, uppvaktning av TV; serien "inför schlagerfestivalen" tjuvstartar redan ikväll, med 5 program Behind the scenes of 'Inför schlagerfestivalen' ... ... vems hemma-virkade lilla blomkruks-underlägg är finast? Tant Agdas, eller tant Esters? .... jag är helt enkelt bara less på det. Det är mera exhibisionist-festivalen.

Janis Joplin goes Toto? 😄

Hej Keev Mixning är som det mesta annat som varit i farten ett tag. Alla har olika inställningar till det och alla gör på olika sätt, och med tiden så växer det fram konventionella (traditionella) sätt att gå till väga på grund av att så många funnit att de gör på ungefär samma sätt - även om de kan ha olika inställningar till det. Det finns inga enkla, snabba vägar in i det, utan det måste få ta sin tid. Man måste utöva det lika mycket som att läsa om det, och man måste göra sina misstag för att lära av dom, lära sig själv vad man tycker är mer lämpligt än olämpligt. Säg att du spelar in en stråk-kvartett: 2 fioler, altfiol och cello. Du sätter varsin mikrofon på dem. När du sen lyssnar till inspelningen så hör du att den ena fiolen låter ganska tjock, bumlig och fet. Inte så 'klar' som den egentligen är. Det är inte fel på fiolen, utan det är snarare så att upptagningen av fiolen - genom micken - inte blev riktigt vad som återger den på ett sätt man tycker är bra. I det fallet kan man använda en equalizer, och sänka en gnutta av de låga frekvenserna på just den fiolen. Då "reparerar" man egentligen bristen av en bristande inspelning och då låter fiolen ganska bra efter det. Sen ser man till att alla instrumenten låter lika starkt - i förhållande till varandra - som de gör i verkligheten. Där, har du grunden i mixning. I det fallet, så kan man säga att man nästan reparerar en något bristande upptagning - och de allra flesta inspelningar har såna brister. Idealiskt sett kan man säga att en nästan perfekt inspelning behöver ingen mixning, och det är i princip riktigt. Att ha mycket bra grundinspelningar att jobba ifrån, det är A och O. En utveckling av det ovanstående, är om du spelat in trummor, och trummorna låter riktigt naturtroget, klart och bra. De låter som de inspelade trummorna gör. Men, du känner att musiken i det här fallet skulle må lite bättre av lite fläskigare, tjockare och tyngre trummor. Antingen får man då be trummisen alstra ett tjockare ljud från sina trummor och göra en ny inspelning, eller så får man fläska till trumljudet lite i efterhand, genom ljudverktyg som mixer osv. Då går man över till att mixning är att "förbättra" eller "anpassa" ljudet efter ändamålet, inte bara att justera och reparera. Då är man inte ute efter att det ska låta direkt naturtroget, utan istället att skapa en lite mer articifiell ljudbild. Att fläska till trummor kan ibland vara så enkelt som att öka basfrekvenserna på trummorna lite. I slutändan så handlar ju mixning om att antingen återge en verklig inspelning så realistiskt som möjligt, eller skapa ett articifiellt ljudlandskap som låter så behagligt och konsekvent med musikens andemening som möjligt. Den mesta pop och rock musiken av idag är articifiella ljudlandskap. Hur du bär dig åt för att nå dit du vill, är dels en fråga om att veta vad du i slutändan vill ha, och dels är det en fråga om ge sig på att försöka skapa det och gissa sig fram. Det handlar mycket om att helt enkelt rada upp alla inspelade spår, lyssna och försöka ta sig fram. Att lyssna, noga, är källan till alla beslut angående mixning. Hör man något som inte låter riktigt bra, då tar man sig an det problemet, och använder sin hjärna för att räkna ut hur man tror att man kan justera det som låter galet, så att det blir som man tycker att det ska vara. Som med allt annat, så misslyckas man ofta från början, och ju mer man försöker, ju mer man lär, desto oftare lyckas man. Mixning kräver ett mycket metodiskt tänkande, ett tekniskt och praktiskt tänkande, och i jämförelse med musikutövande så innehåller mixningsprocessen väldigt lite "passion". Man måste lyssna på ljudet av musiken, och inte musiken i sig själv. Att låta sig förföras av att musiken är så bra, det gör att man tappar fokus på om ljudet låter bra, och den "fällan" är en källa för en hel del bristande ljud som många nya råkar ut för. Fall bara inte i fällan att tro, att mixning är en process som liksom musikteori har en på förhand given praxis. Det är inte sant. Mixning är inte som matematik eller fysik. Det finns väldigt många koncept, idéer, metoder och principer som givits namn - t.ex. parallell kompression - och som de som mixat länge har stött på och provat. Jag antar att vad jag försöker säga, är att om du inte har något problem att lösa framför dig, så kommer du inte att lära dig den fulla implementeringen av namn på principer och kända metoder. Man måste ha ett problem att lösa, som är mer konkret, mer "här och nu" - än bara "jag försöker lära mig bli bra". Att förstå vad ett keytrig gate-at reverb är, det är ju inget som man förstår nödvändigheten av, om det inte löser något för en själv. Sen är det ofta så att 5 ljudtekniker med 30 års erfarenhet, dom kallar fortfarande två olika metoder för olika namn. Fem tekniker, en metod, fem olika namn. Och de glömmer ofta bort, att andra inte förstår det. Steinberg säljer en video lektion som heter "Internal Mixing" som jag tycker är rätt bra. Det finns även en annan video-introduktion som heter "Mix it like a record" som inte tar upp så mycket detaljer, men ger ett väldigt bra exempel på hur en avancerad tekniker ofta tänker och jobbar i ett rock-sammanhang. Och vill man in i detaljerna och har mycket tid, finns videoprodukter ifrån företaget Multi-Platinum Production - främst angående protools (men som är direkt tillämpliga på t.ex. logic) - som i detalj visar en eller ett flertal vägar som är vanliga, inte bara i mixning utan även i flera aspekter av att göra musik på dator. I övrigt finns forum och böcker (den svenska klassikerboken "Ljudinspelningens ABC" av Lennart Zetterberg är fortfarande en toppenbok), och även färdiga flerkanals inspelningar som man kan hämta och öva sig på. Självklart finns ju även den excellenta tidningen "Studio" som tar upp många tips, idéer och ger bra introduktioner 😛

Det låter boomigt, överbefolkad botten. Speciellt bastrumman och den låga pukan. Det låter som ett kort reverb eller delay på bastrumman och golvpukan. Det blandas med att det är lite sång i bastrumman, låg sång, (kan även vara någon puka som sjunger med) så det blir bluddrigt. Hörde jag det här i min mix skulle jag direkt gripas av impulsen att prova att ta bort de låga frekvenserna ifrån ekot och strama upp gate/expander runt kaggen. Nivåmässigt låter bastrumman stor, och bred, virveln svag och mono-ig och hi-haten låter frånvarande, långt bort. De två mindre pukorna låter också "långt bort" och svaga. Nu är jag personligen förvisso van vid att höra trummor live, och något många missar är att virveln är nästan alltid betydligt högre i volym än bastrumman. Så det här låter skumt för mig. Dessutom är det pinstripe-skinn på pukorna .. fyyy. Som det är just nu skulle jag själv känna att jag skulle köra på mer som vanligt, och sen lägga parallellkompression på hela kitet för att få fram rumskänslan (med skiten i). Jag själv gillade inte shakern innan virveln, och delay-feelingen som crashen skapar känns .. ute och cyklar lite. Det är precis som våra öron vill höra vad vi är vana att höra. Och om vi ska bryta mot den "konventionen" så ska man bryta för att göra något bättre än konventionen - hur paradoxalt det låter. Shakern före virveln och delay-gatade cymbalen låter betydligt mer som ett misstag, eller slappt mixat, snarare än kreativt eller som något som berikar utöver konventionen. Så tycker jag.

Exakt. Vill dom ha "specifika" proportioner så är det ju lite deras ansvar att se till att dom får det med. Säger dom inte till leverantören att dom vill ha en viss specifikation, så kan dom ju sitta med fötterna på bordet och få in musik med 0 dbfs och sen klaga på leverantörerna. Säger dom inte till, utan är förutsatta på att få som de vill utan att ens säga något, då skulle jag dra öronen åt mig. Då kan man kallt räkna med att vanan att inte informera, utan ta för givet, går ut över många andra aspekter av samarbetet med. Jag undviker såna miljöer, ineffektiva och o-organiserade, vet av erfarenhet att såna jobbar kasst. Tänk när man ska få ut betalningen: "Men, vadå, du har väl skrivit på DV32 formulären??" brukar det heta då. Så nog ligger det i bådas intresse att samarbetet fungerar smidigt. Är du osäker, ring och fråga.

Så kanske det är. Har själv suttit och bankat tvåfyra bakom dansband i flera år, med stoppade triggade trummor. (och drömde drömmar med klick i, sovandes i bussen). I stort sett varenda danbandstrummis kör så. Själv körde jag med formgjuten skumplast, men det är många som bara tejpar fast ett tjockt lager skumplast direkt på undersidan anslagsskinnet. För, idén med dämpningen är ju inte bara att få tyst på trummorna, utan även att undvika dubbeltriggning - när skinnet sjunger lite och triggmicken skickar flera anslag-signaler bara för att trumman sjunger en aning. Ju dödare desto bättre, så jag fixade formgjutna, som passade in i hela trummans insida. Men trummandet i tung rock är ju 'aningens' högre tempo och kraftfullare spel. Kom att tänka på att den bild i mitt huvud som jag hade när jag skrev det där, var de större etablerade banden; typ Dark funeral, Mayhem och dom. Där är nog triggningen betydligt vanligare än hos uppåt-strävande band. Så sett överlag .. har du nog mer rätt. 🙂 Yep. Det var därför playbacken uppfanns .. att folk la studio-inspelningarna på hårddiskbandspelare (eller sequencer) och körde dom live på scenen. Själv tappar jag intresset när folk har en "the sky is the limit" inställning i studion, helt ointresserade om musiken motsvarar vad de faktiskt utför i verkligheten, eller hur de ska lyckas få till det på scenen. Ännu värre är de som gör saker storstilat som zätan i studion, och sen bara lirar en halvsjaskig fritidsgårdsversion av det live. Då känner jag mig jäkligt förolämpad som lyssnare. Jag vill att vad som hörs på skivan ska ha någon motsvarighet i verkligheten, annars är jag inte så intresserad. Synth och elektronika överlag är lite undantaget, för det är liksom musik som avsiktligen görs 100% programmerad. Men när man blandar genererat och spelat, med en ganska tydlig avsikt att de inte går att skilja på .. då rynkar jag på näsan. Då känns det som jag tittar på "mästerskapen i programmerad formel 1 animering", istället för att verkligen titta på formel 1. Men ... så är jag av en utdöende skola med 🙂

Ja, strecket visar vilken förändring som filtret utför på ljudet. I vissa fall, när man ställer in bara efter siffror, så ställer man in bredden på olika filter lite slarvigt, och märker inte att ett filter kan vara så brett så det påverkar andra filter som ligger i närheten med. Så, hur du än ställer in EQ - i alla fall om du kör Waves Q parametric - så är det den gula linjen som berätta för dig vilken förändring som utförs. Men så länge du inte utför några avancerade manövrer med filtret, så kan man lika gärna använda siffrorna. I 98% av fallen så stämmer dom ju överens - siffrorna och linjen. Men ska också komma ihåg att använda linjer och siffror i kombination. Om du använder en annan EQ nån gång, så kan den EQns linje se annorlunda ut än på Waves. Men det beror ibland inte på att kurvorna på de två EQ plugarna är olika inställda, utan på att de två pluggarna helt enkelt ser något annorlunda ut - rent visuellt. Så man ska nog inte använda bara siffror, eller bara kurva, för att checka vilken filtrering man utför.

Det du har gjort, är helt korrekt. Även om termen "högpass" tycks säga att allt ovanför (högre upp) än den inställda frekvensen ska passera (hög pass), och allt under den ska skäras bort, så innebär inte högpass filter att filterkurvan skär rakt av. Det du menar, är ett filter, där allt ljud från 79,9 hz och nedåt ska skäras bort totalt. Om du fått bilden av att detta är vad ett högpass filter gör, så har du fått dig en lite missvisande bild. Jag vet inte om det finns en traditionell benämning för sån filtrering som skär bort allt under en given frekvens, men jag själv kallar sån filtrering för Brick Wall filter. Det finns bara 2 st plug-ins som jag känner till som erbjuder brick wall filtrering. Högpass filter däremot, skär bort 'från och med' en viss frekvens och under den. Men högpass skär inte rakt av, utan skär diagonalt nedåt, i en branthetsgrad. Om du ställt den på 80 hz så innebär det att vid 60 hz har ett sånt här filter sänkt 3 db, vid 40 hz så har filtret sänkt 6 db, och vid 20 hz har filtret sänkt 12 db osv. På många filter så kan man välja hur brant man vill att filtret ska skära. Vanligast är 24 db per oktav, men allt mellan 6 - 48 db per oktavs branthet används. Vissa EQs, som t.e.x. Waves Q som du kör med här, använder ett lite speciellt tillvägagångssätt för att styra hur brant hög/låg pass filtren ska vara. Om du ställer in filtret som du beskrivit ovan, så får du ett ganska flackt högpass filter på 6 db per oktav. Vill du ha det mer brant, så ställer du in även filter nummer 2 på samma frekvens som filter 1, och anger att även filter 2 ska vara högpass. Då "staplar" du två högpass filter ovanpå varandra och då får du en branthet på 12 db per oktav. Gör du så med ett tredje filter får du 18 db per oktavs branthet osv. Så, med waves Q så måste man alltså stapla flera filter ovanpå varandra för att få till den branthet man vill få fram.

För min del ska jag inte svära på exakta siffror, men jag har märkt att rensa bort tom data från real-tids uppspelningen ökar antalet spår man kan få ut mer än vad jag kunde tänka mig först. Kan du spela upp 30 stereo-filer utan enorma problem problem, så kan du säkert spela upp 40, kanske 45 stereospår som mest om du rensar upp den tomma ytan. Man kanske skulle göra ett disk-test, se hur snabbt disken skriver/läser data i snitt. Har för mig det brukar ligga mellan 40-55 mb per sekund för en SATA 1

Om det är någon produktions genre där levande och syntetiska, inspelade och genererade element blandas, så pass att de blir nästan oskiljaktiga .. så är det nog slick tung rock. Fastän många tunga metal-trummisar använder sig av marknadens mer respekterade och dyra trummor, så är trummorna live ofta stoppade med skumgummi och triggas med pzm-mickar. Ljudet man hör kommer ifrån samplers, i rackar bakom scenen. Jag tror att nyckeln till att lära sig "locka fram" det moderna metalljudet har inte mycket med mixning att göra. Det finns nog ingen tekniker i världen som skulle kunna få fram det moderna metalljudet ur en ren rak mikrofon-upptagning. Nyckeln är att förstå att man sparar bara det mest karaktäristiska av den levande inspelningen av varje instrument, och blandar - t.ex. basgitarren - med 2,3 ibland 4-5 olika midi-genererade kopior av basistens spel, och det ljudet blandas med extremt processade finfördelningar av original-basljudet. När man förstår att det är så man gör, så blir det 10 gånger lättare direkt. Ett bra exempel på resultatet av t.ex. Mutt Langes produktion av Nickelbacks nya album Dark Horse. Lange gjorde sig känd för att använda monstruösa studio-installationer redan tidigt på 80-talet, och är känd för att jobba otroligt länge i studion. Och anledningen är just denna. Han behövde kunna duplicera och finfördela spektrumen i spåren i många uppdelningar, och tillsätta genererade ljud i lika många finfördelningar och allt detta processades, instrument för instrument, i flera pass efter varandra. Def Leppards ljudbild är nästan helt uppbyggd på det. Man får akta sig bara, för det har ibland en ganska svår effekt på självförtroendet. Det är lätt att man faller offer för mixningens 'auto-tuning', och att självförtroendet växer sig lika fett som ljudet blir. Men sen får man akta sig, för dem som är bra att mixa; det som man själv just lämnat .. och man både framstår och känner sig som ett fån när man kan åstadkomma superfeta och glassiga saker, men inte få ett naket piano att låta naturtroget och vackert längre. Man ställs liksom lite inför ett vägskäl.

Toppen idé, Sundborn, och väldigt storsint att dela med sig med så mycket tid och info 😆