Opus99

Oftast så är inte perfekta reverb något som finns halft om halft på burk - oavsett hur man definierar 'perfekt'. Om man käkar en smakmässigt "perfekt" avvägd fläskfilé maträtt, tillagad av en kanon-kock, så är det ganska naturligt att man tänker att "jävlars vilket bra kött han måste ha. Förmodligen kostar väl bara hans stekpanna tusenlappar .. typ". Man tänker att förmodligen är nog köttdjuren uppfödda på perfekta förutsättningar för smakrikt kött, på nåt specialfarm för kändiskockar, och inte på nån Anderssons grisfarm med nätburar och uppfödda på det billigaste grisfodret som grossisten erbjuder. Och tittar man på priset för maträtten - 5 gånger mer än på vanlig restaurang - så tycker man sig plötsligt förstå varför det kostar så pass .. etc etc Men musik och ljud - liksom så mycket annat i underhållningsbranschen -, och även maträtter, är en väl avvägd och snyggt förpackad illusion. En perfekt fläskfilé är oftast inte en relativt färdig råprodukt som man bara steker upp och serverar. Och det är samma med reverb. En perfekt maträtt är ofta en väldigt väl avvägd balans av kryddning, tillredning, smaksättning, där allt avpassas efter vart annat. En nypa mer salt, smaka av, nja .. en nypa mer kapris, smaka av .. etc. En nypa salt mindre, en nypa mer peppar, aningens mer sötma i såsen, stek svamp i stekpannan och ta sen bort svampen och lägg i köttet och stek köttet i stekfettet som bär nyans av stekt svamp .. etc. I händerna på en skicklig kock så anpassar han avsiktligen och med skicklighet alla smaknyanserna för att smälta in i varandra, gränserna raderas ut, och tillsammans bildar en helhet där matgästerna inte upplever de enskilda nyanserna som han jobbat så hårt med, utan bara känner ett intryck, en upplevelse som i sig verkar fulländad. För mig så funkar reverb ungefär så med. Det är ganska naturligt att man tänker att "det här måste vara ett reverb av guds like", och ger sig ut för att söka rätt på ett sånt själv. Men i grunden handlar det om att locka fram det, genom många små små nyanser i ljudet som tillsammans med allt runtom det ska sammansmälta och forma en helhetlig illusion. I mycket rockmusikinspelningar så blandas inspelade rumsklanger, missljud, sjungande pukor, med olika kompressions- och expansionstekniker, och tillsammans med ett, två eller tre olika reverbnyanser i olika grad .. i en noga avvägd och gradvis framprövad balans. Och i slutändan så hör t.o.m. ganska erfarna lyssnare bara "ett virvelreverb".

Yes. Vid användningen så känns en maximizer mer lik en kompressor än en limiter. Skruvar man upp den extremt hårt, så hör man att den gör ljudet lite tätare, tjockare liksom. På så sätt ökar den totalvolymen något utan att skarpheten i trummor/cymbaler mattas av lika mycket som hos en ren limiter. MAximizern har en limiter själv med, men frågan är om den är mindre nogräknad än den separata precision limitern. Ibland är det ju så.

Säg att det är en kazoo 🥰

Instämmer. Det blir lite av gumman som kom till fotograf-firman, och visade ett foto på sin avlidne make och ville dom skulle returschera bort hatten från huvet på han. Foto-killen sa att det blir nog tufft, men det kanske kan gå. Så han frågade henne vad maken hade för hårfärg och frisyr? och gumman säger "Men det ser du ju, när du får bort hatten". 🥰 Det finns ju ingenting att ta bort, liksom. Sådär låter det, så ska man råda bot på det måste du ju 'fylla i' det överstyrningen klippt bort och smetat ut. Det går bara att lindra, men även det kräver ju nån slags vansinnesredigering.

Jag med 😛 Man frågar ju för att man inte förstår vad problemet består i, eller för att få höra andras synpunkter. Man kan ju inte alltid formulera sig klockrent när man inte vet var felet ligger. Jag håller nog inte med fullt, men jag förstår hur du menar. Jag tycker nog det finns en liten generell skillnad mellan hård och mjukvarureverb, men inte nödvändigtvis så att en alltid är bättre än den andra. Men ett bra reverb behöver nog justeras i vilket fall. Nog vore det en dröm om det vore 100% färdigt alltid, men jag tror det krävs att man justerar en del. Men med det menar jag att "justera" något som redan låter relativt bra och relevant. Att behöva skruva fram ett bra reverb ifrån dåliga presets, det är inte att "justera". Virveltrumma, 808 handklapp, kantslag, hi-hat, vassa elgitarrer ... allt som har väldigt mycket metalliskhet i sig är lite av ett benchmark test för bra reverb. För att göra en lång utläggning kort så brukar jag hålla mig till korta, och ganska skitiga och nyanslösa reverb när det gäller virveltrumma och ljusa, korta ljud. Steinberg's Roomworks är kanon för det, tycker jag. Det låter ganska likt Yamahas SPX90 serie, vilket var nästan metalliska och värdelösa reverb och dom var därför perfekt för briljanta och smetiga svansar till trumljud 😛 Om inte mina öron sviker mig, så är det här inte live, utan programmerade trummor. Sen skrev du faktiskt "det virvelljud jag är ute efter ..", och det är skillnad. Reverbet gör inte virveln, eller vice versa. Första virveln på inspelningen har åtminstone 2 reverb. Ett kort och skitigt (det som får fräset och klippet i virveln att klinga ut längre) och sen ligger ett mörkt långt reverb på typ 1,5 s under det. Virveln måste komprimeras till tusen, för att få fram längden och tjockheten på den, så det bidrar till att du får den där tjocka efterklangen. Alternativt (eller i kombination) så har dom använt s.k. new york kompression. Virveln i den andra delen, vid 30 sekunder, är en rätt känd Roland sampling som har medföljande reverb i sig. Det är en väldigt processad virvel men behöver i stort sett detsamma som ovan. I många rockinspelningar/mixningar så låter man trummisen spela, och bandar honom någorlunda. Sen kvantiserar man hans audiospår, och byter man ut hans trumljud mot samplingar och mixar så att det blir 80% sampling 20% riktigt trumset. Komprimerar man hårt så får man med en hel del av rumsklangen och sjunget från det riktiga trumsetet och det kan även bidra till en del av svansen man hör, och lätt förväxlar med reverb. Ett impulsreverb är ju i princip en vocoder; det blir så bra som det ljud man blandar originalet med. Och är det en virveltrumma du vill förgylla så är nog impulsreverb inte den lättaste vägen. Folk brukar ge sig iväg till sajten Noisevault och där finns ett antal impulser. De flesta är riktigt dåliga, vissa är katastrof och ett fåtal är riktigt bra. Min rekommendation faller på Best Service Halls of Fame, samt Numerical Sounds 3 skivor med impulser. Otroligt bra. Men som sagt, impulsreverb är bra för att efterhärma, men inte för att anpassa. Anpassar du ett impulsreverb har du ju i princip förkastat den främsta fördelen. I regel tycker jag nog algoritmiska reverb är bättre. Att använda impulsreverb är mer likt preset-sökande, sökande efter den färdiga lösningen. Waves Trueverb funkar nog inte så bra på virveltrumma. Dess främsta egenskap är att det är helt ljudneutralt och väldigt enkelt och snabbjobbat. Det är nog det enda reverb jag stött på där man kan sätta ett instrument lååångt bak i ett rum och ändå ha noll färgning av klangen i ljudet. Motsatsen till Altiverb då. För att skapa illusionen av aningens avstånd i en mix, mellan en sångare (närmast) och en gitarr (längre bak) - vilket är vad reverb i populärmusik används till 90% av fallen - så behövs oftast bara 0,5 s rumsreflexer och nästan noll med svans, som inte ska färga ljudet klangmässigt alls. Truverb uppfyller det perfekt och klangen är tät som en bäversvans. Men en virveltrumma, som har en rak och ren svans, det är inte vad vi är vana att höra och gilla. Testa lite skitreverb på virveln.

Jag var lite bored, så det vart en halv uppsats Jag måste ha provat allt på marknaden 50 gånger. De enda som finns kvar i min lista och har överlevt år av kompromisslösa krav, som bara levererar och inte kräver en massa skruvande, som låter varmt och naturligt: Waves Trueverb, Steinbergs Roomworks (bra på trummor) och Wizooverb - samt i viss mån Spinaudio Roomverb M2 och Waves IR1 - det sista på grund av sitt utmärkta 1 gb ljudbibliotek. Altiverb tycker jag är bäst till postproduktion, video, film, radioteater och dylikt. Det är troligen det mest realistiska rumsreverb som finns idag, men rumsklangerna är så framträdande och färgande att det inte är i första hand användbart bara för att skapa lite neutral rymd. Att förmå Altiverb att spotta ur sig en ofärgad svans av precis det ljud man skickade igenom det, de tar tid det. Altiverb bär med sig en stor övertro, men genomför man noggranna side-by-side blindtest med andra impulsreverb så hör man att Altiverb inte står sig så starkt i konkurrensen som den allmänna oponionen predikar. De flesta gör inte såna tester, utan skaffar sig Altiverb baserat på mer hörsägen än testning, och eftersom det faktiskt är ett bra rumsklangsreverb så tycker sig folk få bekräftelse för övertron. Ibland de övriga andra impulsreverben - t.ex. Voxengo Pristine Space, SIR, Elevayta Space Boy m.fl. - de är neutrala och färgar inte impulsen. Så här kommer det ner till impulserna du använder dig av, och det lönar det sig att vara kritisk utav helsike, för skillnaden mellan privat inspelade impulser och skickligt infångade impulser är som dag och natt - som skillnaden mellan ett skitreverb och ett kanonreverb. Se till att impulsen är inspelad i samma upplösning som din seq använder sig av, och låt bli att ändra något vad beträffar EQ, utklingning etc. Undantagen är Wizooverb och Waves IR1: Wizooverbs impulse funktion färgar ljudet en del, men inte alltid på ett dåligt sätt och wizoo är dessutom väldigt primitivt på impulssidan. Waves IR1 kan däremot ändra vad farao som helst i impulserna. Man kan t.o.m. redigera fram egna impulsreverb ifrån inspelningar med hjälp av IR1. Men det stödjer bara 24 bit upplösning, och har dessutom ett statiskt delay på 11 ms. Det bör man ha i åtanke för att undvika fasmässig förklening av ljudet. Waves IR1s 1 gb impulsbibliotek är enligt min mening betydligt mer användbart för musik än altiverbs. CSR låter smörigt, fett och lite volvo 240. Man hör reverbet ganska tydligt, och att få till ett naturligt diskantfall är nästan omöjligt. Magix Variverb ligger åt samma håll, fast inte fullt lika mycket - det är varmare. Sen finns det ett gäng reverb som enligt min mening låter ganska plåtigt och ligger efter tiden. Främst Princeton Digital och Lexicon pantheon. Små fascinerande reverb med unika egenskaper är Anwida Spazio - som är väldigt mysigt och varmt - och Smartelectronix Ambience. Inte de bästa allround men ändå charmiga. Det finns en rad reverb som inte är så bra på att förmedla definition och djup speciellt bra. De låter mer som en lång mjölig svans av ljud där definitionen av avstånd inte längre inte finns med. Sonic flavour R66 är ett sånt reverb, likaså det lite "abstrakta" ArtAcoustic Reverb, Kjaerhus Classic Reverb, silverspikes reverb, och Wavearts masterverb. Sonic Timeworks ReverbX är förvisso lite så med, men är ändå det bästa dedikerade platereverbet jag provat. Plåtreverb ska vara lite så. Bra för evighetsreverb på röster. Breverb och Sonnox Reverb håller, men inte mer. De är i regel ganska hårda och kalla och liksom många av de övriga reverben kräver de tid och skruvande för att de ska komma i närheten till vad du vill ha ut. Fundera vad du behöver för något. Du kanske mest gör sånt som inte mår bra av ett kristallklart rum eller en varm diffus känsla eller sånt. Sonnox Oxford Reverb t.ex., låter oftast väldigt bra på orkester inspelningar men suger gammal hästballe på t.ex. elgitarr och rock. Rätt verktyg för rätt jobb. EDIT: det kanske lät lite avigt på vissa ställen här. Men min avsikt var inte att klanka ner på vissa reverb. Det var mera ett sätt att beskriva mitt intryck av dem, och vad de i så fall kan vara bra till. SPX90 t.ex. låter ju plåt och volvo240 så det skriker om det, vilket kan vara användbart till vissa saker och mindre bra till andra.