Opus99

Måste nog instämma med John lite. Vi har moderatorer som inte många klagar på speciellt ofta. Låt dom göra bedömningen i såna här fall. I allt större mängd så börjar vi se människor skriva "ursäkta min dumhet om jag förstår fel" eller "säg till om jag ställt en galen fråga" eller "ledsen om jag är korkad, men jag fattar faktiskt inte" och andra dylika formuleringar redan i trådarnas frågeställningar. Det är tydligt att folk är ganska oroade över att bli anfallna, att en helt naturlig fråga upplevs som att blotta strupen och göra sig tillgänglig för fördummande. Jag gillar inte den utveckligen. Alla har vi saker vi funderar och undrar över, och hånar man någons kunskapsnivå (ja sånt förekommer här), så kan man ju betänka att man själv låg under den nivån, för inte alltför längesen. Alla har vi saker vi inte vet eller inte förstår, och ingen vill bli mobbad för att man frågar om något man inte känner till. Det vill inte jag, inte du, ingen annan heller.

- Jag va med en tjej igår natt, skitläcker ... hornist. - Aha. Men hur vet man att nån är hornist? jäkla putmun eller? - Nja, när hon kysser en så kör hon upp knytnäven i röven på en

Sen ska man komma ihåg att mastringen var helt annorlunda då. Nivån av kompression och limiting var bara en bråkdel, kanske en femtedel, av vad den är idag. Sånt bidrar definitivt till att så mycket "smälter ihop" eller "grötar ihop" idag.

Söndag ska man på med kostymen, kamma sidbena och gå i kyrkan kl 11, era jäkla syndare 🙂

Den röstar jag på med. Det är faktiskt en enkel gratis-variant av Roger Nichols InspectorXL plug-ins, och dom är toppen, tycker jag. Inspector finns på Roger Nichols Hemsida, man måste ange e-posten för att få ladda ner den gratis, men jag har aldrig blivit tokspammad från Nichols personal så .. det är nog bara göra det. http://www.rndigital.org/inspector.html

Du är nog inte så blind som du kan få uppfattningen av. Vi människor är ju lite så, att vi kan säga "jamen vadå, det är ju skitenkelt ju", vi vill briljera lite, när vi i verkligheten var precis lika förvirrade själva i början. Sanningen är nog den att det finns nästan inga tekniker som riktigt ser hur det här funkar framför sig i fullständig detalj. De som varit med längre, har lärt sig, med tiden, från några böcker, och en massa experimenterande, vad som ger vilken effekt panoreringsmässigt, och det finns några få grundprinciper som man kan ha i huvet, hjälpa en att förstå vad som funkar bättre än annat. Men annars ser/förstår vi inte så mycket mer än så, och vi får trixa och testa precis som du. Så är det för alla, även för superstjärne-ljudkillar. Mono betyder 1, stereo betyder 2. Om du tar ett spår med inspelad sång, gör en kopia av det (så du nu har två precis lika sångspår) och panorerar originalspåret fullt vänster och kopian fullt höger, då får man inte stereo, utan man får mono likafullt. Tekniskt sett är det stereo, men det låter likafullt mono. Det beror på att båda spåren är exakt likadana, man kan säga att de tar ut varandra, och då bildas inget såndär "fantom-bild" i hjärnan. Slutsatsen borde bli att ju mer olika de två spåren är, desto bredare blir stereoeffekten. Om du lägger en basig tuba i vänster kanal, och en kvittrande flöjt i höger, då får du nästan så bred stereobild som man kan få, för att skillnaden i ljudet mellan kanalerna är så olika. Om du står i naturen och hör en fågel, så kan du peka på vilket träd den sitter i, för om den sitter i trädet till vänster, så är ljudet som kommer in i ditt vänstra öra lite högre och lite annorlunda än ljudet som kommer in i ditt högra öra. Så hör man "riktining" och "bredd" ... så funkar stereo. Om två ljud däremot är ungefär lika starkt i båda öronen, och inte har några större skillnader mellan sig, då upplevs det som ljudet kommer rakt framifrån, i en smal riktning. Mycket därför blir det "mono" om man panorerar ut två exakt likadana ljud åt sidorna. Men det du försöker göra, är att använda dig av två nästan likadana spår (inte helt lika, men nästan) och få en riktigt bred stereobild av dom. Som jag hoppas du förstår så försöker du åstadkomma något som rent fysiologiskt nästan är motsatser: jättebred stereo, av 2 nästan lika spår. Om du panorerat ut dem max till vänster och höger, så har du i princip så bred stereobild man kan få - ifrån det grundmaterial du använder dig av. Vill du få ännu större stereobild, så kommer du inte undan: du måste öka skillnaden mellan spåren, eller tillföra mer material som ökar skillnaderna. Du måste öka skillnaden mellan spåren på ett sånt sätt som behåller intrycket av att man lyssnar på ett ljud. Det är en svår balansgång, och det finns inte alltför många "standard"-trick man kan göra, utan man får ofta testa och trixa. De flesta som pysslar med ljud såhär, har ofta väldigt egna och särartade idéer och trix om att bredda - liksom små älsklings-idéer som de gärna berättar om, men utan att egentligen berätta exakt varför det funkar. Att öka pannoreringen, genom att använda sig av stereobreddare funkar nog bara halvtaskigt här. Och det är det här som dom inspelningar du vill efterlikna har lyckats med. De har hittat ett sätt göra skillnad på spåren, förmodligen med flera olika verktyg, som riktigt får sångspåren att fylla upp hela universum. Ett sätt du kan börja prova med, är att lägga ett mycket milt mono-chorus på ett av spåren (inte stereochorus, mono chorus). Det som händer om du gör det är att det blir aningen mer skillnad mellan de båda spåren, tack vare den svajande chorus effekten. Då ökar upplevelsen av stereo. Andra saker man kan göra är att lägga ett kort reverb på båda spåren, ett reverb med tydlig stereo-separation, man kan använda korta ekon, man kan använda sterechorus, stereofaser, flanger, passiv effektläggning, man kan använda fas-tricks, man kan använda M/S tricks .. viss mängd EQ osv. Man kan även använda sig av en tredje sångtagning och lägga den i mitten osv osv. Använd små diskreta medel, inte tydliga saker. Det är i princip lätt att få ut stereo-bredden på det här sättet, men konsten är att få det brett utan att låta konstigt. Det är oftast det man lyckas med när man experimenterar: man får ut bredden, men samtidigt låter det konstigt. Lyssna gärna i hörlurar när du experimenterar med det här, för lurar avslöjar stereo och fas bättre än högtalare. Hoppas det här hjälper lite 🙂

Kanske checka någon av Martin Beck eller Wallander filmerna. Lär nog finnas, men det lär nog vara kort (tidsmässigt) också

Känner mig träffad 🙂 Det är väl bara mitt sätt att säga att .. liksom sätta emot, att jag tycker att verktyg är olika, även om man skulle kunna använda alla EQ till att åstadkomma samma effekt. Att en EQ som får mig att omedelbart åstadkomma en effekt som är bättre, är ett bra verktyg, för mig, och att andra inte är lika bra på samma sätt, för mig. Jag brukade testa det, testade att använda bara Waves gråa pluggar, bara waves rennesans-pluggar, bara nomad factory, bara sonnox .. osv. Mixade samma låt med enbart en viss serie, blev 5-6 mixar av samma låt, och så såg vilka val jag valde beroende på vilken serie jag använde. Skillnaden av vilka inställningar jag valde var ganska stor, och skillnaden mellan mixarna blev relativt hörbar, och då är jag ändå riktigt vaken angående att mixa med öronen och inte ögonen. Så jag tycker det känns mer stjälpande än hjälpande att tänka att alla verktyg kan åstadkomma samma sak. Det är för svart/vitt tänk för mig, och den som tar med sig det och predikar att det är så kommer ju att bli sedd på som en kuf av den stora massan - åtminstone som det är idag. Sen att en EQ måste vara exakt .. tja .. det måste den kanske inte. Men jag tycker det känns som en väldigt bra egenskap. För mig känns det som att det vittnar om att tillverkaren verkligen har testat igenom och fixat sin plugg riktigt bra.

Bästa brusreduceringsalgoritmen jag har träffat på, är den som Magix använder sig av, främst i Magix Samplitude och Sequia. Med den blir det ganska bra. Brusreduceringen i cool edit är inte fullt så rolig. Det finns ett par brusreduceringar, som t.ex. Bias Peak Soundsoap och Waves Z-noise som är mitt emellan bra. Brusreducering är en jäkla konst, för att lyckas bra. Så jag tror nog du fått till ett förhållandevis bra resultat ifrån din erfarenhet och de verktyg du har till hands. Jag är ingen expert alls heller, men jag har aldrig hört en brusreducering som fått mig att säga/känna "yes, såhär ska det vara" heller. Finns en kul historia om en gammal dam som kom in till en fotofirma och ville att dom skulle retuschera bort hatten från huvudet på ett foto av sin avlidne man. Fotofirman sa att det är ett jäkla jobb, men det kanske kan gå. Så han undrade vad hennes man hade för hårfärg och frisyr och så? och damen tittade förvånat, och sa att "jamen det ser ni väl, när ni får bort hatten". ☺️ Ofta är det så att när man får bort bruset så hör man hur dåligt originalmaterialet under bruset faktiskt låter. Det är inte så att det låter önskvärt när man får bort det som är oönskat, utan ofta så är det önskvärda i ganska dålig kondition därunder, och då är det lätt att man tror att man gjort ett dåligt jobb med brusreduceringen.

Kan vi inte hålla oss till saker som hjälper, snarare än förvirrar istället? Om jag ställer in en EQ att sänka 6 db vid 2000 hz med en bandbredd på 1 oktav, och spektrumkurvan visar att jag får ut exakt den effekten, då tycker jag att det är en bra EQ. Det är väldigt få EQ pluggar som sänker precis 6 db vid 2000 hz med 1Q om man ställer in den att göra det; det är faktiskt ganska tydlig skillnad mellan olika märken och modeller på det sättet. Så pass "exakt samma sak" är alla EQ pluggar. Man kan flytta 40 ton gods med en långtradare eller en flakmoped. Det är fullt möjligt på båda sätten. Men att säga att det spelar ingen roll om man använder en flakmoppe eller en långtradare .. då förvirrar man ganska rejält.

Endast för att skära bort frekvenser, och om du skär så ska inget ljud bortom den frekvensen höras? Det du beskriver är vad jag kallar Brickwall filter, om jag inte tolkar dig för bokstavligt. Jag känner till 2 st EQ pluggar som erbjuder brickwall: UAD Cambridge EQ och Wave Arts Trackplug 5 Om det är hög och lågpass filter i övrigt tycker jag att Fabfilter Simplon är bra, och överlag tycker jag Sonnox Oxford EQn skär riktigt stabilt och pålitligt.

Känner också igen mig i det här, väldigt väl. För min del, har jag lyckats komma fram till att när en låt utövar den här tvetydigheten på mig, så beror det ofta på att något med låten inte stämmer. Ofta är det t.ex. en trummis som är tung i arslet och en sångare/leadgitarr som driver som attan .. alltså något liknande, i dom områdena. Att utförandet i sig självt är lite väl tvetydigt och spritt. Det gäller lika ofta datorprogrammerade arr. Där kan man ofta finna ljud som ligger lite "efter" eller lite "före", speciellt ibland samplingar och loopar. Det kan även röra sig om instrument som har olika "energi". En bas kan ha ett jävlaranama i sig fastän den bara spelar en "boomm" ton här och där, medan andra saker låter lugna, passiva och coola fastän de spelar mycket mer och fortare. Går man ner på riktigt små detaljer så kan även melodi-slingor och basgångar och annat motverka varandra energimässigt och uttrycksmässigt. Så om jag har kontroll över såna element, då är det där jag börjar leta efter problemen, att göra saker mer parallella, mer uniforma. Tyvärr kan det bli lika tvetydigt om elementen i låten är för uniforma, att låten liksom inte får något annorlunda uttryck i högre eller lägre tempon. Låten, och utförandet av den, måste liksom 'vilja ha' ett tempo i sig själv. Annars kan det även vara så att jag hört låten för mycket, eller så kan det faktiskt bara vara så att det faktiskt är svårt att bestämma sig. För mig är det vanligt att när jag börjar tröttna på låten, vilket man gör efter ett par dagar, så vill man höja tempot. Man blir avtrubbad, insnöad, och tänker inte på hur låten kommer att upplevas av den som bara hör den en gång, eller lyssnar på den någon gång då och då. I såna fall brukar jag köra ut låten till MP3 eller annat. Så låter jag den vila, lyssnar inte alls på den, i .. ja, ju längre desto bättre. Har jag möjligheten kan jag vänta i 2 veckor, och jag försöker att aldrig ens tänka på låten överhuvudtaget under den tiden. Lägger filen där jag aldrig ser den, tar mig några rejäla fyllor, jobbar på helt andra saker .. allt för att glömma. Brukar sätta upp en påminnelse i Outlook, så jag ska bli påmind. Sen, när jag hör den igen, då brukar jag väldigt lätt känna om den ska upp eller ner lite. Hoppas det här kan bidra med några tankegångar. Lycka till 🙁 PS. själv tyckte jag den långsammare kändes en smula bättre. Spelet är så tajt och precist, så det långsammare tempot tyckte jag fick ut lite mer "sug", lite mer tyngd och eftertryck. DS

Inget mickskåp här. Mina ligger i en skokartong, försedd med tunt skumgummi på insidan. Kondingmickarna ligger i fodrade penn-fodral (tyg), och vissa av mickarna ligger i sina original-askar, så inte mickarna ligger och rullar/slår mot varandra om man flyttar lådan. Shure SM57 (5-6 st) 57 funkar till det mesta. Den låter aldrig helt perfekt men aldrig riktigt dåligt heller. En arbetshäst helt enkelt. Mina har fått närstudera virvel och pukor mest. Har även en äldre 57 prototyp som jag tror heter 545, som låter aningen dovare. Beyerdynamic M420 (5 st) Dynamisk supercardioid, gjord för pukor. Är riktigt små, låter bra för penningen, låter väldigt klart, nästan hårt, och minimerar läck utmärkt. Calrec 1050CB (2 st) tänkt till överhäng. Enda kondingpar jag hört som fångar ett rum bättre, är Neumanns KM modeller. Dom här låter stort, nästan fett, perfekt balanserat mellanregister. Motsatsen till AKG nästan. My darlings. Funkar bra på nästan allt, utom det som ska låta litet. Shure SM58 Samma för 58 som 57, för livebruk, sång, lite whatever Shure SM57 Beta låter typ samma som 57, med smalare riktning, så den har fått höra virveltrumma väldigt mycket AKG D112 Bästa kaggemick jag provat to date. Gammal, men ack så bra. Funkar till det mesta lågfrekventa med. AKG D330BT Ärvde från farsan. Ingen aning om var den kommer ifrån, men den har funnits i hemmet sen åtminstone tidiga 80-talet. Väldigt väljudande och mångsidig, passar till nästan allt. Lite ilsken diskant dock. Har hög- och lågpass filter direkt på micken. Tung dessutom. AKG C1000S tänkt för sång. Skarp, basig, låter Hi-fi, väldigt bra för att fånga upp siblians och de väsande "nära", pårriga, karaktärerna av en röst. I övrigt ganska mättat ljud. Bra för den som vill ha färdigprocessat sångljud utan att krana, men ingen favorit för mig. +5-6 st enkla okända dynamiska mickar Två uppsättningar triggmickar för trummor Yamaha DTx-20 (6 st) DDrum AT DT20 (1 för virvel, 4 st för puka, 1 för kagge, 1 ddrum tube) Triggmickar fästs på- eller nära trumskinnet, fångar upp skarpa transienta ljud och signalen används oftast för att skickas till en audio-to-midi konverterare, typ Ddrum brain eller Alesis D4/DM5 o dylikt. Därifrån kan MIDI signalen skickas till sampler eller annat som triggar det ljud man vill ha. Yamaha mickarna är äldre och är fäst med silikon på trummans sarg, och Ddrum AT har komplett skruvfäste för sarg, och var ett enormt lyft när dom kom, nästan ingen dubbeltriggning alls. Man kunde spela som vanligt, och slapp spela som en trummaskin. Hatobjekt: Sennheiser MD421, så överskattade. Många tekniker har satt dom på mina pukor nästan som rutin, och det var bara byta ut, direkt. Jag drog i handbromsen på en gång. Dom låter dovt och Bånkigt, gammalt, även om dom iofs inte är de värsta som finns.

Jag tycker vi måste ha en forumfest någon gång, och supa Claes under bordet och få han att skriva på ett fett rabatt-avtal - typ 90% rabatt - för forumets medlemmar 🙁

Fylligt, nära och bra ljud tycker jag framför allt hänger på bra råvaror, bra inspelningar eller bra ljudkällor.

Lavalampa

Egentligen blir det ju samma problem den andra vägen också. Tycker man att man har riktigt "korrekta" högtalare, så kommer det ju att låta annorlunda för de flesta andra vanliga lyssnare .. och dom kommer att tycka att man är en dålig mixare som borde öva mera, säga att den andra mixaren (ni vet han som brassar på med massor av bas och diskant) är ju betyyydligt skickligare. Mixaren kommer att bli snor-förbannad och gorma åt dom att köpa rätt grejor istället .. och de förstnämna kommer att "jamen shååååre, skyll ifrån sig på apparaturen bara" och mixaren kommer att spräcka en artär 🙂

Generellt sett tycker jag att det ska vara stadiga drivrutiner, att det ska ha låg latency och låta tillräckligt bra. Tidigare hade jag ett väldigt billigt ST Audio kort, och drivrutinerna till det kortet gjorde användningen väldigt ömtålig. Om man ansträngde kortet (körde många mjukvarusyntar med låg latency) så kunde kortet ibland gå över i ett läge där det lät som en gammal mono-radio som knastrade ohyggligt, även vid låg belastning. Då räckte det inte med att stänga och starta om Cubase, utan jag var tvungen att starta om datorn. Andra gånger kunde den ostadiga drivrutinen orsaka att cubase fick lite halv-spatt med, och hängde sig om man ansträngde systemet över en viss gräns - en gräns som definitivt inte maxade processorns arbetsförmåga t.ex. Så stadiga kort (bra kombination av hårdvara/mjukvara) är ett stort plus, för då funkar det som man tycker att det ska funka: problemfritt. Låg latency är en kombination av stark och välinställd dator, men det är inte helt frikopplat från ljudkortet och drivrutinen som tillverkaren gjort. Sen hur det låter, det är mer en kostnadsfråga än något annat. Men bra kombination av hårdvara/mjukvara, där är mina erfarenheter (och de omdömen jag hört) störst för märkena RME, Motu, Echo och M-audio. Protools systemet lär vara ganska bra med, men där har jag inga större erfarenheter. De dyrare systemen, som Lavry, Apogee, Lynx, Benchmark osv (ligger från 15,000 kr) där ska ljudet vara riktigt bra, men användningen (stabilitet och latency) har jag ingen erfarenhet av. Ett bra ljudkort, tja .. kanske ett kort som har de inputs/outputs man behöver, kanske mic preamps som duger, med stadiga drivrutiner och låg latency, som låter helt okej, för ett pris man har råd med. Det är nog ett bra ljudkort. Ibland föreställer jag mig ljudkort i 3 "klasser". De dyrare systemen som nästan enbart etablerade företags-orienterade verksamheter använder sig av, som ligger från 15 papp och uppåt, sen finns medelklassen, som ligger från typ 3-4000 upp mot 12000, och sen finns de "prisvärda" korten från några hundralappar till 1500-2000 kr. Hur mycket något kostar beror ju också på hur pass mycket grunkor det finns på det med. Ett "prisvärt" ljudkort med 16 analoga utgångar kan ju mycket väl kosta 5000 kr t.ex. Mer grunkor = mer pengar.

Jag tycker det låter helt okej. Rent och bra. Hi-haten låter lite nära och kaggen låter aningen svampig. Att skära bort lite djup botten (under 80 hz) brukar ibland få fram klippet i kaggen). Överlag så tror jag du kan prova att skära bort lite bas, på alla spår. Sätt ett filter som skär bort lite bas och dra det sakta uppåt i frekvens så hör du gradvis när det börjar låta mindre bumlig svamp och mer klart och tydligt klipp. Med "fetare" så tror jag du menar att du vill trummorna ska låta lite längre, inte vara så korta och nakna i ljudet utan låta lite mer stort rockiga. Om jag tror rätt, så skulle du kunna prova passiv kompression - eller new york kompression, invisible compression eller vad man nu vill kalla det. Traditionellt sett så gör man såhär: # Gör en kopia av varje trumkanal/spår (dock inte cymbalspåren) # Lägg en kompressor på varje kopia, och dra på rejält med kompression. Nästan full spätta. Tanken är att trumman - på det komprimerade spåret - inte ska låtaa "baff" utan typ "baaaaaf". Det ska nästan inte vara någon dynamik alls. # Lyssna nu på original kanalen/spåret (den utan kompression) och höj sakta upp spåret som är komprimerat, tills de två tycks smälta samman som ett ljud. Då får du en naturlig attack, plus en riktigt tjock efterklang. Sen kan kompressionen behöva justeras så att det låter som du vill, och det låter förstås allra bäst bakom hela bandet, och inte bara för sig själv. Det finns flera sätt att tillföra sån här kompression på, men det här är den gamla originalmetoden. Vet ju inte helt säkert vilket program du använder, så jag tog det säkra före det osäkra. Testa och experimentera lite, och se vad som händer 🙂

Ett väldigt enkelt och snabbjobbat mastringsprogram är T-Racks från IK Multimedia. http://www.ikmultimedia.com/t-racks/videodemo/

Ja, flickvän och hemstudio går inte alltid ihop så bra. De två brukar stjäla tid ifrån varandra, men man får köra lite på lagom-gränsen så ... kan det funka. Högtalare kostar lite, men glöm inte att högtalarna är ditt enda sätt att höra hur det som finns i burken låter. Så det kan vara värt det. Som med all elektronik så är det väl i princip så att pris och kvalitet hänger ihop någorlunda, men inte helt och hållet. Många här på studioforumet sitter och lyssnar i relativt små rum, och då är det ingen större poäng att använda sig av t.ex. stora kostsamma högtalare. I små rum är det ofta bättre att lyssna på en måttlig volym och använda små till medelstora högtalare, för då påverkas inte ljudet av rummets klang så mycket. Små rum kan inte återge basen så bra heller, och då är det ännu mindre idé att köra stora kraftfulla högtalare. Så, priset behöver inte bli så våldsamt. 🙂

Välkommen 😳 Är man musiker så är inspelning och rattande riktigt tråkigt och tröttande. Det är inte konstnärligt arbete, så ... jag kan förstå hur du menar. Är man ny, så är nog Cubase LE eller Cubase Studio fullt dugligt. Det finns även ett riktigt bra program från Steinberg som heter Sequel. Cubase har ett mer "studio" liknande arbetssätt, det är mer rent tekniktänkande där, och ett arbetssätt där flexibilitet är högt prioriterat, medans Sequel går mer pang på rödbetan och får fram bra resultat fort, med lite mindre "onödig" flexibilitet. Det finns ett flertal program att kika på och välja mellan. De mest populära - förutom cubase - är nog Apple Logic (finns bara för macintosh), Protools, Sonar och Ableton. De flesta musikprogram i dagsläget är riktigt mogna och kompetenta, och alla klarar i princip att göra samma saker, så det viktigare är nog att man hittar ett program där man känner sig "hemma" så spontant som möjligt. Det jag saknade på din inköpslista är lyssning - högtalare och/eller lurar. Förslagsvis bör du kanske sikta på att inhandla både lurar och högtalare. När man spelar in, t.ex. sjunger eller spelar gitarr via mic, så brukar man lyssna till musiken - som man spelar/sjunger till - genom hörlurar, för annars måste man lyssna genom högtalare, och då kommer musiken från högtalarna med på inspelningen med, det hörs tydligt i bakgrunden. Aktiva högtalare är enklare, än passiva. Aktiva betyder att förstärkaren är inbyggd, annars måste du ha en förstärkare separat. Effekter kan vara ett plus i kanten, men med datorn som inspelningshjälp är det nog vanligare att man använder datorn för att lägga till effekter efter att inspelningen är gjord. Vissa kan använda kompressor direkt på sångmicken vid inspelning, för att skydda ljudnivån från att slå över, så det distar. Vår röst - när den spelas in nära en mikrofon - har ett jäkla starkt volymomfång, stor skillnad mellan svagt och starkt. Ibland vill man kräma på i sjungandet och en del tycker det känns tryggt att det finns en kompressor som ligger där och dämpar ner de allra värsta topparna, och hindrar inspelningen från att dista. Men många kör även helt rent, så .. prova båda sätten och känn vilket som passar dig. Kompression på sång brukar man i slutändan tillföra efter inspelningen är gjord, om sången är för vild i volymen. Hoppas du kommer igång snart, så vi får höra lite sköna toner. Och på detta förum, som alla andra, så får man många tips. En del är riktigt bra, andra tips man får kan vara förvirrande, och i många fall måste man välja bort andras rekommendationer och köra på det man känner passar en själv - oavsett om det anses vara bättre eller sämre av den stora massan. Så, välkommen till helvetet .. mooaaahahah

Sound on Sounds recension av Yamaha DM-1000 bordet nämner samma sak, att preampsen låter bra, men är lite för veka för att orka få upp signalen hela vägen. Det kanske är så även på 02R

Waves S1, Brainworx BX Digital, BX Hybrid och BX Digital, Sonalksis har en bra, och Izotope Ozone har en 4 bands breddare

😆😆 bestämma sig? alltså - nej det går inte att panorera mer 100% ja - det går att med fastrick uppnå en effekt som gör att ljud kan låta som dom kommer från lite alla möjliga konstiga håll men det är inte panorering och det var väl det du egentligen sa opus? 😉 Det var hennes uttryck jag svarade på, märker jag nu 🙂