Opus99

Det är fullt möjligt. Panoreringsreglagen är som volymreglagen. 100% left/right panorering innebär helt enkelt att allt ljud i den ena kanalen hamnar i vänster högtalare, och allt ljud i den andra kanalen hamnar i höger högtalare. Ifrån det här så bildas en full stereobild - förutsatt att ljudet på de båda panorerade kanalerna är någorlunda lika. Det blir en full stereobild, och inte bara "en i vänster och en i höger" på grund av ett psykoakustiskt fenomen. Man kan säga att hjärnan "slår samman" de båda ljuden till att bli "ett ljud". Det här brukar tekniker kalla fantom-mitten, eller fantom-center. Det låter, för öronen, som det finns ljud rakt framför en, mitt framför en, medan det i verkligheten inte kommer något ljud därifrån. Det är en illusion. Om man ökar stereobredden ytterligare, vilket man enklast gör med plug-ins, så förändrar man ljudets karaktär så att det låter bredare, snarare än att själv panoreringen ökar - för det går inte att ordagrant "panorera" mer än 100% höger/vänster. Man tillför en effekt till ljudet som gör att hjärnan "uppfattar" ljudet som bredare; man ökar skillnaden mellan vänster och höger kanal. Då blir det snarare så att fantom-mitten blir lidande och man upplever det ibland som ett "hål i mitten", om det är för hårt panorerat. I vissa fall (beroende på högtalarna placering) så kan extrem panorering ge upphov till oanade psykoakustiska effekter. Ibland låter det nästan som ljudet kommer bakifrån en själv, eller inifrån själv huvudet, eller långt långt utanför högtalarna. Det är skillnader i fas som blir extra tydliga som orsakar såna effekter. Men oftast låter det mest märkligt. Musik som låter så bred som jag tror att du menar, låter väldigt stor, massiv och fylligt bred. Det är mixning, och ibland även ett fåtal små trick, som gör att man kan få musiken att låta så stor. Det kräver en mixning för att få fram den effekten och det är sällan man kan tillföra den efteråt - t.ex. genom mastring. Att få musiken att låta så bred, är lite av en konst i sig själv, som allt annat, och beror på många och små detaljer som måste samverka. Det är en illusion 🙁

För mig, är drogbruk en längtan efter lindring .. en lindring emot ett problem som man upplever här och nu. I de enstaka fallen, och med ett långsiktigt mål etablerat, så kan de vara en hjälp i sig själva - t.ex. en värktablett mot extrem huvudvärk eller benzotablett mot ångest. Men utan långsiktigt mål om att lösa problemet i sig självt, så är droger bara en kortsiktig lindring, som i det långa loppet ger upphov till större problem än de löser för stunden. Att sen folk får för sig att droger gör det ena eller det andra med en, som kan vara positivt på det ena eller det andra sättet, det har man hört. Jag minns Trafikmagasinet, där man lät vanliga svenssons dricka olika mängder alkohol, sitta och låta den verka, och sen göra en känslomässig uppskattning över hur pass bra de trodde de skulle klara att köra en hinderbana med koner. Samma hinderbana de just provkört som nyktra. Så gott som alla gjorde uppskattningen att det skulle nog gå ungefär lika bra, eller en mer optimistisk uppskattning än de gjorde när de var nyktra. Men likafullt visade verkligheten på exakt det motsatta förhållandet - de körde mycket sämre, medan övertygelsen var svår att rubba: de var nästan lika bra bilförare berusade som nyktra. Den övertygelsen släppte förstås, ju nyktrare de blev 😉 Jag tror man ska vara försiktig med att göra observationer av vilka effekter droger (i alla former) utövar på en, när man själv är under påverkan. Verklighetsuppfattningen rubbas ofta mer än man förstår eller märker själv. Så ser jag på saken. Jag har aldrig använt eller provat mer än lite morfin (smärtlindring på sjukhus) samt vanligt feströka ibland och alkohol. (om man inte räknar in kaffe förstås). Jag lär nog aldrig prova annat/mer heller. Min anledning är dels den ovanstående, men mest är det av andra, ännu mer personliga skäl. Det är dock min ensak och inget som andra ska förhålla sig till om de vill ta beslut om att testa eller använda.

Känner igen det där, man får ha lite överseende med det. Det är samma sak med 15-åringar som kommer in på musikgymnasiet, med 19-åringar som kommit in på musikhögskola .. 18-åringar som nyss fått körkort och högljutt kommenterar andras bilkörning i trafiken "Amen använd BLINKERS ditt jävla pucko!!" .. osv. Gillar man inte nybakade SAE studenter, då ska man hålla sig ännu längre bort ifrån de som gått Piteå 😉 Det är en stolthet, en glädje, ett nyvunnet självförtroende och en känsla av auktoritet. Pragmatism. Dom vassa kanterna slipas av mot verkligheten med tiden, sakta men säkert, och det är ganska motigt känslomässigt när det sker. Det hemskaste är när man får sina första smakprov på att berömmelse, idolskap och få sin bild i tidningar inte alls har något med kvalitet och faktisk förmåga att göra; att det finns gott om riktigt bra talanger runtom oss i våra egna hemstäder som aldrig får sin bild i tidningen eller sitt namn omtalat, och ändå är bättre än de största av de amerikanska namnen. Man får ha lite överseende för deras nyvunna religion i stunden bara 🙂

Svårt att säga hur man blir musikproducent. Begreppet är ju så jäkla olika, beroende på vem man frågar med - musikproducent. Det är också en fråga om "musikproducent" är yrket du vill använda för att dra in pengar till din hyra och mat, eller om "musikproducent" är vad du vill att andra ska se dig som, socialt. Eller kanske är det båda två .. I livet finns det två sätt att inhämta sina pengar, sin livsnäring på: endera inhämtar du dina pengar ifrån andra människor själv, eller så jobbar du åt någon som inhämtar pengar ifrån andra och delar ut till dig (du är anställd). En musikproducent kan vara båda dom två, så det är svårt att säga hur man blir så. Nyckeln är ju att göra sig användbar för andra, för allmänheten eller för någon som jobbar mot allmänheten och behöver en assistans, som t.ex. du kan erbjuda. Denniz pop t.ex. han jobbade åt någon annan. Han gjorde inte sin musik och sen stod på Hötorget och sålde den direkt till allmänheten, eller gick till skivbutiker och sålde sina färdigtryckta skivor direkt - vilket han iofs kunde ha gjort. Utan han jobbade åt någon annan, som sålde musik och gav en del av den vinsten. Grovt förenklat, men sant. Han jobbade åt Jive/Zomba, ett skivbolag med säte i USA. Dom ägde halva hans studio och dom gav honom uppdragen att göra radiovänlig musik av råa kompositions-idéer. Men Pop var inte musikiproducent för att han ville omgivningen skulle få se honom som sån, utan han var ganska mediaskygg, totalt o-cool, o-häftig, och ville hellre vara ifred med sin tjej och studion i källarn. Så .. vad du än vill åstadkomma, om du vill "bli något" socialt, eller använda musikbranschen som gödkalv för levernets skull, så handlar det om att antingen göra själv och sälja, eller göra sig användbar/attraktiv inför någon annan som redan gör och säljer. Tänk på det om du siktar på utbildning osv, för det är i det här mönstret du kommer att hamna i slutändan. 1. Gör själv och sälj själv 2. Bli användbar eller nödvändig för person/företag som redan gör 1

Det finns ljud effekt CDs man kan köpa, och dom är ofta kategoriserade efter typer av ljud - t.ex. bilar/trafik, natur/väder, människor, sportljud, kontorsljud, krig osv. Dom effekterna är ofta ganska bra, men behöver lika fullt redigeras lite för att passa in så dom inte märks, så att säga. Jag har sett/hört om en serie skivor som heter Hollywood Edge som lär ska vara känd och omtyckt. Jag behövde ett läskigt vindljud en gång för bakgrundmusiken till en teaterpjäs som jag stod för musik/ljud till, och i brist på tid så greppade jag DVDn med filmen Alien, och Aliens (2an), för där finns ett läskigt vindliknande ljud och klippte helt enkelt ut det. Så länge jag inte tjänade en massa pengar på det tyckte jag det var okej. Många ljud kan man faktiskt gräva fram ur sin näromgivning. Ljudkillar som sysslar med film gör ofta så. Om hjälten använder en speciell Beretta modell som pistol i filmen, så anlitar dom helt enkelt en vapenexpert, och ber honom avlossa precis en sån - i olika miljöer som "vardagsrum", "utomhus i en skog", "utomhus i stadsmiljö", "i en gångtunnel", alla dom platser som hjälten ska skjuta sin Beretta i, i filmen - och använder sen dom inspelningarna i filmen. I svenska filmer ser man ofta att filmning och ljudinspelning är separat - t.ex. att en volvo 850 (som har en viss klang) ska ta en snäv kurva i hög fart. Då filmar man det och spelar även in ljudet. Sen gör man ett till pass med bilen, och det måste vara samma bil, samma sort, samma ljud som den verkligen har, där föraren kör likadant som han gjorde vid filmningen, och nu kan man ta upp bara ljud, man kan stå närmare med mickar utan att hamna i bild osv. Sen tar man bort originalljudet och lägger dit det närmickade ljudet istället. Så man kan göra sånt här själv riktigt bra - såvida man inte bor i sverige och behöver några kanon-skott, då kan det bli lite omständigt 😄

Jag tror att du måste ställa in det i Steinberg ASIO Multimedia Setup först, att tala om för ASIO rutinen vilka in- och utgångar den ska ta med. ASIO Multimedia Setup hittar du i startmenyn, under Steinberg. Sen lär nog fler utgångar dyka upp i Inputs/Outputs och External FX ruttningarna i VST Connections. Latencyn sköter Cubase ganska bra, men om du vill kan du även mäta latencyn och ange den manuellt (förutsatt att den är konsekvent) i bl.a. External FX fliken i VST Connections. Om Cubase ändå inte visar dig fler in- och outputs i VST Connections, så kan det vara möjligt att dom blivit dolda. Kolla i så fall i menyn Devices > Device Setup > VST Audiobay och se efter under Inputs och Outputs om det finns några användbara där som står markerade som NO under Visible.

Mm, åsikterna lär nog variera här .. själv tyckte jag det kändes som att Superior 2 var betydligt mer "färdigt out of the box" än DFHS. Jag får den där känslan man får av TV shop, att typ .. hur bra är den där grejen... egentligen... och svaret är nog att det dom visar att man kan göra med grejen i TV är nog det absolut ultimata man kan hoppas på att åstadkomma med den. Den känslan fick jag av superior 2 .. att det går nog inte att få till så mycket bättre än vad det är från början, och börjar man skruva så är risken snarare att man förvanskar och försämrar .. om man inte är väldigt noggrann. Så kändes det för mig.

Jag har Toontracks DFH och DFH Superior (med alla variationer) sen tidigare, och såg fram emot Superior drummer 2, men jag blev besviken. Det var en förändring, och i synnerhet cymbalerna var lite "närmare" och mer livfulla .. men i övrigt kändes trummorna lite platta och fett smackiga och identitetslösa. Det lät EZ Drummer Gold om superior drummer 2, som någon sa. Superior 2 är dock bandat i några av New Yorks mest anrika och prestigefulla trumrum, så rummen var speciella, och väldigt stora och bumliga. Jag behöll DFH Superior för det ger mig det mest realistiska nakna akustiska trumljudet. Superior drummer är däremot säkert bra om man vill ha saker och ting lite halvt färdiga alla redan, och för processad musik, rock, modern pop osv funkar det säkert riktigt bra. För att tycka superior 2 är "hästbra", så ska man inte gilla att forma ljuden själv så mycket, utan mer köra på det som är och endast justera mycket sparsamt - likt EZ Drummer. Addictive drums är otroligt mycket mindre resurskrävande, åtminstone vad minne beträffar. Jag tycker addictive är ganska stora, runda och öppna trumljud. Det låter trumset inspelat i mycket varmt och litet rum; man hör hur rumsambiensen påverkat trumljudet ganska tydligt. Trummorna är åt det mörkare och mustiga hållet med väldigt öppna pukor och bastrumma. För den som vill ha ljusa, snärtiga trummor, som svarar blixtsnabbt och med rapphet och klipp är nog Addictive inte nummer ett på listan, även om den klarar det efter en del skruvande. BFD har jag aldrig provat på nära håll. Så ser jag på saken

Jag backupar genom en automation. Jag skapar alla projekt under en och samma mapp på audio-disken, som du kan se på bilden. Alla mappar där är en låt som ännu inte är helt klar. Den automatiska backupen zippar varje enskild mapp i D:\projekt, alltså varje låtmapp för sig, som separata filer och sparar dem på en nätverksdisk. Backupen är inkrementell, så det sparas med jämna mellanrum även då jag jobbar med låten. När låten är klar, så zippar jag ihop hela låtens projektmapp, manuellt, och sparar den på nätverksmappen och tar bort originalet på d:\. På samma gång gör jag en textfil där jag antecknar allt som kan vara viktigt att komma ihåg, som är unikt just för det projektet. Detta för att jag ska kunna öppna det igen och det ska funka nästan rakt av. Saker som syntpresets och spår-konfigurationer kan man spara som filer lägga in där med. Kanal-konfigurationer sparar jag i en speciell mapp, utanför projektmappen, som alltid finns på samma plats, så cubase letar alltid efter dom på samma ställe. När det gäller synt och effekt presets så använder jag ofta fabrikspresets, just för att förenkla backup och återställning. Om jag gör några justeringar, så skriver jag in vilka justeringarna är, i spårets "Notepad" panel. Gör jag däremot ett helt eget syntljud, då sparar jag det som fxp eller fxb fil - i låtens mapp under D:\Projekt. Nyckeln till att ha ett bra och effektivt backup-system är att göra allt på samma sätt varje gång, spara på samma sätt i samma mappar. Då är det bara göra en backup på "de här" mapparna eller mappstrukturerna, så slipper man fundera sen. Återställning är viktigt, för hur mycket är en backup värd om den inte kan återställas till användbarhet igen, och gärna pang bom bara. De rena audiospåren - ifall de är importerade - finns i projektets Audio mapp. Alla redigeringar däremot, sparas i projektets Edit mapp, så om man importerat och sedan redigerar spåren så har man både de ursprungliga och de redigerade spåren i projektmappen, på olika ställen, automatiskt. Vill man sen öppna låten igen, så behöver jag ta zip-filen från nätverksdisken, zippa upp den och lägga låt-mappen i D:\projekt. Sen är det bara öppna cubase och köra. Har man råd att lägga ut pengar, så finns det nästan färdiga backup-system, t.ex. Raid konfirugarioner med disk-spegling som en enda hårddisk osv. Jag har inte lagt ut så mycket, och jag är lite avig mot att trycka in en massa special-saker i en dator som är så känslig för minsta lilla. Att backa upp till en annan hårddisk räcker nog ganska långt. Är man riktigt noga kör ju folk med att lagra en backup hemma på separat dator/disk plus att dom kör spegling på den lagringen på en disk som ligger någon annanstans, typ ett filhotell eller årivat - genom att jag lagrar hans backuper hos mig så lagrar han mina.

Köpt 2 grejor via Ebay, funkat bra båda gångerna, men tar ett bra tag innan man får grejorna. Tog 5 veckor för ett moderkort från Kanada att nå hit.

Allt kan ju gå åt ett annat håll än man först tänkt sig. Men låter man det alternativet bli en förväntning, och rubricerar det som "realism", då är det snart bara en enda sak kvar som alldeles säkert leder till vad man först tänkt sig: Ett hopp från Västerbron. 😄

Vilken tonart du väljer för att bara skriva ner den spelar ingen roll. Välj den tonart du "kom på" den i. Det är lättast.

inkl sin egen 🙂 Tja, jag vet inte hur gammal han är, men innan man fått tillräckligt erfarenhet av livet är det nog svårt att tänka sig att TVs programledare är så pass efter att de inte ens känner igen integritet när de stöter på den. Som yngre så har man ju inställningen att det som är på TV sänds för att det är ibland det bästa. Att hamna i TV och först där upptäcka att folk har lika mycket förståelse för personliga ideal som halvblinda gammel-mormor har, det räknar man nog inte med - inte som ung. Det blir nog lite som att komma till någon riktigt väletablerad mastringsstudio, som ska vara the king, och upptäcka att killarna där oftast bara vrider lite slött och kör sen ner det och spenderar resten av tiden att dricka kaffe och glo på TV. Så, ibland kan man kalla det misstag, men ibland kallas det helt enkelt bara för "att växa upp". Å överskattar vår egen intelligens, det gör vi alla ibland. Eller hur? 😛

Satt vid spakarna en gång då gitarristen tog fram sin gura (stålsträngad), och sa att "det är en stereo-gitarr". 🙁 Undertecknad smyg-himlade lite med ögonen först, men jag märkte snart att det var nåt skumt .. för när man linade gitarren så fick man bara med de tre tjockaste strängarna. Men, med en två-ledar sladd (stereo) så hördes alla. Var bara det att de tre tjockare strängarna hamnade i vänster kanal och de tre tunnare i höger. 🙂 Jag trodde det satt två mickar i lådan, men det kan inte heller ha stämt, för isoleringen mellan vänster och höger kanal var total - noll överhörning. Skumma var att den var ny (1995) alltså en modern och väldigt välbyggd sak, och kostade 15 papp då (kollade upp det). Gubben som lirade var inte heller den typen som plockar isär saker och bygger om hemma själv. Om karln drog ett rakt ackord, så blev man sjösjuk i kontrollrummet .. gick från ena väggen och slutade vid den andra. Så fort han började spela Ringa-ranga komp så flydde folk ur kontrollrummet. (det var innan jag kom på att jag borde panna till mitten). Jag har aldrig hört om andra gitarrer som har sån inbyggd mickning, och jag ser inte heller någon direkt praktisk tillämpning. Må vara att man kan reglera balansen mellan höga och låga strängar separat, kontrollera basen bättre och så .. men ... att "bara ta fram, koppla in och köra" går ju inte med en sån gura. Helt sjukt.

Ja saknar man en sån loop funktion så .. finns det nog bara kreativa lösningar i cubase som funkar. En är förstås cycle, och midi editorn har en fristående loopfunktion, och sen finns play order. Men i övrigt verkar det tunt.

Jag har mixat i lurar nästan hela livet. Det blev så, för jag har oftast jobbat "i hemmet" varän det hemmet än har varit. Högtalare för oväsen och kräver ofta åtminstone en viss anpassning av rummet och det har inte varit möjligt. 90% av min studiotid har spenderats på andra sidan kontrollrumsglaset, att vara den som blev inspelad. Och sen packade man ihop och åkte, och mixningen tog andra hand om. Kanske man kan föreslå att ... det är svårt att få till en riktig toppenmix genom att lyssna genom en enda lyssning? Så har jag upplevt det. Även då jag suttit i studio och kranat själv med ett par stora högtalare, så har närfältarna (och lurar) varit till väldigt stor hjälp i att höra saker som förstahandslyssningen inte avslöjat vidden av. Jag skulle tro det här gäller för lurar och monitorer med; tror på Gizmozis poäng. Men ska man åka runt, och ha den mest konsistenta lyssningen med sig, då är nog lurar det enklaste (och förmodligen bästa) alternativet.

Chicken-shit dämpning, i ordets rätta bemärkelse

Ja han gjorde det. Det är nog där han känns så anti, så avig. Inte bara är svaret emot, men levereras gnällande. Hade nog gått bättre om han sagt typ "förstår hur ni menar, men jag ser det inte så, jag avskyr sånt, så för mig är det *såhär*" ... Men han kanske inte har den självdistansen, eller självmedvetenheten .. kanske är så jäkla laddad av att få visa hur mycket han avskyr sånt som han avskyr .. .. eller nåt vad gör han då i tv4:s morronsoffa öht? Antagligen för att att det är kul att vara i TV, han blev inbjuden, alla omkring honom sa "men är du dum? klart du ska vara i TV ..", för att han ville visa sig i TV. Men han hade nog inte räknat med att programledarna skulle vara fullt så ytliga och korttänkta som dom var. Han hade kanske räknat med att hans betydligt mer genomtänkta ståndpunkter skulle väcka nyfikenhet. Men han överskattar nog människors intelligens lite. Han förstår kanske inte att det är väldigt få som ens förstår vad han förstår. Han ville nog visa sig och vad han står för, men det fick han inte. "Whatever you say can and will be used against you".

Det funkar bättre än inte alls .. dom dämpar inte så mycket, men dom tar bort mycket att sjunget i rummet och minskar rummets egenklang. Men dämpar gör dom inte så bra. Jag har upplevt det som att rummet hörs något mindre än utan ägg-kartonger, men de tar åtminstone bort rummets känsliga toner - ni vet dom där tonerna som får virveltrumman att rassla järnet när basisten spelar en viss ton. Olika syntetiska ullformer brukar däremot ha en motsatt effekt, som jag har upplevt det. De dämpar så inåt helsike så dom suger åt sig ljud, även en del av det ljud man vill få med på band. Det låter otroligt dött, svårt att fixa det med reverb efteråt t.o.m. Jag kan inte mycket om akustik, men en lagom dämpning, där rummets egenklang tillåts finnas med till liten del, blandat med lite dämpning låter som en bra idé.

Visst är det svårt att skilja bra musik från bra inspelning? 😆 Jag fick själv rensa bort ett par av mina älsklingar. Men i fallen med Mutt Lange o. dylika. så känner jag att ... det här är ju ingen inspelning, ingen upptagning, det här är ju "produktion"; det är kanske 10-15% av det som hörs som kommer från inspelning. Även om det låter bra om man gillar slickt, som jag ..

Tack för länken, den hade man missat annars. Den där artikeln tyckte jag besvarade så gott som allt Och hädanefter skulle jag föreslå herr Nordpol att han, innan en intervju, går igenom vilka frågor som kommer att ställas - som de flesta etablerade gör. På så sätt kan man undvika att det blir kaos och intervjuaren kan ta upp sånt som är relevant för både nordpol och lyssnarna.

Hua, jag tycker Xarc-mastringen sopar mattan med den andra. Den är verkligen bra. Det hörs så tydligt att här är det inte fråga om att maxxa, utan dom har verkligen lyssnat riktigt äckligt noga, gjort den tydlig, lyft fram låtens kärna. Stereospridningen är ruggigt snyggt avväg, undrar hur i helsike dom burit sig åt? K-stereo kanske. Men den andra låter mest bara basig, bumlig och otydlig, ganska dålig faktiskt ... för originalet låter ju nästan bättre.

........ studioforumet?

Ja, det går åt mer energi att generera låga frekvenser än höga. Angående Opus kick, hur låter den? Var upplever du att energin i bastrumman ligger? Har du möjlighet att lägga upp en snutt så man för höra (kolla)? Shit, det har ni rätt i. Jag har alltid sagt "energi" som ett slanguttryck för volym ... utan att tänka mig för helt och hållet. Fatta vilka böter man kommer å få nu 😎 Ska lägga upp en kagge så .. kan ni få kika. Men förstå, att för mig är den här kaggen inte så unik. Det är många kaggar som är såhär djupa - för mig. Energi, för mig, var som sagt ett sätt att säga "ljudmassa", men var grundtonen i trumman ligger har jag inga problem att hitta. Det jag har problem med, är att botten är så jäkla djup att jag börjar tvivla på om det är så smart att ha det kvar så. Även om en högtalare inte kan spela upp så lågt, så kommer den ju ändå att sträva efter att göra det. Membranen kommer att använda sin mesta energi på att försöka leverera något som knappt är hörbart, men ändå rör om i membranet ganska ordentligt. Edit: http://hem.bredband.net/kjearn/Kick_Dithered%2016-bit.wav

I brist på svar, så kan jag säga att i cubase så gör man sånt i audio-editorn. Det kallas för audio quantisizing, och funkar på princip samma sätt som MIDI kvantisering. Man ber cubase analysera ljudfilen, så sätter cubase ut flaggor - så kallade hitpoints - vid alla tydliga transienter och attackljud, och fraseringar. Sen klickar man på kvantisera och då timestretchar cubase ljudfilen på massvis med ställen så att hitpoint-sen (attacker och fraser) börjar precis på taktslagen, eller precis på den tajming som kvantiseringen är inställd på - åttondelar, fjärdedelar osv. Vet inte, men kanske gör logic på ett dylikt sätt .. kanske kan hjälpa att snoka fram den funktionen, för nog borde den funktionen finnas i Logic med, även om den kanske ser annorlunda ut och funkar aningen annorlunda.