Opus99

Instämmer. Ett sätt är ju att höja musiken, men då kommer de höga pikarna att sticka ut genom taket - så att säga. Men, om pikarna är högre än vad taket tillåter, och man höjer volymen, så kommer taket självt att kapa av topparna på pikarna. Det är ungefär som om du står i ett rum med 3 meter högt tak, och du håller i en stav som är 2,90 lång. Om du höjer golvet närmare taket så kommer pinnen att kapas av vid samma höjd som taket tillåter. Den metoden brukar ge upphov till att det distar lite ilsket när topparna kapas. Den 2,90 långa pinnen kommer att malas av vid toppen och flisas sönder på toppen ganska osnyggt. Det hörs som dist. Ibland hörs sån dist mer än annars, och ju flera pikar som kapats på det här sättet desto mer dist hör man. Om man tillsätter en limiter som höjer volymen - limiter är en plug-in - så kommer limitern att skära av pikarna på ett sätt som inte ger fullt lika mycket dist som när pikarna kapas av det digitala mediets naturliga "tak". Så, testa att använda en limiter och höj volymen med den. Du hör hur högt du kan höja, om du lyssnar riktigt noga: när det börjar dista eller skorra det minsta, så är du på gränsen.

PSU fläktar brukar blåsa inifrån lådan och ut, suga luft ut ur lådan, så de chassifläktar som jag satt in brukar jag sätta i lådans nedre främre del och se till att se suger in luft utifrån. På så sätt tycker jag mig få ett bra flöde genom lådan. Man ska helst inte köra utan låda, för kylningen blir faktiskt lite sämre då, det blir inget drag.

Tok ne .. har inte råd med sånt.

Camelphat och Camelspace tycker jag är två utmärkta ljudmanglare som kan få electro-fiera så gott som alla ljud, och går att använda för arpeggios och loopar och sånt med. Relativt lättanvända med.

White grand tycker jag har en väldigt akustisk och realistisk dynamik, ett extremt detaljrikt mellanregister, men framför allt en sockersöt top end .. en ljus sötma i diskanten som tränger igenom även de tätaste pop/rock arr. Det är inget "mörkt" piano. Har för mig den är runt 4 gb stor, och det finns ett syskon-piano med, ifrån Sampletekk, som heter White Sister. Låter snarlikt, men lite annorlunda.

Är tyvärr inte bekant med TBE eller Rain piano. Jag kör White Grand, Bösendorfer 290 och Steinway B från East West samt Art Vista Malmsjö Grand. Jag vet dock att Sampletekk samplar sina klaviaturinstrument med en sån personlig närhet att du kommer att höra personligheten i varje piano från Sampletekk ganska väl, mer väl än från de flesta andra samplare. De låter väldigt akustiskt, levande, och inte så produktionsfärdigt polerade.

Jag brukar ha som grundregel att alltid köra dithering när jag samplar nedåt i ordlängden. Det brukar jag bara göra som sista steg, till 16 bit, så vanligtvis blir det bara en dithering. Men om man ska köra dithering från 32 bit till 24 när man ska skicka 40 separata spår till någon mixerkille, som sitter med logic, protools, samplitude, som bara läser upp till 24 bitar .. det vete katten. 40 spår med ditheringbrus på varje .. skulle kunna bli ett problem.

Ett bra pop piano från sampletekk tycker jag är white grand

Lurarna ger nog det "närmaste" ljudet i alla fall, men det "ärligaste" vete katten. Transienterna uppfattar man inte lika bra i lurar, Stereobilden blir en sisådär 25-30% överdriven, det är lätt att missa "hål i mitten" i stereobilden med lurar, man hör fasfel bättre, och lurar kan av fysiologiska skäl inte ge en rättvis bild av djupbasen. Jag mixar hellre i lurar själv än på högtalare, men det är något jag fått lära mig, och lära mig för- och nackdelarna med .. och att ta hänsyn till det. Ljudbilden låter alltid "mindre" i lurar, man hör inte proportionerna lika bra. Ställer man in reverbet med högtalare, och lyssnar i lurar så tycker man det låter åt skogen "för stort", och ställer man det i lurarna så tycker man sig inte höra det i högtalarna. Det är lite som att mixa genom ett förstoringsglas; man hör små detaljer som man missar genom högtalare, men samtidigt ser man inte hela bilden i sin fulla storlek. Låter det "aningen spetsigt" i lurarna så kan man ge sig katten på att det låter "riktigt vasst" om man spelar upp det på ett stort högtalarsystem. Så, minsta lilla utstickande detalj som man hör i lurar bör man ta fram strykjärnet och plana ner. Men om man sjunger surt, tonmässigt eller utrycksmässigt vekt, det ska ju gå fram klockrent nästan oavsett lyssning. Det låter ju himla märkligt att en uppmärksam lyssnare skulle missa det. I tidiga tonåren när jag började spela in och lyssna tillbaka, så märkte jag att jag drabbades av en slags berusning. Jag lyssnade högt, lyssnade på mig själv och hur bra jag kunde sjunga/spela ... och lät mig själv svepas med ... lyssnade på det sättet jag Ville det skulle låta - man hörde det man ville höra och gottade sig åt det väldigt, utan att man märkte det. Det var mycket lättare att drunkna i sin egen sfär om man hade lurarna på, för det stänger ute allt annat. Sen när man spelade upp det för polarna, i någon sketen liten kassettbandspelare med ljudkvalitet motsvarande en klockradio .. då lät det gammal svettig kängurupung, då hörde man hur det egentligen lät när man lyssnade kritiskt (vilket jag inte gjort) och jag blev oerhört förvånad och skamsen själv. Kan det vara något sånt du upplever kanske? (bara en tanke)

Gör som Frank Sinatra: ta en whiskey och en cigarr en halvtimme innan giget. Det lär ska vara ganska känt att han alltid gjorde det 😛 Sen om det bättrade på rösten eller bara självförtroendet .. det kan man diskutera

PT HD har delay kompensation, en mkt väl fungerande sådan. LE har däremot det inte. Nämen?! 😉 Där ser man .. hur mycket man vet 'egentligen'. Det måste ha varit LE jag hört refereras till hela tiden i så fall. Snyggt, tack för det. Då är ett krux mindre ur världen.

Bra svar här. Tack så mycket för det. Jag hade för mig att Protools absolut ville ha Digidesigns interface, men så är det alltså inte? Då funderar man ju på vad som avgör vilka interface som passar HD systemet och hur man i så fall avgör det. Det ser ut som en en nio pinnars kontakt på Core kortet, är det RS-422 kanske? Prismässigt och installationsmässigt torde inte vara så svårt. Ett kort som ska in i datorn och inställningar ska göras, som alla med en IQ över Fredrik Reinfeldt borde klara. 😉 Kapar man dessutom ett kort begagnat kan man ju hamna under 20,000 kr, plus kostnad för mjukvara och eventuellt interface. Sen tillkommer ju förstås 1-2 månader med barnsjukdomar och en inlärningsperiod ... att lära sig skilja på vad manualen säger ska funka, ifrån vad som verkligen funkar osv. Men så är det ju med nästan alla system, och med god forumhjälp blir det överkomligt. Pluggar lär jag vänta lite med och har ju redan RTAS kompatibla pluggar sen tidigare. Jag tänker aldrig bygga någon mer avancerad inspelningsmiljö utan håller mig till en enklare arbetsplats och till vad jag kan bäst: komponerande å sånt som ger ifrån sig ljud snarare än spelar in dem. Tekniken får andra göra. Så ett minimalt HD system torde funka relativt bra som tänkbart alternativ till Steinbergs saker, i och med utvecklingen av PT8s mer kompositionsvänliga tillägg. EDIT: Visst fan ja .. delay kompensation. Det verkar inte PT8 ens ha tänkt på. Förbaskade jänkare ... 🙂

Aha. Tack 🙂 Så om jag förstår rätt, så finns det ett HD kort och ett Accel kort. Genom att använda två av samma slag så dubblar man musklerna. Men, du säger att ett HD kort ger 32 kanaler ... av vad? 32 separata in/utgångar via ad-omvandlare? eller stöd för max 32 kanalers uppspelning internt i protools? 😄 Det är det att PTHD verkar använda HD kortet för uppspelning mer än datorns egna centrala processor, så det får mig att tro att kanske begränsar PTHD sig till hur mycket HD kortet godkänner, även för intern uppspelning, oavsett hur stark central processor man har.

Velocity off är en signal, som sequencern kan skicka ut till en mottagare (mjukvaru synt eller hårdvarusynt) som kan ta emot den signalen. Sen om det genererar någon respons, ljudmässigt, det beror på om ljudpatchen du kör på är programmerad för att reagera på velocity off data. Det är väldigt få som är det. Skulle man använda sig av ett ljud som reagerar på velocity off data så .. kanske en elgitarr eller elbas skulle funka bra; då man släpper tangenten så åsamkar man samma effekt som att basiste/gitarristen dämpar strängarna med vänsterhanden. Velocity off är en MIDI parameter som är jämförbar med "vad som händer när man släpper upp tangenten". De flesta syntar och samplers använder sig istället av profil-parametern "Release" för att alstra den effekten.

Trots att det gått relativt bra för Steinberg med nya produkter så ser det nu snarare mörkare än ljusare ut längre fram på deras front. Så jag har börjat inressera mig för tänkbara alternativ ifall det blir nödvändigt. Så jag undrar lite mer ingående om Protools, som jag inte lärt mig än. Undras om experter här kan upplysa en med IQ fiskmås. Jag har så svårt att hitta info, och inte minst tillförlitlig info, och märkligt nog har jag lärt mig minst på Digidesigns egen site. Inte bra 🙂 Jag antar att protools 8 kommer att bli tillgänglig för HD plattformen först. Har någon sett/hört om den kommer i nuvarande LE eller M-audio form? För M-powered krävs ljudkort från M-audio, och för LE krävs något av digidesigns kort för LE plattformen - t.ex. någon av varianterna 003 eller Mbox. För HD, krävs det ett PCI(e) kort då? Eller kan HD även köras ifrån t.ex. Mbox? Om det är så att HD kräver ett PCI(e) kort, vad gör då det kortet? är det ett rent DSP kort? för såvitt jag har sett finns det inga AD/DA omvandlare på de interna korten, utan omvandlarna säljs ju separat, som rackenheter. Det finns dessutom något som kallas HD Accelerator kort. Jag misstänker att HD körs på interna kort, och exempelvis ett HD3 paket innebär ju då 3 st interna kort. Det finns även riggar med massvis av kort. Så, vad gör då acceleratorkorten? Använder Protools 7 och 8 tillräckligt olika funktionalitet för motivera nyare kort för v8 än för v7.x? Tackar för tips, svar och gärna bra länkar.

Jag tycker inte om morötter, inte alls. Men det innebär inte att jag säger "morötter smakar skit" som om det vore någon slags allmän giltighet, och inte innebär det heller att jag påstår att de som säger sig gilla morötter 'har fel' eller är okunniga.

+1 Så kör jag jämnt. Melodin är kungen, resten är prydnad.

Jag brukar uttrycka den känsla jag befinner mig i. Jag sjunger som det känns just nu. Funkar klockrent om man inte känner sig hämmad. Vill jag uttrycka något annat känslotillstånd än det jag är i för stunden, så måste jag gå över till det. Jag måste se till att jag blir genuint ledsen, genuint, glad, arg, tuff, rädd .. osv. Diktafon, eller annan fick-inspelning är ett måste här. Annars tvingas man lyssna på sig själv samtidigt som försöker "bara vara" och då är det kört direkt.

Ta ut stämmorna, med örat, och lägg dom på separata spår. Det är alltid lättare än det låter 😎

Om jag vänder bakåfram på mixen, även om jag gör det en separat dag då hörseln inte är inkörd på den motsatta bilden, då är det definitivt något som blir fel. Vette farao vad det är, kanske nåt med fasen som fuckar upp det, men .. jo, nog känns det helt off alltid. Det tycker jag.

+1 för det. 🙂

Angående rummets betydelse, så brukar jag tänka att rummet alltid färgar av sig på ljudet. Eftersom ingen miljö är helt vakumtät så får man alltid med korta reflektioner av utrymmet - hur stort eller litet det än är. Om man då vill lägga till rumsklang ifrån ett annat rum, så får man ju både reflektionerna ifrån det egna inspelningsrummet plus reflektionerna ifrån impuls-rummet. Det blir tårta på tårta - teoretiskt sett. Om man däremot mickar upp även rummet, så kan man tillföra mer eller mindre av det, och eftersom rumsakustiken har exakt samma egenskaper som de små färgande reflektionerna i närmickningen så är det i princip det perfekta rumsreverbet. Jag vart nyfiken på det här och lyssnade länge och toknoga, och fann att det låter på något sätt mer "självklart", okonstlat och naturtroget att köra så. Jag tycker alltför många syntetiska reverb missar tonvikten på de korta och färgande reflektionerna, early reflections, och siktar in sig på att göra snygga, långa svansar istället. Har man då närmickat, och riktigt torrt, och så är reverbet mer svans än korta reflektioner .. då låter det bara .. konstigt, för mig. Men om någon säger att väldigt få mickar rummet, även ibland etablerade namn, så skulle det inte förvåna mig. Att använda samma rum för rumsreverb, är ju en mer .. puritansk inställning, och med dagens über-täta mixar så .. är det inte lika känsligt. Närmicka gör man ju oftast med avsikten att undvika så mycket rumsreflektioner som möjligt, att få ett torrt och väldigt kontrollerbart ljud. Det är nog många som närmickar gristorrt och sedan använder syntetiska reverb för att styra djupet. För många verkar det också vara en fråga om hur hi-tech man vill få det att låta. Ju mer naturlig rumsklang man använder, desto mer akustiskt och desto mindre hi-tech låter det. För egen del gillar jag att inspelningen av rummet som early reflections, och ifall jag vill ha en tydligt lång reverbsvans så använder jag ett syntetiskt reverb där jag stängt av early reflections, bara kör på svansen. Och i dom fallen är det inte den närmickade signalen som jag matar genom reverbsvansen, utan istället rumsinspelningen, så att svansen ger ett så likt eko av den karaktär som rummet har. Oftast så räcker det gott och väl med bara lite luftighet i rumsklangen. Men vill man ha evighetsreverb så .. kan det ibland bli Waves IR eller Waves Trueverb på leadljudet bara, typ sånt.

Du kan inte mena att du inte känner till anledningen till att man har gaffeln i vänster hand? Det är för att använda kraften, i höger hand, till kniven. Det måtte härstamma ifrån en tid då köttet var så ini helvete segt att fulla kraften av vänster hand inte orkade skära genom det 🙂 Jag är högerhänt, så för mig är höger liksom "ledhanden", den leder aktiviteten och vänster liksom kompar. Samma sak när jag äter, gaffel i höger och kniv i vänster, för höger är liksom ledarhanden även när man äter. Även på ap-fina middagar där man ska sitta och spela fin och kultiverad kör jag med gaffeln i höger. Det är aldrig nån som är ofin nog att påpeka, och skulle dom det så är det bara dra en "jag är vänsterhänt" 🙂

Bastrumman är en ganska platt, och neutral sådan. Så neutral att man knappt hör den. Den är hårt komprimerad och attacken är spetsad med EQ efter kompressor precis där den smälter in bakom ljudbilden. Förmodligen upphittad i någon synt eller sampling av en synt. Virveln är inte ett ljud utan flera ladga ovanpå varandra. Det låter som de varieras aningen, för att få fram lite fräschhet med. Det låter som en torr virvel, nästan som en 909 virvel, plus ett väldigt mörkt och komprimerat handklapp och slutligen ett öppet och väldigt akustiskt handklapp. Möjligen kan ett kantslag vara inbakat där i med, för att ge det lite klipp. Jag vet inte vilka samplingar eller ljud han använt sig av. Det låter som det skulle kunna vara en del ifrån EMU, typ EMU procussion eller den EMU serien. Men .. vem vet. Du får maila och fråga han. Men man kan sätta ihop en liknande virvel själv. Det tar nog några timmar om det ska bli riktigt bra, men jag provade å sätta ihop en virvel på en liten stund som låter på i stort sett samma sak som virveln i låten. Jag använde 6 olika ljud - analoga virvlar, Vinyl-samplingar och syntetiska handklapp. Det viktiga är att åstadkomma lite av "sug" effekten som hans virvel har, och det fick jag till genom 2 olika grejor: 1. jag la ett par av ljuden några millisekunder innan själva nerslaget, dom ljuden som hade mindre definitiv attack och var högre i tonhöjd. 2. använda en analog virvel som jag pitch-pendade nedåt. Den kommer "på" slaget, men den tycks lura örat att det fallande ljudet den ger, är en del av det som påbörjades redan "innan" nedslaget. Den förstärker effekten av "börjar högt, slutar lågt" - en sug-effekt. Virvel-ljud 1: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V1.mp3 Virvel-ljud 2: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V2.mp3 Virvel-ljud 3: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V3.mp3 Virvel-ljud 4: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V4.mp3 Virvel-ljud 5: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V5.mp3 Virvel-ljud 6: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/V6.mp3 Sammansatt virvel: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/Virvel.mp3 Kagge: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/K.mp3 Sen slängde man på nån shaker och en hi-hat (som inte låter så bra) så har man grundkompet i Marc Anthonys låt. Kompet: http://hem.bredband.net/kjearn/New%20Folder/Komp.mp3 Jag skulle tipsa om Spectrasonics Stylus RMX. Den har många av det här slaget av ljud, mycket pop och dansvänliga saker. Men försök sätta ihop en själv. Var respektlös, för det är mycket lättare än man tror.

Vissa proffs gör det, vissa proffs gör inte det. Det är nog väldigt olika. Sång är nog en av de saker som mår bättre av att vara lite torr, det stämmer nog, men har man rummet på band med så har man ju en till möjlighet. Jag tycker direktmickat känns så platt, fastklistrat i högtalarna. Det låter inte som en människa framför en, det låter mer som en platt 2 dimensionell pappfigur av en människa. Lägger man till ett kort rumsreverb, och höjer det reverbet sakta, så hör man nästan hur det närmickade blir "runt", som pappfiguren blir rundad och får djup med. Jag brukar göra det med reverb, men finns rummet inspelat med så är ju det de perfekta reverbet för att få loss det fastklistrade 2 dimensionella ljudet ur högtalarna, att runda det med. Men trummor, där är ju inspelningen nästan dödfödd om man inte spelat in åtminstone överhäng.