Opus99

Jag tittar alltid efter väldigt tunna chinas, eller trashiga. Går man på "vanliga" så är dom åt helsike för hårda, låter mer gong eller kackig crash-ride än china. Paistes chinas tycker jag i regel är hemska. Sabians låter mest fet hårdrock och Zildjians standard chinas låter .. gong, låter illa, tycker jag. Man ska kunna spela väldigt lätt och väldigt hårt, och det ska låta i princip lika bra i alla nivåer. Zildjians lilla Piggyback tycker jag är kul, som även är väldigt effektiv att lägga ovanpå andra cymbaler för ett riktigt fett och fräsande ljud.

Jäkla tur du inte började spela tuba då .. 🙂

Kul att det gillas, tackar å bockar 😊

Har jag aldrig tänkt på, det har du ju rätt i. Det ska jag köra med fr.o.m. nu

... och låter det perfekt i stereosarna, så låter det betydligt sämre om din musik spelas på större mer detaljerade högtalare. Så det är nog en kvantitetsfråga. Men de flesta kommersiellt engagerade musiker och tekniker skriver nog under på att 12-20 åringar är mer än 90% av deras målgrupp, och ska man nå dom så är det en god idé att göra musik och mixa på det sätt dom uppfattar musik som bra på. Själv tycker jag att det är delvis därför som så groteskt med limiting och kompression används idag. Men andra musiker och ljudmänniskor, är nog inte de man ska tilltala. Låter det skit enligt en ljudtekniker, så lär nog skivan sälja 😉

Tyvärr tycker jag man måste vara på det klara att det räcker inte med talang för att komma in. Att vara skolad är A och O för att lyckas ge ifrån sig ett bra provresultat. Eftersom, man kan ha enormt bra gehör, men vet man inte vad tonernas intervall kallas på formellt språk, eller vilken funktion de har i förhållande till andra givna toner, rent formellt, eller vad den relationen kallas på akademiskt språk ... då styper man, eftersom de som granskar proven inte känner igen talang - de räknar mest antal rätta svar; protokollmässigt. Så skolning krävs, för att ens känna igen de akademiska modeller och system som högskolan provar en på. Talang och praktisk erfarenhet räcker inte. I den akademiska världen kan man faktiskt alstra ett utmärkt resultat genom att helt enkelt känna till systemet, men utan att ha stor musikalisk talang. BB King skulle inte ha stor chans att komma in på högskolan t.ex. Spontant känns det ganska tragiskt när man tänker på det, men den akademiska världen är lite som den är, och är inte alltid motiverad av sann praktisk effektivitet.

Fördelen med två rum skulle ju ha varit att du kan ha 2 st olika instrumentalister som spelar samtidigt. (två sångare kan utan större problem bandas i samma rum samtidigt). Men dels så gör man sällan det i mindre studio-miljöer, och dels kräver det väldigt bra isolering - att fylla väggarna med tung sand eller så. Jag tycker som Joachime; med ett rum har du fler möjligheter. Att undvika att sången låter instängd handlar mycket om att dämpa ut rummets mest resonanta frekvenser, men lämna aningen av rummets naturliga klang. Med skjutbara draperier, 1 decimeter ut från väggen, som man kan dra för eller skjuta undan, kan man åstadkomma otroligt stora variationer i rummets akustik - gradvisa justeringar t.o.m. Flytande golv låter väldigt ambitiöst. Flytande golv används ju mest för att undvika att extremt starka låg frekventa ljud fortplantar sig in i rum som har samma golvbas. Jag tror inte du vinner mycket på det i din situation. Jag skulle gissa att vanligt golv med heltäckningsmatta räcker nog bra utmärkt. Piano .. tror jag blir lite svårare. Jag skulle gissa att du får tåla en del av rummets ljud med i pianot. Rummet är för litet för ett stort och öppet pianoljud, och piano låter väldigt mycket i små rum.

Vilken snusktråd 🙂

XML är bara ett väldigt enkelt data-utbytes format. Det kan användas till allt, men datan i sig är bara text och etiketter så det är helt upp till värdprogrammet att göra något med den informationen. XML är script, inte ett självgenomlöpande program. Men Sibelius har en plug-in som heter scorch, som visar noter i olika dokumentformat, HTML, PDF osv. Men det är unikt just för Sibelius och inte - såvitt jag vet - någon standard som t.ex. W3C bryr sig om. http://www.sibelius.com/cgi-bin/download/g...orch&com=sh Ta en kik och se om det kan passa vad du behöver 🙂

Aha, tackar 🙂

Osiris, ser nice ut. Vad är det för en liten box i högre hörnet av bordet, till höger om musen? Är det en monitorkontroller? och i så fall vilken? Känner inte igen den där grejen.

Den musik-tekniska termen för Tempo är "Beats per minute", medan delay oftast använder en annan skala: millisekunder - tusendelar av en sekund. 1 sekund är lika med 1000 millisekunder. Delay, där ekonas täthet bestäms med procent .. det skulle inte jag gilla att använda på låtar och sånt, det går kanske an om man är gitarrist och bara vill styra till ett delay på känsla. Får jag tag i "antal slag per sekund" - t.ex. 4 slag per sekund - så kan jag dela upp delaytiden rätt. Jag delar helt enkelt 1 sekund (1000 millisekunder) med "antal slag per sekund": 4. 1000 delat med 4 är 250 ms. Då ställer jag ju delayet på 250 ms så får jag ut 4 ekon per pulsslag i det nuvarande tempot. Mitt mål är alltså att hitta "antal slag per sekund" värdet. Den enklaste gemensamma nämnaren för mig mellan de här två olika skalorna - rytmik och sekunder - är att båda är dividerbara och multiplicerbara med värdet "per minut". Översätter man båda värdena så att de står angivna i "antal per minut", så kan man dela en minut med 60 så får man ut "per sekund" värdet. Så ... där har du min grundläggande formula i alla fall. Det finns vissa delay där teknikerna haft hjärna nog att göra delay-värdet åskådligt i musikaliska värden, eftersom det är ändå där det oftast kommer till nytta och i såna fall står delay-et angivet i hel- och halvnoter, fjädedelar, åttondelar osv. Beats per minute betyder ju bara "slag per minut". Men vilket slags rytmiskt värde refererar "Beat" till? är det fjärdedelar? åttondelar? åttondelstrioler? Det är avgörande, att förstå vilket rytmiskt värde som "beats" referear till, vilket rytmiskt värde som sequencerprogrammet använder som referens för angivelsen Beats per minute. Om sequencerprogrammet använder åttondelstrioler som referens för beats per minute, så är det ju ett helt annat tempo än om sequencerprogrammet använder fjärdedelar som Beats. Det som bestämmer vilket rytmiskt värde sequencern (och vår skalle) använder som referens för BPM värdet, är den senare siffran i taktarten: I 4/4 takt är det alltså fjärdedelar. I 12/8 takt är det åttondelar, i 2/2 takt är det halvnoter osv. För att hitta millisekundvärdet, vill vi som sagt få det rytmiska värdet ( som delay-ekona ska klinga i) angivet i "antal per sekund". Och för att nå dit, vill vi först få det rytmiska värdet (som delay-ekona ska klinga i) angivet i "antal per minut"; för att sen dela minutvärdet med 60. Då får vi ut "antal ekon per sekund" värdet. Antag att vi vill ha ett 16-dels delay i tempot 124 bpm. Om du använder fjärdedelar som "beat"-värde - t.ex. 4/4-takt - så betyder ju det att det går "124 fjärdedelar per minut". Musikaliskt sett vet vi att det går 4 sextondelar på en fjärdedel. Då ska vi få ut hur många sextondelar det går "per minut", så vi kan dela det med 60 och få ut "antal sextondelar per sekund" sen. Vi vet att i det här tempot går det 124 fjärdedelar per minut, och vi vet att det går 4 sextondelar på varje fjärdedel. Det går alltså (124 gånger 4) 496 sextondelar på en minut. Då ska vi få ner sextondelarna till "per sekund". Det går 496 sextondelar på en minut, och en minut består av 60 sekunder. Det går alltså (496 delat med 60) 8,26 sextondelar per sekund i 124 bpm. Till sist översätter vi det till millisekunder: En sekund (1000 ms) uppdelat i 8,26 (1000 delat med 8,26) blir 121 ms. Violá 🙂 Ett tips är att skala bort så många decimaler som möjligt eller avrunda nedåt.. Personligen har jag haft väldigt svårt att hitta ett delay som mer direkt användbart än Waves Supertap, så det får bli min rekommendation.

Jag brukar göra det i huvet, eller ibland med datorns miniräknare .. annars finns delay calculators. Steinberg har en bra vet jag, som kan hämtas gratis från deras FTP. ftp://ftp.steinberg.net/Download/PC_Stuff/Delay_Calculator/

Bra att det har löst sig nu i alla fall. Jag kunde ju inte ge några förslag på lösning eftersom jag inte var säker på hur situationen såg ut - förrän du bekräftade det. 🙂 I retrospekt så .. jag känner så väl igen det här, och som vi sett som gör många andra det med. För att undvika just precis sånt här, och alla avarter till det, så är jag benhård med att ett projekt skall ha delansvariga innan man ens kör igång; vem som ska vara the top dog överlag och vem som ska ha sista ordet i varje del av saker och ting och varje detalj i ett musikprojekt. Kan vi inte enas om det .. då kliver jag faktiskt ur. Inte av principskäl, men helt enkelt för att om det inte etableras, så kommer problemen och vänskaps slitningarna som ett brev på posten, och det vill jag inte vara med om. Det är inte så att allt ska bli nazistiskt eller militäriskt. Jag kräver bara att det ska vara förstått och sagt av alla, att om det klungar ihop sig, och två eller fler läger bildas, så är det typ Johan som ska fatta det avgörande beslutet angående just *det här*, och att alla då ska godta det med. Om nån känner att "nja, jag vet inte .. jag litar inte till 100% på Johans omdöme i det där .. han kan göra det bra men det kan lika gärna bli halvdant med", då ska det liksom komma fram och tas upp redan innan; och det behöver inte nödvändigtvis bli personangrepp för det. Om det är sagt och förstått, redan innan man kör igång, då kan alla ha friheten att föreslå, göra sitt, ändra, vädra åsikter och göra allt som man som vanligt gör .. men då finns liksom den där strukturen i botten på allas huvud att "han som sköter huvudmixningen, är Johan" och "den som arrar musiken är Peter" osv. Folk kritiserar ju förstås Johan och Peter på respektive område, både positiv och negativ kritik, och influerar deras beslut med osv, men det går aldrig för långt, och folk tar inte vilda egna initiativ utan att dubbelkolla med andra att det funkar.. i slutändan av allt så är det ändå Han som gör det, då respekterar alla det och går inte för långt. Om en ny part ska in i bilden, så säger jag tvärstopp direkt. Den nya snubben måste in i hierarkin av beslutsfattande innan vi går vidare. Jag liksom sätter allt på *hold* tills han fått sin roll tilldelad. Antingen blir han nya top doggen över hela projektet, eller så används hans ansvar och omdöme för en viss del av projektet. Men det han ska göra, måste vara på uppdrag och på det sätt som top dog snubben bestämmer, annars är det nästan kört på förhand. Då kommer problemen farandes som ett brev på posten. Men det här är alltså bara om det klungar ihop sig ... då ska han/hon välja, men i 95% av tiden är ju besluten och bidragen en dynamisk process där ingen nazism eller omröstning eller exekutiva beslut behövs. Man ser det här t.ex. med unga band som ska spela in första plattan. Det fullkomligt lyser i ögonen på dom, dom vill något så enormt mycket, och nu .. äntligen ska dom få visa vad dom går för, visa vad dom står för, hur det ska låta enligt deras ideal. Nu ska det bli bäst, riktigt och rätt, för första gången, som dom drömt om halva livet. Det är en sån energi så det är inte klokt, och den energin måste riktas rätt .. så att det blir vad dom vill. Släpper man kontrollen över det, då blir det som att släppa taget om en fet brandvattenslang med fullt pådrag på vattnet: en kobra med damp, typ. Du skrev att du är producenten. Det sa mig att alla övergripande riktlinjer är ditt beslut och alla övergripande steg måste godkännas av dig. Sätter någon sig över det och tar egna beslut som du sen måste anpassa dig efter, då är det rena sabotaget mot samarbetet. Förväntar man sig något annat än problem ifrån det, då är man inte riktigt vaken. Om din vän har sina prioriteringar, då ska han inte anlita en producent - då är han producenten. Jag vill inte behöva säga till om sånt, utan jag vill att det här ska vara förstått och överenskommet från första stund. Att då inte säga till direkt, och låta det gå ganska långt på den ödesdigra stigen innan man säger till, och det är personliga vänner dessutom .. ja då står man med pitten i brödrosten ganska bra. Så jag förstår att det blev rörigt i skallen. Men det här har vi nog alla gjort i livet, flera gånger t.o.m. och ingen är ju bättre än sin senaste fest. Eller hur? 🙂

Jag skulle föreslå att du kikar på DVDn "Drum tuning" av Bob Gatzen. Han är lite av en legend och purist på trumfronten, med otroligt sunda och självkritiska idéer och ideal. Har man inte ett begrepp om hur man kan börja utforska sin egen trumstämning efter den filmen, då är nog hoppet ute 😄 Glöm bara inte, att trumstämning är trummisens ansvar. Kan han inte det, och du som tekniker inte är uppdragsgivaren, så får man nog spela in det som är. Det är ju trots allt det som teknikerns ansvar är: att spela in det som låter. Att gå in och kritisera trummisens stämning eller hans ljud, då måste man vara klar över att man trampar in på hans personliga integritet - ganska långt. Det är precis samma som att han skulle kritisera ditt sätt att spela in, säga att det inte låter bra, att det inte funkar, be dig flytta på dig och "stämma" ditt ljud åt dig. Så tänk på att använda respekt och undvika integritets-övertramp om du känner att du vill kommentera hans trummor. Med tydlig respekt och måttfullhet kan man få i princip allt till stånd 😆

Jag resonerar så att om jag ska förlita mig till max på DSP kort eller liknande, så finns det helt enkelt ingen DSP plattform som täcker de plug-ins jag känner att jag behöver. Att använda sig av enbart DSP skulle bli begränsande för mig - på det ena eller det andra sättet. Jag skulle vara betydligt mer mottaglig för en kombination av de två sätten. En stark DSP processor, typ UAD2, powercore x8 eller liknande, har förvisso beräkningskraft motsvarande en stark PC, men å andra sidan används den processkraften mycket mer dyrbart. Pluggarna är helt enkelt betydligt mer krävande än vad inhemska plug-ins för DX, VST eller RTAS är, så man får komma ihåg att DSP kort inte i första hand räcker till förhållandevis fler antal plug-ins. Pluggar för DX, VST eller RTAS är betydligt mer processoptimerade, och förhållandet mellan ljudkvalité gentemot processorbelastning är dramatiskt mycket bättre ibland DX, VST och RTAS. Plug-ins som följer med som bi-funktioner i ljudapparatur är jag mer skeptisk till. Jag skulle inte vilja förlita mig på dom i någon betydande grad.

Det vi kallar den klassiska musikteorin kommer mycket ifrån den gregorianska kyrkans, och senare medeltida kyrkan och akademismens utveckling av grekernas gamla idéer. Den är, eller åtminstone var riktigt fast och rigid. Sen invaderades nordamerika, och afrikanska slavar skeppades av b.a. spanjorer och portugiser till nordamerika och smältdegeln av massor av kulturer skapades. Afrikanernas generella kultur är mer känsla, filosofi och religion än vetenskap och tänkarskalle. De sjöng "blå" toner, de använde sig av ickelinjära rytmer och deras grammatik fungerade på helt "fel" sätt än den ortodoxa europeiska vetenskapen sållat ut som "den enda möjliga vägen", men ändå leverade den afrikanska influensen ett kommunikationsmässigt "komplett" språk av känslor och budskap till en mottagare. Så nu vart de europeiska gubbarna i långa skägg och långa rockar livrädda, för nu var kyrkans tolkning av Guds ordning på jorden på frågasatt 🙂 Sen dess så har blues, senare jazz, r&b, rock osv utvecklats lite som den provocerande och enerverande lillebrorsan till den traditionella fromma musiken. Musikteorin har försökt förklara även de nyare, afrikanska, influensernas inre logik och slå ihop dem med den europeiska "evolutionära" musikförståelsen, genom att utvidga kyrkans musikteori, men det har inte gått hela vägen. Så jazzteori kan än idag sägas vara lite annorlunda. Ett Sus4 ackord inom kyrkan har en solklar sats- och funktionsmässig upplösning; det är en bi-sats. Men de afrikanska influenserna visar oss att sus4 ackord är lika mycket ett självständigt ackord, och inte bara en suspenderad/prolongerad upplösning. Så inom jazz är sus4 mera ett självständigt ackord och i jazz används som regel dorisk skala istället för ren moll. Jazz klassiker som Aebersolds "Maiden voyage", "little sunflower" och "Impressions" är framstående exempel av hur det doriska sus4 ackordet har kommit att användas i afro-amerikansk musik. Jag har själv läst och snappat upp det här på egen hand, gradvis och med tiden. Men uppslagsverk har ibland en ganska bra startpunkt för att börja förstå och hitta förekomster på betydelsefulla namn och referenser till annan bra litteratur. Sohlmans musiklexicon, Groves givetvis. Jag önskar jag kunde ge en lista på bra böcker, men jag kan inte det. Satslära, är samma sak i nästan alla kommunikationsformer - i musik som i verbalt språk. Det är ungefär som grammatik, meningsuppbyggnad. Det bygger på idén att av alla varianter av tillvägagångssätt som provats ut så ger "detta" det bästa, eller åtminstone det mest följdriktiga resultatet för en avskild del. Det är musikteorins sätt att försöka förklara logiken i vad vi människor gör och uppfattar i längre stycken. Satslära är .. hm ... det är de meningar och delar man bygger upp av funktionslärans idéer. Bokstäver formar ord, ord formar meningar, meningar formar stycken. Satsläran är läran om meningar och stycken. Introduktioner, kadenser, modulationer, variationer, bearbetning, är vanliga begrepp. Till satsläran hör också hur man arrangerar toner i förhållande till varandra för att forma dessa satsbildningar. 2, 3- och 4-stämmig sats är säkert begrepp många hört 🙂

åh gud .. här har vi nästa statsminister, vilka smilfinks-fasoner 😄

Men "en" (1) stärkare, stereoförstärkare, består väl av två separata förstärkarelement likafullt? Vet att vissa billigare fuskar och använder en (1) förstärkare å "muxar" för att få ner priset, men ...

Automatisera ett MUTE kommando, på reverbets egna kanal 😉

Vildsvin låter grymt 😉

Jag försöker se scenariot framför mig, men det är lite svårt, för det är lite krångligt beskrivet. 😠 Du anlitas som projektledare (producent) .. av en vän som har egna ideal? och han i sin tur anlitar en tredje kille med studio-rum (helt utan din medverkan) som ska banda backlinen (trummor, bas, nån gitarr) och sen skicka rå-spåren till din dator .. och till sist ska resten arras och fyllas på hos dig? och du som projektledare har ingenting med nånting att göra förutom att vara med och arra lite hemma på din dator med dom och sen göra slutmix? I så fall kan man nog lungt påstå att din vän har "egna ideal" .. plus moms. 🙂 Förstår vi rätt nu, om man tror att ni har bandat klart i den tredje killens studio, och sitter nu hos dig och ska arra ihop det och försöka få ett bra sound ur det? och det har satt dig i en sketen position för du och bandet kan inte jobba effektivt utifrån dom förutsättningarna, och både lust och effektivitet är på väg att krasha?

Ville man eftersträva 60-talets ljud, speciellt på trummor, .... ska jag svara kort så säger jag nog att det finns inte en chans utan de trummor som användes då. Stommarna var bara hälften så tjocka, och sällan av hårdare träslag. Mickning och rumtyp gör en del, men skillnaden mellan själva trummorna då och idag är väldig. Jämför man med gitarr då och nu, så körde man med en mediumstor kombo-stärkare direkt på golvet då, men idag är det mer en eller två fyrtolvor med processning både före och efter. Skillnaden mellan trummorna nu och då är lika stor. Trummorna då, lät ungefär en tredjedel så starkt som de gör idag och hade inte alls den über-genomträngande skarpheten i anslaget som de har idag. Det är delvis därför man hör rummet så mycket tydligare på dom inspelningarna. På den tiden kunda man ofta se en trummis, pianist och kontrabasist som spelade tillsammans, helt utan förstärkning och alla trivdes bra. Det går inte att göra idag, inte ens om trummisen spelar svagt, kontrabasen drunkar ögonblickligen.

Det är något fascinerande med gitarrister och strängar. Vissa har sönder strängar hela tiden, fastän de spelar med ett väldigt lätt handlag. Andra spelar gitarr med samma handlag som en sur utombordare med snörstart kräver för att gå igång, men har så gott som aldrig sönder strängar. Det är t.o.m. ofta samma grovlek på strängarna. Lite sjukt 😆

S.O.S. skrev i sin recension att själva lådan, utan licenser, gick på 1400 pund. Vet du vad dom kostar ny .. ? EDIT: visst farao ja .. 2:an är ju ute nu .. då kanske inte priser till 1:an är så intressant, för man lär hitta dröser av dom på e-bay i vilket fall 😄