Första tagningen ALLTID bäst?

[Panzerfaust]

Känner att jag måste sprida min känsla angående inspelning.

När jag gör mina låtar brukar (som många andra antar jag) göra en slask. Alltså jag lägger lite halvinspirerande gitarrer, bas, sång etc etc.

Sen när jag väl är klar mer arret så spelar jag om allting för att få det tajt och snyggt.

Grejen är bara den att VARJE gång jag försöker spela in det på nytt så tycker jag det låter...tja... dåligt. Jag blir förbannad över hur otajt det blir ibalnd. Hur missljuden från kanske en skorrande sträng liksom skjuter ut ur mixen. Men när jag jämför med första inspelningen så låter den också "skräp". Fast så mycket mer ärligt.

Summan av kardemumman: Jag tycker ALLTId att första tagningen låter bäst. Vet inte om det är psykiskt elelr nåt. Men min hjärna tolererar fler misstag vad det gälelr tajt-het och missljud från ex. en gitarr.

Känner någon igen sig?

[Panzerfaust]

Kan även tillägga att från och med nu kommer jag använda metronomen SPARSAMT! Är så satans trött på hur den kan försötra en prestation. GRRRRRR!!!!

Redigerat 24 februari 2012 av Panzerfaust

[Casperfren]

Ja, så är det nog för de flesta. En tagning där man inte har press och inte har spelat det 10ggr är det nog mer naturligt gjort.

Mvh Casper

[Valle]

Jag sjunger illa nog som det är. Men skulle jag dessutom aldrig göra en omtagning, det vill säga behålla "slasken" – ja, då hade där inte varit många som tog mig på allvar.

[Zakyath]

det beror ju helt på hur bra första tagningen blev, men överlag håller jag inte med...

[SadamJR]

Tycker det är bra att repa så att man vet hur man ska spela innan man börjar spela in. Då har man större chans att sätta en tidig tagnig som håller.

[Frekvensspektrumanalysator]

Varför fortsätter du göra om dom då? Trust your instincts 😉

[Jonterocks]

Jag brukar sätta det bäst i stort sett första tagningen. Sen börjar jag tänka för mycket på vad jag gör. Repa in skräpet så det sitter i ryggen. Tryck rec, blunda och spela/sjung.

[evilrocker]

Ganska vanligt förekommande problem, inspelningsnerver, tillräckligt rutinerad, inrepad och skicklig så sätter man det vilken

tagning som helst.

[Burnie]

Tycker det är bra att repa så att man vet hur man ska spela innan man börjar spela in. Då har man större chans att sätta en tidig tagnig som håller.

Håller med Sadam, jag brukar repa ett antal ggr utan REC, så att man känner sig bekväm med det man ska göra,

sen brukar det oftast sitta på första tagningen.........

Redigerat 24 februari 2012 av Burnie

[Burnie]

Jag sjunger illa nog som det är. Men skulle jag dessutom aldrig göra en omtagning, det vill säga behålla "slasken" – ja, då hade där inte varit många som tog mig på allvar.

Vi i Hellvalla har aldrig tagit dig på allvar 😉

[Signia]

Känner någon igen sig?

Oja, mycket. Jag tycker inte det är så precis alltid, men oftast så. Ju bättre man är på sitt instrument, desto mer blir det så.

Första gången koncentrerar man sig på att få uttrycket rätt, man är angelägen, man är ”inuti” känslan, blir en nerv, ett allvar, en äkthet. Andra gången, blir mest bara en slags imitation av första gången. Man blir irriterad när man märker det.

Men jag tycker det är ett litet uppvaknande, ur DAWens diktatur. Jag tycker man ska lära av det, märka av sina behov, och anpassa sig – istället för att låta verktygen styra så det blir skit. Har själv försökt anpassa mitt sätt att ”fånga in” musiken till just det här.

Det här fanns ju inte alls på rullbandarens tid; rullbandaren hade ingen ”tidslinje”, ingen inbördes logik som bygger på att allt material ska passa in i ett rutnät. På rullbandarens tid hörde man bara ”Bandet går!” .. och sen kunde man börja när man ville, kunde peta näsan i 2 minuter om man ville, och man kunde köra vilket tempo man än ville, göra vad man än ville osv.

Som du säger, är alldeles för många som använder metronom, som inte borde göra det, som forcerar sig genom det .. det låter hemskt. Det är en avancerad konst att spela musikaliskt runt ett klick. Och om man ska lägga in MIDI-komp o.dyl. efteråt så är det ju inga problem - i en utvecklad DAW idag - att först spela fritt och sen i efterhand sätta DAWen att följa det tempot.

Redigerat 24 februari 2012 av Signia

[Zakyath]

låter som att ni spelar på måfå. jag spelar likadant varje gång, såvida jag inte skriver om eller spelar fel. undra på att man aldrig vet hur inspelningen kommer att låta då.

Redigerat 24 februari 2012 av Zakyath

[SadamJR]

Låter som om det är nån slags free form vissa håller på med. Inget nedsättande i det dock.

[Claes Holmerup]

Det är väldigt sällan jag har upplevt att första tagningen blir den bästa.

Man blir mer uppvärmd och medveten om vad som är rätt eller fel efter några gånger (man lyssnar inte lika bra på hur det egentligen låter förrän det är inspelat och man bara lyssnar) - och när man kommer in i det ordentligt, så slappnar man av mer och gör bättre ifrån sig. Så är det för mig i alla fall...

[Zakyath]

men man borde väl kunna spela samma sak två gånger? eller? så länge det är tight eller inte innehåller några fel så borde man väl knappast kunna ta en särskilt mycket sämre andra tagning?

Låter som om det är nån slags free form vissa håller på med. Inget nedsättande i det dock.

[KillwithSkill]

Första och enda tagningen!

http://youtu.be/xhLyCzqOZys

Det är det som skiljer riktiga musiker mot exempelvis skiten på melodifestivalen, och ändå låter det skit!

[Zakyath]

Det är det som skiljer riktiga musiker mot exempelvis skiten på melodifestivalen, och ändå låter det skit!

att riktiga musiker bara kan spela bra en gång?

[SadamJR]

men man borde väl kunna spela samma sak två gånger? eller? så länge det är tight eller inte innehåller några fel så borde man väl knappast kunna ta en särskilt mycket sämre andra tagning?

Tror du har missförstått mitt inlägg. Vet inte riktigt hur dock.

[BluesBoy]

Nja....när man vet att man spelar in, så tror jag inte att den första tagningen blir den bästa, å andra sidan får man inte köra får många heller för då ryker fokus på en gång....

Och det där med inspelningsnerver, det sitter inbyggt i det undermedvetna; man spelar alltid lite annorlunda när man VET att man spelar in, bara för att vara lite safe.

Har för övrigt för mig att det fanns en liknande tråd, där någon kom på den fantastiska idén att nervositeten vid inspelning härstammar från bandspelartiden och att det blev jobbigt, dyrt och krångligt att göra omtagningar. 😉

Edit: stavning

Redigerat 24 februari 2012 av BluesBoy

[nikko]

Känner inte igen att första tagningen alltid automatiskt är den bästa. Däremot tycker jag att man ALLTID spelar bättre när man bara spelar med låten än när man spelar in. Vet inte om det är vetskapen att "nu gäller det" som fäller krokben?

Jag brukar försöka spela in utan metronom så ofta det går. Spela till trumkomp är hundra gånger lättare.

[Florian le Sage]

repet eller genomgången innan rec är alltid bäst, sen blir det prestationsfiltrerat men bra till slut...

[Jetblack]

Själv tycker jag att det finns något riktigt amatörmässigt över resonemanget att "Första tagningen blir alltid bäst. Jag lyckades inte få till det bättre sen, så vi behöll slasken." Om man inte lyckas spela bättre efter att man spelat in slasken, då är det något som är fel, punkt.

Och hur ska man klara av att spela låten live sen?

[FreddeHstd]

Jag tycker det beror lite på situationen: är det exempelvis livetagning med fyra andra jazz- eller bluesmusiker så kan tagning ett låta rätt väsenskilt från tagning fem. Inte det att någon presterar sämre eller bättre - mer det att man hittar något längs med vägen som gör att låten blir lite annorlunda.

Låter kanske orimligt i en popmusikers öron - men ofta så bygger ju en blues-jazzsession på det som händer i stunden. Och att man kan sitt instrument utan och innan.

När jag själv sjunger på kammaren så har jag lärt mig att spela in med playlists, alltså att man recordar i loop mode och sen kan gå tillbaka och plocka ut vilka fraser (eller ord 🙁 ) som låter minst illa. Så det brukar bli en blandning mellan tagning ett och femtioelva.

Mycket irriterande är dock det faktum att jag alltid sjunger bäst när jag samtidigt spelar gitarr. Det är ju inte alltid man vill ha en ackegitarr plonkande i bakgrunden. Och skulle man sätta en mick framför gitarren så ska man brottas fasproblematiken.

Ja, det är ett besvär, det där med musik!

[mixopenta]

Jag tror det finns ännu en dimension till detta, men det kanske bara e jag som överanalyserar...men ändå. 😱

Jag upplever oftast samma sak. Och liksom trådskaparen vill jag helst också "slafsa" igenom låten tills jag vet vilken struktur låten ska ha etc etc.

Någonting jag har funderat över på senare tid är att jag i det materialet man "slafsar till" fantiserar ihop en potential - och här kan man ta in den ökända "demo förbannelsen" också, som när man spelar in "på riktigt" inte kan mäta sig med potentialen man hade i huvudet.

Är det någon som förstår vad jag menar? 🤪 Alltså, man har i bakhuvudet att "ja det här kan bli bra när det blir bättre utfört"... Antingen överskattar man värdet i idén, eller så överskattar man värdet i det framtida framförandet...eller? 😳

/Ulf

[DigRules]

Visst kan det ofta vara så att när man bara slänger ner en liten slask så finns det bland skräpet alltid några guldkorn som man gillar, och ofta försvinner dessa guldkorn när man skall "göra det på riktigt".

Även den enklaste grej kan göras på två sätt, bra eller dåligt.

Får du oönskat bandgnissel mellan två ackord så öva tills du kan spela det utan gnissel.

Låter ett ackord genom stärkaren lite trist, testa att spela det så att du får in lite "harmonics" på toppen eller prova och se om ett lättare/hårdare anslag kan få det att svara lite intressantare rent dynamiskt osv...det kommer att ta tid ibland men det är värt det då du kommer att få en betydligt högre lägstanivå.

Har man det tekniska väl inkört så blir det mycket lättare att få till den magiska tagningen, och inte bara en gång, utan gång efter gång...ja, nästan i alla fall. Om inte annat så kommer du att få betydligt bättre tagningar att välja mellan då det blir dags för mix. 🙂

[SadamJR]

Steely Dan höll på så länge med en platta att de fick ta tillbaka blåssektionen för att göra om alla pålägg eftersom originaltejpen var utnött.

[KillwithSkill]

att riktiga musiker bara kan spela bra en gång?

Nej det var nåt Janne Långben och nån Musse Pigg som gjorde det....

[Frekvensspektrumanalysator]

när jag märker att t.ex. en gitarrist har problem med nerverna när h*n ska sätta ett solo trycker jag bara ner "6" på tangentbordet och aktiverar quick punch. sen säger jag "men testa kör igenom bara och kolla om du kan jamma fram nåt kul" helt utan pretentioner (låtsas jag) och oftare än inte så sitter skiten när h*n kör igenom, då trycker jag bara in rec innan jag stoppar och kan dra ut regionen bakåt och "trolla" fram det svinbra gitarrsolo h*n precis bara lekte in, och "vafan, spelade du in?", följs av "fan vad coolt!", "det satt ju, den tar vi!"

ett litet (eller ganska stort faktiskt) trick som nästan alltid hjälper och spar både tid, pengar och humör.

😄

[Guitar Nilsson]

Jag gör bättre ifrån mig ju fler tagningar jag gör på både sång och gitarrpålägg. Har inga problem alls med att ta om en fras 100 ggr. de om är tricky är att få elgitarrpålägg att låta som att de är första tagningen, och utan klipp. Jag sjunger en massa ggr bara för att hitta rätt mickavstånd, dessutom ställer jag in kompressor mm. Den har jag alltid på när jag spelar in, det är lag på det.

Edit: När det gäller sången skärper jag mig till det yttersta, vill ha så mycket järnkoll på varje bokstav det bara går. När det gäller rocknroll elgitarrpålägg gäller det att inte tänka alls, kanske några "stödtoner" jag tar sats ifrån. När jag står ensam hemma och sköter tagningarna själv har jag inga som helst problem maed att ta om många ggr. Fast på gitarren brukar jag sätta det efter tre fyra ggr. Värre med låtar jag är ovan att sjunga.

Redigerat 24 februari 2012 av Guitar Nilsson