Edit.

[Frekvensspektrumanalysator]

det är som fula barn verkar det som... man måste verkligen älska dom för att se nån skönhet i dom. herregud vilka jävla gitarrer 😄

[Dippen]

Här har vi två av dem!

Min PRS Cu22 i deep purple, svårt att fånga på bild med mobil.. Den andra är den första gitarren jag köpte, en Seagull S6 CW GTQII

Två gitarrer jag aldrig kommer sälja, helt fasansfullt bra!

[Valle]

Just kidding! Det där är en av de snyggaste gitarrerna jag vet, men den är knölig och avtändande att lira på.

För min del, ensam nog verkar det som, saknar mina gitarrer särskild "betydelse för mig". De är "bara" nödvändiga verktyg för att få musikjobbet gjort. Fast min inställning kan nog bero på att två av mina absoluta ögonstenar blev stulna vid ett inbrott för ett (bra) tag sedan; den ena var en Westbury och den andra var en specialdesignad Charvel M6 (båda var vinröda). När dessa gitarrer "försvann" tog jag det jävligt hårt och har sedan dess egentligen inte fäst mig vid något "enskilt exemplar". Visserligen köpte jag en ny Charvel M6 efter inbrottet för att på något sätt kompensera, men det blev inte samma sak. Jag försökte även få tag på en ny Westbury, men det var hopplöst... och tro fan det, den har inte tillverkats i så särskilt många ex.

Idag kör jag på en Charvel M6 med Kahler-stall; jag "älskar den", men den betyder inte ett skit för mig. Egentligen.

[ettslagsunderverk]

Levinen! Mossan' visste vad det handlade om när hon var ung.

Hittade den på vinden när jag var 13 och sen dess har det fortsatt..

Jag har spelat allt från fula SOAD-riff till superlokrisk på denna 😄

[Waltzberger (oregistrerad)]

Har lirat gitarr sen jag var 10-11 år ungefär.

Med vissa uppehåll under unga tonåren (läs fylleåren) 😄

Idag är jag 24 vårar ung och har nog haft ungefär lika många gitarrer. Om inte mer. Nu har jag inte längre något band utan skriver mest ihop med en polare och använder mest akustiskt. Sitter för tillfället på en Martin D15 och en Fender Strata Japan -88. Båda helt underbara plankor.

Första gången jag spelade en Martin var för några år sedan. En HD28. Sen dess har jag varit fast. Har haft 3st olika D16GT och D16RGT en D28 och nu en D15.

Även en Gibson J200, en Hummingbird och ett par Les Paul. Mumma. Tyvärr blev man av med jobbet under hösten 2009 och fick då börja sälja av.

Gitarrer jag tror jag kommer satsa på en del framöver är japanska lawsuit. Har haft en Orville J200 -93 och en Greco Les paul -78 och fullständigt ÄLSKADE dem båda. Dem är kvalitetsmässigt, byggmässigt och beträffande spelkänsla i samma klass som originalen om man frågar mig. Men hälften så dyra 🙂

Ah shit. Kul me guror 😄

[John NT]

Här har vi två av dem!

Min PRS Cu22 i deep purple, svårt att fånga på bild med mobil.. Den andra är den första gitarren jag köpte, en Seagull S6 CW GTQII

Två gitarrer jag aldrig kommer sälja, helt fasansfullt bra!

Schysst! Min Cu22 var utan tvekan en fantastisk gitarr, tyvärr drev mina preferenser mot 7-strängat och singlecoils så gitarren fyllde liksom ingen funktion längre. Men saknar den ibland.

Jag är inte sådär tokkär i nån av mina gitarrer eftersom jag egentligen bara har en gitarr som uppfyller alla mina krav, och den har jag precis skaffat (eller gjort, beroende på hur man ser det). En moddad 7-strängad Schecter Hellraiser, som jag hackat upp för mickar, målat om, slipat halsen och gjort en massa andra hemska ingrepp på.

http://www.youtube.com/watch?v=erE-wBPyrsY

Min andra favorit är en 6-strängad version av samma gitarr, dock ett Warmothbygge. Den här var min main-gitarr jäkligt länge och fortfarande den skönaste gitarr jag äger. Dock används den inte längre, eftersom den är 6-strängad.

http://www.youtube.com/watch?v=m-hsJyG_B9k

[pirateKING]

Min gibson les paul standard -97. Inhandlad i en liten mystisk gitarraffär i Shibuya, Tokyo. 🙂

Redigerat 24 maj 2011 av pirateKING

[Nystrom]

Min gibson les paul standard -97. Inhandlad i en liten mystisk gitarraffär i Shibuya, Tokyo. 🙂

Dom är riktigt fina!

Avis 🥰

[kallsund]

Halloj.

Är väl min melody maker -65 då. Fick den som ett sönderslaget vrak (för 30 dollar på ebay). Tänkte göra en väggprydnad av den men det blev en extremt grundlig renovering stället. "Laga mig!!!" ropade den till mig 😉 Att återuppbygga en gammal Gibbe från grunden sätter sina spår i själen....

Redigerat 21 juni 2011 av kallsund

[Rabieshund]

Har fyra gitarrer och alla betyder nåt men på olika sätt. Får ladda upp bilder sen!

Min första elgitarr, en röd Epiphone SG som faktiskt låter sketabra, kommer jag nog aldrig göra mig av med. SG är visserligen typ den fulaste gitarrmodellen efter strata (😉) men på den har jag lärt mig väääldigt mycket och jag använder den jämt när det behövs elgitarr på en låt.

Sen har jag en Alhambra (klassisk gitarr dvs) som också låter svinigt bra. Lättspelad och stor ton. Köpte den en gång när jag fick ett stipendium och kommer nog aldrig sälja. Finns mycket dyrare gitarrer såklart men har fan aldrig hört nån skillnad på den och en gitarr för 20 000. Kan verkligen rekommendera Alhambra för den som vill ha en bra nylon.

Min tredje gitarr har jag bara haft nån vecka! En reparerad gammal stålsträngad folk-Levin från runt 1950 (finns inget serienummer) som låter fantastiskt. Har några knasiga grejer going on på halsen men det gör inget. Låg stränghöjd och härligt gammalt ljud.

Sist har vi den gitarren som betyder minst, kanske för att den inte går att spela på pga bananhals, en grönglittrig Danelectro DC3 med lipstickmickar som låter så jävla Elvis så det finns inte. Gillar den såklart då den är väldigt annorlunda från min andra elgitarr men då den böjdes för rätt länge sen har den legat orörd i några år.

Sen har vi min BANJO! En Harmony (skulle tippa på 70-tal) som jag helt utan förvarning fick på posten från en viss lax här på forumet. Låter bra och har använt den på ett flertal inspelningar redan.

Till sist här vi min mandolin av märket Levin, köptes runt 1950 av min morfar som dog för ett år sen. Väldigt fint skick jämfört med många spruckna instrument man ser på Tradera. Är tyvärr inne på lagning då sadeln sprack så jag kan inte ta nån bild, men är väldigt pepp på att ha den i spelbart skick igen! Tror detta instrumentet betyder mest eftersom den är ett arv men gitarrerna jag haft länge skulle jag heller aldrig göra mig av med.

[P Forsberg]

Halloj.

Är väl min melody maker -65 då. Fick den som ett sönderslaget vrak (för 30 dollar på ebay). Tänkte göra en väggprydnad av den men det blev en extremt grundlig renovering stället. "Laga mig!!!" ropade den till mig 😉 Att återuppbygga en gammal Gibbe från grunden sätter sina spår i själen....

Är det en och samma gitarr? 😮😳

Finns det någon historia bakom skicket på den?

[kallsund]

Är det en och samma gitarr? 😮😳

Finns det någon historia bakom skicket på den?

Jo, det är faktiskt samma gitarr. Försökte fråga säljaren hur den blivit som den blivit men han svarade aldrig 🙁. Hade varit kul att veta lite historik. Någon har ju gjort en väldigt seriös ansats att slå sönder den "beyond repair". Nästan konstigt att den inte hamnat på brasan.

Jag fick börja med att montera isär alla "träbitar" som någon slarvigt hade limmat ihop och börja om från början. Fick oxå tillverka ett nytt huvud (räddade toppbiten med logga och serienummer) och fanera framsidan mm. Nån hade "grävt" i kroppen för att göra den vänsterhängd. Några bilder till på projektet. Det visar iaf. att det inte finns ngt. som heter "oräddningsbart" 😛 . Visste ju inte om detta alls skulle gå vägen, så det var en fantastisk känsla att dra dom första riffen på den när den var spelbar igen. Detta är ju en gitarr jag aldrig kommer att klara av att skiljas ifrån tror jag.