Letar efter min första elektriska gitarr

[Maestro Minded]

Jag har spelat akustisk gitarr ett tag och vill komplettera med en elektrisk. Jag kommer främst att ha gitarren för pop, r&b, hiphop, men även för rock. Jag undrar främst vilken modell jag ska köpa. Jag har googlat fram och tillbaka och tror att en stratocaster kan vara ett bra val. Är jag helt fel ute? Vad finns för alternativ?

Om stratocaster är det självklara valet, är denna gitarr nåt att ha?

http://www.blocket.se/stockholm/Fernandes_...m?ca=11&w=1

Jag hade tänkt koppla gitarren via ett mixerbord till Cubase med Guitar Rig aktiverat. Kan det anses vara en ok/bra lösning?

[DieHard (oregistrerad)]

Val av gura är en högst personlig smak. Nu kommer säkert vissa och säga att självklart ska du köpa den eller den guran. Men två saker att tänka på är om du är ute efter en gura är ska det vara med singelcoil eller humbuckers. Det är ju också en smaksak vilket man föredrar. Sen priset med vad man har råd med. Gå till närmaste butik och testa alla sorters guror och se vilken du gillar bäst.

[Hellpig]

Håller med DieHard, man måste nästan testa (undantaget är om man vet exakt vad man är ute efter så klart).

[kolin]

Åk runt bland alla du känner som har elgitarr o hör med dom. Håller med föregående att det är högst personeligt och dessutom får man nog räkna med en o annan tabbe vid sina första köp.

Kolin

[DieHard (oregistrerad)]

får man nog räkna med en o annan tabbe vid sina första köp.

Jepp där har vi väl nästan alla varit? 😄 Men det är ju så man lär sig.

[Soxic]

Fender fungerar ju till allt och är ett väldigt prisvärt instrument. Man kan få en sjysst fender för 3-4,000:-

[DieHard (oregistrerad)]

🙂

[Soxic]

Jag köpte min japanska fender för 4,000:- för omkring 10 år sedan och den håller än i dag. Suverän gitarr. Polaren har en mexikansk strata för 10,000:- och jag märker ingen skillnad i vare sig ton, sustain eller "hum". För 3-4,000:- kan du få en riktigt bra och prisvärd begagnad fender om inget annat. Kolla på JAM.

[sixties]

testa hagströms modeller finns en sg liknade modell för ca 3-4000:- och vintage gör även de bra instrument för sitt pris, köpte en telecaster som är väldigt skön och låter bra. kostade 3200:- ny, stratorna ligger runt 5000:- men kanske finns begagnade.

[Valle]

Håller med DieHard, man måste nästan testa (undantaget är om man vet exakt vad man är ute efter så klart).

Jag håller också med — lite, i alla fall. För även om man som förstagångsköpare bör testa sig fram, så tror jag att ett av problemen är att man inte vet vad det är man är ute efter. Man måste förlita sig på råd etc, således blir det inte så himla personligt. Jag undrar hur många här på forumet som kör Les Paul (*host* inte du, HP *host*) för att de kom fram till att den guran var bäst för personen, eller om drivkraften bakom benämns "Frehley" eller "Slash" eller liknande...

I mitt fall var det högst opersonligt. Min farsa (R.I.P.) tog mig, då 13, till en musikaffär och lät mig spana in alla härliga gitarrer på väggarna. Efter en stund undrade farsan om jag hade hittat något spännande. Och överraskande nog... ellerhur?... pekade jag på en Les Paul:

"Den", flämtade jag, "den vill jag ha!"

"Å, i helvete...", sa farsan och köpte mig en Crafton...

Idag kör jag uteslutande Charvel/Jackson. Men det är bara för att jag inte kan vänja mig av skiten. För, åh, vad hade jag inte gett för en egen "customized", 3-pickups (svarta med vit ramar) Black Beauty — trots att jag egentligen tycker att Les Paul ur spelvinkel är lite knölig i designen.

[Soxic]

I mitt fall var det högst opersonligt. Min farsa (R.I.P.) tog mig, då 13, till en musikaffär och lät mig spana in alla härliga gitarrer på väggarna. Efter en stund undrade farsan om jag hade hittat något spännande. Och överraskande nog... ellerhur?... pekade jag på en Les Paul:

"Den", flämtade jag, "den vill jag ha!"

"Å, i helvete...", sa farsan och köpte mig en Crafton...

Ha, ha! Inte lätt att vara pappa alla gånger. 😆

Redigerat 29 juli 2009 av Soxic

[Hellpig]

Jag håller också med — lite, i alla fall. För även om man som förstagångsköpare bör testa sig fram, så tror jag att ett av problemen är att man inte vet vad det är man är ute efter. Man måste förlita sig på råd etc, således blir det inte så himla personligt. Jag undrar hur många här på forumet som kör Les Paul (*host* inte du, HP *host*) för att de kom fram till att den guran var bäst för personen, eller om drivkraften bakom benämns "Frehley" eller "Slash" eller liknande...

I mitt fall var det högst opersonligt. Min farsa (R.I.P.) tog mig, då 13, till en musikaffär och lät mig spana in alla härliga gitarrer på väggarna. Efter en stund undrade farsan om jag hade hittat något spännande. Och överraskande nog... ellerhur?... pekade jag på en Les Paul:

"Den", flämtade jag, "den vill jag ha!"

"Å, i helvete...", sa farsan och köpte mig en Crafton...

Idag kör jag uteslutande Charvel/Jackson. Men det är bara för att jag inte kan vänja mig av skiten. För, åh, vad hade jag inte gett för en egen "customized", 3-pickups (svarta med vit ramar) Black Beauty — trots att jag egentligen tycker att Les Paul ur spelvinkel är lite knölig i designen.

Knölig? Då har du aldrig lirat på en Flying V hör jag. 😕 Själv fick jag en Sigma Les Paul när jag började lira och den såg ju ut som en Les Paul i alla fall. Att jag kör på Les Paul beror ju helt klart på att mina förebilder spelade på sådana, men jag tyckte det var en fantastiskt snygg skapelse redan innan jag började spela själv. När jag sedan fick händerna på en "äkta" LP köpte jag den dels för att den var så billig och dels för att den lät så bra och var väldigt skön att spela på. Och eftersom jag har kvar den efter över 20 år så måste ju något varit rätt. Men din poäng är klart valid, när man är helt grön så vet man inte vad man skall ha... men en Les Paul blir aldrig knölig. 😄

[tAUG]

Knölig? Då har du aldrig lirat på en Flying V hör jag. 😕 Själv fick jag en Sigma Les Paul när jag började lira och den såg ju ut som en Les Paul i alla fall. Att jag kör på Les Paul beror ju helt klart på att mina förebilder spelade på sådana, men jag tyckte det var en fantastiskt snygg skapelse redan innan jag började spela själv. När jag sedan fick händerna på en "äkta" LP köpte jag den dels för att den var så billig och dels för att den lät så bra och var väldigt skön att spela på. Och eftersom jag har kvar den efter över 20 år så måste ju något varit rätt. Men din poäng är klart valid, när man är helt grön så vet man inte vad man skall ha... men en Les Paul blir aldrig knölig. 😄

Jag trodde nästan att det var mig du pratade om där 🙂

*host*

(TS, en LP är världens vackraste och bästa och skönaste och.. och... instrument kööp!!)

*host*

Redigerat 4 augusti 2009 av tAUG

[Kokanin]

Som fler har skrivit tidigare. Man måste prova sig fram.

Det är värt att prova sig fram i djungeln också, för när man hittar sitt märke blir det så mycket enklare/roligare att spela.

När jag började lira var det på Fender (aldrig mer). Först Strata och sedan en Telecaster. Gillade ljudet från Telecastern, men s*tan vilka sår man fick på underarmen när man lirade punk. 🙂 (den var ju så j*kla tjock och kantig!)

Sedan körde jag på Kramer och testade även Jackson (inte jag för 5 öre).

Det var först när jag råkade testa en Epiphone Les Paul som jag förstod att gitarr var instrumentet jag skulle fastna för. Mitt i allt kunde jag spela! Modellen passade mig utmärkt.

Idag kör jag på "Baby" som är en Gibson The Paul -78. Asful är den, men den talar till mig.. 😉

[laxlaxlax]

Har en gibson till salu om du är hugad.

[rankey (oregistrerad)]

För inspelningssammanhang i studio rekommenderar jag en Line6 Variax. Mitt egna val föll på den av några enkla anledningar. Du får tillgång till såpass mycket mer ljud och möjligheter än med någon annan gura. 25 gitarrer i ett, och de låter riktigt bra också. Man slipper känna sig begränsad till ett visst sound. Lyssna gärna demos på deras hemsida. Speciellt om du ska kombinera med GuitarRig så kommer du ha skoj så det räcker och blir över i flera år när du ska börja tweaka ljuden för din mix. 😉

[Valle]

Knölig? Då har du aldrig lirat på en Flying V hör jag. 😄 (...) ... men en Les Paul blir aldrig knölig. 😄

OK, kanske inte knölig direkt. Men jag tycker att halsen är något för "tjockt" för att jag ska spela obehindrat på en "äkta" LP (Gibson), särskilt när man ska sola. Men Black Beauty:n är så jävla snygg, så att jag hade lätt kunna investera i en sådan bara för den sakens skull. Jag är jävligt fåfäng.

Och jo då, jag har gett mig på konststycket att lira Flying V — sittande dessutom! Katastrof-gura! No doubt!

[Kokanin]

Men är det inte så att Les Paul finns med knölig resp. oknölig hals? (50's neck resp. 60's)

[Hellpig]

Men är det inte så att Les Paul finns med knölig resp. oknölig hals? (50's neck resp. 60's)

Jo, precis så är det.

[Valle]

Jo, fast för min del känns t.o.m. LP:s "slim neck" något för tjock... Men som sagt, det beror nog på att jag har vant mig vid Charvels smalare hals — och dessutom något bredare greppbräda.

Nu har ju Gibson varit med i gamet ett bra tag, medan Charvel och Jackson poppade upp först i början av 1980-talet. Så givetvis har ju Gibson (Les Paul-modellen) sina 30 års försprång att tacka för sin oerhörda impact på alla gitarrister idag. Men om båda hade introducerats samtidigt, så tror jag att Charvel/Jackson-gitarrerna hade blivit "lead/solo"-gitarristernas typiska förstahandsval. Les Paul, med sin något tjockare hals och smalare greppbräda, hade kanske blivit mer av en allvädersgitarr...

😕

[Zmolker]

Gå till en musikaffär, ta reda på vad som kan vara intressant. Bara för att man provspelar alla guror 7 gånger så behöver du inte köpa nån 😛 gå därefter till blocket, ta med dej en kompis och åk runt och prova begagnade gitarrer.. Finns mycket kul gitarrer att köpa till småsummor.! Mycket bättre och roligare än en ny nybörjargitarr för 800kr ..