Jump to content
Annons

Droger och musik, hör de ihop?


DieHard (oregistrerad)

Recommended Posts

anarkisten1 (oregistrerad)

Sprit skulle inte få säljas överhuvudtaget, jag hycklar inte ett skit har inga pro eller anti fördomar heller. Det enda jag säger det är att det blir sämre med än utan (oavsett vad det är).

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
Analogfreak (oregistrerad)
Jag har dragit i mig allt utom heroin och ghb etc, typ inte sånt som inte fanns förr på hippie tiden. Men i övrigt har jag avverkat x antal kilo röka, ett gäng tripper, testat opium, kokain, amfetamin, preludin och moffe (när jag bodde i Danmark,

Nu kan jag sluta fundera på vad det är som inte står rätt till hos dig. ☺️

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja det går bra skylla på ölen också varför man aldrig skrev några världshits 😆 Men appropå droger så sa självaste Alice Cooper att han skrev riktiga dyngplattor pga hans drogmissbruk. Det var ju när han tog sig ur skiten som han fick ett uppsving på 80-talet. Så så mycket för det där att man gör kvalitativ musik med droger.

Jag har skrivit låtarna, men aldrig kommit nån vart med dem. Fast jag har ändå lyckats bättre än både John Lennon och Elvis, så jag är ganska nöjd ändå.

Link to comment
Dela på andra sajter

anarkisten1 (oregistrerad)
Nu kan jag sluta fundera på vad det är som inte står rätt till hos dig. 😄

😛 Den bjöd jag på.

Ja du ur det perspektivet så visst är det konstigt ändå hur mycket mer jag fattar än du gör, eller hur. Men fan vilken tid det tog innan du hängde på, släpp hörnflaggan nu och kom in i matchen 😕 .

En sak känns lite skönt i alla fall för jag tolkar ovanstående som att du inte är en av dom där drogromatikerna som man dessvärre fortfarande för ofta finner bland musikfolk av yngre modell. Eller menar du att det är att det att jag inte dragit i mig GHB och Heroin som du upplever är fel?

Det kommer en Bluesfiktion i filmform så småningom som du kan såga skiten ur eller ignorera, vilket du nu väljer för att försöka få mig på pottkanten. Du vet en sån där Kalle Anka produktion.

Link to comment
Dela på andra sajter

Baaahh,

Sitter så många här med magen full av whiskey och bärs, och ändå tycker dom att knark e kass....-för helvete, sprit är en en extremt stark drog och kan jämställas med alla övriga droger på marknaden....

http://www.expressen.se/1.397933

Tune in, turn on, drop out...

Inte för att jag är nån drogliberalist, men jag är ingen hycklare!

Tjohopp!

du har helt rätt! det skrev jag tidigare åxå! bägge föder elände å ska inte glorifieras! jag gillar öl å wiskey dock...

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 8 månader senare...

Jag älskar att läsa. Och i bokhyllan finns en salig blandning; allt från favoritförfattaren Stephen Kings romaner, via Eugen Semitjovs gamla journalistsamlingar och science fiction-noveller, till M.W Krasilovskys musikjuridiska böcker om den anglosaxiska(!) musikbranschen. Och så givetvis, nästan allt med Herman Lindqvists och Peter Englund... Och så är jag en riktig sucker för biografier — allra mest sådana om musikbranschens folk.

Just nu läser jag en Keith Richards-biografi (Rolling Stones), och det som slår mig mest av allt är hur jävla mycket knark snubben skjuter [skjöt] i sig. Konstant påtänd! Alltid! Han tar sin femsträngade(!) gitarr och lilla handväska med heroin och kanyler, kilar in på dass och låser in sig för att inte komma ut på fem, sex timmar. Allt medan hans bandpolare sitter och väntar i studion och är allmänt pissed off. Och när han väl kommer ut från dass — pisshög, full och fan vet allt — så har han med sig grunderna till storheter som t.ex. "Honky Tonk Women" och "It's Only Rock 'n Roll"... Go figure!

Det är lite skumt det där med droger och psyke versus musikskapande. Det verkar som om grunden till allt som många av oss försöker efterapa idag — eller för all del, tror oss inte vilja efterapa — lades under 1960-talet av majoriteten personer som var, höga (ex. Keith Richards), psykiskt sjuka (ex. Brian Wilson), eller i övrigt allmänt åt helvete coco-bananas (ex. Syd Barrett). Visst, dessa var säkert å sina respektive sidor influerade av 30-, 40-, och 50-talsartister, vilka i sin tur helst sökte inspirationen i alkoholens dimdjungler...

Märkligt nog så berörs och inspireras jag mest av låtar som så att säga råkats skapas "under the influence". McCartney har visserligen skrivit några av mina all-time-life-favoritlåtar, men det var Lennon — som inte hade lika restriktiv hållning till drogerna — som kom med de coolaste låtidéerna, överlag.

Brian Wilson — Nattvaktarens frälsare och gud — kan definitivt inte lämnas oomnämnd. Ena sekunden kunde han ligga i sin säng, smutsig och uppsvullen av all junk och depression, och vråla ut sin avgrundsångest över att vadän The Beatles rörde vid så blev det guld, bara för att sekunden därpå hoppa upp ur bingen och skriva Pet Sound (som sedan blev en sådan kick in the ass på McCartney att han kontrade med "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band").

Vi kan lika bra även avverka KISS här: Simmons låtar har alltid varit de "sämsta" överlag; Stanley (heldöv på ena örat, för övrigt) var den som nästan alltid kom med det bättre materialet. Men det var när den totalt utflippade Frehley kom med sina riff och låtar som det blev det där lilla extra. Snortaren Criss skrev inget själv, dock, så han får bli undantaget.

Ja vad fan, till och med Björn Ulvaeus kunde knepen. Vid ett studiopass fick han inte riktigt till texten till vad som senare skulle bli en av ABBA största hitar. Så han körde hem, hällde upp en stadig jävel och skrev i ett svep texten — till "The Winner Takes It All".

Det är lite spooky, faktiskt... Man kan ju inte låta bli att undra vad/var musiken hade varit idag utan dess knark, ångest och sprit på 1960-talet. Bättre? Sprallig? Tråkig?

Kan det vara så bisarrt att vi har alla junkies att tacka för att vi har kul idag?

Jag sluter i alla fall mina ögon och föreställer mig en musikvärld där utflippade, ovan nämnda, personer aldrig existerat... Och jag ser hur giganterna mästerverk suddas ut — giganter som [utan inbördes ordning] Clapton, Tyler, Osbourne, Harrison, Turner, Bonham, Joplin, Cash, Hendrix, Perry, Jones... Ja, you get the picture. Och jag ser hur Spotify's databaser ersätts med swinging storbandsjazz respektive rödpolitiska kampsånger framförda av någon mullrande, mustaschprydd manskör, toppat med "hitlåtar" liknande:

För han har öppnat pärlepooor-ten, sååå att jag kan komma iiin...

Happy friday, fuckers!

Redigerat av Olsberg
Slår ihop med tidigare tråd i ämnet /admin
  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Valle, jag tror du själv vet svaren på dina frågor.

Att berusa sig under eller efter skapandet har alltid varit nödvändigt för alla konstnärer som betyder något, och jag vill faktiskt gå ett steg till på den upptrampade fredagsstigen:

Musik som skapas av nykterister och andra asketer suger.

Link to comment
Dela på andra sajter

Anthony (sångaren) i Red Hot Chili Peppers sköt ju heroin från begagnade sprutor han hittade på gatan under största delen i sin karriär. Samma sak gäller Flea (basisten)

Ozzy (Black Sabath) var ju den mest utflippade av alla, var så stenad att han slickade upp sitt eget urin från marken och grejer, mums! ^^

Hetfield (Metallica) var über alkis (är?)

Kurt Cubain (Nirvana) var über pundare.

Dock så tror jag inte att droger kan göra en mer kreativ, möjligvis mer speedad och galen, vilken gjort att vissa fått ett mer galet sound (på ett posivitivt sätt).

Kreativiteten sitter i huvudet. All kreativitet som sägs komma ur droger, kommer egentligen bara ur ditt huvud, det är bara att lära sig hantera det bättre! 😱

Link to comment
Dela på andra sajter

Tja, du, vem vet? Men om det inte bara är ett PR-trick som Talk Talk hade, gillar jag bara deras två sista skivor som ska ha spelats in medan de ("av musikaliska skäl") experimenterade med att knarka heroin. De plattorna är popmästerverk. Deras gamla plastiga listmusik som var poppis innan jag ens fanns får en äldre generation digga. Spirit of Eden och Laughing Stock kan nog människor ur alla generationers poplyssnare ta till sig, ungefär som Beatles' drogpoptrippar. Kanske är det mest knarklåterna som överlever. Kanske är det därför mina låtar inte gör det? Fast jag föredrar hälsan framför att göra popklassiker.

Link to comment
Dela på andra sajter

All kreativitet som sägs komma ur droger, kommer egentligen bara ur ditt huvud, det är bara att lära sig hantera det bättre! 😱

Vilket kvalificerat skitsnack. Jag skulle vilja se dig frisätta i princip allt serotonin i din hjärna bara med hjälp av tanken?

Man måste ha respekt för att droger av olika sort inte bara har hjälpt vissa musiker på traven, utan faktiskt är förutsättningen för att klassiska låtar, skivor eller varför inte hela musikstilar skapats.

Link to comment
Dela på andra sajter

Har du börjat släppa dina fredagstrådar 11 på morgonen nu? 😱

Det är ju så svårt att kunna bevisa hur stor roll drogerna hade eller har, eller om knarket var en katalysator för musiken eller tvärtom.

Jag tror - utan att ha några bevis, precis som du 🙂, att alla de här snubbarna var bra låtskrivare innan de blev knarkare.

Tycker du skjuter småsparv med bazooka, Valle.

Tjing, Lax

Link to comment
Dela på andra sajter

Dock så tror jag inte att droger kan göra en mer kreativ, möjligvis mer speedad och galen, vilken gjort att vissa fått ett mer galet sound (på ett posivitivt sätt).

Att göra galna grejer som det skrivs om är bra för medias intresse --> framgång...

Men, glöm inte att många av de stora klassiska kompositörerna (i.e. klassisk musik) också var både psyksjuka, knarkare och alkisar.

Dock, skitsamma. Att hitta seriösa människor som tror att något långvarigt missbruk skulle vara bra för kropp eller psyke är svårt. Och då kanske det är ganska klart att lite musikalisk framgång knappast är värt den andra biten, att dö som en uteliggare (på parkbänk eller i badkar med guldkran, resultatet är detsamma).

Valle, nu fattar jag varför det brinner så mycket i Oxie... 😱

Verkar vara gott om folk som vill "tända på".

Redigerat av ONSatan
Link to comment
Dela på andra sajter

Om du tar droger ändrar du på hjärnans sätt att tänka. Du blir enkelspårig (tänker bara på att slutföra det du påbörjat) och kreativ (tänker i nya, och för dig ologiska banor). Detta är fördelaktigt när det kommer till skapande. Fick detta förklarat för mig när jag var med i ett "tänkargäng" för ett bankföretag. Vi fick dock inga droger av dem. 🙂

Nu var det länge sen, så minns inte termerna de använde när de förklarade detta för mig.

Men om du ser hjärnan som massor av tankevägar. Du har ett rutnät där du har "start" i ena sidan av rutnätet, du har ett "mål" på andra sidan.

Är du nykter går tankar på en ganska rak linje från "start" till "mål". Du viker av lite (där du brukar vika av). Dvs du tänker som du brukar. Är du nykter kommer tankarna också sväva ut i rutnätet (du tänker på annat).

Dricker du öl kommer tankarna inte sväva ut i andra tankar. Du går mer rakt mot mål, men du "vinglar" lite omkring den vanliga tankevägen. Du blir alltså insnöad på den tanke du har och går mer in på djupet. Men hittar nya nya tankevägar (blir mer kreativ).

Såg en karta på hur tankar bör gå när man tar LSD. Där kan man snacka om att bli insnöad på idén och testa nya "vägar"! 😱

Link to comment
Dela på andra sajter

Kan verkligen se framför mig hur Mozart och Beethoven satt där omgiven av gamla kanyler när han skrev sina mästerverk. 😱

🙂 Absinth drack de väl i alla fall!

Allvarligt talat tror jag att det är skillnad på att skriva formell musik som klassisk musik och modern konstmusik som man måste arbeta sig till för att kunna bemästra. Det kräver lika mycket arbete som talang och känsla. Visst kan absinth hjälpa till där också, säkert.

Men det är oerhört svårt att få till det rätta stuket på en poplåt genom att lära sig harmonilära mm. Droger kan säkert vara en genväg till det rätta soundet.

Bara det att som OK Computerbandet...har glömt vad de heter...söka sig till ord som soundar snyggt mot vissa blandningar av gitarrsträngsound eller riff, utan att sjunga så mycket som har någon större betydelse är ett sätt att tänka utanför ramarna som kanske inte är så lätt om man inte tar något som får en att tänka utanför just sina egna ramar. Men jag bara spekulerar...

Dock frigör väl droger en del tokerier som kan bli till ovanliga uttryck som fastnar i musikdiggarnas medvetande. Undrar vad Syd Barrett hade varit utan knark? Eller Nick Drake? Hade de varit som Tony Bennett?

Redigerat av Fredrika
Link to comment
Dela på andra sajter

Utan talang blir det inte ett skit skapat. Med droger kanske det blir lite oväntade vändningar ibland, men det hade blivit lika bra utan, eftersom det är talangen och musikörat som är de viktiga ingredienserna i skapandet. De flesta som är konstnärliga är också ganska känslosamma, så det hjälper förstås till om man låter känslorna komma fram ordentligt. Att skapa bra musik utan att lägga känslor i det, är nog väldigt svårt.

Drogerna kanske låter somliga slappna av det lilla extra som behövs, eftersom de kanske inte vågar släppa fram sin kreativitet annars, men de hade kunnat göra precis samma saker om de hade lärt sig slappna av på annat sätt, så drogerna är bara en väldigt liten del i sammanhanget.

Nej - droger är helt enkelt för fegisar som inte vågar vara sig själva och släppa loss utan dem. 😱

Link to comment
Dela på andra sajter

Såg en karta på hur tankar bör gå när man tar LSD. Där kan man snacka om att bli insnöad på idén och testa nya "vägar"! 😱

Alltid kul att höra folk som aldrig knarkat beskriva knark. I plugget läste vi om en kille som rökte gräs högst upp till vänster på sidan i boken, för att längst ner till höger sälja sin syster till en baltisk bordell för att "ha råd med en sil". Den naturliga utvecklingen, liksom.

Link to comment
Dela på andra sajter

Alltid kul att höra folk som aldrig knarkat beskriva knark. I plugget läste vi om en kille som rökte gräs högst upp till vänster på sidan i boken, för att längst ner till höger sälja sin syster till en baltisk bordell för att "ha råd med en sil". Den naturliga utvecklingen, liksom.

Du har rätt. Jag har aldrig testat LSD, och förespråkar verkligen inte droger. Jag ville bara dela med mig av denna teori.

Men dricker jag en öl när jag skapar blir jag mer insnöad och kreativ. Jag slappnar av mer helt enkelt, och låter tankarna gå dit de vill gå utan att jag styrs av min logik. Så för mig kändes denna teori som en förklaring. Dock skriver jag alltid nykter. De gånger jag dricker är när man ska ut och träffa polare, och då hinner man inte skriva. Gitarren förstör festen liksom. 😱

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag kan inte slappna av när jag dricker. Jag blir ofokuserad, rastlös, uttråkad och deprimerad efter nån/några timmar. Kunde dricka och ha kul när jag var typ 14-15, funkar inte längre. Cannabis blir jag uttråkad av, både grönt som brunt, starkt som svagt. Typ kollar på southpark och family guy och tycker allt dom säger är tråkigt.

Och musikproduktion fungerar verkligen inte då jag blir för rastlös och ointresserad för allt som behöver koncentration. (båda av öl och gräs).

Nykter är jag bara konstant trött, seg och deppig. (var den som sov varje lektion i plugget och var konstant trött och seg)

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tror (...) att alla de här snubbarna var bra låtskrivare innan de blev knarkare.

Jag säger inget om låtskrivarnas kompetens. Vem som helst kan, mer eller mindre, skriva en låt. Däremot verkar knarklåtarna ha haft större impact — inte bara på låtskrivaren själv, utan på en hel jävla generation.

Tycker du skjuter småsparv med bazooka

Och?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jo, det finns gott om exempel på hur droger har släppt kreativiteten fri. Problemet är väl drogernas bieffekter, man kan påstå vad man vill men sluteffekten blir sällan särskilt vacker.

Kan det vara så bisarrt att vi har alla junkies att tacka för att vi har kul idag?

För en del av det, ja.

Link to comment
Dela på andra sajter

Detta var ju så bra skrivet så jag tror Valle var inne i dimman när han skrev! (Criss fick inte med sina låtar för Simmons/Stanley..("non of your business").så, där hade vi "knarkklassiker" bortdribblade av pajasar, hehe!)

/aROCKER

Link to comment
Dela på andra sajter

det finns nog massor av andra knarkare som bara gjort skitlåtar så det krävs nog en del talang från start.

drogen kanske får artisten att slappna av och glömma allt runt om och bara fokusera på musiken.

hade 2 polare som satt påtända en hel natt (amfetamin) och på förmidagen när vi kom till replokalen berättade att de hade skrivit en skitbra låt.

när de spelade upp den visade det sig att de hade skrivit paradise city av guns n´roses, det tog ett tag men till slut erkände de att deras låt "kanske" var ganska lik den. ☺️

Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...