trombonisten

A elelr AB eller B är namn på olika grundkopplingar av elektroniken. Alla har både fördelar och nackdelar, det är därför konstruktören behöver välja mellan olika. För den som skall använda förstärkaren är det rätt ointressant hur kretsarna ser ut inuti. Då är det ju ljudet som räknar. Och ljudet uppstår inte genom detaljerna i något hörn utan genom helheten. Det går att få saker att låta bra med många olika kretslösningar, det går att få det låta illa på ännu fler sätt. Gunnar

Millennia HV3D. Bättre blir det inte. G.

Ja. Utan tvekan. Gunnar.

Ännu bättre. Gå till http://www.sibeliusmusic.com/ Klicka på fliken Classical Välj "Toy Symphony / Kinder Symphony ... osv" Den borde komma först i valen. Du laddar ner en ActiveX control (gratis och har aldrig skadat något som jag känner till). Där finns exempel på hur man kan skriva percussion. (De översta raderna, heter på tyska men det fixar du nog). Man kan provspela där också. Massor av andra exempel finns. Gunnar

Cardioid eller på svenska Kardioid eller njurformad. Nå, kardioider är den vanligaste micken i studion. Troligen den vanligaste för stereoinspelning rent allmänt. En bra kompromiss som funkar på det mesta och ofta är det bästa valet. Så inte köpte du fel sort inte. (Nu skrev du inte vilken tillverkare och modell det är, det finns alltid nån som hatar varje sorts mik på ett sånt här forum) För inspelning av gitarr handlar det vanligen inte om "äkta" stereo, i stället om två mickar på lite olika ställen för att få ett bra ljud som du kanske kan panorera lite höger och vänster. För pop kanske en vid 12-e strängen riktad lite mot ljudhålet och den andra någon annanstans (utom mitt för ljudhålet där det bara bumlar). "Äkta stereo" (ledsen, men vad skall man kalla det) blir det om du backar nån eller några meter och sätter upp mickarna så att det pekar lite ut från varandra. Man kan experimentera lite med olika uppsättningar, men jag föreslår att du utgår från någon av standarduppsättningarna. Mängden av olika standarduppsättningar visar verkligen hur vanlig just den miktypen är. Nedan handlar det om hur membranen inne i de två mickarna sitter i förhållande till varandra. (Membranet sitter vanligen i ena änden, kabeln i den andra). XY - mikarna så nära varandra som möjligt, gärna ovanför varandra. 90 grader mellan membranen. ORTF - efter franska radion (fransmän är petiga med detaljer). 17 cm mellan kapslarna och 110 grader vinkel. DIN - 90 grader mellan kapslarna, 20 cm. En variant är NOS med 30cm mellan kapslarna. Det finns massor av andra namngivna varianter. För att få till det måste man nästan ha en stereoskena att sätta de två mickarna på, och gärna en distans så en av mickarna kommer upp en bit. Men lite skall du väl få upptäcka själv. Gunnar

Manualen är inte fel att ha på papper. Klart godkänd för att vara datormanual. Gunnar

Adat Lightpipe bygger på en optisk kabel. På en sån ljusledare kan man skicka 8 kanaler med 24 bitars digitala signaler upp till 48kHz. Vid 88.2 eller 96 kHz blir det bara 4 kanaler. Billigast nya burken i stan är nog Behringer ADA8000, kring 2.500:-. Då får man 8 kanaler mikpre med AD och dessutom 8 kanaler DA (alltså utgångar). Eftersom en ADAT kabel bara går åt ett håll så behövs det då två kablar (en in och en ut). Nu är det väl så med budgetgrejor att man får vad man betalar för, för det priset skall man nog inte förvänta sig topp-kvalitet. Sen går priserna uppåt, det påstås att kvalitet kostar. Du kan leta lite själv på till exempel www.jam.se www.musikborsen.se www.4sound.se www.luthman.se Testet var rätt positivt om jag minns rätt. Köp tidningen vetja och läs själv. Gunnar

Japp. Håller med Murdock. Film o Video är 48kHz eller nåt i närheten. Det är tydligen pull-up eller pull-down med nån procent beroende på vilket medie man jobbar med. Men själva grundinspelningen brukar som sagt vara 48. Det handlar om att det passar ihop med de andra frekvenserna på tv/video-bandet, inte att ljudet skulle bli bättre på 48 i ställer för 44.1. Så skall du skapa CD, kör på 44.1 från början. Gunnar

Kanske en dum fråga, men nybörjare som man är... Menar du att du spelar in i 44.1 kHz så du slipper konvertera och att det i så fall skulle ge ett bättre resultat än att spela in i 48 kHz och sedan konvertera? Japp. Skillnaden mellan 44.1 o 48 är liten. Dessutom beror det i mycket stor grad på de "dåliga" delarna i omvandlaren. Vissa omvandlare kan låta betydligt bättre på någon viss frekvens, det är bara att prova. Man måste helt enkelt prova hela kedjan och se vad som blir bäst. Ingen som lyssnar på CD-n bryr sig ju ett piss vilken frekvens det var på vägen. Mina omvandlare har jag provat och jag tycker de låter bra nog vid 44.1. Nu är du ju mest klassiskt jag spelar in (symfoniorkestrar o körer å sånt), så det kanske är helt annorlunda från att spela in distade gitarrer, vad vet jag. Kan väl spela roll att omvandlarna jag har säljs för 5.000kr per kanal eller så (utan mikförstärkare). Nå, gå hem o prova. Skulle bli kraftigt förvånad om du fortsätter med 48k, en i min mening meningslös frekvens. Gå upp till 88.1 så kan det kanske spela roll. Men jag är inte övertygagd. Gunnar

Min gissning är att det är SRC i PT som skadar mest. (SRC - Sample Rate Conversion). Du går ju från 48 till 44.1 kHz. Det stämmer väl med vad jag hört olika personer säga. Personligen har jag valt bort 48, hör ingen finess med det. Prova att bounca 32 bit float om det går i PT och använd r8brain för SRC (det finns en gratisversion). Gunnar

Nå, det finns två olika spänningar beskrivna i IEC standard 268-15A för fantommatning: 12 och 48V. En period fanns det i DIN-standard även 24V men det verkar vara bortglömt. Väldigt många mickar gjorda för 48V kan fungera på lägre spänning. Man tappar en del "prestanda" och det är svårt att säga hur mycket. Till slut är spänningen så låg att ljudet inte blir användbart alls eller att det inte blir något alls. Min gissning är att det flest mickar klarar neråt 20V, men det är mycket svårt att säga generellt, man måst prova. Så alternativen kan vara en dynamisk mikrofon. Ett annat alternativ kan vara någon av mickarna med inbyggt batter. Roede NT4 eller AKG C1000 dyker upp i skallen. Ytterligare alternativ kan vara att skaffa ett externt fantommatningsaggregat (kolla till exempel på JAM-s hemsida), men det kostar ju nästan som mikpre. Och rörmikar är ju nämnda redan, de har ju eget nätaggregat. De flesta mickar är gjorde för 48V, men det finns de som är gjorda för 12V. Titta till exempel på Schoeps CMC3 o CMC 4 som är gjorda för 12V (det är elektronikdelen i mikrofonerna). CMC 6 klarar både 12 och 48V (men inget däremellan). Tyvärr ligger nog de här prismässigt lite utanför frågan. http://www.schoeps.de/E-2004/cmc.html Gunnar

Kan rekommendera "Mastering Audio" av Bob Katz. Det är mer eller mindre en bibel i branschen. Risk bara att det blir dyrt att följa tipsen. Finns hos bokus för knappt 400:- Gunnar.

Japp. Kan bara hålla med. G.

Det enda som är intresant ur ljudsynpunkt är Impedansen. Max sådär 80 Ohm brukar funka på bärbara CD o liknande. En hel del har 600 Ohm och låter då rätt svagt. Logitech har mig veterligen aldrig gjort nåt som har hög ljudkvalitet. Allt är naturligtsvis relativt. Hörlurar är extremt personligt - de som en tycker om kan en annan hata. Jag rekommenderar en ordentlig räd på hifi-affärerna för provlyssning. G.

Puff-skydd emellan?` Kondingar fulla med skräp blir känsliga för fukt. Smuts o fukt kommer ur munnen på folk. G.

Funkar bra med obalanserat, men - du riskerar brum. Det är den största finessen med balanserat -- okänsligt för jordslingor, obalanserat kan brumma. - du får lite högre brus. Balanserat består av två signaler, obalanserat av en. Skillnaden är 6dB så du får dra upp någon förstärkning med motsvarande, antingen i Motun eller i mixern. Högre förstärkning ger högre brus. Tuta o kär, inget går sönder. G.

Mitt tips är att köpa ett samplingsbibliotek och ett tangentbord med vägda tangenter. Midi överföring och sen bounca i högsta kvaliteten. Kanske tristare för pianisten, men låter bättre i vanliga människors öron. OM du nödvändigtsvis vill micka så är stående pianon besvärliga tycker jag. Aldrig blivit nöjd. Jag skulle börja med att dra ut pianot ordentligt från väggen. Lossa panelerna både ovanför tangentbordet och under, öppna lådan så mycket som möjligt. Fyll på rummet med största soffan och massor av annan dämpning så det inte låter som ett betonggarage. Två mickar för stereo, personligen tycker jag bäst om små omni mickar. Lyssna efter var det låter bäst, troligen riktade uppifrån ner mot strängarna, eller rakt framifrån (sätt munkavle på pianisten). Förslag på mickar i budgetklassen kan vara Studio Projects C4 som kommer med både omni och kardoid. Men det kan i princip funka med vilka mickar som helst för ett OK ljud. Vill du ha toppenljud så är det nog en riktigt flygel som gäller plus mickar i en helt annan prisklass. Men börja med SM57-an och C3000. Det är värt att prova. Du lär dig om inte annat lyssna och hitta fram till bästa möjliga med de mickar du har. Även om du får tillgång till en svinbra mick så hjälper det ju inte om du sätter den på fel ställe. Hitta sen nån som hyr ut eller lånar ut mickar. Det kostar inte så många hundralappar att hyra ett par bra mickar en lågsäsongshelg. Du får hyra bra många gånger innan inköpspriset är betalt. Nå, mina tankar vad de nu är värde. Förhoppningsvis finns det nån som har mer och bättre erfarenhet. Gunnar.

Lite mer info kan hjälpa: - vilken typ av piano? Det skiljer liksom lite mellan ett kompakt-piano och störst Steinway-flygeln. - vilken typ av musik? Klassiskt skiljer en del från jazz som skiljer en del från rock eller pop. G.

Bränna CD - man börjar med brännbar CD med en särskild sorts färg inuti, en laser bränner in musiken. Håller lite sämre, tål solljus rätt dåligt, dyrare om man skall göra många, billigare om man skall göra få. Funkar inte alltid i riktigt gamla CD-spelare. Pressa CD - man gör en pressmatris med ljudet på, sen pressas skivorna av ren plast och beläggs med ett reflekterande skikt, sen ett skyddskikt av ren plast. Dyrt att göra matrisen (några tusenlappar), inte många ören per skiva sen. Håller bättre än brända CD. Bränna hemma funkar numera riktigt bra. Jag brukar köpa CD med vit baksida på Klas Ohlsson, bränner dem i datorn (inte fortare än sådär 6x, helst inte mer än 2x), in i färgskrivaren för att få en snygg etikett. Gör du små upplagor blir själva bränningen lika bra hemma, men det tar ju tid. Företagen som bränner har kanske en automat eller slavar och lite bättre skrivare för bilderna o texten på skivan. Gunnar

Nå, det finns en del som även nybörjare behöver göra, och som inte är sådär himla svårt men som är ganska nödvändigt. Det är den delen av mastering som handlar om att få över filerna till en CD, i rätt ordning och med lite luft mellan låtarna. Förr i tiden var det rätt mycket svart-konst att få ljuden att passa på Vinylen utan att nålen spårade ur. Idag är det nog betydligt enklare. För det behöver du något program där du kan göra lite olika saker. Ordningen beror lite på programmet du väljer. Först rent tekniska saker. - sortera upp låtarna i nån ordning - (kanske) ändra samplingfrekvens, CD är ju alltid 44.1 kHz - (kanske) ändra bitdjup, CD är ju alltid 16 bitar men du kan ha spelat in med 24 - (kanske) lägga på CD-text - (kanske) lägga på andra koder - (kanske) lägga upp ett dolt bonus-spår - (troligen) lägga en limiter på signalen så den aldrig blir överstyrd (-0,3dB?) - (avancerat) välja dithering som passar bäst Sen finns det ju den där delen som handlar om att det skall låta bättre överallt. Det lite mer konstnärliga. Redan innan mastering, när du mixar skall du ju få det att låta snorbra hos dig. Innan dess är ju inte låtarna färdiga. Mastering kan göra att det låter ännu bättre och framförallt så det funkar i alla möjliga anläggningar, från iPod till bilstereo till mono transistor på stranden och så vidare. Den delen är det som tar tid att lära sig och som kräver erfarenhet. En del saker som kanske kan vara kul att prova även om du inte är expert kan vara: - komprimera med lite olika kompressorer och lite olika mycket. Kanske olika kompressorer på olika låtar. Här är det lätt att ratta bort sig helt o hållet. - EQ- med olika mängd och sort. Före eller efter kompressorn, kanske både och. Lätt att ratta bort sig. - limiter, olika sorter låter olika. Lätt att ratta bort sig här också. - andra effekter, lite rör distortion kanske, varför inte en exciter eller andra grejor. Här kan man verkligen ställa till en total mess om man vill. Ett vanligt program för mastering är WaveLab, ett annat är Nero (som ju är brännarprogram). Får jag slå ett slag för Samplitude? Finns i en särskild två kanalers mastering version, eller kanske lillbrorsan "Magix Studio deLuxe" som fixar det tekniska helt OK och även tar dig en bit på vägen mot den konstnärliga för en rimlig peng. Kolla på www.magix.com Nå, mina tankar, ta dem för vad de är värda, de kostade ju inte i alla fall. Gunnar

SOS hade en artikel om SE för nåt år sen. Som jag minns är det en egen fabrik. Hur mycket man skall tro på såna artiklar kan vara lite svårt att veta, jag menar vore jag journalist skulle jag gärna åka till Kina utan att behöva betala själv. Hur öppna ögonen är när man gör fabriksbesöket är lite svårt för oss läsare att veta. SOS var ju för övrigt i Australien också och besökte Rode, inget dumt resmål det heller. Gunnar

Alternativt finns det en gratis VST-plugin som kan spela soundfounts. sfz tror jag den heter. Till skillnad från Soundblaster innehåller ditt ljudkort ingen synt, ytterst ovanligt bland bättre ljudkort, så du får skapa ljuden någon annanstans. Oftast är det i musikprogrammet man gör det. Gunnar

Ett alternativ är ProFools M-Powered. Då finns det ett gäng olika kort att välja mellan. Det är väl samma program om jag förstått del hela. Men vad vet jag? G.

Tjaba. Det är liksom iden med en symfoni. Du har 30 minuter i 4 satser på dig att presentera några teman och utveckla dem fram och tillbaka. Det varierar mellan snabbt och långsamt, mellan starkt och svagt. Finalen innehåller återblickar tillbaka och tar upp temana nya sammanhang. Inga instrument spelar hela tiden. Många spelar kanske bara en tiondel av tiden eller mindre (som trombonist kan jag intyga det, sällan så himla mycket att göra). Örat tröttnar snabbt när det är jämntjock och starkt. Mycket vackrare med bara sådär fyra träblås i stämmor. Det blir som vackrast i kontrast mot det brutalare starkare när brasset och pukorna kommer in. Nå, mina tankar. Du är på god väg. Gunnar

Lägg till att i mixning jobbar man vanligen med en låt i taget - få låten enskilt att låta bra. Vid mastring jobbar man vanligen med en hel CD så ett mål kan vara att få låtarna att låta liknande eller passa ihop med varandra. I mastring ingår också sånt där som att skapa CD eller vinylmaster och skicka dem till pressen. Kanske att göra en separat version som passar för radiospel. G