trombonisten

Två saker. 1 - kabeln. Det är inte alls säkert hur dina gamla kablar är kopplade. Gissar att det kan vara både si och så med hur den är gjord. Kan du löda så är det - sleeve till pin 1 - tip till pin 2 - ring till pin 3 (spelar ingen större roll om du byter 2/3, bara det blir samma i bägge kablarna). Sen skall kabeln vara ok. 2 - miken. Det är inte alla som funkar med 30V. Finns en lista på m-audios hemsida tror jag. Kolla om din är med. Vad är det för mick? Gunnar PS: bara för att undvika missförstånd: 1/4" är den stora kontakten, som den stora kontakten för hörlurar.

På fråga 1 svarar buren ja. På fråga 2 svarar buren ja. G.

Kabeln ser bra ut. Visste inte det finns såna färdiga, trodde man var tvungen löda själv. Gunnar.

Inte går det digitalt i alla fall. Delta 1010LT har SPDIF men det hjälper inte alls här (2 kanaler för det första). Enda chansen är 8 kablar från ADA8000 till Delta 1010LT. (Och koppla AD--> DA med optisk kabel på baksidan). Du får antagligen hitta nån lödkunnig för XLR till phono är inte så helt lätta att hitta tror jag (men jag kan ha fel, jam eller musikbörsen har kataloger på nätet där man kan leta). Gunnar

Ledsen för missförståndet. Jag tenderar att kalla optiska kablar för lightpipe. Antagligen är det fel. Tuta o kör bara. Koppla sen från B* till Delta med vanliga kablar. Minns inte om Delta-kortet har balanserade eller obalanserade in. Kolla manualen. Om möjligt är det lite säkrare mot brum att köra balanserat även om det inte behöver betyda någon större skillnad. En nackdel ni får är att ni driver varje signal genom 2 AD omvandlare och en DA omvandlare. Som bekant förbättras inte ljudet av en omvandlare. Tyvärr är det väl inte världens bästa kvalitet ni får, varken AD eller DA i Behringer burken är i högsta klassen och ni kan få en del brus. Men för en replokalsinpelning är det många steg uppåt från en kassettbandare. Inte heller Delta kortet är absolut toppklass, men jag tror inte det är en begränsning här. Vill ni ta ett lite steg uppåt så kan ni leta efter ljudkort till datorn med ADAT-ingång. Det borde ni kunna hitta för några tusenlappar, men jag är ingen större stjärna. Med 2 Adat in i datorn kan ni då köra direkt från B* burkarna och ha 16 in. Ni slipper då en DA och en AD i signalvägen vilket väl inte kan vara nån nackdel. Ett annat alternativ är att hitta nån hyfsad preamp och gå direkt in i Delta-kortet. Själv tycker jag om Line Audio Design OMP-8, 8 riktigt bra kanaler för sådär 5.000:- men det är ju pengar det också. Dyker upp begagnad ibland på Vendolin. Ett annat alternativ kan vara att titta på en mixer med förförstärkare, kan ju vara bra att ha live också. Nå, tuta på. Gunnar

Nå. Behringer ADA8000 har också 8 mikpreamps och kostar ännu mindre. Lägg till nåt ljudkort med några Adat in så blev det billigare - ingen älskar väl egentligen firewire i sig -- det är bara en himla bra lösning i vissa fall. Låt oss vänta lite med entusiasmen tills vi vet hur det låter. Focusrite vet ju hur man gör preamps, deras röda serie är inte att leka med. Men om jag minns rätt så kostar 2 kanaler 5 (fem) gånger så mycket som den här burken. Nånstans har de ju sparat in. Gunnar

Glöm inte att ögat är rätt långsamt. Den vanliga TV-bilden uppdaters ungefär 25 gånger per sekund, något som man kommit fram till att ingen människa upplever som flimmer. G.

Japp. Funkar utmärkt. Jag kör en Vaio laptop (nån sorts Pentium M) ihop med ett RME-kort och Digiface i vanliga fall. Har också en 828mkII som får fungera i andra fall. 16 kanaler, 24 bit, 44.1kHz funkar utmärkt. Mest kör jag klassiskt, dvs sådär 2 timmar rep + kanske 1,5 timmar konsert i ett sträck. Jag brukar spela in på den interna hårddisken, färre kablar att hålla reda på. Har gjort en särskild partition som jag bara har aktuellt projekt på -- rensar den helt innan jag börjar en inspelning. Fragmenterad disk kan få saker att hacka. Viktigt är att stänga av nätverket (trådlöst) och stänga av antivirus och sånt under inspelningen. Annars har jag inte gjort några större optimeringar. Gunnar PS: jag har faktikst kört även med en Behringer ADA8000. Fixa en wordclock kabel också och synka Behringern från Moto-kortet. ADA-n är kanske inte världens bästa, men det är många kanaler för ett lågt pris.

Du vinner inget. Rör låter inte varmare eller bättre än nåt annat. Det är totalen som räknas. Riktigt bra mickar låter bra och kostar tyvärr pengar. Vad som är i dem är inte det viktigaste, en del har rör andra har det inte. Nå, vi pratade budget. Det är en ganska stor "inträdesbiljett" i kostnad för att få till en rörmick, nätagg i en egen låda, nästan alltid en transformator i micken, ofta en "attache-väska" för att skicka grejerna i. Allt det där kostar pengar som du betalar för. Så jämfört med en annan mick för samma pris så måste tillverkaren spara in nånstans. Jag kan slå vad om att för 4.000:- så får du en mycket bättre mick om du inte väljer rör. När tillverkaren snålar in på kostnaden kan man räkna med att det brusar och distar, särskilt i billiga rörmickar. Gillar du det så är det ju OK, gillar du det inte så är det bara att ta ett antal steg upp till det riktigt bra grejorna (lägg till en nolla i priset och lite till). Men, bättre och bättre, vad är det? Det handlar om vad mikrofonen passar till och hjälper till med. Ibland är bästa mikrofonen en Shure SM58. Så prova alltid innan du köper. Med just det du skall spela in. Spelar ju mindre roll om du köper en begad standardmick för en tusenlapp, du kan ju alltid sälja den vidare. Men de där "halvbra" sakerna man köper nya blir alltför ofta en besvikelse, och inget får man för dem när det är dags att göra sig av med dem. Gunnar

Japp. Funkar utmärkt att koppla som ni tänkt er. Du behöver en lightpipe kabel per styck. Det finns ett skjutreglage på baksidan för "synch", skall stå på "internal" eller nåt sånt. G.

I mixningen gör man vad som behövs. Ser till att det material som finns, dåligt eller bra, låter så bra som möjligt. Normalisering är en genväg för att få nivåerna mer lika. Men det är bara en genväg och leder inte hela vägen fram. Måste ändå sätta nivåerna. Och om det är stor skillnad i nivåer på till exempel sången i samma låt, så kommer det troligen inte bli bra hur mycket man pysslar med nivåerna - det låter för olika helt enkelt. Idealiskt sett är materialet så bra att man i princip inte behöver göra nåt alls i mixningen. Aldrig hänt för mig i alla fall. G.

Nå, MKII är ju rätt mycket modernare och snäppet bättre. Du borde kunna hitta en begad för 6.000:- om du har tålamod. Titta på Vendolin. G.

Man skickar väl vanligen in på line-ingång från en extern preamp. Allt påverkar ju naturligtsvis, om inte annat digitaliseras det ju i 01X-an och det finns bättre AD-omvandlare (åtminstonde finns det dyrare). Vill du helt gå förbi analoga kretsarna i 01X kan du välja att ha extern AD-omvandlare och sen skicka in det digitalt via till exempel SPDIF. Kul med grejer, finns alltid nåt mer man kan köpa. Annars kan man rätt lätt höra att det finns andra saker som också är bra att åtgärda. Ofta bortglömt är väl hur rummet låter där du spelar in. Fixa en lång miksladd och gå runt och spela in på olika ställen mens du sjunger så hör du snabbt vilken stor inverkan det har. (kondensatormickar tål sådär 100 meter kabel utan större besvär, Neumann säger till och med 300m). Gunnar

En personlig reflektion. Jag är ingen större älskare av hårdvarulås - dongles. Ofta funkar de bra, men tillräckligt ofta krånglar de och skapar massa problem för mig. Anledningen till att det finns hårdvarulås är att piratkopierarna skryter med att de piratkopierar. Vissa dar blir jag förbannad på sånt - kunde de åtminstonde hålla käft om det så leverantörerna inte visste det så skulle det inte finnas några hårdvarulås. Sant eller inte, men så känns det vissa dar. Så därav den sura reaktionen. Gunnar

Stendöd. Precis som klassisk musik. Gunnar PS: själv lyssnar jag mest på de klassiska mästarna, men så växer det ju mossa på mig också.

44.1 / 48 / 88.2 / 96 / 192 ?? Del 2 i sagan. Först är det nog så att det som är "standard" för slutprodukten är 44.1kHz på en CD. Det finns väl dom som kör med högre frekvens på DVD av olika slag. I samband med filminspelning förekommer också ofta 48kHz och ett antal andra frekvenser, men det är nog väldigt få här som håller på med sånt och dem vet om det. Rent kvalitetsmässigt så funkar det ju med 44.1, nog för att man skall bli miljonär på pop i alla fall. Så, om nu målet är 44.1kHz så är det väl ingen ide att köra fortare? Nja, det beror på. Först kan man fundera på det rent teoretiskt. De flesta som verkligen hållit på med sånt här är extremt överens om att ljud över 20kHz inte kan höras av oss människor. Och med 44.1kHz som samplingsfrekvens kan man (rent teoretiskt alltså) faktiskt spela in ljud upp till 20kHz och lite till. Så var den frågan avklarad. Nja, lite mer är det förstås. Allra först dock, kolla hela kedjan. Om man nu råkar välja någon annan frekvens så kolla hur hela kedjan låter. Det hjälper ju inte om det låter snorbra i studion om det låter skit på CD-n. Flera kända program har rätt dåliga SRC (sample rate converter = omvandlare mellan olika frekvenser). ProTools LE är ett exempel på en dålig konverterare, en orsak till att många väljer andra lösningar (till exempel analoga effekter i mitten). Prova i stället en bra konverterare, en billig och bra är r8brain som till och med är gratis i den enklare versionen. Sen beror det på ljudkortet. Alla ljudkortstillverkare idag har kort som går fortare än 44.1. Jag misstänker ibland att det mest är frågan om att få alla som har gamla ljudkort att köpa nåt nytt. Så man fyller på med massa argument om hur dåliga de gamla är. Inte är det säkert att det blir bättre med högre frekvens men vi vill ju tro det. Nå, nu är ju erfarenheten från många att varje kort har en "bästa" frekvens, och det är absolut inte alltid den högsta. Ett ljudkort innehåller en hel mängd kompromisser, annars skulle det ju kosta sådär hundra tusen kronor per kanal (de riktigt fina, kompromisslösa AD-omvandlarkorten kan kosta så). Och kompromisser innebär att man gör avvägningar. Sammantaget gör alla avvägningarna att kortet kanske "klarar" fler frekvenser än det är bra på. Nå, men först ett ord om vad som är bra. Nå, slutsatsen är att du måste kolla med din egen utrustning, det finns ingen "allmän sanning" som gäller för alla ljudkort. Mäter bra eller låter bra? Förvirring uppstår ibland om vad man menar med bra. Det verkar finnas en skola som tycker att mäter det bra så är det bra, och en annan skola som tycker att låter det bra så kan man inte mäta det. Och aldrig mötas de två. Nå, ta en distad Fender gitarr förstärkare som exempel: den mäter extremt dåligt med extremt hög distortion fast det finns dem som tycker den låter bra. Välj själv vilket läger du vill hamna i, men gör ett medvetet val och hyckla inte. Tycker du att det enda som räknas är hur det låter, sluta prata om hur det mäter (jitter är till exempel ett mått, inte hur det låter). Nå, men pluggar då? Här börjar det bli intressant. Många pluggar, EQ, kompressorer, vad vet jag, låter olika på olika samplingsfrekvenser. En del kan till och med spåra ur rejält på högre frekvenser (mer vanligt för ett tag sen). Prova med dem du har, troligen låter de bättre på högre frekvenser. Personligen då? Själv kör jag på 44.1. Låter tillräckligt bra i mina öron. Men så har jag också en rätt bra AD-omvandlare. Kvaliteten på AD-omvandlaren spelar större roll än valet av samplingsfrekvens tycker jag. Å andra sidan så spelar mikrofonplacering ännu större roll. Fast om man som jag spelar in med perfekta mickar, perfekt placerade i riktigt bra rum och med världens bästa mikrofonförstärkare så blir det ju vikigt med AD (funderar på om ni noterade ironin?) Personligen fattar jag inte folk som kör på 48, meningslösare frekvens får man leta efter. Skillnaden är inte särskilt stor i frekvens, och man får massor av onödiga problem med att konvertera ner till 44.1 efteråt. Lika bra att köra på 44.1 från början. Men det är klart, allihop har väl kritiskt lyssnat på ordentligt kontrollerade exempel på olika frekvenser (eller hur?) med exakt den utrustning och de pluggar de använder och lyssnat på hela kedjan fram till CD. Puuh. Långt blev det. I korthet: allt beror på. Prova med din egen utrustning, det skiljer sig åt mellan olika ljudkort och olika pluggar. Gunnar

Det mesta är redan sagt, men jag kan väl fylla på lite av mina erfarenheter. 24 eller 16 bitar? Nå, jag spelar ju mest in klassisk akustisk musik på plats i kyrkor och konsertlokaler. Så för mig är det alltid 24 bitar som gäller. Orsaken är att det är så stor dynamik (=skillnad svagt/lågt) så jag behöver marginalen. Oftast siktar jag mot sådär -15dB under repet som max volym. Sen brukar orkestern spela starkare på konserten, ofta sådär 6dB till. När digitala signaler klipper låter det riktigt illa så det vill jag undvika till varje pris. Hade jag bara 16 bitar så hade det också gått men då hade jag fått ligga och anpassa signalen hela tiden för att inte få för mycket brus. Med 24 bitar kan jag bara se glad ut. I mixen senare kan jag anpassa volymerna och då räcker 16 bitar alldeles utmärkt när det går ut på CD-n. Oftast är det för stor dynamik för vanligt folk ändå. Så om man är noggrann med volymerna och justerar vid behov, ligger nära nollan men inte över så är 16 bitar alldeles utmärkt bra, vill man vara säker (eller lat) så är 24 bitar bekvämare och säkrare. Jag tror ingen levande människa kan höra någon större skillnad mellan till exempel ett trumset bra inspelat i 16 bitare eller i 24 bitar när det väl är processat och ligger i mastern. 32 bitar då? Här hänger det på vilket program man använder och hur man jobbar. I en del program vill man ofta göra "bounce" på signalen eftersom man gör förändringar. Då kan 32 bitar vara värt besväret. I det program och arbetssätt jag har så jobbar jag inte med att förändra själva ljudfilen, allt är effekter i mixningen. Dessa sker intern i 32 bitar, men filerna förändras inte. Så för mig så är det ingen finess med 33% extra filstorlek. Det kan skilja sig mellan olika program så klart (jag använder Samplitude). Men ljudkorten då? Allt bygger ju på att det är någorlunda kvalitet på ljudkortet. En del har rätt hög brusnivå, så det är knappt 16 bitar kvar ändå. I såna fall är det ingen ide att spela in ännu mer brus i de där sista 8 bitarna. En snabb och någorlunda exakt formel är att 1 bit motsvarar cirka 6dB i så kallat S/N (Signal to Noise på engelska). Så 16 bitar motsvarar cirka 96dB i S/N. Kolla ditt ljudkort, om tillverkaren anger kring 100dB eller mindre är det i princip ingen ide att ha mer än 16 bitar (prova med 24 ändå, ett enda mått är inte hela sanningen). Tyvärr "slarvar" ljudkortstillverkarna en hel del med hur då mäter, ju billigare ljudkort ju "slarvigare" mätning verkar vara en regel snarare än undantag. Men ett bra 16-bitars ljudkort låter bättre än ett dåligt 24 bitars. (lite om samplingsfrekvens senare). Gunnar

Jag blir mer och mer övertygad om att det inte spelar så stor roll. -- man kan lära sig mixa på vad som helst i princip. -- rummet är extremt viktigt, basfällor och dämpning spelar minst lika stor roll som högtalaren. -- det är inte så himla stor skillnad i den budgetklass du siktar på. -- förresten är det ändå omöjligt att höra hur de låter när man är i butiken. Man måste prova på plats, efter akustikbehandling och några dagar. Så köp den snyggaste du hittar. Du skall ju ändå sitta och stirra på grejorna ett bra tag. (en sån där dag ni vet) G.

Magix Music Studio deLuxe v 10 som säljs just nu är snorbra på ljud. Den är begransad i antalet kanaler och till högst 48kHz, men det som finns där är riktigt, riktigt bra. Samma ljudmotor som i Samplitude / Sequoia men enklare effekter. Om man väl vant sig att arbeta med effekter på "objekt" (regsions heter det i några andra program) så har man svårt att gå tillbaka till alla begränsningarna med vanlig automation. Däremot är den inte integrerad mellan ljud och midi -- midi går i en separat applikation. (Samplitude har dem i samma, men då är det en annan prisklass). Så tyvärr, om vsti plus ljud är vad du siktar på så är nog inte dagens version så särskilt lämpad för dig. Music Maker är ett helt annat upplägg. Mer inriktat mot loopar o sånt. Inte min tekopp men det finns kanske dem som vet mer. Jag tror att det finns demoversioner (något äldre versioner) att hämta på weben: http://www.magix.com Gunnar

Finns du kring Stockholm kan vi kanske ordna så du får låna lite av mig. Maila i så fall mig (klicka på mitt namn). Gunnar

I Stockholm kan Jam möjligen ha några mickar o försteg hemma. Gunnar

Billigt? Vilket betyder? Några tankar - M-Audio har en burk som heter MicroTrack - Edirol har en burk som heter R1 (som brusar tycker jag och skrev om i en recension i Studio, andra tycker den funkar utmärkt) - En minidisk med en stereomick Kan du läsa engelska finns det massor av tankar och tips på denna site: http://taperssection.com/ Nå, några snabba tankar. Gunnar

Japp. Spelat in lite sånt också. Ett huvudpar mickar brukar vara bra. Några meter bakom där dirigenten står, nån meter ovanför huvudet på sångarna. Lyssna sen så att det blir en kör, inte enstaka röster. Blir det enstaka röster står du för nära, så backa bakåt. Du kanske hamnar en bit ut i salongen, så då är det bra med höga stativ. Finns det inte såna får du improvisera. När det väl låter bra i huvudparet, kanske du vill lägga till ytterligare ett par utriggare för att bredda stereon lite. Utriggarna sätter du på ungefär samma avstånd som huvudparet, men kanske på 1/3 och 2/3 av körens bredd. Du kanske också vill ha några mickar till längre bak i rummet för att kunna fixa rumsekona, men det beror på. Sen gäller det för dirigenten att balansera ihop kören. Är det en skolkör så brukar sopranerna sticka ut, dels är de vanligen många, dels har de en tendens att "skrika till" på vissa höga toner. Så flytta sopranerna till bakersta raden kanske är en lösning. Ofta är väl basarna inte så mycket basar heller. Så ställ dem längst fram kanske? Balanserat är liksom ordet. Gradänger kan hjälp till också för att balansera kören. Målet med balansering är att få det låta riktigt bra hos dirigenten, målet med inspelningen är att fånga det där bra ljudet. Mickar att använda är nästan enbart kondensatormickar. Det är två huvudsakliga kategorier som är intressant, omni eller kardioid. Säkrast är ett par kardioider. Sätt upp dem i så kallad ORTF-uppsättning. Då är det 17cm mellan membranen i kapslarna och 110 grader mellan dem. Jag har en pappersmall för detta, träna mycket hemma för att få till det. Bäst är med en stereo-skena och några extra mellanstycken (prova själv förstår du vad jag menar). Leta lite på nätet efter "ORTF microphone" så hittar du bilder också. Kardioider är vanligast bland mikrofonerna, så det finns massor av olika att välja på. De låter olika allihop så det är i princip bara att testa. Tyvärr är det så att kvaliteten brukar kosta, billigt kan låta sämre men behöver inte göra det. Många "kinesmickar" är rätt skarpa i diskanten och avsedda för närmickning, vilket inte riktigt är vad man önskar för en ung kör. Själv tar jag gärna ett par Neumann KM184 även om de kan vara väl diskantrika (fixas med EQ) eller ännu hellre ett något mörkare par. Några jag kan tänka mig är Sennheiser MKH40 eller Microtech Gefell M930 bara för att nämna två, men det finns många andra att välja på. Det andra varianten, omni, är min favorit. De påverkas mer av lokalen och blir lite svårare att sätta upp. Framförallt skall de sitta närmare än kardioiderna, men då kan det bli så att enstaka röster sticker ut. Min favorit är DPA 4006, men de är så enormt avslöjande att man kanske inte har de som förstaval på en kör som inte sjunger helt perfekt. Det finns många andra att välja på men få av dem är i budget-prisklass. En fråga som du behöver kolla upp är om det är rent a capella eller om det är stöd av instrument också, kanske piano eller bas och trummor. Dessa behöver ofta stödmickas för att inte drunkna i mixen. Man måste nästan delta vid flera rep och spela in varje med test av olika mikrofoner och placering. Lyssna sen kritiskt både i lurar och högtalare. För mig kan det ofta låta riktigt bra i lurar och rätt tråkigt i högtalare, sällan tvärtom. Målet är ju att det skall låta bra i högtalare också så det är bara att fortsätta leta efter placeringen. Låter det komplicerat så kan man göra det till det. I slutänden blir det en konst som man förfinar i all evighet utan att bli helt nöjd. Godkända inspelningar behöver inte alls vara svårt, upp med två mickar på vad som verkar rätt avstånd och höjd och tryck på play. Med mer erfarenhet kommer du sätta mickarna ungefär rätt från början. Gunnar

Varför går du inte helt enkelt till google.se och skriver in frågan kondition. Du får massa bra svar. Enkelt uttryckt så brukar man i så kallade konditionstest mäta förmågan till syreupptagning per kilo kroppsvikt. Det visar alltså hjärta och lungor och kroppsvikten. I testet gör man några gissningar och tar en genväg. Du cyklar på en kalibrerad cykel och klarar då kanske ett visst antal Watt med pulsen 120. Du skall cykla cirka 5 minuter så att allt stabiliserat sig. För att du skall kunna generera effekten så krävs det en viss mängd syre (socker + syre --> effekt + koldioxid) . Sen räknar man ut hur mycket effekt du borde klara vid max puls. Max pulsen gissar man utgående från din ålder (i allmänhet sjunker den ju äldre en person är). Anledningen till att man inte kör upp till maxpuls är att vanliga människor lätt får för sig att spy då, och det kan vi ju inte ha. Och sen är det bara att dela med vikten. Gunnar

Hmm. Min erfarenhet är som följer. 1) jag bränner skivan hemma med mina inspelningar. Bryr mig inte om det där med CD-text för det är det ändå inga program som tittar på. Jag bränner en vanlig audio-skiva. 2) stoppar in den i datorn och startar iTunes. 3) Högerklickar på spår 1 - fyller i spårnamn och sånt. 4) Väjer Avancerat / Skicka CD-spårnamn iTunes skickar nu upp spårnamn och skivnamn till CDDB, den on-line databas som används av nästan alla program, iTunes och mediaspelaren är några. Efter ett tag, ibland något dygn så finns skivan i databasen så när din kompis stoppar in den i CD-facket på datorn så hämtar programmet infon och visar den. Fråga mig inte hur det funkar, men det behövs ingen ISRC kod eller så. Samma grej finns i Windows media player. Längst ner till höger finns ett val "sök information om album". Klicka på den och du kan välja att "skriva in information om CD jag själv bränt.". Gunnar