van Caine

Sen vet jag att det finns ljudkort som, likt exempelvis X-Box och Playstation, kan koda signaler i realtid, men här snackar vi rena gamer-kort. Jag har aldrig sett nåt IRL, alla kort jag hittade var när jag försökte få realtidsstream i DTS från min egen studiodator för en massa år sen, men sett till att det är just gamerkort och att de är avsedda för realtid, så misstänker jag att de inte är särskilt pålitliga till faktiskt arbete. Inte minst som det kändes som ljudkvalitén blev sjukt lidande i Last Of Us när jag laborerade mellan PCM stereo och DTS 5.1. Mer än vad man skulle förvänta sig av en renderad ström. Visserligen vann DTS ändå för mig eftersom..du vet...surround! Men jag skulle inte jobba så.

Inte precis. 5.1 är ett av de vanligaste systemen, men 7.1 är minst lika stort, och Dolby Atmos börjar knappa in. Finns alla möjliga system förutom dessa åsså, men många av oss inom film och broadcast är inte helt roade av tanken på att uppgradera vidare utan en god orsak. 10.2 exempelvis är visserligen standardiserat baserat på 5.1, men i flera plan, men kostar mycket mer och kräver mycket mer jobb i post.

Det går inte att mixa direkt i Dolby Digital eller DTS vad jag känner till, som redan nämnts så krävs det encoders, och de snor sjukt viktig information som är grymt viktig när man mixar även om den sen försvinner vid nedkodningen. Orsaken att det är viktigt innan och mindre efter kodningen är att den påverkar samspelet mellan kanaler väldigt mycket, för att inte nämna generell hantering, det blir ett sjukt gissande för att få det bra. Jag prioriterar surround-project när jag väljer vilka gig jag ska acceptera, och mitt system är anpassat för 5.1 analogt till ett Soundtracs mixerbord, där jag kan hantera och välja outputs för kanalerna individuellt, och en mixdown-buss AES/EBU till en digital hörlursförstärkare. För att sen se hur mixarna fungerar i DTS respektive DD så skickar jag vidare dem till en av mina PS3:or. De kan koda signalen on the fly, även om det är bättre att göra det i redan innan överföringen för att vara på den säkra sidan. Steinberg har aldrig haft vare sig DTS eller DD inbyggt, däremot har de haft plugins att köpa för export. Osäker på om de verkligen fanns till Cubase åsså, men oavsett vilket så har de upphört med dem sen många år tillbaks nu. Måttligt roande för oss som köpte dem för svindyra pengar....

Awesome! Förklarar en del :-)

Med risk att pissa i dopfunten så måste jag säga jag inte precis tyckte det tekniskt sett lät nåt vidare alls. Väldigt 70-tal med massivt brus & smalt register. Det är inte svårt alls att spela in idag så länge "nära nog" är gott nog - vill man ha alla artefakter som ap-gammal rullbandare, pre-amps, och gravyrer har så blir det till att leta i den dyra lådan - men viktigast här är micken. Jag har sett Neumann-mickar på rätt nivå gå för närmare 100 lapp, men jag kan tänka mig att en vanlig nyproduktion för sketna 20 skulle ge ungefär samma fina resultat genom en såpass muggig signalkedja. Allt var state of the art på sin tid, men tiden är obarmhärtig. Det skumma är dock, det här är ifrån 70-talet, och det är väldigt grötigt. Lätt att säga att "sakerna inte var bra på den tiden", men det var de utan tvekan, det var framför allt inspelningsmedierna som sög. Detta till trots, mitt första jobb som masteringtekniker i egen studio var en revyartist som gjorde sitt sista framträdande på gamla Lorensberg här i Göteborg 1956 innan det revs, med Tage Danielsson som ljudtekniker (stod inte Tage på tejparna, det stod nåt i stil med "Plupp" eller "Klupp" eller nåt. Ingen aning om varför han inte signade dem med eget namn). 1999 var dessa tejpar 43 år gamla, och lät grymt! Visst, med samma öron och utrustning som idag så hade jag kanske hittat grejer att gnälla på, men faktum kvarstod att det var klart & tydligt, förvånansvärt brusfritt, och väldigt bra både dynamik och omfång! Jag fattar inte hur en artist som Elvis, någon som ligger på en nivå inte ens Karl Gerhard kunnat drömma om & dessutom i studio no less, har ett sound som inspelat genom ett SoundBlaster 1-kort idag....

En Les Paul eller annan duglig Humbucker genom en icke för aggressiv compressor vidare till en hygglig förstärkare utan dist men med spring-reverb (sannolikt det inbyggda om det är en Marshall eller liknande som tar reverb på allvar), inspelat med en soft mick. SM57 är min gissning, den har en tell-tale puckel i mellanregistret jag tycker är trevlig till många saker. High-Pass på allt vad bas heter om inte förstärkaren sköter det själv, och presto - klart. Ett väldigt enkelt sound :-)

Fan, den var meckig att få huvudet runt :-) Den har inte särskilt stark separation mellan instrumenten, ingen övre diskant alls, & allt är väldigt tungt i midden, men låter det inte som de månne dubblat mellan stålsträngat & nylon? Nu gissar jag bara här, men jag tycker det verkar som mickarna för gurorna är bra dynamiska mickar, SM7 comes to mind, men förmodligen inte just den :-) Piezo, som K9 är inne på, skulle åsså kunna vara en (kanske stor) del i soundet. Mandolin även det inte helt otroligt. Dock är det väldigt naket inspelat - jag skulle kunna tänka mig piezo utan overdrive från en hygglig solidstate-stärkare och akustiskt/mandolin från dynamiska mickar, inspelat med rörpreampar. Haha, det här ger feta nice vibbar från min tid på skivbolaget Helikopter här i Göteborg, särskilt mansrösterna i låten - det var analogt för hela slanten med fantastiska musiker & mycket akustiskt över lag :-)

Kör du vanliga WIndows-drivers så är det inga problem att köra båda parallellt, men ljudet riskerar påverkas kraftigt & du kommer få lagg som direkt från helvetet. ASIO, som går direkt till hårdvaran utan att passera massa skit, är sjukt mycket bättre drivers, men där kan man bara använda en sak åt gången. Ibland kan man som pme nämnde länka ihop flera likadana kort, men de måste verkligen vara gjorda för det åsså. Dock är det inga problem att ha mängder av olika ASIO-system i samma burk så länge man bara använder ett av dem, så om jag förstått din fråga rätt så ska det vara väldigt lugnt. Dock kan man om man har kort som kan stå på egen hand, som jag gjort här, skicka ut en signal via AES/EBU eller S/P DIF och in i nästa burk för att få flera analoga portar eller använda hårdvarueffekter. Så länge man har en schysst kontrollpanel till det mottagande kortet. Har fem olika ASIO-enheter i min huvudsakliga studioburk just nu själv, där enbart mitt kommande Prism-system kommer vara arbetshästen :-)

Vet inte om jag förstått frågan rätt, men en Compressor är ju inte precis nån Tremolo, så takt betyder ju väldigt lite jämfört med individuell inställning för själva ljudkällan?

Den enda brustvätt jag gillar (icke inräknat Cedar som kostar som ett mindre land) är Izotopes. Den är, om man ställer in den rätt, grymt transparent, och luddar inte till ljudet! Det krävs lite jobb ifråga om att lära in mönstret av bruset och sänka det medans man lyssnar kritiskt, men det är i princip den enda brustvätt jag använder längre.

Sant :-) Och inlägget blev neggigare än avsett. Jag retar mig absolut på vad som känns som väldigt genomskinlig kristen propaganda, för att inte tala om inställningen att den närmsta sträckan mellan två punker är lika bra tre varv runt Jorden som i en rät linje, men att jag inte lyssnade mer noga är mest för att den funktionen inte finns vad jag vet i Nuendo. Grundfunktionen i sig (om jag inte missade nåt viktigt), icke inräknat att han verkade koppla den på nåt sätt till att skriva ner automation givetvis, är om det är den Envelope Follower det verkade vara, väldigt enkel om man är van vid analog CV och liknande kontrollfunktioner annars. En najs funktion i sig!

Med en (mycket) mer modest inställning och mindre fanatisk exempelstext så hade det kunnat vart en mer intressant tips. Lyssnade inte väldigt noga på videon, men vad jag förstod det så var det en form av sidechaining/CV-Control (typ) med möjlighet till ADSR-aktiga inställningsmöjligheter. Hade videon sagt "Too broke or cheap for a Vocal RIder? Fret not, for this will work as well", och texten varit neutral, så hade det känts som ett ganska schysst tips för fattiglappar, folk under pro-nivå, & folk som vill testa tekniken på andra saker.

+1. På alla punkter. Långsökt lösning & den texten var cancerframkallande...

Tyvärr kommer pluggen inte med några impulser alls, det var vad som gjorde mig mest besviken. Man får en DLL, en RTF-fil som manual, och inget som helst annat. Vill man ha några så kostar de pengar. Som reverb är den inte väldigt mycket att rekommendera, den är rakt av avsedd för förstärkaremuleringar, och det märks. Viktiga saker som pre-delay och andra viktiga inställningar saknas helt, den är helt enkelt inte gjord för sånt, så man har ingen kontroll över vad man får ur en vanlig (enkel) förstärkare. Klurar dock på om man kan använda den till skumma effekter!

När impulsreverb görs rätt så kan de bli fruktansvärt bra! Altiverb använder inte den muggiga "poppa-ballong"-metoden, utan låter en sinuston spela upp under flera minuter, svepande från lägsta till högsta ton. Ger en sjukt bra representation av akustiken över hela registret, och funkar grymt bra då akustik följer väldigt strikta regler som inte påverkas av ljudtryck :-) För förstärkare funkar det dock mindre bra då signalstyrkan påverkar ljudet sjukt dynamiskt. En Marshall-förstärkare som impuls exempelvis låter tonmässigt Marshall, men det finns inget liv i den. Min förhoppning är att det ska finnas impuls-förstärkare med vikningseffekter och dynamisk färgning möjliga enligt samma princip som Altiverb, men istället för tidsmässigt, amplitudsmässigt. Pulse verkar av allt att döma inte arbeta så dock.

Huh. Än så länge har det varit något av en besvikelse måste jag säga- pluggen är gratis eftersom de använder den att sälja halv-dyra impulser, och den är inte ett reverb alls. Får se hur den sen verkligen låter när man grävt fram några impulser, allt jag har hittills är till Altiverb och REVelation/REVerence, vilket inte verkade funka, men av vad jag kan bedöma hittills så verkar motorn vara av vanlig....låt oss kalla det "explosions-typ" då jag inte vet vad det egentligen heter (om det har nåt namn), dvs en kraftig knall spelas in på ensam wav and that's it. Ger fruktansvärt statiskt resultat och reverben låter fattiga då de inte innehåller allt som behövs för ett fylligt ljud. Ett bra comvolutions-reverb/effektenhet använder långa sinus-svep. Hade det funnits nån information om hur skapande av impulser funkade här och hur impulserna tolkas så hade det varit trevligt, men det står inte ett ord på hela sidan. So far, även om jag inte precis testat alla på marknaden (milt sagt), så är AudioEase Altiverb och deras nya rums-simulator de enda jag verkligen älskat. Jag hade förmodligen inte varit fullt så salt i mitt omdöme om de åtminstone hade skickat med en eller några complimentary impulser i själva loadern. De kan, enligt egen utsago, skicka en NFR (Not For Resale, en form av varuprover), men min mail-inkorg är redan fete-spammad från firmor vars snuskigt billiga/gratis produkter redan var nåt jag ville ha. Risken att råka ut för en smetig försäljare som är svårare att bli av med än herpes (och lika önskvärd) gör mig försiktig med personlig kontakt...

2: Pace/iLok kan förhindra att deras egna system knäcks, men det är upp till tillverkarna att se till att deras pluggar blir svårcrackade. Lite som att ett cykellås ska kunna garantera att det inte ska gå att bryta upp, men låser man fast cykeln i en eker så kommer nån glad tjuv raskt komma fram till att just den ekern inte är särskilt viktig för att kunna cykla iväg med den. Det är just uppstarten jag ser fram emot att korta ner. Sjukt irriterande när man har flow & måste vänta en evighet på att pluggen man desperat behöver ska boota (5 sekunder väntan i Flow-Time är ungefär 1.76 Eoner i upplevd tid). Återstår dock att se hur mycket av den tiden som är laddning och hur mycket som är licens-validering.

Just ja, Shure SM7 är en bra mick som kan vara väl värd att kolla upp åsså! Inte ett spår av hårdhet, och funkar grymt till många röster.

Jag skulle rekommendera att botanisera lite bland DPA's mickar. Schoepps är även de fantastiska till det mesta. Alla modeller jag känner till är dock av småmembranstyp och därför oftast väldigt neutrala, men kan vara väl värda att kolla upp om du har möjlighet att testa dem nånstans, eller hyra för att kunna gå igenom i lugn och ro! Som K9 redan nämnde så kan preampar göra väldigt stor skillnad, personligen tycker jag faktiskt Studio Projects VTB1 V är väldigt trevlig för att lugna ner spretiga ljud! Den är löjligt billig, särskilt sett till vad den kan prestera, men har en ganska rund & nice topp som måhända skulle kunna tämja din Neumann något.

Låter nice! Snabbare accesstider är inte dumt alls om inte annat. Inte ett stort problem precis, men det hjälper till!

Instämmer med K9, de här låter riktigt riktigt bra! Levande, dynamiskt, snyggt, inte ett spår av gröt. Grym låt åsså, lyssnat igenom den flera gånger redan :-) Att du har med rassel & småljud har jag inget annat än fetaste respekt för, grymt jobbat :-)

1: Där har jag hittills inte tyckt det varit lika kritiskt. En sån har sällan nåt användbart i högre register, så enligt min erfarenhet har de inte fladdrat lika mycket vid comprimering. 2: Dunnu, testar mig fram tills det funkar :-) Här är bra look-ahead king dock. Har det inte i siffror och formler, men av de få compressorer jag faktiskt gillar att använda på bas, så har de alla gemensamt att jag slaskat på med massor av look-ahead. Trots allt, för hård attack & det börjar dista, för mjuk och det blir fortfarande spretigt. Är look-ahead bra nog så hoppas jag kunna få med en hel cykel innan den börjar bearbeta materialet, och den effekten blir inte fullt så påtaglig. Just subben är nåt av det meckigaste jag kan tänka mig i mixen, jag måste fortfarande ofta hitta nya metoder för att få olika saker att fungera ibland, men det faktum att i princip alla basljud har nån form av anslag att gömma anslagsdisten bakom (bra release tenderar rädda resten av tonen), och jag ibland använder flera compressorer som samarbetar, kan råda bot på bra tjorvigt material. Särskilt när toppen processas separat. Dock så börjar ju detta jobbet redan vid inspelningen - ju bättre man fått ner det på band/HD, desto mindre problem blir detta. En bassträng exempelvis kan röra sig väldigt vitt pga sin längd, och det kan påverka en hel del, bla proxi-effekten har jag märkt. Inte så stort problem om man har lite avstånd, men kan ställa till en hel del om det är närmickat. Dessutom rör sig inte strängen statiskt, så genom att hitta en bättre plats med hjälp av att lyssna genom bra hörlurar, så kan man hitta en sweetspot som låter bra men inte självoscillerar. Dock är renheten i basrespensen snorviktig. Mina DT250 är grymma till sånt här. Det lär ju dock inte hjälpa TS just nu, mest ett stickspår för framtiden, men vad gäller det mesta när jag jobbar, och det gäller verkligen särskilt fethårt bas-registren, är att öka till det låter bra och sen börjar låta sämre. Då vet jag exakt vad jag har att jobba med. Sen sveper jag långsamt tillbaks tills jag är tillbaks på den sweetspot jag redan hittat. Därför har jag ingen aning om exakt attack och release här, den skiftar nåt grymt beroende på materialet.

Ståbasar kan ha extremt jobbig subbas beroende på uppmickningen (fel mick och placering och den saknas helt istället), men vackert dynamisk topp. Jag använder extremt lite multiband som så, men på en sån här så tycker jag det pumpar alldeles för mycket om man kör single-band, och det blir lätt ganska skum karaktär. Det användbara området går hela vägen från källaren och upp i midden, ibland till och med upp i diskanten om man vill det. Med multiband så kan man i det närmsta steloperera lågbasen men behålla livet i högbasen, och eventuellt betydligt mer dynamik i toppen om man vill det. Ger ett levande ljud med rejäl sustain och oomph. Dock brukar jag själv ofta föredra att helt enkelt bara dela upp subben från resten, och döda alla peakar under 70Hz men låta själva envelopen i övrigt komma undan med en lätt pressning. Inte lika kraftfullt för sig, men basen samsas betydligt bättre i täta mixar, och jag är maximalist. En smaksak, men man får kontrollen över basen på ett sätt som single-band har svårt för i båda fallen. Sen finns ju compressorer avsedda för just bas, men jag äger ingen så jag vet inte om de kan uppnå nåt liknande kanske. Med tanke på att jag jobbar mycket med genre-film (väldigt mycket våld, monster, och ond jävlig död=mycket tyngd i täta arrangemang), så tänkte jag köpa en & klura ut den saken, men det får dröja lite just nu.

Hur har du komprimerat? Vad har du för medhörning? En multiband-Compressor med fokus på frequenser under 80Hz kanske skulle kunna hjälpa.

Väldigt förtjust i CA-2a men aldrig testat Universal-varianterna. Vad skiljer dem åt? Gissar av frågan att döma att Collection måste vara nån form av rework eller revision då eller? *nyf* [edit]: Känns som jag hittade svaret: Hårdvara kontra mjukvara :-)