van Caine

Det var länge sen jag jobbade med sånt, men på den tiden gällde: ENkelt är inga problem, men se till att verkligen leverera. Instrumentation kan vara en senare fråga, men är låtarna inte helt hundra & framförandet svajigt så går det fetbort omedelbums. Lägg all tid på framförandet det kräver och inte en sekund mindre om du vill komma ut med musiken.

Jag har aldrig tänkt på det här förut, men skulle nog hålla mig till SSD-diskar. Trots allt, fet bas går igenom allt, och även om man skulle hänga upp diskarna så kommer de påverkas direkt av ljudvågorna. Ingen aning om det är ett reellt problem dock, aldrig haft dator i såna miljöer :-)

Första intrycket var spot on med Die Hard. Vad jag alltid hatat med Waves-pluggar exempelvis var det stela, kalla, livlösa, detaljlösa ljudet. Extremt digitalt, på det dåliga sättet. Det här lät exakt likadant. Men när jag lekte runt lite så insåg jag att distorsions- och diffusions-effekterna man kunde mecka fram var ganska trevliga, rätt använda! Till musik kan jag inte tänka mig mycket användningsområde för den, men till exempelvis sound design och mer arty saker kan den komma till nytta, känns det som :-) Rekommenderar de som är nyfikna att testa den. Gillar man den inte så är den lätt att slänga igen.

Awesome mon! Just tankat ner, ska testa bums :-)

Hela vitsen med analogt är att det inte ska låta för life-like.

Här finns förresten lite nyttiga grejer på temat: https://www.facebook.com/ursastraps/posts/447227942289402

Jag brukar köpa min från min dojo, eller ibland sportaffärer, men vissa apotek verkar ha, och Ljud & BIldmedia i Stockholm skulle kunna vara ett bra ställe att fråga på. Inte vart där på länge, men vill minnas de ska ha sånt åsså. Ska du jobba med DPA-myggor så kan jag dessutom inte nog lovprisa de enkla concealers de har! Söka på "Sport-tejp" kan tänkas ge bättre resultat dessutom.

Goa grejer :-) http://prismsound.com/music_recording/products_subs/titan/titan_home.php Haha, indeed! Warp-factor 69 ;-)

Sexig jävel det här:

Ah, har jag inte märkt av faktiskt, men filtren är absolut väldigt trevliga i dem! Används flitigt fortfarande månne? :-) Själv hade jag tur. Min SQ-80 hade redan ROM från efter de fick ordning på grejer. Nu är bara besväret att byta batteri..... Måste försöka få in ett 2032-batteri... Gillar hybrid-system en hel del! Man kan göra tuffa grejer av dem som blir det bästa av båda världarna!

+1 Min rekommendation ligger på HS-8. Jobbar mycket i ett HS80 (föregångaren) 5.1-system med en HS10 sub själv, och även om man får säga att de kan vara lite svårplacerade om man har otur - de gillar exempelvis verkligen inte att komma för nära väggen - så är de allt annat än smickrande. Särskilt diskanten är något jag aldrig hört på andra monitorer i samma prisklass förut! Nackdelen är dock åt andra hållet, men det gäller iof de flesta monitorer i den här storleken: Basen går inte under 50Hz på HS80, och ännu högre på de mindre modellerna. Du vinner här mer på att kolla lågbasen i bra hörlurar än att försöka styra upp den med sub-bas, något som iof kan göras, men det är svårt att få det fas-rätt och rakt. Beyerdynamic DT250 exempelvis är väldigt nice till bas-kollar. Är du dock duktig på att ställa in placeringar och lyssna dig till en rak frequensgång så är det absolut görbart dock. Har det så själv på de tre främre HS80, även om jag dessutom har två primära lyssningssystem till, två olika hörlurs-typer, och en hel hög konsument- och lofi-prylar att testa mixen i.

Dafuq!? Den är ju helt fantastisk!!! Har storebrorsan SQ-80 själv, och den användes flitigt :-) Kriminellt att försöka slänga en sån klenod....

Jag ska precis knoppa nu, men skickar iväg ett raskt svar först. Leadljudet/melodin var nån form av keyboardljud, eller kanske elorgel, förmodligen i läge som benämns Flute skulle jag tro. Det är väldigt statiskt (=ingen rörelse alls i det undantaget rena noter), och det drunknar bakom gitarrerna. Även melodi-gitarrerna är alldeles för tillbakahållna i mixen. Inte just volymmässigt, även om en extra dB kanske inte hade gjort ont, men främst skulle de må bra av en höjning nånstans i lägre midden. Kan inte höra exakt just nu, är för trött, men jag hade nog letat nånstans mellan 200-500Hz & sett om jag kunde hitta nåt där. Sen möjligtvis sänkt några av de andra instrumenten nån dB i samma område Jag är as-trött just nu efter för mycket jobb & pollenrelaterad sömnbrist, men vad jag kan höra nu så ligger basgitarren bra i nivå generellt, men skulle må bra av en dB eller två i refrängen, samt måste fläskas till lite, gärna med nån resonans. Jag vet inte vad du har för pluggar, men hade testat med exempelvis Waves Air eller RenaissanceBass själv för att fläska till botten, samt mycket möljigt höjt området strax under där jag hade höjt lead-gitarrerna. Jag hade nog testat att beskära trummorna lite i midden åsså. Kanske nånstans mellan 700Hz till 1.5KHz. Vet inte om det hade löst biffen, men hade testat. Anyhoo, lycka till och glad påsk :-) Och jag håller med Slejnard i övrigt - grymt jobbat :-)

Just ja! Det här är fullständigt en smaksak och inget annat, men jag hade nog bytt ut leaden mot antingen nåt så likt en MiniMoog som möjligt, eller möjligtvis en KORG PolySix! Delay & smakfullt med effekter på det (om Moog, runda av basen lite vid behov) & jag tror det skulle få väldigt stora möjligheter att bitas som en hel vithaj i den här mixen :-) Måhända att till och med ett enkelt Leslie-kabinett på låg hastighet och ett lätt lätt delay på befintligt ljud åsså hade funkat!

Största problemet skulle jag säga är, i ordning, melodi-ljudet, samt att trummorna och basen inte får möjlighet att bitas. Min spontana tanke är att jag hade velat ha mycket mer definition och separation i instrumenten, samt ett mycket mer intressant lead-ljud som verkligen tar plats, gärna nåt synthigt med grusig dist & snyggt delay. KANSKE till och med lite chorus eller flanger på det som grädde på moset. Men inte för mycket. Det får inte drunkna, det måste bära låten. Gillade verkligen det twangiga basljudet dock, lite mer definition och det kan bli sjukt snyggt! MYCKET tydligare bas på den bara. I rock kan inte bastrumman driva basen på egen hand, fläsket måste komma från bas-plankan om man inte hittar en annan väg man gillar bättre. Du har en väldigt bra grund att stå på här tycker jag.

Tackar :-) Försöker hålla mig så enkelt som möjligt, men det är ett väldigt svårt ämne att beskriva särskilt okomplicerat. Och jomän. Varit aktiv inom filmljud på olika nivå sen 2002 ungefär, med nånstans runt 2008-2009 som nån form av breakthrough när jag faktiskt började göra reda pengar av det, men nu har jag precis fått anställning som sound designer på ett dataspelsföretag! Peppad som fan, får se hur framtiden ser ut :-)

Bra fråga, man får gå efter vad som är i princip omöjligt att återskapa transparent i efterhand. Här är de störta skillnaderna den betydligt högre dynamiken i främst lågmidden/basen, samt den fastare diskanten, och den öppnare, renare, stereobilden. Det är inte otänkbart att inspelningen hade kunnat ha luddig diskant, men den är luddig för att den har en luddig distorsion, alltså orenheter, inte för att den är dämpad. Det är dessutom därför materialet låter mer instängt på 192. Det går inte att återskapa dynamisk diskant som låter så ren i efterhand, det bästa man kan hoppas på från en Exciter är en diskant som möjligtvis fyller ut tomrummet av ett register som fattas, men särskilt vackert blir det inte. Det andra är dynamiken. Den brukar vara det första som ryker när kvaliteten dalar, och att försöka få upp så otroligt dynamiska transienter ur basen på ett material utan egne dynamik i just det området slutar för det mesta med gröt och artefakter. Här är den extremt följsam. Tänk på att ingen av dessa signaler är original-signalen, de har båda spelats in analogt genom hela signalkedjan från ett audiofil-medium, och är därför automatiskt försämrade, hur lite det än är. Sista saken jag reagerade på, stereobredden: Enkelt uttryckt - det här är ett interface för 120.000 ink moms. 96 tusen ex. moms. Hade det faktiskt breddat stereobredden på något sätt alls så hade en hel hög tekniker med mycket pengar och feta influenser blivit fullständigt vansinniga. Det får inte hända på NÅGON professionell pryl. Full stop. Den tråkigare bredden av 192:an är dock inte en feature, utan nåt man får bita ihop & stå ut med, eller köpa nåt bättre. Som sagt: luddig diskant=förstörd uppfattad stereobredd. Hade materialet gått igenom en ny mastering så hade man kunnat diskutera att teknikern helt enkelt måste vara sjukt duktig, men det här är en ren inspelning helt utan processing. Att återskapa såna detaljer sker helt enkelt inte per automatik i den mån det går alls.

Du behöver kolla öronen, YouTube suger golfbollar ur trädgårdsslangar. Otroligt överkomprimerat. Det är dock absolut bättre nu när de gick över till HTML5 istället för Flash, som var otroligt deprimerande.

Intressanta grejer! Cheers :-)

Jag kastar ett öga på tråden lite då & då, men jag sitter just nu med ny anställning inom grejer jag aldrig rört förut, inklusive två helt nya program som ska samsas samtidigt med ett tredje jag jobbat med i åratal men inte på det här sättet, så jag återkommer med svar allteftersom jag får tid & energi. Mitt svar var till TS, men jag var medveten om att det skulle komma följdfrågor. Av naturliga skäl så får dom dock inte precis första prio just no. Bare with me. Först: Indeed. Om man har nytta av det eller inte kan man bara avgöra själv, men även om jag inte ens sett Symphony mk1 i verkligheten, så brukar Apogee göra grymma grejer, och jag kan tänka mig att du gjort ett val du förmodligen verkligen inte skulle bli besviken över :-) Lycka till! Yep, indeed. Kommer ihåg när jag började i början av 90-talet & någon sa att det fanns mickar för 10 lapp. "Crazy-talk" tyckte jag, vad får man rimligtvis för dom pengarna när det finns SM-58 för 1500:-?? Nu ser jag med misstänksamhet på location-mickar under 20 tusen.... (tåligare än studio-mickar) Dock, även om kvalitet i princip alltid betyder pengar, så betyder ju pengar verkligen inte alltid kvalitet. Avid är väl inte direkt vad jag skulle kalla ett fruktansvärt seriöst företag, och ärligt talat gillar jag inte deras interface alls, medans Prism ADA-8XR allmänt inom pro-audio räknas som det bästa serietillverkade ljudinterface man kan få för pengar. För 120 lapp för 16 kanaler modulärt, alltså inte 16 in/16 ut utan 16 kanaler allt som allt man får bestämma riktning på själv, så är det dock kanske inte helt oväntat ändå att man får valuta för pengarna. Själv kör jag dock med deras Titan. Värt varenda krona. Jag har ett Focusrite som gör ett väl så dugligt jobb rent digitalt, använde det kopplat till en Sony-omvandlare under mellantiden mellan jag slet ut allt Lynx ur studion tills jag fick Prism istället. Gör ett föredömligt jobb S/P DIF men omvandlarna är verkligen hemska. Indeed, du har fattat det här! Cheers mon :-)

Jag beskrev på vilket sätt i texten ovan, och jag livnär mig på att höra nyanser & inte låta mig luras av det visuella. Något av en förutsättning om man ska kunna jobba med mastering och mixning för stora system. Vill du ha ett mer konkret exempel på vad skillnaderna kan vara mellan två top-tier-interface, så är den här videon inte dum alls. Särskilt botten är mycket fastare och mer definierad i ADA-8XR-interfacet, har du inte diskantbortfall i hörseln så bör 192:an låta lite beslöjad i toppen & mer hoptryckt i ljudbilden. Och det här är ändå ifrån YouTube, ett media som är brutalt ondsint mot allt vad kvalitet heter. Lyssna i bra lurar om du inte har ett väldigt bra monitor-system.

Teoretiskt sett så ska en digital signal vara 1:1. I praktiken så beror det helt på behov & förutsättningar. Men det här är inte en fråga om digitala signaler, det är hur de översätts till och från analogt. Inom ren data, exempelvis program, så är fullständig bit-transparens (att en etta alltid är en etta och en nolla alltid en nolla) inte bara önskvärt, utan ett direkt krav för att det ska funka alls. Inom bilder och ljud så kan det bli ganska stora fel innan det går åt helvete helt. Man hör skillnaden, men man kanske inte tänker på den. Eller så kan den gå en förbi fullständigt. Det är det senare som teknikbranschen mest hoppades på när de skapade de digitala protokollen vi har idag, som helt saknar möjlighet att sända om dåliga data-paket & gissar hur paketen såg ut på den mottagande ändan istället. Dock så gäller frågan här den analoga delen, och kortfattat: Ingen analog signal någonsin kommer någonsin vara fullständigt perfekt. Det finns alltid en felprocent, och den felprocenten kan se ut i princip hur som helt. Det finns ingen garanti att man kommer kunna höra skillnad på ett penga-törstigt state-of-the-art-interface som exempelvis Prism ADA-8XR och ett billigt sket-interface som ett billigt Focusrite, allt hänger på medlyssningen och ens egna öron. Har man exempelvis spelat trummor stenhårt i en liten obehandlad lokal utan hörselskydd i årtionden så är risken stor att all diskant man hör bara är ett annat ord för högre mellanregister (i värsta fall lägre mid...), och då kan det vara väldigt svårt eller direkt omöjligt att höra skillnad på ett mellan-klass-ljudkort och ett amazeballz dito. Har man medioker eller direkt dålig akustik och/eller medhörningssystem - samma sak. Har man dock bra hörsel & fin medhörning så blir jobbet ofta mycket enklare och mer precist ju bättre omvandlare man har. Och det är sjukt mycket trevligare att jobba med. Dock, den enda som har nytta av själva DA-delen - digitalt till analogt - är den som jobbar med materialet. Har man inte så stora behov av kirurgisk precision eller vet hur man hanterar den så kanske inte den delen spelar fullt så stor roll (än) förrän man kommit upp i nivå personligen. AD-delen, däremot, är kritisk hela vägen. Där spelar det noll roll vad teknikern hör; finns det inte på inspelningen så finns det aldrig någonsin i mixen. Finns det på inspelningen, så kan det bli jobbigt att få bort. Med dåliga AD-omvandlare så måste man lägga ner mycket mer tid på att få det dugligt, exempelvis tygla grötighet, dullness, och eventuella missljud, medans en mycket välinspelad signal genom bra omvandlare kanske knappt behöver nån tid alls för att samsas & låta snyggt i en tät mix. Min gamla mentor sa det hela bra: "Måste man välja, lägg hellre mer pengar på DAC:arna än ADC:arna. Lyssningen kan man någotsånär vänja sig vid, det inspelade materialet kan aldrig bli bättre än det blev under inspelningen." Det är väldigt svårt att förklara exakt vad skillnaden är för folk som inte hört den redan, men enkelt uttryckt så kan man säga att det inte har mycket med frequens-omfång eller liknande att göra. I princip alla kort jag hört talas om från den här sida millenniet går minst 20-20. Det är mer av en svårdefinierad distorsion som grötar till det & trubbar av ljudet. De flesta vet inte att den sitter där eftersom de aldrig hört vad man skulle kunnat haft istället, men när man vet vad man lyssnar efter så är det som natt och dag. En irriterande fråga jag får ibland är: "Men....mixarna blir väl inte bättre för att du har ljudkort som kostar som en liten bil?" Nej, mixarna påverkas inte det minsta, men jag hör bättre vad jag gör på micronivå (vi ignorerar hela grejen med att jag dessutom blir gladare i mitt jobb i denna diskussionen), vilket gör att jag kan parera bättre för alla möjliga uppspelningsmöjligheter och-brister samtidigt, för att inte tala om får bättre precision på mina mixar, samt att mina inspelningar innehåller allt jag vill ha i hög och tydlig upplösning, vilket givetvis i sin tur leder till att mixarna utan tvekan blir bättre. Blir jag bättre så blir mixarna bättre, och ett inspelat material är som råvaror när man lagar mat: maten blir godare av färska råvaror än av gamla utgångna konserver med nöd-kryddning.

Låter bättre.

Jag är visserligen mer inne på Prism-prylar själv, vilket kanske inte är ett bra förslag just här då de faller långt utanför din önskade prisram, men vad jag hört av RME ADI 2 så var det inte dumt alls! Spöar 003 med hästlängder, & RME är vad jag förstått ett bra företag att ha att göra med :-)

Kul att de verkar ta det på allvar utan knorr i vart fall :-)