van Caine

Jag kan inte hitta reservdelar till just den på sidan, men jag skulle nog ta kontakt med dessa! Lagt sjuka summor där själv det senaste när jag handlat privat :-) https://www.thomann.de/se/focal_twin_6_be.htm?ref=search_rslt_Focal+twin6+be_117183_1

Gott folk! Jag håller på & restaurerar min gamla fina JUNO-60 Bettan, och hon är bra krasslig just nu. Eller "knastrig" är kanske mer korrekt, så jag ska precis ta itu med att rengöra alla fejdrar och pottar. Jag tänkte börja med att inte öppna dem, utan bara spraya dem med oxidrengöring och eventuellt isopropanol från Biltema, men när det kommer till lubricant så blir jag lite nervös.... Vad skulle ni rekommendera för bra lubricant som inte åldras, och som inte påverkar de elektriska egenskaperna för fejdrarna & pottarna? Både Biltema, Clas Ohlsson, och Kjell har visserligen olika varianter, men jag vill verkligen inte råka ut för otrevliga överraskningar efter ogenomtänkt experimenterande i utrustning man inte kunnat hitta reservdelar till på 20 år... Alla pointers jag kanske inte tänkt på än uppskattas även de, givetvis!

Jag vet ju inte exakt dina behov förutom just ljudproduktionen, men om jag raddar upp min tänk när jag uppgraderade senast, så var kraft och pålitlighet i lika delar king, och allt som inte hade direkt med ljudproduktion dödkött. Jag jobbar med tung design inom film- och spel-ljud, och studiodatorn används inte till något som helst annat (min fina hobby med musik får per definition räknas in även där), så vid senaste uppgraderingen köpte jag en XEON-processor med socket 2013 v3 på 8 kärnor (16 hyperthread-cores), och ett moderkort från Asus - X99-E heter det. XEON har bland annat funktioner som gör den sjukt trevlig att jobba med under extrem processorbelastning, men som är i princip värdelösa (sett till att de är ganska dyra) vid exempelvis spel, som baseras nästan helt på DSP-hantering, samt utan problem klarar att köras på full patte åratal i sträck utan avbrott om man så vill. Just Asus X99-E var för att det är ett så barskrapat moderkort man kunde hoppas på att Asus någonsin skulle producera, och innehåller inga bells and whistles whatsoever - det är ett arbetskort och inget annat. Trots allt - i en dator är det VÄLDIGT mycket som kan jävlas, och allt man inte behöver bör man antingen göra sig av med, eller se till att slippa från början. Faktum är, att trots att den här datorn innehåller mer kräm än jag någonsin sett förut, så är den dessutom helt passivt kyld, sånär som på en ensam fläkt på baksidan.För till-luft. Senast jag kollade processorn så låg den på 35 grader, men den var ändå verkligen inte nystartad då. Du efterfrågar en dator du kan lita på länge framöver: det gjorde jag åsså. Gamla studiodatorn höll i 8 år innan jag fick tummen ur (underlättar visserligen att så mycket jag gör är analogt), jag räknar kallt med att jag teoretiskt sett ska kunna ha denna minst lika länge utan problem. Vi lever ju redan i en tid när datorhastigheterna tillåter trade-offs i ljudet som vissa knappt kan höra längre, och framtiden lär inte bli lika extrem på ljudsidan som vad vi sett tidigare :-) Med minne skulle jag kort & gott hålla med Dr Loop - utan enorma bibliotek så kan man klara sig sjukt bra på sketna 16 gig, vilket är vad som sitter i min burk tills jag köpt mer (jobbar ändå i princip aldrig på project mindre än 5-600 spår), men ju mer man kan slänga in, desto bättre blir det. Särskilt som man kan eliminera den %¤#&%¤# swapfil-hanteringen.... 64 tycker jag låter som ett väldigt bra val. Ser du dessutom till att hålla platser fria, så är framtida uppgraderingar vid behov enkelt. Gällande ljudkort - en gång i tiden var jag skeptisk till externa ljudkort, och med tanke på de primitiva tekniker för detta som fanns då - med all rätt. Nu tycker jag det aldrig varit annat är problem och tandagnisslan med interna kort även från företag som förväntas vara professionellt inriktade, medans mitt fina - från fabriken USB 2.0-baserade - Prism-interface (går att byta ut till andra anslutningar allteftersom det kommer fler moduler), aldrig någonsin gett minsta tecken på så mycket som minsta hicka! & som hybridstudio-ägare (lika analogt som digitalt hårdvarumässigt) så är det en hel del det stackars interfacet får stå ut med under dagarna! Firewire-baserade kort börjar bli sjukt framtidsosäkra, men när det gäller USB, Lightning, eller internt, så känns det som valet mest ligger på själva kortet man är ute efter mer än hur det är kopplat.

Då har du inte rätt lurar.

Att mixa med luringar är en vanesak, själv har jag gjort merparten på biofilmer på DT250. Dock är öppna system, som exempelvis Sennheiser HD600 & HD650 betydligt bättre för att verkligen höra vad man gör. Bäst har det blivit för mig när jag mixar främst i ett par HD650 och högtalare, för att sen kolla bumlighet i ett par DT250. Slutna lurar får en förtätning i ljudet i undre lågmidden/basen, och den kan man inte eliminera med plugins i DAW'en, bara dämpa effekten, men till bekostnad av trovärdigheten i ljudet. Dock, när det bara gäller komponerande, så kan jag väl iof inte se varför man inte rätt & slätt använder det man gillar bäst! Det är ju utan tvekan alltid bättre ju bättre grejer man har, men kritiskt blir det ju inte förrän man går in i mix-fasen :-) Och du verkar vad jag kan bedöma redan sitta med fullt schysst grejer, vet flera som gillar dem, så jag skulle säga: gör som du trivs bäst med här och nu, det är verkligen inget fel på någondera :-)

Bra lista! Refreshing memory, den sparar vi inför kommande inköp :-) Fan, glömde bort Metal-banden... Pinsamt.

Kul grejer, faller under grupp-termen "psychoakustik" :-) Jag jobbar med sound design, och halva jobbet är baserat på effekter som det här! Det var insikten om detta som var orsaken att jag valde jobbet från början - det är kul att lura öronen :-)

Grejen med Dolby är att har man kodat in det på bandet så måste man koda av det vid lyssningen. Har man ställt in allt rätt så ska inte sånt påverka signalen nämnvärt negativt.

[EDIT] De nada, sånt här är kul :-) På sätt & vis! Med tre huvuden så kan du höra på inspelningen samtidigt som du spelar in på samma sätt som om du lyssnade efteråt, så du kan slippa oönskad distorsion som skulle kunna dyka upp oväntat utan att tvingas spela in för lågt eftersom du hör den direkt! Vanliga kassettdeck låter dig bara höra in-signalen innan bandet under inspelningen. Vad gäller Noise Reduction så skulle jag nog faktiskt undvika det om jag inte vet att den som lyssnar har exakt samma system. Det blir brusigare, men alla kan höra det. DBX hade ett bra system för NR åsså, men jag har faktiskt aldrig sett det i praktiken, bara från inspelningar. Ska man använda kassettdecket som en externa effekt inom studion så är dock NR helt fantastisk! Gällande band så är skillnaden som natt & dag. Bokstavligt talat. Ferro är sämst, men även bäst lämpat för lofi-lekande vid exempelvis saturation och band-ekon. Chrome var det bästa som släpptes innan analoga band slutade utvecklas mer.

Minnen :-) Isopropanol är vad man brukar använda. Rutinen är väldigt mycket att alltid gnugga topzen i samma riktning som banden går. Detta för att inte eventuella repor ska kunna skada banden när de passerar. Letar faktiskt efter defluxer just nu. Knepiga att hitta in this day and age...

Att inte kunna stå för det tyder på att testet inte var ärligt och neutralt.

I allra högsta grad. Ett exempel: ju längre du lyssnar aktivt på nåt, desto bättre låter det. Ett av de absolut viktigaste verktygen som existerar för en yrkesverksam tekniker är att lära sig hantera exempelvis lyssningströtthet och olika former av bias. Sen har vi även två extremer av spectrat inbilska: den delen av hifi-kretsarna som är ljudvärldens svar på tarot-fantaster - några kristaller i hörnet & en blessing från en försupen munk så blir ljudet bättre. Och; jag har en Zoom H4 och en mick jag köpte på Clas Ohlson för en tia, nu ska jag spela in en platta i Michael Jacksons Thriller-nivå. Jag saknar tiden då folk kunde säga "den här *insert grej här* låter inte precis Toto, men den gör mig väldigt glad"...

Jaa, på sätt & vis är det ju sant. Med tre tonhuvuden så kan du lyssna på exakt vad du just spelar in samtidigt som du spelar in det, så man kan ställa volymen absolut perfekt för varje inspelning utan att behöva gissa det minsta, men själva kvaliteten förändras ju inte :-) Tonhuvud ett: raderhuvud. Tonhuvud två: Skrivhuvud (vill minnas även ofta läshuvud i play-modet). Tonhuvud tre: läshuvud i record mode. Kanske i play-mode åsså, minns som sagt inte exakt vad som var kotym där. Till TS: Använde faktiskt en sån bandare som mättnads-effekt ett tag, men det blev ganska brutal latency (tar ungefär en halv sekund beroende på decket innan den skrivna signalen kommer från skrivhuvudet till läshuvudet), och de program jag jobbade i då (slutet av 90-talet, en mörk mörk tid i ljudteknikens historia) klarade inte sånt särskilt väl. Nu har jag inget sånt deck längre, men det finns på att-göra-listan. Ska man använda ett kassettdeck till effekter dock så är bra Noise Reduction & out-of-this-world AD/DA-omvandlare inte bara din bästa vän - det är ofta ett direkt krav om man vill ha bett i grejerna. Även om lofi absolut har sin charm det med :-)

Vet faktiskt inte, har haft extremt varierat resultat av de bandare jag testat hittills. Kassetter är ju inte ett professionellt format till att börja med, så det finns inga direkta riktlinjer jag känner till för studiobruk, men rekommenderar att testa bandaren innan köp så du vet vad du får!

Fina grejer! För långt för att hinna glutta innan jobbet, men den sparar vi :-)

Danke mon! Haha, och såna som oss brukar ha god smak, så väl värt att kolla upp ;-) Det mest irriterande med att gilla grejer över konsumentnivå måsate jag säga är möjligheterna att testa dem i affärerna måste jag säga... Jag hade tur när jag testade HD800, och gillade verkligen vad jag hörde, men meckigt att testa dem mot konkurrenter. Kanske att HIFI-Klubben har sånt? Anyhoo, ska kolla upp tipsen! Audeze verkar väldigt intressanta!

Även om det där är plågsamt sant, så funkar det omvänt åsså. Det är därför vissa aldrig någonsin blir bättre på det de gör. Svår balans; kunskapen om hur man nollställer hörseln & litar på öronen utan att låta sig luras är värdefulla verktyg inom dessa branscher.

Yep. Vi har ingen upplösning i det spectrat, och kan inte höra ljuden som vågor över en viss gräns, men vi kan känna dem. För några dagar sen fick jag panik & tänkte att nåt hade hänt med mitt fina, svindyra interface jag inte haft så länge. Luften var fel, även om ljudet lät som det skulle vid inspelning. Min vana trogen så började jag givetvis med att gå igenom inställningarna. Kunde det vara kvantiseringsfel? Det här är prylar som används vid forskning, så inget SKA kunna gå snett på det sättet, men man måste ju börja någonstans. Det första jag ser: jag hade av misstag råkat ställa in det i 48KHz när jag spelade in allt annat i 192KHz just nu. Oki, nånstans att börja innan jag söker vidare. Jag ändrar, och...det lät precis som vanligt igen. Skumt. Efter vidare undersökning insåg jag att skillnaden var grymt märkbar, även om ljuden lät precis identiska i övrigt. Jag kan inte förklara det, och allt sånt lyser fullständigt med sin frånvaro ur exempelvis mina Fostex-prylar som klarar 192KHz, och liknande, men i mitt Prism-system med fina produktionsmickar så var skillnaden natt & dag. Givetvis så påverkar sen allt runt ikring om man får behålla nåt av den effekten i efterhand, precis alla processer som signalen passerar försämrar den lite genom allt ifrån truncating till rena artefakter & quantizing errors, och själva mixningen kan mycket väl maskera såna effekter by default, men faktum kvarstod att effekten inte bara var hörbar i råmaterialet, den var direkt påtaglig.

Jag visste aldrig modellbeteckningen, men de bästa kassett-deck jag använt var från Sony &...Pioneer, vill jag minnas. Var noga med att det finns tre tonhuvuden (heads) så att du kan lyssna samtidigt som du spelar in. Inte helt hundra, men KAN vart en sån här.

Har inte testat just dessa, men om de är det minsta som sina nivå-kompisar HD800 så är det man betalar för upplösning och renhet i ljudet. Alltså så långt som fysiskt möjligt fritt från artefakter, resonanser, och distorsion. Exakt hur det här skiljer sig ifrån andra lurar i exempelvis 3000-5000-kronors-klassen är i princip omöjligt att förklara på samma sätt som man inte kan förklara exempelvis färgen "röd" för en färgblind, särskilt som själva frequensgången kan vara fullständigt identisk i övrigt - det är helt enkelt något man måste testa själv - men enkelt sagt så kan man säga att fördelarna inom studioarbete är att man verkligen hör >exakt< vad man gör, och kan jobba längre då man inte blir lyssningstrött lika fort. För exempelvis mastering är det här ett direkt minimum-krav. & sen (om man har normal till bra hörsel), så låter det förbannat läckert :-) Om man tycker det är värt pengarna eller inte är upp till varje enskild betraktare att avgöra för sig själv, alla har vi olika krav, men det finns orsak att det är dyrt. För mig, särskilt sett till vad jag jobbar med i övrigt, så är det en no brainer - ska köpa ett sett luringar på den här nivån med nästa sändning, bara inte säker på vilka än även om det lutar åt HD800.

Danke, ska kika på dem :-) [edit] Kikat runt på deras sida, och de verkar ju verkligen seriösa får man säga! Nåt förslag på vilken modell som skulle vara da bee's knees här? Osäker på deras bemämningar, jag har insett att "studio-lur" inte alltid är vad rätt grejer kallas då vissa studio-lurar, mina egna HD650 säljs ju så, verkar flörta så mycket de kan även med hifi-folk?

Men hur låter de? Jag överväger hittills att köpa Sennheiser HD800 till studion för lur-monitorering och ha mina HD650 hemma, men skulle de här kunna konkurrera med HD800?

Har fått för mig att den här ska vara grym. Inte köpt den än själv, så kan ha fel, men den har fått väldigt gott betyg av vad jag sett. https://jstuff.wordpress.com/jbridgem/

Hot diggity! En sån måste jag ha, blir ett fint komplement till mitt befintliga disc-eko :-)

Nu har jag lyssnat igenom det! Sitter i produktion så har svårt att komma till ro med sånt just nu, men nu när jag gav det ett öra så lät det som en absolut grym grund!! Jag förstår vad du menar, men om du gjorde det här som en första-tagnings slaskinspelning så är jag grymt nyfiken på vad du kan få till när du verkligen ger det lite tid! :-D Tänk på att ge slutet mest av allt i låten, det är det man minns som bäst om man inte bara lyssnar på enstaka partier :-)