van Caine

Aldrig jobbat i Logic sen PC-varianten försvann (vad jag kan minnas), men hade samma problem i Nuendo/WaveLab för några år sen. Allt lät fan rentutsagt om jag bouncade det med hastig rendering, men jag löste det genom att bränna ner allt till ny fil i realtid istället, som man gjorde med de gamla bandarna. Var ett plågsamt välkänt fel då, visade det sig... Nu är det där inget problem med dom programmen längre från version 3 (Nuendo) & 5 (WaveLab), men det kanske är nåt liknande du råkat ut för?? Sen vet jag inte om din musik är väldigt dynamisk & ostatisk? MP3 komprimerar genom att ta bort detaljer den inte tror nån ska märka av, men är man van vid att dom ska vara där, eller tillåmä baserat ljudbilden på det, så kan det ställa till sånt här. Märkt att många gamla grupper, exempelvis tidiga Front 242, Jean-Michel Jarre, Kraftwerk & Nitzer Ebb tenderade låta tråkigt när jag skulle konvertera dom till min iRiver från CD innan jag fick bättre verktyg för det. Även haft en hel del problem med samma sak när jag redigerat bort tisk- & smask-ljud ur dialoger tagna från folk utan erfarenhet av filmljud. Det blir kallt & innehållslöst men går att styra upp genom kraftig EQ:ning & kreativ compressor (bland annat). Det är de små detaljerna som gör helheten levande. Rätt använda. Någon kan kanske redan ha skrivit det här iof, men det kan vara en god idé att rendera ihop helheten i Logic till ett PCM-format, exempelvis Wave eller AIFF, för att MP3:a det i nåt annat mer lämpat program.

kan bli enorm skilnad i ljudet mellan olika preamps, olika preamps har olika karaktärer & fördelar. Studio Projects VTB-1 är en billig preamp med valbart solid state eller rör, steglöst med en vridpott. Jag använder aldrig röret, men den låter riktigt bra! Visst, har en bit kvar till ett Neve eller Manley, men gör sitt jobb mycket bra för pengarna! Gillar inte SP's mickar, men har bla två stycken VTB-1:or i studion till olika ändamål :-) ART-stegen avskyr jag dock...

Använde CM3 väldigt mycket förut, men blev väldigt besviken på dom. Dom har ett VÄLDIGT runt ljud med diskant som verkligen lyser med sin frånvaro, inte mitt förstaval för overhead precis... Har inte testat än, men har en känsla av att CM2/3 passar bättre till HiHat, där det ger ett rundare ljud jag tror går väldigt bra ihop med ett överhäng baserat på, för att nämna några som tjänat mig troget genom åren, Oktava 012, AKG CK1 (nu C451b), eller en trevlig småmembransmick från Neumann med grova hål i grillen jag inte kan minnas namnet på :-)

Hm, knivigt... Antingen Skinny Puppy's Deadline, eller, för att jag hatar sånna program, något av antingen Merzbow, Brighter Death Now eller Whitehouse :-)

Kortfattat kan man säga att en vocoder har som uppgift att få exempelvis en synth att låta som en röst. Den tar helt enkelt din röst (eller vad du nu använder) & lägger avtrycket (genom en frequensanalysator & EQ) på synthen (eller vad du nu vill modulera) :-) Eftersom din röst enbart formar själva orden, så kommer all pitch bero helt på synthen.

HS-50 är visserligen en budgetvariant, men inte av NS-10, utan av HS-80. Arbetar dagligen på HS-80 i surround med en HS10w (subbas), & har gjort en del på NS10:or. De två serierna har absolut ingenting gemensamt förutom färgerna. Jag skulle aldrig göra nån mix i ett rent NS10-system eftersom dom brister för mycket generellt, men för att kontrollera så att dialog/sång ska fungera i alla system, hemma som i bilen som i hängmattan tycker jag dom är oslagbara som komplement :-) Det är viktigt att man ska kunna lita på att sina mixar fungerar i allt ifrån dom sämsta till dom bästa systemen, & enligt min erfarenhet så visar NS10 upp alla brister som kan uppstå i usla system men som maskeras psychoaukustisk i bra anläggningar, på ett sätt som inte bara gör att man blir uppmärksam på felen, utan gör att dom känns som en sonisk version av en rykande ruka på en fin Picasso :-) Jag skulle hellre sjunga i Arvingarna än göra en master-mix i dom, men till att göra kvalitetskontroll tycker jag dom är väldigt bra :-)

Nja...tyckte introt var segt, sen blev det lite kul, för att toppas av trist gitarronani. Inte min smak. Var säkert kul för dom som var där kan jag tänka mig, men inte för mig.

012:orna är jag väldigt spänd på nu...lugnt sagt(!), men en annan favorit jag jobbat mycket med & kan rekomendera till bla sånt, är AKG CK1, eller som dom heter nu, C451B. Kan klassas som kallare mickar, så man får inte nån svulstig & lågsvettig fethet ur dom. Vad man däremot får är brilljanta ljud som funkar mycket bra till det mesta av metall & som lägger sig väldigt snyggt i de flesta mix-tillfällen! Att kombinera en sån med nåt fetare till stålsträngat var en upplevelse vill jag lova, överhäng till trumset var oh my gawd, för att inte tala om hur fina dom var till hihat :-) Visserligen inte musik på samma sätt, men har spelat in plenty med ljudeffekter, rumsklanger & lite ambiancer för film jag använder på närmast daglig basis.

Gilbert, tyvärr. Finns inte en chans att få tid till att skapa några. Dom som fanns är raderade sen länge, vilket iof inte spelar så stor roll efterson det är väldigt restriktivt med hur jag kan hantera många av filerna jag jobbat med de senaste åren till utomstående utan tillstånd. Nu spelar det ju endå inte så stor roll när felet verkar åtgärdat :-)

Visst bövelen är det en bugg! En av dom dummaste i hela DAW:n imo, men som lyckligtvis verkar har försvunnit vid senare uppdateringar :-) ...eller ja, en bugg som jag ser det är när programmet gör nåt det inte borde. Här verkade det mest vara en fråga om dåliga algorither. Jag fick ursprungligen reda på att så var fallet för att jag var vansinnig på att master-filerna lät mycket sämre än som rå EDL trots att dom BORDE låta fullständigt identiska (edit decision list, den lista som säger var alla filer ligger & vad som händer med dom), så jag lyckades snoka fram nån artikel där Steinberg själva sa att många uppfattade Realtime Downmix som bättre, & att dom lät funktionen vara kvar av den anledningen. I mina öron ett fint sätt att säga att: "Vi har gjort bort oss men föredrar att kalla det en bonus än att erkänna vi sitter med röven i brevlådan." Wavelab var rent förjävligt med det ett tag (samma företag), så gissar att det är nåt Steinberg haft problem med generellt, men där löstes det i uppdateringarna av v5. Vet faktiskt inte när Nuendo/Cubase (samma motor vad jag vet) löste det. Har endå vart tvungen att mixa i realtid i flera år för att jag är väldigt förtjust i att blanda analog signalhantering med digital & därför mixade ihop projecten externt endå. Den film jag sitter med nu är den första jag gjort på väldigt länge som håller sig digital, & här har det funkat väldigt bra nu med turbo-mixdown i Nuendo 3.2 :-) Har inte haft råd med uppgraderingen till Nu4 än, som jag gissar bör har samma grundmotor som Cubase 4, men får förutsätta att även dom saknar den bristen.

Aldrig hört talas om någon som faktisk lyckats puffa sönder en kondensatormick. Hade dom varit känsliga för sånt rent mekaniskt så hade flera av mina legat brunt till (spelar in mycket utomhus), men dom mår allihop väldigt bra. Ribbon-mickad däremot ska man passa sig för att nysa i...

Testat mängder av kopior genom åren (gott om pengar fanns det ont om), & kan bara säga att jag aldrig blivit annat än besviken när jag jämförde med originalen. Märket Pulse var väl skräckexemplet... Ska man ta det hela enkelt & okomplicerat, kan man helt enkelt säga att dom låter "billigt". Ska man säga nåt mer nyttigt så är genomgående tema att dom billiga kopiorna inte har på långa vägar lika god isoleringsförmågor som exempelvis SM58 (fantastiska live främst för att allt längre än fem-tio centimeter bort försvinner spårlöst & den är helt okänslig för puffljud), MYCKET problem med bumlighet, & ett väldigt platt, odetaljerat ljud utan någon direkt punch alls. VÄLDIGT svårt att tro JJLabs skulle bryta trenden nu...har inte vart särskilt imponerad av vad jag lyssnat igenom än så länge. Gillar deras shockmounts though! Spelar inte fullt så stor roll om man skulle råka skjuta dom till kingdom come av misstag när man tar ljud i hälsovådliga sammanhang eftersom fanskapen endå inte kostar mer än runt 100 stycken pengar :-)

Själv tycker jag ART´s Tube-ampar är helt värdelösa. Studio Projects VTB-1 däremot är jag väldigt förtjust i, har en själv, Är en sån för dyr så är Behringer MIC100 schysst för sitt pris, men har inte hittat nåt i VTB´s prisklass & en bit upp som kunnat konkurrera ordentligt med den. Undantaget Line Audios mickamp möjligtvis, men har ingen aning om hur den är som linebox. Men goddamn sån mickamp den är... Jeez, kan inte nog poängtera hur illa jag tycker om ART. Hög brusnivå, inga detaljer alls, platt ljud & bumliga. En annan fördel, om man gillar sånt, är att VTB1 kan ställas in med valbar karaktär mellan transistor & rör i både mick & line-läge.

Till sånna saker använde jag i flera år en mick-preamp från Behringer för en femhundring! Micken in i preampen, ampen in i vocodern eller en schysst dist, & sen vidare in i systemet för inspelning eller PA. Enkelt, billigt & bra! Faktum är att jag fortfarande använder den, men nu ombyggd & med ett lagom trasigt rör :-)

Claes, vad grundar du det på? Själv tycker jag det varit plågsamt många gånger det inte märkts särskilt stor skillnad mellan exempelvis 48 & 96KHz på billiga kort, medan det inte är vidare svårt att känna skillnad på 96 & 192KHz på exempelvis Lynx eller Pro Tools HD.

Teoretiskt så räcker 44,1KHz; http://www.lavryengineering.com/documents/...ling_Theory.pdf (åter igen...) Författaren av det där är ett praktexempel på någon som läst för mycket bok men använt för lite öron. Allt han skrivit är tekniskt korrekt av någon som verkligen förstår tekniken, men inte det organiska. Den levande hörseln fungerar inte enligt digitala PCM-principer. Den mänskliga hjärnan är VÄLDIGT duktig på att urskilja väldigt små detaljer & förändringar, men VÄLDIGT dålig på att förmedla dom till medvetandet. Om man inte är tränad på det. Då är den bara muggig på det. Skilnaden mellan ett tränat öra & ett vanligt svenne-öra är att det tränade örat har mycket bättre koll på vad det reagerar på, medans svenne-örat utan minsta tvekan reagerar lika mycket men aldrig reflekterar över det utan förutsätter att det är något annat.

Jag gillar inte riktigt sånna tester, det är så mycket som spelar in. För det första: Vad är det för folk dom har tagit in att provlyssna? Finns mycket problem här. Är det vanliga människor så vet dom inte vad dom ska lyssna på. Eftersom dom är där för att göra ett jobb...typ...så kommer dom anstränga sig för mycket, & med stor sannorlikhet lyssna till högmidden & basen mest. Är det musiker, åtminstonde många jag känner, så har öronen inte sällan tagit en hel del stryk med åren. Faktum är att det inte är ovanligt alls med skadad diskant-uppfattning. Jag testade för ett bra tag sen något jag läste i en bok, där det stog att det inte är ovanligt att även väldigt unga människor inte ens kan höra över 10KHz av diverse orsaker. Döm av min förvåning när jag testade det där mot några polare utan att förvarna. Jag sände lite försiktigt ut signaler när dom var på besök för att se vad som hände. Det var plågsamt många som inte hörde 16KHz-signalen. 10KHz-sinalen, eller ja, närmare 11 iof, var det några som inte hörde alls. Dom här människorna kan inte direkt höra skilnad på 22 & 44KHz, än mindre över det, så hur vet testarna att ingen av dom inbjudna offren hör till dessa? Väldigt många är inte ens medvetna om sina hörselskador om dom inte är för extrema. För det andra: Vad är det för material dom spelar upp? Är det verkligen producerat i full upplösning hela vägen? Går det ner i frequens på ett enda ställe i productionskedjan så är ju per facto de höga upplösningen puts väck. För det tredje: Vad är det för utrustning dom testat mot? Inte all utrustning, speciellt ljudkort & monitorer, klarar särskilt god upplösning i högre diskantregister alla gånger. Både M-Audio, E-MU & Creative för att nämna några är tillverkare av ljudkort som generellt (läs: allt jag testat från dom) har haft väldigt tråkig & detaljlös diskant enligt min erfarenhet. Monitorerna är lika kritiska dom, väldigt många studiomonitorer i rimlig prisklass (inte brytt mig om sånna över 15000 per styck, jobbar i surround...) känns som dom mest är gjorda för att vara tydliga & fina i mellanregistret generellt, men har inte sällan väldigt luddig hög-topp i den mån det finns nån alls. Jag gjorde för runt ett år sen ett test med hjälp av ett LynxTWO ljudkort, 5st Yamaha HS-80 (HS10-subben är inte direkt menfull för sånt här men står där endå 😉), WaveLab 5 (inte fått råd att uppgradera än), en ombyggd Behringer-mickamp med Telefunken-rör, Studio Projects VTB1 mickamp , & mickarna Line CM3, Sennheiser MKH416 & Shure SM-58 för att nämna några. Jag gjorde testerna, både själv & med sällskap, mestadels parallellt med att jag gjorde prop-foley & hard-effects för en film jag var ljuddesigner på, samt när jag skissade upp en schysst Ethnic-Industrial-låt att leka färdigt med senare. Jag testade både att spela in samma sak i de olika upplösningarna samt att spela in på full patte som sen krymps till (o)önskad upplösning. Inga plugins, ingen processing. Bara rått. Mellan 44.1 & 48 var skillnaden marginell. Den fanns där, det LÄT liite bättre om 48, men om man inte kan A/B-testa så är väl den matematiska saken mest det som gör att jag inte gillar 44.1. Vid 96KHz däremot märktes en grym skilnad! Ljudet var mycket renare, små men viktiga detaljer framträdde som tidigare gömt sig i spectrat, & det blev mycket mycket mer "luft" i ljudet. Hur mycket berodde iof lite på ljudet generellt, men effekten fanns där alltid. Brus, typ ambiancer & vissa reverb, påverkades inte lika mycket som exempelvis trä-ljud & stål/silverslammer, men det hördes allt väl endå. Vi alla tre var rörande överrens om att effekten defenetivt var tydlig även på ett högre plan av medvetandet. Nästa test fick jag göra själv efter en god natts sömn & playstation. 192KHz var som mellan natt & dag. Well, faktum är att allt lät precis som förut, men så oändligt mycket klarare, luftigare & naturligare! Jag lyssnade smått häpet en stund noga & mycket medvetet. Sen hoppade jag raskt till en krympning till 96KHz av samma material & jämförde direkt mot 192:an. Vad fan hände med luftigheten? Jag insåg att ju mer man lyssnade koncentrerat på ljudet subjektivt, desto svårare blev det att uppfatta naturligheten mer än marginellt mellan de två upplösningarna. Det var ju en let-down det... Was der Teuffel är det frågan om? tänkte jag. Ju mer jag lyssnade, desto mindre hördes. Dock, så fort jag slutade koncentrera mig så hårt på den höga toppen, så kom "verkligheten" galloperande rätt i nyllet på mig igen. Film är ett medie som nästan alltid kräver en stor övertygelse från åskådarens sida för att fungera. Ju mer jag jobbade mot 192KHz, desto mer insåg jag att det blev lättare & lättare att förlora sig i filmen ifråga. Precis som att surround, rätt använt, ger åskådaren en känsla av att vara mitt i smeten, en del i handligen, ökade den höga upplösningen utan minsta tvekan känslan av att, i det här fallet, kulorna ven runt omkring en & den korpulente mannen mitt i rutan faktiskt just fick ett mycket klädsamt hål rakt genom huvudet. Effekten kan jämföras med hur ögat hanterar periferi-séendet. Mitt i natten, försöker du titta direkt mot en svag stjärna så syns inte mycket mer än lite svagt sudd. Men tittar du en bit åt sidan från den så framstår den plötsligt som förvånansvärt stark! Likadant är det med hörseln, plus det enkla faktum att en otränad hjärna inte behandlar mycket mer än hälften av alla intryck den får via hörseln på ett övermedvetet plan. Resten tas utan tvekan upp inom en filtrerat. Man kan sällan fråga en människa som inte tränats för den typens lyssning om hur dom uppfattar det, eftersom dom inte har den blekaste aning om vad man snackar om, men det påverkar dom på ett plan som kan göra en bra produktion fantastisk. ...dock dumt att förlita sig på enbart upplösningen eftersom väldigt många har pissiga anläggningar, but you get the picture... Okey, mina tester, för den som väljer att ta dom på allvar, visar att 96 & 192KHz gör stor skillnad inom film & media (same rules applies to games), men frågan är hur det ter sig mot musik? Jag tror frågan är lite mer öppen här, mer baserad på personliga preferenser, faktiskt. Klassiskt, ethno & LoFi tror jag generellt är stilar som vinner en hel del på äckligt hög upplösning. Finns med all sannorlikhet många LoFi-fans som inte håller med alls, men för att förklara mig: En sak är det om man verkligen gillar dålig kvalitet för sakens skull. All respekt för det, men jag, & många med mig, går inte loss på det amatörmässiga & ärligt talat dåliga, vi går loss på dom vackra & intressanta detaljerna & (dis)harmonierna muggig utrustning kan få med lite tur, samt det organiska liv & oförutsägbarhet materialet gärna får av utrustning som sett sina bättre dagar...i den mån den faktiskt haft några... Spelar man då in hela skiten med ett pissigt SoundBlaster-kort försvinner väldigt väldigt mycket av den ursprungliga karaktären, medan ett BRA ljudkort i läbbigt hög upplösning hjälper till att förmedla varje litet sandkorn i pottarna, varje liten ilsken dissonans, & varje liten molekyl ädel-bajs man stolt förärats sin kära mix med :-) Frågan, enligt min teori, är: Om det nu är så vanligt med hörselskador & så grymt många nu sitter med bedrövliga anläggningar som skrämmer tanter & små barn, vad är det för vits att lägga pengar & ansträngning på att arbeta i en upplösning så många endå inte kan uppfatta? Skulle säga: För alla som KAN uppfatta den. Se bara på den tekniska utvecklingen. För tio år sen kostade en HYGGLIG anläggning som ett mindre land. Folk skröt stolta som grisen över att ha tvättäkta, jajjemänsan, ProLogic hemma, & folk var fortfarande genuint glada över sina nya VHS-spelare. Några i alla fall. Det var då det, men tio år är inte en väldigt lång tid. Nu är hög kvalitet inte särskilt dyrt, & BluRay håller på att etablera sig. Det är visserligen fortfarande hyfsat vanligt med prylar av lägre kvalitet, med LapTop-högtalare & små klossar kopplade till datorn som skräckexempel (eller dom där jävla media-nallarna! VÅLD!), men faktum är allt bara blir billigare & billigare, & fler och fler får råd med utrustning få ens hört talas om för bara några år sen. Jag skulle säga, att skillnaden mellan de olika upplösningarna är tydlig under rätt förhållanden, & att producera sitt material för den högre kvalitéen både är en investering för framtiden & en "act of professionality", eftersom en bra produktion ska låta bra för alla. Även dom med lite pengar att avvara & kunskap.

Yay! Lee, PRECIS vad jag var ute efter! Danke :-) Gilbert, var lite för mycket matte för vad jag klarar av efter två parallella deadlines direkt följt av ett nytt fullängdsproject, men det är absolut en sida för framtiden! Mange takk mon :-) Jag är väldigt nöjd med studion i stora hela, men basen har några bökiga frequenser jag måste få fason på, & kommer hänga upp teaterduk för att kunna döda akustiken helt vid behov...men med tanke på priset på sånt får det vänta ett litet tag... Pax Tequila! CvanC

Yay! Lee, PRECIS vad jag var ute efter! Danke :-) Gilbert, var lite för mycket matte för vad jag klarar av efter två parallella deadlines direkt följt av ett nytt fullängdsproject, men det är absolut en sida för framtiden! Mange takk mon :-) Pax Tequila! CvanC

Yebo! Jag håller på & bygger om aukustiken i min studio & behöver en ny basfälla. Det ska vara en eller två av den trekantiga, feta pelartypen, men jag lägger inte 20000:- (plus frakt) på det av rena principskäl. Vill bygga själv men har inga ritningar, någon här som vet var man kan hitta? Bara för att ha det klart, det måste vara väldigt brett under ungefär 100-120Hz, få plats i ett 18kvm studiorum, & fungera professionellt. Bryr mig inte om materialkostnaderna, bara jag får en (två) som fungerar bra. Några tips?

Jag byggde mitt rackskåp av en gammal 28"-TV med träram, där jag klöste ur allt mög & fäste ett par rackskenor från Clas Ohlson med dom muggigaste stödplåtarna jag kunde hitta / hjul från ett slaktat IKEA-bord :-) Har varit med mig på alla mina spelningar & med tiden kompletterats med stödklämmor för kablar uppdelat i högspännign & signal.

Well, mixtur, 32 Float blir alltid 24 ut. Både Cubase & Nuendo låter som bäst när man exporterar i realtid, helst via playback, men för att verkligen kunna svara på din fråga om varför exporten inte blir bra, exporterar du till samma frequens som projectet är i, & vad använder du för Dither-algorithm? Hur uppfattar du ljudet efter converteringen?

xzenom, jodå, det går alldeles utmärkt att höra fet skilnad mellan 44.1/48 & 88.2/96KHz. Kräver (givetvis) sitt av medlyssningen, men på mina Yamaha HS-80, som går hela vägen, hörs skilnaden tydligt hela vägen upp till 200 via Lynx-Converters. Mixtur, man hör frequenserna en bra bit uppåt 100KHz (200KHz samplefrequens), man kan bara inte precis urskilja enstaka sinustoner, så effekten blir att man känner mer än hör dom frequenserna. Örat är en väldigt komplicerad maskin, det är inte så enkelt så man enkelt kan säga att "så är det". Psychoaukustiskt finns det MYCKET hyss man kan ställa till med (är vad jag jobbar med), hyss som på pappret inte borde kunna existera, men som kan användas till att leda folk åt vägar dom aldrig kunde drömma om inte var deras egna från början. Lite klurigare att använda inom musik, attans kul att leka med inom film, & ett gott tecken på att man hör mer än vad man uppfattar direkt :-)

Tyvärr inte. Låter schysst för sitt pris i övrigt though :-)