Jump to content
Annons

Tendensen att skriva musik i viss tonart?


Stonerbox

Recommended Posts

Ja, har ni också en dålig ovana att skriva musik i en viss tonart? Jag själv har väldigt lätt för att fastna i tonarten C men också D.

Måste vara av ren lathet och vana tror jag. Det är ju skit tråkigt att bara spela och sjunga i samma tonart egentligen.

Saken är den också att jag använder översta strängen som återkommande bas medan jag spelar melodi på resterande.

men jag jobbar på att komma ifrån det. 🙂

nå, vad säger ni?

(det behöver inte handla om bara tonarter, utan vad som)

/stonerbox

Redigerat av Stonerbox
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
DieHard (oregistrerad)
Jovisst är det lätt att hamna i samma mönster hela tiden. Men varför använder du inte ett capo? Då kan du ju lätt testa olika utan att tänka om.

Annars är ju ett hett tips att testa lite nya instrument.

Ett capo? Beror väl på vad han lirar eller hur? Vet inte vilken musikstil han spelar men har svårt se nån lira metal med en capo på guran?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jovisst är det lätt att hamna i samma mönster hela tiden. Men varför använder du inte ett capo? Då kan du ju lätt testa olika utan att tänka om.

Annars är ju ett hett tips att testa lite nya instrument.

Ett capo? Beror väl på vad han lirar eller hur? Vet inte vilken musikstil han spelar men har svårt se nån lira metal med en capo på guran?

Jo men det vore något nytt capo och svaj 🙂 man vet aldrig vart musiken är på väg

Link to comment
Dela på andra sajter

DieHard (oregistrerad)
Jovisst är det lätt att hamna i samma mönster hela tiden. Men varför använder du inte ett capo? Då kan du ju lätt testa olika utan att tänka om.

Annars är ju ett hett tips att testa lite nya instrument.

Ett capo? Beror väl på vad han lirar eller hur? Vet inte vilken musikstil han spelar men har svårt se nån lira metal med en capo på guran?

Jo men det vore något nytt capo och svaj 🙂 man vet aldrig vart musiken är på väg

Nej det är ju sant. Finns ju inget rätt eller fel så.. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Jovisst är det lätt att hamna i samma mönster hela tiden. Men varför använder du inte ett capo? Då kan du ju lätt testa olika utan att tänka om.

Annars är ju ett hett tips att testa lite nya instrument.

StonerCapoRock, Klockrent! 🙂

Jag ska nog försöka att ta mig i kragen och öppna mitt sinnet lite istället men det var en skön ide

Link to comment
Dela på andra sajter

ett annat trick är ju att stämma ner instrumentet... testade det på nyckelharpan... A i 415.. jädrar va mulligt det blev och den svarade helt annorlunda i olika tonarter... annars är det mycke Gdur och G-moll för min del... ligger himla bra på instrumentet

Jo stämningen leker jag en del med redan.

Offtopic: Era bilder är ju döds sköna, skål!

Älskar verkligen svenskfolk

Redigerat av Stonerbox
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Tvinga dig själv att spela i andra tonarter. Dels så förändras klangen men: fingrarna kan tvingas att en annan väg än vad de är vana med och det kan leda till både det ena och det andra... Framförallt på ett piano/klaviatur.

Dessutom utvecklar du dig tekniskt sett, och det skadar ju aldrig...

Link to comment
Dela på andra sajter

Självdiciplin! Bestäm att din nästa låt ska var i F#, punkt, slut.

Lite "dogma" är kompositörens bäste vän. Tex brukar jag under en vecka skriva i en förutbestämd tonart, nästa vecka rytm exvis 5/4, nästa vecka bara på piano, nästa bara på bas, ukullel, mandolin, m.m. You get the picture. Att ge sig själv "uppdrag" tex signaturmelodi till 70-tals deckare, västernlåt m.m

Att lära sig sina "gitarrgejer" på klaviatur och vice verca är en guldgruva. Inget skapar coolare prylar än felspel. Som mansen tar tag i och bygger en låt runt.

Framför allt VÅGA!

Det var lite av mina lördagsfunderingar. Lycka till medatt bryta dig ut dina hjulspår.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag brukar aldrig nånsin tänka tonarter när jag skriver musik.. Jag lägger ackord som jag helt enkelt tycker om och tycker passar.

Skriver alltid på klaviatur dock; kanske är skillnad.

/Daniel

Link to comment
Dela på andra sajter

tjena benjo!

schubert (eller schönberg) skrev en bok om de olika ackordens känslomässiga innehåll. kanske inte så konstigt om man fastnar för vissa tonarter.

C-dur beskrev han som "den rena lyckan". väldigt intressant. C-dur har ju väldigt speciella relationer också. men jag verkar bara fastna i att använda moll just nu men annars beror det nog på vad jag skriver musiken utifrån.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det beror på instrument. På gitarr: A eller E (och moll). På klaviatur: C (moll även där).

Fast det blir nog lite ändring på gitarren nu när jag (alldeles för sent) köpt en capo för ett tag sedan. Anledningen till att jag inte spelar i Bess eller Fiss (med flera) på gitarr är för att det i normala fall är jobbigare att ta ackorden.

Och det kommer bli ändring på klaviaturet tids nog också, när jag lärt mig ackorden i Cm-skalan bättre. Måste börja någonstans och jag vill inte hoppa fram och tillbaka för mycket. Rent praktiskt för musikskapandet så spelar det inte heller så stor roll eftersom man kan transponera med ett par knapptryckningar (men jag vill ju ändå kunna hantera även andra tonarter förstås. Även nu spelar jag covers i andra tonarter, men jag lägger ändå mest krut på Cm-skalan och dess ackord.)

Redigerat av JohnD
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tycker det verkar som de flesta fastnar för det som anses vara .... inte det lättaste, men åtminstone det första man kommer i kontakt med och därfter spelar mest i, på respektive instrument. Gitarristen älskar ju E och A, pianister C och A-moll, blåsare älskar Bb och hatar #-tonarter. Begynnande kompositörer brukar ju även tänka i antingen gitarrband eller dragspel/pianotangenter när de ska hanka fram avstånd, tonförhållanden och sånt, innan det sätter sig automatiskt.

Jag brukar gnola det jag hör i huvet, och slår an ett ackord för att höra vilken tonart jag gnolar i. Har ju inte absolut gehör 🙂. Sen använder jag den tonarten. Eller rättare sagt så tänker jag inte tonart, utan jag tänker ... mer typ funktionanalys. Jag tänker dur, moll, subdominant, dominant osv .. tänker tonlandskap, vad som orsakar vad, och vad som drar åt vilket håll och hur jag ska lägga för att skapa ett sug emot 'det' osv. Så då behövs ju inga ackord eller tonarter eller så. Det blir ju samma oavsett vilken tonart man sen använder i slutändan. Vilken tonart, det brukar jag välja beroende på instrument, sångare, omfång, tonfärg överlag. Men det är sällan jag använder samma tonart som jag komponerade i från början. Väldigt sällan.

Redigerat av Opus99
Link to comment
Dela på andra sajter

Tekniskt så stämmer inte det jag skrev om gitarr och tonart A och E, eftersom gitarren ofta inte är stämd i korrekt tonart. Den är ofta nedstämd (oavsiktligt, vet inte riktigt vad som händer...). Märker inte det eftersom jag bara spelar för mig själv.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...

Som pianist avskyr jag C och Am. Bara vita tangenter, de ligger liksom fel för händerna samt att det blir svårare att orientera sig enbart på känsla (när man inte tittar på vad man spelar). Blir oftast att man använder en tonart med många svarta tangenter te.x C#m, G#m osv..

alltså

När jag skriver låtar på pianot använder jag ofta nya tonarter, gärna med mycket svarta tangenter som ligger bra i händerna.

Själva pianot (fatar sl880) Brukar jag transponera ner så jag HÖR en ny, för mig, ovanlig tonart. Händer säkert 3-4 grr under arbetets gång att man transponerar om för att få känslan av att låten är "ny". Att spela i samma tonart gör att jag tröttnar på den. Dessutom blir det lite av en kick för mig att spela samma grej i en ny tonart.

Blir det sedan en sångbaserad låt så transponerar jag den för att passa med sången. rätt sångläge till sångaren osv.

Är det däremot en klubblåt är det BASEN som är det viktiga. Låten transponeras till en tonart där alla bastoner inte blir för djupa eller för höga. Oftast rätt svårt då klubbbasar bara låter bra inom en kvart typ. Där prioriteras också det första ackordet (oftast tonarten) i varje ackordföljd som ska låta bäst.

ett exempel är att G# och F# låter bäst (iaf i min lyssning) på en fyrkantsbaserad syntbas i kontraoktaven.

Hoppas någon förstår vad jag menar;) finns inget värre än en klubblåt där basen blir för ljus eller mörk i vissa ackord.

Redigerat av iGnu
Link to comment
Dela på andra sajter

Det är, som redan har nämnts, troligen vanligast bland gitarrister att de gör låtar i E och bland keyboardister att göra låtar i C, eftersom det är enklast.

Det kan dock finnas andra faktorer som spelar in - som t ex att man kanske inte har tillräckligt stort röstomfång, utan därför gör sin musik så att den passar det område man klarar av att sjunga i - även om man inte själv är sångare i bandet...

Jag försöker själv främst hitta en tonart där ackorden klingar snyggt ihop - och sedan får det helt enkelt vara där om jag inte måste transponera på grund av vokalisten - men i så fall kan man ibland behöva ändra ackorden lite i bland för att inte bli missnöjd med den inbördes klangen mellan tonerna i ackorden.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...