Jump to content
Annons

Kändisskap? Sånt som kan komma med musiken...


tbruce

Hur ser du på kändisskap?  

55 röster

  1. 1. Hur ser du på kändisskap?

    • Jag har aldrig blivit behandlad som "kändis" men skulle nog tycka det var kul
      15
    • Jag har aldrig blivit behandlad som "kändis" men skulle nog tycka det var jobbigt
      14
    • Jag har blivit behandlad som "kändis" och tyckte det var kul
      18
    • Jag har blivit behandlad som "kändis" men tyckte det var jobbigt
      2
    • Jag blir ofta behandlad som "kändis" och tycker det är kul
      0
    • Jag blir ofta behandlad som "kändis" och tycker det är kul för det mesta men jobbigt ibland
      2
    • Jag blir ofta behandlad som "kändis" och tycker det är jobbigt
      0
    • Jag blir ofta behandlad som "kändis" och har lärt mej hantera det
      1
    • Annat (förklara i inlägg)
      0


Recommended Posts

Kom att tänka på att nog rätt många kopplar ihop musik med "kändisar" men att kändisskap inte diskuteras mycket alls på detta forum. Så jag blev lite nyfiken...

Ska påpeka att när jag skriver "behandlad som kändis" så menar jag mer att det framgår tydligt att någon tycker att man är speciell på något sätt och behandlar en annorlunda än vad de hade gjort annars.

Jag vet inte hur många här som har "riktiga fans" eller så, men jag tror att det finns åtminstone en handfull kändisar eller nästankändisar och antagligen rätt många som har släppt en skiva eller turnérat eller nåt i den stilen och därför är "potentiella kändisar" (ur gemene mans perspektiv iaf). Jag skulle vilja fråga er som på något sätt i något sammanhang har behandlats som kändisar av folk ni inte känner personligen, om ni tycker att det är kul eller jobbigt?

Och ni som är mer på ett hobbystadie eller så, ser ni kändisskap som något åtråvärt? Eller tycker ni bara det verkar jobbigt?

Jag har vid ett fåtal tillfällen känt att folk behandlat mej annorlunda för att de sett mej som nån sorts kändis, och jag tycker det har varit både kul och jobbigt. Det känns så underligt att nån som inte känner mej helt plötsligt tycker att det är jättespeciellt att prata med mej, bara för jag nyss stått på en scen eller för att jag har samarbetat med den eller den... på ett sätt är det ju kul att nån visar intresse för min musik, men samtidigt så känns det som att jag inte kan vara mitt privata jag när nån ser mej på det sättet, vilket är jobbigt. Dessutom har det varit väldigt "light" situationer jag har varit i, jag kan tänka mej att ett riktigt kändisskap skulle bli väldigt jobbigt rätt fort. Om man inte på nåt sätt vänjer sig...

Hmm?

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Ja du,det finns rätt mycket som kan omfattas av detta med kändisskap...allt ifrån att bli skjuten på öppen gata som John Lennon eller att bara få en jävla massa gratisligg etc oavsett om man ser ut som ringaren i Notre Dame ellr inte bara för att man är känd,sjukt är det på något sätt men så funkar det liksom.

Folk vurmar gärna för celebriteter och gör sig billiga för en stund i ljuset...

Link to comment
Dela på andra sajter

Lustigt, nu utgör visserligen inte tio röster nåt vidare bombsäkert statistiskt underlag, men ändå: de flesta som röstar att de inte har blivit behandlade som kändisar tror att det skulle vara jobbigt medans de flesta som har blivit behandlade som kändisar tyckte det var kul. 😕

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag spelade som session-gitarrist i ett band som spelade på en festival i Tyskland för några år sedan, otroligt många som kom fram efteråt och visade sin uppskattning, det mest mystiska var att en del av dessa visste nästan mer om mina företaganden än vad jag själv gjorde, kändes konstigt, men annars är jag en rackare som nog inte märks så mycket.

Kan tänka mig att det säkert kan vara jobbigt efter en viss nivå, men då det handlar om uppskattning så är nog den tröskeln högre. (?)

EDIT: Tänkte bara för informations skull skriva hur mycket skivor jag släppt: 3st med ett band, 1 stycken med ett band som mer är (snart var) ett solo-projekt samt medverkat som session-musiker och kompositör på ett antal till, har spelat i många länder i Europa. Men det är såpass obskyr musik så det handlar om rätt få upplagor och sällan stora gigs.

Redigerat av steflund
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...
Jag spelade som session-gitarrist i ett band som spelade på en festival i Tyskland för några år sedan, otroligt många som kom fram efteråt och visade sin uppskattning, det mest mystiska var att en del av dessa visste nästan mer om mina företaganden än vad jag själv gjorde, kändes konstigt, men annars är jag en rackare som nog inte märks så mycket.

Kan tänka mig att det säkert kan vara jobbigt efter en viss nivå, men då det handlar om uppskattning så är nog den tröskeln högre. (?)

EDIT: Tänkte bara för informations skull skriva hur mycket skivor jag släppt: 3st med ett band, 1 stycken med ett band som mer är (snart var) ett solo-projekt samt medverkat som session-musiker och kompositör på ett antal till, har spelat i många länder i Europa. Men det är såpass obskyr musik så det handlar om rätt få upplagor och sällan stora gigs.

Känner igen det där ja. Verkar som om en del folk som hör talas om en eller ser en i olika sammanhang, tar reda på en helvetes massa om en... Lite creepy sådär. Träffade en tjej vid ett gig med mitt gamla cover band en gång för länge sedan. Hon kom fram och började recitera ett mellansnack med publiken som jag enligt henne hade haft.. på ett gig några år tillbaka. Alltså tjenare... Vilket minne hon hade... Och varför minns man sådant. Visserligen tyckte hon att det var bland det roligaste hon hade hört men.. 🙂 Autografskrivande kan ju också kännas både pinsamt och hedrande på samma gång. Man vill inte liksom lägga in sig i det facket där man "förtjänar" att skriva sådana (=big rockstar), samtidigt så känner man ju folks uppskattning.

Å andra sidan, närgångna brudar är ju inte fel i sådana sammanhang heller. 😄

Blev misstagen för "schlagerkungen" G:son en gång(!) 😄 (alltså, likheten är allt annat än slående) det genererade en gratis öl. 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

När "kändisskapet" är på sådan liten nivå som jag har fått uppleva det handlar det faktiskt inte om något annat än uppskattning för det man gör, snarare än att vara känd för att vara känd. Alltså tycker jag om när det har hänt. Framförallt var det så när vi turnérade i Tyskland med mitt förra band, många såg oss lite som stjärnor (om än jävligt lite) och att göra radiointervjuer, träffa fans etc var askul!

Att signera våra skivor tyckte jag dock inte om, varför skulle någon vilja ha mitt kladd över de fina bilderna? 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har blivit behandlad som kändis några gånger.. Tyckte det var skit kul 🙂

mest av allt för att tjejerna/killarna jag träffade då bjöd på krogen..

Dagarna efteråt hade jag oftast dåligt samvete 🙂

Men det var kul under tiden 😉

Edit: det lustiga var att folk påstod att dom hade hört ens musik.. haha.. Jag har inte släppt nånting riktigt ännu, har ju bara min soundclick sida.. Men folk påstod det! iof vem vet, det kanske dom hade gjort...

Redigerat av Soundborn
Link to comment
Dela på andra sajter

Tja, blivit bjuden på öl o liknande hände ibland - åtminstone förr i tiden. 🙂 Men jag träffar fortfarande enstaka personer som kommer ihåg vårt gamla band, även om vi inte hade något riktigt kommersiellt genombrott.

Link to comment
Dela på andra sajter

Att signera våra skivor tyckte jag dock inte om, varför skulle någon vilja ha mitt kladd över de fina bilderna? 😎

Haha! Jag tycker samma sak! Vi har en påkostad, åttasidig digipack. Varför ska man kladda ner den med vår fula handstil? 😏😎

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...