Opus99

Fill, förkortad slang av "Fill in", en utfyllnad, ornamentering, av trummisen. Det kan hända precis vad som helst under ett fill. Har du en ljudfil blir det lättare att diskutera 😉

Jag känner annorlunda. För mig är det som kommer ur högtalarna ljudet av musik. Spelar man däremot musiken, tillsammans eller solo, så "är" man musik, man är "i" musiken, till skillnad från att lyssna på den på avstånd, kommandes ur högtalare. Högtalare är lite som ... ett fotografi, av Spanien typ. Det är en bild av Spanien men att titta på ett foto är inte detsamma som att vara där. Musik genom högtalare är lite samma sak: det är musik lagrad på burk, som man kan titta på, men inte finnas i den, inte vara en del av den. Mitt musicerande genom dator präglas ganska starkt av den inställningen. Nästan ingenting jag gör på dator är det "riktiga", utan det jag gör på datorn är som en skiss, en ritning, en slags demo av hur det kommer att låta 'på ett ungefär' när man utför musiken "på riktigt". Sen händer det att folk vill använda den skissen - musiken som datorn spelat - istället för att jag ska spela den, och det är väl ok om dom tycker så ... men för mig är det ungefär som att köpa frusen färdiglagad Findus-mat istället för att laga maten själv - med den finess, färg, rikedom och passion som följer. Det brukar smaka därefter med. Jag har lite svårt att vänja mig vid att datorproducerad musik kallas för "inspelningar", när det inte är en inspelning, utan en uppspelning - datorn spelar musiken. Det är nog mera så att uttrycket är fel (inspelning) som är svårt att vänja sig vid, snarare än att företeelsen i sig skulle vara konstig.

Ja, det kan man.

Det du pratar om kallas för drop-lock clutch. Det är en tillsats som monteras ovanför det vanliga vingmutterfästet på hi-haten. http://www.drumshack.co.uk/uploads/images_products/2612.jpg Om man vill spela dubbla bastrummor, så flyttar man vänster fot från hi-hat pedalen till vänster bastrumpedal. Det gör att hi-haten blir vidöppen, fjädern lyfter upp det övre hi-hat locket. Man kan inte spela traditionell hi-hat samtidigt som två bastrummor då. En drop tillsats gör att det övre hi-hat cymbalen släpps ifrån sin montering på hi-hat staget och faller ner på den undre hi-hat cymbalen. Om man slår till spaken (den gummiklädda, som sticker ut på bilden) så släpper den. Det ger trummisen möjligheten att spela med half-öppen hi-hat (båda hi-hat cymbalerna ligger löst mot varandra) samtidigt som hans vänstra fot är upptagen med att spela vänster bastrumma. Om trummisen senare sätter tillbaka vänster fot på hi-hat pedalen så behöver han bara trampa pedalen i botten en gång, så kommer staget ner och griper tag i den övre hi-hat cymbalens montering igen och hi-haten fugerar som vanligt.

Fanns en dirigent, Sir Thomas Beecham, som fick ur sig så klockrena one-liners och kommentarer genom hela sitt liv. Skulle inte förvåna mig om någon gjort en bok om det. Anyway, Beecham lyssnade på ett verk av en brittisk okänd kompositör, och efteråt sa han "Ja du, mannen, i det här stycket hörde jag typ 9 riktigt gravida grejor, men 8 blev missfall" Älskar den kommentaren. Och det sammanfattar rätt mycket av vad jag gillar, och hatar i musik med. Om någon hippie kommer in, från gatan, med en golvpuka, en osthyvel och en gammal husqvarna moped, och säger "du, det här är mina instrument, och jag gör vad jag känner med dom, och det är lika mycket konst som allt annat" .. då är jag inte intresserad längre. Det finns ingen insats i det.

Sidechaining används ju traditionellt för att något ska få större plats i centrum än något annat, för den tidsperioden som det centrala ljuder. Så, välj vad som ska få större prio i mixen och vad som ska få flytta lite på sig när det försnämnda ger ifrån sig ljud. Där har du nog en stor del av kärnan i sidechaining. Om det som ska få större plats är flera olika kanaler, så samla ihop dem på ett group track innan, och använd det group tracket som trigger till kompressorn.

Det är musik det: samspelet, samverkan, kommunikationen. "Jag trodde först jag gjorde ett misstag, men jag har ändrat mig: det låter kanon".

Jag provade den där normalizer pluggen för nåt år sen, hände inget för mig :/ Men superior 2.0, 6st pluggar ifrån Waves. C4, SSL Channel, Rcomp, T-Racks på mastern och buffer size 2048 ger dig 50% CPU belastning på en 3,2 ghz dual core? icke normalt, på tok för mycket

Gitarr Bjärton nylonsträngad (ap-gammal) Yamaha från 1972, stålsträngad Trummor Yamaha Recording Custom, med MAY mik-system och DDrum AT triggmikar fast installerat, 8 pukor Ludwig Black Oyster 1966, med 2 pukor + typ 35 cymbaler, 8 virvlar och skinn nog för att bekläda en naken buffelhjord Slagverk Tamburiner, block, trianglar, koskällor, maracas, shakers, bongos, gurkor och sånt till förbannelse. Även en Roland Octapad II och klockspel (Musser/Ludwig) Trummaskin Roland DR-550 Syntar Roland JV-1080 med expasion (säljes) Emu Proteus 2000 (säljes) Korg 05R/W (säljes) Roland U-110 med 4 expansioner Masterklav M-audio Axiom 61 Flöjt Backelitflöjt, från lumpen (musikpluton) 2-3 Blockflöjter i plast och trä Övrigt Kazoo (utan ägg och kazoo är man ingen musiker) Farsan har det värre, han har Hammond C3 med Leslie (vill ha), akustiskt piano, elpiano, dragspel, typ 5 saxar och halvakustisk hagström elbas Hur F*N lyckas man med det? försökte du knäcka och steka det?

Nej, det gör den absolut inte. Den drar ungefär 4-5% CPU av en 3 ghz single core PC

Nepp, jag använder mina egna drivrutiner ifrån Focusrite! I så fall gissar jag på två saker: - någon av pluggarna du använder dig av är felaktigt installerad eller fungerar inte särskilt tillförlitligt. Prova att muta bort de pluggar du använder dig av, en efter en medan cubase står i pauseläge, och se om nedstägningen av någon av dom sänker CPU mätarn dramatiskt. Om det är så, så behöver det inte innebära att den pluggen suger gammal märr, men det kan vara en tanke att ha i bakhuvet - focusrites ASIO drivare är inte så bra, kanske kan se om andra versioner (även tidigare) fungerar bättre. Läs/fråga på focusrites forum eller andra forum, t.ex. cubase.net

Använder du ASIO4ALL kanske?

Jag har i alla fall märkt, att det är fullkomligt omöjligt att återskapa live-bands känslan genom att banda en och en. Och det är lika omöjligt för ett band att återskapa känslan av enskilda tagningar. Så det är kanske lite vilket känsla man är ute efter. Med band får man mer den sk. fiskstims-effekten och nerven i samspel. Man hör direkt när det är live-inspelat. Bandar man en och en så brukar omtagningarna bli betydligt fler, och musiken låter betydligt med sequencerlik, mer platt och sterilt "perfekt". Om någon svajar till, eller spelar lite fel, i en enskild taning så låter det felet ohyggligt mycket tydligare, än om någon svajar till lite under ensemble-spel.

Yep, fast i cubase då. 32 bits används ofta i flyttals form - 32 bit floating point. Det gör att upplösningen blir dynamisk, kvantiseringen anpassar sig efter dynamiken i real-tid. Tekniskt sett ger det en enormt effektivare återgivning jämfört med 24 bit. Det motverkar dynamisk degradering och avkapning av ordlängden, men eftersom alla DA omvandlare opererar i 24 bit, och dessutom i fixpunkt, så tvingas ljudkortet konvertera i realtid ner till 24 bit. Så ljudet man lyssnar på kommer ändå ut i 24 bitar i vilket fall. Jag tycker det är lite skönt att köra på det, eftersom cubase (vet inte om ableton) inhemskt hanterar ljud-datan i just 32 bit floating point, och det gör ju även 32 bit processorer i datorerna. Ställer man om cubase till 24 bit, så måste cubase konvertera till och från 24 bit hela tiden, men ljudkortet slipper konvertera istället. Det har varit ena jäkla debatter om det här, och det är steinberg som börjat trenden och ställt till skiten 😛

Ja, det ringer någon gammal klocka i bakhuvet på mig med där .. att 48 khz skulle vara "udda" och hålla olagliga kopieringen nere på ett minimum ... men det vette fasen om det räcker ...

Det här är ju för fan skandal! 🤪 Av säkert 500 pluggar så kan vi direkt säga vilka som låter si och vissa som låter så. Andras problem i sequencerprogram fixar vi oftast med ett finger-snäpp. Musikaliskt går det relativt bra med ... många av oss kan sättas i nästan vilken studio som helst och utan minsta introduktion lyckas spela in ett resultat som åtminstine funkar ... ... men så kommer någon rumpnisse och frågar varför film körs i 48 k och DET kan vi inte?? Vilken skandal. Vi ska kollektiv-skämmas. Allihopa 😳

Standarden för ljud-CD blev 44,1 khz medan för film är det 48 khz. Jag är lite nyfiken på varför. Filmens bildhastighet är ju i delbart och multiplicerbart i förhållande till med europeisk/amerikansk nätström. Vi kör på 50 hz och vår standardbildhastighet är 25 fps, medan jänkarna kör på 60 hz och deras standardhastighet är 30 fps. Men i samplingsfrekvensen ser jag inget sånt samband. Har det med företags-standarder att göra kanske? Någon som känner till mer?

Amerikanarna älskar att automatisera precis allting, så det är nog fullt möjligt. Lyssna på många låtar som börjar med ett instrument, en gitarr eller så. Lyssna sen 2 minuter in i låten och säg om det instrumentet låter lika högt? nästan alltid så gör det inte det utan olika saker lyfts fram eller dras tillbaka beroende på vilken del av låten det är. Reverb, och inte minst Reverbets EQ brukar också automatiseras på samma sätt.

Vet ni inte vem Christian Svensson är? Stonerock records, Bonnier etc. kulturbarbarer, ni borde skämmas! 😄

Ett sätt är att fasvända mitten av stereospektrumet i förhållande till sidorna. Då slås typ 50-60% av musiken ut, och sången - som ligger i mitten - blir kvar. Men nästan allt som ligger i mitten blir kvar med, så det får man filtrera bort. Det finns några få program som gör sånt här, på sättet ovan och liknande sätt, men resultatet brukar suga gammal häststake i vilket fall. Det brukar inte alls kännas värt mödan.

Jag tror det var jag som förde 'referenser' på tal, men min tanke var som sagt att skapa en enhetlighet, som folk generellt vill ha sin platta. Alltså att man använder genomsnittet hos de övriga låtarna som referens för vad som behövs på just denna låt. För mig är det en av mastringens huvud-punkter. Att mastra en (1) låt, då har man inget att gå efter.

Finns en produkt som heter "Mixing and Mastering with Waves", av Anthony Egizii. Den är lite gammal, kanske 6-7 år, men den innehåller 5 låtar bestående av de råa spåren. Författaren är själv låtskrivare och mixare, och går igenom låtarnas intention, och hur han själv väljer att använd sig av metoder för att lyfta fram och destillera ut det han vill ha fram ur spåren. Eftersom det är en utgåva som är ett samarbete med Waves så används förstås enbart waves pluggar. Jag har den, och den är ganska bra. Se om du kan hitta den.

Mest allround, i musikskapande-sammanhang, då föreslår jag AKG K240

En annan väg, som jag skulle föreslå i första hand, är att använda steinbergs studio manager, låta cubase fjärrstyra en Yamaha digitalmixer. Då slipper du fördröjningen helt, och får ändå tillgång till precis samma automation och i princip samma effekter.

Det har med den där jordgloben att göra - utan tvivel 🙂 Skämt åsido, prova att gå till Transport menyn och se om "Use preroll" är ibockad. Om den är det, prova att bocka ur den och se om det blir någon skillnad. Det verkar rimligt att när du följer klicket så tajt du kan, så slår du an första slaget typ en halv mikro-milli-fucking-sekund för tidigt, och om du har auto-kvantisering och pre-roll på så torde det ju bli sådär som på bilden.