Opus99

Såhär säger Vikipedia om saken: http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6ga_c Att vara flicka och 13 år och knipa den tonen är nog inte så svårt. Det brukar bara vara att hälla snö innanför hennes krage, så får man det 😆 Det är nog svårare att vara 35-årig kvinna och nypa den tonen snyggt.

Dag å lossa blöjorna, gubbar. Lossa blöjorna och göra lite sjyst muzak 😄

Jaså? Som vad då? Var har du fått de siffrorna ifrån? Det finns inget som svensk utrikespolitik längre. Den är stendöd. Ja iofs .. haha 😛 det har du nog rätt i. Jag drog bara till med någon siffra, men jag tror jag hade ryska ubåts-incidenten 1980 i huvet. Nåt sånt.

Om du gör en låt, som du älskar, som du känner representerar nästan allt av vad du vill säga och stå för ... ... och någon vecka efteråt så hör du på radion, hör trumkompet från din härliga låt, omgjord till loop, och ett syntarpeggio ovanpå och någon rappar lite halv-lamt till det, och folk tycker det är så jävla bäst. Hur känns det?

USA ligger väldigt långt efter europa i nyanserad förståelse om orsak och verkan. Men samtidigt måste man minnas att USA är en halv kontinent. De har städer som har fler innevånare än flera europeiska länder sammanslaget. Så USA är inte en enhetlig nation på samma sätt som vi ser på "ett land". Svågerpolitiken, alliansbildningar och byråkratin är enorm där. Det är inte lätt att utöva en konstruktiv utrikes- eller inrikes anda, med ett så brokigt system. Sverige kan ju stoltsera med att om vår regering gör något internationellt så brukar 70-80% av svenskarna i slutändan stödja det. Men i usa, där kan man inte ens mäta hur stort opinions-stöd man har, eller inte har, för systemet i sig är så trasigt.

Mackie Tracktion, Sony Acid kan vara två att kika på.

Jag skulle ha behållit klangen, men tagit bort delay och reverb effekter. Det svåraste med att göra stora samplingar av hårdvara, tycker jag är den enorma editeringstiden för att hitta loop-punkter i alla enskilda ljudfiler. Jag skulle fokusera på det istället.

Åhh, bingo! Me too

Jag tycker det känns som man slipas av mot varandra, användaren och DAWen. Efter ett bra tag så ändrar man på sina kriterier för vad som är bra och dåligt, baserat på hur det har funkat tidigare och vad man tycker sig kunna begära. Har något strulat 5000 gånger och man lyckas få till det så att det funkar stenhårt, då stiger nog mjukvaran från "bra" till "så jävla bäst" radikalt fort. Då blir man nog otroligt nöjd med något som för 2 år sedan var så självklart så det inte ens fanns på kartan. Jag är nog 99% nöjd. Nästan allt hänger på mig numera. Men, som sagt, vad säger det 😆 (har cubase plus ett gäng pluggar som passar mitt sätt att jobba, en del softsyntar och massvis med samplingar, och en stadig dator)

På vissa scener och dansställen, speciellt på finlandsbåtarna, där finns en skylt uppe i taket av scenen, vänd mot musikerna, som publiken inte kan se. Det finns olika varianter av dom skyltarna, men principen är att det är som ett trafikljus, med grön, gul och röd lampa. Intill står det att om den gula lampan tänds måste volymen sänkas, annars bryts strömmen inom typ en minut. Om den röda lampan tänds, då måste man sänka inom typ 15 sekunder för att inte hela scenen ska bli strömlös. Det sitter tydligen en eller ett par mickar uppe i taket, mitt i stället, som mäter ljudstyrkan.

Fasfel är inte så svårt att få bort analogt heller egentligen. En retur från ett bra delay som körs före regel t.ex. Vissa Exciters rättade ju till problemet nästan automatiskt ibland - speciellt Aphex och BBE upplevde jag det med. Andra mer hardcore tech killar gjorde väl på andra sätt med, slicka på fingret och satte fingertoppen på ena bandspolen och höll emot lite lätt kanske 🙂. Digitalt så gillar jag att använda Voxengo PHA-979 för det, men det är sällan man behöver använda det nu eftersom nästan ingenting de flesta jobbar med eller skickar runt spelas in akustiskt längre. Man kan även dela upp signalen på olika sätt, t.ex. med passfilter eller dynamisk expander och lyfta ut den del av ljudet man vill ändra i relation till originalljudet. Men den analoga världen ställde högre kvalitetsvillkor. Man var betydligt mer noga med att fånga källan på ett bra sätt, innan man spelade in. 3:1 är ju en tumregel, men inget absolut. Det är ungefär som musikteori. Det är en pekpinne mot en väg som funkar oftare än inte, men inte behöver vara något absolut för det. Öronen är ju beslutsfattaren. Sen om man fick med slask eller inte .. det tror jag inte var så stort problem. Oftast är det ju svårare att göra något vettigt av torra närmickade ljud än de med lite akustik i. 🙂

Svalt en fet fluga kanske? 😛

Mm, man brukar säga att man 'hör tystnaden'. Man upplever något som känns nästan som sus eller brus, eller att tystnaden känns tryckande, men man kan inte sätta fingret på vad det är. Då är hörseln ansträngd, eller hjärnan, vilket som.

Ett sånt sus? om det är vad jag tolkar det som så skulle jag vara ko-lugn. Men ... det visar sig. Ta det lungt du. Det är ju ingen livsfara direkt 😛 Att man inte exponerar sig för högt ljud är nog en bra idé. För hörseln är inte som en muskel som går att träna upp. Tolerans mot höga ljud går inte att träna upp. Man har det man har, från födseln, och ju mer man anstränger hörseln desto fortare slits den ner. Musiker blir oftare de gamla kufarna som stapplar omkring på hemmen och säger "Vasa?!" hela tiden 😉

Det är som träningsverk i örat ungefär. Har man varit utsatt för högt ljud/hård träning så tar det ett tag för saker och ting att återgå. Jag har varit i väldigt höga sammahang men efter ett dygn så har jag aldrig haft problem. Har hört om folk som upplevt pip i örat i upp till 3 dagar, men aldrig upplevt det själv. MEn jag kan få ganska fett med brus i skallen under en fylla, eller lite dagen efter. Men om du lyssnar på musik i lurar ofta, spelat trummor högt innan du gick ut, och öronen redan var något ansträngda så .. kan man ju få sig en rejäl dos ansträngning av några klubb-besök. Det kanske låter hjärtlöst att säga, men det enda man kan göra är att vänta och se. Låt öronen vila så mycket du kan. Vila kroppen med, ingen sprit eller skitmat och försök sluta oroa dig om du kan. Stress och hörselstörningar hör ihop med. Den som är rädd för sus i öronen, hör sus i öronen. Men en läkare kan inte hjälpa alls. Förlorad hörsel, eller störd hörsel (tinnitus) .. den är liksom borta. Det är det som är så "farligt" med högt ljud: när man märker att man har bestående problem, så är det redan för sent. 😉

Den känsla jag fått av utbildningar överlag, är att det är ett eller två, kanske tree ämnen som man själv ser som kärnbetydelsen ... som man verkligen vill lära sig. Det viktigaste jag kan se där, är att snoka reda på var någonstans det riktigt riktigt bra lärarna i just de ämnena finns någonstans och göra precis allt för att komma in där. Det är tyvärr så att en utbilning motsvarar inte dess prestigevärde. Ackis är nog ibland de mer prestigefulla i svedala, men jag kan säga rakt av (utan att ha gått där) att människor är människor, och lärare är olika på samma sätt, och att en skola är prestigefull brukar så gott som aldrig vara baserad på faktiska premisser. Folk betalar ju miljarder för unga människor som gått Oxford, Yale eller Harvard, men man märker ganska fort att dom inte är specillt mer begåvad eller kunnig än någon annan. Är dom det, så var dom lagd åt det hållet även innan med. Skolorna hänger ofta på lärarkåren, och där är folk som folk är. Dom prioriterar inte välutbildade elever i första hand. Det finns inget läroverk som gör det, eftersom det har ingen större inverkan på hur skolan anses i samhället. Så min rekommendation vore att efterforska till förbannelse, och hitta de bästa lärarna man kan finna i de 2-3 kärnämnena man vill lära sig, och söka dit där dom 2-3 lärarna finns. Ska man jobba i orkesterföreningar, eller som musiklärare eller i musikvård, då kan examenspapper spela roll, precis som jobb på finansinstitut kan främjas av examenspapper från t.ex. LSE. Men i den utövande musikvärlden så gäller faktisk kapacitet. Det är ingen slump att man säker till musikutbildningar genom uppspelaningsprov - att visa upp faktisk kapacitet. Jag har träffat på folk som gått musikhögskola i åtta år och knappt håller för mycket alls. Så studier i sig är ingen garanti för faktisk kapacitet, och har man gått en utbhildning i 3-4 år och förstår i efterhand att det man fick lära sig inte var så bra alls i jämförelse med andra ... då är dom åren borta och man kan inte få igen det. Så planera väl 😉 I would suggest that the arguably most prestigious audio engineer program in sweden is the "Experience Production program", run by the Department of Music and Media at Luleå University of Technology. It's a college program, and it also accepts exchange students. The facilities are impeccably equipped and sometimes accepts commercial recording session as well. The music college program there is also prestigious and works hand-in-hand with the audio program. If the Luleå bar is too high, there is another education about 1 hour away (by car). It's a folk high school (non academic) called Sverige-Finska Folkhögskolan located in Haparanda, which also houses a music education (based solely on afro-american music) and a well equipped audio engineering education of one year. A few of the teachers at Luleå lectures at Haparanda as well. Because of that, Haparanda is sometimes seen is a gateway into Luleå, for those who are not accepted at Luleå at first. There are students from Finland, Norway, Russia as well, entering the programs of Sverige-Finska Folkhögskolan. There are other places as well. The Music universities in Stockholm, Gotherburg and Malmö also contains audio education programs, as well as our SAE installations and a few more. Hope this provides a starting point 😛

Varje ljud har ju en fundamental grundtonalitet, plus övertoner. Till det kan även sympatisk resonans ske runt omkring, i olka omfattning. Delvis utsläckning eller delvis resonans sker ju alltid mellan två lyssningspunkter, så det är nog inte det vi menar när vi säger "fasfel". Det vi brukar kallar för fasfel brukar vara när vi märker av utsläckningen på ett sätt som stör oss. Det vanligaste av det, är när det vi upplever som kärnan av ljudet släcks ner på ett sätt som stör oss . Och kärnan, det brukar vara den fundamentala grundtonaliteten. Om det sjunde övertonen släcks i några grader mer, det brukar vi inte bry oss i. Så om man mickar en trumma från två håll med i princip samma avstånd, då fångar man faktiskt upp samma grundtonalitet, även om övertonserien - hörd från olika håll av trumman - har olika profilering. Ser man det så, så tycker jag man kan säga att det handlar om ett ljud, en grundtonalitet, snarare än två olika ljud. Åtminstone i en diskussion om fasprinciper tycker jag det är försvarligt. Talar man däremot om att de två mickarna sitter där för av fånga upp närklangen av båda skinnen, då talar man inte längre om fasprinciper, utan om klang, och då tycker jag "två ljud" är helt rätt uttryck med. Det här blir ju faktiskt mer en dissuskion om definitioner, än om fysiologiska principer. Och fasfel kan ju uppstå oavsett det är två exemplar av samma ljud, eller två olika ljud. 😉

Man kan aldrig få vatten att sluta koka, genom att täppa igen utloppet, att lägga lock på. Det ökar bara trycket ännu mer. Det är samma med människor. Det går aldrig att täppa igen truten eller så i såna här sammanhang, och sen tro att dom ska förstå, eller hålla tyst. Det går inte. Och definitivt inte genom "att få dem att inse ...", att ifrågasätta dem eller rentav förlöjliga deras nuvarande ståndpunkt för att de själva ska inse. Sånt går aldrig. Det blir bara värre då. Men jag håller nog med din lärare, det är ofta en konstruktiv kunskap som kan lösa det. Å andra sidan kan man inte trycka in kunskap i en människa som inte är mottaglig för det. Man lär sig när man är mottaglig för det. För vissa kan det ta en livstid, medan andra sansar sig lite och tänker efter redan tidigt i livet. 🥰

Vore det inte lättare att lära sig hur faser i vågrörelser fungerar istället? Sån här munhuggning är ju inte direkt ämnad att vara utbildande. Snarare att leka "jag är bättre än dig" leken.

Det tråkiga är att vi tycks inte se att det drabbas oss själva i slutändan. Hur många är inte på detta och liknande forum med en slags inneboende känsla och vilja att bli rik och berömd, eller åtminstone klättra en liten bit upp på den stegen och ha kul under tiden. Att kunna leva av sin musik. Men släpper vi en platta, eller singel, så lär det ju bara ta någon dag så finns den på nätet att hämta för alla. Där rök den drömmen om att göra sig ett leverna av musik. Så, förblir piratkopieringen vad den har varit, så ses musiker som lika viktiga och betydelsefulla som en finne i arslet, och musik som en fullständigt olönsam hobby, likt att sprätta snorkusar i mönster på en vägg :/

Det enda jag kände mig misstänksam emot på CC121an var om den där vridratten till höger - som tar kontroll över vilken parameter musen än pelar på - funkar på andra kontroller än i själva cubase gränssnittet och VST3 plugs. Skulle den inte göra det så .. vill jag nog ha en ändå. Det verkar vara en lysande idé, för de med eklare uppsättningar. Större verksamheter kan lika gärna skaffa sig Euphonix System 5 MC. Blir inte det lite svårt? med tanke på att man bara kan köra en ljud-drivrutin åt gången? 816 + DAC är ju 2. Eller menade du kanske att du använder sp/dif ut på 816 in till DACen?

Sound On Sound har recencerat 816 modellerna nu. Saxar ur några ord därifrån: "Once I'd balanced the levels of each interface, it only took a couple of seconds to confirm that Steinberg's MR816 CSX surpassed my usual Emu 1820M benchmark, making the Emu sound warm but woolly and distinctly unfocused by comparison. Instruments played back through the MR816 were more tangible, as if you could reach out and touch them. I thought I'd raise the benchmark and see how playback compared with that of my Lavry DA10 DAC. The MR816 certainly provided a good challenge, and I spent a lot longer on this comparison, but the Lavry pipped the post for its slightly better focus and extremely natural sound, as well as its more open distant soundstage (the MR816 provided lots of front-to-back depth, but distant sounds seemed a little constricted by comparison). Considering the Lavry DA10's two channels of audio playback will cost you about the same as the entire MR816 X, this is damn good going for the Steinberg! pros Excellent audio quality, plus eight great-sounding preamps. Zero-latency monitoring with up to eight DSP compressor and EQ effects and quality reverb. Cubase and Nuendo users also get Quick Connect on-the-fly input routing, and access to all the DSP effects during mixdown, plus excellent hardware and software integration of all controls. cons Advanced Integration features are only available to Cubase and Nuendo users. No MIDI connectivity. summary Steinberg's MR816 models are impressive-sounding audio interfaces, but their tight integration with Cubase and Nuendo will raise them significantly above the competition for anyone who uses these packages."

Det är ju "studio" forum, med fokus på att knåda fram musik ur en väldigt teknisk miljö. Levande musiker är bara ett redskap ur det perspektivet. Som du hört själv här så handlar det om att det en musiker gör ska vara "användbart" för den tekniska framställningsprocessen, i motsats till att tekniken används för att lagra eller ljudförstärka det en musiker gör, utan att färga, förbättra eller försämra. Värderingarna och inställningen överlappar förstås varandra på en massa olika sätt. Men ju mer teknik som kommer in i vår vardag desto mer kommer studion att ses som musikens högsta tempel. Så det är nog både lite fel forum för den levande musikerns intressen, men den värdegrunden blir allt vanligare på de flesta forum. Det händer även på renodlade kompositionsforum att "låter bra" inte längre syftar på innehållet, utan på förpackningen: ljudet och de tekniska aspekterna.

Det här låter lite som att trummisen skulle låta otajt för att bastrumman är upp till en meter närmare lyssnaren än vad virveln och hi-haten är. ☺️

Det finns många bra kort i 1000-lapps klassen. Audiophile är väl känd, men det finns många. Nej - den eventuella påverkan på latency som ljudkortet i sig har, är minimal om alls befintlig. 750ms får man om det inte finns ASIO-drivrutiner till ljudkortet (det finns sällan ASIO-drivers till spelkorten - med några få undantag), men om man kör med den generella drivern ASIO4ALL, så kan man få låg latency även med ett skräpkort, eftersom ASIO4ALL ersätter ljudkortets originaldrivrutiner. I hans fall berodde alltså förbättringen i latency inte på ljudkortet, utan på att det fanns ASIO-drivrutiner till det nya ljudkortet. Mm, så var det nog. Det var iofs ett äldre creative kort, men ändå.