Opus99

Jo, det har du kanske rätt i. Känns så jäkla oförväget bara. "Fick tipset av en för ett tag sedan att det är vansinnigt att betala både 2-3-4 och 5 hundra för sitt internetande när man kan få det gratis via Wlan". I princip samma sak att säga att om man inte utnyttjar andra så är man dum i huvet. Det var det jag reagerade på, medan du hade lite mer distans 🙂 Det brukar heta så ... ända tills strömtjuven själv träffar på någon med samma moral som han, och då brukar det definitvt inte heta "jag får skylla mig själv" längre 🙂

Telefonavslyssning och intrång i datanätverk torde gå under samma rubrik. Om man blir påkommen, vad ska man då säga? "Nää, jag har inte lyssnat av nån, eller spionerat, jag har bara surfat"? Man kan ju tänka sig själv, om man sätter upp ett Wlan hemma, och säkrar det allt som går .... Tror man. Skulle man själv gilla om andra satt och tankade hem pirat mjukvara på samma lina som man betalar bankräkningarna på? Nä .. tycker man ska lägga ner sånt där. Att öppet diskutera alternativ för att sätta olagligheter till verket, såna trådar tycker jag hör hemma på skumma ställen och typ Flashback. Inte här.

Har aldrig haft nåt mastrat hos ett proffs. Men det jag läst om mastering i artiklar, intervjuer etc. så nämns alltid att man förutom sin färdiga mix också gärna får ge referens material för att den som mastrar ska ha ett hum om vart man vill att det ska luta. När jag sa referens så menade jag andra låtar att referera till. Min inställning till mastring är att den processen handlar om att forma många olika låtar till en uniform enhetlighet, volymmässigt och att ha någon annan som lyssnar, kritiserar och kanske kan minska eller öka något enstaka på någon låt för att inte de ska låta för olika tonmässigt. Så referensen är "andra låtar som låten ifråga ska höra ihop med". Men numera så ser man mastring nästan som en andra mixning, så jag förstår hur du menar ändå. 🙂

Mastra en låt är ju lite svårt. Man har ju ingen referens då 😉 Men ... tja, visst

Jag har lyxen av en 100/100 mbit uppkoppling, och jämfört med den 56K modem uppkoppling som jag hade innan så är inte 100/100 speciellt mycket snabbare vid vanlig surfning. Inte så länge installationen är fräsh i alla fall. Det ska vara om det är tunga flash-banners eller ljud/video innehåll på sidan, men inte så mycket annars. 100/100 känns bara aningen rappare, och det segnar inte ner vid tunga sidor. Det är nog allt.

Jag fick det där när jag var 10 år. Jag flög till Göteborg och var förkyld, och när flygplanet gick ner så släppte locket i öronen, stegvis. När locket var "på", så att säga, när vi flög, så knastrade det till i båda öronen när jag svalde eller gäspade. Så har det varit förut när jag var förkyld. Men när flygplanet gick ner och landade, så försvann inte det där. Inte ens när jag blev frisk från förkylningen slutade det. Än idag, när jag sväljer eller gäspar, så knastrar det till i öronen, ungefär som när man stoppar in en gitarrsladd i ett PA som är påslaget. Ett ljust, krispigt, knaster som sker lite kvickt. Skulle helst föredra om det inte var så, men nu är det så, och jag tror inte jag kan göra något åt det.

Den här tråden fick kanske en snedtändning. Får be om ursäkt för det. Här är en SOS artikel ... ifrån 6 år sen, som visar en del av det här arbetssättet. Trist nog är det där inte Zimmers eget rum på RCP, utan bara hans "lilla" hemstudio :S http://www.soundonsound.com/sos/Oct02/arti.../hanszimmer.asp Men jag håller nog med dig, VacUm, att ska sånt här funka bra så måste man ha många assistenter som gör det tekniska åt en. Orkestermässigt så är det inte så mycket sånt längre. RCP brukar ju köra en snabb inspelning av orkester, och lägga under samplingarna ljudmässigt för att täcka. Men det är ganska få som hör skillnad längre. Min bild är i vilket fall att tänkandet är ungefär som Chris Lord-Alge: som kör med typ 10-12 st LA2a kompressorer, inställda på olika sätt. Han rör aldrig inställningarna. Vill han ha kompression så skickar han signalen till LA2a nummer 1 och lyssnar, funkar det inte så provar han kompressor nummer 2 .. åså går han igenom allihop och tar den som funkar bäst. Men han rör aldrig kontrollerna på dom. Känner han behov av något som inte finns på menyn så köper han en till LA2a och ställer in den så. Inte världens mest ekonomiska, men en jäkla kontrast till hur vi europeer gillar att jobba. Jag skulle gissa att det handlar om tidsaspekten, att snabb är lika med bra, där borta.

Vem gör så? Ja, jag kanske tog i lite, jämfört med vad som frågades. Men många som jobbar hårt i industrin, främst i staterna kör så. Remote Control productions (Zimmer, badelt och grabbarna) kör så, plus de nästan hundratalet kompositörer som har sin studio i den byggnaden, de flesta som jobbar med film kör så, plus många renodlade låtskrivare. Idén verkar inte vara att sån datorkraft är nödvändig, utan istället att det ska vara bekvämt och snabbjobbat. De vill inte hålla på och leta ljud och samplingar, utan har det mesta uppkopplat och färdigladdat hela tiden, i en statisk konfiguration, så att dom alltid vet vart vad finns. Harry Gregson-Williams sitter i Remote Control productions komplexet med. Man ser i hans arbetsrum hur cubase skickar ut data till de 13 PC datorer han har som genererar hans ljud från samplingar och softsyntar. http://img125.imageshack.us/img125/9971/ha...sstudiolep6.jpg Det ljudet skickas från datorerna via ADAT Lightpipe till de 5 st 02R96 mixrarna (man ser 3 av dom på bilden). Och cubase i sin tur styr alla parametrar och automation i mixrarna. Det flashigaste är att lyssningen går via Protools i deras mixrum. Signalen från mixrarna - varje kanal - går in till mixrummet och patchas igenom protools, så när dom är klar med kompositionen, så kan dom bara trycka på play så spelas det hela över direkt i protools på separata kanaler och är klart för mixning. Många har ju kravet på sig att prestera 2-3 minuter färdig produktion per dag, dessa mördande deadlines .. dom fick uppdraget att göra filmmusiken till Pirates of the Carribean med kravet musiken måste leveras inom 3 veckor (Silvestri fick sparken, för regissören sa uttryckligen att det var "för mycket pirat-musik") .. så dom gör helt vansinniga grejor för att få skära ner på tidsåtgången för de olika arbetsmomenten. Jag ska fan läsa på lite innan jag öppnar käften angående det här. Verkar som saker och ting förändras fortare än jag gör. Inte bra.

Inkvarteras, betyder att man brutalt körs in på ett rum, med galler, dom låser dörren, och först Då upptäcker du en enorm afrikan med testosteron-överdos. Nä, men man bor där på skolan. Finns övernattningsrum där. Björn Sjödin är huvudmannen. http://www.bjorntjanst.com/ klicka på "Visingsökurserna" i listen till vänster.

Dom håller till på Braheskolan, på Visingsö. Man inkvarteras där. Men om du tvivlar på att sång har en stor roll i Jazz & blues .. det låter som du kanske vore mer intresserad av annan slags sång, i första hand 😆

Min uppfattning är att generellt sett hålla sig borta ifrån externa hårddiskar vid musikbruk. Det verkar som att externa hårddiskar ökar accesstiden och att filöverföringen tar mer ork och är mindre tillförlitlig än interna hårddiskar. Detsamma gäller användning av bärbara datorer som huvudburk vid musik-köret. Det blir oftare sämre, än lika bra. De större riggarna använder ju så kallade sample-farms. De rackar upp 30-40 datorer, installerar ett stramt inställt windows XP eller liknande, installerar samplingar och mjukvarusyntar på dem, plus midi/audio interface, och använder dem till en enda sak: samplingar och mjukvarusyntar. Seq kör dom ofta från en enda dator, som skickar ut midi (och i viss mån audio) till farm-datorerna, och dom i sin tur utför kommandona och spelar upp ljudet. Det kanske vore bättre att satsa på ett sånt tillvägagångssätt än externa hårddiskar. Som ett alternativ.

När jag gick där hade vi 1½ timme symfoniorkester i veckan, 1½ timme storband i veckan (båda sammansatta av eleverna från alla årskurserna) och kör 1½ timme i veckan. Det var nog det ensemblespel på lektionstid som fanns. Sen var det ju alltid folk som körde musik på samkväm och så, nån sångare/gitarrist som körde en madrigal, en pianist/flöjtist/violinist som körde nåt bach-rondo. Men det var ju mer spontana grejor, inget skol-kör. Steve Vais hängivenhet till att lära och öva hör inte hemma i något läroverk nånsin - oavsett vilket land man talar om. Min bild är att lärarna lär ut verktyg, ett tänkande, systematik, som man kan använda till att efterforska vidare och öva från själv. Skolor brukar oftast lära ut med bredd som inriktning, de brukar se till att grunden sätter sig, att lära ut på en nivå som är gemensam för alla. Om man gillar det Vai gör är en sak, men musikaliskt sett är han enorm. Han är definitivt mer analytisk kompositör än gitarrist. Vai gick Berkley i Boston i slutet av 70, men den skolan har ju inget med den virtuositet som Vai har destillerat fram ur sig själv. Den kunskapen är ju typ 20% talang och 80% egna efterforskningar, studier och egen övning. Han brukar säga det själv, att när han förstod hur han skulle göra för att träna upp saker, då gjorde han egna övningar skräddarsydda för honom själv. Då behövs inga lärare annat än för utomstående kommentarer. Och att ägna tid åt att söka efter en övningsbok eller lärare vart bara dumt, för han visste ju nu precis vad han behövde göra och hur man tog reda på hur det kunde förbättras, och han spelade alltid in sig själv, även när han tragglade ändlösa plektrum-övningar, och lyssnade tillbaka tålmodigt för att granska ur alla vinklar. Så är det med i princip alla högt kapabla musiker, att de övat och studerat, och förstått själva, på sin egen tid. Att gå en kurs på 1-4 år, med en timmes lektion i veckan för en lärare .. det blir man definitivt ingen Vai av. Men vet man inte var man ska börja, eller var man är och vad man kan göra ... då är nog skola eller i vilket fall vägledning av någon annan ett ganska bra alternativ. 😆

Mm. Skribenten är ett arsle. Det kommer speciellt fram i det där "Det finns ingen större humor än vita män utan självdistans". Med andra ord, så fort någon gör det man älskar, är det minsta passionerad, förtjust i något eller någon, och förlorar sig i det (som vi gör i vår musik) så kommer den här killen vara typen som står och garvar åt en, tycker man är fjantig, frågar hånfullt om man är bög, eller nerd osv. Han verkar vara en osäker, ganska ensam och förbittrad människa. Kanske därför han upplever att artister är skyldiga att tilltala honom, att en bra recencion är något en artist måste förtjäna, att han tror Bolton gör det han gör för att försöka imponera, att han själv skulle vara jury som godkänner och avvisar, på nåt sätt. Undras vad han själv tycker är så bra så han får ståpäls då? nä, visst ja ... han får ju inte tappa distansen och coolheten, inte visa att man älskar något, för då är man bara en vit man utan självdistans. Blott det faktum att han ens ägnade nån timme att inte bara skriva artikeln, utan t.o.m. hitta på de utsmyckade beskrivningarna - helt utan självdistans dessutom - undras hur han tänker försvara det? "Chefen sa åt mig att göra det", eller? Stackars honom 😆 När han ligger med sin tjej, när han är i sitt mest passionerade glöd, så hoppas jag hon stoppar, garvar åt han, och säger "Det finns inget larvigare än män som tappar självdistansen" 😄

Jag gick Lunnevad, 92. 😆 Fanns bara en musiklinje då.

Mm, det är nog så. Alla känner olika, beroende på vad vi efterlyser. Nåt som kan irritera mig lite, är när folk står och säger "Självklart är vi här för att vinna!" och på frågan om vad som säkrar den vinsten, så säger dom "Nja .. vadå? alltså vi gör ju våran grej. Man kan ju som inte vara annat än sig själv. Eller hur?" 😆 Att sen rösterna sköts av folket, som får rösta hur många gånger dom vill på ett och samma band, och juryns ord väger nada, och banden bara "är sig själva" ... då frågar man sig vad är det för kriterier man kämpar om? om man vinner, varför har man vunnit? och vad vinner man? TV tävlingar är lite underhållande på det sättet 😄 Men söker man sågningar av kritiker, btw, så hittade jag en ganska fet sådan på AF idag. Ibland de värsta sågningar jag läst. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musi...ticle3724795.ab

... och jag hörde att som vanligt i alla det här "idol" köret så är det de med talang som åker ut på momangen - typ Good Timers och Mickeys. Om någon undrar varför man inte gillar ... etc *mutter*

Finns en bra jazz&blues kurs på en vecka, på Visingsö. Drivs av Björntjänst i Uppsala, Björn Sjödin. Inriktning på Jazz & blues, små grupperingar, brukar vara typ 100-150 pers, oftast ganska bra och spelkunniga. Skithärlig stämning och lärorikt, totalt prestigelöst. Man spelar från 9 på morron till 1 på natten i en hel vecka. Några av svedalas jazzelit som lärare - Bosse Broberg, Jonte högberg, Ambjörn Hugart, Klas Lindquist, Gustavo Bergalli, Claes Jansson, Bertil Strandberg .. rikligt med drickande med (dock ingen dyngfylla). Om det kan vara intressant ...

Det är så pass? ja, när det är afro så .. är det ju mer spontan ingivelse som gör musiken så det låter ju mer rimligt. Har ju inte gått högskolan själv så .. ...men med åren, studiebesök, inhopp, spelat med folk som gått, och haft långa samtal i bussar på vägen osv .. så får man en homogen bild av att ensemblespel som regel inte är första prio överlag.

Woah 🙂 Fan vilken nostalgi kick man fick. Har bara hans video på VHS, från .. ja, när den nu kom ut, 85 eller så. Mr Porcaro, så hög så han tvingas hålla tillbaka gäspningarna och rapningarna, med sin sköna "fuck it, let's dance" attityd. "I'm gonna try to explain this at the best of my ability right now" ... säger väl allt 🙂 Mannen med det djupaste backbeatet någonsin. Mannen som alltid, när han fick noter eller instruktioner, sa "kan vi inte bara göra nåt som låter bra?!" 😛 Rosanna är vanlig double-time shuffle (L.A. Shuffle), med spökslag på alla slag som inte har hi-hat, plus bastrummönstret. Enda skillnaden mellan fraserna är att andra vändan spelar han bastrumman även på 4an, vilket han inte gör första gången. EDIT: shit, 89 var det visst 😄

På skolorna brukar det inte finnas så bra "band", eftersom det är förhållandevis lite fokus på ensemblespel, och mer fokus på individuell utveckling och teori. Det är mer skola, än replokal. Rock, eller populärmusik överlag brukar man inte lägga någon vid, eftersom den är så simpel musikaliskt sett. Det man gör på musikutbilningar brukar ju vara att lära ut det som binder samman all musik som helhet, alltså lära ut kärnan i musiken, kärnan som täcker all musik. All musik är ju i grund och botten samma. Amerikanska skolor brukar lägga lite större tonvikt på ensenblespel. I sverige så är det underförstått att eleverna sköter den prioriteten själva, på kvällstider, helger och sånt. Musician's Institute, börjar på ungefär mittersta musikgymnasium nivå och går upp till ungefär fhsk nivå. Men jag har förstått att dom har börjat med ungkarlsprogram där med, som är lite längre. De flesta som redan har en grund från kommunala musikskolan, dom kan gå "encore" programmet som, jag har för mig, bara är ett halvår. Man skippar alltså det grundläggande halvåret och går direkt in lite mer mellannivå. Glöm inte att skilja från skolorna Berkley och den i Berkeley (stavning), den första ligger i Boston och den andra i Berkeley utanför San Francisco 😄 Berkley ska man inte gå idag, tycker jag. Det är alldeles för mycket inavel där. Den var skitbra på 70-talet. Men de allra flesta lärarna där idag är elever som gick där en gång, och sen inte höll måttet ute i musikvärlden, och såg sig manade att söka jobb som lärare - på just Berkley. Så det finns alldeles för många som inte har praktisk erfarenhet att lära ut ifrån. Ska man över till staterna, så var noga med att kolla in dollarkursens utveckling framöver. För CSN betalar ut studiestöd löpande. Droppar kronan för lågt i förhållande till dollarn en månad så kan man bli tvungen att bryta och åka hem igen.

Man kan lika gärna få snedvriden likströmsfas av summeringsproblem, om man har flera ljud som spelas upp samtidigt. DC offset har en väldig inverkan på nivånkänsliga processorer, som kompressor och gate och är även en av de större bovarna till fasfel i mixen. Jag är väldigt noga med att få bort alla DC offsets innan jag börjar mixa, och noggrann med att kolla fas och korrelation mellan olika kanaler och ibland olika frekvenser under mixningen. Jag tycker DC offset ska bort. Men några enstaka tiondels procent kan man godta. Tar man bort DC offset om det bara finns extremt lite så riskerar man att ljudet förvrängs lite. Men om det är över 0,5% då måste den bort.

Brukar man inte FÅ mordiska grannar av att spela trummor? 😉

Till solosång, är Waves R-DeEsser bra tycker jag. Som kompression, vid behov, brukar jag gilla Waves API 2600. Reverb, då brukar det bli 2 st Waves Trueverb eller ett Waves IR1.

Halleluja, då är vi 2 st på detta forum! Minst 3 😉 Jag har aldrig gillat Genelecs monitorer, alldeles för färgat ljud och konstig mid, men det är väl en vanesak antar jag... En till här som inte trivs med Genelecs sound. Som en liten sidonotering så tycker jag ibland att man kan delar in studiomonitorer i två grupper. Det här är min egen lilla hemma-idé, men jag tycker det finns en slags högtalare som låter ilsken i ljudet. Den har ett hårt, tröttande och kallt oförlåtande ljud, oftast med skarp diskant och/eller skarpt övre mellanregister. Det låter också som om ljudet kommer inifrån högtalaren, det låter smalt, riktat, att ljudet inte "kommer ut" i rummet. Man brukar säga att man hör högtalaren. Hit hör Genelec, KrK, Fostex, Profel, och till viss del Yamaha. Sen finns det motsatsen (nästan) där ljudet inte upplevs som aggressivt och krystat, som har ett mer varmt och lent ljud, och ljudet låter inte som det kommer ifrån en högtalare. Ljudet finns där, framför och runtom en, det omsveper en liksom. Man brukar säga att man hög inte högtalaren. Hit hör ESI, Roland, Tannoy, B&W, Dynaudio, Event, Alesis. Sen finns det en rad mitt emellan här också. Nu hårddrog jag rejält här ovan, och stereotyp placerade och lät jäkligt dömande. Det är inte riktigt såhär enkelt, men för mig så tänker jag lite i dom banorna, att vissa tillhör den kalla/hårda/instängda sorten, och andra den varma/mjuka/öppna sorten. Vissa gillar den ena mer än den andra, och det verkar som båda sidorna levererar nog med detalj för att tillfredsställa även den kräsne. Jag gillar den senare sorten. Kanske är därför jag använde mer negativt laddade beskrivningar av den första sorten 🙂 men hoppas det förstås ändå Vet inte om någon mer känner igen sig i det här tänket 🙂

Gör ett MIDIspår som förmår någon av de externa syntarna att spela upp en koskälla eller annat tajt ljud i fjärdedelar. Gärna med två takters inräkning inför varje låt. Sen ställer du in den synten, som ska spela upp klicket, att skicka ut det koskällan eller klick-ljudet genom en separat ljud-utgång - separat ifrån huvudutgången - och ge trummisen den signalen. I vissa fall kan även MIDI-spelaren skicka ut MIDI klocka eller syncsignal, och om trummisen har en egen mottagara, t.ex. en ljudkälla som kan ta emot midi, så kan du skicka ut den midiklockan till honom så kan han få ut ett klick ifrån sin utrustning.