Opus99

Jag har lite svårt att uttala mig om det. Men man kanske kan säga såhär: om du köper klassikern M-audio audiophile24/96, som kostar runt en tusing med, så är det som att köpa den billigaste BMW modellen, medan det soundblaster du beskriver här är som att köpa den dyraste Honda modellen. Soundblaster är tveklöst mest inriktad på mångsidighet och ekonomi, medan dedikerade audio-kort är som en toknörd som bara gör en sak, och gör det bra. Mitt sista soundblasterkort hade en latency på ca 750 ms, medan mitt dedikerade ljudkort (4000-kronors klassen) har en latency på 3 ms, på exakt samma dator.

Ljudkort för mer avancerade ljud och mediahantering stödjer framför allt mjukvaruprotokoll som är speciellt utvecklade för att använda maximal prestanda ur datorn - t.ex. digidesigns drivrutiner och steinbergs ASIO, till skillnad ifrån windows WDM och liknande. Prestandaökningen kan vara enorm i vissa fall. Sen har såna ljudkort också lite bättre ljud, lägre brus och störningar, men är också lite mer kräsna för hur man ställer in dem och använder dem. Ljudkort som används till vardagsbruk i datorer, t.ex. realtek och creatives ljudkort .... man kan vinna ordentligt mycket på att använda mer specifikt inriktade ljudkort.

Jag tycker det verkar som de flesta fastnar för det som anses vara .... inte det lättaste, men åtminstone det första man kommer i kontakt med och därfter spelar mest i, på respektive instrument. Gitarristen älskar ju E och A, pianister C och A-moll, blåsare älskar Bb och hatar #-tonarter. Begynnande kompositörer brukar ju även tänka i antingen gitarrband eller dragspel/pianotangenter när de ska hanka fram avstånd, tonförhållanden och sånt, innan det sätter sig automatiskt. Jag brukar gnola det jag hör i huvet, och slår an ett ackord för att höra vilken tonart jag gnolar i. Har ju inte absolut gehör 🙂. Sen använder jag den tonarten. Eller rättare sagt så tänker jag inte tonart, utan jag tänker ... mer typ funktionanalys. Jag tänker dur, moll, subdominant, dominant osv .. tänker tonlandskap, vad som orsakar vad, och vad som drar åt vilket håll och hur jag ska lägga för att skapa ett sug emot 'det' osv. Så då behövs ju inga ackord eller tonarter eller så. Det blir ju samma oavsett vilken tonart man sen använder i slutändan. Vilken tonart, det brukar jag välja beroende på instrument, sångare, omfång, tonfärg överlag. Men det är sällan jag använder samma tonart som jag komponerade i från början. Väldigt sällan.

Föreslår Steinberg Internal Mixing. http://www.steinberg.net/en/products/3rdpa...ngtutorial.html Riktigt bra introduktion i systematiskt tänkande och att börja ta sig själv och sitt arbete med metodiskt allvar. Gott om tips och förklaring för varför, hur osv.

Med den målsättningen, så vete katten om jag tycker EWQL gold är ett bra val. Då skulle nästan IK Multimedias Philharmonik, Kirk Hunters samplingar, Steinbergs Halion Orchestra eller Halion Strings funka bättre. EWQL låter bra, men inte till både powerballader och akustiska äldra inspelningar. Jag tycker dom låter lite för lite Hi-fi för det, dom är akustiska, för långt bort, lite fasfel-iga för det. EWQLSOs främsta styrka ligger i när man använder det för sig självt, tycker jag. Men så fort man blandar in andra saker med EWQLSO, så hör man ganska tydligt hur svårmixat det är tillsammans med andra spår, och hur lite plastigt EWQL låter i det stora hela. Man har så gott som inga möjligheter att justera EWQLSO utan att den finkänsliga balansen går åt skogen. EWQLSO är gjort för att användas som ensemble, och det gör att varje instrument låter inte särskilt vackert för sig självt. Ju fler instrument man använder i arret, desto bättre låter EWQL.

Ser ut som ett sex-redskap. En vibrator, som går på BNC försedd ström ...?

Mackie Final mix kanske ska funka http://namm.harmony-central.com/WNAMM02/Co...l-Mix-large.jpg

Vad menas med det? 😄 Det blir lite långt att förklara i detalj. Men i cubase gör man såhär: Om du sänker volymregeln för ett ljud, så tystnar ju reverbet med. Det beror på att ljudet skickas till reverbet i den nivå som volymregeln står på för stunden. Det här läget är det vanligaste, och kallas för 'effekt efter regel'. Varianten till det, är 'effekt före regel', och det går till så att man kopplar så att ljudet skickas till reverbet i en och samma nivå ovsett vad volymregeln står på. Ställer man in det så, så kan man sänka volymregeln till noll, och ljudet skickas ändå ut till reverbet, medan originalljudet står på noll. I cubase gör man det i Sends-egenskaperna. Dom kommer man åt antingen genom inspeltorkolumnen längst till vänster, eller genom att trycka på det ökända e-et och få upp egenskapsfönstret för en kanal. I Sends avdelningen finns en knapp, direkt till höger om powerknappen för reverbutgången. Den har en ikon som ser ut som en volymregel i miniatyr med en fyrkant till höger. Ställer man musen över den så hoppar det upp en informationsruta som säger "Pre fader" (före regel). Klickar man på den knappen blir den orange och effekt-mängden är då frikopplad ifrån volymregeln för den ljudkanalen. Ett enklare sätt - som jag kom att tänka på först nu - är att glömma allt ovanstående och istället ställa vänster markör på ettan i låten, och höger markör i absoluta slutet av låten, och gå till File -> Export -> Audio Mixdown. I den rutan finns en avdelning som heter "Outputs", som har en drop down lista. Klicka på pilen och fäll ut drop down listan och välj den reverbeffekt du använder. Direkt till höger finns en avdelning som heter "Import to". Se till att "Audio Track" är ibockad där. Gör du såhär, så väljer du att rendera ut endast ljudet ifrån effekten och automatiskt importera det i ditt nuvarande projekt som ett audiospår.

Expander är motsatta effekten till kompressor. Ska man lyckas bra bör man nog använda precis samma fabrikat och samma inställning (motsatt) som kompressorn. Men det brukar vara oerhört svårt och tidskrävande att åstadkomma motsatt effekt på ett sätt som funkar bra. Så överlag håller jag med Valle.

Japp, det går. Skicka ljudet från källan till reverbet före regel och sätt källspårets volym på noll, och rendera det som audiofil.

Nästa hit då: Dä va en köckling, såm hättä göllefjöööööön Som skulle ge sä ut på promäääääääänad Å gräset lyyyste, å solen va så grön Å alla studioforummedlemmar sa kaka-kaka

Platinum är storebror, Silver är lillebror, och Gold är mellanbrorsan. Och det hörs även i ljudet.

Det som låter rätt, är rätt. Man kan inte ställa mickarna i någon på förhand bestämd ställning och sen tro att det räcker. Självklart är lyssnandet den högsta sanning som finns vid ljudhantering. 3:1 är ju baserad på ren fysik, matematik, så det spelar ju mindre roll om folk säger annat någon annanstans. Vågor oscillerar i binär form, i jämna värden, och ställer du något i ett tredelat förhållande till det så är det fysiologiskt omöjligt att fånga en grundton som stör ut grundtoner andra oscillationer. Man kan förvisso räkna in membranvinklar, riktningskaraktäristik, övertoner och rumsekon som kan strula till det aningen, men inte så pass att det utgör något problem i sig.

Har man två mikrofoner som fångar upp i princip samma ljud med aningens olika avstånd så får man ju en skillnad i fas. Svårare än så är det ju inte. Några enstaka grader eller så finns ju hela tiden, men går man upp mot 45 grader så börjar det bli problem. 3:1 är en princip för att motverka det, genom att se till att en mikrofon alltid har 3 gånger längre avstånd till samma ljudkälla än en annan mikrofon. Har man det avståndet så blir tidsskillnaden så stor att fasvinkeln på ljudet blir mindre än 45 grader och alltid på plus sidan. Att det blir fasfel om man mickar under och över-skinn av en virvel trumma, då har man ju två mikrofoner som fångar upp i princip samma ljud, men har nästan samma avstånd till ljudkällan. Båda kan ha ca 5 cm avstånd till ljudkällan. Det blir faskollision av det. Sätter man en mik 5 cm från trumman och den andra mer än 15 cm ifrån trumman, så får man inte det fasfelet. Det är 3:1 principen. 3:1 = 15:5 Vid överhängsmickar så är ju båda mikrofonerna så långt ifrån respektives ljudkällor att ingen allvarlig fasskillnad uppstår, vare sig mellan cymbaler eller andra trummors mikrofoner. De enda fasfel man kan få ut av det, är de slumpmässiga fasfelen, som rättas till genom att flytta en mikrofon någon centimeter hit eller dit. Och på inspelningar genom att flytta spåret någon millisekund hit eller dit i förhållande till det spår som det uppstår fasfel mot. Så jag tycker 3:1 är utmärkt att ha i åtanke.

3:1 regeln är ju en bra ide

Jag tänker, att det är en fråga om vad man vill göra / åstadkomma. Kör man bara på, och det som blir det blir ... då kan man väl inte känna sig besviken 😛

Ah, me like! Deras ljud hade jag gärna velat närma mig! Gör det. Undvik köttigt fett ljud och gå mer på lite hårt aningen klonkigt ljud .. så det låter jävlar anama och inte så dyrt

Stökigt, skitigt och hårt .. då tänker jag Backyard Babies

"Perfekt filmmusik märker man inte" - heter det ju. Vete fasen om man håller med hela vägen ut .. men man fattar ju konceptet, idén.

hahaha .. fy fan va bäst 😳

Å jag gillar den gamla, DFHS 1

Det kallas Zoom. Om du kikar i det nedre högra hörnet så ser du två skjutreglage. Det är Zoom reglagen. Justera dom, så får du det som du vill ha det.

Folk tar verkligen i, för att lyckas få fram förvridningar av vad andra menar. Det är väl fasfel om något 🙂

Fick syn på Mutools MuLab, som finns till både PC och Mac och stödjer de vanligaste formaten som används. Jag har inte den blekaste aning om hur det funkar, men känner du dig på experimet-humör .. ta en kik. http://www.mutools.com/mulab2-demo.html

Jag gick in i en "sökar-period" efter de plug-ins som jag kunde lita på till 100%. Det började efter att jag ville gate-a bort lite ring ur en kranad 808 kick, och märkte att de 2 waves gate-arna (C1 och Rvox) inte klarade det. Att gata bort djupt ring, med en fast hand, är ibland det svåraste test en gate kan genomgå. Så man började hämta hem demos av andra plug-ins från alla möjliga sidor, och skickade ut svårt-behandlade spår till vänner och bekanta som hade plug-ins som inte jag hade, bad dem att processa enligt specifika inställningar och skicka tillbaka. Funkade det bra tog man med sig några DVD med audiospår och åkte över till dom personerna och testade hands on, och utsatte kompressorer, EQ, gate, reverb, expander, chorus, exciter, delay, autotuners, rubbet, för en "no excuses" testning med blind A/B lyssning i exakt sama volymvärden och lyssnade tillbaka på dem genom olika system, och gud vet vad. Man noterade vilka som klarade av saker de svåraste av sakerna bäst och utförde angivna inställningar bäst. Man hade hela helger där man satt med andra och utförde blindtester. Kort sagt, om jag vill åstadkomma en effekt och ställer in därefter så vill jag ha ut den effekten - utan tjafs. Låter det dåligt, så ska det bero på att det koncept jag tänkt mig var fel från början, men det ska inte låta dåligt på grund av att plug-inen inte pallar att ge mig vad jag begär, inte gör sitt jobb, eller inte är förutsägbara. CPU vänlighet är också en väldigt viktig faktor. Man höll på så i ungefär 1 - 1½ år, och jag har fortfarande kvar typ 10 st DVD med referensfiler, inspelningar av hur olika märken och modeller låter vid exakt samma inställningar. Numera söker jag inte efter plug-ins. Jag kollar KVR, SOS, gearslutz och några fler en gång i veckan, men i övrigt så har jag precis vad jag vill ja. Jag skulle uppmuntra andra att göra så, för att lyssna på vad andra kommit fram till, det är bara en halv sanning för en själv. Det är en sak att kunna ställa in +4 db på 5000 hz, 1Q och få ut exakt det (vilket extremt få pluggar ger ut), det är en sak att veta om att en om jag sätter gaten på 808-kaggen till mjuk 100 ms utklingning så får jag det helt naturligt utan skorr eller bi-effekter (det kan inte waves göra), det är en sak att unvika wobbliga kompressorer, reverb som inte klarar av metallic-faktorn, chorus som inte har HP filter osv osv, men det är en annan sak att arbeta med dom praktiskt. Alla jobbar olika, och tänker olika. Vissa t.o.m. vill bli inspirerade av sina pluggar, ljudmässigt som visuellt. En sak som man ser Väldigt tydligt när man göra blinda "no excuses" tester, är att pris och popularitet är definitivt ingen garanti för bra saker. Det är nog bara man själv som kan avgöra vad man verkligen tycker, genom att undersöka - hands on. Att fråga om råd bör man ju, och åsikter och råd får man. Men att ge sin in på ännu närmare anledningar till varför A är bättre än B men inte lika snygg som C och ändå dyrare än D, då brukar det spår ur rätt fort. Lyssna själv, efter det du vill ha.