Opus99

För min del är det nog i viss utsträckning "en känsla", det erkänner jag. Men det funkar ju med, så det är inte en så himla dum känsla 🙂 Det är ungefär samma känsla som gör att folk köper Toyota och Volvo så ini helsike för att de har bra fel-statistik ifrån besiktningarna. Alla är inte mekaniker, och de är inga professionella testpiloter heller. De vill bara ha en produkt som verkar funka, och det utan att prova ut och jämföra tills fan tar dem. Men det är sant, att om AMD baserade system funkar lika bra som jag upplever att Intels gör, då hade jag lika gärna kunnat fastna för AMD och stanna där tills jag uppevt ett problem. Men nu råkade det bli Intel istället. Sen har det varit lite så, att Intel system - i synnerhet Intels chipset - har varit förskonade från roliga systemkontroverser. Bara för 5 år sen så upplevde många att de hade dålig prestanda och krånglande DAW-system, och det visade sig ofta vara chipseten ifrån VIA och SIS som var en bov i dramat. De funkade bra till det mesta, men till musik- och video redigering så verkade det inte funka så bra. Jag fick ingen bild av varför riktigt. (jag hade inte de problemen). Intel har sina egna chipset, och har - såvitt jag vet - haft väldigt lite stöd för andra chipset. Det var AMD som körde mest på VIA och SIS chipseten. "Köra PC till musik är bara dumt, men om du nu absolut måste så håll dig åtminstone till Intel" hette det ofta med. Så det finns lite bakgrund till det hela med. Jag fick ofta höra att AMD-baserade system var mer mer öppna, billigare, och för de som ville modda, överklocka och experimentera med sina system, medan Intel inte var klockbara (nästan) .. utan mer enkla, snabba och stadiga komponenter som man körde på som dom var .. så fick man ett stadigt system som gick som tåget, istället för ett moddat och överklockat system som gick snabbt, hackigt och vingligt. Jag kan väldigt mycket mer om data och datorer än jag skulle vilja. Jag brukar säga att jag vill använda datorer för jobba bättre, inte att för att göra datorerna bättre att jobba. Jag kan lite om musik och sånt, och jag vill hålla mig där mitt intresse är, och inte släppa in för mycket ovidkommande. Så jag håller mig till det säkraste kortet, och det verkar vara Intel just nu. Jag har inget intresse av att utmana den inställningen, för jag vill syssla med musik, inte med teknik. Men å andra sidan kutar jag inte runt och hävdar att jag Vet att intel är bättre än något annat - för det vet jag ju inte. Jag säger bara att det har funkat bra för mig. Hade jag råd skulle jag betala sakkunniga killar att utforska, inhandla och sätta ihop maskineriet åt mig och koppla upp allt. Lätt 😛

För mig är det mest bekvämlighet. I snart 20 år har intel bara leverarat saker som "bara funkar" rakt av för mig. Dom har inte fnörton olika modeller utan några få som man kan välja mellan, och ... ja, det är lite dom som sätter standarden på nåt sätt. Det är samma anledning som jag gillar Nortons datasäkerhetsprogram. De må vara sämt, dra mest ork, ta bort minst skit bla bla .. alla har sin åsikt och är den rätt nu så är den fel nästa år. Men för mig har det alltid varit så att kör jag på Norton har jag aldrig problem och jag behöver aldrig bry mig. Det bara sitter där och märks aldrig av. Med andra säkerhetslösningar, så kräver det att man ska vara halvexpert, göra inställningar, godkänna eller avböja säkerhetsregler som man fattar hälften av, och tvingas sitta 3-4 dagar med tekniska dokument och odla kontakter på forum för att lära sig, så man vet att man ställer in rätt. Med Norton är det bara installera och glömma. Så känns Intel för mig med, det är bara montera och köra och man kan vara trygg med att det inte kommer att skära sig med något. Jag har aldrig provat att sätta ihop ett AMD system, men jag ser ingen anledning till det heller. Jag är ingen datatekniker, och Intel och Norton ger mig maximal funktionalitet mot minimalt arbete. Sett ur den synvinkeln ser inget behov av att frångå Intel vägen, eller Norton vägen, och ser jag inget behov, så finns det ju inget behov. När jag ser ett problem, då agerar man. Letar man istället planlöst efter det som är bättre, eller söker lösningar på problem man inte ens känner till ännu, då är man det som kallas för tekniknörd, och då kommer man dö innan man är klar. Jag vill göra musik, inte datorer. Att feppla med datorer, det är som att det gör ont att gå till tandläkarn - ju mer jag slipper desto bättre 🙂

Jag har upplevt att det finns lite av två olika skolor när det gäller MP3 kodning. En skola säger att MP3 är bara ett slags utkast format, som man bara använder för att skicka låtar enklare och det är inte så viktigt hur det låter medan den andra skolan säger att MP3 är världens mest använda lyssningsform i vår tid, och att nå den absolut bästa mp3-kodningen är i stort sett lika viktigt som mastringen själv. Själv tycker jag det senare känns lite snett, eftersom CD format är mitt "normal" mått: pcm formatterat . Men, tiderna förändras antar jag ... Eyestoeyes, om du inte är nöjd, så prova att exportera låten ur din sequencer i maximal upplösning, och koda om till MP3 utanför. Jag tycker Lame MP3 encoder gör ett bra jobb, och för att kodningen ska bli bästa möjliga bör du komprimera ihop ljudet ganska ordentligt och sänka maxnivån på ljudet, till högst -3 dbfs.

Såhär tycker jag mig förstå att det är, även om man inte är någon öronläkare: Längst in i örat finns snäckan, å den är full med flimmerhår. Och om man planar ut snäckan, till en platt yta, så kan man säga att det blir typ som ett fält med gräs på. Grässtråna är flimmerhåren. I roten av varje grässtrå sitter en nerv, som går upp i hjärnan. Finns med andra ord en jäkla massa såna. När vinden blåser över fältet (ljud som blåser in) så svajar gräset, och när ett strå vajar så skickar den signaler via nerven. Ju mer det blåser desto högre låter det, men ju mer det blåser desto mer ansträngs stråna. Blåser det jäkligt hårt (högt ljud) så kan vissa strån eller områden av strån typ 'brytas av', eller bli halvt avslappade .. i vilket fall så att dom inte kan vaja sådär fint och jämnt som behövs. Ett riktigt grässtrå slutar ju vaja så snart vinden slutat, men stråna i örat dom vajar länge även efter den starka vinden avtagit. De måste få återhämtning typ. Det är därför man kan höra ljud eller "höra tystnaden" efter man varit utsatt för högt ljud. Ju äldre vi blir desto mer slits det här fältet med strån ner och i motsats till ett riktigt fält med gräs och jord så växer inte stråna tillbaka eller reparerar sig själva. Ju mer stark vind (högt ljud) vi upplever desto tidigare i livet och desto fortare slits fältet ner. Det är liksom allt med kroppen; vi växer tills vi blir typ 20, och därefter börjar vi slitas ner - sakta men säkert. Upplever man alldeles överjävligt högt ljud under längre period, så att flimmerhåren inte får stanna av, så slits de extra mycket, och om vissa "går av" eller slits ut helt, så kan antingen flimmerhåret självt eller nerven som sitter i roten få damp, eller stora skälvan, och typ skicka en massa konstiga signaler till hjärnan fastän där inte finns något ljud. Det blir inte obrukbart, men ändå så slitet så det blir helt pucko. Då hör man ofta ljud som inte finns, och då får man det folk brukar kalla tinnitus - ljud som inte finns utanför en, som kommer då och då, och är olika, eller är ihållande hela tiden - livet ut. Finns ingen bot. Men man ska inte tro att tinnitus kommer före hörselnedsättning eller dövhet. Man kan lika gärna förbruka sina dyrbara flimmerhår och tappa hörseln delvis inom vissa områden, och aldrig få tinnitus. Andra kan åka på tinnitus fastän deras hörsel är i övrigt riktigt bra. Hörlurar sitter så tätt inpå örat så man uppfattar inte transienterna (skarpa attacker) lika starka i lurar. Men de sliter lika fullt ändå. Örat kan liksom inte skydda sig ifrån ljudet från lurar. Jag vet inte om det finns några riktlinjer för hur högt under hur lång tid, det har säkert öronläkare. Men jag vet att på industri-arbetsplatser där ljudnivån ligger över 85 dB större delen av tiden, då måste arbetarna ha hörselskydd på sig. Det ska tydligen vara någon bestämmelse i sverige.

Det där är en bug, som steinberg killarna hade en ordentliga problem med att ordna. Den har med den grafiska uppdateringen att göra. Om cubase ansträngs hårt för ett kort ögonblick, och sen när den kommer loss måste jaga ifatt den grafiska och ljudmässiga datan ... typ sånt, då kommer den där rutan upp. Ibland händer det även när man startar en plugg eller ja .. något som kräver att den grafiska uppdateringen hänger på. Att köra med microsofts originaldrivrutiner för musen och undvika exotiska skrivbordsteman kan avhjälpa det där rätt mycket med. Men det händer ingenting med musiken eller projektet alls, annat än att cubase bestämmer sig för att spara projektet under nytt namn, och ibland kan cubase även kapa ljudet för den är så inställd på att något allvarligthar skett. Om du använder Halion så älskar Halion att utlösa den där buggen. Dom lyckades aldrig få bukt med det där vad jag vet, utan fokuserade på cubase 4 istället.

Du vill träna upp ditt tongehör?

Smalt XP? Menar du ett moddat XP som någon okänd tagit bort olika funktioner och tjänster i?

Uj då. Ja då har du något som hindrar windows från att skriva det här till User.dat. Det var ju inte bra. Förmodligen något skräp, kanske om du kör några avancerade teman för windows, eller något program du installerad (eller avinstallerat) som ändrar några config-filer eller att windows inte är så fräscht längre. Har man tur kan en rensning av registret hjälpa. Men det är svårt att säga vad det kan vara utan att sitta där vid din dator. Tyvärr :/ Vilka kolumner som windows ska visa, det ändrar man ju bäst genom att högerklicka på listen där det står "artist, längd, namn" och allt det där, och välja vilka man vill se och inte, och sen drar man dom i ordning med drag-and-drop. Men om windows inte bryr sig om att spara det, så spelar det ju ingen större roll om man ägnar tid åt det.

Vart tvungen att räkna till lite, och det beror kanske på vilka skinn man ser efter. Dubbla lagers skinn är ju dyrare. Klassikern Remo Ambassadör gav mig följande utslag: En virvel: 2x ca 200 två hängpukor: 4 x ca 200 En golvpuka: 2 x 220 En bastrumma: 2 x ca 500 .. blir 2640 :- Men remo ambassadör är enkelskinn, så man tvingas oftast upp ifrån det här priset, dyrare finns definitivt. Powerstrokes bastrumskinn går ju på typ 950 kr styck, och då är inte dom de dyraste. Jag drog nog till, men bara aningens 😏

Min inställning är att Yamaha har ibland de bästa låg budget trummorna, men jag är lite out of date med. Sen vill man passa på och nämna att trummor är det i särklass dyraste instrumentet att spela. Lokal behövs, och förbrukningsmaterial som cymbaler och skinn är det som ökar på kostnaderna. En trummis med döda skinn och plåtiga cymbaler, det gillar inte många, inte ens trummisen själv gillar det. (Ny skinnuppsättning till alla trummorna = 3-4000 kr). Menar inte att skyffla dåliga nyheter, utan snarare att påminna om var groparna finns framöver så man inte blir våldtagen av sånt man inte visste innan 😏 Mattan är i första hand till för att delarna inte ska glida ifrån varandra när man spelar, speciellt hi-hat och bastrumma. Det händer mest på hård och blanka golv, ekparkett, marmor, betong och sånt. Jag körde med gummi-matta, några hundralappar på en diverse-butik bara. Den måste liksom suga tag i golvet. Stora dörrmattor av gumma, såna som kontorsföretag har innanför ytterporten, dom gillar jag. Många mattor funkar, men trasmattor brukar glida ganska bra så .. ta inte en för fluffig matta. Hur många delar .. det är mer preferens än något annat. Bastrumma, virvel och två pukor, 2 crashar, ride och hi-hat. Då överlever du varje musik situation rent praktiskt. Men trummisar brukar forma som dom vill och ändra med tiden. Nyckeln är att spela bra utifrån vad man har, på vad man har. Vill man ha annan frihet så .. ja då måste man i första hand känna ut vad det är man känner att man behöver. Så börja med grundläggande och ta det därifrån.

Pöss? 😏 Nåja .. öppna "den här datorn" gå till "verktyg -> Mappalternativ" (alternativet längst ner) gå till fliken "Visa" Klicka på knappen "Återställ alla mappar" Klicka på "Verkställ" Klicka på knappen "Använd i alla mappar" Klicka på "Verkställ" Bläddra ner en bit i rullisten och hitta alternativet som anger om varje mapp ska minnas den fil-visning som du senast använde i just den mappen. Ange om du vill ha det så eller inte Verkställ och OK Stäng "Den här datorn" (det verkar som att inställningen inte fastnar bra förrän man stängt explorer.exe) *menyerna kan heta annorlunda, jag minns inte, kör engelskspråkigt windows*

Men jag undrar vad det är som händer med smakfullhet i musiken till programmet - eller i TV överlag. Dansbandskampens trailers och även signaturen är ju massiv orkestrala episka teman som för tankarna till mytiska slag för tusen år sen. Bara för att man kan alstra såna mockups - slippa punga upp 200 tusen för orkestrar, kör och slagverksuppsättningar, lokalhyra och tekniker för att spela in det - så innebär väl inte det att det är rätt sak i något så allsvenskt och måttfullt som en "trevlig" tävling i jordnära dansmusik? Det blir ungefär som att spela stjärnornas krig som signatur till Antik-rundan eller Bingo-lotto. Jag blir lite sne på sånt, det är så groteskt malplacerat. Man undrar vad som har hänt med kompositörernas känsla för smak, form, proportion och situation.

"One of the biggest differences with the new digital stuff, is that people get to do music and records that really shouldn't." - Bob Clearmountain, suverän mixare från 80-talet Jäkligt elitistiskt sagt, tycker säkert en del, men samtidigt finns där en relevant poäng med. Jag tycker det är viktigt att tänka på att det här gäller även skivbolagen numera. Men en sån explosion av människor som alla (nästan) vill nå ut med sin musik så blir skivbolagen lika vanliga som korvstånd. De växer upp som svampar ur jorden, få av dom är över 25 år gamla, få av dom har många kontakter i branschen eller sakkunskap om ekonomi, juridik, avtal och kreativ distribution. Att starta ett professionellt skivbolag i Sverige, det behöver man bara en F-skattsedel till - inget annat. Behövs iofs inte ens skattsedel, allt som krävs är att man gör en logo, en hemsida och kallar sig skivbolag. En del startar s.k. fickbolag (har bokföringen i bakfickan) för att det är ballt, och "varför ska inte vi få göra det om vi känner för det?"-ideologin. Andra startar upp bolag för att rent ut sagt blåsa intet ont anande stjärnhungrande musikanter, och är man bra så kan man skinna musiker fett utan att musikerna märker det alls. Så se till att inte fastna i juridisk kvicksand, som dödar såväl rykte, namn som ambition och lust. "One of the biggest differences with the new digital stuff, is that people get to run record companies that really shouldn't."

Mackies promo video for Tracktion 2 är så jäkla skön 😄 http://www.mackie.com/products/tracktion2/t2_overview.html

Det gäller nästan alla nya instrument och analoga verktyg - gitarrer, blåsinstrument, högtalare, hörlurar, cymbaler .. motorer måste man ju köra in t.ex. När jag bytte kolv på min moped som liten var man ju tvungen att olja ordentligt och dra igång den och låta den stå och puttra på tomgång i en timme eller två för att cylinderloppet och kolven skulle få nöta in sig mot varandra. Annars kunde de skära. I vissa fall kan saker låta bra redan från början och förändra ljudet aningen efter en tids användning, men det brukar sällan bli till det sämre. I andra fall, som i fallet med AKG 701 hörlurarna så låter de väldigt hårt och stickigt från början. Men efter 2-3 veckor så låter de som det är tänkt. Vissa kopplar in dem och kör rosa brus eller slumpvis vald musik i dem dygnet runt i en vecka för att mjuka upp elementen så de blir smidiga och följsamma, och inte så stela.

Måste ju finnas tiotusentals som sitter med kassettbandspelare i källaren. Undertecknad med.

Gaah, Joachime har helt rätt. Releasen måste vara ganska kort med, annars sänker ju bara kompressorn volymen överlag. Svansen på kaggen måste ju få komma upp igen. Jag skulle t.o.m. säga max 200 ms.

Sätt attacken på noll 😉

Jag får lite dålig smak i munnen, åtminstone som det framställs. Jag skulle dra öronen åt mig. Skivbolag är ju i princip distributörer, och frågan är vad de vill distribuera åt dig? har du gjort en platta som de vill ge ut? i så fall borde de erbjuda ett skivkontrakt. Men artist agreement brukar innebära att du förlovar dig med bolaget, att allt material som du vill ge ut offentligt inom tidsramen för kontraktet måste släppas genom deras distribution. Dom vill hugga tag i dig och hoppas att du ger ifrån dig något bra som de kan ge ut och tjäna en hacka på (för sig själv och dig). Sen skulle jag anlita en jurist att gå igenom kontraktet, alla villkor och inskränkningar. Jag skulle gå igenom det juridiska in i minsta molekyl innan jag förlovade mig och min frihet till ett bolag i utlandet, vars anställda jag aldrig lär träffa, och för att se till vilka lagar och inskränkningar som gäller angående avtalet i Holland.

Tja, det är ju din åsikt. Har otroligt svårt att se vad som skulle vara pretto med att faktiskt ge cred till saker man gillar och använder, då också professionellt (hon har ju spelat in en skiva?!?). Jag supportar genom att köpa produkten. Att sen tro att det spelar någon roll för någon annan om jag själv gillar Yamahas, Steinways eller Malmsjös pianon ... det har jag svårt att se relevansen i. Det är ju typ 1-2% av lyssnarna som ens skulle bry sig, och om dom bryr sig så är det ju för att dom länge har sökt efter att få fram en liknande klang, men inte lyckats ... och då skickar dom väl ett mail och frågar bara. I övrigt har ju de 1-2 procenten som ens bryr sig sitt egna ideal och sina egna preferenser, gör sin grej. Det kanske också är en fråga om var fokus ligger någonstans - resultatet eller verktygen. Så ser jag på det.

Artister brukar ange produktnamn för att de är sponsrade av dom tillverkarna. Det är en del av avtalet, att artisten ska göra positiv reklam för sin sponsrare närhelst tillfälle ges. Men det är sällan artister skriver vad de använder annars. Gör man det annars så ... ja då är det mest pretto, tycker jag.

Alla de större s.k. epokerna, utmärks i särklass bäst i den "utbildade" musiken, och betydligt mindre i den folkliga musiken. Den utbildade hade kyrkans godkännande med. Det kanske kan vara något att komma ihåg om man vill ägna sig åt det som utmärker en epok mest.

Jag har målat in mig i Intel hörnet. Varje prestanda-dator för musik och produktion jag satt ihop, då har jag hållit mig till Intels något mer kostande detaljer. Har aldrig upplevt att det funkat dåligt, snarare tvärtom.

Jag tappar fattningen lite .. man vet inte vilken nivå man ska "tycka" om det här ifrån. Man kan ju inte bedöma en 9-åring på samma sätt som en 19-åring, och inte en 19-åring på samma sätt som en 29-åring heller. Men det här verkar vara en 19-åring som är riktigt bra, bedömd som 9-åring 😏

Stylus RMX är nog den mest CPU krävande sak jag provat, och Omnisphere beskrivs ju som en Atmosphere RMX.