Popmusik som t.ex. Rihanna, hur?

[Gäst]

@LaBrea Ett väldigt bra inlägg med mycket värt att tänka på. Tack för det!

[Piccazzo]

Om det nu är så enkelt att skriva en låt som Rihanna både musik och lyrics varför

frågar du då hur man ska göra ?

Istället för att här ifrågasätta allt vi andra säger och bagatellisera Max Martin/Cheiron , Ja , i princip alla framgångsrika låtskrivare och producenter , gör en hit istället , och njut av det ljuva livet.

[LaBrea]

Har du gjort någon låt som du spelat in blabel?

[Lundin]

Har man lite talang går det snabbt att utveckla det till något bättre, kan man sjunga och har bra koll på harmoniläran blir det enklare att förstå var man ska använda spänning i harmoniken och förstå varför man bör göra på ett speciellt sätt i ett speciellt läge.. exempelvis Max Martin hade stora delar av ovanstående när Dennis Pop upptäckte hans kvalitéer + att han tydligen är en j@vel på orkestrering.. allt sånt gör ju att arbetet med att producera blir väldigt effektivt, du vet hur du ska göra i ett visst läge och slipper experimentera och prova dig fram.

Sen att Herr Sandström själv sagt att han kan sitta 30 timmar med ett virvelljud för att det inte låter rätt gör ju att musiken blir kirurgisk.. sen att en sån sak kan upplevas som "too much" är ju en annan sak.. den genren han jobbar inom så verkar det inte vara så om man ser till försäljningssiffrorna de har / har haft..

..har man inte stor talang måste man vara fruktansvärt envis, lyssna på vad foilk säger, läsa teori, lära sig teknik och jobba, jobba, jobba... det finns inte så många genvägar som är hållbara i det långa loppet.

Redigerat 28 april 2012 av Lundin

[Gäst]

Om det nu är så enkelt att skriva en låt som Rihanna både musik och lyrics varför

frågar du då hur man ska göra ?

Istället för att här ifrågasätta allt vi andra säger och bagatellisera Max Martin/Cheiron , Ja , i princip alla framgångsrika låtskrivare och producenter , gör en hit istället , och njut av det ljuva livet.

Du behöver ju inte vara så bitter. När har jag "bagatelliserat i princip alla framgångsrika producenter"? Gör jag det bara för att jag säger att det inte behöver vara så svårt som det framstås att vara att skriva popmusik? Syftet med en diskussion är inte bara att hålla med och acceptera allt möjligt. Det är meningen att man ska ifrågasätta. Vem säger att du har rätt?

Har du gjort någon låt som du spelat in blabel?

Inte pop, mer experimentellt.

Redigerat 29 april 2012 av Gäst

[Piccazzo]

Frågan kvarstår , Vad behöver du hjälp med i och med att inte verkar så svårt enligt dig.

[John NT]

När det gäller "svårighetsgraden" i att skriva pop, kan man ju se till melodifestivalen.... dussin efter dussin av låtar som är catchy, ofta välarrade och pampigt framförda. Ändå framstår det allra mesta av det som rent skräp för oss lyssnare, särskilt för oss som är musiker/producenter/låtskrivare själva. Det har att göra med att även om det är pop, så måste varje låt ha nån form av nerv, nåt nyskapande som skiljer låten från alla miljontals arkiverade popdängor som föregått den. Det kan röra sej om sound, beat, text, ja lite vad som helst egentligen. Varje år hör man minst 15 låtar i melodifestivalen med Am-F-C-G i varierade tonarter, text om kärlek med nån anonym person i "du"-form, trött Ultrabeat-komp. Man bryr sej inte. Trots att mängder av andra låtar med samma formel, t.ex. "Apologize" med One Republic, blev monsterhits nåt år tidigare.

Det kan inte förklaras på annat sätt än att pop är inte nostalgimusik, man vill inte ha det som låter som förra året. Hur coolt är det för en artist att komma och låta/se ut som Lady Gaga nu, 2012? Inte särskilt häftigt. I nästan alla musikstilar eftersträvar man till hög grad att efterlikna något gammalt (Rockabillyband härmar Elvis fortfarande, Indie-band härmar U2 eller Beatles, Reggaeband låter som Bob Marley, Glamrockband härmar Mötley Crüe eller KISS, Metalband låter som Metallica eller Pantera), det råder en idolisering av det gamla. Popmusiken gör tvärtom, sound är engångsvaror, man lyssnar sönder det en period sen kastar man det.

Så i grund och botten är pop en av de mest kreativt krävande musikstilarna att jobba med, man måste mer eller mindre uppfinna hjulet på nytt i varje låt, eller åtminstone pimpa hjulet till oigenkännlighet. Sen tror jag att man måste ha en fingertoppskänsla och självinsikt för vad andra människor faktiskt kommer gilla, vad som egentligen är nytt, vad som fortfarande kan slimmas i en låt, och i slutändan inte hylla sej själv alltför mycket. Kort sagt, "veta vad som är bra". Hur lätt är det, egentligen?

Redigerat 29 april 2012 av John NT

[Gäst]

Frågan kvarstår , Vad behöver du hjälp med i och med att inte verkar så svårt enligt dig.

Förstå vad som är karaktäristiskt för pop jämfört med andra genrer. Vad som utmärker musikstilen och hur låtarna typiskt är byggda. Mer i detalj och inte bara intro-vers-brygga-refräng etc. Housemusiken är t.ex. typisk på så sätt att det är 128 bmp, samma ackordslinga, långsamma uppbyggnader osv.

Jag hävdar inte att jag kan göra en Oops I Did It Again låt på 5 minuter och få miljoner för den, jag menar att pop låter enkelt.

När det gäller "svårighetsgraden" i att skriva pop, kan man ju se till melodifestivalen.... dussin efter dussin av låtar som är catchy, ofta välarrade och pampigt framförda. Ändå framstår det allra mesta av det som rent skräp för oss lyssnare, särskilt för oss som är musiker/producenter/låtskrivare själva. Det har att göra med att även om det är pop, så måste varje låt ha nån form av nerv, nåt nyskapande som skiljer låten från alla miljontals arkiverade popdängor som föregått den. Det kan röra sej om sound, beat, text, ja lite vad som helst egentligen. Varje år hör man minst 15 låtar i melodifestivalen med Am-F-C-G i varierade tonarter, text om kärlek med nån anonym person i "du"-form, trött Ultrabeat-komp. Man bryr sej inte. Trots att mängder av andra låtar med samma formel, t.ex. "Apologize" med One Republic, blev monsterhits nåt år tidigare.

Det kan inte förklaras på annat sätt än att pop är inte nostalgimusik, man vill inte ha det som låter som förra året. Hur coolt är det för en artist att komma och låta/se ut som Lady Gaga nu, 2012? Inte särskilt häftigt. I nästan alla musikstilar eftersträvar man till hög grad att efterlikna något gammalt (Rockabillyband härmar Elvis fortfarande, Indie-band härmar U2 eller Beatles, Reggaeband låter som Bob Marley, Glamrockband härmar Mötley Crüe eller KISS, Metalband låter som Metallica eller Pantera), det råder en idolisering av det gamla. Popmusiken gör tvärtom, sound är engångsvaror, man lyssnar sönder det en period sen kastar man det.

Så i grund och botten är pop en av de mest kreativt krävande musikstilarna att jobba med, man måste mer eller mindre uppfinna hjulet på nytt i varje låt, eller åtminstone pimpa hjulet till oigenkännlighet. Sen tror jag att man måste ha en fingertoppskänsla och självinsikt för vad andra människor faktiskt kommer gilla, vad som egentligen är nytt, vad som fortfarande kan slimmas i en låt, och i slutändan inte hylla sej själv alltför mycket. Kort sagt, "veta vad som är bra". Hur lätt är det, egentligen?

Du har en poäng. Håller absolut med om att soundet måste vara nyskapande och att det är en färskvara. Är så trött på Melodifestivalens ensidighet.

Dagens popartister har nya sound, men imagen inspireras dock väldigt mycket av de images som tidigare funnits. Lady Gaga är i många fall en ren kopia av 80-talets Madonna. Om man kollar på Madonnas Blond Ambition tour och jämför med vad Lady Gaga gör idag är det pinsamt självklart var "inspirationen" kommer ifrån.

Redigerat 29 april 2012 av Gäst

[LaBrea]

Jag vet inte vad jag tycker om Melodifestivalen som exempel eftersom mycket håller tämligen låg klass om jämför med internationella topplistor, och det blir en lite dålig referens i och med att topplistor baseras på vad folket tycker (ofta), och vilken låt som flest människor tycker om. Vilka låtar som är med i Melodifestivalen beror ju till största delen på en och samma herre. Det jag menar är att för att komma med i Melodifestivalen och så så måste du faktiskt inte ha skrivit en så jävla bra låt, det handlar om kontakter till stor del, och bara.. tur. På topplistorna måste låten vara riktigt bra, och välproducerad.

Håller med om kreativiteten dock. Man måste hitta en lagom balans mellan att det känns gångbart, men ändå nytt. Bra exempel är Britney. Max Martin och gänget skrev "Hold It Against Me" typ 2010 (?). Rätt standard danspop i vanlig ordning, MEN de slängde in ett dubstepbreak i mitten, och se vad som har hänt efter det. Dubstep i var och varannan låt. Skrillex fick ett galet lyft och den låten var absolut en viktig del i kommersialiseringen av dubstep.

Skulle väl också vilja säga såhär: Bra producenter anpassar sig väl till trenderna. De bästa producenterna SKAPAR trenderna.

[LaBrea]

Förstå vad som är karaktäristiskt för pop jämfört med andra genrer. Vad som utmärker musikstilen och hur låtarna typiskt är byggda. Mer i detalj och inte bara intro-vers-brygga-refräng etc.

Det är ju olika. Skillnaden Gotye - LMFAO är ju enorm på alla sätt, men båda toppar Billboard i princip back to back.

I Rihannas fall som du ju nämnde i trådstarten så är det ju mycket reggae/dancehallinfluenser, mycket sex (i texterna alltså), rejält dubbad sång, rätt mycket "lalala", corny melodier som sätter sig. Du kan ju komma med fler exempel om du vill ha hjälp av folket som hänger här att "analysera" dina favoritlåtar.

[Izy]

text

jättebra sammanfattat

[pikzel]

Sicken tur för mig, eftersom jag inte har några planer på någon forskningskarriär 🙂

Men om du fäller in taggarna lite och läser lite noggrannare så är det kanske inte så förvirrat som det verkar. Möjligen beror det lite på hur man definierar rollerna "låtskrivare" och "producent". Och det blir väl inte mindre rörigt av att många av kändisarna som figurerar här i tråden är båda delarna, kanske samtidigt i många jobb.

Om vi går på Wikipedias definitioner ("musikproducent" är termen man ska söka på) så tror jag att det är betydligt viktigare att vara duktig på att sjunga och spela om man är låtskrivare än om man är en "ren" producent.

Ja, men nu var det ju inte det jag svarade på, om det var viktigt eller inte. Jag bemötte ditt påstående att det visst var så att alla världens producenter var bra på att spela instrument eftersom Bagge och Carlsson är det. Inga taggar här inte 🙂

[JJRockford]

Ja, men nu var det ju inte det jag svarade på, om det var viktigt eller inte. Jag bemötte ditt påstående att det visst var så att alla världens producenter var bra på att spela instrument eftersom Bagge och Carlsson är det. Inga taggar här inte 🙂

Fast just dom är ju inte bara producenter utan också låtskrivare. Min poäng var ju att om man verkligen jobbar uteslutande som producent, så är det inte lika nödvändigt att vara duktig på något instrument. Till skillnad mot om man är låtskrivare.

Sen är det såklart en fråga om vad det innebär att vara bra. Per Gessle är ju kanske ingen direkt virtuos på vare sig sång eller gitarr, men lyckas leverera rätt bra ändå 🙂

[JJRockford]

Förstå vad som är karaktäristiskt för pop jämfört med andra genrer. Vad som utmärker musikstilen och hur låtarna typiskt är byggda. Mer i detalj och inte bara intro-vers-brygga-refräng etc. Housemusiken är t.ex. typisk på så sätt att det är 128 bmp, samma ackordslinga, långsamma uppbyggnader osv.

Jag hävdar inte att jag kan göra en Oops I Did It Again låt på 5 minuter och få miljoner för den, jag menar att pop låter enkelt.

Du har en poäng. Håller absolut med om att soundet måste vara nyskapande och att det är en färskvara. Är så trött på Melodifestivalens ensidighet.

Dagens popartister har nya sound, men imagen inspireras dock väldigt mycket av de images som tidigare funnits. Lady Gaga är i många fall en ren kopia av 80-talets Madonna. Om man kollar på Madonnas Blond Ambition tour och jämför med vad Lady Gaga gör idag är det pinsamt självklart var "inspirationen" kommer ifrån.

Jag kan inte house så bra, men jag tror det är att göra det alldeles för enkelt för sig om man ska försöka hitta några karaktäristiska popbeståndsdelar och sen sätta igång att skriva efter det. Det är ju en viss skillnad på Beatles och Rihanna, om man säger så, även om både onekligen skulle kunna räknas som pop.

Om man tittar på vad som legat på topplistorna (det måste väl ändå vara så man definierar pop egentligen?) så finns där ju i princip ALLA musikstilar. Från System of a down till Adele.

Du kan vara övertygad om att det inte forskats rejält på det här området, man har skrivit datorprogram som generar musik och allt möjligt. Just det senare är ju egentligen inga problem om man har lite koll på harmoni-lära ganska rudimentära kunskaper inom programmering. Man skulle säkert kunna få fram låtar som låter helt okej. Låter man programmet slumpa fram låtar tillräckligt många gånger så kan det såklart hända att det dyker upp en hit också. Frågan är om det inte är så Christer Björkmans stall jobbar? 🙂

Hursomhelst, vore det enkelt att skriva bra popmusik utifrån några enkla mallar, så hade det nog inte lagts så mycket jobb på det....

[Gäst]

I Rihannas fall som du ju nämnde i trådstarten så är det ju mycket reggae/dancehallinfluenser, mycket sex (i texterna alltså), rejält dubbad sång, rätt mycket "lalala", corny melodier som sätter sig.

Du kan ju komma med fler exempel om du vill ha hjälp av folket som hänger här att "analysera" dina favoritlåtar.

Japp, men vad menar du med rejält dubbad sång?

Rihanna fungerar väldigt bra som exempel faktiskt. Denna låten också t.ex.:

http://www.youtube.com/watch?v=Z8FarCnm1mE&ob=av2e

Jag kan inte house så bra, men jag tror det är att göra det alldeles för enkelt för sig om man ska försöka hitta några karaktäristiska popbeståndsdelar och sen sätta igång att skriva efter det. Det är ju en viss skillnad på Beatles och Rihanna, om man säger så, även om både onekligen skulle kunna räknas som pop.

Precis som du säger är pop väldigt brett medan house är ganska standard. Houselåtar låter rätt lika varandra och de som producerar house utgår ofta från en bestämd "mall". Kanske därför det blir svårare när jag gör en övergång från house till pop. Popen har inte några riktiga gränser att hålla sig inom vilket är ett arbetsätt jag är van vid.

Redigerat 29 april 2012 av Gäst

[LaBrea]

Rihannas sång dubbas väldigt frekvent. Alltså även på verser för att ge hennes "sound". Man dubbar ju i 99% av fallen i refrängen, men Rihanna dubbar ofta även i verser också. Men det är ju en petitess i sammanhanget och hon skulle ju inte vara mindre stor om de inte dubbeltrackade hennes sång i verser etc.

Alltså, det är ju lite svårt att veta vad man ska säga. Det är ett bra synthriff som ligger genom i princip hela låten och som hon sjunger över i refrängen och det är en bra melodi. Det går inte att säga VAD som gör att det blir en bra låt. Alltså i detalj. Det går inte att säga att "det är den där tonen som är så sjukt hookig" utan det är ett soft beat, en bra refräng och ett skönt riff.

[Demonproducenten]

Möjligen beror det lite på hur man definierar rollerna "låtskrivare" och "producent". Och det blir väl inte mindre rörigt av att många av kändisarna som figurerar här i tråden är båda delarna, kanske samtidigt i många jobb.

Om vi går på Wikipedias definitioner ("musikproducent" är termen man ska söka på) så tror jag att det är betydligt viktigare att vara duktig på att sjunga och spela om man är låtskrivare än om man är en "ren" producent.

får hålla med jj här

tråden handlar egentligen mer om att skriva å arra låtar än rent producerande

sen att det i många fall flyter ihop är en annan sak

själv kan jag fortfarande slå på trummor rätt bra men jag skriver inte hitarna som jag ev spelar in

däremot producerar jag - men det är material som redan är skrivet å oftast arrat

[Valle]

själv kan jag fortfarande slå på trummor rätt bra men jag skriver inte hitarna som jag ev spelar in

Så är det för alla trummisar!

BWAAHAA! 😉

OnT:

Vill gärna lägga till att det idag nog ställer högre krav på en låtskrivare att kunna svänga sig med "soundtekniska" frågor, liksom det för en producent är mer förväntat idag än förr att kunna traktera två, tre instrument på rimligt inspelningsbar nivå.

De som inte håller med mig är födda pre-1975.

[Lundin]

Så är det för alla trummisar!

BWAAHAA! 😉

Hehe..märkte du att det stod en blå spann där med ko-baj som du just trampade i ? 😄..

All drummers unite!!!

House idag är väl mer pop än någonsin?

[JJRockford]

får hålla med jj här

Det hör inte till vanligheterna 🙂

På tal om trummisar.

[Gäst]

Rihannas sång dubbas väldigt frekvent. Alltså även på verser för att ge hennes "sound". Man dubbar ju i 99% av fallen i refrängen, men Rihanna dubbar ofta även i verser också. Men det är ju en petitess i sammanhanget och hon skulle ju inte vara mindre stor om de inte dubbeltrackade hennes sång i verser etc.

Nybörjare här men har aldrig tidigare hört dubbas i andra sammanhang än när man översätter språk. Vad menas? Att hennes röst hörs tillsammans med backups och körer, dubbla ljudspår av hennes sång? :-)

[Berg]

Nybörjare här men har aldrig tidigare hört dubbas i andra sammanhang än när man översätter språk. Vad menas?

Att man sjunger samma sak på flera spår för att på så sätt feta till och bredda sången lite. Det brukar mixas ganska subtilt.

[Jetblack]

Nybörjare här men har aldrig tidigare hört dubbas i andra sammanhang än när man översätter språk. Vad menas? Att hennes röst hörs tillsammans med backups och körer, dubbla ljudspår av hennes sång? :-)

Dubba innebär att man lägger på ljud (tal, sång eller musik) över en inspelning som redan finns. Det kan man göra både när man översätter filmer och för att få ett fylligare sound när man spelar in musik. När man dubbar när man spelar in musik spelar man in samma sak två gånger (det innebär dock inte att man spelar in samma sak på flera kanaler samtidigt, som en del verkar tro, då dubbar man inte och uppnår inte samma resultat).

[Gäst]

Att man sjunger samma sak på flera spår för att på så sätt feta till och bredda sången lite. Det brukar mixas ganska subtilt.

Dubba innebär att man lägger på ljud (tal, sång eller musik) över en inspelning som redan finns. Det kan man göra både när man översätter filmer och för att få ett fylligare sound när man spelar in musik. När man dubbar när man spelar in musik spelar man in samma sak två gånger (det innebär dock inte att man spelar in samma sak på flera kanaler samtidigt, som en del verkar tro, då dubbar man inte och uppnår inte samma resultat).

Då vet jag! Tack 🙂

[Demonproducenten]

På tal om trummisar.

😆

[John NT]

Jag vet inte vad jag tycker om Melodifestivalen som exempel eftersom mycket håller tämligen låg klass om jämför med internationella topplistor, och det blir en lite dålig referens i och med att topplistor baseras på vad folket tycker (ofta), och vilken låt som flest människor tycker om. Vilka låtar som är med i Melodifestivalen beror ju till största delen på en och samma herre. Det jag menar är att för att komma med i Melodifestivalen och så så måste du faktiskt inte ha skrivit en så jävla bra låt, det handlar om kontakter till stor del, och bara.. tur. På topplistorna måste låten vara riktigt bra, och välproducerad.

Håller med om kreativiteten dock. Man måste hitta en lagom balans mellan att det känns gångbart, men ändå nytt. Bra exempel är Britney. Max Martin och gänget skrev "Hold It Against Me" typ 2010 (?). Rätt standard danspop i vanlig ordning, MEN de slängde in ett dubstepbreak i mitten, och se vad som har hänt efter det. Dubstep i var och varannan låt. Skrillex fick ett galet lyft och den låten var absolut en viktig del i kommersialiseringen av dubstep.

Skulle väl också vilja säga såhär: Bra producenter anpassar sig väl till trenderna. De bästa producenterna SKAPAR trenderna.

Fast nu säger du ju inte direkt emot mej, utan du säger mer eller mindre det som var min poäng 🙂 Melodifestivalen håller som sagt "låg klass" i våra öron, trots att det inte råder nån tvekan om att det är tvättäkta popproduktioner, som trådstartaren frågar hur man gör. Som jag påpekar så räcker det uppenbarligen inte med att ha låtar som är catchy, välproducerade och "korrekt" arrade, dvs. inga ojämnheter i harmoniken etc. som lätt händer för mindre vana låtskrivare (t.ex. stämma som inte lirar riktigt, basgång krockar med gitarren etc.). Även med alla dessa aspekter ikryssade så kan man ändå inte garantera att låten blir populär. Det är min poäng, och jag tycker Melodifestivalen exemplifierar den poängen.

När det gäller dubstep-grejen så har jag dock en lite annan upplevelse... Jag som aldrig nånsin brytt mej om elektronisk musik hade ändå fått rätt bra koll på Skrillex och viss annan dubstep långt innan Britney släppte den där låten. Jag blev helt klart förvånad när jag hörde breaket i Britney-låten, men att ge all credit för den senaste dubstep-hetsen till den låten tror jag är lite långsökt. Tror det snarare är en naturlig evolution av att House-baserad pop blivit lite väl vardagligt, dubstep bygger ju mycket på samma principer och sound men är mer "nytt" för allmänheten och därför var det mest en tidsfråga innan det letade sej in på topplistorna.

[Neosus]

Så är det för alla trummisar!

BWAAHAA! 😉

OnT:

Vill gärna lägga till att det idag nog ställer högre krav på en låtskrivare att kunna svänga sig med "soundtekniska" frågor, liksom det för en producent är mer förväntat idag än förr att kunna traktera två, tre instrument på rimligt inspelningsbar nivå.

De som inte håller med mig är födda pre-1975.

Jag håller med dig 😑

[JJRockford]

Fast nu säger du ju inte direkt emot mej, utan du säger mer eller mindre det som var min poäng 🙂 Melodifestivalen håller som sagt "låg klass" i våra öron, trots att det inte råder nån tvekan om att det är tvättäkta popproduktioner, som trådstartaren frågar hur man gör. Som jag påpekar så räcker det uppenbarligen inte med att ha låtar som är catchy, välproducerade och "korrekt" arrade, dvs. inga ojämnheter i harmoniken etc. som lätt händer för mindre vana låtskrivare (t.ex. stämma som inte lirar riktigt, basgång krockar med gitarren etc.). Även med alla dessa aspekter ikryssade så kan man ändå inte garantera att låten blir populär. Det är min poäng, och jag tycker Melodifestivalen exemplifierar den poängen.

Bra poäng, tänkte själv skriva något i den där stilen, men glömde bort det 🙂

Melodifestivalen visar verkligen hur svårt det är att skriva bra popmusik. Hur populärt det än är att klaga på den låga kvalitén, så får man ju ändå anta att de som skriver musik dit på sätt och vis gör det på en hel del andra meriter än att dom är kompisar med Christer Björkman. Själv brukar jag alltid tänka att det är helt omöjligt att det där skulle vara de bästa 32 låtarna av flera tusen inskickade bidrag, men det förmodligen inte är så enkelt... Jag menar, hur ofta hör man egentligen ny musik överhuvudtaget som får en att haja till direkt? För mig kan det ta flera år innan jag börjar uppskatta något.

[Wernborg]

Frågan är inte hur, utan varför. 😄

[John NT]

Bra poäng, tänkte själv skriva något i den där stilen, men glömde bort det 🙂

Melodifestivalen visar verkligen hur svårt det är att skriva bra popmusik. Hur populärt det än är att klaga på den låga kvalitén, så får man ju ändå anta att de som skriver musik dit på sätt och vis gör det på en hel del andra meriter än att dom är kompisar med Christer Björkman. Själv brukar jag alltid tänka att det är helt omöjligt att det där skulle vara de bästa 32 låtarna av flera tusen inskickade bidrag, men det förmodligen inte är så enkelt... Jag menar, hur ofta hör man egentligen ny musik överhuvudtaget som får en att haja till direkt? För mig kan det ta flera år innan jag börjar uppskatta något.

Bästa 32 låtarna av de som skickades in i kuvert märkta "EMI" eller "Sony/BMG" ska det stå 😉 Svårare än så behöver det inte vara.