Jump to content
Annons

Pär Nord

Medlem
  • Antal inlägg

    135
  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    2

Dagen då Pär Nord senast vann var 28 juli 2022

Pär Nord hade det mest gillade innehållet!

Rykte i communityn

27 Utmärkt

Om Pär Nord

  • Födelsedag 1954-06-23

Om mig

Senaste profilbesökare

4 155 profilvisningar
  1. Tack för att ni tagit er tid att formulera dessa trevliga kommentarer! Efter sex år av vingliga steg in i "den nya" musikvärlden är det lilla jag lärt mig att 1. all feed back från andra på min egen musik är upplyftande 2. korta låtar får ofta många lyssningar. Dessutom insåg jag för några år sedan( när jag ägnat säg två veckor åt en enda låt med felfria inspelningar och mix som fick ta tid) att det roliga var att skapa låten. Texten och arret f.f.a. "Making Professional Sounding Music" är tidskrävande men nödvändigt om man är på väg nånstans. Men ska jag förbättra "min mix" så blir det i bästa fall inte sämre. Sången ja. Den finns där för textens skull (som bara jag bryr mig om) och legitimerar att jag får spela distad gitarr hurmycketsom helst. Jag kollade igenom ExHDn o upptäckte att det fanns tre templates med låten. Den första (1m14s) är bortom räddning. Jag gav upp efter två timmar. Nu ska jag titta på den som är 2m36s. Tack ska ni ha! John Cleese hjälpte mig med texten
  2. Önskar jag kunde sjunga med sån inlevelse. En sång som passar lika bra till en stråkvartett som till ett ensamt piano. Bra musik.
  3. (O)Trevligt när man själv blir stor och inser hur lite man kan. Och trevligt när nån tipsar om YouTube (som jag i min enfald trodde bestod av finniga tvåmetersjävlar som fes o rapade) och sen dyker StudioForum upp... åssåvidare. Det är skoj att göra egen musik, spela med bandet och lyssna på musik från likasinnade men ffa är det skoj att kunna ägna sig åt musikens alla aspekter med hjälp av kunnigt folk på nätet. Välkommen Jonas alias Kinlion!
  4. Varför ska låtar va så jävla långa? Typ över 2minuter36 sekunder (som är den fastslaget idela längden bestämd av HiSK*1989) efter tjugo sekunder vet jag om den är bra men när jag ser att den ska hålla på I ÖVER FYRA MINUTER så gör jag något viktigare. Men dagens musikkonsument vet inte att den är bra så hen swajpar fram en annan låt och håller på så där ända tilla nån influencer eller megatiktoker sätter stopp för det genom att grötmyndigt (som en gammal bluesgitarrist typ) TALA OM för swajparen vad som gäller. Då först lyssnar hen till en hel låt i närapå FEM MINUTER. Men har swajpat i fem timmar utan att förstå riktigt varför (för att hen kan såklart). Här är en låt som i original är 1minut14sekunder och får sagt allt jag ville ha sagt. Sen blev den 2m36s för en inställd spelning utan att tillföra ett skit. Jag tycker den passar DJ Trumph. KOM MED FÖRSLAG HUR DEN KAN KORTAS ÄNNU MER. * Hitindustrins StandardiseringsKommision (uppköpt och nedlagd av Max Martin)
  5. Sketabra! Musikalitet o fungerande hörsel har du uppenbarligen full koll på. Att ha (som du) en bra låt o bra arrangemang parat med spelkvalitet har räckt långt genom musikens historia. Vänta nu inte 20 år till innan du är klar med nästa låt! Om jag lever då är jag sannolikt stendöv.
  6. För att pigga upp alla duktiga och noggranna musiker/producenter på StudioForum delar jag detta TEST som var skitroligt att spela men kommer att dö lika snabbt som en tysk frivillig student i 1a V.kriget. Traditionell bluesrock mår bra av nåt oväntat stick eller så o här tänkte jag ett tonartsbyte men utan att byta ackord. Låten i A en tolva typ men solot i E mixolydisk. Det svåra för en orutinerad sångare visade sig vara att fortsätta sjunga i A efter solot. Nu ska jag öva. PS Granatexplosioner är skitbra att gömma klanterier bakom
  7. Min avsikt har varit att expandera detta stycke till mitt Opus Magnum men eftersom det är roligare att göra videor än att fylla pianorullar med ackord jag inte ens förstår vart de ska ta vägen så är den här igen: Always Moore
  8. Den här får en trea av mig (skalan är obekant) eftersom den var den första låten jag gjorde baserad på en loop (i Garagebands loopförråd). Snygg ackordsföljd C-F-Ab-G, som jag tyckte var rolig att spela "spansk" gitarr till. Templaten är försvunnen men jag tänker inte nyinspela den även om ämnet är lika aktuellt idag som 2017. Alla mina texter på amerikanska är nån sorts sociala kommentarer och ibland fick jag respons på dom i nåt "community" jag delade dom i. Intressant.
  9. det bör påpekas att kursiveringarna i dylantexten är alternativa fraser
  10. §1 Nån musiker (dvs yrkesutbildad eller yrkesverksam) är jag inte men jag har känt ganska många. I olika stilar, personlighet, ålder etc men en sak har dom haft gemensamt: ATT INTE DANSA. Inte (tror jag) som ett medvetet val utan bara ett vanligt karaktärsdrag hos musiker (jag träffat). Som ett barn av sent 60- tidigt 70-tal när disco var funk som var jazz som var funk som man kunde "dansa" till var synkopering och utrymmet mellan tonerna viktigare än tonerna själva. Man klev in i ett funk/jazzz/disco sväng och rörde sig efter en rytm som passade en själv. Alla musiker betonade olika delar och att komma ur takt när man "bara diggade"(inte dansade) gick inte. Röra sig till funk, spela funk, hur bra som helst, men att bara lyssna ... nja Här är två versioner av en låt bara gjord för att dansa/röra sig till. Funk? tja kanske de. En äldre snabbare version m engelsk text en coolare alldeles nyss m svensk text. Textens enda funktion är att legitimera sångarens närvaro. Det är §2 Opera på italienska, bibeln på latin och svensktoppen på svenska. Påbud som inte är påbud längre men kanske ändå lever kvar. Musiken till Cosi fan Tutte och många operor komponerades till en befintliig textmassa som länge skrevs på italienska. Världens vackraste språk enligt RAI. Som kan tacka latinet för det. Ett språk som ingen har haft som modersmål sedan 700-talet men som var språket som katolska kyrkans mässor skedde på till 1965. Och svensktoppen bara för texter på svenska (från Wikipedia) - "År 1974 infördes även bestämmelsen att både text och musik måste ha skrivits av svenska medborgare. Översättningar av icke-svenska originallåtar var alltså inte längre tillåtna, däremot behöver inte den framförande artisten vara svensk. Denna regel ändrades i mitten av 1978, då man åter igen tillät utländska låtar i svensk översättning. Däremot skulle minst hälften av melodierna som testades ha svenska upphovsmän." och nu texter jag skrivit direkt på engelska översätter/omtolkar jag sen en tid till mitt eget språk. Många svenska (pop-)artister använder ju båda språken nuförtiden vilket var ovanligt på vevgrammofonens tid. Slog man inte på språket man använde på sin första vinylskiva var skivbolagen dåligt motiverade att betala för ett språkbyte. Och blues/jazz/pop/rock-musiken är på ett (inte fler) sätt folkmusik, den traderas mellan dom som gör den och dom som lyssnar på den. På 60-talet fanns ett tufft band i norra Sverige som inför sin debut (skiva,? Konsert?) ville ha det tuffaste bandnamnet. "KEDJORNA" fast på engelska. vad stod på deras affischer, jo -- THE SHANES -- från Kiruna, svängde som fan men "The Chains" vem ville höra dom? FREDAGSBONUS min tolkning av Dylans "Knocking ..ja ni vet. Svårt, två korta verser o den enkla refrängen. Utmärkt filmmusik till scenen den är skriven för. "an exercise in splendid simplicity" men utan den scenen - vad handlar det om? Jag tänkte mig den som lägereldssång för svenska snutar som sliter häcken av sig och skjuts ner i ny o nä. (33 stycken sen 1892)
  11. Vasomhelst som inte är digitalt kräver mer att spela in. Mer kunskap, utrustning, vana. När jag började med G.band och bara använde programljuden fick jag snabbt till det. Men jag gör låtar med gitarrer, basar och sång och det är nåt annat. Sång är knepigt att spela in är min erfarenhet. Att sen passa in den med de andra instrumenten är jag efter sex år fortfarande dålig på. Ett sätt jag använder är att sjunga till bara bas och trummor. Då skärper jag mig. Dessutom kommer resten av spåren att vara för sången och inte tvärtom. Du har en låt som går att göra till nåt bra, Fina harmonier. Lite drömskt och jag tror din sång vill vara lite drömsk också (jag kan ha fel). Att pratsjunga, att sjunga "coolt" eller drömskt är enligt min erfarenhet en utmaning. Att ta i av bara helvete kan de flesta utan större vana. Att sjunga avspänt och tillbakalutat men ändå med kraft kan dom som lyssnat på Frank Sinatra och lärt sig av honom. Eller så gör du som Billie Eilish, håller mikrofonen nästan inne i munnen och viskar fram texten.
  12. En uppmaning jag ska följa -k9-! Trummorna (det viktigaste instrumentet i rock'n'roll!), vet jag i stort sett inte ett skit om efter att ha spelat med en riktig trummis (som du kanske är?) de senaste åren + brottats med trumprogrammering dagligen. MEN . . . det är mycket, mycket, mer än jag visste förr om åren. Jag visste inte ens om trummisar fanns på riktigt. Ena stunden en vän man tjötade med, nästa stund en obegriplig magiker med ett trollspö i var hand som det var bäst att vända ryggen till. Varför jag ville spela LWTUA kommer jag inte riktigt ihåg. Kanske är det melankolin i att det som för oss samman är det som splittrar oss. Men säkert var det ackordsföljden som nån youtuber demonstrerat i en tolvminutersvideo om "Common/Not very Common chord progressions". För ALLA gitarrister vet att ackordsföljden är viktigast (sen texten, sen basgångarna (ev. sångaren)) och att ABSOLUT INTE att lägga sig i vad trummisen gör. Han magikern. Tanken var en gitarrlåt med JDs vibe men med annorlunda ackord. Men fingrarna ville inte. Så jag fick tänka om. Jag ska lyssna på Ian och de andra med dina iakttagelser i handen. Kul. Att spela andras låtar är nytt för mig men att replikera är för svårt. Så ackord, text, bas (ev. sång) får räcka. Dave Edmunds lär ha avbrutit Carl Perkins när dom skulle repa in "Blue Suede Shoes". - Så där går den inte!! Perkins hade skrivit låten.
  13. Jimi berättar några avslappnande anekdoter der Schwedenland.mp3
  14. Aha! Nu fattar jag - OCH ÄNDÅ INTE! När jag läste svaret höll jag på med låten utan at komma ihåg att det ni andra hört var min marknadsföringsploj med 50-tals Sci Fi, 60-tals process music och 70-tals post-punk kombinerade för att . . . nää, jag hade bara inget att börja med på Soundcloud som kändes som "jag på Soundcloud" Mitt syfte var en "happening" fast digital. Slå ihop nåt och se eller lyssna med ett barns eller en dement mänskas sinnen. Flera unga kvinnor gillade grejen! Desssutom så mycket att dom mot en resonlig avgift kan åta sig att sprida den till fler barn och dementa. du förstår emedee (å the slejnard too) att jag undrade vad du menade med sync och sample när jag precis hittat låten som jag glömt att jag gjort färdig (en version iaf) och som vanligt hörde ett pålitligt "4 on the floor". Nu klarnar det! Apropå "gör-vad-du-vill-artister" från 60-talet har vi Karl-Erik Welin som 1964 komponerat ett stycke som kombinerade en motorsåg med ett piano. Han spelade samtidigt som en assistent sågade itu flygeln. På Moderna Muséet såklart (då fanns det pengar till hur många nya pianon som helst). Tyvärr spelade han fel och ... ...det var alltså reportrar som pikade honom för att han kommit lika nära motorsågen som klaviaturen och fått sy benet på akuten. Det fick honom att snäsa av dom med: - Jag spelade fel. Det händer oss pianister ibland. Steve Reich m.fl gjorde/gör vad som kom att kallas minimalism. Noterad musik spelad av musiker på akustiska instrument eller manipulerade rullbandspelare med inspelade insamlade ljud etc. Du och jag kan idag göra digital minimalism i ett nafs som låter "experimentell" men ointressant ty den saknar en knäppgök till kompositör. En som kanske spelat in fridlysta stengetters parningsrop på en fonograf som publiken bara kan lyssna på en i taget. Här hör vi en partiledare som till musik ger en bild av Sverige. Som jag diktat ihop. Utan att behöva gå utanför dörren, prenumerera på tidningar, ta kurser eller ha ett arbetsrum. der Schwedenland.mp3
  15. fattar ingenting men tack för tipset
×
×
  • Skapa ny...