För många val - För lite gjort?

[Fierze]

För fem år sedan startades en intressant tråd här på forumet (För mycket val - För lite gjort, The dilemma of the computer studio).

Den handlade om att ju större valfrihet och utbud av program, funktioner och alternativ vi har som musikskapare, inte minst pga internet, så sänks vår kreativitet och produktivitet och vi blir "apatiska", dvs får svårt att välja och fokusera.

Denna teori var så intressant att jag skrev en hel C-uppsats på ämnet (För många val - För lite gjort? En fallstudie i datorbaserad musikproduktion) när jag pluggade Ljud/Musikproduktion i Falun.

Sedan dess har nu fem år passerat.

Utvecklingen har fortsatt framåt, programmen har utvecklats ytterligare, pluggarna har blivit fler och internetuppkopplingen snabbare. Därför skulle det vara kul att se hur era tankar går kring detta ämne idag. Är det ännu så att för mycket valmöjlighet = mindre produktivitet i datorstudion? Fastnar man ännu lätt i småpill, uppgraderingar och andra distraktioner eller har folk generellt lärt sig hantera mångfalden?

Redigerat 18 april 2010 av Fierze

[BurninSven (oregistrerad)]

Jag känner igen mig lite faktiskt då min så kallade kreativitet avstannade en del och det på nåt sätt halkade över till att försöka förstå sig på och hantera all den datakraft och det som en modern Daw kan erbjuda. Även snacket på de siter som jag är eller var medlem på tycktes i första hand mest handla om den tekniska delen i musikproduktion. Fullt med prylar på hyllan som var typ utgångna pga utvecklingen som hela tiden går framåt dvs många sköna tusenlappar i träda och ständigt på utkik efter det nya dvs sånt man faktiskt hade råd med.

Det som har gett mig gnistan tillbaka det är att jag upptäckte web tv och att det går att göra musik on air. Kort sagt det blev lite skoj igen och samtidigt iofs en press iom att man var tvungen att få klart låtarna på typ en kväll för att folk skulle orka hänga kvar. Iom detta så blir man tvungen att fokusera och skala av helt enkelt, dvs tillbaka till pudelns kärna.

[nattvaktaren]

Folk generellt har lärt sig skita i dina trådar.

[BurninSven (oregistrerad)]

Nä inte jag i alla fall och tydligen inte du heller.

[AnthonyS]

För fem år sedan startades en intressant tråd här på forumet (För mycket val - För lite gjort, The dilemma of the computer studio).

Den handlade om att ju större valfrihet och utbud av program, funktioner och alternativ vi har som musikskapare, inte minst pga internet, så sänks vår kreativitet och produktivitet och vi blir "apatiska", dvs får svårt att välja och fokusera.

Denna teori var så intressant att jag skrev en hel C-uppsats på ämnet (För många val - För lite gjort? En fallstudie i datorbaserad musikproduktion) när jag pluggade Ljud/Musikproduktion i Falun.

Sedan dess har nu fem år passerat.

Utvecklingen har fortsatt framåt, programmen har utvecklats ytterligare, pluggarna har blivit fler och internetuppkopplingen snabbare. Därför skulle det vara kul att se hur era tankar går kring detta ämne idag.

Är det ännu så att för mycket valmöjlighet = mindre produktivitet i datorstudion? Fastnar man ännu lätt i småpill och andra distraktioner eller har folk generellt lärt sig hantera mångfalden?

Vilken intressant tanke!

Jag känner definitivt igen mig. Har flera gånger gått in i studion för att lägga ett specifikt

riff eller solo, eller bara noodla lite, för att fyra-fem timmar senare gå därifrån och inse att det

enda jag gjorde var att skruva med mina pluggar/rackeffekter etc. i jakt på det perfekta delayet

eller i tron om att just det där ljudet jag hör i mitt huvud finns i nästa plugg. Man slösar bort

sån otrolig tid (jag iaf) emellanåt på att bara prova saker, typ olika filter, step sequencers,

delay, reverb som härmar allt från kyrkor till Grand Canyon, fyra olika mjukvaruversioner av samma

4x12a osv. Fokus försvinner definitivt från det kreativa.

Det är emellertid något jag tycker man lär sig hantera efter hand. Man blir bättre på att bara köra.

Så har det iaf varit för mig.

[awe]

Folk generellt har lärt sig skita i dina trådar.

Men snälla!!! Vad är det här för attityd? Jag må vara ny på detta forum men har varit aktiv på em mängd olika fora sen typ 1992 innan internet slagit igenom, trots detta har jag sällan skådat ett påhopp likt detta!

Eller har jag missat något?

[Linuz]

Vilken intressant tanke!

Jag känner definitivt igen mig. Har flera gånger gått in i studion för att lägga ett specifikt

riff eller solo, eller bara noodla lite, för att fyra-fem timmar senare gå därifrån och inse att det

enda jag gjorde var att skruva med mina pluggar/rackeffekter etc. i jakt på det perfekta delayet

eller i tron om att just det där ljudet jag hör i mitt huvud finns i nästa plugg. Man slösar bort

sån otrolig tid (jag iaf) emellanåt på att bara prova saker, typ olika filter, step sequencers,

delay, reverb som härmar allt från kyrkor till Grand Canyon, fyra olika mjukvaruversioner av samma

4x12a osv. Fokus försvinner definitivt från det kreativa.

Det är emellertid något jag tycker man lär sig hantera efter hand. Man blir bättre på att bara köra.

Så har det iaf varit för mig.

Känner igen mig i detta också...man har alldeles för mkt att välja på....hjärnan vill ha mer, mer MER MERMERMEMRMERMRME!!!! Och så blir det inte ett skit av det.

[hegobald]

Hmm.. Kan känna igen mig.. Men Ableton live har hjälpt mig på traven mycket att slippa fastna i effektletandet.. Numera kan jag starta datorn och göra den där idén med det där ljudet jag hade i skallen innan 😕

[Linuz]

Hmm.. Kan känna igen mig.. Men Ableton live har hjälpt mig på traven mycket att slippa fastna i effektletandet.. Numera kan jag starta datorn och göra den där idén med det där ljudet jag hade i skallen innan 😕

Funderar också på att skaffa Ableton, känns som man får saker gjort i det. Typ hur man bygger upp en hel låt har jag väldigt svårt för...men live är det inga problem...vet ej varför...

[KillwithSkill]

Men snälla!!! Vad är det här för attityd? Jag må vara ny på detta forum men har varit aktiv på em mängd olika fora sen typ 1992 innan internet slagit igenom, trots detta har jag sällan skådat ett påhopp likt detta!

Eller har jag missat något?

Skit i det. Han är ett resultat av flera generationer inbreeding, just ignore him! 😕

Redigerat 17 april 2010 av KillwithSkill

[Fierze]

Men snälla!!! Vad är det här för attityd? Jag må vara ny på detta forum men har varit aktiv på em mängd olika fora sen typ 1992 innan internet slagit igenom, trots detta har jag sällan skådat ett påhopp likt detta! Eller har jag missat något?

Nej du har inte missat något, jag är lika förvånad som du...

Känner igen mig i detta också...man har alldeles för mkt att välja på....hjärnan vill ha mer, mer MER MERMERMEMRMERMRME!!!! Och så blir det inte ett skit av det.

Intressant, känner igen resonemangen både från min uppsats och den ursprungliga tråden. Läste ett träffande citat från en kompositör nyligen; "Den totala friheten kan ibland vara ens största fiende".

Frågan är ju hur man fungerar som människa/musikskapare i situationer där man har många valmöjligheter - Vill man utvärdera ALLA alternativ innan man bestämmer sig, för att vara säker på att man använder det bästa, ELLER nöjer man sig när man hittat något som är bra nog?

Redigerat 17 april 2010 av Fierze

[Guitar Nilsson]

Mkt intressanta tankar. Jag spelar in med en diigitalporta enär jag enbart vill spela in riktiga ljud som de låter. Att i en miljard bibliotek välja konstgjorda ljud och trumkomp nån annan spelat in, och med tio miljarder varianter på eq och kompressor och sen peta ihop det sekund för sekund i ett halvår är rena idiotin om ni frågar mig. Hur bra grejerna än är blir resultatet ändå i de flesta fall bara skit, fullständigt värdelös skit som ingen orkar lyssna på. Det Beatles gjorde på två st fyrspårsrullbandare är bättre. 1000 ggr bättre. Det Elvis gjorde med en mick och ett monospår är ännu bättre. Pluggar? Jag vill absolut inte retas eller göra mig lustig över alla ni som använder all den här fejkskiten, men värdelösa idiotgrejer är vad det är. Det tar bort all kreaktivitet, helt klart. ta steget fullt ut, köp en Casiokeyboard och tryck på demoknappen, sen är det klart, ni har gjort ännu en fantastisk låt.

[BurninSven (oregistrerad)]

Det kan vara befriande att bara kasta loss och se vad fan som händer och blir det inget bra så bara köra på nåt annat, för det handlat ju ändå om kreativitet och att våga ge sig hän mer än om hantverk. Problemet med att ha alla dessa redskap tillhands som vi har nu för tiden kan vara att allt för mycket tid går åt att lära sig hur fan man hanterar dom för att det i alla fall om inget annat ska låta som det bästa som finns gjort. Typ man tycker att man har så många möjligheter och därmed nån slags skyldighet att inte släppa ur sig nåt som inte är helt enkelt outstanding och i alla fall under alla omständigheter minst i världsklass i sin gengre.

Kort sagt nu för tiden är det möjligt att göra musik "hemma" som faktiskt teoretiskt sett har en chans att slå stort och det i sig kan vara begränsande på så sätt att man sabbar för sig själv utifrån det förutsättningar man faktiskt har nu för tiden.

[slejnard]

Det tar bort all kreaktivitet, helt klart.

Tar bara med en del av ditt citat men håller med! Kan man däremot använda verktygen (inte jag) på ett smidigt sätt utan att de jävlas så är det bra. Mixtrar ganska mkt men det slutar ofta med att plojtyn plockas bort.

[Dingbats]

Jag tror inte att problemet ligger i valmöjligheterna, problemet ligger hos musikern. Vissa musiker (däribland alltför ofta jag) älskar att laja med nya prylar och testa nya saker, men skapar nästan ingenting utöver lite halvfärdiga demos. Så är det och så kommer det alltid att vara, oavsett om man kör extrem-protools med femtusen pluggar eller lajnar in en gitarr och en synt på en tvåspårsbandare. Är man en sån som gillar att laja så kommer man att laja, är man en sån som vill komma nån vart så kommer man nån vart.

[drloop (oregistrerad)]

Jag tror inte att problemet ligger i valmöjligheterna, problemet ligger hos musikern. Vissa musiker (däribland alltför ofta jag) älskar att laja med nya prylar och testa nya saker, men skapar nästan ingenting utöver lite halvfärdiga demos. Så är det och så kommer det alltid att vara, oavsett om man kör extrem-protools med femtusen pluggar eller lajnar in en gitarr och en synt på en tvåspårsbandare. Är man en sån som gillar att laja så kommer man att laja, är man en sån som vill komma nån vart så kommer man nån vart.

+1

[mrpimmy]

Mycket intressant.

Skulle säga att kreativiteten är en förändringsprocess, det är alltså inte kreativt om inte förändringen finns där. Så fort vi accepterar att vi inte riktigt kan få höra det ljud vi har i vårt inre öra, ljudet kommer alltid att bli annorlunda någon stans, så tror jag att vi har accepterat förändringen och på det sättet är kreativa. På detta sätt så finns det inte rätt och fel, för att allt är i förändring, och då behöver vi inte sträva efter det perfekta, för det det finns inte.

Så vare sig du håller på med att skapa en låt eller hitta en bra blugg så tror jag att det kan vara skapande, så länge du inte försöker hitta den rätta pluggen eller det rätta riffet.

Hoppas att jag gjorde mig förstådd. Och för att förtydliga, jag har själv lång väg för att komma till det jag skriver.

[Dingbats]

Så vare sig du håller på med att skapa en låt eller hitta en bra blugg så tror jag att det kan vara skapande, så länge du inte försöker hitta den rätta pluggen eller det rätta riffet.

Väldigt bra sagt.

[Fierze]

Mycket intressant.

Skulle säga att kreativiteten är en förändringsprocess, det är alltså inte kreativt om inte förändringen finns där. Så fort vi accepterar att vi inte riktigt kan få höra det ljud vi har i vårt inre öra, ljudet kommer alltid att bli annorlunda någon stans, så tror jag att vi har accepterat förändringen och på det sättet är kreativa. På detta sätt så finns det inte rätt och fel, för att allt är i förändring, och då behöver vi inte sträva efter det perfekta, för det det finns inte.

Så vare sig du håller på med att skapa en låt eller hitta en bra blugg så tror jag att det kan vara skapande, så länge du inte försöker hitta den rätta pluggen eller det rätta riffet.

Hoppas att jag gjorde mig förstådd. Och för att förtydliga, jag har själv lång väg för att komma till det jag skriver.

Essensen av det du säger tror jag är att inte ständigt försöka hitta den "perfekta" pluggen (nyttomaximera) utan att nöja sig med en som känns bra nog för tillfället, trots att nya pluggar utvecklas hela tiden och en bättre kanske existerar någonstans. Det finns stöd i psykologiforskningen om att ett ständigt letande efter det absolut bästa alternativet i alla lägen kan leda till djup otillfredsställelse och depression. För oss musikskapare/producenter är ju varje del i processen ett ständigt letande och beslutsfattande. Vi letar gärna efter den perfekta DAW:en, pluggen och EQ-inställningen, för att inte tala om alla musikaliska beslut om rytm, harmoni, melodi, instrumentering m.m.

Vid en viss gräns kostar det mer än det smakar. När psykologen och nobelpristagaren i ekonomi, Herbert Simon, ursprungligen tog upp det här på 50-talet hävdade han att när alla kostnader (i tid, pengar och oro) som hör samman med att skaffa information om alla valmöjligheter räknas in så blir det faktiskt en maximeringsstrategi att nöja sig med det som är bra nog. Med andra ord så skulle det klokaste man kan göra vara att nöja sig.

[AnthonyS]

Mkt intressanta tankar. Jag spelar in med en diigitalporta enär jag enbart vill spela in riktiga ljud som de låter. Att i en miljard bibliotek välja konstgjorda ljud och trumkomp nån annan spelat in, och med tio miljarder varianter på eq och kompressor och sen peta ihop det sekund för sekund i ett halvår är rena idiotin om ni frågar mig. Hur bra grejerna än är blir resultatet ändå i de flesta fall bara skit, fullständigt värdelös skit som ingen orkar lyssna på. Det Beatles gjorde på två st fyrspårsrullbandare är bättre. 1000 ggr bättre. Det Elvis gjorde med en mick och ett monospår är ännu bättre. Pluggar? Jag vill absolut inte retas eller göra mig lustig över alla ni som använder all den här fejkskiten, men värdelösa idiotgrejer är vad det är. Det tar bort all kreaktivitet, helt klart. ta steget fullt ut, köp en Casiokeyboard och tryck på demoknappen, sen är det klart, ni har gjort ännu en fantastisk låt.

Allvarligt talat? Du tycker inte att du är lite trångsynt nu? Pluggar och fakeinstrument har låtit mig

komponera och spela in musik jag aldrig ens hade kunnat drömma om annars, och har givit min

kreativitet en otrolig skjuts spikrakt uppåt. Hur kan det vara en dålig sak, bara för att någon annan

samplat trummorna i trumpluggen och programmerat reverbets algoritmer?

Det är ju jag som spelar på gitarren, oavsett vem som gjort pluggen. Eller? Precis som det är jag som

lirar trummor på mitt MIDI-klaviatur, trots att någon annan samplat trumman från början. Eller?

Det är ju som att säga att det är skit att spela på ett vanligt trumset efersom någon annan byggt det, eller

att det tar bort all kreativitet för att du spelar på en elgura som någon annan bestämt hur den ska låta,

eller lirar på en stärkare som någon annan byggt? Hur du än vänder dig idag så har någon annan satt de

yttersta ramarna för hur du kan låta, förutsatt att du inte konstruerar all utrustning själv.

Nejdu, den digitala världen med alla dess möjligheter är en sann välsignelse för hobbymusiker som jag.