Naturtroget ljud

[91:an]

Är det egentligen möjligt att spela in ljud och sen spela upp det så att det låter likadant? I akustiska musikinspelningar eller tal så låter det aldrig exakt naturtroget och det är ju aldrig vad man eftersträvat heller. Mest beror det väl på att hemanläggningen inte är tillräckligt bra. Naturtroget menar jag att det är om du inte kan skilja på, om det du hör är inspelat eller är verkligt. Tex du står en meter ifrån med ryggen vänd mot en högtalare och din sambo står invid högtalaren. Sambon finns inspelad och du hör denna prata. Ibland från högtalaren och ibland på riktigt. Går det egentligen att få så bra ljudåtergivning att du inte kan avgöra om det är det inspelade eller riktiga rösten du hör?

Lyssnar man tex på en inspelning av en ensam sångare med akustisk gitarr så låter det aldrig som han sitter hemma i vardagsrummet då jag sluter ögonen.

[Wernborg]

Intressant. Har också tänkt tanken.

Ska bli kul att se var detta hamnar.

Redigerat 30 december 2006 av Wernborg

[tsmalmbe (oregistrerad)]

Jag tippar på att det huruvida det blir naturtroget har 90% att göra med rumsakustiken där man spelar in. Det sagt bör det ju påpekas att naturtroget och bra inte alltid, om t.o.m sällan, betyder samma sak i vanliga "poprock-sammanhang".

[ake]

Steg ett är att köpa en Linn CD spelare för 106000:-

CD

😛

Åke

[Claes Holmerup]

Håller med tsmalmbe om att akustiken i inspelningsrummet är mycket viktig. Dessutom behövs både mikrofon och preamp som inte färgar. Sedan kommer nästa stora problem - och det är högtalarna som det spelas upp genom, som förstås också behöver vara så neutrala som möjligt...

Om dessa faktorer stämmer och det ska låta exakt naturligt om man pratar på en inspelning, så måste det dessutom vara utpanorerat helt till den ena kanalen. Annars kommer ju ljudet inte från en enda punkt, utan från båda högtalarna i rummet där man lyssnar...

Har man spelat in i stereo, så kommer det alltid att bli lite fel vid uppspelningen också, eftersom akustiken i inspelningsrummet spelar större roll då också, i och med att den inte är identisk med akustiken i uppspelningsrummet...

[tbruce]

Intressant tanke. Frågan är, finns det ö h t någon mick och högtalare som inte färgar ljudet alls? 😉 Hur mycket får det färga för att våra öron inte ska kunna uppfatta skillnaden i så pass isolerade ljud som en ensam röst?

Annan fråga - om man tar exemplet med en akustisk gitarr, så är det ju ev ett problem att själva gitarrkroppen har en viss utbredning i rummet - kan inte den stereobredden uppfattas på hyfsat nära håll? Isåfall borde den vara ganska svår att reproducera perfekt i högtalare, eller? 😕

[Hellpig]

Det har väl med flera faktorer att göra men... en lite märklig sak hände mig för1½ år sedan. Jag var ute o kollade på såna här ministereos som är så poppis nu för tiden, sambon ville ha en i födelsedagspresent. Hittade två som var alternativ en Philips för 2000 kr och en Yamaha för 5000 kr. Grejen var denna: stereobilden/närheten i Philipsanläggningen var helt jävla fantastiskt bra för 2000 kr. Ursäkta svärordet men jag har hört anläggningar som kostar mer än 10 gånger det priset där just närheten inte ens var i närheten! När man lyssnade på Philipsen så var det faktiskt som om man sögs in i ljudbilden... Tyvärr fick jag totalt hjärnsläpp och köpte Yamahan istället, jag antar att min stackars hjärna inte kunde koppla ihop det ljudet med det priset. 😕😉😉

Och nej, jag kommer inte ihåg vad modellen hette tyvärr.

[91:an]

I inspelningsteknikens barndom fram till 60-talet gällde det att få inspelningar att låta så likt orginalet som möjligt. Sen kom popmusiken och då gällde det att få det att låta så "bra" som möjligt. Dessutom ska det inspelade kunna lyssnas på annan volym än orginalvolymen vilket gör att inspelningen måste komprimeras för att dom svagare volymerna ska höras, i bilstereon tex. I verkligheten så hör du knappast andningen från en person du pratar med såvida det inte är dödstyst i omgivningen. Lyssnar jag på en popskiva hör jag varje inandning från sångaren och när han/hon tar i för fullt i refrängen så dras volymen ner med kompressorns hjälp och det låter som sångaren plötsligt befinner sej 50 meter bort för att i nästa vers kastas fram till mikrofonen igen. Allt detta och att en akustisk gitarr inte låter på inspelning som i verkligheten är något som man tar för givet, det ska ju låta så "bra" som möjligt.

Men nog skulle det väl vara läckert att få höra hur skulle det låta om nån legend tex Elvis satt bredvid dej och din sambo hemma vid köksbordet. Du sluter ögonen och ljudet är så naturtroget och du hör Elvis säga några inledande ord, din sambos röst hör du också men du är övertygad att Elvis sitter på stolen bredvid du hör att han plockar fram gitarren som stått lutad mot väggen och stämmer någon sträng, eller är det sambon som tar fram gitarren? Svårt att avgöra du blundar så du ser inget. Och så börjar han sjunga men är det sambon som kompar eller är det han? Det går inte att avgöra för inspelningen och lyssningen är optimal.

[Omni]

Ja, det är fullt möjligt att göra detta.

Har gjorts flertal gånger förrut.

Japanarna har gjort många experiment, även britterna och tyskarna.

Redan på 70-talet.

Kan givetvis finnas mkt mer men detta är vad jag känner till.

Även i Sverige finns ett omtalat test som gick mkt längre än de äldre testerna.

Det svåra är inte att lura lyssnaren med valfri högtalarplacering (vilket inte alls är svårt, särskilt med det lilla frekvensomfång som vanligt tal utgör) utan det svåra ligger i att kunna återge hela originalsignalerna men en FAST högtalarplacering.

Urk, vet inte om jag orkar gå in på det här. Det krävs en lång förklaring.

Men testa att spela in en signlal (för enkelhetens skull i mono) mkt torrt. Vilket kan vara svårt med riktade mickar. För långt avstånd ifrån micken ger rumsljud och för nära ger proximityeffekt. Spela upp detta med en högtalare och flytta runt den på olika ställen i rummet. Om inspelningsutrustningen och högtalaren inte är alltför färgande och inspelningen är välgjord kommer det att vara svårt att skilja från verkligheten - särskilt i större rum och på större avstånd.

Mvh Omni

Redigerat 31 december 2006 av Omni

[91:an]

Men vad beror det på att buller, skrammel och andra oönskade ljud blir så mycket påtagligare i en inspelning än önskat ljud? Att vi i dagliga livet filtrerar bort oönskat ljud för att lyssna till det vi vill höra är ju känt, men det är inte så lätt gjort när det gäller inspelat ljud. Videofilmar du folk i köket vid matbordet och någon i bakgrunden står och diskar så är det omöjligt att höra vad folk säger på filmen. Däremot i verkligheten märker man inte vanligt skrammel från bestick och porslin. Mycket beror förstås på att vi har två öron och därför kan sortera olika ljud, men även vid stereoinspelning med två mickar på örons avstånd från varandra dränker gärna buller och skrammel inspelningar.

[Tobbe7]

Finns det ingen på forumet som testat konsthuvudinspelningar?

[trombonisten]

Mer än en gång har jag tagit av mig hörlurarna och gått ut i köket för att min dotter ropade eller telefonen ringde. På inspelningen vill säga. Med en bra stereomick är det lätt att bli lurad om man lyssnar i lurar 😉 . Mycket svårare i högtalare.

Men prova med ORTF uppsättning och lyssna sedan i lurar - det kommer rätt nära. Exempel här kanske, rätt nära hur det lät (ligger bara upp några veckor, behöver utrymmet till annat senare):

http://hem.bredband.net/trombonisten/Schoeps.mp3

Gunnar

Repetition av Mozart-mässa i en kyrka. Schoeps MK4 is ORTF, Sound Devices 722.

Redigerat 1 januari 2007 av trombonisten